Nyberg: Färgerna på ditt lags matchställ – var har det sitt ursprung?

, ,

KRÖNIKA På tåget mellan huvudstaden och Dalarna ser jag en man i grönvit halsduk.
Bajen eller VSK tänker jag.
En släpig västmanländsk dialekt avslöjar snart att mannen är från Västerås.
Klubbfärgen – har den någon betydelse? Kanske inte för spelet på planen, men för den sanna
supportern är det ofta självklart att bära, mössa, halsduk eller kanske tröja, i sitt lags färger vid
match. Färgen hör till klubben historia och identitet. Att en förening skulle byta eller överge sin
klubbfärg är näst intill omöjligt.

Varför spelar ditt lag i den färg det gör? Klubbfärgernas historia är ofta mycket svårt att klargöra.
Oftast är det nog tillfälligheter eller kanske någon form av anknyting till orten som är orsak till
tröjornas färg. Klubbmärkets färger kan ha betydelse men föreningens emblem är inte sällan
skapat senare.

När bandyn var ung, var matchställ inte alltid identiska. ”Ta på dig en blå tröja och kom ned till
isen”, kunde orden vara. Tids nog fick den blå tröjan ett fastsytt klubbmärke och snart fanns
klubbtröjor i samma färgnyans med klubbemblem. Rött och blått var ursprungligen det
vanligaste färgerna. Vad som gjorde att en klubb fick rött och en annan blått kunde vara
slumpartade händelser. Vita tröjor blev lätt smutsiga och valdes sällan som matchtröja.

Idag spelar en del klubbar i vit tröja på bortaplan. Men av de 30 klubbar som finns i elitserien och
allsvenskan tror jag bara Tranås har vitt matchställ på hemmaplan.
I den tidiga idrottsrörelsen bildades massor av föreningar och det fanns inte sällan både tre och
fyra klubbar som spelade bandy i en mellanstor svensk stad.
När blått och rött var upptaget, fick man välja andra färger. De flesta matcher spelades mot
klubbar i närområdet, då var det mest praktiskt att välja en färg som inte någon lokalkonkurrent
hade. Kanske är Vetlandas och Brobergs gula tröjor resultatet av att det fanns klubbar i närheten
som spelade i rött eller blått.

IFK klubbarna är hela 168 stycken i Sverige och har ofta haft många idrotter på programmet i
samma förening. Kamratklubbarna har vanligtvis spelat i blått och vitt. Så gör både Motala och
Vänersborg som idag är elitseriens två IFK klubbar. Men undantag finns. IFK Kungälv spelar i
blått och rött. Det gjorde även den avsomnade bandysektionen i IFK Wreta Kloster. IFK Kalix
spelade i rött och vitt.

Grönt är en ganska ovanlig klubbfärg men i elitserien finns den på både Västerås, Hammarbys
och Frillesås matchtröjor. Hammarby lär ha fått sin grönvita färg redan 1889 då roddsektionen i
klubben valde grönt och vitt som klubbens framtida färg. Att Västerås är gurkstaden är välkänt
och då passar den gröna färgen bra för VSK.
Svart är sorgens färg – kanske förklarar det att den svarta färgen är en ovanlig klubbfärg. Att
Sandviken spelar i svart kan möjligen förklaras av att klubben alltid varit så tätt förknippat med
den lokala stålindustrin. Svart passar stålmännen från Sandviken. Under 70-talet spelade SAIK
med gula hjälmar och gula byxor. Nu blandas det svarta med vitt.

När tittar på äldre matchtröjor kan man se att utformingen har förändrats genom årtiondena. Om
en klubb har två färger kan betoningen på en kulör väga över under en period för att sedan
ändras. De svarta inslagen på Sirius blå-svarta tröja har växlat. Att Bollnäs spelar i orange vet vi
men de blå inslagen har periodvis varit mer eller mindre. Har man två färger som t.ex. Motala så
är det ju självklart att någon av färgerna dominerar.
Edsbyn med röda tröjor lär ha spelat i vitt när klubben var ung. Falun hade ursprungligen en
brunaktig tröja som likande koppar.

Tre färger är svåra att hitta på bandyplanen. Rosa, lila och brunt. Men om det inte redan finns så
dröjer det nog inte länge förr än vi får se ett lag i rosa. På fotbollsplanen är randiga tröjor vanligt,
men på bandyplanen är det vanligare med vertikala ränder. Lodräta ränder är ganska sällsynt,
Sirius är ett undantag, men fler finns givetvis fler. Till matchstället hör givetvis även byxor,
strumpor och hjälm. Varianterna kan självklart växla men att strumpor och tröja är samma färg
är praxis. Att klubbmärket lyfts fram allt mer värmer på läktaren.
Vet du något om din klubbfärgs historia ? Kommentera gärna!

Svante Nyberg

Dokument: Edsbyns banbrytande hall

,

DOKUMENT Edsbyn, november 2001 – några framtidsmän (och kvinnor?) samlas för att bilda det arenabolag som ska lägga grunden för Sveriges första bandyhall. Över klassiska Öns IP börjar det stegvis byggas en hall som ett par år senare invigs av självaste kung Carl XVI Gustaf.

Edsbyn får genom sin hall ett försprång i 2000-talets första decennium jämte övriga bandy-Sverige. ”Byn” vinner fem SM-guld i följd 2004-2008.
Vad dessa progressiva entreprenörer i Edsbyn kanske inte vet är att de samtidigt är med och styr in bandyn på en väg som kommer leda till en helt ny kartbild för bandyn i Sverige.

Bandyn i Sverige växte på 50-talet till att bli idrott nummer tre, efter fotbollen och hockeyn. 1950 fanns det 863 registrerade föreningar med bandy på programmet. Bandyn är vid denna tid en idrott som växt sig stark på många bruksorter och sporten kompletterar ofta fotbollen som vilar under vintern. Bandy har från allra första början spelats på naturisar, ibland till och med på sjöisar. Vädret ställer ofta till problem och det är inte ovanligt att matcher måste flyttas eller ställas in på grund av blidväder.

1956 får Västerås som första stad i Sverige konstfrusen is på Rocklunda. De konstfrusna bandybanor som nu börjar byggas blir en enorm injektion. Säsongen kan förlängas, isens kvalité förbättras avsevärt, spelet utveckas. Under de närmaste åren anläggs omkring fem nya konstfrusna banor varje år.
1969 passerar man 50 stycken.
Idag finns omkring 100 banor över hela landet.

