Oscar Jonsson lämnar Edsbyn: ”Inget dramatiskt alls”

,

Meriterade Oscar Jonsson kliver av Edsbyns ledarstab efter två framgångsrika säsonger.
– Det är inget dramatiskt alls utan jag får helt enkelt inte ihop allt, säger Ljusdalssonen i ett pressmeddelande.

Oscar Jonsson har de senaste två åren varit assisterande tränare i hälsingelaget. En klubb som han också avslutade spelarkarriären hos på bästa vis med ett SM-guld på Tele 2 arena.
I ledarstaben var han med och förde Edsbyn till ytterligare ett SM-guld i mars när Villa besegrades i finalen på Studenternas IP.
Men nu står det klart att det inte blir någon fortsättning i ”Byn”.

Oscar Jonsson, Edsbyn

Foto: Christer Åsentorp.

— Det är inget dramatiskt alls utan jag får helt enkelt inte ihop allt med den tid jag behöver lägga ned på åkandet, bandyn och samtidigt få ihop resten av livet. Jag är så otroligt nöjd med de år jag haft i Byn, så tacksam för alla de underbara mäniskor i och runt laget jag har fått lära känna och stolt för de otroligt häftiga grejer jag fått uppleva här, säger Jonsson i ett pressmeddelande.

Mattias Bladh

Jonas Holgersson ny föreningsutvecklare i SK Höjden

Bandyprofilen Jonas Holgerssons nya karriär inom bandyn: föreningsutvecklare hos division 1-nykomlingen SK Höjden.
— Jonas kommer att vara ett stort tillskott i föreningens ambition att vara Västsveriges största bandyförening, skriver klubben på sin hemsida.

Oxelösundsfostrade Jonas Holgersson behöver ingen närmre presentation.
Den före detta landslagsmittfältaren har bland annat åtta framgångsrika säsonger bakom sig i Hammarby.

”Holger” har vunnit tre SM- och VM-guld som spelare. Som ledare ledde han VSK, tillsammans med Andreas Westman, till SM-guldet 2009.
Nu står det klart att han fortsätter bandyresan i Göteborgslaget SK Höjden.

— Jonas kommer att ha en roll i SK Höjden med fokus på ledar- och föreningsutveckling. Ska vi sätta en titel så får det bli ”föreningsutvecklare”. Jonas kommer att vara ett stort tillskott i föreningens ambition att vara Västsveriges största bandyförening, skriver SK Höjden på sin hemsida.

— Jonas kommer att stötta våra ledare på ungdomssidan med all den kompetens och erfarenhet han har, så att vi kan få ännu fler att spela efter devisen ”Så många som möjligt, så länge som möjligt”.

Sedan tidigare är det klubbat och klart för byggandet av en bandyhall på Ruddalen i Göteborg för 60 miljoner kronor. Hallen, där SK Höjden kommer spela sina hemmamatcher, beräknas stå klar i augusti 2021.

Mattias Bladh

Sommarläsningens intåg — vi behöver ditt bandyhjärta

,

När jag var mer än rädd för att stänga igen Bandyfeber inför maj månad dök följande hjältar upp på några dagar i slutet av april.

Titta nedan. Personer som jag personligen skulle vilja ge en kram. Vi börjar med att titta på namnen:

Mikael Westerberg
Jon Erik Botås
Daniel Andersson
Mats Anderstedt
Sylve Andersson
Daniel Jäderberg
Victoria Bergwall
Stefan Widegren
Ann-L Claesson
Kåre Jonsson
Stefan Hallgren
Anders Hedlund
Johannes Gustavsson
Lind Skogsberg
Ulf Alexsson
Erik Stål
Fredrik Hansson
Peter Ericsson
Joakim Larsson
Svante Fält
Johan Karlsson
Anders Nylén
Åsa Staaf Blic
Peter Johansson
Mona Gjermandssen
Björn Olsson
Håkan Löfblad
Mattias Wallin
Dan Eriksson
Lars Olsson
Henrik Johansson
Hans Östlund
Kenneth Behrendt
Jörgen Persson
Morgan Åkesson
André Onelius
Marcus Olsson
Väinö Kaarto
Linus Palmborg
Roger Embretssen
Anders Karlsson
Ulf Bogren
Stig Dammbro
Lucas Dalin
Carolina Tengström
Joakim Elfving
Roger Eriksson
Robert Ekwall
Mats Larsson
Sören Gustavsson
Peter Jansson
Jan Lundborg
Jan Hylander
Johan Andersson

Är något felaktigt — hör av dig så korrigerar vi på en gång.

