Inlägg

, , ,

Stefan Nordén: VSK på väg ner i svensk bandys hierarki

Johan Löfstedt är klar för Villa

KRÖNIKA Vilken kvartsfinal av Villa. Laget visade störst mod och briljans i mötena mot VSK. Lirarnas lag spelade ut mesta mästarna.

Går inte annat än att bli imponerad efter 3–1 i matcher mot VSK. Tycker att Villas individuella spelare överglänste ett VSK som är på väg ner i svensk bandys hierarki.
Det som slår mig är hur laget har växt denna säsong när Johan Esplund tidvis varit borta på grund av skada.
Det fick många att växa i hans frånvaro även om Esplund nu är tillbaka i storform.
Mycket därför vinner man kvartsfinalen.

Jesper Eriksson. Villas motor har varit strålande denna säsong.
Tagit stort ansvar och har också han en stor del i att laget är i semifinal.

Och vad kan man säga om unga spelare som Martin Karlsson eller Joel Broberg?
Det viktigaste för dem är att de får utvecklas i ett topplag där de kan spela utan press och med sådana skickliga spelare omkring sig.
Modet för de unga blir så mycket lättare att ta till.
De får rätt förutsättningar i Villa.

De unga stjärnskotten är viktigt i svensk bandy. Det behövs lirare, speciellt nu när bandy är lite på dekis.
Vi behöver profiler för att sporten ska ta fart igen och tyvärr är många tränare för fega som prioriterar försvarsspel före anfall och genombrott med avslut på mål.

Villa kommer nu ställas mot Edsbyn. Jag är helt övertygad att Villa vinner.
Edsbyn har inte den kvaliteten som krävs för att slå Villa.

Och VSK?
Tycker man kan se att laget behöver nya influenser från ledarhåll.
Känns tråkiga och utan mod att vinna.
En spelidé som känns förlegad.

Det vänder och vrids utan mål att ta sig till vassa avslutsmoment.
För att skapa tillräckligt för att vinna matcher krävs en högre nivå för att vinna.
Och det är brist på individuell skicklighet från spelarhåll.

Stefan Nordén

, ,

Stefan Wikström: Elitseriens sista skälvande omgång ska avgöras

KRÖNIKA Det är måndag.
Det snöar utanför mitt fönster.
Skulle det delas ut poäng för snöfall skulle Kalix toppa Elitserien med hundra poäng före tvåan.
Nu gör det inte det.
Därför ligger Kalix inte i Elitseriens toppskikt.

Imorgon är det tisdag.
Brukar oftast vara det efter måndag.
Elitseriens sista skälvande omgång ska avgöras.
Inte den mest dramatiska avslutningen kanske.
Mycket är avgjort.

Broberg/Söderhamn tar semester.
Det hade nog inte laget och dess supportrar räknat med.
Många var de som spände bågen och tyckte att semifinal kan det bli.
Nu blir det vapenvård och soffhäng.

IK Tellus tar semester.
Det hade nog inte bandyexpertisen runt om i landet räknat med.
Utdömda ifjol.
Utdömda i år.
Nytt kontrakt via ett starkt kvalspel ifjol.
I år ett snäpp uppåt.
Jag tyckte det var ett härligt gäng när de, nyligen, besökte oss i norr.

Och, mest troligt, tar IK Sirius också sommarlov.
Men de får vänta lite med att spika upp hängmattan.
Det finns en liten risk för att den blåsvarta hängmattan spricker och faller ner i kvalgropen blir hårt.
Laget möter ett Tellus som kommer i badtofflor, solhatt och semester i blick.
Men, som klyschan säger, matchen ska spelas.

IFK Motala, nykomlingarna, har efter en besvärlig vinter vaknat till ordenligt och har inför morgondagen två poäng upp till Sirius.
Det som talar emot laget från Baltzar Von Platens hemtrakter är att de möter, självaste, Sandviken.
En lite marig uppgift på papperet.
Men, som klyschan även här säger, matchen ska spelas.
Jag tror nog ändå att jag lägger min veckopeng på Sirius.

Reseplaneraren i Motala får åter börja se sig om efter billigaste resan upp till mina breddgrader.
Kalix.
Kalix Bandy.
Jag vet inte hur många kval ett mänskligt hjärta klara innan det packar ihop.
Tydligen ganska många.
Känns som om mitt hjärta haft det tufft med kvalbandy varje år sedan månlandningen.
Börjar bli lite ansträngt nu.

Känns som att det får räcka nu.
Jag kanske var blåögd.
Eller rödvitögd.
Jag trodde att jag skulle slippa denna fasa denna vår.
Och det har ju sett bra ut.
I vissa matcher.
I vissa matcher har det sett lite sämre ut.

Nu är dock så att en tabell efter tjugosex omgångar aldrig ljuger.
Man är inte bättre, eller sämre, än den plats man landar på.

Därför vinner Sandviken grundserien.
De är det bästa laget.
De kan mycket väl ryka i ett slutspel, även om jag inte tror det, men sett över en lång serie så är de svartvita, helt enkelt, bäst.

Och Edsbyn blir tvåa.
Kanske.
De kan bli segrare.
I teorin alltså.
Två poäng och tjugo mål tar man inte in på Saik i det verkliga livet.
De kan bli trea.

Fyran Hammarby och femman Villa/Lidköping skuggar.
Och imorgon tävlar de bägge lagen om två poäng på Zinkensdamm.
Om ”Byn” står på näsan mot Vänersborg blir vinnaren på Zinken tvåa.

Nu är jag tveksam att Edsbyn släpper det grepp om den åtråvärda andraplatsen de nu har.

Sportklubben från Västerås tar sig en nittiofyra mil lång resa upp till ett snöfyllt Kalix.
En resa många kassörer gråter floder över.
Av de spelare, och ledare, jag brukar växla några ord med när de anländer till IP, så är det många som uttrycker ”det här med att resa upp till Kalix det är bara trevligt”.
Vinst för ”Mesta mästarna” flyttar fram den grönvita pluppen från ruta fem till ruta fyra.

Bollnäs då.
Ett av de trevligaste lagen i serien.
Alltid mycket surrande med killarna i det laget.
Senast det begav sig avhandlade vi ämnet ”Bittra vaktmästare”.

