”Det är alldeles för mycket spelförstörelse”

, ,

Efter tolv säsonger i Hammarby blir det Söderhamn och Broberg för försvararen Robert Rimgård i vinter. 30-åringen från Skarpnäck ser fram emot nästa kapitlet i karriären.
— Det har varit jättekul och jag tycker att jag kommit in i laget bra, säger Rimgård till Bandyfeber.

Säg Robert Rimgård. Chansen är stor att du förknippar försvararen med Hammarby.
Det är trots allt Södergänget som han stolt representerat i över ett årtionde.
En spelare med stort klubbhjärta, lojal och — icke desto mindre — en väldigt begåvad bandyspelare.

I mitten av april skrev GT76-fostrade Robert Rimgård på ett ettårskontrakt med Broberg.
En så kallad ”Sillybomb” vi kan få uppleva varje försäsong.

Huvudpersonen själv?
Jodå, han kunde inte vara mer laddad att visa upp sig i den gula och svarta dressen.
Men just nu är vi halvvägs in i juli och således högsommar.
Då blir det faktiskt lite annat än enbart bandy i tankebanorna.

— Just nu har jag semester tillsammans med min flickvän. Vi är mycket uppe i Hälsingland men också lite i Stockholm. Vi hälsar på vänner och familj men har inget speciellt planerat. Vi ska till Luleå på Carl-Johan Rutqvists (före detta lagkamrat i Hammarby) bröllop vecka 29. Det ska bli kul, säger Robert Rimgård.

Träning och match har det ändå hunnit bli för försvararen med det vassa skottet i sin nya klubb.

— Jag har tränat på is med laget sen 10:e juni. Det har varit jättekul och jag tycker att jag kommit in i laget bra. Det är ett roligt och bra gäng. Det ska bli kul att dra igång igen den 5:e augusti.

Tolv säsonger i Hammarby går inte obemärkt förbi hur vi än vrider och vänder på det. En ”Sillybomb” var det som tidigare nämnt när Rimgård bestämde sig för att lämna Stockholmsklubben för Broberg.

När övergången var ett faktum så hymlade inte den rutinerade liberon att det var svårt att bege sig iväg från Hammarby. Det kändes i hjärtat, helt enkelt.

— Vet inte riktigt hur jag ska utveckla det, jag tror folk förstår vad man menar. Jag känner väldigt mycket för Hammarby. Det är där jag fostrats och blivit den spelare jag är idag. Det är där jag har fått vara med och både vunnit och förlorat. Jag har lärt mig och upplevt mycket. Alla personer runt laget från materialare till fans, lagkamrater och så vidare. Det är en stor del av mig helt enkelt. Det blev på riktigt på något sätt när man packade ihop och stängde igen dörren till omklädningsrummet.

Foto: Romus Ramström.

Nya minnen kommer nu skapas i Söderhamn och Broberg. Även om spelarna har egenträning just nu så har det tränats flitigt och kommer så göras ett bra tag framöver för Robert Rimgård och lagkamraterna.

Försäsong — kul eller nödvändigt ont?

— Kul! I alla fall när man får vara skadefri. Ännu roligare när man kan köra försäsongen både i gymmet och på stor bandybana. Inte bara löpning för konditionens skull utan att man kan få den på isen också.

Ja, det måste vara en stor kontrast i Broberg jämfört med hur du hade det i Hammarby?

— Ja, det blir det ju i och med hallen. Sen så tycker jag att det är bra och träna på rink också, man får mer närkamper. Det tvingas fram ett högre bolltempo och snabba beslut. En kombination av stort och litet tror jag är bra.

Var det främsta anledningen till att du bytte till Broberg — möjligheten med bandyhall?

— Det finns väl ingen precis anledning utan jag fick en bra kontakt med Broberg och kom fram till att jag ville testa. Hallen spelade så klart in också. Bandy ska spelas inomhus tycker jag. Det är ingen rolig sport när inte vädret är optimalt. Är inte vädret bra så handlar det bara om poäng. Jag tror inte det finns någon som tycker det är speciellt kul att spela i dåligt väder.

Robert Rimgård kommer till ett Broberg som under årets Silly Season sett om sitt hus likt de andra elitserielagen för att nå längre än till en åttondelsfinal i vinter. Förutom Rimgård har laget värvat Marcus Wikman (Ljusdal), Jonas Pettersson (Ljusdal), Rasmus Linder (Peace & Love City) samt Tatu Ässämäki (JPS). Notervärt är att Vadim Arkhipkin valde att stanna vilket är en rejäl boost för Söderhamnsgänget.

På minuskontot finns emellertid Ilari Moisala (OLS Uleåborg), Linus Forslund (SAIK), Joel Edling (lagt av), Jesper Öhrlund (IFK Vänersborg), Mattias Hallberg och klubbikonen Robert Dammbro, som lagt skridskorna på hyllan.

— Jag tycker att det finns mycket talang och potential i det här laget. Det är viktigt att vara bra under hela säsongen och vara med från start. Lyckas vi med det kommer vi förhoppningsvis vara i bra form i slutet av säsongen. Men nu är vi i en annan fas så tankar om slutet av säsongen kan vi ta sen. Nu bygger vi och jobbar med delar som är aktuella så här års.

Robert Rimgård tror att nyförvärven, även om de är obeprövade i elitserien, kommer stärka laget kommande säsong.

— Jag känner Wikman sen tidigare men inte de andra. Nu har jag tränat och spelat en match med alla utom Tatu. Jag tycker alla är bra spelare som kommer att tillföra mycket till vårt lag. Wikman och Linder är två bra passningsspelare och Jonas är en riktig måltjuv. Tatu har jag ingen koll på alls så det ska bli kul att se honom när vi drar igång.

Ja, Rimgård har faktiskt lirat en match med Broberg vilket inte någon lär ha missat. Detta i ett historiskt midsommarderby (!) mot Bollnäs i Helsingehus Arena.
2 448 åskådare bevittnade det hela den 19 juni. Att Broberg förlorade (3–4) spelade förstås ingen större roll.

Robert Rimgård

Foto: Privat. Robert Rimgård intervjuas av Patrick Roselin i samband med midsommarderbyt.

— Det blev en riktig succé. Grymt initiativ av Broberg och en häftig uppslutning av publiken. Det var jättekul att spela och bra drag på läktaren. Jag hoppas att publiken kommer tillbaka under säsongen för det är de som skapar inramningen och ger oss i laget extra energi, säger Rimgård.

Foto: Ingemar Persson. Rimgård med bollen i sin debut i Brobergströjan i midsommarderbyt mot Bollnäs.

Men lite udda ändå med en bandymatch mitt i sommaren. Tror du att sådana här grejer kan lyfta sporten på sikt?

— Det är en rolig grej och kan kanske bli en tradition för Broberg. Ska sporten lyfta så måste man börja och fokusera på sporten. Alltså höja värdet på sporten och det intressanta.

Klart är att Robert Rimgård har en hel del att framföra när det gäller bandyn och vad som bör göras för att öka intresset för sporten.

— Som det är nu är det alldeles för mycket spelförstörelse och det finns ingen kamp. Det är alldeles för mycket avblåsningar vilket gör att tempot går ner. Spelförstörelse är en defensiv taktik i dagens bandy. ”Ta ett enkelt frislag” säger man i de flesta omklädningsrum på taktikgenomgångarna, säger han och fortsätter:

— Man behöver tydliga riktlinjer för slag mot klubbor. Till exempel att det är okej att slå mot bollen och träffa bladet, men slår man mot skaft och händer ska det vara utvisning vid upprepning. Man behöver också bestämma hur man ska få gå in i närkamper och om man ska tillåta kroppskontakt eller inte. Som det är nu blåser domaren lite hur han vill.

Rimgård menar att reglerna för hur spelare får gå in i närkamper och tacklingar bör ses över. Det kommer enligt Brobergförvärvet leda till ett mycket högre tempo och skapa energi och känslor i drabbningarna.

— Nu kan man åka med bollen utan att behöva vara beredd för att åka på en smäll. Det måste finnas ett ansvar hos bollförande när man ger sig in i ytor där det redan finns motståndare. Det räcker inte att skriva ”axel mot axel” eller vad det står i reglerna. Man ska bli bestraffad av att tackla med knän och armbågar men måste få använda hela sin kropp i en så snabb sport.