I mitten av 70 talet börjar konstfruset vara en självklarhet – nästan – för fortfarande finns klassiska klubbar som inte har konstfruset. De klubbar som inte lyckats övertala kommunledningen om behovet av konstfruset börjar få kämpigt att hänga med i utvecklingen. 1975 har omkring 200 klubbar som tidigare haft bandy på programmet lagt ner sin verksamhet.
Bollnäs får som sista elitlag konstfruset så sent som 1984.
Hela 27 år efter Rocklunda (!).
Men några klassiska bandyfästen får aldrig konstfruset; Lesjöfors, Hälleforsnäs och Grycksbo är tre av dem.

När tvåtusentalet inleds är bandy som spelas på en icke-konstfrusenbana ovanligt.
Med bandykyrkan i Edsbyn inleds ett nytt kapitel i bandyns historia. Efter innovationen i Hälsinglands hjärta börjar övriga bandy-Sverige hänga på. Västerås och Surte är snart igång med hallbyggen.

Sommaren 2016 finns 12 bandyhallar i Sverige. I Stockholm finns möjligheten att göra is i såväl Friends arena som Tele2 arena.
Några klubbar huserar ensamma i sin hall, till exempel Edsbyn och Sandviken. Andra delar på hallen med flera föreningar, exempelvis i Lidköping. Hallen i Uppsala är byggd främst som en träningshall men används till tävlingsmatcher av alla Uppsalalag förutom Sirius som fortfarande spelar utomhus. Ytterligare några hallar finns på planeringstadiet. Söderhamn ligger främst i tuben (reds.anm. hall finns nu i Söderhamn).

När spaden sätts i jorden i Edsbyn 2001 har de föreningar som aldrig fått konstfryst för länge sedan gett upp.
I början av 2000 talet finns omkring 330 föreningar som utövar bandy.
På 50 år har 500 klubbar försvunnit.
En hall är idag en absolut nödvändighet för att kunna nå toppen av eliten. Bollnäs skulle knappast kunna hålla sig i elitserien om de inte kunde träna i den närbelägna hallen i Edsbyn.
Hammarby drar omkring som nomader på hösten och söker isar. Ofta får de träna på hockeyrinkar.
Utvecklingen går inte att ändra – bandy är på väg att bli en idrott som spelas inomhus. Fördelarna med att spela bandy i en hall är också många.

Men hur realistiskt är det med en bandyhall i varje kommun där det spelas bandy?
Om vi räknar elitserien och allsvenskan som bandy på hög nivå finns idag 38 föreningar som bedriver bandy på elitnivå. Visst finns det lag i ”ettan” som satsar, men där finns även spelare och klubbar som ligger på en helt annan nivå.
12 hallar kan bli tjugo, kanske någon till – men vad händer med de övriga klubbarna. Kommer de att överleva? Är det exotiskt att spela bandy utomhus 2030?

Värmland var en gång ett av Sverige starkaste bandyfästen. I dag finns endast en klubb kvar på elitnivå – Boltic. Sörmland har också tappat, vad händer i Göteborg?
Om det bara finns 50 föreningar som spelar bandy med 30 spelare i varje klubb – räcker de till att fylla på de högre serierna med talanger? Kommer nivån på landslaget att sjunka? Hur många spelare finns inte i Ryssland som fyller på bakifrån?

I bandyfamiljen finns även damer – här är skillnaderna ännu större mellan de som har hall och de som tränar ute på obekväma tider när herrarna gjort sitt.
Framtidsmännen i Edsbyn tycktes börja ett fantastiskt bygge. Men var det egentligen bandyns grav de grävde?

* Dokumentet publicerades ursprungligen 2016.

Svante Nyberg

Om författaren: Svante Nyberg från Falun har i över 40 år följt sitt favoritlag Falu BS från läktaren. En tabellnörd och gräver gärna ner sig i sifferstatistik.

Svante Nyberg: Många som varit med och byggt nya Falun

, , ,

Det sägs att många av Manchester Citys supportar har svårt med sin identitet sedan klubben tog steget från att ha varit en medelmåttig klubb som fanns i den nedre delen av tabellen, till att bli topplaget i Premier League. Som Citysupporter var man utsvulten på framgång och impregnerad från födseln med att alltid vara förloraren i förhållande till eviga vinnaren Manchester United. Men tiderna förändras, idag är det City som är nummer ett i den engelska fotbollens Mecka.

När Kalix Bandy gjorde 1-0 efter tretton sekunder i söndagens avgörande kvalmatch mellan Kalix och Falun kom den där obehagliga, men allt för välbekanta känslan krypande. ”Jaha.  Det är en sådan dag igen. Det kommer att skita sig… ” Kalix öste på under de inledande minuterna och Falu BS såg ut att ha tappat allt av det vinnande spel som gjort dem ditintills obesegrade i det jämna kvalet.

Att vara BS-supporter är sannerligen inte detsamma som att vara van med att få inkassera segrar och prenumerera på SM-finaler eller ens slutspel. Som Falusupporter började jag säsongen under många år på 80- och 90-talet med att kalkylera, om hur stora möjligheterna var att ”inte åka ur”, snarare än att ta sig till ett hägrande men fullständigt ointagligt SM-slutspel.

Nej, jag vet det mycket väl; Falu BS är inte helt utan framgångar. 47 säsonger i högsta serien är ju bättre än många andra. Två SM-guld och två silver finns i prisskåpet. Men mycket av all stolt historia börjar kännas som att de haft ett bäst före datum, åtminstone för den som inte var med under storhetstiden på 70-talet. Jag gläds visserligen varje gång jag i pausvilan går in i bandyhuset på Lugnet – ser alla pokaler och priser som BS skördat genom åren. Och på väggen, målad i olja, hänger helgonet själv: Bernt ”Bempa” Ericsson. Bempas ande har vilat över Falu BS i 50 år nu. Men Bempa, Håkan Sundin, Egon, Nypon, Pajen, Obbe, Gratjov, Nanen, Spången, Dajmen och alla andra hjältar från BS historia har haft sin tid och som supporter längtar man ständigt efter nya framgångar och nya stjärnor.

