, ,

Bladh: Villa väljer inte Vänersborg

KRÖNIKA Snälla, ge mig slutspelet nu. Gör slut på vardagens lunk och låt festen börja. Men vilka ställs mot varandra i kvartsfinalspelet? Det tror jag mig veta om än endast säker på en sak.

Nu är det inte klart vilket lag som får mysa och välja kvartsfinalmotstånd först. I teorin i alla fall. Villa kommer givetvis vinna elitserien och besegra Tellus på fredag. Tränare Sixtensson och Villas Players manager Magnus Muhrén väljer då Broberg. Det är vad jag är säker på.

Nej, inte Vänersborg. Det skulle förvåna mig även om laget inte blivit den kraft som många trodde med sina ryska supervärvning.
Derby är derby. Och ett derby mot Vänersborg vill inte Villa ha för det kommer göra ont och skapa extra känslostormar vilket Lidköpingsgänget vill undvika.
Dessutom har IFK precis allt att vinna och kommer offra liv och lem för att slå ut antagonisten några mil bort.

Blir Broberg alltså. Det tror jag Villa är bekvämt med och säkra på att gå vidare till semifinal. Villa kommer för övrigt sannolikt vilja ha Bollnäs på sin sida i slutspelsträdet på bekostnad av Sandviken.

Tvåan Edsbyn har då en meny bestående av Vänersborg, Hammarby och Västerås. De väljer Hammarby. De föll ”bara” med uddamålet borta mot Stockholmslaget (3–4). Okej, 5–5 hemma mot Hammarby ger ”Bajen” ett hopp men Edsbyn har växt enormt och ser efter segern mot Villa ut att bli en kraft att räkna med.

Jag tror Västerås vinner mot Sandviken på fredag. Visst, Sandviken kämpar om tredjeplatsen men tusan vad jag känner på mig att VSK vill avsluta serien snyggt. Då tar Bollnäs tredjeplatsen (de vinner mot utslagna Vetlanda) och tar då Vänersborg.
Sandviken och Västerås ställs då mot varandra och herrejösses vilken prestige det kommer ligga där.
Ett utav lagen kommer alltså slås ut redan i kvarten. Smaka på den.

Som ni ser så tror jag inte något lag vill ha VSK som kvartsfinalmotståndare.
Även om grönvitt inte imponerat så är det en obehaglig motståndare som när det fungerar slår vilket lag som helst.
Och fortfarande ligger det på näthinnan att VSK vunnit två raka guld…

,

Bladh: Snack om kultur, portfölj och termos räcker inte

KRÖNIKA Över 120 000 sidvisningar i månaden på Bandyfeber.com. Över 100 000 personer har nåtts på en vecka (!) på Facebook. Inte illa pinkat. Tvärtom, det är mycket bra pinkat.

Det är er förtjänst. Utan er läsare så är Bandyfeber ingenting. Det har jag sagt förut och det gäller förstås ännu. En text, video eller annat visuellt görs för något syfte och i mitt syfte är det till er.
Ni som vill läsa om den hotade bandyn, som är en fotnot sedan länge i medier.

Men jag är ändå djupt oroad över att det skrivs så lite om bandyn i riksmedier som har chansen att nå en stor publik. Kvällspressen intresserar sig inte för elitserien. SVT intresserar sig inte för elitserien. Och då betalar vi ändå Public service-avgift.
Okej, det tas lite stickprov här och där men det är mest provocerande.

Kanal 5 och Eurosport skiter egentligen i bandy-VM men tur att de i alla fall sände när SVT eller annan stor drake inte vill ta i det med tång.
Faktum är att det är säkert lönlöst för stora aktörer att sända bandy.
De tjänar inga pengar på det.
Inte värt att dra igång en stor karavan för bandy.
Money talks, antar jag.

Vad har vi egentligen kvar? Ett litet, väl avgränsat flöde som ytterst få ens vet existerar sett till hela Sverige,
En del lokaltidningar gör det fantastiskt. Nya Lidköpings-Tidningen gör det bra men behandlar naturligtvis enbart Villa. Vetlanda-Posten gör det också bra. Finns fler exempel.

Men det är för dåligt även inom lokalpressen när de skriver, eller inte skriver, om ”sitt” lag. Jag tror det är en god väg att gå, om än väl naivt, att diverse sportchefer runt om på våra lokala och regionala tidningar försöker ge bandyn en bättre skjuts. Vi lever dock i ett klicksamhälle och ska bandyn vara intressant för en bred massa är det, tyvärr, andra infallsvinklar än själva sporten och matcherna i sig.

Någonstans känner jag att Bandyfeber har ett ideologiskt ansvar att försöka ta tillbaka mer av det intresse som sporten förtjänar. Bandyfeber gör sitt bästa men det är en (!) fast ”anställd” person, nämligen jag.
Och fantastiskt fina bidrag ibland av Stefan Wikström och Svante Nyberg.
Finns ingen anledning att inte fortsätta hela säsongen ut.
Det är ni värda allihop.

Nästa säsong? Jag vet inte. Det är tungt och det är väl ett ont omen när inte ens tung besökarstatistik och sidvisningar inte har generat annonsörer värt namnet.

Som en bekant sa: ”Ja, du det är svårt. Bandyn håller på att dö. Ingen skriver om den eller sänder i TV-kanalerna
Ingen kan synas längre. Vi som gillar det ser ju bara spelet, inte reklamen
Måste finna någon bra grej av bandyn
Vad annat är intressant?”

Ett resonemang som har sina poänger. Jag och förmodligen du som läser detta tillhör en liten skara individer. Bandyn och spelet, historien, det spelmässiga, profilerna, Bempa och … ja, ni fattar.
Men det räcker inte för vi styrs tyvärr av kommersiella krafter.
Bandy är kultur men kultur har alltid fått slita för sitt levebröd.

Vad är nästa steg för att få tillbaka det stora intresset? Nu talar jag inte om bandy-VM. Jag talar om elitserien och lägre divisioner. Undantaget Villa är intresset för elitserien rentav skämskudde åskådarmässigt. Vad driver folk från arenorna? Vad är det med bandy som är så ointresssant numera?
Det är frågor som föreningarna och förbundet, ja alla som har ett ansvar att marknadsföra sporten.

Snack om kultur, portfölj, termos och andra referenser till svunnen tid (där intresset var större) räcker inte på långa vägar om vi ska nå den breda massan och få fler intresserade av bandyn för vad det är: En professionell idrott på högsta nivå.

, , ,

Nyberg: Är det dags för ett guld nu i Lidköping?

De börjar dra ihop sig. Några matcher kvar innan VM-uppehållet och därefter slutspurt innan slutspel.

Slutspelslagen börjar formera sig. Visst, i teorin hoppas givetvis supportrar till jagande Vetlanda, Sirius och Tillberga på ett under.
Men nej, det är kört.
För de tre lagen gäller nu istället att fokusera på att undvika kval.
Sirius har möjligen det svåraste spelprogrammet. Men frågan är hur inställningen är bland de slutspelsklara mittenlagen i seriens slut. Femte, sjätte eller sjunde plats känns inte så viktigt. Låt ett par slitna spelare vila inför slutspelet och kasta in en junior.

Små faktorer som kan omfördela viktiga poäng i seriens slutomgångar. Men om nu Vetlanda, Sirius eller Tillberga skulle hamna i kval, så ska det inte vara någon fara – de är betydligt bättre än lagen under dem.

Vilket av elitseriens lag fruktar kvalet mest? Förmodigen Kalix, även om en antydning till bättring har skett sista tiden. Kanske har Tellus brunnit klart? Tror bara av ett av lagen från allsvenskan kan ställa till besvär och det är Ljusdal.

Avgörande för utgången av kvalet blir givetvis även hur kvalgrupperna formas.
För några år sedan var det lotten som avgjorde vilka lag som möttes i slutspelet – nu är det klubbarna själva som väljer. En utmärkt förändring, som gör att det kan vara oklart till allra sista minuten vilka förutsättningar som gäller.

Vad avgör valet av motståndare? Kanske reseavstånd, tidigare möten under säsongen, utomhus i Söderhamn eller inne i Vänersborg, formkurva?
Allt läggs ihop och ger ett beslut.
Gissar att oavsett vem som vinner elitserien så blir Broberg ett förstaval. Har svårt att tro att Broberg kommer att kunna vinna någon enda kvartfinal.
Jag har gärna fel.

Nästa lag att väljas är inte osannolikt Vänersborg. IFK har inte motsvarat förväntningarna, formen känns i alla fall just nu svag. Skulle kunna bli en spännande kvartfinalserie mot Villa men frågan är om Villa vill ha derbymatcher? Hammarby har en formkurva som går uppåt, gissar att Stockholmarna får åka till Hälsingland och spela kvartfinal.

Det lag som kommer fyra får inget val utan ställs mot… Västerås. Ingen direkt önskemotståndare för något lag. VSK har ju hittills mörkat formen mycket bra.
Än är det för tidigt att spekulera om slutspelets utfall. Det kan ju bli så att den så kallade moraliska finalen blir en semifinal. Men Villa ser mycket starka ut. Är det inte dags nu för ett guld till Lidköping? Tipset får ändå bli att finallagen i år heter Villa-SAIK.

Svante Nyberg

,

Bladh: Jag är lite småkär

Så mycket bandy kvar innan serien summeras. Låt 2017 starta med några härliga, täta och ovissa möten.
För oss andra på läktaren eller framför en streamande sändning är det bara att njuta. Elitserien ÄR jämnare än någonsin.

Nyårsfirandet har lagt sig. Vi har lagt 2016 bakom oss men det var en trevlig höst och sedan vinter.
Villa är just nu laget att jaga i toppen av tabellen. Bakom skuggar Sandviken … och Bollnäs.
Med reservation för fler lag att ro hem seriesegern.

Varför leder Villa serien? Genom att slå Sandviken i seriefinalen, så klart, men också för att laget i det närmsta känns komplett. Spelare som Jesper Eriksson, spelmotorn, gör sin bästa säsong någonsin och David Karlsson öser in mål likaledes som Daniel Andersson öser in poäng.
Och Johan Esplund är fantastisk, så klart.

Men det är betydligt fler i Villa som höjt sig i år. Det går inte ge nog eloge till tränare Johan Sixtensson och Magnus Muhrén för den förvandlingen.
Solitt var ordet.

Bollnäs går bra som förväntat. Men går lite på dippar ibland. Men det är som bekant inte nu man ska vara som bäst.
Ett lag som kan ta guldet?
Svar ja.

Vetlanda är en besvikelse. Kan alltså hamna utanför slutspelet och jag är rädd för att de kommer göra just det. Tränare Jonas Claessons avgång förvånade mig inte. Enligt säkra källor var missnöjet stort med Claesson.
Och det var inte för sina bandykunskaper.

Tuomas och Tommi Määttä i Edsbyn. Vilka fynd. Jag är lite småkär i avige Tuomas Määttä är en spelare som bryter mönstret, går på genombrott och vågar ta krångliga vägar. Påminner lite om VSK:s Ted Bergström som också gillar bryta mönstret även om det tar tvärstopp i en försvarare ibland.

Var har vi Vänersborg? Tror nye tränaren Magnus Nordin kan få ut mer än Stefan Karlsson (som ryktas till Hammarby) fick med dessa ryska stjärnvärvningar.

VSK känns lite mätt. Med två raka guld tror jag det kan infinna sig en mättnad. Inte alla spelare som går på alla cylindrar. Då fungerar inte VSK:s frejdiga offensiv. Serieseger blir det förstås inte utan målet de får sikta in sig på är topp-fyra.

Nåväl, vi lär få anledning att återkomma om vad som händer och sker.
Klart är att ingenting är klart än.
Jämnt och spännande. Precis som vi vill ha det.

, ,

Wikström: Inget lag är oslagbart

År 2016 börjar packa ihop sina saker i sin säck för att dra sig iväg och aldrig mer komma tillbaka.
Ännu ett år bakom oss.

Så här när ett år drar sig undan och ger plats för ett annat brukar allsköns årskrönikor dyka upp.
Jag tänker inte ge mig in på att summera hela året utan nöjer mig med ena halvan av säsongen 2016/2017.
Den halva som började i slutet av oktober.
Och har när detta skrivs, sista lördagen för året, hunnit med sjutton av tjugosex omgångar.
Bara nio omgångar kvar.
Vad kan då sägas hittills.

Längst ut i träsket kämpar Kalix, Tellus och Gripen/Trollhättan.
Sprattlar förtvivlat för att undvika att sjunka ner totalt.
Ner i det kolsvarta djupet.
Det som kallas Allsvenskan.
Räddningsplankan som ligger utlagd heter kvalspel men är en långt ifrån säker planka.
Gäller att försiktigt ta sig fram för det finns luringar där under.

Ljusdal är en av dem.
Motala en annan.
Bägge med uttalade mål om uppgång.
Finns säkert fler farliga bestar som lurar där nere, redo att hugga när tillfälle ges.

Att mitt Kalix skulle ligga på den nesliga jumboplatsen var väl inte det, åtminstone, jag kalkylerat med.
Att vi skulle ligga och guppa vid strandkanten på träsket kunde jag väl tänka mig men det blev värre än så.
Mycket värre.

Tellus skapar rubriker varje gång de tar poäng.
Denna askungesaga som aldrig tar slut.
Jag kan tycka det är jäkligt kul att ett litet lag som detta kommer in som en frisk fläkt i en Elitserie som annars är förutsägbar som ett gökur.
Platsen i träsket är väl som väntat men en del sköna poäng har de tagit.
2-2 mot storebror Hammarby är en.

Kampen om fast mark är stenhård.
TB Västerås blandar och ger.
Tar tunga skalper.
Förlorar lika många.
Ett ungt och fräscht lag med offensiv vilja.
Tappade, den inte så unge, Rinat Shamsutov under jul.
Helt klart ett avbräck.
Men jag tror att TB hade en lösning i kanten på det.

Sirius skvalpar omkring i vassen.
Jagar fast mark.
Kapten Hydlings kompani var bra när de gästade oss i norr.

Och på årets sista fredagskväll möts just Sirius och TB.
Viktigt är bara riktnumret.

Vetlanda ligger lite risigt till.
Småland är lite mörkare än vanligt.
Det gula laget har inte fått till det som gav dem en fin femteplats förra säsongen när allt räknades ihop.
Och tränare Claesson har lämnat.

Högt upp i skogen.
Långt från mörka vatten och sumpmark.
Utan överraskningar.
Tyvärr.
Skulle gärna se nåt det sprakar om.
Undrar om inte bandysporten skulle tjäna lite på det.
Media kanske skulle intressera sig om det händer lite som rör om i vår gryta.

Blev ju lite intresse då Vänersborg lockade till sig en triss i ryska ess.
Mycket snack på sociala medier när det uppdagades.
Sergei Lomanov Jr.
Pavel Bulatov.
Nikita Ivanov.
Inte en trio som kryper fram bakom varenda buske det.

Spektakulärt?
Absolut.
Men har det då lyckats fullt ut?
Njaä.
Kanske inte riktigt som supportrarna vid Vänerns sydspets räknat med.
Själv tycker jag nog de ska vara nöjda, hittills.
Det är inte bara namnet bak på tröjan som avgör matcher.

Bäste ryss som spelat på Kalix IP i vinter är utan tvekan Saik:s Alan Dzhusoev.
Svårt att stava.
Svårt att uttala.
Svår att fånga.
Fantastiskt bra.

VSK får inte riktigt igång maskineriet.
Tror dock inte de grönvita behöver ligga vaken om nätterna i kallsvettig mardröm.
Janne Rintala med vänner lär vara med långt in på vårkanten.

Liksom Villa/Lidköping.
David Karlsson.
Fyrtioen mål på sjutton matcher.
Daniel Andersson.
Tjugosex mål.
Dynamic duo.

För Villas supportrar blir nyårshelgen extra trevlig.
Serieledare minsann.
En tung seger borta mot Saik gör att firandet för de blåvita sker med ett glas champagne i handen och en lokalblaskans serietabell på det dukade bordet.

Bollnäs tassar med.
Inget som förvånar mig.
I topp ett tag.
Tung, blytung, torsk i annandagsmatchen.

Saik får nog ingen att höja på ögonbrynen.
En lagmaskin.
Med två herrar som vet var luckorna bakom fiendens målvakt finns.
Christoffer Edlund med tjugonio mål.
Erik Pettersson har jublat vid nio mer tillfällen.
Trettioåtta.

I min tro går de hela vägen till hjälm i guld uppe på podiet på Tele2-arena i mars.
Precis som vanligt.

Det har hittills varit en rätt intressant vinter.
Känns ändå som att det händer lite saker i varje omgång.
Kanske inte nåt riktigt hårresande men ändå.
Att ”de stora” går på minor ibland är ofrånkomligt.
Men lite uppfriskande.
Inget lag är oslagbart.
Inte under serielunken.
Men när vi räknar ihop en tabell i februari så lär det nog inte vara så många ögonbryn som höjs eller hakor som tappas.

Till sist vill jag bara passa på att tacka alla ni som på olika sätt visat er uppskattning för mina texter.
Det värmer i det gamla hjärtat och ger mig driv att fortsätta.

Tack bandyvänner.
Vi hörs på andra sidan nyår.

Och så en vädjan.
Inga fyrverkerier!

Gott Nytt År.

, , ,

Nyberg: Jag blir glad när jag ser dem

De är de små detaljerna som avgör. En ny skridsko för Bollnäs Patrik Nilsson tycks vara det lilla som fått skyttekungen att återigen dominera på isen. En skada, ett tränarbyte eller en flyttad match (till Lidköping) kan vara skillnaden mellan en placering i tabellen som får större betydelse än väntat.

Just placeringarna i sluttabellen är en underskattad faktor. Serieseger ger fördelar som kan göra att det väger över när slutspelet drar igång. Att få välja motståndare inför slutspelet som nummer tre istället för nummer fyra kan vara skillnad mellan kvartfinal och final. Serien är uppbyggd så att framgång ger fördel.

Med bara timmar kvar av det gamla året summerar vi säsongen så här långt.
Om någon frågat vilken eller vilka tränare som skulle fått foten halvvägs in i serien så inte hade jag sagt de två mest namnkunniga namnen: Claesson och Karlsson.
Det är alltid vanskligt att uttala sig om det som sker när dörren till omklädningsrummet är stängd, men lite mer tålamod trodde jag nog att Vetlanda och Vänersborgs ledning skulle ha med dessa herrar.
Att Kalix gjort rockader i tränarstaben är mer förståligt.

Hur ska det gå för just Kalix?  Ansträngd ekonomi, tärande långresor och bara en seger så här långt.
Det vore trist om bandy-Sverige skulle ”halveras”.
Att även Haparanda i allsvenskan har det jobbigt är en signal om att norrlandsbandyn behöver stöttning av förbundet.

Jag trodde Tellus skulle göra en ”Katrineholmare”. Säsongen 2009/10 släppte Katrineholm in 249 mål – nästan 10 mål per match. Men Tellus har överraskat alla och är inte alls den slagpåse som man fruktade de skulle bli. Fem fina poäng har man skrapat ihop. Jag håller Tellus som bättre än både Gripen och Kalix, just nu.
Hur det ser ut när det blir kvaldags i februari får vi se.

Jag blir glad när jag ser Edsbyn. För något år sedan mötte jag en Edsbynsupporter som började frukta om Edsbyn ens skulle kunna ta sig till slutspel – laget har haft en nedåtgående spiral de sista åren – men nu har det vänt.
På kort tid har Edsbyn lyckats forma ett nytt piggt Edsbyn som har framtiden för sig.
Det är möjligt att hälsingarna får det jobbigt redan i kvarten den här säsongen, men får klubben behålla sina spelare, då kommer ”Byn” bli giftiga de kommande säsongerna. I tvillingarna Määttä har Edsbyn gjort en dubbelkanonvärvning.

Vetlanda har inte motsvarat förväntningarna. Precis som VSK har det varit upp och ner för smålänningarna.
Tyvärr tror jag inte VBK kan upprepa förra årets fina femte plats i grundserien.
Men å andra sidan – det är inte i december man ska vara bäst, utan i mars.
Så kanske Vetlanda kommer igen. Än så länge har inte tränarbytet gett någon större effekt.

Gripen lyfter inte. Det känns som om Gripen trampar vatten i seriens botten. Jag tror allsvenska Ljusdal är minst lika bra som laget från Trollhättan.  Om inte Gripen höjer sig kan kvalserierna i mars bli en mardröm för de gulsvarta. Tellus, Kalix och Gripen – alla tre ligger i riskzonen – det gäller att komma i rätt kvalgrupp.

Västerås på en sjunde plats efter sjutton omgångar!  Mästarna har haft det trögt.
Nio vinster så här långt är inte likt VSK.
Jag  tvivlar dock inte på Västerås kapacitet. Laget kommer sakta att klättra uppåt i tabellen.
Men någon serieseger lär det inte bli i år för VSK.
Det kommer i sin tur ge extra krydda åt slutspelet – VSK som motståndare redan i en kvartfinal är något alla lag fruktar.

Även det andra Västeråslaget, Tillberga, har varit en besvikelse. I år skulle Tillberga ta upp kampen på allvar om en slutspelsplats. När man nu tappar Rinat Shamsutov till AIK känns det som om målsättningen skrivits om.
Att klubbchefen ”Zocke” lämnar skutan gör inte saken bättre.

Firma Andersson & Karlsson i Villa har tillsammans gjort imponerande 67 mål så här långt. Fler än Hammarby totalt.
Att Villa går för guld är ingen hemlighet.
Vägen till guld är mycket lång men det vet man också mycket väl i Lidköping.

SAIK har fått spela fyra av sina hemmamatcher på gamla slitna Jernvallen. Om det var blåst och minusgrader som gjorde att man överraskande föll på hemmais mot Broberg är oklart men annars tuffar starka SAIK på.
Men trots tvåa i elitserien och flest gjorda mål har SAIK svaga publiksiffror för att vara ett absolut topplag.
När Villa har ett snitt på 3 077 har ”Stålmännen” bara hälften.
Göransson Arena är säkert fantastisk att spela i men stämningen från Jernvallen har gått förlorad.

Kanske något att tänka på för Broberg som sannolikt gjort sitt sista annandagsderby hemma på Hällåsen. Gulfärgade Broberg är annars ett av lagen som så här långt har gjort bra ifrån sig.
Andra halvan blir tuffare men Broberg kan överraska.

Tre lag har mer press på sig än andra.
Vänersborg – för den dyra satsningen med namnkunniga ryssar kräver resultat.
Bollnäs för att de senaste årens satsningar borde leda till mer framgång än hittills endast semifinal i fjol.
Och Hammarby för att de behöver varje krona från betalande åskådare. Bajen har en stor, krävande supporterskara som stannar hemma om segrarna uteblir.

Bollnäs har klarat pressen bäst så här långt. Vänersborg har börjat darra och sparkade sin tränare.
Hammarby, tja det är något som inte är som det ska vara på Söder.

Höll på att glömma Sirius. Uppsalalaget har hamnat i ett litet vakuum.
Räcker förmodligen inte till slutspel men för bra för att hamna i kvalproblem.

I allsvenskan noterar vi att Ljusdal rusar mot kval. Att norra serien är mycket jämn bakom hälsingelaget. Plus för Örebro och Nora. Minus för UNIK och Västanfors, men fläkten kommer, jag lovar.
Minus också för Haparandas försvar som ibland är synnerligen ihåligt.
Noterar även att Peace & Love stiligt leder fair play-ligan i norr, något annat borde få laget att skämmas om det skall bära det namnet på tröjan.

I Söder har Boltic haft en trög start men kvalchansen finns kvar. Stort plus för Motala som har seriens bästa försvar. Frillesås gör som väntat en stark säsong. Sorgligt att se Katrineholm som tappat så mycket.
Kungälv mår nog bäst i att stanna något år eller två i allsvenskan.

Svante Nyberg, Sundborn.

,

Bladh: Visa alla vilken underbar sport det här är

KRÖNIKA Annandagen tillhör bandyn. Inte fotboll. Inte hockey.
Ingen annan sport.
En riktig klassiker och jag knappt vänta på 2016 års annandagsbandy.
Trots att det bara är timmar kvar till avslag på många håll och kanter i vårt avlånga land.
Oavsett division, så finns det högintressanta möten och det är bara ta er till just din match.
För vi har många en relation till denna dag inom bandyn.
Läktare fylls mer än vanligt som sig bör och förhoppningsvis är bandyn som bjuds av hög klass.

Eftersom Bandyfeber riktar fokus på elitserien i stort måste jag erkänna att slaget mellan Bollnäs och Edsbyn slår högst.
Bollnäs, som leder elitserien, möter tabellfyran Edsbyn på Sävstaås i vilket som kan bli det sista annandagsderbyt utomhus.

Tung rivalitet och känslor mellan två ytterst passionerade supporterfalanger.
Det kan bara bli en fantastisk drabbning.
Över fyra tusen på läktarna? Ja, jag hoppas verkligen det.
Det förtjänar verkligen en sådan match.

Men slås publikrekordet på 8 157 personer från år 2000?
Knappast.
Det var andra tider då och ett Bollnäs som var rejält på gång efter uppflyttningen till elitserien tre år tidigare.

Bollnäs är favoriter i min värld, men i ett annandagsderby kan allt hända.
Årets upplaga av Bollnäs har verkligen imponerat mig.
Och det beror inte på att Per Hellmyrs och Daniel Berlin alltid levererar.
Patrik Nilsson har varit fenomenal och sätter sina mål och även anfallskollegan Christian Mickelsson, som nyligen förlängde sitt kontrakt med tre år, levererar framåt.
Försvaret med Andreas Westh i spetsen är av toppklass och det är då inte konstigt att laget leder elitserien.

Utgångstipset på Bollnäs alltså.

Kör igång det här nu.
Visa vår sport från den allra bästa sidan.
I rampljuset som den förtjänar.

Mattias Bladh

, , ,

Dokument: De är största derbyt

DOKUMENT Från Wikipedia Derby (lagsport): En match mellan två lag som kommer från samma stad. En del derbyn har även ekonomiska, historiska, politiska, religiösa eller sociala förtecken. Uttrycket användes redan på 1800-talet, bl.a 1889 då Widnes Weekly News (den 9 mars) kallar en rugbymatch mellan två lokala lag för ‘the local Derby’.
Varifrån uttrycket kommer är osäkert.
En teori är att det kommer ifrån den engelska hästtävlingen ”The Derby”. Då dessa tävlingar på Epsom Downs kunde dra upp emot en halv miljon åskådare, tros idrottstävlingar där två närbelägna klubbar möts, då många fans från båda klubbarna ansluter till matchen, fått smeknamnet Derby.

Annandagen är derbydagen i svensk bandy.
Få matcher är så efterlängtade och omskrivna som derbymatcher.
Media, spelare, publik och ledare ser fram emot dessa prestigemöten som ofta samlar årets största publik. Det lokala derbyt kan på vissa håll vara minst lika viktigt som hela säsongen.
”Säsongen var skit men vi vann i alla fall derbyt”.

Wikipedias definition kan väl få vidgas lite till att ett bandyderby är två lag från samma landskap eller två närbelägna orter. Låt oss se närmare på några klassiska allsvenska bandyderbyn runt om i Sverige – både några som fortfarande spelas och några som inte längre finns kvar.
När allsvenskan drog igång 1930 möttes AIK och Hammarby i det som kan sägas vara allsvenskan allra första derby. De båda Stockholmslagen möttes i andra omgången och AIK vann med klara 5-1. AIK och Bajen har faktiskt bara spelat ytterligare ett derby 1960, även då vann AIK.

Men sedan allsvenskan började 1930 har otaliga derbymatcher spelats runt om i Sverige. Några lever vidare, andra är förpassade till historien.
Få derbyn är så omtalade som värmlandsderbyt mellan Slottsbrons IF och IF Göta, även kallat ”tomtedansen”. Slottsbron var ”blåtomtarna” och Göta ”rödtomtarna”. Derbyt tog sin början som en årlig träningsmatch i säsongens inledning. Senare blev det en del av seriematcherna. 1947 fanns 7 000 personer på Tingvalla för att se ”tomtedansen”. Göta vann de året med 3-2.

Totalt spelades 27 allsvenska derbyn mellan dessa två klassiska bandylag. Vanligtvis vann hemmalaget. Slottsbron har 13 segrar mot Götas 10. De övriga slutade oavgjort. 1941 möttes de två värmlandslagen i en semifinal där Slottsbron vann både hemma och borta.
Den sista allsvenska tomtedansen spelades 1964/65. Göta vann stort hemma med 5-0 men Slottsbron tog revansch hemma på Strandvallen i slutet av säsongen med 3-0. De två lagen möttes därefter i derbymatcher i lägre divisioner.
År 2000 gick IF Göta samman med Boltic och därmed gick detta klassiska derby i graven för gott.

Vilket är det mest klassiska smålandsderbyt? Ja, om detta kan man tvista. Småland är ett distrikt som haft många bra lag. Nässjö var det första storlaget. Vetlanda är dagens.
Nässjö och Vetlanda har spelat 40 derbymatcher. Det första allsvenska derbyt mellan Nässjö och Vetlanda spelades 1961. Nässjö vann de första sju. Först 1978/79 lyckades Vetlanda besegra Nässjö, men därefter har VBK dominerat totalt med bl.a. 28 raka segrar under en period. Senast de två smålandslagen möttes var säsongen 2002-03. Då vann Vetlanda två av tre derbyn.

I Tranås har det funnits flera bandyklubbar. Tranås SK, AIF och så Bois som bildades först 1941. Det första allsvenska derbyt mellan Nässjö och Bois spelades 1951. Nässjö var storebror redan på den tiden och vann första bataljen med 3-1 trots att Tranås hade hemmafavör. Därefter spelade de två klubbarna nio derbyn innan Tranås äntligen lyckades besegra Nässjö 1965/66, men då vann BoIS säsongens båda matcher. Samma år möttes lagen även i slutspelet där Nässjö åter var starkast.

Dagens mest prestigefyllda derby är förmodligen hälsingebataljen mellan Edsbyn och Bollnäs. Vid andra världskrigets slut möttes de två första gången. Då, 1945, vann Bollnäs med 2-1. Edsbyn fick vänta ända till 1953 innan man lyckades plocka båda poängen och första hemmasegern kom först 1956. Säsongen 67/68 förnedrade Bollnäs ”Byn” genom att vinna på Ön med 7-0.
Under 90-talet och 2000-talets första decennium var Edsbyn överlägset och har ett övertag i den totala statistiken, men de senaste åren är lagen mycket jämna.

Edsbyns publikrekord på 7 458 åskådare är från annandagens möte 2001 med Bollnäs. Ett rekord som lär stå sig då inomhushallen i Edsbyn inte tar in så många åskådare.
Några klubbar har inte haft lika tydliga derbymotståndare. Ett av de lagen är Sandviken som växlat mellan Forsbacka, Skutskärs och Falun.

Ett annat öde kan vara att inte ha någon klubb så nära att de kan kallas derby. Kalix har inte någon motståndare så nära att det kan kallas derby. Broberg i Söderhamn 75 mil bort är närmast.
I Västsverige spelas ett hett derby mellan Villa och Vänersborg. De två möttes för första gången i mitten av 70-talet. Villa har genom åren tagit hem de flesta segrarna men IFK har den största vinsten, 12-1, säsongen 2000/01.

I Västmanland finns två klassiska bandylag. Mästarlaget Västerås SK och 6 mil från Västerås, Västanfors IF. Trots att båda dessa föreningar tidig fanns med i allsvenskan skulle det dröja ända till 1964 innan de drabbade samman i ett allsvenskt derby. Anledingen var att VSK i den gamla serieindelningen vanligtvis sorterade under söderlag och ”Fläkten” som norrlag. Totalt har dessa klubbar spelat 17 derbyn. Att VSK har fördel med 11-6 är kanske inte så överraskande men faktum är att Västerås övertag kommer från de sista sex mötena då VSK varit helt överlägsna. Under 70-talet var det ofta stenhårda bataljer. Särskilt minnesvärd är de tre kvartfinalerna 1971/72 där Västanfors vann den sista och avgörande matchen med 4-2.

Till sist; ännu ett avsomnat derby. Södermanlandsderbyt mellan Katrineholms SK och Hälleforsnäs IF.
Bandyn var stor i Södermanland på 60- och 70-talet.
Ja, även tidigare. Katrineholm räknas som det tidiga 70-talets storlag. Hälleforsnäs IF ”bruketsblå” var brukslaget och ständigt lillebror.
Vid sidan om dessa två fanns även Värmbols GoIF i Katrineholm, men Värmbols sejour i allsvenskan är betydligt kortare än Hälleforsnäs.

KSK och Hälleforsnäs möttes 29 gånger. Första mötet var 1958, det sista säsongen 1980/81. KSK har 18–6–5 på de blå men påfallande många av matcherna var väldigt jämna. Den största segermarginlen hittar man faktiskt från första mötet då KSK vann på bortais med hela 7-2. Hälleforsnäs IF bildades 1925 och har som främsta merit att man tog sig till SM-semifinal 1979. Två år senare gjorde man sin 21:a och sista säsong i allsvenskan. Sommaren 2005 lades verksamheten ned.
En 80-årig epok gick därmed i graven.

Svante Nyberg, Sundborn.

 

, ,

Wikström: Så slutar annandagsmatcherna

Ute på stan är folk hysteriska i jakten på den perfekta julklappen.
Raska fötter springa tripp, tripp, tripp.
Vi ska sy och vi ska klippa, vi ska göra, ska vi tippa.

Men jag.
Jag trivs bäst här.
I hemmets lugna vrå.

Ur högtalarna strömmar gammal svartvit julmusik.
Frank Sinatra.
Bing Crosby.
Dean Martin.
Let it snow! Let it snow! Let it snow!

Ur ugnen kommer svag doft av skinka.
På spisen värms glögg.

Jag sitter i bästa fåtöljen med elitseriens spelprogram framför mig.
Nu ska det analyseras.
Hur ska det gå?
Hur ska alla heta matcher på bandyns högtidsdag sluta?
Den heliga annandagen.
Dagen då före detta tennisspelaren Edberg, VSK:s försvarsklippa Edberg, skådespelaren Sauk och många andra celebriteter har namnsdag.
Ja..eeh.

Att sitta här och förutsäga hur matcherna slutar känns som att avslöja innehållet i julklapparna för Liam 4 år.
Men ni får det ändå.
Ni får blunda om ni inte vill veta.

Första paketet att öppnas.
Den uppe hos oss bland isbjörnar och meterhöga drivor.
Den som alla säger att utgången är given i.
Kalix Bandy–Villa/Lidköping
Villa på tredje plats.
Tjugoen pinnar.
Nittio mål framåt.
David Karlsson trettiotre mål framåt.
Trettiotre.
Lägg trettiotre på minnet en stund.

Kalix på fjortonde plats.
Tre pinnar.
Tjugonio mål framåt.
Då får ni ta fram ur minnet vad Karlsson hade för antal mål.
Lägg därtill Daniel Anderssons tjugotre som näst bäst.
Det borde vara klasskillnad.
Tyvärr.
Men det ska banne mig spelas om´et.

TIPS
3–7 (Må jag ha dyngfel)

Nästa match för granskning.
Gripen/ Trollhättan–IFK Vänersborg

Vänersborg reser en och en halv mil.
En och en halv.
Jag har två mil till min fabrik.
Nåväl.
IFK med ny tränare reser alltså kort bort för match.
IFK som sparkade sin tränare Stefan Karlsson.
Jag har ingen som helst hum om orsak men är det på grund av utebliven sportslig framgång luktar det lite om foten som sparkade.
Emil Viklund och hans vänner ligger tryggt på sjätte plats med sexton inhåvade pinnar.
Borde väl vara med beröm godkänt.
Men, som sagt, jag har ingen aning om vad som hänt så då släpper jag det … nu.

Hemmaidolerna Gripen får vi skrolla ner mot Kalix territorium för att finna.
Med sina sju små pinnar huserar de gulsvarta på tolfte plats.

Här tror jag gästerna åker den långa vägen hem med mungiporna upp mot öronen.

TIPS
2–6

Då flyttar vi position och beger oss till Hälsingland.
Bollnäs GIF–Edsbyns IF.

Det blir inte mer annandag än så här.
Det blir inte det.
Annandag. Sävstaås. Ärkefiender. Massor av folk.
Och kanske lite glögg på det.
Det blir inte mer annandag än så.

Helt ovisst.
Svårt att sia om utgång.
Bollnäs i topp.
Bollnäs med Hellmyrs, Berlin och kloke Andreas Westh.
Vindsnabbe Samuli Helavuori.
Edsbyn, som nyss nollade Kalix i två set 6–0, 6–0, med bröderna Edling.
Med Anders Svensson som burväktare.
Finska bröderna Määttä.
Tuomas.
Tommi
Gamle räven Daniel Välitalo.
På plats fyra.
Jagande.

Jag sätter nog ändå en slant på det orangea hemmalaget.

TIPS
6–4

Next stop.
Stockholm.
Stockholm söder.
Zinkensdamm.
Det här blir en häftig match.
Tellus–Hammarby

Här tror jag att jag är säker på hur det slutar.
Bortaseger.
Bortaseger trots hemmaplan.
De grönvita med, när de vill, landets häftigaste supportrar.
Finns inga som kommer i närheten när Bajen Fans är i form.

Tellus som orsakar rubriker varenda gång de lyckas ta poäng.
Totalt sågade innan seriestart.
Nu har de fem pinnar, varav en i förra mötet med ”storebror”.
Ett härligt gäng.
Som verkligen krighar för sin sak.

TIPS
2–8

Vi flyttar oss elva mil till på vår resa genom annandagen.
Till Västerås.
Samma där som i Stockholm.
Två lag med samma hemmaplan.
Grönvita Västerås SK.
Svartröda TB Västerås.

VSK–TB Västerås.
Förra mötet vann den irriterande lillebrorn.
Ni som har en lillebror vet.
De gör allt för att få vara kaxig.
Som utomstående kan det dock vara lite häftigt då storebror får på nöten nån gång.
Så blev det alltså sist.
3–2 i svartröd favör då.
Och det känns svårt även denna gång.
De regerande svenska mästarna har inte fått maskineriet att kugga ordenligt denna vinter.
Hittills.
Lite svajiga resultat längs vägen.
TB blandar och ger de också.
Gör allt för att hamna ovan kval när repet dras den sjuttonde februari.
Då de för övrigt ska göra den långa färden upp till Bottenvikens nordligaste strand.
Just nu strax ovanför kvalstrecket.
Två poäng före jagande Sirius.
Svårtippat.
Hmmm, låt se, om, nä, jo, jo.
Det får bli en etta.
Garderat med krysch.

TIPS
5–4

Mot Uppsala det bär.
Om matchen i Västra Aros var svår att sia.
Så är match i Östra Aros än värre.

IK Sirius–Vetlanda BK
Smålänningarna har haft en krokig färd genom serien hittills.
I fack nummer åtta sitter de med sina tretton poäng.
Endast en ynka poäng över strecket ner till ingemansland.
Inledde bortaspelet med att tappa sin 3–0–ledning till 4–5–förlust uppe i Kalix.
Då var vi glada.
För en gångs skull.
Nyligen hoppade tränaren Jonas Claesson av skeppet.
Kan få det kämpigt på Studenternas.
Där blåsvarta stjärnlaget Sirius står och väntar.
Ett hemmalag som inget hellre vill än att nå det ingemansland som VBK skyr.
Man jagar närmast TB och Bajen som ligger ovan och räcker lång näsa med en poäng mer.
Det kan bli kryss här.
Eller en etta.
Eller en tvåa.
Men okej då.
Ut med hakan.

TIPS
4–4

Sista anhalten på min resa blir Söderhamn.
Hällåsen.
Snart finns det hall i Söderhamn.
Spaden i backen i mars nästa år.
Passar på att gratulera.
Ingenting slår bandy utomhus när vädergudarna är med på noterna.
Vilket känns som att de allt oftare inte vill vara.
Sickna uslingar.
Och för att locka de allt mer kräsna ungdomarna och, framförallt, deras föräldrar så är framtiden inomhus.
Harkel och host, Kalix Kommun.

Match var det ja.
Utomhus.
Broberg/Söderhamn IF–Sandviken AIK

Ursäkta mig alla Vänersborgsupportrar.
Men den bäste ryssen i Elitserien återfinns i Saik.
Alan Dzhusoev.
Herredumildejesus, vad bra karln var när Saik gästade Kalix tidigare under säsongen.
Vilken blick för spelet.
Missade inte en passning.
Serverade sina polare läge på läge.
Världsklass.
En svår nöt för alla speakers dock.
En trillingnöt.
Dzhusoevs svartvita Saik finner vi strax efter Bollnäs i toppen av tabellen.
Vadim Arkhipkins Broberg på en mycket hedrande femteplats.
Lite överraskande tycker jag nog.
Men en trevlig överraskning.
Kan nog ge Saik lite att fundera över.
Svag tvåa.
Mycket svag.

TIPS
3–4

Förresten.
En match till.
Utbruten från annandagstablån.
Fredag 30 december.
Tvåan möter fyran.
I division 1 Övre Norrland.
I gult och svart Karlsborgs BK
I blått och vitt Nyborgs SK.
Förr gick det hett till.
Inte lika hett nu.
Sist 7–4 i gulsvart favör.

TIPS
Blåvitt 6–4

Det var allt för idag.
Masa er iväg på en bandyarena nära dig under helgerna.
Det är förbaskat trevligt.

GOD JUL
Och
GOTT NYTT ÅR

//Sargis

, ,

Nyberg: Så slutar allsvenska serierna

Nässjö

Nässjö redo för elitserien. Det tror Bandyfebers krönikör Svante Nyberg, som tror laget tar steget upp i bandyns finrum.

KRÖNIKA Elitserien har kommit igång och nu drar även de allsvenska serierna igång. Årets säsong av allsvenskan är den sista som spelas i två olika serier. Från och med nästa säsong spelas allsvenskan som en serie.

1930-1980 hette nivån under allsvenskan division II. Under åren 1980 till 2007 fick samma serienivå kallas division I. Och sedan 2007 är andra divionens namn allsvenskan. 1950 deltog 120 lag fördelade på 19 olika serier i division II. Säsongen 2017/18 kommer 16 lag spela i en enda serie. Notera även att 1950 fanns 16 stycken ”elitlag”. Idag finns 14. Här syns hur bredden i svenskbandy har försvunnit

För det allsvenska lagen finns det i år två betydelsefulla streck att hålla reda på i tabellen. Kvalstrecket under lag 1 och 2 men också ett väl så viktigt streck som ger lag 1-7 biljett till den kommande superallsvenskan. Lag 8 får kvala och lag 9 och 10 åker ur.
Norra

Den norra gruppen kan man dela in i tre skikt. I det översta skiktet hittar vi Ljusdal som får gälla som seriefavoriter. Ljusdal kunde redan denna säsong ha spelat i elitserien men valde klokt nog att tacka nej. Nu får laget mogna ytterligare ett år och tar sikte på att ta sig upp av egen kraft. Vad som händer i ett sannolikt kommande kval är en annan sak, men att Ljusdal tar sig till kval är säkert. I tabellens topp hittar vi tillsammans med Ljusdal tre ganska jämnstarka klubbar. Falun, Borlänge och UNIK.