Humor.
Även domaren Andreas Broberg deltog med kunskap.
Final för de orangea i våras.
Sjua nu.
Kan bli åtta.
Haft en del sjukdoms- och skadebekymmer och kanske inte riktigt nått upp till önskad nivå.

Att Patrik Nilsson fått, i stort sett, hela säsongen spolierad p.g.a sjukdom går inte obemärkt förbi.

Smålands stolthet Vetlanda spelade kryss när de var i Kalix samma kväll Lucia skred fram bland gård och stuva.
Där och då fick jag se den spelare jag tycker är den bäste jag sett i vinter.

Johan Löfstedt.
Fantastisk spelare.
Kändes som att karln bar hela VBK på sina axlar.
Om nu de gulklädda smålänningarna tar sju poäng i Bollnäs imorgon så stannar de på plats sex.

En, helt enligt mina uträkningar i höstas, väntad placering.
Samma uträkningar går i lås vad gäller kamraterna från Vänersborg.
Lite nerv kring slutspelskanten fram till den senaste omgången.
Då vann de, hemma i sin borg, mot…..eh ja host…mot ett lag som rest mycket långt.

Samtidigt kraschade konkurrenten vid strecket, Broberg, mot hälsingerivalerna Edsbyn.
Glädje och lättnad i Vänersborg.
Där många supportrar gick in i säsongen med gamnacke och negativa tankar.
De saknade sina vänner från österland som spelade med IFK förra vintern.

Jag hävdar att de inte spelade med IFK, de spelade lite för sig själv.
Utan att alls vara någon expert på området men jag tror många i dagens IFK mår bättre idag än då.

Och Tillberga lämnar skeppet.
Fem poäng.
Tre av dem mot…host…Kal…ja just det laget ja.

Från serien under noterar vi att det är en oerhört spännande slutsträcka kvar.
Två omgångar.

Frillesås har vägen till Elitserien plogad, putsad och klar.
Tre poäng ner till Falun.
Jag tror de håller sig på vägen.
Falun får kvala.

Om den andra kvalplatsen är det vild kubbning.
Gripen/Trollhättan.
Lidköping AIK.
Nässjö IF.
Tre lag inom två poäng.
Ljusdal och Peace & Love ytterligare en pinne efter.

Vad?!
Måste jag gissa?
Nää.
I den där serien vinner alla mot alla.
Och alla förlorar mot alla.
Det är lättare att ta till sig kvantfysik än att gissa resultat i Bandyallsvenskan.

Och i världens bästa div1.
Den som kallas Övre Norrland.
Där går Söråker från Sundsvall mot serieseger och kval till den galna Bandyallsvenskan.

Karlsborg vinner den prestigefyllda kampen om att, efter Kalix Bandy, bli bäst i vår kommun
Ligger just nu trea.
Kan bli tvåa.
Kan bli fyra.
Nyborg SK blir sexa.

Samma placering som Dans Glans i det 3000-meters hinderlopp Anders Gärderud vann vid Montreal-OS 1976.

Jag önskar samtliga lag lycka till i er färd mot Uppsala i mars.
Själv tar jag flyget dit.
Det är lättare så.

Ha det gott, bandyvänner.

Vi hörs (och syns)

Sargvakten

, , ,

Nyberg: Årets allsvenska – en sportslig succé

Slutspurt i allsvenskan. Fyra omgångar kvar och nu skall serien avgöras.
Samtliga 16 lag har fortfarande mycket att
spela för, men för ett lag, Gustavsbergs IF känns det kört.
Gustavsberg åker ur.

Kungälv började serien uselt men har fått ihop det bättre senaste tiden. Göteborgarna jagar, och jag gissar att man
tar sig över nedflyttningsstrecket trots att man har en ganska tuff avslutning.
Som helhet måste Kungälvs säsongs ses som ett stort misslyckande.

På de nedre kvalplatserna hittar vi just nu UNIK och NitroNora. Båda lagen är ojämna och en seger följs inte sällan av en riktigt dålig match. Mitt tips är att UNIK blir
förloraren i kampen och följer Gustavsberg ur serien..
Risk för kval finns även för Västanfors, Tranås, Tjureda …
… ja, till och med Örebro.

Nykomlingen Åby Tjureda har gjort en helt godkänd
säsong och jag tror man håller undan för strecket. Även Örebro borde klara sig undan kval rätt enkelt – men ÖSK
är en av säsongen verkliga besvikelser. Örebroarna gick ut med att man satsade på serieseger – nu är man närmare de
nedre strecken än de övre.

Västanfors har inte heller gjort
någon vidare insats under säsongen.
Ojämna insatser raktnigenom serien, men ”Fläkten” skärper till sig mot slutet.

Tranås har en obehagligt svår avslutning på serien och jag tippar att det blir Nitro/Nora eller möjligen Tranås som följer Kungälv till kval.
Boltic har inte säkrat nytt kontrakt men med avståndet fyra poäng till kvalstrecket utgår jag från att de klarar sig.

Ljusdal står tillsammans med Örebro och Kungälv förbsäsongens största misslyckanden. Drömmarna omm elitserien känns avlägsna just nu för hälsingelaget som bara vunnit 8 matcher hittills.

Hela sex lag är på allvar indragna i toppstriden. Nässjö har
sämsta utgångsläget med sina 21 poäng och jag gissar att vi kan räkna bort smålänningarna. Gripen och Peace & Love har båda skrapat ihop 22 pinnar.
Gripens tuffaavslutning gör dock att Borlänge sannolikt tar sig förbi Gripen, kanske även Lidköping.
Även Lidköping harbnågra avslutande tuffa matcher – Gripen, Frillesås, Nässjö
och ett hemmastarkt Kungälv.
Kan mycket väl bli så att vi
får två dalalag till elitseriekvalet.

Två lag slåss i teorin om förstaplatsen. Falun och
Frillesås. Stor fördel för Frillesås. Men visst, om Falun vinner de fyra matcher som är kvar och Hallänningarna
börjar darra ordentligt så kan BS ta sig förbi.
Lika liten chans som det är att Falun vinner serien, borde det vara att
dalalaget missar elitkvalet.