Alla har ni bidragit stort när jag körde ut en ”desperat” krönika i slutet av april. Fantastiskt!
Och vips, så var problemen lösta och maj månad var mer än välkommet.
Kan inte tacka er nog.

Jag är ÖVERTYGAD om att ni kommer sluta upp ånyo.
Juni står inför dörren och det finns så fantastiskt mycket att berätta i vår bandyhistoria. Få ditt namn uppskrivet. Visa idrottssverige att bandyn ska få den uppmärksamhet den förtjänar.

Kort sagt: jag — för jag är dessvärre ensam om att skriva artiklar eller reportage — kommer kavla upp armarna, jobba hårt och servera läsning i världsklass. Ni vet vad ni får.

För vad vore väl bättre än att just du som läser detta kan läsa skön, fördjupande bandyläsning på sommaraltanen, stranden, hammocken eller var du nu befinner dig i vårt avlånga land?
Det blir då i så fall tredje året i rad med sommarläsning (!).

För det är speciella tider och det är, utan att hymla, stentufft.
Vill ni så kör vi. Tillsammans.
Älska bandy.
Stort tack för ditt stöd!

Mattias Bladh

”Jag känner mig grönvit”

, ,

Han var en av nyckelfigurerna bakom värvningen av Jonas Claesson och var med och bidrog till att bygga upp Hammarby som en stor maktfaktor i svensk bandy.
Tidigare ordföranden och Lidköpingsbördige Kenneth Kvist kommer alltid ha en plats i historieböckerna i föreningen.

Det är lördagen den 11 mars 1995. Spelplats: Västanfors IP i Fagersta.
Hammarbys ordförande, Kenneth
 Kvist, vrålar ut sin glädje på västgötska när Hammarbys matchhjälte, Conny Rydqvist, snyggt sätter 3–2 på ett frislag.
Målet blir helt avgörande och ”Bajen” är åter i allsvenskan. 
16 års väntan är över efter den försmädliga degraderingen till division 1 1979.

Stockholm har äntligen ett lag i bandyns finrum igen och Kenneth Kvist har på sina två år på ordförandeposten bidragit till att Hammarby lyft.
Sedan dess har Stockholmsklubben stannat i högsta serien, vunnit två guld och varit i ett antal finaler.

En framgångssaga för Hammarby som kanske aldrig hade hänt, eller i alla fall fördröjts, om det inte vore för just bandyfrälste vänsterpartisten Kenneth Kvist från Lidköping vars brinnande engagemang för politiken förde honom hela vägen till Stockholm och invald i riksdagen. 

Han jobbade från 1971 som sekreterare för Vänsterpartiets riksdagsgrupp och blev sedan, bland annat, partisekreterare 1985-1993 och riksdagsledamot 1994-2002 för Stockholms läns valkrets.
Politiken var en sak men bandyn fanns förstås hela tiden med honom vilket grundlades tidigt i barndomen.
Det är svårt att undvika en sån sak om man växer upp i bandytokiga Lidköping.

Visserligen blev det inte mycket bandyspelande själv för Kenneth vars hjärta klappade för Villa.
Men pappa Åke lirade i flertalet klubbar runtom i Lidköping. Däribland BK Wiking — Lidköpings äldsta bandyklubb —, Sjödalens IK och Wästerlund (två klubbar, som för övrigt slogs samman 1968 när Lidköpings AIK bildades för att försöka utmanövrera Villa i stan).
Och icke att förglömma var han också med och grundade Kållandsö Goif — sedermera Kållands BK 1971 när föreningen gick samman med Tolsjö BK.

Kenneth Kvist, Hammarby, ordföranden

Kållandsö GoIF år 1935. Pappa Åke syns i bakre raden, tredje man från höger i ljus keps.


När så Kenneth flyttade till Stockholm 1971 för att jobba på Vänsterpartiets partikansli, så fanns det med andra ord en hel del bandy i både kropp och själ.
Resten är historia, som det brukar heta, och Kvist skulle komma sätta stort avtryck i Hammarby bandy.
Och för den delen på hela Stockholmsbandyn.

