Sixtensson i sjunde himlen efter SM-guldet: ”Mäkta stolthet”

,

Villatränaren Johan Sixtensson var i ett enda stort lyckorus efter slutsignalen på Studenternas IP när Villa tog sitt första SM-guld i historien när VSK besegrades.
— Mycket känslor i kroppen och framför allt i hjärtat, säger guldtränaren till Bandyfeber.

Lättnad. Glädje. Stolthet. Villatränaren Johan Sixtensson är fylld av alla möjliga känslor efter historiska milstolpen i klubbens historia.

— Ibland har man fattat och ibland är det lite svårt att ta in. Mycket känslor i kroppen och framför allt hjärtat. Känner en mäkta stolthet att vi tog det hela vägen. Vågar säga att inget lag i svensk bandy varit så favorittippade som vi varit i år. Att då få leva upp till det … grabbarna är grymma, säger Sixtensson.

Finalen var jämn i drygt en halvtimme där ställningen var 2–2.

— Första 20 var det mycket fram och tillbaka och VSK fick bra driv i medvinden, men vi svarade upp bra på det. Men sen tycker jag vi fick tag i matchen och styrde tempot betydligt bättre.

Dröjde inte länge förrän Martin Andreasson återigen satte Villa i förarsätet. Och i minut 37 rann Martin Karlsson igenom och ordnade 4–2.
Innan halvtidsvilan pangade sedan Martin Johansson in 5–2 på ett frislag vilket blev något av ett avgörande ryck.

Tre mål (!) på mindre än fyra minuter…

— Lite tillfälligheter och medstuds gjorde att vi hade en skön ledning och mycket energi med oss i halvtid, säger Johan Sixtensson.

Villa släppte aldrig taget i andra halvlek. Med ledningen i ryggen kunde laget spela avslappnat och verkade inte vara några darriga ben och armar någonstans hos de blåvita.

— I andra kunde vi styra matchen helt och invänta rätt lägen. Då är vi ganska svåra att ha och göra med.

När David Karlsson hittade nätmaskorna på hörna till 7–2 i 62:a minuten var det något av spiken i den berömda kistan.

— När man möter VSK är matchen aldrig över förrän domaren blåser av. Jag njöt först efter att ”Löken” (Johan Löfstedt) gjort 8–4, säger Villatränaren med ett leende.

Svenska mästare — hur låter det?

— Svenska mästare smakar väldigt, väldigt bra. Kan tänka mig att få smaka på det igen framöver.

Johan Sixtensson kan för övrigt också titulera sig som den bäste tränaren i Villas historia.
Inte illa…

— Självklart är det häftigt att få vara en del av historien i Villa. Men vi är ett ledarteam jag, Arvidsson (Martin) och Backman (Tobias). Vi har gjort det tillsammans, säger han.

Mattias Bladh

Jansson: ”De hade verkligen flytet med sig”

,

Frustrerad, besviken och arg. VSK-stjärnan Simon Jansson hade svårt att smälta förlusten i SM-finalen mot Villa.
— De hade flytet och marginalerna med sig i första halvlek som de i andra halvlek kunde spela på, säger 28-årige mittfältaren till Bandyfeber.

Det har inte gått många timmar sedan VSK fick lämna isen som förlorare i finalen mot Villa. VSK:s Simon Jansson har av förklarliga skäl inte kunnat släppa 4–8-nederlaget ännu så här tätt inpå.

— Nä, men man mår inte så bra. Riktigt arg och besviken fortfarande, säger han.

Lördagens final på Studenternas IP var jämn i drygt en halvtimme där ställningen var 2–2 vilket speglade matchen.
Men fyra olyckliga minuter (mellan minut 36 och 40) gav blytunga 2–5 för VSK i halvtid.

— Jo, jag tycker det var vi som satte fart på matchen. Tycker det var orättvist med 5–2 i paus till Villa. De hade verkligen flytet med sig, bollen studsade verkligen deras väg, tyvärr, säger Simon Jansson.