Frillesås seriesegrare, ja förmodligen.
Överraskande, ja helt klart.
Men kul och verkligen en utmaning för den lilla klubben på västkusten som gjort en kanonsäsong.

Redan nu kan man konstatera att årets allsvenska varit en sportslig succé.
Hårda och jämna matcher nästan rakt
över. Bara ett fåtal matcher har varit riktigt ojämna.

Publikt, nej inte någon kassako, men kanske kan publikenbbörja hitta till de allvenska arenorna kommande säsonger
om man inser hur bra bandy som spelas på denna nivå.

Till sist en snabb koll på division I. Skirö ser ut att ta hem den södra serien. Jönköping utmanar.
I den västra serien ligger Blåsut bäst till men både Surte och Mölndal jagar vänersborgarna.
AIK vinner den östra serien överlägset och rusar mot allsvenskan.
Mellersta serien har en tuff kamp mellan Katrineholm och Finspång.
Rättvik vinner den ena av norrlandserierna och
sannolikt Söråker den andra.

Svante Nyberg

, , ,

Stefan Wikström: Annandagen är vi bandyvänners dag

Lars Ulrich, trummis i Metallica, fyller femtiofyra.
Det är på dagen femtioett år sen Per Oscarsson fick svenska folket att sätta lördagskaffet i halsen då han klädde av sig i endast kalsongerna i ”Hylands Hörna” som var tv:s tyngsta program då.
Klagomuren har aldrig haft så många påringningar.

Dagens namnsdagsbarn är…..ähum….men en Edberg, en Schwarz,  den eminenta Augustifamiljens kapellmästare Sporsén är också en som kan fira dagen.

Det är den tjugosjätte dagen i december.
Annandag jul.

Tomten har lämnat landet och sitter i sin borg och pustar efter årets enda arbetsdag.
Vi övriga sitter och pustar efter julrusch och julmat.

Men det är idag det gäller.
Annandagen är vi bandyvänners dag.

Och det hände sig på den tiden.
1930-talet.
I Värmland.
De röda tomtarna IF Göta, från Karlstad, och, de blå tomtarna Slottsbrons IF möttes varje år i en träningsmatch som gick under smeknamnet ”Tomtedansen” eller ”Tomtederbyt”.
På biografen visades ”Klart till drabbning” men de glada karlstadborna vände Åke Söderblom och Thor Modéen ryggen och gick på bandy istället.
Evenemanget lockade som mest runt sjutusen åskådare på snödrivorna runt Tingvalla Isstadion.

Tiden gick vidare.
Minut för minut.
År lades till år.
Under några år vid skiftet mellan femtio- och sextiotal användes dagen till genrep inför seriepremiären.
Man kan undra hur folket stod ut att vänta på bandytävling fram till jul.
Längre väntan än för småpysarnas väntan på tomten och paket.

I takt med konstfrusna banor och, på ännu senare tid, inomhusarenor så skedde premiären allt tidigare och tidigare.
Fortsätter vi i samma takt har vi seriepremiären helgen innan skolan startar efter sommarlovet.
Annandagen blev då en dag då man lade de, ack så, eftertraktade derbymatcherna.

Länge var bandyn det största som hände i landet just den dagen.
Folket åt de sista smulorna på julbordet och gick sedan man ur huse för att se sina favoriter vinna mot fienden från närbelägen ort.
Att förlora en sån match gjorde kommande tid mörk och dyster.
Jag kan minnas när jag som lite yngre såg uslingarna i IFK Kalix vinna mot mitt kära Nyborgs SK, då hjälpte det inte med, varken, julgodis eller kramar av min mor.
Otröstlig.
En jul fick jag Ramones dubbel-lp ”It`s Alive”, den julen kunde inget förstöra.
Inte ens en blåvit storförlust.

Å andra sidan vann ju NSK nångång också.
Då var det sång och dans kring granen i den wikströmska gården.
Fanns ju några år då Karlsborg BK var uppe i högsta serien och förstörde jular för oss ”kalixare”.
Får mardrömmar bara av att skriva om det.
Men det är ju det sista som räknas.
Annandagen 1998.
6-0 i rödvit favör.
Nästan en jul i klass med Ramones-julen.
Ljuva minnen.

Denna säsong då.
Då serien vänder.
Halva gjord.
Halva kvar.

Två riktigt heta matcher.

Den en av dem är en repris på finalen i våras.
Edsbyn och Bollnäs.
De arga rivalerna gör upp i Byns hemmaborg.
Slutsålt sedan lång tid tillbaka.
Edsbyn högst upp i tabellen i en jämn toppstrid.
Bollnäs ligger sjua och börjar alltmer spika fast sin plats i slutspelet.
Fem pinnar ner till strecket.
Oviss utgång.
Sätter en liten, mycket liten, slant på Edsbyn.
4-3.

Den andra glödheta.
Inte bara glödhet.
Den brinner med öppen låga.
Villa tar emot IFK Vänersborg.
Vem är bäst vid Vänern?
Flera ton prestige.
IFK gör nog bäst i att vinna då deras plats i slutspelet hänger på en skör tråd.
Och kunde Tellus så kan nog grabbarna från Lilla Paris också.
Vinna i en arena i Lidköping.
Min peng går dock till hemmalaget.
6-2.

Sandviken mot Broberg.
De gula från Söderhamn vill nog vinna till varje pris.
Gäller att haka på den sista vagnen i slutspelståget.
En vagn där Vänersborg sitter just nu.
Avståndet är endast två poäng så ”Gurt” har ett finger runt ett rör på den vagnen.
Gäller att få ett fastare tag.
Jag tror inte de får det denna dag.
Saik hemma i sin arena är inte lätta att tas med.
5-2.

I Västerås.
Två lag från samma ort.
Hemmalaget i svart heter TB Västerås
Mesta mästarna i grönt och vitt heter Västerås SK står som bortalag.
Svensk media, som visar allt mindre intresse för bandyn, har mer än en gång skrivit fel om de bägge Västerås-lagen.
I första halvan av serien har det mesta gått i svart för de svartklädda TB.
Publiken vänder laget ryggen.
Skador och förluster.
Förlusterna står uppställda i en rad likt svenska soldater utanför mässen då ärtsoppa serveras.
Sist i ligan och bara en vinst.
Och jag skriver inte en rad om vilka de vann mot.
Här vinner VSK.
3-7.

IFK Motala gästas av ett Vetlanda BK som tvingas resa femton mil.
Jag tror inte de behöver göra den resan förgäves.
VBK med den, hittills, bäste spelaren vi sett på Kalix IP i vinter, Johan Löfstedt, vinner detta.
Träffade en, mycket, god vän på Coop i Kalix under inhandling av julens godsaker.
Vi ägnade en god stund vid bröddisken för att utbyta lovord över denne Löfstedt.
När vi sade adjö var vi rörande överens över att vi ska skippa nästa års julhandel och istället lägga pengarna på att köpa upp karln till oss.
2-6.

På en idrottsplats på Ringvägen, Södermalm, Stockholm.
Zinkensdamm.
Ritad av Paul Hedqvist.
Byggd 1936.
Invigd 1937.
Nu skådeplats för en bandymatch mellan de bägge kombattanterna från Söder.
IK Tellus.
Hammarby IF.
Tellus har tidigare i vinter svarat för en av de största överraskningarna i mannaminne.
I och för sig är det lite si och så med mitt mannaminne, men att IK Tellus slår tillbaka självaste Villa är ju en smällkaramell av största klass.
Och att de gör det nere i Lidköping gör den karamellen än större.
Vi var många som tappade hakan.
Nu tror jag inte att de mäktar med Bajen som vaknat till ordenligt och framstår som en klar aspirant till spel på Studenternas i mars.
9-2.

Och sist men inte minst.
Eller jo kanske.
Sett till publiksiffran kan det bli så.
Tyvärr.
Vi har inte den största publiktillströmningen av alla lag.
Men denna dag vore det väl själve Hin Håle om vi inte ska kunna putsa till den lite dystra statistiken.
Vi får hjälp till det av några trogna blåsvarta supportar som kommer upp för att stötta sina favoriter.
I en match som nog inte faller in under epitetet ”Tomtederby”.
Skiljer nittio mil i en bil mellan orterna.
Inte ens E4 förenar oss längre då den inte går genom Owe Thörnqvists hemstad längre.

Men att matchen betyder mycket för de bägge kan vi här och nu hugga in i närmaste sten.
Sirius har tre pinnar ner till Kalix i striden vid kvalträskets strand.
Känner nog lite gungfly under fötterna.
Hemmalaget sprattlar febrilt i kamp för att nå upp till fastare mark.
Vid vinst, en pinnes skillnad gentemot Sirius och Tellus (om de förlorar mot Bajen vill säga).
Vid förlust, det som döljer sig under träskets yta får allt kraftigare tag om sitt byte.

Utgången i detta drama är ovisst.
Kanske den match som är mest svårtippad.
Men hjärtat säger sitt.
5-3.

Vill tro.
Måste tro.
Annars kommer julens godsaker smaka raggsocka.

Nu firar vi en fröjdefull jul med släkt och vänner, julskinka och praliner.
Och på annandagen klär vi oss i varma kläder, packar en termos och beger oss till en bandyarena i närheten, eller som för supportrarna från Uppsala 90 mil bort.
Spelar inte heller någon roll på vilken nivå det tävlas.
Damer eller herrar.
Flickor eller pojkar
Elitserien, Allsvenskan, Div1 eller vad som helst.
Det är fin sport vilket som.

Och du!
Bandy ska upplevas på plats.
Inte vid en skärm.
Fanns en gång en bildekal.
”Det finns två saker som är bättre live än på tv, det andra är bandy”

Vi ses på en arena.

Stefan Wikström

,

Stefan Wikström: Bevare mig väl för sånt trams

KRÖNIKA. Månen är full, rund och glad.
Dess sken gör det kompakta mörkret över oss en aning mindre kompakt.
Långa skuggor kastas ut över snötäcket.
Nästan så jag vill gå ut och yla.
Bark at the moon.

Kylan biter tag i Norrbottens befolkning.
Borrar och skruvar sig in i varenda por i kroppen.
Bottenfrusen i kropp och själ.
Någon säger att det är så härligt när vintern känns.
Jaja, det får stå för denne någon.
Själv frös jag som en nakenhund när jag, i morse, gick min golgatavandring från fabrikens parkering upp till min plats i organisationen.
Termometern visade då tjugoen.
Under noll.

Idag skriver vi 7 december i kalendern och har nyss firat TV2:s fyrtioåttonde födelsedag, Elitserien har tagit en liten semester och återkommer när natten går tunga fjät runt gård och stuva.
Stuva?

Kommande helg ska det bli en turnering för landslag nere i Söderhamn.
Fyra landslag.
Vilka fyra får ni i hemläxa.
Kalix har en representant.
Tuomas Liukkonen drar den finska, blåvita, tröjan över huvudet och tänker sig göra allt för att stoppa de övriga lagens intentioner.
Ingen av bröderna Rintala är med.
Synd det.
Killar sprungna ur den rödvita skolan.

En annan produkt från norr.
Produkt…….låter som en bit stål, eller en träbit, eller varför inte en pappersbit från en fabrik.
Jag tar om den inledningen.
En annan kille från norr.
Emil Viklund.
Tog sina första vingliga skär på Nyborgsvallen, ett frislag från hemgården.
I NSK:s blåvita skrud till det var dags för P17 som drevs i Kalix regi.
SM-guld i P19 och senare i livet flytt till Vänerns södra strand.
Där rosor läggs på hans väg framåt.
Denna säsong har han inlett formidabelt.
Har fått nosa på landslaget då hans namn dykt upp i diverse bruttotrupper.
Bruttotrupper, jahaja.
När så nettotruppen tagits ut så har hans namn fattats.
Så även inför helgens kamper.

Samma namn som alltid.

Jag kan bli folkilsk och börja tala i tungor över det.
Sverige må vara världsmästare men i en turnering av digniteten ”träningsmatcher” ska nya namn få prova på hetluften.
Och där är Emil definitivt en av dem.
Definitivt!

Varför inte prova Björn Hellman?
Håller fenomenalt hög klass i match efter match.

Finns säkert många andra spännande namn att prova.

Såg ett mål av lite annorlunda kaliber.
VSK gör matchens första mål i måndagens kamp mot Broberg.
I en målbur som var ute på vift.
Hade lämnat sin plats.
Det har snackats, gormats och klagats på allt och alla över det målet.
I vanlig ordning är det domarna som får de största skoporna med ovett.
Det har blivit allt vanligare med dessa skopor.
Men i detta fall är det bara dra tillbaka dem.
Domaren gjorde, enligt regelboken, helt rätt.

Sen kan man ju tycka vad man vill om regeln.
Det såg onekligen knasigt ut.

Apropå domare.
Jag kan tycka de får onödigt mycket ovett sköljt över sig.
Visst, det finns tillfällen då jag haft tanke att, med uppochnervänt kors och vitlök, springa in på isen och driva iväg de, oftast, gulklädda farbröderna till ställen där det inte går att uppbringa is.
Och då är jag helt opartisk…….eeh, nästan i alla fall.
Men sett i det stora så tycker jag att de håller bra klass.
I alla fall de finska figurerna vi träffar på våra hemmamatcher.

Jag brukar ibland ligga vaken om nätterna och fundera över om det kan vara dags för fyra rättskipare på isen.
Det går fort där ute, så två ögon extra kanske skulle underlätta.
I den där sporten med lustiga raka klubbor och alldeles för hög sarg har man fyra.
Och en skara ljusskygga män som, med beväpnade vakter, sitter i ett skyddsrum någonstans i Sverige och bedömer varenda situation i tv-skärmar som visar varje liten detalj ur femtiosju olika vinklar.
Allt för att domaren ska kunna slå en signal och diskutera i en halv evighet.
Bevare mig väl för sånt trams.

Men, som sagt, fyra domare kanske är något att fundera över.

Synd om spelare som redan fått avsluta säsongen.
Martin Krigh i Tellus med avskuren hälsena.
Aaiijj.
Jimmy Berglund i Kalix med avslitet korsband.
Ooaaiijj.

Grattis Sarah Sjöström till SvD:s bragdmedalj.
Bene meritus.
Väl förtjänt.

Bandyallsvenskan är spännande.
Alla slår alla.
Alla slår Gustavsberg.
Mellan ettan, Lidköping AIK, och trettondeplacerade Åby/Tjureda skiljer ynka fem poäng.
I Åby spelar Andreas Lysell.

I den div1 jag följer haltar tabellen som en gammal krigsveteran men, mitt lag, Nyborgs SK ligger femma och tar emot Selånger och Söråker kommande helg.
Fjärran från fin fyrnationsturnering.
Kan, av hela mitt bandyhjärta, gilla att stå där på läktaren och se den nivån av bandy.

Följer också Skutskär i en annan div1.
Där spelar Abbe Bodin.
Han har för alltid en stjärna i min bok.

Gå ut på bandy gott folk.
Vi måste vara rädd om vår sport.

Det finns ju ingen bättre.
Inte i närheten.

Stefan Wikström

,

”Det är vackert, det är spännande, det är silly season”

KRÖNIKA Isarna har smält och det är dags att plocka fram fiskelådan. Bandysäsongen är över sedan ett tag tillbaka, men så har vi också silly season och det är inte fel.

Årets silly kommer snart ta fart på allvar. Har redan skett uppmärksammade övergångar som vindsnabbe Linus Forslund till Broberg. Den såg jag faktiskt inte komma och är den främsta övergången hittills.
En fantastisk värvning av Söderhamnsgänget.

Var hamnar Erik Säfström? Ja, det blir naturligtvis Sandviken. Kan inte tänka mig något annat än att Säfström, närmast från SKA Neftyanik, ansluter till ”Stålmännen” där han har ett förflutet.

Appropå SAIK – Erik Pettersson är på väg till Ryssland. Har själv gått ut i medier och klargjort sitt intresse för att testa på något nytt.
Det gör han också klokt i. En vända till det stora landet i öst är en både sportslig som social utmaning och är övertygad om att ”EP” kommer växa ytterligare om han tar chansen.

Alan Dzhusoev är ett rejält tapp för SAIK. Som bekant lämnar Dzhusoev för Jenisej, likaså Lomanov Jr (Vänersborg) till samma klubbadress.
Pavel Bulatov och Nikita Ivanov lämnade också IFK Vänersborg – snacka om att IFK aldrig borde ha värvat dessa spelare.
Men det säger jag med facit i hand.
Det är lätt att vara efterklok.

Kan inte låta bli att tänka på Villa i det här läget. Daniel Andersson har lagt skridskorna på hyllan.
Glöm guldchansen, i alla fall till nästa säsong.
Lidköpingslaget hade en gyllene chans att bärga det efterlängtade guldet i år men föll platt mot Bollnäs (0–3 i matcher) i semifinalen.

Villa verkar för övrigt vara nära halven/mittfältaren Felix Phersson, senast i Vänersborg där han kom i onåd, som enligt säkra källor väljer mellan Villa och en annan elitserieklubb.

Nej, det är mycket nu. Vilka förlänger med sina klubbar? Utgående kontrakt och klubbar som jagar nyförvärv.
Det är vackert, det är spännande, det är silly season.
Vi lär få återkomma i ämnet vad det lider.

Till sist, konstaterar jag att …
… Edsbyns Tuomas Määttä fortfarande finns på näthinnan. Vilken lirare!
… Hammarby inte har beviljats elitlicens – men lär få den till slut.
… Det kommer bli ruskigt jämnt om guldet nästa säsong.

Mattias Bladh

, ,

Nordén: Bollnäs kommer parkera framför målvakten

Johan Löfstedt är klar för Villa

En semifinal mellan Villa och Bollnäs låter som en fantastisk match med tanke på så många intressanta spelare på isen.

Jag hoppas för bandyns framtid att man slipper se två lag med alla sina spelare i knäet på sin målvakt när motståndarna startar sitt spel ifrån egen målvakt. Att vi slipper se allt för långa sekvenser av bollhållande utan lagen vågar kliva på igenom och underhålla, istället för att vända ur av rädsla att förlora bollen.

Upp och visa att ni är män med hår på bröstet och våga visa er på offensiv planhalva när motståndaren har bollen. Båda lagen har så många fantastiska bandyspelare för att spela ett spel med fler anfall än tre per halvlek…
Men med säkerhet så kommer vi se ett Bollnäs med tio spelare parkerad framför egen målvakt och sedan försöka hålla i bollen utan att våga gå till anfall i 90+.
Villa kommer nog våga vinna denna semi med ganska högt försvarsspel och med modet att vinna och underhålla och gå till anfall mer än motståndaren .

Rädda pojkar kysser inga vackra kvinnor .

Stefan Nordén

, , ,

Nyberg: Så slutar kvalet till elitserien

Ordningen att spela en kvalificeringsserie till elitserien kallar vi kortfattat ”kval”. Att ordet kval även är synonym med lidande, plåga, pina, oro, ångest, vånda och ängslan sammanfattar mycket väl vad kvalserien till elitserien handlar om.

Under ett par veckor sätts spelare, ledare och supportar för kvalseriens lag under stor press. Gränsen mellan liv och död är hårfin. Ska säsongen sluta i fiasko eller kan något lag överraska och göra succé?

Att gå in i kvalserien som förlorare, som elitlagen i viss mån gör eller som vinnare, som de allsvenska lagen, är inte utan betydelse. Elitlagen går även in i kvalserien med rädslan att misslyckas – flera av de allsvenska lagen har allt att vinna.
Historien visar dock, inte överaskande, att elitlagen brukar klarar sig mycket bra i kvalet. Senast ett allsvenskt lag kvalade upp sig var för ett par år sedan då Gripen tog sig upp på bekostnad av Ljusdals BK som fick lämna elitserien.

Tillberga och Tellus har ju som bekant tagit sig upp i elitserien på andra vägar än genom kval. Båda har fått fribiljett till elitserien då Göteborgslagen GAIS och Kungälv tvingats lämna in.

Grupp A består i kvalet av Tillberga, Kalix, Ljusdal och Nässjö.
Tillberga är så bra att de skall klara kvalet utan problem. Västeråslaget är visserligen lite stukat efter en säsong då det till och med från början talades om slutspel, men Tillberga borde kunna gå obesegrade genom kvalserien.

Nässjö IF gör sitt fjärde kval på raken! Men på de tre år har man kvalat har man bara lyckats vinna två matcher. Smålänningarna har i år gjort en mycket bra grundserie. Laget är giftigt framåt och har producerat flest mål i allsvenskan, 118 stycken.
Nu väntar betydligt tuffare motstånd. Jag tror inte att Nässjö räcker till det här året heller.
Men Nässjö kan mycket väl sno enstaka värdefulla poäng från de andra lagen.

Kalix har fyra raka säsonger i eliten. Årets säsong har varit allt annat än bra. Bara en seger på 26 försök säger allt. Skulle de gå så illa att man ramlar ur tror jag att Kalix snabbt är tillbaka. Klubben har varit nere och vänt i allsvenskan förr och trots att det svajat rejält i år bedömer jag att Kalix i grunden är ett lag som har elitseriekapacitet.

Ljusdal är det allsvenska lag som tydligast har haft målsättningen att gå upp i elitserien den här säsongen. I grundserien började Ljusdal starkt men i avslutningen av serien har man sviktat något.
Kanske kan det förklaras med att man i praktiken tidigt redan var klara för kval.

I Ljusdals trupp finns kanske de enskilda spelare som betyder mest för sin klubb. Jonas Pettersson har öst in mål, hela 51 stycken. Mikhail Svechnikov är mer framspelare än målskytt och alla vet vad han betyder för Ljusdal.
Nu spänner Ljusdal musklerna och går upp.

Grupp B består av Gripen, Falun, Motala och Tellus. Tellus är kanske det elitlag som har minst att förlora i årets kval. Skulle Tellus klara sig kvar, vilket inte alls är omöjligt, är det en bedrift man gjort. Ramlar man ur är det, nästan, enligt planen.

Gripen har på två säsonger i eliten inte riktigt lyckats få fast mark under fötterna. Vore nog mycket tungt för västgötarna om man halkar ur. Motståndet i grupp B ser svagare ut än i den andra gruppen. Klarar inte Gripen av att vinna kvalserien har man inget i elitserien att göra.

Säsongen 2012/13 var IFK Motala uppe och vände i elitserien. Därefter har IFK haft några tunga år. Den här säsongen har det sett betydligt bättre och Motala är kanske lite av säsongen överraskning i den södra allsvenskan. Hemma på Isstadion eller XL Bygg Arena som den heter numera är IFK obesegrade den här säsongen. Laget känns lite tunt för att spela i högsta serien, men går Motala upp kanske truppen förstärks.

Sannolikt är det Tellus och Motala som gör upp om en elitserieplats. Det låter inte som någon helt omöjligt uppgift för Motala.

Falun är det lag som blev klart sist av kvallagen. Ändå till sista omgångens sista minut var det osäkert. Falun är med för att se och lära och har förmodligen inga planer på att spela i elitserien kommande år. Under säsongen har man blandat bra matcher med sämre insatser. Gissar att masarna i alla fall kniper någon poäng.

Svante Nyberg

, , ,

Nyberg: Uppsalalaget på rätt väg

KRÖNIKA Grundserien är färdigspelad – nu börjar den roligaste delen av säsongen – slutspelet med matcher fulla av energi och spänning.
Men för ett par av elitseriens lag är säsongen över. Att Vetlanda får packa ihop så tidigt är säsongens största besvikelse. Smålänningarna slutade i fjol på en fin femteplats.
I år skulle laget ta ytterligare ett steg mot den absoluta toppen.
Nu blev det helt tvärtom. Tränarbytet hjälpte föga. Sex ynka poäng på bortaplan. Ett av seriens mest ihåliga försvar. Kanske var det ett stort misstag att inte förlänga kontaktet med målvakten ”Skorven”. Om försvaret läcker hjälper det inte ens att ha Johan Löfqvist, elitseriens kanske bästa spelare i truppen.

Att Sirius slutar på en tionde plats är man nog nöjda med i Uppsala. Fem år i rad har det kvalats på Studenternas – äntligen slipper man det nervösa kvalet. Jag har en känsla av att Sirius är ett av elitseriens lag som kommer att krypa uppåt i tabellen de närmaste åren. Uppsalalaget är helt klart på rätt väg.

Före säsongen siades det om att Tillberga inte skulle behöva kvala. Någon drömde till och med om slutspel. Men säsongen är en liten missräkning. Fast Tillberga är ju precis som Sirius vana att vara i den här situationen. Det är märkligt vad detta lag blandar och ger när det gäller formen. Ena matchen spelar man ut Edsbyn för att någon vecka senare förlora mot Tellus! När Tillberga gjorde sig av med Rinat Shamsutov kändes det som om man gav upp slutspelsdrömmen helt.
Nu väntar ett kval, där Tillberga lätt borde vinna sin grupp.

Men i ett kval kan allt hända. De flesta experter trodde att Tellus skulle bli seriens slagpåse. Jag var rädd att de skulle göra en ”Somalia” och bli utspelade match efter match.
Men Tellus har gjort bra ifrån sig efter de förutsättningar man haft.
Inte alls omöjligt att vi ser Stockholmslaget i högsta serien även nästa år.

Kalix har haft en mycket jobbig säsong. Truppen blev klar sent. Man spelade ett fåtal matcher under försäsongen, tränarstaben har förändrats, de inköpta ryssarna blev en flopp – och resultaten har gått emot laget. Trots detta tror jag inte att Kalix är helt uträknade. Motståndet från lagen från allsvenskan är något helt annat. Med lite flyt i kvalet får vi se norrbottningarna i eliten även nästa år.

Gripen tog 3 poäng i fjol, i år 11 poäng, en klar förbättring. Ändå är jag långt ifrån imponerad av Gripen. Tycker laget slirar i utvecklingen och inte presterar särskilt mycket. Även supportrarna verkar ha tröttnat – 700 i snitt är klent för att vara i Trollhättan. Kvalet kommer bli en jobbig historia för Trollhättans stolthet.

Att Edsbyn skulle göra bra ifrån sig den här säsongen var inte oväntat. Men att ”byn” skulle slåss om seriesegern trodde nog inte många. Bröderna Määttä, Mattias Hammarström, Hasse Andersson, Oscar Wikblad. Listan över spelare i Edsbyn som varit lysande kan göras ännu längre. Effektiva framåt och täta bakåt, det är Edsbyns melodi. Mycket spännande att se hur långt Thomas Liws lag når i slutspelet.

Gulfärgade Broberg gör en helt godkänd säsong. Periodvis har man varit riktigt högt uppe i tabellen. Nu slutar man på en sjunde plats. Bra jobbat av ett kollektiv utan större stjärnor. Nästa säsong får Broberg hall och en ny tid för bandyn i Söderhamn börjar.
I slutspelet får Broberg den svåra uppgiften Edsbyn. Om Broberg tar en av matcherna är det överaskande.

Det började väldigt trögt för Hammarby. Att klubben har bland de sämsta förutsättningarna på försäsongen är en förklaring. Den sista delen av serien har dock Hammarby hittat sitt spel. Men Hammarby känns ojämnt och laget är svårt att bedöma inför slutspelet. Avslutar serien med tre förluster. Det är nog bara konstatera att detta blev en mellansäsong för Söders stolthet. Bollnäs är nog ändå inget dåligt alternativ för ”Bajen” i kvarten – inte omöjligt att det blir fem matcher i denna kvartsfinalserie.

Allt eftersom Västerås skadelista minskat har VSK knaprat sig uppåt i tabellen. Nu slutar mästarlaget på en beskedlig femteplats. Formen är uppåtgående och ser man över de sista 10 omgångarna är VSK topp tre. Nu väntar ett tufft slutspel och möjlighet till lite revansch för laget alla ständigt förväntar sig så mycket av. Säsongen är inte över än – det vet VSK. Mötet mellan giganterna i svensk bandy, VSK och SAIK, kan bli minnesvärda.

Två lag värvade stort inför säsongen; Bollnäs och Vänersborg. Båda lagens supportrar hade stora förhoppningar – det talades till och med om guld. Nu återstår slutspelet och mycket kan hända än, men summerar man serien kan vi se att Bollnäs i fjol slutade på tredje plats med 39 poäng, i år blir man återigen trea med 37 poäng.

Vänersborg var åtta i fjol med 28 poäng, i år blev man sexa med 31 poäng. Om man ska ha någon åsikt om det resultatet är väl att IFK inte presterat som förväntat.
Bollnäs har dock kvaliteter och med fixstjärnan Patrik Nilsson i form är inte final helt omöjligt. Hälsingelaget är mycket täta bakåt och vassa framåt. Bra kombo!

Vänersborg då – ja, det vet vi sedan tidigare. Det går inte att värva ihop ett lag och tro på snabb framgång. Det tar tid. IFK växer nästa år om truppen förblir intakt. Vidhåller även att det var ett misstag att sparka tränaren Stefan Karlsson.

Villa ser ruskigt starka ut. Allt utom final är en besvikelse. Villa är i år verkligen ett lag – men där finns även stjärnor. Guldvittring.
Kvartsfinalvalet mot Vänersborg är lite vågat av Villa. Skulle mot all förmodan Villa förlora denna kvart kommer huvuden att rulla.

Sandviken gör en bra säsong. Inget snack om det. Även om det inte blev serieseger i år. När nu slutspelet drar igång kan det mycket väl sluta med guld. Så långt allt bra. Men det är något med SAIK som är svårt att sätta fingret på. Laget är bra, kanske bäst. Där finns världsmästare, skyttekungar och artister. SAIK har kanske Sveriges finaste hall. En tung styrelse och stabil organisation. Ändå är draget kring laget inte vad det borde vara. Det som ger störst rubriker är när laget förlorar.