49 år senare bor Kenneth Kvist kvar i Stockholm med frun Mirjaliisa, som varit med på hela resan.
Och det är på många sätt självklart att det blev så i slutändan för skarabôrgaren ifrån Lidköping.
Närheten till ”Zinken” och se sitt kära Hammarby är förstås också ett stort plus.

Kenneth Kvist är 76 år idag. ”En gammal gubbe” som han, för övrigt, nämnde vid något tillfälle.
Vilket han inte ger det minsta intryck av.
I så fall vill jag också vara en gammal gubbe.
Har han lika stort intresse för Hammarby bandy 2020?

En ickefråga.
Hade inte fingrarna krånglat emellanåt så hade garanterat Kvist varit på plats vid varje hemmamatch.
Nu blir det ändå tre-fyra gånger per säsong, som han är på plats.

— Problemet är blodcirkulationen i fingrarna, lätt att fingrarna blir så kalla att det gör ont. Så är det riktigt kallt så blir det Bandyplay vid datorn. Jag följer varenda match i princip, HIF alltid men ofta även Villa.

Vi vrider tillbaka klockan till 1977. Kenneth Kvist hade då blivit 33 år gammal. Förutom att jobba inom politiken så drog det i bandyhjärtat.
Åldern var ju inget problem för att börja spela och nog tusan skulle han väl hitta en bandyplan även i storstan?

— Men det var för mycket skaderisker. Jag spelar ju flöjt och saxofon och var rädd om fingrarna.

Men något behövde göras. Den saken var klar. Fokusera enbart på politiken var inget alternativ.

— Det var ett stressigt liv, ett stillasittande liv. Jag kände att jag måste göra nåt som tvingade mig vara i någorlunda trim och då blev jag bandydomare.

Vilket han gjorde med bravur. Klättrade så småningom upp till förbundsdomare (dåvarande division 2) och blev prisad som bäste distriktsdomare i Stockholm 1985 och division 2-domare 1986.

— Sen fick jag frågan om jag ville vara med i Stockholms bandyförbunds styrelse en bit in i 80-talet. Då var jag med i några år och knöt lite kontakter. 

Jo, det ena ledde till det andra och Kenneth Kvists namn fick bevisligen spridning inom bandyn i Stockholm.
I slutet av 1992 uppvaktade Hammarby Lidköpingssonen rejält och erbjöd posten som ordförande i föreningen. Ett ”Bajen” som då harvade i näst högsta serien (division 1).

— Det blev faktiskt så sen att Hammarby bjöd in min fru och mig till en match för att få ett besked om jag ställde upp. Jag hade tänkt tacka nej till uppdraget. Men vid entrén köpte vi några ringlotter och i halvtid meddelades lottdragningen. Vi vann 6,5 kilo bajonskinka. Då sa min fru till mig: ”Ett gott omen. Tacka du ja för den nya partiledningen verkar inte vara så intresserad av dina tjänster och något måste du ju göra…”. 

Och tackade ja, det gjorde Kenneth Kvist som slutade som partisekretare i januari 1993. I ett möte i en lånad arbetsbod på 3×4 meter (!) på Zinkensdamm lade Kvist fram sin vision för sex styrelsemedlemmar: satsa på ungdomsverksamheten, få fram ett damlag och nå Allsvenskan.
Hammarby gav tummen upp och klubben hade fått en ny ordförande.

Men det var knappast något dukat bord som väntade i Hammarby.
Med små ekonomiska medel och ständiga misslyckanden i kval till Allsvenskan fick inte direkt riksmedier — eller en bred publik — att vallfärda till ”Zinken”.

Det skulle snart förändras radikalt.
Under Kenneth Kvists ordförandeskap de första två åren lyckades Hammarby få bukt på en sviktande ekonomisk sits — även om sponsorer var mer än svårflörtade.

— Det var en del företag som sa: ”Kom igen när ni ligger i högsta ligan”. Vi uppvaktade många företag och en del sa nej på en gång. Bättre det för en del kunde man ringa 50 gånger och tjôta med. De gillade prata länge men blev inget.