Falun bygger sakta vidare på sitt lag och målet långt där framme är att komma tillbaka till elitserien. Utan hall blir det dock svårt för Falun att åter etablera sig i elitseriens finrum. Falu BS tillhör den norra allsvenskans bästa lag – jag tippar att masarna tar sig till kval.
Ingen kan säga att det inte händer något inom Borlängebandyn. Nytt namn – Peace & Love City .…hmm. Flera meriterade nyförvärv har anslutit till klubben, Somalia bandy och drömmar om en hall. På planen har framgångar dock uteblivit de sista åren. Förra säsongen med åttondeplatsen var en besvikelse. I år kommer det sannolikt gå mycket bättre. Inbillar mig att Falun är lite jämnare över säsongen och därför kommer före Borlänge.

UNIK har funnits med i tabelltoppen under flera säsonger. Men till den här säsongen har UNIK tappat bland annat Erik Sundin och Stefan Tranblom. Uppsalalaget har kvaliteter men det räcker inte till kval. UNIK, Falun och Peace & Love City kommer säkert att både ge och ta poäng från varandra och vem som följer hälsingarna till kval är hårfint. Jag tror att Falu BS drar längsta strået och följer Ljusdal till kval.

I seriens mitt finns tre lag. Västanfors, Rättvik och Haparanda. Alla tre har målet att vara topp sju för att få spela ”superallsvenskan” kommande år. IFK Rättvik bygger sakta vidare och ska klara av det utan problem. Haparanda är svårbedömt. Ekonomi, spelare, resor – det finns flera frågetecken kring hemmastarka Haparanda. Norrlandslaget spelar ofta två matcher på sina turnéer söder ut. De borde vara en nackdel för Haparanda som kan vara slitna i söndagsmatcherna. Plantskolan Västanfors tar sjundeplatsen lätt. Västanfors kan vara svårslagna på sin hemmaplan.

I botten på serien finns Gustavsberg, Örebro SK och Nitro/Nora. Jag har svårt att se vilket lag Gustavsbergs IF skulle kunna ha bakom sig i tabellen. Nitro/Nora gjorde bra ifrån sig i fjol men får svårt att greja nytt kontrakt. I Nora finns dock målfarliga Jesper Bryngelsson och nyförvärvet Johan Malmqvist från Villa, tillsammans höjer det Nitro/Noras chanser. Klassiska ÖSK har det jobbigt. Klarade kvalet galant i fjol men försäsongen skvallrar om att det blir lika tungt i år. Kanske kan ÖSK klara sig kvar med kval även denna säsong.
Södra

Den södra serien är om möjligt ännu jämnare än den norra. Som favoriter utnämner jag Nässjö IF. Redan i fjol gjorde smålänningar en bra säsong men föll i kvalet. Framförallt det offensiva spelat var vinnande under förra säsongen. Duktige Viktor Lindqvist petade in hela 53 mål. Jag tror att Nässjö nu är redo att försöka ta sig upp i elitserien. Senast Nässjö var uppe i högsta serien var 2002/03 så nu är det på tiden.

Skarpaste konkurrenterna blir förmodligen Boltic och svårbedömda IFK Kungälv. Att Boltic kommer att tillhöra toppen är ingen vågad gissning. Värmlandslaget känns stabilare än på länge, men något lag för elitserien är inte Boltic ännu. Kungälv har fortfarande mycket elitserierutin i truppen och kommer säkert att göra bra ifrån sig. Men tyvärr påverkar nog den ihåliga ekonomin klubben dras med även spelet på planen. Snubbar på kvallinjen och blir trea.

Efter dessa tre lag finns ett gäng klubbar som alla har kvalitéer men som ändå inte riktigt känns som topplag. Motala, Jönköping, Tranås och Frillesås.

Det har gått några år nu sedan det spelades elitseriebandy på isstadion i Motala. IFK har haft några år då man hamnat en bit ner i tabellen. Nu har man ett tydligare mål och det talas om elitserien igen. Planer på hall finns i staden men kommunen tycks vilja se laget i högsta serien innan man börjar bygga. En aningen svår kombination. Motala får nog vänta några år till på både elitspel och hall…

Jönköping är det allsvenska lag som har den längsta sviten på denna nivå i seriesystemet. Klubben gör nu sin 27:e raka säsong. I början av 2000-talet bytte klubben namn från Järhaga till Jönköping. Under alla dessa år har Jönköping varit ett mittenlag och även denna säsong får nog supportrarna vara beredda på en mittenplacering. Men Jönköping Bandy är så bra att man ska spela i superallsvenskan kommande säsong.

Sydligaste laget i södra serien är intressanta Frillesås BK. Spelande tränaren Mattias Johansson, förra säsongen i Villa, har lyckats skapa ett lag som kan göra livet surt för flera lag i södra allsvenskan. Frillesås kommer inte ha något med toppen att göra men är starka nog att få en fin placering i mitten av serien.
Tranås är ytterlighare ett mittenlag i söder. BoIS har fått behålla förra årets trupp och förstärkt truppen med ytterligare några bra spelare. Smålandslaget känns aning tunt och risken finns att det blir kvalspel som räddar Tranås kvar.
I den nedre delen av serien kan man nog räkna med att hitta Katrineholm, Lidköping och Blåsut.

I den nedre delen av serien hittar vi ett klassiskt bandylag, Katrineholm. Stjärnglansen på Katrineholmsbandyn har dock falnat. Fjolårssäsongen slutade med en fin fjärdeplats för Katrineholm. I år finns risken att laget hamnar betydligt längre ner i tabellen, men kanske är Södermanlänningarna den klubb som kan överraska mest av lagen i kön.
Lidköpings AIK lever i skuggan av Villa på gott och ont. Talanger och framtidspelare plockas av Villa men LAIK får även smulor från storlaget när spelare inte platsar i Villas starka trupp. Årets trupp av Lidköping ser inte ut som någon upplaga som kommer gå till historien. Det kan bli så illa att LAIK åker ur.

Tyvärr för Blåsuts BK är det svårt att se något lag som Vänersborgarna skall kunna ha bakom sig i tabellen. Om Blåsut spelar i allsvenskan kommande säsong är det en bragd.

Svante Nyberg