— Sen tycker jag att vi skulle haft en solklar straff vid 1–1. Hade vi fått en ledning där så tror jag matchen sett annorlunda ut. Nu kunde Villa åka och bevaka sin ledning.

Första 45 gick annars i ett mångt och mycket ursinnigt tempo där spelarna gav allt.

— Nä, det var högt tempo men som sagt; det var vi som satte upp tempot. Vi var bättre första 25-30 minuterna tycker jag. Att Villa skulle köra över oss som vissa säger håller jag inte med, säger Jansson och fortsätter:

— Spelmässigt, totalt sett, så är det jämnt. De hade dock flytet och marginalerna med sig i första halvlek som de i andra halvlek kunde spela på.

Men 2–5 i bandy är ingen omöjlighet att vända. Även om Villa varit urstarkt defensivt denna säsong och sällan släppt taget vid ledning.

Vad sa ni i paus?

— Vi sa i paus att vi var nöjda och att är det något lag som ska vända på det här så är det vi.

VSK gjorde ett ärligt försök att komma tillbaka målmässigt men kunde aldrig riktigt hota Lidköpingslaget.

— Vi gick ut i andra med en bra känsla att utmana Villa och kunna vända men återigen var det vissa saker som gick emot oss. Vi kanske skulle ha någon mer straff eller något frislag som vi inte fick vid fel tillfälle och istället kunde de kontra in 6–2 och 7–2, säger Simon Jansson.

När kände du att detta skulle bli svårt att vända?

— När de gjorde 7–2 kändes uppförsbacken stor, men vid timeouten (minut 66) sa vi att vi skulle köra till slutet för att visa våra fans som hade tagit sig till Uppsala att vi är ett bra lag.

Oavsett förlusten så har VSK gjort en kanonsäsong. Slutade tvåa i elitserien, övertygade i kvarts- och semifinalerna och tog sig till SM-finalen.

Kan det småningom sjunka in att ni gjort en bra säsong?

— Ja, inom någon vecka kan man väl börja summera säsongen. Men just nu tycker jag bara det är orättvist att vi inte fick utmana Villa ordentligt. Tycker absolut Villa är värdiga vinnare, de är det bästa laget i år men som sagt; vi gav dem en rejäl sista fajt. 8–4 är ingen överkörning i min bok som matchen såg ut.

Mattias Bladh

Landström besviken efter finalförlusten — men ser ljust på framtiden: ”Vi kommer igen”

,

Det är stor besvikelse i VSK efter SM-finalförlusten mot Villa på Studenternas IP. VSK-stjärnan Martin Landström var en av planens bästa spelare men det spelade förstås ingen roll efteråt för 22-åringen.
— Nej, faktiskt inte. Jag vill vinna med laget VSK, säger Landström till Bandyfeber efter 4–8-nederlaget.

VSK hade chansen att ta sitt 21:a SM-tecken i klubbens historia. Men Mesta mästarna fick se sig besegrade av Villa, som å sin sida tog sitt allra första guld.

— Tråkigt med förlust, så klart. Men vi kommer igen, säger en samlad men besviken Martin Landström.

Det var riktigt jämnt spelmässigt i första halvlek. VSK inledde piggt och skapade oreda i Villaförsvaret. Lagen följdes åt upp till 2–2 efter drygt en halvtimmes spel.
Tempot var fram till dess ursinnigt när två högst offensiva lag bjöd upp till dans.

— Det blir ofta underhållande när båda lagen bjuder upp och kör. Det är lagens ansvar att bjuda upp.

Men fyra ödesdigra minuter (mellan minut 36 och 40) gjorde att VSK var i underläge med 2–5 i halvtid.
Aningen i överkant med tanke på att grönvitt gjorde en bra halvlek.

— I paus sa vi att vi skulle ge det chansen, så klart, säger Landström.

I stället kunde Villa göra både 6–2 och 7–2 med drygt en halvtimme kvar att spela.
Då var uppförsbacken brant för grönvitt.