Efter elva (!)  hörnor föste Toumas Liukkonen in ett tredje mål för norrbottningarna som överfyllda av segerhungrig energi gick till pausvila.  Alla Falusupportar förstod att om BS inte höjde sig i andra halvlek skulle detta bli en nattsvart kväll…

27 mars 2013 föll ett nattsvart mörker över Faluns bandy. 78 års bandy historia tycktes vara över när klubben begärdes i konkurs. Under några veckor fanns inte längre Falu BS. Men tack vare en stark vilja och övertygelse om att bandyn i Falun trots allt har en framtid, samlades krafter och togs nya tag. Bollsällskapet blev ett bandysällskap. Den ekonomiska ryggsäck förening slitit med under flera år var borta. Det klassiska klubbemblemet kunde bevaras och ett nytt kapitel i klubbens historia började skrivas. Falu BS fick börja om från noll. Åren i division ett blev endast ett. Som nykomling i allsvenskan tog sig Falun till elitkval och samlade nyttig erfarenhet inför framtiden. Även fjolårssäsongen slutade med kval till högsta serien.

När BS-supportar i söndags, framför datorer och surfplattor, började tappa modet i halvtid samlade sig spelarna ett av IP:s omklädningsrum. Tränare Forslund inpräntade och samlade krafterna: ”Hitta era positioner, håll i bollen, håll spelet uppe..”  Efter en dålig första halvlek visade Falun upp ett helt annat spel i andra. Och när Faluns yngsta spelare David Jansson, i minut 72, äntligen spräckte nollan följt av ytterligare ett BS-mål kändes det som att Kalix energi sakta pöstes ut.
Matchen hade vänt och den sista kvarten var en transportsträcka till slutsignalen.
Falu BS var tillbaka i elitserien!

Det finns många som varit med och byggt det nya Falun gjort Falu BS till ett elitserielag kommande säsong. En person vill jag nämna här: Johan Kruse.  Tränare i BS från omstarten i division ett tills i fjol. Tillsammans med några spelare som stannade kvar efter konkursen tog sig Kruse an laget. Han har hela tiden haft en spelidé som Jocke Forslund förfinat och fullbordat. Kruse skolade in unga spelare som sakta fått växa till sig. Han har utan att jäkta byggt upp laget steg för steg.
Och inte minst; han steg självmant av tränaruppgiften efter fem år då han klokt insåg att nu behövdes en ny tränare. Johan Kruse finns nu istället med i Falu BS styrelse.

Framtiden.  En stentuff elitserie väntar.  Falun behöver förstärka. Det gäller att våga satsa men samtidigt inte riskera klubben ekonomi. Den läxan har man lärt sig i BS. Men grundstommen för laget finns där.  BS kommer sannolikt att tillhöra ett gäng klubbar som får kämpa i seriens nedre del. Men hur ordningen blir mellan Falun, Tellus, Motala, Frillesås och kanske Sirius, det får framtiden utvisa.
Just nu firar och gläder sig luttrade BS-anhängare över att åtta års frånvaro från eliten är över!

Epilog:  Rolf ”Dajmen” Sjöö var en av Falu BS största ledare vid sidan om planen. ”Dajmen” var en gigantisk glädjespridare med mycket stort hjärta. Rolf Sjöö avled i början av årets bandysäsong.

 Svante Nyberg

Nyberg: Årets allsvenska – en sportslig succé

, , ,

Slutspurt i allsvenskan. Fyra omgångar kvar och nu skall serien avgöras.
Samtliga 16 lag har fortfarande mycket att
spela för, men för ett lag, Gustavsbergs IF känns det kört.
Gustavsberg åker ur.

Kungälv började serien uselt men har fått ihop det bättre senaste tiden. Göteborgarna jagar, och jag gissar att man
tar sig över nedflyttningsstrecket trots att man har en ganska tuff avslutning.
Som helhet måste Kungälvs säsongs ses som ett stort misslyckande.

På de nedre kvalplatserna hittar vi just nu UNIK och NitroNora. Båda lagen är ojämna och en seger följs inte sällan av en riktigt dålig match. Mitt tips är att UNIK blir
förloraren i kampen och följer Gustavsberg ur serien..
Risk för kval finns även för Västanfors, Tranås, Tjureda …
… ja, till och med Örebro.

Nykomlingen Åby Tjureda har gjort en helt godkänd
säsong och jag tror man håller undan för strecket. Även Örebro borde klara sig undan kval rätt enkelt – men ÖSK
är en av säsongen verkliga besvikelser. Örebroarna gick ut med att man satsade på serieseger – nu är man närmare de
nedre strecken än de övre.

Västanfors har inte heller gjort
någon vidare insats under säsongen.
Ojämna insatser raktnigenom serien, men ”Fläkten” skärper till sig mot slutet.

Tranås har en obehagligt svår avslutning på serien och jag tippar att det blir Nitro/Nora eller möjligen Tranås som följer Kungälv till kval.
Boltic har inte säkrat nytt kontrakt men med avståndet fyra poäng till kvalstrecket utgår jag från att de klarar sig.

Ljusdal står tillsammans med Örebro och Kungälv förbsäsongens största misslyckanden. Drömmarna omm elitserien känns avlägsna just nu för hälsingelaget som bara vunnit 8 matcher hittills.

Hela sex lag är på allvar indragna i toppstriden. Nässjö har
sämsta utgångsläget med sina 21 poäng och jag gissar att vi kan räkna bort smålänningarna. Gripen och Peace & Love har båda skrapat ihop 22 pinnar.
Gripens tuffaavslutning gör dock att Borlänge sannolikt tar sig förbi Gripen, kanske även Lidköping.
Även Lidköping harbnågra avslutande tuffa matcher – Gripen, Frillesås, Nässjö
och ett hemmastarkt Kungälv.
Kan mycket väl bli så att vi
får två dalalag till elitseriekvalet.

Två lag slåss i teorin om förstaplatsen. Falun och
Frillesås. Stor fördel för Frillesås. Men visst, om Falun vinner de fyra matcher som är kvar och Hallänningarna
börjar darra ordentligt så kan BS ta sig förbi.
Lika liten chans som det är att Falun vinner serien, borde det vara att
dalalaget missar elitkvalet.

Frillesås seriesegrare, ja förmodligen.
Överraskande, ja helt klart.
Men kul och verkligen en utmaning för den lilla klubben på västkusten som gjort en kanonsäsong.

Redan nu kan man konstatera att årets allsvenska varit en sportslig succé.
Hårda och jämna matcher nästan rakt
över. Bara ett fåtal matcher har varit riktigt ojämna.

Publikt, nej inte någon kassako, men kanske kan publikenbbörja hitta till de allvenska arenorna kommande säsonger
om man inser hur bra bandy som spelas på denna nivå.

Till sist en snabb koll på division I. Skirö ser ut att ta hem den södra serien. Jönköping utmanar.
I den västra serien ligger Blåsut bäst till men både Surte och Mölndal jagar vänersborgarna.
AIK vinner den östra serien överlägset och rusar mot allsvenskan.
Mellersta serien har en tuff kamp mellan Katrineholm och Finspång.
Rättvik vinner den ena av norrlandserierna och
sannolikt Söråker den andra.