De första värvningarna var att få ”hem” Hammarbykillar som prövat allsvenskt spel som Conny Rydqvist och Thomas Johansson.

Kvist fick reda att den forne landslagsmålvakten Thomas Fransson var ledig för tränaruppdrag. Fransson hade då tränat Selånger men hade tidigare fört upp Borgia två gånger om till Allsvenskan.

— En väldigt bra värvning. Våra tränare ville sluta och jag tyckte nog att om vi ska ta det där steget, så krävdes det lite annorlunda bandytänk än vad som jag såg inom Stockholmsbandyn. Vi ville ha en kraft utifrån med bra och lång erfarenhet av elitbandy.

Första säsongen kvalade sig Hammarby kvar i Allsvenskan.
Och nu skulle det bli en historisk Silly season för ett ”pånyttfött” Hammarby.
Från de regerande mästarna VSK plockades Andreas Westman, Jonas Holgersson samt Mikael Larsson in.
Tre stjärnspelare på ett bräde.
Kenneth Kvist hade all anledning att le när spelarna var helt klara för Hammarby.

Men hur gick det egentligen till?

— En av våra spelare som gick på GIH hade pratat med Andreas Westman som också gick på GIH i Stockholm. Andreas hade sagt att det är ”jävla jobbigt att pendla till Västerås varenda jävla dag för att träna och spela bandy” och att ”Andreas vill att du ringer honom”.

I ungefär samma tankespår gick GIH-studenten Jonas Holgersson. 
Och Mikael LarreLarsson jobbade i ganska närbelägna Södertälje på Scania. Den senare ringde själv upp Kvist.
De ville alla tre komma till ”Bajen” under förutsättningen att laget klarade sig kvar i högsta serien vilket de också lyckades med.
Västerås? 
Grönvitt var förstås inte lika glada och stretade inledningsvis emot.

— Vi förhandlade ganska mycket med Västerås. De blev väl först lite sura men insåg grejen, och att Hammarby inte behövt vara särskilt aktivt som värvare. Det var ju mest på spelarnas egna initiativ och av sociala skäl.

Tre stjärnor och Hammarby var klara?
Icke.
Innan transferfönstret stängde släpptes den gigantiska bomben: landslagsstjärnan tillika Vetlanda-anfallaren Jonas Claesson hade skrivit på för ”Bajen”.
Allsvenskans stora skyttekung som säsongen 1995/96 gjorde 58 mål vilket då var nytt rekord, ett mål mer än Villaikonen Mikael Arvidssons tidigare rekord från 1983.
Claesson var förmodligen världens bästa anfallare vid den här tidpunkten.
Vetlanda bandyklubb visste förstås om värdet av landslagsstjärnan.

— De ansåg att vi värvat världens bästa bandyspelare och det var ju svårt att få fram värvningssumman. Med Hammarbyfamiljen, lojaliteten och solidariteten lyckades vi få hjälp. Dessutom kom det in företagare: ”Åh, fan en sån världsstjärna”. Vi fick en skjuts i sponsorsarbetet.

Jonas Claesson blev Hammarbys femte nyförvärv våren 1996. Även finske målvakten Pasi Isoranta skrev på för klubben.

Jonas Claesson, Hammarby, Kenneth Kvist

Foto: Hans Fridén. Jonas Claesson gjorde totalt sex säsonger i Hammarby där han öste in mål.

Jonas Claesson, Hammarby, Kenneth Kvist

Foto: Hans Fridén. 362 mål närmare bestämt. Ofta fick motståndarna ta till oschyssta metoder för att försöka stoppa målmaskinen.

Jonas Claesson, Hammarby, Kenneth Kvist

Foto: Hans Fridén. Jonas Claesson avslutade sejouren i Hammarby efter säsongen 2001/02.

Jonas Claesson, Hammarby, Kenneth Kvist

Foto: Hans Fridén. 2019 blev Jonas Claesson invald i Hammarby Bandys Hall of Fame.



Kaffet eller annan dryck lär ha smakat extra fint på Söder när Hammarby laddade för säsongen 1996/97.
Kvala för att hänga kvar var inte längre något att tänka på. Nu var det enbart slutspel som gällde efter spelarförstärkningarna.
Och alltmer syntes nu Hammarby i TV-rutan.

