, , ,

Daniel Mossberg i stor intervju om karriären, titlarna och SAIK-hjärtat

SOMMARLÄSNING Sandvikensonen Daniel Mossberg, 37, har en beundransvärd karriär att luta sig tillbaka på. SAIK-profilen har vunnit allt som går att vinna inom bandyn — men suget efter mer titlar är fortfarande lika stort.
— Jag spelar för att vinna, säger Mossberg till Bandyfeber.

Säg Daniel Mossberg. Chansen är stor att du tänker direkt på SAIK.
Sandvikens AIK BK.
Det är inte många spelare som är så förknippad med SAIK som just Daniel Mossberg.
Eller bandy överhuvudtaget för den delen.

För det har blivit några år nu för Sandvikensonen som har blivit moderklubben trogen när han spelat i Sverige.
Närmare bestämt femton säsonger med SAIK i bandyns högsta serie.
Och merparten av de åren som en av de allra största stjärnorna.
En karriär att vara stolt över.

— Jag har ju haft äran att alltid ha spelat i bra lag. Sen fick man ju lära sig att vinna när man var ung. Har och kommer alltid att ha så länge jag spelar, hungern och viljan att vinna och bli bättre. Är nöjd med vad jag har under min karriär, säger Mossberg.

— Har vunnit guld i allt som går att vinna i bandy. Fått spela många stora matcher. Med och mot de bästa. Varit proffs i det jag älskar mest förutom min familj.

Ja, SM-guld, VM-guld och utmärkelser som årets herrspelare 2017 finns på meritlistan.
Listan kan göras lång.
Det är långt ifrån alla bandyspelare som får uppleva det under karriären.
Men allting har sin början och för Mossberg – som enbart representerat SAIK i Sverige — slog igenom i A-laget säsongen 1998/99.

Kanonlag. SAIK hade vid den här ett svårslaget och framgångsrikt lag. En ung Daniel Mossberg, nedre raden tredje från vänster, lyckades slå sig in i truppen.

— Om jag inte minns helt fel så vann vi Europacupen mot Vodnik det året. Sen var man ung och mycket laddad att få vara med SAIK:s A-lag. Det var ju en dröm man hade haft, säger Mossberg.

Redan år 2000 kom första SM-guldet för en ung Daniel Mossberg.
Med stjärnor som Magnus Muhrén, Patrik ”Lappen” Södergren, Henrik Hagberg, Niklas Spångberg, Stefan ”Pumpen” Andersson med flera gick laget hela vägen efter 8–5 i finalen mot Hammarby.
Notervärt är att finalvinsten innebar 29 (!) raka matcher utan förlust.

— Det jag minns från finalen var att jag var sjukt nervös och att det var en dröm att få vara med om en SM-final. Sen att jag inte spelade så mycket sket jag nog i då när vi vann. Man var ju ganska ung då.

”Mossan”, då junior, minns hur han imponerades över hur bra SAIK spelade den säsongen.

— Ja, vi gjorde en sjukt bra säsong då. Många bra spelare i laget. Vi hade en sån hög vinnarkultur i laget. En häftig känsla när man tänker tillbaka på det. Det var lika tufft på träningarna med. Man fick verkligen lära sig att vinna och att det ligger ett hårt jobb i att bli en vinnare. Sen hade vi ju också många bra spelare.

2002 och 2003 gick ni också hela vägen. Vilket guld minns du bäst av dem?

— Måste bli 2002. Fick mycket speltid då och var delaktig i att vi vann.

Visst, tongivande och målskytt i finalvinsten mot VSK. Där och då visade Mossberg att han var en blivande storspelare.

Ni hade som sagt ett fantastiskt bra lag under den här perioden. Vad gjorde SAIK så svårslaget?

— Vi hade ett spel som alla köpte. Från stjärnor till vattenbärare. Men det viktigaste vara att alla ställde höga krav på varandra, både på träning och match.

Kunde det hetta till på träningarna?

— Ja, det hände mycket ofta. Det var det som gjorde oss så bra. Kan sakna det idag. Känns mer lugnt nu. Är ju bara gå tillbaka och se hur mycket tuffare och fulare spel det var då. Nu känns det som att alla ska vara kompisar med alla. Blir det lite fult spel idag, då blir det granskning. Tror att vi spelare och publik vill få tillbaka lite mera känslor. Men då måste förbundet och domarna vara med på det.

Varför tror du det är mer ”kompis”-attityd mellan spelare nu för tiden?

— Bra fråga. Känns som de karaktärsspelarna har försvunnit. Sen vet jag inte om landslagsspelarna vill bli osams, säger Mossberg och skrattar.

Klart är att ”Mossan” alltid har förespråkat heta känslor på isen vilket han också menar SAIK alltid haft under sin tid i klubben.

— Vi i SAIK vill i alla fall ha känslor och gillar det, och jag tror att vår bandypublik vill ha det mer. En blandning av snygga mål och lite tjafs är aldrig fel.

Karriären rullade vidare för Daniel Mossberg. Efter lyckosamma säsonger på svensk mark testade Daniel Mossberg lyckan i Ryssland 2006.
Klubbadress: Zorkij där han spenderade tre säsonger även om det också blev en vända en mindre period i Kazan under samma tidsrymd.

Vad jag förstår hade du familjen med dig därborta. Måste varit skönt?

– Jag och min sambo bestämde att vi skulle flytta dit med hela familjen. Lucas var då ett år och tre hundar var med dit. Har ju alltid varit en dröm att få bli proffs i det man håller på med. Sen att min familj kunde följa med var såklart skönt när man flyttar till ett nytt land.