Svante Nyberg

Nyberg: Vilka hjältar det finns nedåt i seriesystemet

, , ,

Almanackan visar september. Björken har börjat gulna, gräsmattan måste fortfarande klippas, lingonen börjar lysa röda och sensommarens första äppelpaj med vaniljsås har avnjutis.

Vintern känns ännu väldigt långt borta. Ändå har bandysäsongen börjat.
I de flesta av bandysveriges 12 hallar har isen redan funnits på plats i flera veckor – och vi skriver alltså 5 september (!).

Det har snabbt skett en enorm förlängning av bandysäsongen för bandyns
toppelit. Det är inte många år sedan vaktmästarna i bandyhallarna lät isaggregaten vila till slutet
av september. Nu tycks aggregaten puttra igång redan sista veckorna i juli. Om VM spelas efter SM-finalen i mars har elitbandyn en issäsong från augusti till april.

Snacka om utveckling från tiden då bandysäsongen klarades av under några veckor i december-februari. Ja, kanske ännu kortare vissa år. Annandag jul var länge genrepsdagen innan säsongen drog
igång helgen efter. Finalen spelades inte sällan redan i februari.

Men samma utveckling har också gjort att gapet mellan de bästa lagen i elitserien och de lag som vi hittar i division 1 och nedåt blivit gigantiskt. Sannolikt finns sämre lag i ettan som ännu inte
fått klart med hela truppen. Klubbar som precis haft sina första samlingar för att nu barmarksträna under ett par månader och sedan – om vädret tillåter – går på is i början av november.

Division 2 Stockholm Norra spelade förra säsongen första omgången 26 november. Då hade elitserien klarat av tio omgångar. Självklart kommer det alltid finnas olika förutsättningar och inställning bland spelare inom samma idrott – men det är nästan som två olika idrotter.

Bandy inomhus, mellan två elitlag som matchat på stor plan sedan början av september, och lag i ”lingonserien” som nöter på utomhus i regn och blåst och i bästa fall hinner spela några matcher
innan serien drar igång i början av advent. Vilka hjältar och stora bandyhjärtan det finns en bit ner i seriesystemet.

För övrigt tycks inte ens spelprogrammet för ”tvåan” vara fastställt ännu.
Under 1970-talet tog Boltic under ledning av Curt Einarsson ett kliv i bandys utveckling. Ökad träningsdos, effektivare träning och träning på dagtid gjorde Boltic till ett föregångslag inom
bandyn med ett pärlband av SM-guld som resultat.

När Edsbyn byggdes sin hall 2003 tog ”Byn” nästa stora steg och förde bandyn in i en ny tid. Även Edsbyn belönades med en rad SM-titlar. Att ha en hall betyder mer och mer för elitkubbarna.

Den här hösten gratulerar vi Broberg till sin nya hall, som för övrigt borde kunna få heta Dallas Arena. Och för lagen i division 2 Stockholm Norra vore en efterlängtad hall i Stockholm ett steg in i framtiden.

Den framtid som redan är
verklighet för några få elitklubbar när bandy spelas i augusti månad.

Svante Nyberg

Nyberg: Så slutar kvalet till elitserien

, , ,

Ordningen att spela en kvalificeringsserie till elitserien kallar vi kortfattat ”kval”. Att ordet kval även är synonym med lidande, plåga, pina, oro, ångest, vånda och ängslan sammanfattar mycket väl vad kvalserien till elitserien handlar om.

Under ett par veckor sätts spelare, ledare och supportar för kvalseriens lag under stor press. Gränsen mellan liv och död är hårfin. Ska säsongen sluta i fiasko eller kan något lag överraska och göra succé?

Att gå in i kvalserien som förlorare, som elitlagen i viss mån gör eller som vinnare, som de allsvenska lagen, är inte utan betydelse. Elitlagen går även in i kvalserien med rädslan att misslyckas – flera av de allsvenska lagen har allt att vinna.
Historien visar dock, inte överaskande, att elitlagen brukar klarar sig mycket bra i kvalet. Senast ett allsvenskt lag kvalade upp sig var för ett par år sedan då Gripen tog sig upp på bekostnad av Ljusdals BK som fick lämna elitserien.

Tillberga och Tellus har ju som bekant tagit sig upp i elitserien på andra vägar än genom kval. Båda har fått fribiljett till elitserien då Göteborgslagen GAIS och Kungälv tvingats lämna in.

Grupp A består i kvalet av Tillberga, Kalix, Ljusdal och Nässjö.
Tillberga är så bra att de skall klara kvalet utan problem. Västeråslaget är visserligen lite stukat efter en säsong då det till och med från början talades om slutspel, men Tillberga borde kunna gå obesegrade genom kvalserien.

Nässjö IF gör sitt fjärde kval på raken! Men på de tre år har man kvalat har man bara lyckats vinna två matcher. Smålänningarna har i år gjort en mycket bra grundserie. Laget är giftigt framåt och har producerat flest mål i allsvenskan, 118 stycken.
Nu väntar betydligt tuffare motstånd. Jag tror inte att Nässjö räcker till det här året heller.
Men Nässjö kan mycket väl sno enstaka värdefulla poäng från de andra lagen.

Kalix har fyra raka säsonger i eliten. Årets säsong har varit allt annat än bra. Bara en seger på 26 försök säger allt. Skulle de gå så illa att man ramlar ur tror jag att Kalix snabbt är tillbaka. Klubben har varit nere och vänt i allsvenskan förr och trots att det svajat rejält i år bedömer jag att Kalix i grunden är ett lag som har elitseriekapacitet.

Ljusdal är det allsvenska lag som tydligast har haft målsättningen att gå upp i elitserien den här säsongen. I grundserien började Ljusdal starkt men i avslutningen av serien har man sviktat något.
Kanske kan det förklaras med att man i praktiken tidigt redan var klara för kval.

I Ljusdals trupp finns kanske de enskilda spelare som betyder mest för sin klubb. Jonas Pettersson har öst in mål, hela 51 stycken. Mikhail Svechnikov är mer framspelare än målskytt och alla vet vad han betyder för Ljusdal.
Nu spänner Ljusdal musklerna och går upp.

Grupp B består av Gripen, Falun, Motala och Tellus. Tellus är kanske det elitlag som har minst att förlora i årets kval. Skulle Tellus klara sig kvar, vilket inte alls är omöjligt, är det en bedrift man gjort. Ramlar man ur är det, nästan, enligt planen.