— Jag vet inte. Villa gjorde det bra i andra och vi fick inte ut så mycket av vad vi önskade men så är det ibland.

När kände du att det skulle bli svårt att vända?

— Vi spelar alltid 90 minuter, oavsett.

Lidköpingslaget höll undan och kunde spela på resultatet till slutsignalen även om Oscar Gröhn samt Robin Andersson kunde ”tröstmåla” på slutet.

— Det är små marginaler och Villa hade dem på sin sida. De har jobbat ihop under säsongen och är väl värda att vinna.

Martin Landström ska emellertid omnämnas i sammanhanget. Var oerhört bra i SM-finalen och snurrfinten som avslutades med ett skott i mål till 2–2. Ja, det var bandygodis av den högre skolan…

Men glädjas för egen hand åt sin egen prestation i finalen är inget Landström kan känna något alls för.

— Nej, faktiskt inte. Jag vill vinna med laget VSK. Det är mitt mål varje gång jag beträder isen, att göra min ruta för laget, säger han.

Oavsett guldmissen i år kan ingen ta ifrån att VSK har gjort en kanonsäsong, som tog sig nästan hela vägen.

— Så småningom tror jag att vi kan vara rätt nöjda med vår säsong. Vi var tippade 5-6 någonting, vinner Svenska cupen och tar oss till final där vi verkligen är med och spelar om det men inte får målen med oss. Jag tycker att vi stått för en cool utveckling, säger Martin Landström.

Mattias Bladh

Anderstedt: Historisk bandylördag — första gulden till Villa och VSK

,

KRÖNIKA Vi som upplevt guld för våra lag tidigare vet precis hur framför allt alla Lidköpingsbor känner sig nu. De är i ett enormt glädjerus, känner en oerhörd stolthet för sitt lag. Så många tårar som fälldes under andra halvleken när allt började gå upp att det faktiskt är sant.

Men den överlägset starkaste känslan för Lidköpingsborna är LÄTTNAD! Spökena är borta. Det går att vinna guld. Äntligen fick Villa-Lidköping BK bli svenska mästare i bandy. I klubbens femte final.

Ni som bor efter vägen mellan Uppsala och Lidköping lär få höra de tusentals Villasupportrarna i de 40 bussarna om ni i läsande stund inte redan gjort det.

Å som Villaspelarna är värda det här. Alla segrar från World Cup till den överlägsna seriesegern och vinsterna i slutspelet. Jag vill påstå att det här är ett av de mest kompletta klubblag som funnits i svensk bandy.
Det har funnits flera genom historien och nu är Villa ett av dom.

Det var dessutom fantastiskt att ni fick vinna guldet i en sådan här otroligt bra bandyfinal. Jag vill påstå att det var en av de absolut bästa och mest intensiva bandyfinaler som någonsin har spelats. Tyvärr inte den allra mest spännande i andra halvlek, men det rår ni i Villa för.
Ni var helt enkelt ett par snäpp bättre än VSK i den här finalen.

Till denna fantastiska final bidrog alla spelarna på planen. Västerås offensiva och aggressiva spel gjorde att Villaspelarna verkligen blev utmanade och fick strida för guldet.

Till farten i spelet bidrog också domaren Christoffer Aidesjö och hans kollegor eftersom dom bestämde sig för att ha en hög nivå matchen igenom och tillät ett fysiskt spel som de aldrig skulle gjort i Elitserien.

Synd bara att man också släppte litet för mycket, som till exempel den självklara straff VSK skulle ha haft i första halvleken.

De här fyra finallagen, Villa och VSK i herrfinalen och VSK och Skutskär i damfinalen, visade verkligen vilken fantastisk sport det här är. Den snabbhet och det artisteri som lagen visade upp finns inte i någon annan lagidrott vintertid, ja kanske inte under andra årstider heller.

Jag både tror och hoppas att bandyn med denna finaldag har förvärvat många nya entusiaster.

Damfinalen blev lika historisk som herrfinalen. Det blev en härlig upplevelse för alla 6 478 i rekordpubliken när VSK-tjejerna fick sitt efterlängtade första guld.

Två otroligt bra bandylag som verkligen bjöd upp till fight såväl under ordinarie tid som i förlängningen. Offensivt spel, härliga individuella prestationer och mycket hjärta. Men det är nog dags för Bandyförbundet att ta sig an frågan om det är rimligt att SM-finaler ska avgöras på straffar.

Det kan vara okej i andra cupsammanhang. Men i SM-finalen måste lagen få spela sig till ett avgörande. Förlängningar i sudden-form kan också sluta i tillfälligheter, visst, men då får lagen åtminstone spela om det. Här tycker jag att förbundets regelexperter har ett jobb att göra.

Damfinalen fick alltså avgöras på straffar. Men domarna bestal Skutskär på en solklar straff redan i första halvlek, det var trist. När Sara Carlström i VSK-målet fällde Sanna Gustafsson i Skutskär såg vi hela säsongens mest solklara straff. Någon av domarna skulle självklart ha blåst.

Det är såklart okej för domare att göra misstag, men i en final får man inte fega ur. Det blev inte matchavgörande, men fick såklart betydelse för matchutvecklingen. Men för den unga domartrion blir det förhoppningsvis ett lärande misstag.

Västeråstjejerna klippte in två av straffarna som tog vid efter förlängningen. Bara att gratulera laget till det här första SM-guldet. Men Johanna Pettersson får nog inleda nästa säsong med att beordra tjejerna en rejäl straffslagsträning hemma i Skutskär. Att inte hitta rätt en enda gång från straffpunkten på 5 straffar i matchen, trots en bra VSK-keeper, är alldeles för dåligt.

Men båda lagen bjöd upp till en historiskt spännande final. Det var stor underhållning för både rekordpubliken och för alla oss som bara såg matchen på TV.

Ta aldrig bort SM-finalen i bandy! Att avgöra guld och silver i en enda match är något unikt. Bandyn kan säkert ta lärdom av andra idrotter i olika avseenden, men låt avgörandet i en enda final leva kvar.

Detta är propaganda och bandyreklam som vi inte kan få med en lång serie finalmatcher. Alla vi som upplevde årets finaler är övertygade om det.

Kjell Anderstedt

Sixtensson: ”Känner oss väldigt bra just nu”

,

SM-finalen är blott en dag bort. Och Villa har en ny chans att försöka bärga första guldet i klubbens historia. Villatränaren Johan Sixtensson har nerverna under kontroll inför mötet med VSK på Studenternas IP.
— Det är en riktigt go anspänning, säger han till Bandyfeber.

Nu får de blåvita alltså ett nytt försök att ta det där gäckande guldet som så många längtar efter i ”bandytokiga” Lidköping.

Trots den sportsliga succé Villa stått för hittills denna säsong så är det guldet som räknas i slutändan för laget och för alla dess supportrar.

Johan Sixtensson medger att det är lite speciellt.
Det är ju trots allt en SM-final inför ett förmodat ”knökfullt” Studenternas IP.
Och både inre och yttre faktorer kan komma att spela roll.

— Klart det finns en lite annorlunda känsla än en vanlig match. Är Sveriges två bästa lag som skall göra upp, men mest är det en riktigt go anspänning, säger Villatränaren, som själv är med om andra SM-finalen under sin tid som tränare i klubben.

Villa har hittills spelat fyra SM-finaler, men alla gånger har det som bekant slutat med förluster. SM-finalen 2012 var första finalen sedan 1983 och mer en bonus om det hade blivit guld för Villa.

Senaste finalen, 2016, fanns förutsättningarna mer för att vinna men de berömda marginalerna gick inte klubbens väg.

Villa har ”misslyckats” i senaste årens finaler. Vad gör det annorlunda denna säsong?