— Vi trivdes kanon där. Sista året gick mitt knä sönder på försäsongen. De tyckte att det tog för lång tid för mig att komma tillbaka, så jag fick sparken till jul. Märklig julklapp, säger Mossberg.

Var det, åtminstone då, att ryska klubbar föredrog att sparka spelare istället för tränare när det gick lite dåligt?

— Nä, det vet jag inte. De kände väl att de kunde spara lite pengar när de sparkade mig. Vi var ju ganska många svenskar där då och att det var lite problem med pengar då. Bandyn är en liten sport och vi spelare har ju inga agenter så klubbarna kan ju sparka oss utan att vi kan kräva ut nån ersättning.

Väl hemma i Sverige igen och SAIK blev det sedan succé när laget bärgade guldet 2011 i mötet med Bollnäs i SM-finalen.
Detta efter förlängning där Daniel ”Zeke” Eriksson fick avgöra i förlängningen i sin sista match.

— Alltid stort att få vinna guld. Sen blir det lite speciellt att ”Zeke” får avgöra i sin sista match i karriären. Jag och ”Misha” (Mikhail Sveshnikov) hade redan bestämt att vi skulle spela i Dynamo säsongen efter. Så att få vinna sista matchen innan flytten dit kändes hur bra som helst. Vi hade ju ett kanonlag det året och vi var ju favoriter hos alla. Så det var starkt att klara av det, säger Mossberg.

Ja, Daniel Mossberg körde ännu en vända i Ryssland efter SM-guldet.
Då kom också ett guld 2013 med ryska superlaget Dynamo Moskva efter finalseger mot Zorkij.
En tid som Mossberg minns med värme.

— Att få komma till Dynamo var stort för mig. Nästan hela ryska landslaget spelade där och jag var där själv då. Familjen var kvar i Sverige då. Lucas hade börjat skolan och Rasmus gick på dagis. Det var tufft att vara ifrån dem så mycket. Tur att jag hade ”Misha” där, vi umgicks mycket och är än idag mycket bra kompisar. Året efter kom ”Myran” (Per Hellmyrs) och ”Bella” (Daniel Berlin).

Daniel Mossberg spelade under några säsonger i ryska Dynamo Moskva där han fick sitt guld i det stora landet i öst.

Totalt blev det tre säsonger i Dynamo Moskva innan Mossberg packade väskan och flyttade hem till Sandviken.

— Längtan efter min familj blev för stark. Sambo och tre barn ville få en pappa på hemmaplan, men tre fantastiska år i Ryssland och Dynamo.

Lika fantastiskt var Mossbergs drömavslut i landslaget 2017 där han sa tack och adjö till blågult med ett VM-guld på hemmaplan.
37-åringen stannade därmed på 94:a A-landskamper.
Facit: Fyra VM-guld.

Foto: Patrik Karlsson. Daniel Mossberg i finalmötet med Ryssland i VM 2013.

Trots samtal från förbundskapten Svenne Olsson efter guldet är landslaget alltjämt ett avslutat kapitel.

— Ja, det är det. Fick förfrågan förra året. Men jag känner att jag fick ett sådant bra slut på min landslagskarriär med ett VM-guld på hemmaplan. Sen är det ju såklart en ära att få spela i landslaget och att få spela och möta de bästa, säger Mossberg.

Du har nu gjort fyra säsonger när du kom hem till SAIK igen. Har det blivit som du tänkt dig?

— Nä vi har inte vunnit något SM-guld. Det vill man alltid göra. Två finalförluster och två semifinalförluster. Jag spelar för att vinna. Guldet förra säsongen i World cup (4—3 mot Jenisej) på hemmaplan var stort.

Foto: Sandra Anderstedt. Daniel Mossberg efter World cup-vinsten mot Jenisej 2017. Här ses han med dottern Ruth.

Närmast på näthinnan är finalförlusten mot Edsbyn i mars. Där kändes ni oerhört bleka – hur upplevde du det?

— Känns jobbigt att tänka tillbaka på den. Känns tungt att göra en så dålig final. Vi hade inget tryck och ingen klar målchans. Vet inte varför det blev så.

Foto: Hanna Wanke. Daniel Mossberg innan avslag i fjol i finalen mot Edsbyn där det blev förlust efter en blek insats.

Chans till revansch i vinter. Hur ser du på SAIK-truppen på papperet?

— Så är det. Vi vill alltid vinna. Tycker att vi har en bra trupp. Blandning av gammalt och ungt. Tunn är den, men man hoppas ju att de yngre spelarna ska ta ett till steg.

Du har varit med länge — vilka lag tycker du har spänt bågen mest under silly season?

— Villa.

Är Villa favorit till SM-guldet kommande säsong?

– Ja, det tycker jag att de är.

Foto: Måns Johansson. David Karlssons Villa är enligt Daniel Mossberg favorit till guldet kommande säsong.

Vi gissar på att Daniel Mossberg och SAIK ändå kommer vara med i leken när det hela ska avgöras.
För trots att ”Mossan” börjar se slutet på karriären är suget efter nya titlar lika stort som alltid.

— Ja, så är det. Jag spelar för att vinna. Försöker alltid vara så bra tränad för att klara av en säsong och försöker alltid att utveckla mig själv och vill bli bättre hela tiden. Fast jag börjar bli till åren. Det är det som driver mig och bra resultat med laget.

Säger Daniel Mossberg. En alldeles särskild profil inom svensk bandy.

Mattias Bladh
mattias.bladh@gmail.com

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Vill du delta i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *