Anderstedt: Mickelsson finalhjälte när Bollnäs var hundraprocentigt

, , ,

KRÖNIKA Bollnäs GIF tog hem World Cup-titeln för andra gången i historien. Den första gången var 2005. Segern var ytterst välförtjänt då Svenne Olssons mannar imponerade från första till sista skäret.

Bollnäs började med att skåpa ut Edsbyn efter konstens alla regler. Sen fortsatte segertåget och lagets moral stärktes efter varje seger. Bollnäs är känt för ett stabilt försvarsspel men nu uppvisade hälsingelaget även en vass offensiv. Inte minst tack vare värvningarna av Christoffer Fagerström och Daniel Mossberg.

Sista hindret var det ryska stjärnlaget SKA Neftyanik som var turneringens riktiga storfavorit. Men i finalen visade Bollnäs upp en total respektlöshet. Hade inte ens vett att anpassa sitt spel efter motståndaren. Så starkt trodde laget på det egna spelet och genomförandet var helt felfritt. Mycket starkt och imponerande.

Särskilt lyckosam var Christian Mickelsson som gjorde fyra mål i en World Cup-final. Ett minne för livet. Med den här insatsen stiger även förväntningarna på Bollnäs inför elitseriens start, inte minst från de egna supportrarna. Men respekten hos motståndarna lär också ha stärkts rejält.

AIK blev det stora utropstecknet genom att slå såväl Broberg som Hammarby och ta sig till kvartsfinal. De som kritiserade utökningen och inte ville ta in okvalificerade lag fick svar på tal. Åby/Tjureda spelade jämt med Edsbyn och Frillesås klappade dit Motala. De blev snarare kul inslag i turneringen än sänkte den.

Besvikelserna då? Ja, de tydligaste negativa intrycken fick vi av Edsbyn och Hammarby som inte alls stod att känna igen. När det gäller de ryska lagen så var Baikal Energy det som överraskade mig mest negativt och tog inte någon seger alls.

Sämst i hela turneringen var ändå finska Veiterä som i våras spelade i finska finalen där laget fick stryk av nya mästarlaget JPS från Jyväskylä. Veiterä skrapade inte ihop någon poäng alls i gruppspelet, fick alltså stryk i alla tre gruppmatcherna mot Jenisej, Västerås och Vänersborg och en skral målskillnad på 4 gjorda och 24 insläppta mål.

Vilket intryck gav vårt nya mästarlag då? Villa gick som en klocka genom gruppspelet och vann alla tre matcherna och blev tredje bästa gruppetta. Fick möta Sandviken i kvarten. Där uppstod inget problem, men sen stötte man på Bollnäs i semifinalen. Då blev det stopp, men först i straffslagningen efter den oavgjorda matchen.

Även om tränare Sixtensson förfogar över en stark trupp så lär tre skador på nyckelspelare bli kännbara en tid framöver. Inte så roligt facit för Villa att komma hem med tre skadade spelare från Sandviken i Johan Löfstedt, Martin Johansson och Petter Björling.

World Cup-turneringen de fem gångna dagarna i Sandviken blev en annorlunda upplevelse på flera sätt:

• Favoritlagen manövrerades ut och kom aldrig ens nära mästartiteln.
• 5 grupper inrymde 20 lag. Det skapade nytt moment när grupptvåorna inte automatiskt blev kvalificerade till kvartsfinalerna. Horribelt, utropade någon kritiker, ett nytt härligt spänningsmoment, hyllade andra.
• Att de två bästa lagen fick välja motståndare i kvartsfinalen gjorde att lagen inte kunde spela på resultat eller i förväg veta motståndare.
• Hela sex ryska storlag blev inbjudna och de flesta höjde turneringens kvalitet.

En arbetsgrupp utsedd av FIB, det internationella förbundet,har nu tillsatts för att förutsättningslöst ta fram ett underlag till beslut om hur och var det framtida World Cup skall spelas.

Det är klokt att titta på hur konceptet i Sandviken kan förnyas och göras än mer intressant för publik och deltagande lag. Det är lika klokt att titta på nya former för turneringen och till och med nya platser för World Cup de närmaste åren. Det är därför med spänning vi ser fram emot arbetsgruppens förslag som sen skall beslutas av FIB. Arbetet måste i vart fall säkert göras någorlunda skyndsamt så att arrangören i tid kan planera för en för bandyn i världen stor och viktig turnering.

Till sist en besvikelse i både Svenska Cupen och World Cup. Publiktillströmningen är för dålig. I Sandviken var det rent konstigt när de deltagande världslagen var fler än någonsin. Många kanonmatcher, men det lockade inte någon större publik. Nya idéer behövs, oavsett hur och var evenemangen skall genomföras framöver. Att tänka utanför den traditionella boxen är nog inte ett alltför dumt begrepp i sammanhanget.

Kjell Anderstedt