Har SAIK haft för mycket framgång? Är det för perfekt? När laget tvingas ut på slitna Jernvallen – när en reva uppstår i fasaden – då kommer publiken. Publiksnittet på vallen är bättre än i hallen!
Jag undrar vad som skulle hända om Stålmännen, som spelat i högsta serien sedan 1958, skulle göra en rejäl djupdykning. De som följer ett lag över tid brukar ju normalt uppleva både motgång och framgång. Det är ju det som är idrottens charm.

, ,

Wikström: Inget lag är oslagbart

År 2016 börjar packa ihop sina saker i sin säck för att dra sig iväg och aldrig mer komma tillbaka.
Ännu ett år bakom oss.

Så här när ett år drar sig undan och ger plats för ett annat brukar allsköns årskrönikor dyka upp.
Jag tänker inte ge mig in på att summera hela året utan nöjer mig med ena halvan av säsongen 2016/2017.
Den halva som började i slutet av oktober.
Och har när detta skrivs, sista lördagen för året, hunnit med sjutton av tjugosex omgångar.
Bara nio omgångar kvar.
Vad kan då sägas hittills.

Längst ut i träsket kämpar Kalix, Tellus och Gripen/Trollhättan.
Sprattlar förtvivlat för att undvika att sjunka ner totalt.
Ner i det kolsvarta djupet.
Det som kallas Allsvenskan.
Räddningsplankan som ligger utlagd heter kvalspel men är en långt ifrån säker planka.
Gäller att försiktigt ta sig fram för det finns luringar där under.

Ljusdal är en av dem.
Motala en annan.
Bägge med uttalade mål om uppgång.
Finns säkert fler farliga bestar som lurar där nere, redo att hugga när tillfälle ges.

Att mitt Kalix skulle ligga på den nesliga jumboplatsen var väl inte det, åtminstone, jag kalkylerat med.
Att vi skulle ligga och guppa vid strandkanten på träsket kunde jag väl tänka mig men det blev värre än så.
Mycket värre.

Tellus skapar rubriker varje gång de tar poäng.
Denna askungesaga som aldrig tar slut.
Jag kan tycka det är jäkligt kul att ett litet lag som detta kommer in som en frisk fläkt i en Elitserie som annars är förutsägbar som ett gökur.
Platsen i träsket är väl som väntat men en del sköna poäng har de tagit.
2-2 mot storebror Hammarby är en.

Kampen om fast mark är stenhård.
TB Västerås blandar och ger.
Tar tunga skalper.
Förlorar lika många.
Ett ungt och fräscht lag med offensiv vilja.
Tappade, den inte så unge, Rinat Shamsutov under jul.
Helt klart ett avbräck.
Men jag tror att TB hade en lösning i kanten på det.

Sirius skvalpar omkring i vassen.
Jagar fast mark.
Kapten Hydlings kompani var bra när de gästade oss i norr.

Och på årets sista fredagskväll möts just Sirius och TB.
Viktigt är bara riktnumret.

Vetlanda ligger lite risigt till.
Småland är lite mörkare än vanligt.
Det gula laget har inte fått till det som gav dem en fin femteplats förra säsongen när allt räknades ihop.
Och tränare Claesson har lämnat.

Högt upp i skogen.
Långt från mörka vatten och sumpmark.
Utan överraskningar.
Tyvärr.
Skulle gärna se nåt det sprakar om.
Undrar om inte bandysporten skulle tjäna lite på det.
Media kanske skulle intressera sig om det händer lite som rör om i vår gryta.

Blev ju lite intresse då Vänersborg lockade till sig en triss i ryska ess.
Mycket snack på sociala medier när det uppdagades.
Sergei Lomanov Jr.
Pavel Bulatov.
Nikita Ivanov.
Inte en trio som kryper fram bakom varenda buske det.

Spektakulärt?
Absolut.
Men har det då lyckats fullt ut?
Njaä.
Kanske inte riktigt som supportrarna vid Vänerns sydspets räknat med.
Själv tycker jag nog de ska vara nöjda, hittills.
Det är inte bara namnet bak på tröjan som avgör matcher.

Bäste ryss som spelat på Kalix IP i vinter är utan tvekan Saik:s Alan Dzhusoev.
Svårt att stava.
Svårt att uttala.
Svår att fånga.
Fantastiskt bra.

VSK får inte riktigt igång maskineriet.
Tror dock inte de grönvita behöver ligga vaken om nätterna i kallsvettig mardröm.
Janne Rintala med vänner lär vara med långt in på vårkanten.

Liksom Villa/Lidköping.
David Karlsson.
Fyrtioen mål på sjutton matcher.
Daniel Andersson.
Tjugosex mål.
Dynamic duo.

För Villas supportrar blir nyårshelgen extra trevlig.
Serieledare minsann.
En tung seger borta mot Saik gör att firandet för de blåvita sker med ett glas champagne i handen och en lokalblaskans serietabell på det dukade bordet.

Bollnäs tassar med.
Inget som förvånar mig.
I topp ett tag.
Tung, blytung, torsk i annandagsmatchen.

Saik får nog ingen att höja på ögonbrynen.
En lagmaskin.
Med två herrar som vet var luckorna bakom fiendens målvakt finns.
Christoffer Edlund med tjugonio mål.
Erik Pettersson har jublat vid nio mer tillfällen.
Trettioåtta.

I min tro går de hela vägen till hjälm i guld uppe på podiet på Tele2-arena i mars.
Precis som vanligt.

Det har hittills varit en rätt intressant vinter.
Känns ändå som att det händer lite saker i varje omgång.
Kanske inte nåt riktigt hårresande men ändå.
Att ”de stora” går på minor ibland är ofrånkomligt.
Men lite uppfriskande.
Inget lag är oslagbart.
Inte under serielunken.
Men när vi räknar ihop en tabell i februari så lär det nog inte vara så många ögonbryn som höjs eller hakor som tappas.

Till sist vill jag bara passa på att tacka alla ni som på olika sätt visat er uppskattning för mina texter.
Det värmer i det gamla hjärtat och ger mig driv att fortsätta.

Tack bandyvänner.
Vi hörs på andra sidan nyår.

Och så en vädjan.
Inga fyrverkerier!

Gott Nytt År.