Gripen har på två säsonger i eliten inte riktigt lyckats få fast mark under fötterna. Vore nog mycket tungt för västgötarna om man halkar ur. Motståndet i grupp B ser svagare ut än i den andra gruppen. Klarar inte Gripen av att vinna kvalserien har man inget i elitserien att göra.

Säsongen 2012/13 var IFK Motala uppe och vände i elitserien. Därefter har IFK haft några tunga år. Den här säsongen har det sett betydligt bättre och Motala är kanske lite av säsongen överraskning i den södra allsvenskan. Hemma på Isstadion eller XL Bygg Arena som den heter numera är IFK obesegrade den här säsongen. Laget känns lite tunt för att spela i högsta serien, men går Motala upp kanske truppen förstärks.

Sannolikt är det Tellus och Motala som gör upp om en elitserieplats. Det låter inte som någon helt omöjligt uppgift för Motala.

Falun är det lag som blev klart sist av kvallagen. Ändå till sista omgångens sista minut var det osäkert. Falun är med för att se och lära och har förmodligen inga planer på att spela i elitserien kommande år. Under säsongen har man blandat bra matcher med sämre insatser. Gissar att masarna i alla fall kniper någon poäng.

Svante Nyberg

Nyberg: Är det dags för ett guld nu i Lidköping?

, , ,

De börjar dra ihop sig. Några matcher kvar innan VM-uppehållet och därefter slutspurt innan slutspel.

Slutspelslagen börjar formera sig. Visst, i teorin hoppas givetvis supportrar till jagande Vetlanda, Sirius och Tillberga på ett under.
Men nej, det är kört.
För de tre lagen gäller nu istället att fokusera på att undvika kval.
Sirius har möjligen det svåraste spelprogrammet. Men frågan är hur inställningen är bland de slutspelsklara mittenlagen i seriens slut. Femte, sjätte eller sjunde plats känns inte så viktigt. Låt ett par slitna spelare vila inför slutspelet och kasta in en junior.

Små faktorer som kan omfördela viktiga poäng i seriens slutomgångar. Men om nu Vetlanda, Sirius eller Tillberga skulle hamna i kval, så ska det inte vara någon fara – de är betydligt bättre än lagen under dem.

Vilket av elitseriens lag fruktar kvalet mest? Förmodigen Kalix, även om en antydning till bättring har skett sista tiden. Kanske har Tellus brunnit klart? Tror bara av ett av lagen från allsvenskan kan ställa till besvär och det är Ljusdal.

Avgörande för utgången av kvalet blir givetvis även hur kvalgrupperna formas.
För några år sedan var det lotten som avgjorde vilka lag som möttes i slutspelet – nu är det klubbarna själva som väljer. En utmärkt förändring, som gör att det kan vara oklart till allra sista minuten vilka förutsättningar som gäller.

Vad avgör valet av motståndare? Kanske reseavstånd, tidigare möten under säsongen, utomhus i Söderhamn eller inne i Vänersborg, formkurva?
Allt läggs ihop och ger ett beslut.
Gissar att oavsett vem som vinner elitserien så blir Broberg ett förstaval. Har svårt att tro att Broberg kommer att kunna vinna någon enda kvartfinal.
Jag har gärna fel.

Nästa lag att väljas är inte osannolikt Vänersborg. IFK har inte motsvarat förväntningarna, formen känns i alla fall just nu svag. Skulle kunna bli en spännande kvartfinalserie mot Villa men frågan är om Villa vill ha derbymatcher? Hammarby har en formkurva som går uppåt, gissar att Stockholmarna får åka till Hälsingland och spela kvartfinal.

Det lag som kommer fyra får inget val utan ställs mot… Västerås. Ingen direkt önskemotståndare för något lag. VSK har ju hittills mörkat formen mycket bra.
Än är det för tidigt att spekulera om slutspelets utfall. Det kan ju bli så att den så kallade moraliska finalen blir en semifinal. Men Villa ser mycket starka ut. Är det inte dags nu för ett guld till Lidköping? Tipset får ändå bli att finallagen i år heter Villa-SAIK.

Svante Nyberg

Nyberg: Jag blir glad när jag ser dem

, , ,

De är de små detaljerna som avgör. En ny skridsko för Bollnäs Patrik Nilsson tycks vara det lilla som fått skyttekungen att återigen dominera på isen. En skada, ett tränarbyte eller en flyttad match (till Lidköping) kan vara skillnaden mellan en placering i tabellen som får större betydelse än väntat.

Just placeringarna i sluttabellen är en underskattad faktor. Serieseger ger fördelar som kan göra att det väger över när slutspelet drar igång. Att få välja motståndare inför slutspelet som nummer tre istället för nummer fyra kan vara skillnad mellan kvartfinal och final. Serien är uppbyggd så att framgång ger fördel.

Med bara timmar kvar av det gamla året summerar vi säsongen så här långt.
Om någon frågat vilken eller vilka tränare som skulle fått foten halvvägs in i serien så inte hade jag sagt de två mest namnkunniga namnen: Claesson och Karlsson.
Det är alltid vanskligt att uttala sig om det som sker när dörren till omklädningsrummet är stängd, men lite mer tålamod trodde jag nog att Vetlanda och Vänersborgs ledning skulle ha med dessa herrar.
Att Kalix gjort rockader i tränarstaben är mer förståligt.

Hur ska det gå för just Kalix?  Ansträngd ekonomi, tärande långresor och bara en seger så här långt.
Det vore trist om bandy-Sverige skulle ”halveras”.
Att även Haparanda i allsvenskan har det jobbigt är en signal om att norrlandsbandyn behöver stöttning av förbundet.

Jag trodde Tellus skulle göra en ”Katrineholmare”. Säsongen 2009/10 släppte Katrineholm in 249 mål – nästan 10 mål per match. Men Tellus har överraskat alla och är inte alls den slagpåse som man fruktade de skulle bli. Fem fina poäng har man skrapat ihop. Jag håller Tellus som bättre än både Gripen och Kalix, just nu.
Hur det ser ut när det blir kvaldags i februari får vi se.

Jag blir glad när jag ser Edsbyn. För något år sedan mötte jag en Edsbynsupporter som började frukta om Edsbyn ens skulle kunna ta sig till slutspel – laget har haft en nedåtgående spiral de sista åren – men nu har det vänt.
På kort tid har Edsbyn lyckats forma ett nytt piggt Edsbyn som har framtiden för sig.
Det är möjligt att hälsingarna får det jobbigt redan i kvarten den här säsongen, men får klubben behålla sina spelare, då kommer ”Byn” bli giftiga de kommande säsongerna. I tvillingarna Määttä har Edsbyn gjort en dubbelkanonvärvning.

