Forsberg: Jansson —finalens kung

, ,

KRÖNIKA Västerås fick revansch för förra årets finalförlust i Svenska Cupen. Man besegrade SAIK i finalen med 4-1 och var sett över dom 60 minuterna det klart bättre och piggare laget.

Västerås har under turneringen gått runt på mycket folk vilket också visade sig vara ett vinnande koncept. SAIK saknade både Airisniemi (avstängd) och Hannes Edlund i finalen och det innebar kort om folk att byta med. Det går inte mot en väloljad VSK-maskin.

Stort grattis till de grönvita för en stark turnering rakt igenom!

Söndagen började först med semifinalerna och den första, Villa-VSK, har under dagen hyllats som den bästa bandyunderhållningen på länge. Själv underhöll jag mig med en bilfärd in till köpcentrum för shopping. Inte fullt lika underhållande men nödvändigt. Men i Wifi-områden på köpcentrumet så kunde jag ändå följa matchen via Elitrapport. Och bara att läsa om växlande ledningar hit och dit, gjorde ju att man förstod vilken bandymatch det måste ha varit.

Det blev så pass dramatiskt att matchen fick avgöras via förlängning och som så många gånger förr, så fällde en hörna avgörandet. Måns Engström, ny från TB fick äran att skjuta in målet som tog VSK till sin andra raka final.

Kan tänka mig att det var snopna miner hos både Villa-spelare, ledare och supportrar. Efter tre fantastiska uppvisningar i gruppspelet hade man nog laddat för en hel dag i arenan. Men så blev det inte och än en gång så faller Villa tungt.

Tror nog inte att det spökar till det inför fortsättningen men det är klart att man hade nog sett en helt annan bild framför sig när man startade i fredags. Nu får man ladda om till Sandviken om två veckor och jag tror att man kommer gå långt där.

I den andra semifinalen så var det SAIK och Hammarby som gjorde upp. Och även här fick jag lita på fritt Wifi i köpcentrumets hets. Bland leksaker, sportartiklar, byxor och skor gick jag med telefonen och följde matchen. Hände väl så där lagom mycket under första halvlek, 1-1 och några par nya skor åt ena grabben. Men i andra drog det loss och det gick undan.

Jag kikade på telefonen vid ett tillfälle och då hade Erik Säfström gett SAIK ledningen. Gott så. Passade på att tugga i mig en tallrik IKEA kyckling med pommes och beasås. Mycket god. Tog en kopp kaffe och öppnade telefonen.

Se där ja. 4-1 till SAIK. Smakade lika gott som en pommes dippat i bea det… Hammarby kom inte närmare än en sen reducering.

Tyvärr för SAIK:s del så orsakade den unge ytterhalven, Albin Airisniemi,  ett matchstraff alldeles i slutet av matchen och avstängd i finalen. Jag såg ju inte situationen men enligt rapporterna så gick väl meningarna isär om det var rätt att ge Albin matchstraff. Men så är det ju alltid. Dömt är dömt och att försöka ändra på det är fördömt.

Final igen då mellan det två stora i svensk bandy. Och för andra året i rad dessutom. Förra årets final var spelmässigt och målmässigt SAIK:s hela vägen. Lika stort övertag blev det i år. Fast åt det andra hållet.
Väl hemma från shoppingrundan beslöt jag mig för att inhandla matchen via bandyplay för att avnjuta en bra final. För min del så kan jag väl säga att Kycklingfilén med pommes på IKEA var mer värd pengarna än den här finalen.

Jag har sett rätt så många bandymatcher genom åren och är det något jag lärt mig se så är det åt vart det lutar i matcher.
Här luktade det VSK redan från första avslag i matchen. Man såg rappare och hetare ut från start.

Och sedan så har man ju en viss herr Jansson. När Simon Jansson är på spelhumör, vilket han är rätt ofta, är det en av bandyvärldens svåraste spelare att få stopp på. Tillsammans med Martin Landström ordnade han en ledning som lade grunden för hela matchutvecklingen. Landström som nu har fått det där obligatoriska första ”känna-se och lära” året i VSK i benen verkar gå en fin säsong till mötes och tillsammans med Jansson kommer man att kliva mellan många försvar i vinter och producera poäng.

Och försvarsmässigt så lyckades man avvärja SAIK försök till attacker. Attacker som var mer av ensamkaraktär och det är inget man vinner matcher mot Västerås på. Berlin tände SAIK:s hopp med hörnreducering. Men det släckte Simon Jansson i matchens sista minut. Och sett till matchbilden så var det rätt så solklart att det skulle vara just han som satte punkt. Finalens kung.

Den första titeln är då utdelad för säsongen. Mesta Mästarna tar hem den. Har dom sänt ut en signal till det övriga topplagen om att man anmäler sitt intresse om att slåss om den där titeln i mars också? Ja, kanske. Man har i alla fall imponerat den här helgen. Har en spännande trupp med spets i nämnda Jansson och Landström. Tillskotten från TB är också intressanta.

Robin Andersson tror jag har alla möjligheter att bli en vass målskytt även i grönvita tröjan. 5 mål skvallrar om det. Sen har man som alltid ett starkt försvar. Ja, jag tror absolut att VSK kommer att vara med i år. Kanske inte som de stora favoriterna men det passar nog dom bra. Att smyga under radarn.

För SAIK:s del så blev den tunna spelartruppen fallet i finalen. Det höll kapten Berlin med om i en intervju efteråt. Även om SAIK:s lag ibland beskrivs som en maskin som aldrig tröttnar, så finns det en gräns ändå. Tror att man ändå är rätt nöjda med helgen när man nu åker hem och man har kvitto på att man håller absoluta toppklassen.

Nu siktar man in sig på att som första lag sedan Dynamo Moskva 2007, försvara sin World Cup titel. Det kommer att krävas en del för att göra det. Det är många om budet och alla vill ju slå en titelförsvarare. Men det vet SAIK och jag tror att man har goda möjligheter till att göra det. Men lätt, blir det inte.

En del spelarutnämningar gjordes också efter cupen. Bäste målvakt blev Henrik Kjellsson i VSK. Kan bli en obehaglig överraskning för andra lag i år. Man kan ju tro att axla Bergwalls handskar ska göra honom darrig. Inget man såg av i den här cupen i alla fall.

Bäste försvarare blev Erik Säfström i SAIK. Inte mycket att orda om. Säfström är en fantastisk bandyspelare som kommer att bli ännu bättre i år i SAIK än förra.

Bäste mittfältare, Simon Jansson. Ja, spelar man som han gjorde i finalen så är det väl svårt att sätta upp sig mot det, va?

Martin Landström blev bäste anfallare. Inget fel i det heller. Som jag skrev längre upp bland raderna så tror jag att han kommer att utvecklas väldigt mycket i år och kommer bli en viktig pusselbit i VSK:s offensiva spel.

Nu får vi längta tills torsdag 11 oktober. Då drar World Cup i gång. Ska bli otroligt roligt att få uppleva toppbandy i fyra dagar. Jag kommer naturligtvis finnas på plats. Ska faktiskt få chansen att prova på att vara tv-kommentator igen. Gjorde det förra året och det var riktigt roligt.

Kan väl redan nu tipsa om Hammarby-Akilles klockan 22.30 på torsdag kväll. Då kan ni göra mig sällskap framför tv/dataskärmen. Snälla gör det. Har en känsla av att jag inte har speciellt många i arenan som sällskap då nämligen…
Tack så länge så hörs vi närmare World Cup.

Thomas Forsberg

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Vill du delta i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.