Vidare anser Rimgård att det ska vara fyra domare i matcherna där linjemännen enbart koncentrerar sig på offsidesituationer och två huvuddomare som tar hand om resten.
Fjärdedomaren ger han heller inte mycket för.

— Jag lovar att lagen klarar att byta själva…

30-åringen ser gärna också att det införs fem avbytare där ”de bästa” spelar.

— Klubbarna kommer ändå att satsa på yngre och egna spelare. Detta för att kunna byta mer, hålla ett högre tempo i matcherna och chansen att kunna satsa på fler spelare. Testa detta istället för att ta bort offside på målvaktsutkast.

Det känns som att du har tänkt en hel del på hur det kan lockas fler åskådare till arenorna?

— Jag tror att det som måste locka mest är sporten. Man pratar om att förbättra evenemangen runtomkring för att locka fler till matcherna. Det är bra. Men själva sporten i sig har det inte hänt någonting med sen hörnregeln ändrades vilket är en bra regel. När jag själv ser en match från sidan så reagerar jag på alla avblåsningar till höger och vänster.

— Det blir segt och inget tempo. Inget flyt. Därför tycker jag man måste se över regler och utveckla saker som gör att tempot blir så högt som möjligt där det tillåts kamp och känslor. I alla fall jag vill se ett spel med mycket fart, högt tempo och känslor. Inte en match där spelarna inte vet hur de ska förhålla sig till domaren och där tempot hela tiden dras ner av spelförstörelse och avblåsningar.

Om Robert Rimgård får gehör för sina förslag kring eventuella regeländringar vet vi inget om i nuläget. Men en sak är säker: 30-åringen själv lär bjuda på kamp och känslor i Brobergströjan.
Var så säkra på den saken.

Brobergs klassförvärv ser fram emot vinterns elitserie och visa sina färdigheter på isen.

— Ja, det ska bli kul. Men jag njuter också av semestern just nu.

I väntan på nummer 55 igen på isen i Helsingehus Arena.

Mattias Bladh

De bästa svenska spelarna i NHL

Sverige har alltid legat i framkant som en av de bästa hockeynationerna i världen. Tre kronor har elva VM-guld i bagaget och de svenska hockeytalangerna har minst sagt funnit sin väg ut i världen. Idag är den nordamerikanska hockeyligan NHL full med sylvassa forwards och tekniska backar från Sverige, och listan över de svenska talangerna i NHL kan göras lång.

Tre svenskar på Stanley Cup-prispallen

Den senaste omgången av NHL gick avslutades den 12:e juni i år. Hockeyligan som kvalitetsmässigt rankas högst i världen var som alltid en nagelbitare innan det stod klart att St. Louis Blues, som till och med legat sist i tabellen när året startade, kammade hem Stanley Cup-vinsten. För Missourilaget var detta den första mästartiteln sedan laget gjorde entré i ligan 1967. Även denna säsong, som så många andra fick svenska stjärnor vara med och fira. Oskar Sundqvist, Carl Gunnarsson och Alex Steen fick alla känna lyfta bucklan ute på isen. Faktum är att de är i gott sällskap. NHL är som bekant full av svenska spelare som lyckats ta sig hela vägen till toppen och nu lever hockeydrömmen i USA. Bland landsmännen som kammat hem flest Stanley Cup-titlarfinner vi talanger som Nicklas Lidström, Anders Kallur, Tomas Holmström och Stefan Persson med fyra titlar var.

Från Sverige till NHL

Intresset kring hockey i Sverige har alltid varit stort, både för inhemska och utländska ligor. Att Sverige är en sann hockeynation reflekteras inte minst i medias bevakning och slutsålda matcher, men också på hur populär det är att ha roligt på ishockey betting med 888 och andra spelsidor under hockeysäsongerna. Här på hemmaplan var det Frölunda som tog hem den senaste SM-titeln efter att ha besegrat Djurgården, ett lag som har, precis som många andra svenska lag, spelare som skrivit kontrakt med NHL innan det senaste transferfönstretstängde den 15 juni. Svenskarna i SHL fortsätter att rekryteras på löpande band till NHL och förra året skrev rekordmångaspelare, hela 32 stycken, under för transfer och i år slutade siffran på 20. Bland annat bekräftades det att Djurgårdens Jakob Lilja klar blir klar för Columbus Blue Jackets, samt att Färjestads Jesse Virtanen och Mikael Wikstrand hamnar i KHL.

De bästa svenska NHL spelarna genom tiderna

Listan kan göras lång över svenskar som utmärkt sig i NHL genom tiderna. Bland stora legendersom inte längre är verksamma hittar vi självklart Nicklas Lidström som gått som en väloljad maskin genom sin karriär och endast missat 28 av 1490 matcher. Han ses av många som sin generations bästa försvarare och har bland annat blivit belönad med sju James Norris Memorial Trophies och vunnit Stanley Cup fyra gånger, alltid för klubben Detroit Red Wings. En annan ikon är självklart Peter Forsberg, som trots många skador i sin karriär kanske var en av de bästa spelarna någonsin i NHL när han var på topp. Han lade skridskorna på hyllan 2011 efter att ha kammat hem två olympiska guld med tre kronor och två Stanley Cup-troféer med Colorado Avalanche. Mats Sundin är en annan legendarisk spelare som var en av de bästa i hela NHL under sina glansdagar och fortfarande innehar rekordet för flesta karriärpoäng och mål för en svensk hockeyspelare.

De bästa svenskarna i NHL idag

Ser man till dagens talang är det näst intill omöjligt att sålla ut endast en handfull av de mest talangfulla svenska spelarna men en av dem är bland annat Tampa Bay Lightnings Victor Hedman som vid förra årets NHL Awards fick ta emot Norris Throphy för sina insatser både som stark försvarare och offensiva framfall. Han gick även in på en delad förstaplats med Dougie Hamilton och Ivan Provorov i backarnas skytteliga. En annan back som rankas i topp är Erik Karlsson, och även om hans Ottawa Senators inte precis hade en briljant säsong förra året samt att han drogs med sviterna efter en fotoperation 2017 är Karlsson en av de starkaste svenska spelarna i NHL. Han är och tvåfaldig vinnare av Norris-trofén och har ett ytterst tekniskt passningsspel. En av de största talangerna i central position är Washington Capitals Nicklas Bäckström. Han fick äntligen vinna Stanley Cup förra säsongen, och må vara en av de bästa passningsspelarnai hockeyligan. Under förra turneringen slutade han på 71 poäng på 81 matcher, plus ytterligare 23 poäng på 20 playoffmatcher. Sist men inte minst håller Henrik Lundqvist fanan högt på målvaktsfronten och spelar ytterligare en säsong för sina New York Rangers. Med över ett årtionde i klubben är han en av de bästa målvakterna i NHL och har upplevt över 400 segrar samt vunnit den eftertraktade Vezina-trofén.  Listan över de svenska toppspelarna i NHL kan göras hur lång som helst, och de flesta kan nog skriva under på att det ska bli spännande att följa de svenska spelarnas utvecklingen när ligan drar igång igen.

Klart: IFK får igenom ackordsuppgörelse — tingsrätten säger ja

,

IFK Vänersborg fick ett positivt besked vid förhandlingen i tingsrätten gällande en ackordsuppgörelse. Tingsrätten säger nämligen ja till en uppgörelse och skulderna skrivs ned med 75 procent.

Fram till 29 juli finns det en möjlighet att överklaga innan domen vinner laga kraft.

— Vi vill tacka alla fordringsägare som har ställt upp så vi har fått igenom en ackordsuppgörelsen. Det är en stor uppoffring för många av fordringsägarna som har stöttat IFK på ett fantastiskt sätt, säger Bill-Arne Andersson, IFK:s ordförande till klubbens hemsida.

— Vi riktar också ett stort tack också till de som ställt upp så vi har ett kapital som gör att vi kan hantera skulderna i ackordsuppgörelsen.

”Det var snudd på änglavakt”

, ,

Talangfull inom fotboll. Men i slutändan blev det bandy för Bollnästalangen Oskar Westh. En våldsam bilkrasch på väg till skolan i vintras kunde emellertid ställt allt på ända.
— Kommer ihåg att räddningstjänsten sa till pappa att det var ett under att jag ens levde och inte var något skadad alls, säger Oskar till Bandyfeber.

Ja, visst klingar Westh och Bollnäs Bandy extra väl. Oskars pappa är, jodå, evighetsmaskinen tillika legendaren Andreas Westh som hunnit bli 42 år men som fortfarande spelar bandy i Bollnäs och håller hög elitserieklass.

Tillsammans har de nu varit lagkamrater sedan 2016. Numera är Oskar etablerad i laget och pappa Westh, ja han är en i truppen som alla andra. Även om det är en speciell situation.

 Det har inte varit några problem alls. Nu har vi tränat tre år ihop och det är inget man tänker på alls. Vi sköter oss själva men såklart så har det varit jättekul och jätteviktigt för både mig och laget att han fortfarande kan spela, säger Oskar Westh.

Men att det blev bandy för mittfältstalangen var inte självklart. Han var och är en lovande fotbollsspelare. Lirade division 2-fotboll i Bollnäs, var bland annat på elitläger i Halmstad och tränade ett tag med Gif Sundsvall.

— Stämmer bra det. Lirade med Bollnäs i tvåan när jag var 16-17 år. Det blev min sista säsong. Det var en enda stor berg- och dalbana vad man skulle välja för sport. Det var många som ville att jag skulle välja fotbollen, men det blev bandy till slut. Bestämde mig efter att jag fick börja träna med A-laget i bandy. Det blev naturligt på något sätt att välja bandy.

För pappa Andreas Westh var det inte heller lätt att rådgöra vad sonen skulle satsa på.

— Farsan tyckte faktiskt att jag skulle spela fotboll, haha. Och när jag var 15-16 så var jag också inne mer på fotboll.

Glad att du till slut valde bandyn?

— Ja, jo det är man såklart. Även om man kan sakna fotboll väldigt mycket ibland så är jag väldigt glad över att spela bandy. Det är ju det bästa som finns liksom.

Glada är nog alla Bollnässupportrar också över att Westh den yngre valde bandyn.

Backar vi bandet tre år tillbaka pockade en ung, talangfull Oskar Westh på dörren till Bollnäs A-lag.
Säsongen 2016/17 tränade han också hela året med seniortruppen och hade en plats i omklädningsrummet.

— Precis, det stämmer bra. Jag och Philip Flodstam började träna samtidigt med A-laget kontinuerligt i oktober någon gång. Och det var såklart jätteinspirerande och jättekul. Sedan kommer jag ihåg att dåvarande tränaren Jocke Forslund sa att jag skulle få vara med mot Broberg borta, säger Oskar.

Men två dagar senare plingade det till i telefonen där han fick veta att det inte skulle komma bli någon debut i Bollnäströjan på Hällåsen.
Anledningen var att han var skriven helt i farmarlaget Snoddas BK och därmed satte regelverket stopp.

— Det hade ju såklart varit en jättehäftig upplevelse med farsan och spelare som Berlin (Daniel) Hellmyrs (Per) och Nilsson (Patrik). Men jätteinspirerande att få vara med och träna som 16-åring med pappa och spelare som Berlin, Hellmyrs och Nilsson. Jätteroligt.

Första matchen i A-laget blev i DM mot Broberg i september 2017 — där han dessutom blev målskytt. 

Inget en ung bandyspelare glömmer i första taget.

— Jag kommer ihåg den väldigt väl. Man gick runt i skolan på dagen och var nästan övertaggad. Det var väldigt stort att få göra debut även om det bara var en träningsmatch så var det grymt mäktigt att liksom sitta och förbereda sig i omklädningsrummet. Få spela samma match som farsan och de andra var ju skithäftigt, säger Oskar och fortsätter:

— Och sen att det gick så bra som det gjorde trodde man ju verkligen inte. Att få göra mål, och att man tyckte att man bidrog redan där var ju egentligen bara en bonus. Tycker nästan att jag spelade min bästa bandy den perioden under hela den säsongen. Så den debuten var häftig, det var den.

Behöll du matchbollen?

— Jag tror materialarna har den någonstans i alla fall, haha…  Första målet i elitserien var ju också mot Broberg och den har jag hemma i alla fall.

Säsongen 2017/18 fick Oskar kontinuerligt med speltid under hela debutsäsongen i elitserien. I grundserien blev det fyra mål och två assist. 

— Tyckte att den säsongen gick väldigt bra med tanke på att det var min första säsong. Jag fick spela väldigt mycket och till och med starta nästan hälften av matcherna i elitserien, så det var en bra säsong personligen, säger Oskar.

— Sedan kände man väl att man inte riktigt var där än fysiskt och så i vissa situationer men en väldigt nyttig säsong. Även om det var lite upp och ner för laget den säsongen.

Nej, det blev tunga 0–3 i matcher mot antagonisten Edsbyn i kvartsfinalen.
Ett resultat som smärtade hos Giffarna. 

Förra säsongen blev också något av en besvikelse för Bollnäs som dock slutade femma i elitserien vilket var en högre placering än de flesta ”experter” trodde inför säsongen. Men i kvartsfinalen blev det återigen respass mot Edsbyn med 0–3 i matcher.

— Men senaste säsongen var en bra säsong av oss, ett bra seriespel men mot ”Byn” i kvarten blev det sämre. Första matchen var vi inte med i tempot, hade tränat på dålig is hela veckan på Sävstaås så första kvarten kom vi inte upp i nivå alls. Andra kvarten hemma ska vi bara vinna egentligen. Skapade tillräckligt många chanser för att vinna den matchen. 

— Sista matchen är det jämnt väldigt länge, sedan trycker vi på och Edsbyn fick in några bollar. Edsbyn var för starka över tre matcher samtidigt som att vi dippade för mycket under vissa perioder i matcherna vilket blev lidande.

Oskar Westh fortsatte dock att få chansen och fick med sig en assistpoäng i kvarten. 

Totalt sett menar mittfältstalangen att han blir bättre och bättre på isen.

— Rent spontant tycker jag att jag tar kliv hela tiden. Förra säsongen blev det mindre speltid än första säsongen i och med att vi fick in två till mittfältare. Samtidigt som jag kanske inte är helt nöjd med speltiden ifjol så tycker jag att jag tog kliv ändå genom hela säsongen. 

En säsong som samtidigt kunde ha slutat med ett missat slutspel eller än värre för Oskar Westh. På väg till skolan med bilen i mitten av december på en ishal väg tog det hela en katastrofal vändning.

Några kilometer fram till Bollnäs i det snöiga vädret tog vägen över kommandot helt och kraschen var ett faktum. Det spelade ingen roll att han innan visste om att det var glashalt och körde försiktigt.

— Hade väl åkt typ tio minuter innan bilen fick rejäl sladd. Halkade över på den andra sidan vägen och ner i diket där när jag hade kanat typ tio meter i diket. Så kom en avfart där, så jag stuttade i den avfarten och flög väl typ femtio meter samtidigt som jag voltade, säger Oskar.

Bilen hamnade slutligen på sidan och han fick klättra upp genom passagerarsidan och ut från bilen.
Fysiskt klarade han sig, frånsett lite ont i ryggen.

— Två minuter efter kraschen så hade jag hunnit ut och stod på vägen, då kom en bil som jag liftade med till akuten, telefonen var borta så fick låna hans telefon och ringa mamma och pappa. Det blev nog en liten chock för oss alla. 

Oskar Westh, bilkrasch

Foto: Privat. Trots den våldsamma kraschen hade Oskar närapå inga fysiska skador efteråt.

Att det kunde gått mycket värre är det inte svårt att förstå.

— Kommer ihåg att räddningstjänsten sa till pappa att det var ett under att jag ens levde och inte var något skadad alls. När man satt på akuten och hörde vilken tur man haft och att det var snudd på änglavakt så kom väl chocken fram och man blev lite sentimental nästan. Man hade en jäkla tur.

Med den skräckfyllda upplevelsen lagd bakom sig så förbereder sig Oskar för sin tredje säsong i elitserien. Och 19-åringen känner att han utvecklas hela tiden, inte minst efter de tre ispassen inför det historiska midsommarderbyt mot Broberg i juni.

— Det är ändå min tredje säsong i elitserien. Sedan tror jag att både jag och hela laget framförallt kommer att få stor nytta av Mossberg (Daniel) och Fagerström (Christoffer) som kommit in. Man blir bättre själv av att spela med sådana spelare.

Två spelare i världsklass som gav eko i bandysverige när övergångarna var ett faktum. Oskar tror att Fagerström och Mossberg kommer lyfta laget i vinter.

— Två nyförvärv som kommer göra enorm nytta. De är båda två världsklasslirare så lyckas vi få ihop det och alla drar åt samma håll så kommer detta bli väldigt bra. Vi hade ett väldigt bra lag redan ifjol och med två tillskott som dessa blir vi ännu bättre och ännu tyngre.

Tränare Svenne Olsson har förhoppningar om att Oskar Westh tillsammans med Philip Flodstam (båda var med i P19-landslaget den gångna säsongen) ska ta nästa steg kommande säsong.

Oskar Westh, Bollnäs

Foto: Privat. Bollnästränaren Svenne Olsson hoppas att Oskar ska ta rejäla kliv denna säsong.

Svenne har sagt till mig att din talang är ditt spelsinne och att du hela tiden vill ha boll och ta ett stort ansvar — trots din ringa ålder. Håller du med om den beskrivningen?

— Ja, det är en väldigt bra beskrivning skulle jag säga. Jag gillar att ha mycket boll och göra mina medspelare bra. Det spelar ingen roll vilka jag spelar med då jag alltid vill vara med och delta hela tiden. Det var nog det som gjorde att jag fick komma in direkt och spela mycket första säsongen; att jag inte åkte runt och gömde mig utan att jag velat vara med och lira hela tiden. Jag gillar att ta ansvar.

Har du någon personlig målsättning inför säsongen?

— Min personliga målsättning är att ta ännu större kliv och att vara tillräckligt bra för att få spela. Det är många mittfältare i laget och hård konkurrens men jag ska vara så bra jag kan hela tiden.

Siktar du på att ha en lika lång karriär som farsan din inom bandyn på elitnivå?

— Klart man siktar på att spela länge, sedan vet man ju inte hur det blir. Men vi är väldigt lika jag och farsan och jag tror att om jag är hel och håller mig frisk så kommer jag säkert spela när jag är 40. Men sådant är omöjligt att säga. Jag siktar bara på att bli så bra som möjligt och ha en lång och framgångsrik karriär.

Han har en lång väg kvar till att kunna mäta sig med farsan. Likväl gör han tredje säsongen i vinter med ett vasst Bollnäs som lär bli att räkna med.

— Det ska bli jätteroligt, vi har en spännande säsong framför oss, säger Oskar Westh

Mattias Bladh 

Jesper Norrman klar för Frillesås — återförenas med brorsan

,

Frillesås Bandy meddelade på fredagen att klubben gjort klart med ett nyförvärv. Det handlar om mittfältaren Jesper Norrman, senast i Tellus — som därmed återförenas med lillebror Lukas.

Frillesås bygger vidare för att etablera sig i elitserien kommande säsong.

På fredagen kommunicerade klubben ut på sin hemsida att Jesper Norrman, som närmast kommer från spel i Tellus, skrivit på för hallänningarna.

Norrman har Sunvära SK som moderklubb och Sjöaremossen var således hemmaplan innan det blev dags för nya äventyr i karriären där två SM-guld med VSK (2015, 2016) är största meriterna.

Notervärt är att Jesper, född 1995, nu återförenas med lillebror Lukas, som redan lirar i Frillesås.

Jesper beskrivs som en mångfacetterad spelare med fart under skridskorna samt bra spelsinne. Enligt egen utsago trivs han bäst på halven men har spelat mycket på mittfältet.

Trotjänaren Pizzoni Elfving fortsätter i Hammarby: ”Känner mig väldigt inspirerad”

,

David Pizzoni Elfving och Hammarby har kommit överens. Det blir en fortsättning i klubben för 33-åringen — som därmed gör sin trettonde (!) raka säsong i ”Bajen” i vinter.
— Det känns jättebra, säger Pizzoni Elfving till journalisten Robert Tennisberg.

David Pizzoni Elfving har länge varit en av Hammarbys viktigaste spelare.

Länge har det varit ovisst om det skulle bli en fortsättning i Stockholmsklubben för landslagsmannen som uppvaktats av klubbar från flera håll.

Men på fredagen blev det officiellt att Pizzoni Elfving och Hammarby förblir förenade även i vinter.
Det innebär att han nu kommer göra sin trettonde (!) raka säsong i Hammarby.

— Det känns jättebra. Det ska bli riktigt spännande och jag känner mig väldigt inspirerad och förväntansfull, säger Pizzoni Elfving till journalisten Robert Tennisberg.

Kontraktet löper över två säsonger (1+1).

Anderstedt: Nu är bränderna släckta — men svåraste arbetet kvarstår

, ,

KRÖNIKA Den gångna våren har inneburit ett intensivt släckningsarbete på ett antal platser i landet. Hur skulle katastrofala ekonomier räddas? Vilka skulle klara det? Vilka skulle gå i konkurs?

Oroshärdarna i ett flertal etablerade och legendariska bandyklubbar var många. Skulle Västerås, Sandviken, Hammarby och Vänersborg överleva? Skulle Elitserien överleva? Skulle vi få ett lag till från Stockholm eller skulle det ekonomiska repet dras för AIK och erbjudandet gå till Falun?

Om de tre största av dessa klubbar, Västerås, Sandviken och Hammarby skulle försvinna från Elitserien — skulle vi ha någon elitserie värt namnet då?

Ja, frågorna var många när säsongen avslutades med SM-finalen i mars. Hela bandysveriges blickar riktades nu istället mot ekonomiska nyheter och rapporter från årsmötena.
I skrivande stund har de flesta elitserieklubbar haft sina årsmöten. Kvarstår gör AIK, Bollnäs, Broberg, Frillesås och Edsbyn, dessa väntas ha årsmöten efter sommaren.

Hur har det gått då? Jo, alla överlevde. Alla lag erövrade Elitlicensen för den kommande säsongen. Det finns kvarstående osäkerhet kring IFK Vänersborg. Allt avgörs i Tingsrätten där klubbens ackordsuppgörelse skall godkännas eller avslås — avgörandet står den 8 juli!

Inför den så har IFK Vänersborg ett minus i resultatet på 4,6 miljoner för det gångna året och ett underskott i eget kapital på 4,5 miljoner.

Tittar vi på de tre stora så är det litet svårt att jämföra klubbarna då deras resultat på årsmötena presenterades på olika sätt. VSK redovisade en förlust med 1,9 miljoner och Hammarby en förlust på 651 000 kronor. SAIK redovisade en vinst på 2,3 miljoner för det gångna året, men då är ”livräddningens” miljoner med i det resultatet.

När det gäller eget kapital har VSK ett minus på 1,4 miljoner medan Hammarby och SAIK har positiva egna kapital på 144 000 kronor respektive 106 000 kronor efter räddningspengarna.

SM-vinnaren Villa-Lidköping har ett resultat för den gångna säsongen på 474 000 kronor och ett eget kapital på drygt 2 miljoner. Åby/Tjureda har ändå de unikt bästa finanserna av alla svenska elitlag. Trots en liten förlust på 200 000 kronor har klubben ett eget kapital på hela 5,9 miljoner (!).

MEN…MEN…MEN…
Det är nu jobbet börjar. Bränderna är släckta, men nu skall det byggas på nytt, med helt nya ekonomiska villkor. Skall det lyckas så är det mycket som skall klaras av. Framför allt tror jag att glädjekalkylerna måste bort och likaså att kasta pengar på snabba framgångar. Det kommer inte att funka framöver.

Trovärdighet, ansvarstagande och klokskap måste styra. Många klubbar har rejält vikande publiksiffror. Styrelserna måste börja förvärva sin ansvarsfrihet på riktigt, inte genom slentrianbeslut på årsmötet.

Det är lätt att budgetera med en publikökning, men den fråga man tyvärr ofta missar att svara på är HUR? Det är en sak att sätta mål, men det är hur:et som är det avgörande. Publiksiffror och sponsorsintäkter måste öka, det säger alla. För att komma fram till hur så måste man tillåta sig att tänka nytt och gärna utanför den traditionella boxen.

För publiken är en bandymatch på högsta nivå en helhetsupplevelse där allt måste vara tilltalande. Man måste känna sig välkommen från det att man kliver av bussen, ur tunnelbanan eller ur bilen på parkeringen. Det är viktigt att de som nu gnuggar sina geniknölar kan se ur publikperspektivet och se på bandyupplevelsen utifrån besökaren.

Allt har betydelse för den. Parkeringen, biljett- och entréhanteringen, kiosker och restauranger, prisnivåer, speakerns tilltal, hur vi tar hand om våra medlemmar och säsongsgäster, en musik i arenan som motsvarar medelbesökarens smak och så vidare och så vidare.

Och självklart behöver en snabb och offensiv bandy också finnas där.
Nya idéer till samarbeten med sponsorer och finansiärer kanske måste till. Att utveckla utbytet till att vara mera än en reklamtext på matchtröjan eller skylt i hallen är jätteviktigt.

Det finns mycket höga kompetenser i klubbarna nu. Ett flertal klubbar har projekt för ungdomsutveckling, demokrati- och mångfald, lagbygge och ledarskap. Att erbjuda sponsorerna att få ta del av det klubbens egna kompetenser på dessa områden genom t.ex. föreläsningar på företaget kan vara en bättre betalning för en sponsor än bara en reklamskylt.

Det viktigaste av allt tror jag är att våga tänka nytt och att hitta möten för klubbarna att dela med sig mellan varandra av goda idéer, lyckosamma projekt och bra erfarenheter.
Den kommande säsongen blir därför intressant och spännande både på och utanför isen.

Kjell Anderstedt

Wikström: Störste idrottsmannen från Kalix genom alla tider

, ,

KRÖNIKA Det är i april år 2013.
Snön i Kalix har börjat tina bak solig vägg.
För oss bandyvänner är varje vägg en solig vägg.
På en presskonferens upp i Kalix Bandys klubbrum har en bomb just briserat.
Där framme vid bordet sitter, förutom vår ordförande, en konung i bandyvärlden.

En regent.
Och nu återvänder han till sina rötter efter många år i huvudstaden.
Han heter Olov Englund.

Och materialförvaltarna sitter i skräddarställning och syr upp en röd tröja med #2 på ryggen.

Stråkanäs.
En liten by du missar om nyser på din väg in mot Kalix.
Fantastiskt vackert ned mot älven.
Där föddes Olle en dag i maj 1983.

Grannpojken hette Lars Johansson, en pojk som det också gått rätt bra för inom bandyn.
Den ende fotbollsmålvakt i Kalix som släppt in bollar avfyrade av självaste Garrincha bor också där.
I sanning en framgångsrik liten by.

Olov började med bandyn som liten parvel och var framträdande i de lag han gick igenom och till slut fick han göra debut i, det som då hette, Kalix/Nyborg BK.

Framgångarna bland de stora grabbarna fick klubbdirektörer runt om i landet att belåtet slicka sig om munnen.
Den där Englund….mmmm….mumma.
Och till sist.

Efter den avskyvärda vintern 2004 tog tjugoårige Englund den framsträckta grönvita pennan och skrev sin signatur på ett papper som Hammarbys sportchef Stefan Karlsson lagt fram.

De tårar vi rödvita fällde fick älven att brädda över.
I södra Stockholm dansades rumba.
Till alla kisars och bönors vilda glädje blev deras nyvunne hjälte klubben trogen till våren 2013.

Med undantag för en och en halv säsong då han åt borsjtj och blinier borta i österland.
Han fick vara med om Bajens första SM-guld.
En minnesvärd historia mot Bollnäs där ingen på Studenternas såg vad som hände då ett ymnigt (minst sagt) snöfall förstörde festen.

Han fick också vara med om lagets andra (och senaste) guld.
Kanske den mäktigaste inramningen en bandymatch i Sverige någonsin haft.
Vi var runt 39000 som såg Bajen och Saik göra upp om pokalen.

Och ni vet väl vem som gjorde matchen sista mål?
Ett mål som fick supportrar att bli galna av glädje och domaren tyckte det var bäst att blåsa av matchen trots att en liten tid återstod.

Stefan ”X-et” Erixon och Olle i vild galopp över isen på Friends Arena efter bruten hörna.
Jag rös då.
Jag ryser nu.

Det jag kommer berätta för mina barnbarn om denne bandysportens gentleman är hans fantastiska skridskoåkning och hans klubba med teleskopskaft.

De äro tusenden, de forwards som trott på framgång då de sett en ensam målvakt i Kalix tröja, börjat fila på snygg målgestoch en klatschig floskel till väntande journalist då en lång klubba dykt upp och petat undan bollen.

En lång klubba tillhörande Olov Englund.
Den störste idrottsmannen från Kalix genom alla tider.
Så tyvärr Gunnar Lundh.

Dina insläppta bollar då du vaktade AIK:s bur mot Brasiliens VM-lag en gång i början av sextiotalet, de räcker inte att konkurrera ut din granne Olov.

Tack för allt Olov.
Och lycka till med allt i framtiden.

Stefan Wikström

Uppgifter: Alan Dzhusoev på väg till AIK

,

Elitserienykomlingen AIK har redan värvat flertalet stjärnor i sin satsning att bli ett slagkraftigt lag kommande säsong. Under söndagskvällen kom uppgifter till Bandyfeber om att ryske landslagsspelaren Alan Dzhusoev är näste spelare på ingång till klubben. 

Ryske storstjärnan Alan Dzhusoev har tidigare spelat för såväl Sandviken och Hammarby.
Den gångna säsongen representerade han mästarlaget SKA Neftyanik.

På söndagskvällen tog Bandyfeber del av trovärdiga uppgifter om att ryske storstjärnan ska vara klar för AIK.

Bandyfeber har sökt AIK för en kommentar.

* Artikeln uppdateras.

”Jag har nog försökt att inte titta i prisskåpet”

, ,

En ständig strävan att försöka hitta nya utmaningar och aldrig titta för mycket bakåt. Lesjöforssonen Andreas Bergwall är ingen vanlig målvakt. Snarare en levande legendar som aldrig har haft någon motsvarighet inom svensk bandy.

Ibland är det svårt att skildra någon på ett rättmätigt sätt. Du kan peka på meriter, visst, men det är inte tillräckligt för att täcka Andreas Bergwalls karriär inom bandyn.

I vinter är den levande legendaren spelande tränare i elitserienykomlingen AIK. Det känns så självklart att han, trots sina 45 år, fortfarande är aktiv som spelare.
Och är en bandymålvakt som fortfarande håller världsklass.

Det finns målvakter, stjärnmålvakter och så finns det Andreas Bergwall.
Stor, rörlig, lugn, placeringssäker, vinnarskalle och en jäkel på att inte släppa några enkla returer.

Sedan i början av millenieskiftet har Lesjöforssonen varit något av en mardröm för motståndarlagen.
En gigant mellan stolparna när det gäller att mota bandybollar och en stor personlighet. Hans CV är något utöver det vanliga men så är inte Andreas Bergwall en vanlig målvakt.

Bland annat har han bidragit starkt till sju VM-guld och spelat nio SM-finaler. Fem av dem har slutat guldkantat.

— Ja, det måste väl ändå anses som godkänt, säger Bergwall när Bandyfeber möter målvaktsgiganten när landet är mitt i en värmebölja i slutet av juni.

Följdfrågan kommer naturligt. Vilket SM-tecken har smällt högst? Bergwall är inte sen att replikera.

— Första. Göra något för första gången är speciellt. Innan vet du inte känslan. Efter så vill du uppnå den känslan om och om igen.

Tidernas bästa bandymålvakt. Så menar de flesta som följt bandyn de två senaste decennierna och det är svårt att säga emot det om vi ser till vad Bergwall presterat och vunnit genom åren. Vad gör honom unik? Nej, där får vi kanske inte ett precist svar.

— Ingen aning, men tack. Jag har nog försökt att inte titta bakåt eller i prisskåpet. Jag har alltid velat göra någonting mer, inte alltid jaga guld utan göra något jag har tyckt verkat intressant. Jag har älskat att få hålla på med bandy, jag gillar utmaningar såsom träna med VSK Fotboll i division 1.

Allt har sin början och en gång i tiden var Andreas Bergwall en liten grabb bland andra grabbar med bandydrömmar i lilla brukssamhället Lesjöfors i Värmland. Notervärt är också att målvakten Mikael Forsell fostrats i LIF och som sedermera sågs som världens bästa på positionen under 1990-talet.

År 2018 hade Lesjöfors 791 invånare.
Här växte Andreas Bergwall upp. Och här fanns också Lesjöfors IF, även känt som ”Bandybaronerna”. Föreningen grundades av Gerard De Geer eller ”Baron”, som han sedermera skulle komma att kallas, på 1920-talet efter att ha förvärvat bruket på orten.

1950 tog laget steget upp i allsvenskan för första gången. Intresset växte sig större och större. Notervärt är att Andreas pappa, Sven Bergwall, själv är en legendar inom LIF.  Bergwall den äldre gjorde debut i A-laget 1957 mot Slottsbron och hade många fina säsonger efter det.

Under 1960- och 70-talet var det en framgångsrik bandyförening. Största bedriften var en SM-semifinal mot Falu BS 1974 på Stålvallen, som blev hemmaplan på orten under samma årtionde. Ett årtionde som också skulle bli ett ödesmättat decennium.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Jesper Gjermandsen. Stålvallens klubbstuga i juni 2019.

När konstfruset kom på tal i kommunen var möjligen Stålvallen i Lesjöfors det självklara valet.
I stället blev det en konstfrusen isbana i Skogsryd i Filipstad.

Lesjöfors IF kämpade vidare på naturis men när laget åkte ur högsta serien 1983 har det aldrig blivit någon återkomst i finrummet.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Stålvallen i vintertid med isen lagd. För Lesjöfors blev det tyvärr inte något konstfruset på orten när frågan kom på tal under 1970-talet.

Tongivande spelare valde andra klubbar som kunde locka med spel i högsta divisionen och, om vi ska uttrycka det krasst, fler möjligheter i större, livligare orter och städer runt om i Värmland eller andra närliggande landskap för hungriga bandyspelare.

Totalt har ”Bandybaronerna” gjort 21 säsonger i svensk bandys högsta division.
Frågan är om det någonsin blir spel i elitserien igen.

Väl långsökt i nuläget då laget numera lirar i division 2 södra Norrland och är ihopslaget med Filipstads BK och således heter Lesjöfors IF/Filipstads BK.
Förra säsongen blev det emellertid serieseger och kommande säsong lirar ”Bandybaronerna” i division 1.

Men inget kan ta ifrån Lesjöfors sin bandyhistoria. Det var ju här som levande målvaktslegendaren Andreas Bergwall fostrades — tillsammans med storebrorsan Marcus som också skulle bli en synnerligen framgångsrik bandyspelare.

Andreas Bergwall minns tydligt att han som ung pojkspoling blev varse om att bandyn var nummet ett i Lesjöfors.

— Bandy var väl det enda man gjorde, typ. Fanns liksom inget annat. Fotboll i division 5. Innebandy fanns inte där ännu då. I princip alla i klassen och i andra klasser spelade.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Andreas Bergwall, till vänster, tillsammans med brorsan Marcus. Bandy var tidigt nummer ett för bröderna.

På näthinnan hos en ung Bergwall finns också en säsong när A-laget tog sig tillbaka till allsvenskan igen.

— Jag kommer ihåg när Lesjöfors gick upp till högsta serien. Minns glädjen. Sen kommer jag ihåg hur häftigt det var att gå från hemmet bort mot planen det året. Jag kommer inte ihåg något från matcherna, det är mera annat.

Var Lesjöfors ett bra ställe att bo på som barn?

— Tror inte stället spelar så stor roll egentligen. Däremot vilka värderingar man får av sina föräldrar. Det är därifrån allt kommer. Lesjöfors är ett litet ställe som är som många andra små bruksorter. Mina föräldrar har ett stort hjärta.

Pappa Sven har förstås varit oumbärlig under Andreas karriär inom bandyn.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Sven Bergwall i nedersta raden med benskydd och basker.

— Han har betytt oerhört mycket. Han har gett mig råd hur jag ska göra och hantera olika saker. Typ allt har han betytt.

För Andreas Bergwall skulle det också bli spel i ”Bandybaronerna”. Från ungdomslagen slog han sig in i A-laget i ung ålder där det blev ett par säsonger.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Andreas Bergwall syns i nedre raden med, givetvis, nummer 13 på tröjan.

Både Sven och mamma Anita Bergwall bor idag kvar i Lesjöfors. Det gör också två av Andreas systrar samt hans mormor.

Det blir några besök varje år?

— Det blir det. Absolut. Några per år.

1995 bar det emellertid iväg för Bergwall.
Nästa klubbadress: IFK Kungälv.

— Jag ville testa högsta serien helt enkelt. Hade noll koll på Kungälv innan. Visste nog bara att Olle Isaksson var tränare där. Fick jobb och lägenhet, säger Bergwall.

Hur var du som målvakt på den tiden?

— Ung, fladdrig, het.

Fladdrig säger du. Utveckla!

— Inte lika klar som målvakt. Mycket mera impulsiv. Inte samma lugna spelstil.

Och nu gick det snabbt. Andreas Bergwall hade bara spelat tolv matcher (!) matcher i Kungälv när blågult kallade 21-åringen till landslaget och
ett möte med Ryssland.

Skakiga ben till landslagssamlingen?

— Jodå. Åkte buss från Karlstad och när den stannade i Västerås och stjärnorna gick på så kände jag mig jäkligt liten.

Fullt förståeligt. Spelare som Pelle Fosshaug, Göran ”Rosa” Rosendahl och Stefan ”Lillis” Jonsson, för att nämna några, klev då på bussen.

Men några darriga ben gick till synes inte att se hos Andreas Bergwall under första landskampen den 10 januari 1996 på Zinkensdamm. Sverige vann dessutom med 6–5.

Har hört att du var rejält taggad under matchen och till och med bjöd på en rad svordomar mot ryssarna?

— Nä, inte då. Då var jag lugn. Däremot blev det en vanlig salva svordomar rätt i mikrofonen vid ett insläppt mål. Nervös dock.

Jodå, det hördes rakt ut i etern när Igor Gapanovitj satte ett straffslag i mål bakom Andreas Bergwall. ”Salvorna” plockades nämligen upp av en mikrofon på en tv-kamera bakom målet…

Första VM-guldet kom året därpå, 1997, — med storebrorsan Marcus i laget — när han agerade reserv bakom Mikael Forsell. Bergwall minns ett grymt landslag och…

— … Att det regnade. Det var i Västerås, läktarna var fullsmetade med folk. 10–5. Riktigt jäkla bra lag. Mycket större intresse runt landslaget på den tiden från alla håll.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

En ung, talangfull Andreas Bergwall på avbytarbänken när Sverige vann VM-guld 1997.

Jo, uppemot 10 000 trotsade regnet, som hade öst ner hela dagen, och fick se Sverige vinna komfortabelt i finalen.

Kan man säga att du den säsongen stod för ett riktigt genombrott?

— När jag gjorde debut i landslaget visste väl ingen vem jag var när säsongen startade. Så det är klart att de två första åren i allsvenskan gick jäkligt bra. Genombrott kan man nog lätt kalla det, ja.

Att Andreas Bergwall var en sällan skådad talang gick inte obemärkt förbi. Efter två säsonger i IFK Kungälv bar det av till storlaget Västerås SK efter ett telefonsamtal som blev avgörande.

— Björn-Olle Forsberg (dåvarande manager) ringde mig. VSK var ju en av de största. Om jag skulle fortsätta min utveckling behövde jag träna med bra spelare. VSK var optimalt på alla sätt.

Pelle Fosshaug, Ola Fredricson, Samuli Niskanen, Micke Carlsson… Hur blev du omhändertagen i detta gäng?

— Det var inga problem att komma in där. Visade man att man var där för att tävla, som det handlade om hela tiden, så var allt lugnt.

Redan under sin första säsong i VSK, 1998/99, fick Bergwall uppleva sitt första SM-guld i karriären. Detta efter seger med 3–2 mot Falu BS — samtliga tre målen tillkom på hörnor.
Lesjöforssonen hade nått ett av sina drömmars mål.

— Grym glädje kände jag. Första guldet. Väldigt speciellt.

Har läst någonstans att du knöt skridskorna för hårt inför finalen vid nationalsången. Hur blev det så?

— Var nog lite nervös att inte skridskorna satt nog hårt, så då drog jag lite till. Det släppte lite senare.

Två år senare stod hans VSK återigen högst på prispallen. Detta efter en lysande säsong som kröntes med en finalseger över Hammarby.
Men det var tajt värre då segern stannade vid 4–3.

— Hammarby hade en massa avslut i första halvlek. Tror det var 18–2 och vi ledde med 2–1. Fick en kanonstart i och med frilägesräddningen av Jonas (Claesson). Brorsan (Marcus Bergwall) hade ett skott i ribban i andra halvlek. Har för mig att vi gjorde mål strax efter. Marginalerna var med oss. Östlings (Anders) mål ej att förglömma heller.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Andreas och Marcus Bergwall i ”brödrafinalen” 2001. På bilden syns även pappa Sven och mamma Anita.

Visste du att brorsan skulle bomma när han laddade för skottet?

— Japp… Han sköt från fel håll. Jag var dock inte alls beredd på att han skulle få till ett så pass bra och högt skott.

En sak som slagit mig — hur sjutton hanterade pappa Sven och Anita Bergwall dilemmat med två söner i respektive finallag?

— De hanterade det bra. De sa hela tiden att de höll på båda. Skulle bli glada för den som vann och vara ledsna med den som förlorade.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Bröderna Bergwall inför SM-finalen 2001 där de ställdes mot varandra.

Att uppleva en första finalförlust är inte roligt, men det fick Andreas Bergwall göra 2002 när VSK föll med 4–8 mot Sandviken.

— Kommer inte ihåg jättemycket. Kommer ihåg att Ted Andersson och Södergren (Patrik) krockade så Södergren fick bryta och Ted fick lårkaka. Ja och ”Murren” (Magnus Muhrén) gjorde några mål.

Efter säsongen 2003/04 skulle det komma att dröja innan Bergwall återkom till VSK. Säsongen 2004/05 blev det en avstickare i Vetlanda.

— Vetlanda blev det på grund av att jag var på väg till Ryssland. Innan allt var klart värvade VSK Kjörling (Daniel). Jag hade ett år kvar på mitt avtal så jag förstod att min speltid skulle bli mindre. Därför valde jag att gå till Vetlanda.

Efter en säsong i Småland blev det spel i Hammarby. En succéfylld säsong där ”Bajen” tog sig till SM-final men föll med 2–6 mot ett starkt Edsbyn. Notervärt är att Hammarby fick tre bortdömda mål i första halvlek.

— Vet bara att det var några tveksamma saker som hände i den finalen.

Chans till revansch fanns säsongen efter då Bergwalls Hammarby återigen tog sig till en ny SM-final. Motståndet var återigen Edsbyn och länge såg det ut att bli första guldet för Stockholmsgänget. Men 3–0-ledningen blev i slutändan 3–4 efter att Pär Törnberg avgjort i förlängningen.

En match som Andreas Bergwall snabbt bestämde sig för att glömma.
Idag minns han inte mycket av just den SM-finalen.

— Nä. Faktiskt inte. Har inte sett en enda bild från den finalen. Vet att vi var bra och att jag släppte en tveksam i sudden.

Efter det svidande nederlaget packade Andreas Bergwall resväskan för ett äventyr i Ryssland. Destinationen var storstaden Kazan och spel i Raketa (sedermera Dynamo-Kazan).

Bergwall minns tillbaka på en givande period där han tog med sig en hel del erfarenhet, förutom titlarna och utmärkelserna, när det var dags att lämna.

— Hur bandy spelas i Ryssland. Hur proffsigt det var i klubben. Hur annorlunda livet är där mot här.

Vad var mest annorlunda som du upplevde det jämfört med Sverige?

— Bandymässigt så var det att alla verkligen var noga med allt.

Ge några exempel.

— Förberedelser, uppvärmning, stretch före och efter. Energi, läkare, massörer etc.

Det här med att vara noga inför matcher är något som jag känner att du verkligen har prioriterat under karriären. Inget har lämnats åt slumpen?

— Jag vill vara förberedd. Så enkelt är det. Jag vill veta vad jag möter.

Jag vet att du alltid har varit noga med träning och material. Det sistnämnda, hur viktigt har det varit för dig att modifiera målvaktsprylar när du fått en ny leverans till dig?

— Det har varit oerhört viktigt. Alltid när jag fått något så kollar jag vad som kan tas bort, som är i vägen. Sen vill jag så klart göra till exempel benskydden mjukare. Det är några timmars jobb men mycket väl värt det. Jag gör allt själv också. Vågar ju inte lämna iväg det ifall det inte skulle bli perfekt.

Säsongen 2010/11 kritade Bergwall, kanske något oväntat, på för Tillberga. Men det blev enbart en säsong i Västeråsklubben.

— Ville vara på hemmaplan och då blev det så.

Året efter blev det ytterligare en sejour i Ryssland och Dynamo-Kazan där han trivdes sedan tidigare. Men det var sista äventyret i det stora landet i öst. Efter totalt fyra säsonger i Ryssland hade han lyckats, bland annat, vinna ryska cupen och även blivit utsedd till ligans bäste målvakt.

Och nu tog det verkligen fart på svensk mark igen när Bergwall skrev på för Hammarby, klubben han lämnade 2007.

”Bajen” gjorde en strålande säsong och huvudpersonen var en stor del i den framgången.
De grönvita tog sig hela vägen till SM-final mot SAIK 2013 — där ”Stålmännen” besegrades med hela 9–4 inför över 38 tusen (!) åskådare på läktarna i då nybyggda Friends arena.
Nytt publikrekord för en SM-final i bandy.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Andreas Bergwall efter SM-guldet med Hammarby. Notera halsduken som så klart fick vara med i rampljuset.

— Det var otroligt. En upplevelse att spela den finalen. Kul för oss spelare att få uppleva hur det är att lira inför så mycket folk och med det trycket som var.

Ja, hur var det att i första halvlek ha Hammarbyklacken i ryggen?

— Jag hade ont i huvudet i halvtid. Visst, det gick åt vätska — det var varmt. Men publiken gjorde ett fantastiskt jobb och skapade bra tryck.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Stefan Bertolotti. Guldfirande i Hammarby 2013.

För Hammarby var det andra SM-guldet i klubbens historia. För Andreas Bergwall var det tredje SM-tecknet i karriären.

Och sen bar det av, där karriären tog fart en gång i tiden, till VSK inför säsongen 2013/14. Ett lag som hade något riktigt bra på gång och med Andreas Bergwall i laget stärkte grönvitt aktierna rejält att gå långt i slutspelet. Det gjorde laget också då Mesta mästarna gick till SM-final mot SAIK. För Bergwall och VSK slutade det dock med en svidande 4–5-förlust i Friends arena.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Ida Lundberg/SAIK Bandy. VSK föll med uddamålet i SM-finalen 2014 mot SAIK.

Då tyckte Andreas Bergwall efteråt att VSK inte var värda att vinna den finalen. Något han står fast vid även idag.

— Ja, så var det. En säsong där inte mycket stämde spelmässigt. Tog inte poäng av något topplag innan slutspelet. Vi fick igång något som vi jobbade vidare på när vi klev in i slutspelet. Mot Vänersborg trodde nog rätt många att det skulle vi fixa men visste inte hur mycket det skulle krävas. 0–2 i matcher och 0–3 i tredje innan det blev ”Jahapp, det var det, nu kan vi ju bara köra….”

— Hammarby i semi var nyckeln första matchen plus att de sa att de siktade på 3–0 i matcher. Vi gjorde en riktigt, riktigt bra match i första på ”Zinken”. Sen var vi totalt sett för dåliga under säsongen för att förtjäna att vinna SM.

Men säsongen efter blev det revansch för ”maskinen” VSK, som det i folkmun började pratades om. Laget hade möjligen inte de enskilt största stjärnorna i elitserien i truppen, men var oerhört svåra att tas med. Det blev också SM-final i slutändan för VSK och SAIK slogs tillbaka med 6–4.

— Första på Tele2. Jo, den kommer jag ihåg en del av. SAIK satte fart direkt, men vi kändes stabila. Hade 3–1 i halvtid. Ryckte ifrån i andra men SAIK pressade oss ordentligt. 5–4 och några bra chanser innan vi gör 6–4 på tilläggstid.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Ida Lundberg/SAIK Bandy. VSK tog revansch på SAIK.

Succén upprepades säsongen därpå den 19 mars 2016 när lagmaskinen VSK tog sig till ännu en SM-final och besegrade Villa med 5–2.

— Vi var absolut bra. Vi hade ett lag som var bra, utan superstjärnor. Vi hade ett spel utan handbroms. Villa var också bra. Hade de gjort 3–2 så tror jag inte vi hade orkat vända….

— Innan finalen snackades det ju nästan bara om att Villa skulle vinna sitt första guld. Tog ju bort lite press från oss.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Andreas Bergwall efter SM-guldet mot Villa tillsammans med systersonen Johannes Gustafsson, som för övrigt vaktar målet i Boltic.

Ja, Villa hämtade upp 0–2 till 2–2 och Daniel Andersson och Jesper Eriksson var sedan på vippen att ge Villa ledningen — om inte Bergwall stått för två målvaktsräddningar som inte finns på kartan.

Men efter två raka SM-guld bröts VSK-sviten. 2017 och 2018 missade grönvitt finalen.

Vad tror du var anledningen till att ”maskinen” bröts? För ni var verkligen en ”maskin” de två åren innan?

— Lite mättnad samtidigt som kraften inte fanns där för spelet vi hade. Sen förnyade vi oss inte som vi borde utan körde på samma.

Icke att förglömma — 2017 blev ändå minnesvärt. I sin 195:e landskamp och allra sista framträdande i blågult bärgades ytterligare ett VM-guld för Lesjöfors store son när Ryssland besegrades på hemmaplan i Sandviken. Detta efter en riktig rysare (4–3).

— Det var precis så jag ville ha det. Spelat länge, vinna på hemmaplan och sluta. Guld och ännu en utmärkelse som bäste målvakt. Grymt slut.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Romus Ramström. Sista matchen i landslaget slutade med ett sjunde VM-guld i karriären för Andreas Bergwall.

Hans sjunde guld i landslagströjan.
Ett grymt slut, obestridligt, men när Bergwall får frågan om vilket guld i landslaget som smällt högst under alla dessa år får vi gå tillbaka i tiden.

— VM-guldet 2009 var speciellt. Sista guldet med brorsan.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Bröderna Bergwall efter VM-guldet 2009 där Sverige vann med 6–1 i finalen mot Ryssland. Det blev samtidigt sista framträdandet för Marcus i landslaget, som slutade efter hela 140 landskamper.

Och den 18 april 2018 blev det officiellt att Andreas Bergwall lämnar VSK efter totalt elva säsonger och 343 matcher för Sportklubben.

Nästa klubbadress för Bergwall kom något som en överraskning för många: allsvenska nykomlingen men hårdsatsande AIK med stora ekonomiska resurser i ryggen.

— Valen duggar ju inte direkt in när du är 44 år och vill spela något år till. Jag har varit AIK-supporter sedan liten grabb. Valet var inte svårt när det kom. Jag trodde aldrig att möjligheten att representera AIK skulle komma, i alla fall inte i någon av de högre divisionerna innan jag lagt av.

Solnaklubben tog sedan steget upp i elitserien i vintras och Andreas Bergwall hade en stor del i avancemanget.

— När jag träffade AIK första gången så var planen glasklar: AIK skulle upp. Fortfarande så är planen lagd flera år framåt i tiden. Jag är glad att jag nu är en del av den. Vilka ekonomiska muskler som finns kan jag inte uttala mig om. Vet att vi har bra samarbetspartners. AIK är en stor klubb, det syns så klart även hos oss i bandyn.

Att AIK är tillbaka i landets högsta bandysverige har emellertid splittrat bandysverige.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Andreas och pappa Sven Bergwall samt sonen Oscar när det stod klart att AIK var tillbaka i elitserien.

— AIK har gjort sig förtjänta av att spela i elitserien. Man har inte gjort som många andra lag. Man satsade ur i princip ingenting för att ta sig dit. Utan egen ungdomsbandy så har det ju stuckit i mångas ögon. Dock kan man konstatera att det är många AIK:are i laget. Det finns inget mellanting när det gäller AIK, antingen är man för eller totalt emot. Vi behövs ur ett medialt syfte. Det har redan märkts.

Visst, det har stormat kring AIK under våren. Inte minst efter Bandypuls granskning av AIK Bandy där Bandypuls i början av april hävdade att det förekommit ”ekonomiska oegentligheter” kring ett bolag kopplat till AIK Bandy där svarta pengar ska ha betalats ut.

Det resulterade så småningom till att förbundet startade en utredning kring AIK och i förlängningen om klubben skulle fråntas elitlicensen.
Men den 8 juni kom beskedet från Svenska bandyförbundet att AIK får behålla elitlicensen.

— Jag har följt en del, inte allt. Min känsla är att man gissar jävligt mycket och tycker en massa skit utan att veta någonting. Svenska bandyförbundets utredning gav inget. Det är jävligt lätt att tycka en massa och det är lika lätt att skriva det. Skillnaden är när du har belägg och inte går på vad du ”hört” eller vad ”någon” har sagt.

Var du orolig någon gång att ni kunde mista elitlicensen?

— Nä… Man hade gett AIK elitlicensen på fakta som var inlämnat. Och att man sedan skulle frånta AIK den så krävs det ju att något inte stått rätt till och uppenbarligen så fanns det inget konstigt. Tittar man sig omkring så kan man nog fundera om inte många andra klubbar borde oroa sig betydligt mera.

Du var inne på det tidigare att AIK kan gynna bandyn medialt. På så vis kanske alla negativa reaktioner på sociala medier kan bli positivt i slutändan i och med att det snackas bandy?

— Tycker redan att det svängt lite här och där efter att framförallt Ryazantsev (Pavel) blev klar. En stor stor profil. Medialt så skrivs det alltid mer om storstadslag, både positivt och negativt.

Alla värvningar ni gjort. Det är inga dåliga pjäser AIK ställer på isen i vinter?

— Vi har varit tvungna. Förra årets trupp var för att ta sig upp. Vi ansåg att den truppen inte skulle hålla i elitserien och med all negativ publicitet så tog det tid och många nej innan saker började hända.

Foto: AIK Bandy. Anfallaren Patrik Nilsson är en av stjärnvärvningarna.

Att värva flertalet stjärnspelare och spela ihop till ett fungerande lag är ingen enkel sak. Oavsett om det gäller bandy eller andra lagsporter. Klart är att Andreas Bergwall har funderat en hel del över hur AIK ska lira bandy kommande säsong.

— Jag har en idé hur vi ska spela. Jag kommer jobba med den från ispass ett. Vi kommer spela några träningsmatcher och säkert delta i någon cup. Vi kommer säkert svänga mycket i prestationerna men 1 november borta mot Bollnäs så ska vi vara redo.

Offensiv bandy? Har du någon grundfilosofi?

— Min grund är att du vinner inga matcher på egen planhalva när du har bollen. Sen gäller det att hitta ett försvarsspel som alla köper. Det kan vara 4-5 olika sätt med tanke på motstånd, även olika under match. Offensivt betyder det att jag vill ha upp bollen så snabbt som möjligt med minsta möjliga kraft.

Ni möter Villa borta i vinter. Parkera bussen är inte din grej även i ett sådant möte?

— Parkera bussen kan man ibland bli tvungen till på grund av att man blir nertryckta av motståndaren, vare sig man vill eller inte. Men min grundtanke är inte att spela så.

Vad har ni för målsättning säsongen 2019/20?

— Finns ingen ännu.

Men om du kan ge en hint — slutspel antar jag att ni vill ta er till?

— Såklart. Men ett mål kan vi inte ha innan truppen är klar och alla är på plats. Sen finns det olika typer av mål: vad du är nöjd med, vad som du strävar efter och sen ett mål som blir mer av en utopi.

Är det fler spelare på ingång eller säg så här: är det några delar som fattas i bygget?

— Vi tittar på några fler. Det är väl allt jag kan säga om det.

Om han tycker det ska bli kul att vakta AIK-målet vinter?

— Ja, det ska det garanterat bli! Det är det alltid tills dagen kommer och jag slutar. Det är därför jag spelar för att det är så jäkla kul.

Ett svar som indikerar att 45-åringen kanske har fler än en säsong kvar i kroppen.

— Tveksamt. Kroppen börjar säga ifrån allt mer. Jag påbörjar en tränarhistoria nu och med stor sannolikhet så är det som tränare jag finns runt bandyn nästa år.

Mattias Bladh

 

Andreas Bergwall

Ålder: 45 år.
Längd: 186 cm.
Vikt: 91 kg.
Klubb: AIK.
Tidigare klubbar: IFK Kungälv, Västerås SK, Vetlanda BK, Hammarby IF, Dynamo-Kazan, Tillberga.
Meriter: 195 A-landskamper, 18 VM-turneringar (över 100 VM-matcher), Stor grabb nr 216, 7 VM-guld, 5 SM-guld, 3 World Cup-guld, 1 Russia government guld, 1 Ryska cupen-guld, 1 Svenska Cupen-guld, 1 Europacup-guld, Årets idrottare i Filipstads kommun, Årets idrottare i Kungälvs kommun, Ende spelare som vunnit SM-guld på Tele2 Arena, Friends Arena och Studenternas IP.