Vetlanda har inte motsvarat förväntningarna. Precis som VSK har det varit upp och ner för smålänningarna.
Tyvärr tror jag inte VBK kan upprepa förra årets fina femte plats i grundserien.
Men å andra sidan – det är inte i december man ska vara bäst, utan i mars.
Så kanske Vetlanda kommer igen. Än så länge har inte tränarbytet gett någon större effekt.

Gripen lyfter inte. Det känns som om Gripen trampar vatten i seriens botten. Jag tror allsvenska Ljusdal är minst lika bra som laget från Trollhättan.  Om inte Gripen höjer sig kan kvalserierna i mars bli en mardröm för de gulsvarta. Tellus, Kalix och Gripen – alla tre ligger i riskzonen – det gäller att komma i rätt kvalgrupp.

Västerås på en sjunde plats efter sjutton omgångar!  Mästarna har haft det trögt.
Nio vinster så här långt är inte likt VSK.
Jag  tvivlar dock inte på Västerås kapacitet. Laget kommer sakta att klättra uppåt i tabellen.
Men någon serieseger lär det inte bli i år för VSK.
Det kommer i sin tur ge extra krydda åt slutspelet – VSK som motståndare redan i en kvartfinal är något alla lag fruktar.

Även det andra Västeråslaget, Tillberga, har varit en besvikelse. I år skulle Tillberga ta upp kampen på allvar om en slutspelsplats. När man nu tappar Rinat Shamsutov till AIK känns det som om målsättningen skrivits om.
Att klubbchefen ”Zocke” lämnar skutan gör inte saken bättre.

Firma Andersson & Karlsson i Villa har tillsammans gjort imponerande 67 mål så här långt. Fler än Hammarby totalt.
Att Villa går för guld är ingen hemlighet.
Vägen till guld är mycket lång men det vet man också mycket väl i Lidköping.

SAIK har fått spela fyra av sina hemmamatcher på gamla slitna Jernvallen. Om det var blåst och minusgrader som gjorde att man överraskande föll på hemmais mot Broberg är oklart men annars tuffar starka SAIK på.
Men trots tvåa i elitserien och flest gjorda mål har SAIK svaga publiksiffror för att vara ett absolut topplag.
När Villa har ett snitt på 3 077 har ”Stålmännen” bara hälften.
Göransson Arena är säkert fantastisk att spela i men stämningen från Jernvallen har gått förlorad.

Kanske något att tänka på för Broberg som sannolikt gjort sitt sista annandagsderby hemma på Hällåsen. Gulfärgade Broberg är annars ett av lagen som så här långt har gjort bra ifrån sig.
Andra halvan blir tuffare men Broberg kan överraska.

Tre lag har mer press på sig än andra.
Vänersborg – för den dyra satsningen med namnkunniga ryssar kräver resultat.
Bollnäs för att de senaste årens satsningar borde leda till mer framgång än hittills endast semifinal i fjol.
Och Hammarby för att de behöver varje krona från betalande åskådare. Bajen har en stor, krävande supporterskara som stannar hemma om segrarna uteblir.

Bollnäs har klarat pressen bäst så här långt. Vänersborg har börjat darra och sparkade sin tränare.
Hammarby, tja det är något som inte är som det ska vara på Söder.

Höll på att glömma Sirius. Uppsalalaget har hamnat i ett litet vakuum.
Räcker förmodligen inte till slutspel men för bra för att hamna i kvalproblem.

I allsvenskan noterar vi att Ljusdal rusar mot kval. Att norra serien är mycket jämn bakom hälsingelaget. Plus för Örebro och Nora. Minus för UNIK och Västanfors, men fläkten kommer, jag lovar.
Minus också för Haparandas försvar som ibland är synnerligen ihåligt.
Noterar även att Peace & Love stiligt leder fair play-ligan i norr, något annat borde få laget att skämmas om det skall bära det namnet på tröjan.

I Söder har Boltic haft en trög start men kvalchansen finns kvar. Stort plus för Motala som har seriens bästa försvar. Frillesås gör som väntat en stark säsong. Sorgligt att se Katrineholm som tappat så mycket.
Kungälv mår nog bäst i att stanna något år eller två i allsvenskan.

Svante Nyberg, Sundborn.

Dokument: De är största derbyt

, , ,

DOKUMENT Från Wikipedia Derby (lagsport): En match mellan två lag som kommer från samma stad. En del derbyn har även ekonomiska, historiska, politiska, religiösa eller sociala förtecken. Uttrycket användes redan på 1800-talet, bl.a 1889 då Widnes Weekly News (den 9 mars) kallar en rugbymatch mellan två lokala lag för ‘the local Derby’.
Varifrån uttrycket kommer är osäkert.
En teori är att det kommer ifrån den engelska hästtävlingen ”The Derby”. Då dessa tävlingar på Epsom Downs kunde dra upp emot en halv miljon åskådare, tros idrottstävlingar där två närbelägna klubbar möts, då många fans från båda klubbarna ansluter till matchen, fått smeknamnet Derby.

Annandagen är derbydagen i svensk bandy.
Få matcher är så efterlängtade och omskrivna som derbymatcher.
Media, spelare, publik och ledare ser fram emot dessa prestigemöten som ofta samlar årets största publik. Det lokala derbyt kan på vissa håll vara minst lika viktigt som hela säsongen.
”Säsongen var skit men vi vann i alla fall derbyt”.

Wikipedias definition kan väl få vidgas lite till att ett bandyderby är två lag från samma landskap eller två närbelägna orter. Låt oss se närmare på några klassiska allsvenska bandyderbyn runt om i Sverige – både några som fortfarande spelas och några som inte längre finns kvar.
När allsvenskan drog igång 1930 möttes AIK och Hammarby i det som kan sägas vara allsvenskan allra första derby. De båda Stockholmslagen möttes i andra omgången och AIK vann med klara 5-1. AIK och Bajen har faktiskt bara spelat ytterligare ett derby 1960, även då vann AIK.

Men sedan allsvenskan började 1930 har otaliga derbymatcher spelats runt om i Sverige. Några lever vidare, andra är förpassade till historien.
Få derbyn är så omtalade som värmlandsderbyt mellan Slottsbrons IF och IF Göta, även kallat ”tomtedansen”. Slottsbron var ”blåtomtarna” och Göta ”rödtomtarna”. Derbyt tog sin början som en årlig träningsmatch i säsongens inledning. Senare blev det en del av seriematcherna. 1947 fanns 7 000 personer på Tingvalla för att se ”tomtedansen”. Göta vann de året med 3-2.