— Det var så mycket intresse och de var tvungen att börja visa mera bandy också. Blev en hype kring det där och traditionen fanns ju.

Allt medieljus gav också effekt på ett annat plan.
Hammarby fick fler besök än vanligt av yngre förmågor på ”Zinken”.

 Det kom småkillar som aldrig sett bandy för att träna på allmänhetens åkning. I början på 90-talet hade det där bara varit hockeyklubbor men nu blev det mera bandyklubbor och bandybollar, så där var det något som hände med bandytraditionen.

Kenneth Kvist hymlade inte om att han på sikt ville se stjärnfyllda Hammarby etablera sig i allsvenskan och utmana om en plats i SM-finalen fram till år 2000, vilket han också framförde till styrelsen.
Ekonomin såg bättre och bättre ut vilket gjorde att målsättningen var realistisk.

Bandy, Hammarby, Kenneth Kvist

Foto: Hans Fridén. Kenneth Kvist på ”Zinken” 2002.



För Hammarbys blev det respass i kvarten de följande tre åren alltmedan Jonas Claesson var kungen på tronen som bäste målskytt i svensk bandy.
Fjärde året — SM-final mot SAIK där det dock blev förlust med 5–8.

Oavsett nederlaget mot ”Stålmännen” var det givetvis en otrolig framgång för Hammarby och för stockholmsbandyn.
Och det var bara början för Södergänget, som skulle komma att spela totalt sju (!) SM-finaler på 00-talet.
Förlusten år 2000 fylldes på med ytterligare fem svidande finalförluster men obestridligen seglade Hammarby upp som en stor maktfaktor i svensk bandy.

Finns det något som kan kallas poetisk rättvisa inom idrotten så slog gulddrömmen till slut in 2010 när Bollnäs besegrades med 3–1.
En final där snön fullkomligt vräkte ner och stundtals omöjliggjorde något ordnat spel.

SM-guld, Hammarby, Kenneth Kvist, SM-guld

Foto: Benjamin Thorén. Äntligen SM-guld. 2010 besegrade Hammarby Bollnäs i en snöig tillställning på Studenternas IP.

bandy, SM-guld, Hammarby, Kenneth Kvist

Foto: Benjamin Thorén. På sedvanligt vis sprang de egna supportrarna in på isen för att fira SM-guldet.


Kenneth Kvist minns så klart tydligt de ljuva minnena när SM-guldet äntligen var i hamn. 

— Det var väldigt spännande. Minns att vi åkte dit min fru och jag med bilen och det var ju ett äventyr bara åka dit i snöovädret som var. Minns att jag tänkte: ”Kan inte det här sluta snart så vi kan börja spela”. När snön bedarrade så hade nog Hammarby en snabbare förmåga att slå om spelet från lyrbandyn och det chansartade spelet. 

Firade du efteråt?

— På den tiden var det slottet och banketten i Uppsala. Var roligt att vara där som segrare i stället för som förlorare. Naturligtvis ljusa minnnen.

Vid den här tidpunkten var inte längre Kenneth Kvist ordförande utan verkade som ideellt arbetande VD i Hammarby Bandy AB. En post han innehade till årskiftet 2013.

För övrigt ett år där Hammarbys andra och hittills senaste SM-guld bärgades efter 9–4 i finalen mot SAIK.
Detta inför makalösa 38 474 personer på Friends arena.

— Det var en höjdare. Fantastisk bandymatch.

SM-guld, Hammarby, Kenneth Kvist

Foto: Stefan Bertolotti. Hammarby andra SM-guld 2013 kom inför hela 38 474 åskådare.



Vi skriver 2020 igen. En oigenkännelig tid i coronavirusets spår. Ekonomiskt har Hammarby likt praktiskt taget alla bandyföreningar drabbats hårt av pandemin.
Blir det ens någon säsong? 
Ingen kan svara på det just nu.
Med förhoppningsvis viruset i schack i vinter kommer Zinkensdamms IP åter lysa upp.

I Gröndal håller Kenneth Kvist koll på läget.
Ränderna går aldrig ur hos mannen som en gång var med och byggde fundamentet till det Hammarby vi känner till idag.

— Jag känner mig grönvit. Hammarby är en väldigt fin förening. Unikt i sammanhållning och finns ett ”go”.

