Anderstedt: AIK:s stjärnvärvningar — till vilken nytta för sporten?

, ,
AIK bandy, stjärnvärvningar, sillybomb, bomb, Johan Esplund, Daniel Andersson, Linus Pettersson, Erik Pettersson

KRÖNIKA Idag briserade bomben! AIK köper en gång till upp ett halvt nytt stjärnlag för att vinna SM-guld.

AIK hade ett enda väldigt tydligt mål med sin elitsatsning den gångna säsongen och det var att gå till slutspel.
Stjärnor köptes in i parti och minut. Några av dom slängs väl nu på sophögen för att bereda plats för ännu större.

Nu ska AIK inte bara ta SM-guld utan dessutom pulvrisera elitserien! Hittills har ordföranden Marco Engborgs miljonföretag förmodligen varit det som plöjt in pengar, men nu går miljardären Torbjörn Törnqvist enligt uppgift in med en påse ur sitt 25-miljardersbolag från oljebranschen och tar bandysponsringen till en helt ny och hisnande nivå.

Bandysverige är ikväll mest att likna vid ett svampmoln som efter en rejäl kärnvapensprängning!

Kraften i AIK-ledningens beslut att köpa till sig ett svartgult bandyguld har vi inte upplevt i den svenska bandyhistorien.
Och så oändligt feltajmat det är i förhållande till den ekonomiska verklighet som många övriga klubbar lever med just nu.
Och så chansartat det känns i en tid när vi inte alls sett de ekonomiska coronaeffekterna och den förmodade finanskrisen.
Vi har inte heller sett med vilka realiteter bandyn i övrigt går in i hösten och den nya säsongen.

Visst, vi är vana att lag satsar på att skaffa sig de bästa nyförvärven. Men hittills har klubbarna ändå spelat i någorlunda samma ekonomiska liga.
Det har liksom varit förutsättningen för att Elitserien skulle kunna vara den spännande serie av hög kvalitet som vi haft.

Den gångna säsongen har serien dessutom varit jämnare och mer spännande än på länge. Tror nog att många bespetsat sig på kanske en ännu bättre, jämnare och roligare serie kommande vinter.
Det har ju alltid skiftat vilka lag som ska stå på Studenternas i mars och kanske få lyfta den åtråvärda SM-bucklan.

Det närmaste den här ekonomiska dopingen kommer i jämförelse är väl när Boltic köpte upp ett stjärnlag i slutet på 70-talet och tog 9 SM-guld.
Men det har vi tack och lov varit förskonade ifrån på väldans många år. Sånt blir ofta endast tillfällig njutning för klubben själv.
Om satsningen inte kraschar förstås.

Det är en enda fråga jag har kring stjärnköpen idag — till vilken nytta? Ja, skyhöga inkomster för spelarna förstås.
Men om man har en företagare med alldeles för mycket pengar att disponera, då kan man faktiskt köpa upp en SM-titel i vilken sport som helst. Det är busenkelt.

Men till vilken nytta?
Till en kortvarig glädje för en liten klick kring det uppköpta stjärnlaget och ett antal supportrar, visst.
Men till vilken nytta för sporten?

Och att dessutom dopa en sport som bandy som om något har verkat i den idrottsliga svenska myllan och byggt på engagemang och klubbkänsla, plus några värvade stjärnor ibland.
Men det har inte varit det som byggt föreningarna, lojaliteten och gjort bandyn till vad den är och gett sporten förutsättningarna på längre sikt.

Jag tycker att paraden vi upplevde idag i Stockholm förändrar förutsättningarna för elitserien.
Tack och lov kommer vi inte att uppleva det igen.

Av två skäl. Ambitionen finns inte i bandyns mera normala klubbverksamhet att med obegränsad ekonomi köpa upp ett lag av stjärnor. Det andra skälet är förstås att förutsättningarna och pengarna inte finns och det känns ganska bra faktiskt.

Klubbarna runt om i Sverige har lokala och lojala sponsorer som stöttar verksamheten för att få synas i ett positivt sammanhang, företagen ser att klubbarna gör en stor insats för bygden eftersom man, vid sidan av elitsatsningen, tar ett stort socialt ansvar. Bygger ungdomsverksamhet från grunden för att fostra för framtiden, tar ansvar för integrationen av nya invånare i samhället och ger de yngsta möjlighet att leka sig till ett intresse.

Det är ju dessutom den typen av verksamhetskrav som satts upp för att bevilja elitlicensen till exempel.

Många sociala medier har under dagen svämmat över av känslor, oerhört starka och blandade av chock, ilska och uppgivenhet och sen förstås en euforisk lycka i de svartgula supporterleden över att klubben nu köpt sig ett kanonlag som dessutom skall spela inomhus.

Är jag kritisk mot spelarna som nu skrivit de här kontrakten?
Nej, absolut inte.
I flera fall är det spelare som länge gjort en enorm arbetsinsats för sin klubb eller velat satsa på bandyn som levebröd och nu får chansen till det. Spelarna önskar jag bara lycka till i sin nya och något annorlunda men säkert spännande miljö.

Jag har också pratat med flera klubbledare runt om i landet idag, man har ju tid med sånt i karantäntider.
Är de avundsjuka? Nej, det är inte känslan som dominerar. Men det är inte heller några som uttrycker entusiasm, de flesta är inte ens imponerade — utan mest fundersamma över vad det gör med bandyn.

Kjell Anderstedt

Det här är en opinionstext publicerad på Bandyfeber. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.