Totalt spelades 27 allsvenska derbyn mellan dessa två klassiska bandylag. Vanligtvis vann hemmalaget. Slottsbron har 13 segrar mot Götas 10. De övriga slutade oavgjort. 1941 möttes de två värmlandslagen i en semifinal där Slottsbron vann både hemma och borta.
Den sista allsvenska tomtedansen spelades 1964/65. Göta vann stort hemma med 5-0 men Slottsbron tog revansch hemma på Strandvallen i slutet av säsongen med 3-0. De två lagen möttes därefter i derbymatcher i lägre divisioner.
År 2000 gick IF Göta samman med Boltic och därmed gick detta klassiska derby i graven för gott.

Vilket är det mest klassiska smålandsderbyt? Ja, om detta kan man tvista. Småland är ett distrikt som haft många bra lag. Nässjö var det första storlaget. Vetlanda är dagens.
Nässjö och Vetlanda har spelat 40 derbymatcher. Det första allsvenska derbyt mellan Nässjö och Vetlanda spelades 1961. Nässjö vann de första sju. Först 1978/79 lyckades Vetlanda besegra Nässjö, men därefter har VBK dominerat totalt med bl.a. 28 raka segrar under en period. Senast de två smålandslagen möttes var säsongen 2002-03. Då vann Vetlanda två av tre derbyn.

I Tranås har det funnits flera bandyklubbar. Tranås SK, AIF och så Bois som bildades först 1941. Det första allsvenska derbyt mellan Nässjö och Bois spelades 1951. Nässjö var storebror redan på den tiden och vann första bataljen med 3-1 trots att Tranås hade hemmafavör. Därefter spelade de två klubbarna nio derbyn innan Tranås äntligen lyckades besegra Nässjö 1965/66, men då vann BoIS säsongens båda matcher. Samma år möttes lagen även i slutspelet där Nässjö åter var starkast.

Dagens mest prestigefyllda derby är förmodligen hälsingebataljen mellan Edsbyn och Bollnäs. Vid andra världskrigets slut möttes de två första gången. Då, 1945, vann Bollnäs med 2-1. Edsbyn fick vänta ända till 1953 innan man lyckades plocka båda poängen och första hemmasegern kom först 1956. Säsongen 67/68 förnedrade Bollnäs ”Byn” genom att vinna på Ön med 7-0.
Under 90-talet och 2000-talets första decennium var Edsbyn överlägset och har ett övertag i den totala statistiken, men de senaste åren är lagen mycket jämna.

Edsbyns publikrekord på 7 458 åskådare är från annandagens möte 2001 med Bollnäs. Ett rekord som lär stå sig då inomhushallen i Edsbyn inte tar in så många åskådare.
Några klubbar har inte haft lika tydliga derbymotståndare. Ett av de lagen är Sandviken som växlat mellan Forsbacka, Skutskärs och Falun.

Ett annat öde kan vara att inte ha någon klubb så nära att de kan kallas derby. Kalix har inte någon motståndare så nära att det kan kallas derby. Broberg i Söderhamn 75 mil bort är närmast.
I Västsverige spelas ett hett derby mellan Villa och Vänersborg. De två möttes för första gången i mitten av 70-talet. Villa har genom åren tagit hem de flesta segrarna men IFK har den största vinsten, 12-1, säsongen 2000/01.

I Västmanland finns två klassiska bandylag. Mästarlaget Västerås SK och 6 mil från Västerås, Västanfors IF. Trots att båda dessa föreningar tidig fanns med i allsvenskan skulle det dröja ända till 1964 innan de drabbade samman i ett allsvenskt derby. Anledingen var att VSK i den gamla serieindelningen vanligtvis sorterade under söderlag och ”Fläkten” som norrlag. Totalt har dessa klubbar spelat 17 derbyn. Att VSK har fördel med 11-6 är kanske inte så överraskande men faktum är att Västerås övertag kommer från de sista sex mötena då VSK varit helt överlägsna. Under 70-talet var det ofta stenhårda bataljer. Särskilt minnesvärd är de tre kvartfinalerna 1971/72 där Västanfors vann den sista och avgörande matchen med 4-2.

Till sist; ännu ett avsomnat derby. Södermanlandsderbyt mellan Katrineholms SK och Hälleforsnäs IF.
Bandyn var stor i Södermanland på 60- och 70-talet.
Ja, även tidigare. Katrineholm räknas som det tidiga 70-talets storlag. Hälleforsnäs IF ”bruketsblå” var brukslaget och ständigt lillebror.
Vid sidan om dessa två fanns även Värmbols GoIF i Katrineholm, men Värmbols sejour i allsvenskan är betydligt kortare än Hälleforsnäs.

KSK och Hälleforsnäs möttes 29 gånger. Första mötet var 1958, det sista säsongen 1980/81. KSK har 18–6–5 på de blå men påfallande många av matcherna var väldigt jämna. Den största segermarginlen hittar man faktiskt från första mötet då KSK vann på bortais med hela 7-2. Hälleforsnäs IF bildades 1925 och har som främsta merit att man tog sig till SM-semifinal 1979. Två år senare gjorde man sin 21:a och sista säsong i allsvenskan. Sommaren 2005 lades verksamheten ned.
En 80-årig epok gick därmed i graven.

Svante Nyberg, Sundborn.

 

Nyberg: Så slutar allsvenska serierna

, ,

1930-1980 hette nivån under allsvenskan division II. Under åren 1980 till 2007 fick samma serienivå kallas division I. Och sedan 2007 är andra divionens namn allsvenskan. 1950 deltog 120 lag fördelade på 19 olika serier i division II. Säsongen 2017/18 kommer 16 lag spela i en enda serie. Notera även att 1950 fanns 16 stycken ”elitlag”. Idag finns 14. Här syns hur bredden i svenskbandy har försvunnit

För det allsvenska lagen finns det i år två betydelsefulla streck att hålla reda på i tabellen. Kvalstrecket under lag 1 och 2 men också ett väl så viktigt streck som ger lag 1-7 biljett till den kommande superallsvenskan. Lag 8 får kvala och lag 9 och 10 åker ur.
Norra

Den norra gruppen kan man dela in i tre skikt. I det översta skiktet hittar vi Ljusdal som får gälla som seriefavoriter. Ljusdal kunde redan denna säsong ha spelat i elitserien men valde klokt nog att tacka nej. Nu får laget mogna ytterligare ett år och tar sikte på att ta sig upp av egen kraft. Vad som händer i ett sannolikt kommande kval är en annan sak, men att Ljusdal tar sig till kval är säkert. I tabellens topp hittar vi tillsammans med Ljusdal tre ganska jämnstarka klubbar. Falun, Borlänge och UNIK.