Ingen tvekan om att ditt hjärta är stort för Hammarby bandy?

— Nä, så är det. En ära att ha fått vara med och bidra med lite positivt för Hammarby IF.

Rune Ask, Leffe Fredblad, Åke ”Plutten” Andersson, Fransson, Elis Sahlin, Bo Lundholm, Stefan Karlsson, Jonas Claesson, Stefan Erixon, P-O Steen, Håkan Nygren, Sonny Lööf — listan kan göras betydligt längre.
Alla har de betytt mycket för Hammarby bandy på olika sätt.

Klart är att Kenneth Kvist också betytt en hel del för föreningen.
Villaiten som en gång reste till Stockholm, fick huvudstaden att andas bandy på nytt och blev grönvit.

Mattias Bladh

Villas klubbdirektör: ”Riskerar konkurs”

,

Riksidrottsförbundet (RF) uppmanar Idrottssverige att förbereda sig för tomma läktare under andra halvåret 2020. Ett scenario som oroar Villas klubbdirektör Jonas ”Sparris” Johansson.
— Då ser jag en säsongstart först i januari. Annars riskerar vi konkurs och det lär vi inte vara ensamma om i bandy-Sverige, säger han till Nya Lidköpings-Tidningen.

Coronapandemin har slagit hårt mot alla idrotter i världen sedan utbrottet. Inom bandyn fick bland annat Villa spela tredje och fjärde semifinalen mot Bollnäs utan publik i mars. Även SM-finalen mellan Villa och Edsbyn spelades inför tomma läktare.

Ännu är läget högst osäkert kring pandemin och kommande elitseriesäsongen kan komma att påverkas kraftigt — om säsongen ens blir av.
RF har den senaste tiden uppmanat samtliga idrotter att planera för tävlingar och matcher utan åskådare under andra halvåret 2020.
Bandyklubbarna riskerar därmed en stor ekonomisk smäll, däribland publiklaget Villa.

Villas klubbdirektör, Jonas Johansson, är orolig över utvecklingen och ser vid ett sådant scenario att elitseriepremiären senareläggs i januari månad.

— Nu målar jag med den svartaste penseln men vi har ungefär 6 miljoner kronor i publikintäkter, 6,5 miljoner i reklamintäkter, 1,5 miljon i logeintäkter. Sedan har vi 50/50-lotter och en del annat runt matcherna. Av vår omsättning på 20 miljoner kommer 15-16 miljoner direkt eller indirekt från matcherna, säger han till Nya Lidköpings-Tidningen.

Villa hade ett publiksnitt på 2 936 den gångna säsongen och eventuellt uteblivna publikintäkter i november och december kommer slå hårt mot klubben.

— Vi räknar med att varje åskådare är en intäkt på 115-120 kronor. Skulle vi nu tappa halva åskådarintäkten på tre miljoner – plus då att vi riskerar att tappa en hel del på våra partners om de inte får synas i matchsammanhang. Ja, då blir det tufft. Vi har ett eget kapital på två miljoner men snackar vi upp mot sex miljoner i uteblivna intäkter riskerar vi konkurs, säger Johansson.

RF väntas ge närmre besked till specialidrottsförbunden, där bandyn innefattas, senare i veckan.

Joneby stannar i VSK: ”Trivs bra”

,

VSK-kaptenen och trotjänaren Magnus Joneby förlänger med VSK. 35-åringen kommer i vinter göra sin 19:e säsong i klubben.
— Jag tycker fortsatt att bandy är kul och jag trivs bra i föreningen och det har jag alltid gjort, säger Joneby till VSK:s hemsida.

Magnus Joneby har varit synonymt med VSK under en lång tid.
Och så blir det även kommande säsong.
Klubben meddelade under lördagen att lagkaptenen, med över 500 spelade matcher i VSK-tröjan, skrivit på ett ettårskontrakt.

— Jag tycker fortsatt att bandy är kul och jag trivs bra i föreningen och det har jag alltid gjort. Föreningen har gett mig otroligt mycket och så länge jag har energi och tycker att det är kul så vill jag ge tillbaka allt jag kan, säger Magnus Joneby till klubbens hemsida.

Sedan tidigare har Oscar Gröhn, Tobias Holmberg, Jesper Hermansson, Stefan Edberg, Niklas Gifting och Joel Engström skrivit på nytt avtal med VSK.

Anderstedt: En idé till säsongsupplägg — om publiken måste stanna hemma

, ,

KRÖNIKA Pandemin har lagt sin mörka skugga över världen, skapat alla begränsningar, ansatt sjukvården väldigt hårt, attackerat mångas hälsa och allas våra framtidsplaner. Att då samtidigt fantisera om den kommande bandysäsongen blir en kullerbytta som lätt kan likna den mest skruvade Lars Nohrén-pjäs. Silly season, spekulationer, värvningar, spelares och tränares tankar huruvida de skall visa klubbhjärta eller gå vidare och följa pengarna har inte riktigt det största intresset just nu.

Men likväl, vi har spelat bandy sen urminnes tider. Vi som älskar sporten har kastats mellan njutning och förfäran, uthärdat krig, isande kyla, hällregn, springmatcher i issörja, sportslig besvikelse och euforisk glädje. Allt det som vi bara älskar med den mest fantastiska av sporter.

Det finns såklart minst två grundläggande scenarier för vad som händer med pandemin fram på senhösten. Endera så har vi samma läge som nu som skapar stora konsekvenser för exempelvis Elitserien. Eller så har smittan klingat av och vi kan genomföra den kommande säsongen med stor publik och fantastisk underhållning.

Det kommer trots allt en ny säsong, oavsett allt annat. Men om Folkhälsomyndigheten skulle besluta, som Riksidrottsförbundet flaggade för så sent som häromdagen, att publiken får stanna hemma åtminstone fram till nyår, hur gör vi då? Bandyklubbarna har, i de allra flesta fall, inte bottenlösa kassakistor att ösa ur. Hur ska man få underskotten att bli så små som möjligt den här kommande säsongen? Kommer staten att stötta för publikbortfallen? Ja, det är möjligt, men som vanligt inte med heltäckning.

De ekonomiska problemen som nu tynger sporten kommer, om publiken uteblir, att fortsätta urholka verksamheterna. Men bandyn kunde trots allt, till skillnad mot exempelvis ishockeyn, genomföra hela slutspelet och finalen i våras. Detta med litet tur då säsongen tidsmässigt låg där den låg, men också genom kloka beslut från förbund och klubbar. På samma sätt tog det internationella förbundet ett tidigt klokt beslut om att skjuta upp A-VM till hösten. Just nu pågår beslutsarbetet för om A-VM skall genomföras i höst eller först till våren. Svar kommer inom kort.

I hela samhället är A och O att kostnader och intäkter hålls i balans. I det kommersiella livet finns det naturligtvis även ett vinstkrav som styr. Men inom bandyn är det såklart livsviktigt att plus och minus är i så god samklang som det någonsin är möjligt.

Just nu pågår en intensiv diskussion i sociala medier, på bandysajter och i traditionell media. Hur ska bandyn göra om den kommande säsongen tvingas spelas utan publik? Jag har läst ett stort antal förslag på åtgärder, väljer att nämna några även om jag kanske inte gör vågen:

– Ligga lågt och hoppas att staten kompenserar för publikbortfallet hyfsat bra.
– Ta ett sabbatsår och ställ in säsongen tills dess publiken är tillbaka.
– Spela poolspel och bara i inomhushallar etc.

Oavsett vilka åtgärder som vidtas så tror jag det är viktigt att Bandyförbundet skissar på både en plan B och C i förhållande till en helt vanlig säsong med publik. Detta för att inte hamna i tidsnöd om beslut från Folkhälsomyndigheten/RF kommer nära in på säsongstart.

Det finns tre saker som måste styra ett beslut för en säsong utan publikintäkter, tycker jag:

  • Minska kostnaderna så mycket som någonsin går! En hel del kostnader är fasta, men många är också rörliga och kopplade till planhyror, resor, övernattningar, mat, förlorad arbetsförtjänst, domare etc.
  • Rymlig försäsong för Svenska Cupen och rimligt uppehåll för 4-nationsturnering strax före jul.
  • Hitta ett sätt att genomföra elitserien så att spänningen och bandyn lever även om det blir annorlunda säsongen 2020-2021!

Det vore väl också sjutton om jag som krönikör inte skulle våga bistå med en idé till säsongsupplägg i förslagslådan OM publiken måste stanna hemma och kostnaderna minimeras. Mina utgångspunkter är att genomföra en elitserie med grundserie, åttondelar och slutspel likt en vanlig säsong, men korta ner den för att ge lagen som spelar utomhus bra spelförutsättningar hela vägen. Men allra viktigast: Halvera kostnaderna för resor, övernattningar, planhyror, mat, ersättningar för förlorad arbetsförtjänst, domare och mycket annat. Allt för att alla klubbar skall överleva den kommande säsongen.

Jag spånar utanför boxen, jag vet. Men fullt genomförbart:

Spela en enkelserie med 13 omgångar istället för 26. Premiäromgång söndag 22 november och sen spel en vardag och en helg varje vecka och elitserien kan avslutas 17 januari. Därefter åttondelar 22 och 24 januari. Kvartsfinaler i bäst av tre matcher 29 januari, 31 januari och 3 februari. Semifinaler också bäst av tre matcher 7, 9 och 12 februari. SM-final lördag 20 februari. Sen laddar landslagsspelarna upp för ett VM en månad senare, typ.

Det vore kul och intressant att få synpunkter och gärna flera idéer på hur Elitserien kan klara en säsong med begränsad ekonomi och tomma läktare. Gör det gärna på Bandyfebers Facebooksida!

Kjell Anderstedt

Gifting stannar i VSK: ”Känns naturligt”

,

Mittfältaren Niklas Gifting blir VSK trogen i minst en säsong framöver.
— Det känns naturligt att fortsätta spela i VSK, säger Gifting till klubbens hemsida.

Lagbygget fortsätter ta form i VSK inför kommande säsong.
På onsdagen meddelade grönvitt att Niklas Gifting skrivit på ett tvåårskontrakt (1+1).

— Det känns jätteskönt att vi har kommit överens och att vi har hittat en bra lösning, det känns naturligt att fortsätta spela i VSK, säger Niklas Gifting till klubbens hemsida.

Mattias Bladh

Jesper Larsson skriver nytt kontrakt med Bollnäs

,

Jesper Larsson är näste spelare att skriva kontrakt med Bollnäs över kommande säsong.
— Jag vill vara kvar här och vara med på den resan vi påbörjat nu och se vad som händer, säger 23-åringen till klubbens hemsida.

Jesper Larsson är senaste pusselbiten i Bollnäs lagbygge inför kommande säsong.
På lördagen meddelade hälsingeklubben att 23-åringen skrivit på ett ettårskontrakt.

— Jag tror på den här nystarten som föreningen gör nu. Att bygga helheten med organisationen. Det faller mig i smaken. Jag vill vara kvar här och vara med på den resan vi påbörjat nu och se vad som händer, säger Jesper Larsson till klubbens hemsida.

Klart: Publikfavoriten tillbaka i Hammarby

,

Landslagsmannen Christoffer Fagerström är tillbaka i Hammarby. Det meddelar ”Bajen” på fredagsmorgonen.
— Det känns lite som att komma hem, säger han till klubbens hemsida.

Christoffer Fagerström behöver egentligen ingen närmre presentation. I vintras spelade stjärnan i Bollnäs likt Daniel Mossberg, som presenterades av Hammarby under torsdagen.

Men nu blir det en återkomst i Hammarby. 27-åringen spelade som bekant två raka säsonger för klubben innan flytten till Hälsingland och gjorde stor succé poängmässigt.
Något som gjorde att ”Fager” blev något av en publikfavorit på ”Zinken”

— Det känns jättebra. Väldigt skönt att det är klart. Jag trivs väldigt bra i Stockholm och det känns lite som att komma hem, säger Christoffer Fagerström till klubbens hemsida.

— Jag hade bra år här tidigare, trivdes med Hammarby. Jag älskar att spela Zinken, det är min drömarena. Jag gillar Hammarbysupportrarna väldigt mycket. Det är därför jag är här igen. Jag vill vinna SM-guld med Hammarby.

Viktor Karlsson på Hammarbys sportkontor:

— Vi har väldigt höga krav på Fagerström och vi är övertygade om att han kommer att leva upp till förväntningarna.

Kontraktet är skrivet på två år (1+1).

Mattias Bladh