Falun bygger sakta vidare på sitt lag och målet långt där framme är att komma tillbaka till elitserien. Utan hall blir det dock svårt för Falun att åter etablera sig i elitseriens finrum. Falu BS tillhör den norra allsvenskans bästa lag – jag tippar att masarna tar sig till kval.
Ingen kan säga att det inte händer något inom Borlängebandyn. Nytt namn – Peace & Love City .…hmm. Flera meriterade nyförvärv har anslutit till klubben, Somalia bandy och drömmar om en hall. På planen har framgångar dock uteblivit de sista åren. Förra säsongen med åttondeplatsen var en besvikelse. I år kommer det sannolikt gå mycket bättre. Inbillar mig att Falun är lite jämnare över säsongen och därför kommer före Borlänge.

UNIK har funnits med i tabelltoppen under flera säsonger. Men till den här säsongen har UNIK tappat bland annat Erik Sundin och Stefan Tranblom. Uppsalalaget har kvaliteter men det räcker inte till kval. UNIK, Falun och Peace & Love City kommer säkert att både ge och ta poäng från varandra och vem som följer hälsingarna till kval är hårfint. Jag tror att Falu BS drar längsta strået och följer Ljusdal till kval.

I seriens mitt finns tre lag. Västanfors, Rättvik och Haparanda. Alla tre har målet att vara topp sju för att få spela ”superallsvenskan” kommande år. IFK Rättvik bygger sakta vidare och ska klara av det utan problem. Haparanda är svårbedömt. Ekonomi, spelare, resor – det finns flera frågetecken kring hemmastarka Haparanda. Norrlandslaget spelar ofta två matcher på sina turnéer söder ut. De borde vara en nackdel för Haparanda som kan vara slitna i söndagsmatcherna. Plantskolan Västanfors tar sjundeplatsen lätt. Västanfors kan vara svårslagna på sin hemmaplan.

I botten på serien finns Gustavsberg, Örebro SK och Nitro/Nora. Jag har svårt att se vilket lag Gustavsbergs IF skulle kunna ha bakom sig i tabellen. Nitro/Nora gjorde bra ifrån sig i fjol men får svårt att greja nytt kontrakt. I Nora finns dock målfarliga Jesper Bryngelsson och nyförvärvet Johan Malmqvist från Villa, tillsammans höjer det Nitro/Noras chanser. Klassiska ÖSK har det jobbigt. Klarade kvalet galant i fjol men försäsongen skvallrar om att det blir lika tungt i år. Kanske kan ÖSK klara sig kvar med kval även denna säsong.
Södra

Den södra serien är om möjligt ännu jämnare än den norra. Som favoriter utnämner jag Nässjö IF. Redan i fjol gjorde smålänningar en bra säsong men föll i kvalet. Framförallt det offensiva spelat var vinnande under förra säsongen. Duktige Viktor Lindqvist petade in hela 53 mål. Jag tror att Nässjö nu är redo att försöka ta sig upp i elitserien. Senast Nässjö var uppe i högsta serien var 2002/03 så nu är det på tiden.

Skarpaste konkurrenterna blir förmodligen Boltic och svårbedömda IFK Kungälv. Att Boltic kommer att tillhöra toppen är ingen vågad gissning. Värmlandslaget känns stabilare än på länge, men något lag för elitserien är inte Boltic ännu. Kungälv har fortfarande mycket elitserierutin i truppen och kommer säkert att göra bra ifrån sig. Men tyvärr påverkar nog den ihåliga ekonomin klubben dras med även spelet på planen. Snubbar på kvallinjen och blir trea.

Efter dessa tre lag finns ett gäng klubbar som alla har kvalitéer men som ändå inte riktigt känns som topplag. Motala, Jönköping, Tranås och Frillesås.

Det har gått några år nu sedan det spelades elitseriebandy på isstadion i Motala. IFK har haft några år då man hamnat en bit ner i tabellen. Nu har man ett tydligare mål och det talas om elitserien igen. Planer på hall finns i staden men kommunen tycks vilja se laget i högsta serien innan man börjar bygga. En aningen svår kombination. Motala får nog vänta några år till på både elitspel och hall…

Jönköping är det allsvenska lag som har den längsta sviten på denna nivå i seriesystemet. Klubben gör nu sin 27:e raka säsong. I början av 2000-talet bytte klubben namn från Järhaga till Jönköping. Under alla dessa år har Jönköping varit ett mittenlag och även denna säsong får nog supportrarna vara beredda på en mittenplacering. Men Jönköping Bandy är så bra att man ska spela i superallsvenskan kommande säsong.

Sydligaste laget i södra serien är intressanta Frillesås BK. Spelande tränaren Mattias Johansson, förra säsongen i Villa, har lyckats skapa ett lag som kan göra livet surt för flera lag i södra allsvenskan. Frillesås kommer inte ha något med toppen att göra men är starka nog att få en fin placering i mitten av serien.
Tranås är ytterlighare ett mittenlag i söder. BoIS har fått behålla förra årets trupp och förstärkt truppen med ytterligare några bra spelare. Smålandslaget känns aning tunt och risken finns att det blir kvalspel som räddar Tranås kvar.
I den nedre delen av serien kan man nog räkna med att hitta Katrineholm, Lidköping och Blåsut.

I den nedre delen av serien hittar vi ett klassiskt bandylag, Katrineholm. Stjärnglansen på Katrineholmsbandyn har dock falnat. Fjolårssäsongen slutade med en fin fjärdeplats för Katrineholm. I år finns risken att laget hamnar betydligt längre ner i tabellen, men kanske är Södermanlänningarna den klubb som kan överraska mest av lagen i kön.
Lidköpings AIK lever i skuggan av Villa på gott och ont. Talanger och framtidspelare plockas av Villa men LAIK får även smulor från storlaget när spelare inte platsar i Villas starka trupp. Årets trupp av Lidköping ser inte ut som någon upplaga som kommer gå till historien. Det kan bli så illa att LAIK åker ur.

Tyvärr för Blåsuts BK är det svårt att se något lag som Vänersborgarna skall kunna ha bakom sig i tabellen. Om Blåsut spelar i allsvenskan kommande säsong är det en bragd.

Svante Nyberg