— En oerhört stabil och väl genomförd säsong med många väldigt bra prestationer gör att vi går in i finalen med grymt stort självförtroende och feeling.

Med tanke på att Villa aldrig lyckats gå hela vägen är det en del som menar att Villa blivit hämmat i sitt spel i de två senaste finalerna.

Men något jobb med det mentala inför årets SM-final är något som Villa inte lagt någon tonvikt på.

— Nej, det kan jag inte säga att vi gjort. Inte specifikt för finaler. Mycket sitter ju i att vinna matcher där det står och väger eller just avgörande matcher. Typ WC-finaler eller jämna slutspelsmatcher. Rutin att vinna. Det har vi blivit bättre på, säger Johan Sixtensson.

Visst, Villa har åtskilliga semifinaler på raken och har skaffat sig en viss finalrutin och har sedan tidigare en World cup-titel.

Släppte också bara in 73 mål på de 32 matcherna i grundserien respektive slutspelet. I serien gjorde laget också flest mål (174).

Villa har även 24 raka matcher utan förlust i skrivande stund…

Med allt det i åtanke är det Villa som ska ha favoritskapet, alldeles oavsett om VSK har 36 SM-finaler och 20 guld på meritlistan.

— Oj, Ettan mot tvåan i en match. Sådant är väl mer 50/50? Men vill folk kalla oss favoriter så är det helt okej. Vi har ju levt med det hela säsongen, som vi får det över match till så är det väl så.

Att Villa är just favoriter var också något VSK:s Simon Jansson var inne på, men mittfältaren menade också att faktorer som dagsform och vilket lag som tacklar matchen bäst kan bli avgörande.

— Ja, men som sagt; vi räds inte favoritskapet utan har haft det hela säsongen så vi kör en match till. Men som Simon säger, dagsformen blir viktig och där känner vi oss väldigt bra just nu, säger Sixtensson.

Vilka spelare i VSK måste ni vara extra vaksamma på om jag pressar dig på ett svar?

— Haha … Du behöver inte pressa mig. Finns många bra där i VSK. Simon (Jansson) är en, Holmberg (Tobias) en annan, Landström (Martin).

Återstår att se om Villa lyckas tygla dessa herrar och skriva in sig bland klubbarna som lyckats gå hela vägen.

Hur mycket skulle ett första SM-guld betyda för dig och föreningen?

— Jättemycket, naturligtvis. Framför allt att ge tillbaka till våra supporters och alla som jobbar så hårt i och kring föreningen.

Mattias Bladh

VSK-stjärnan inför SM-finalen: ”Hoppas på en bra och offensiv match”

,

Snart smäller det. På lördagen vet vi om VSK tar sitt 21:a SM-tecken i finalen mot Villa på Studenternas IP. Mittfältsstjärnan Simon Jansson hoppas på en guldkantad avslutning på säsongen.
— Jag och hela laget har verkligen kämpat för att komma hit hela säsongen och få kröna det med ett SM-guld skulle vara helt underbart, säger han till Bandyfeber.

Mesta mästarna är vana vid att spela SM-finaler. Eller vad sägs om 36 stycken varav 20 slutat med guld?

Men en SM-final är … en SM-final. Speciellt från år till år. Oavsett vad som hänt tidigare historiskt sett.
Det mentala kan spela in och andra faktorer.

— Det är klart att det är lite annat än en vanlig seriematch. Men vi är bra som lag att hjälpas åt med att ladda till den här matchen, så jag vet att alla är rätt laddade. Sen är det som du säger 90 + minuter match att kriga, säger VSK-stjärnan Simon Jansson, som känner sig rofylld inför säsongens sista stora test.

— Förväntansfull och laddad fast ändå lugn.

VSK har haft en strålande säsong. Slutade tvåa i elitserien, vann relativt komfortabelt i båda kvarts- och semifinalerna och har växt ju längre säsongen har pågått.

Finalmotståndet Villa vann dock elitserien och har också övertygat rejält.
Men, som en del påpekar, så har Lidköpingslaget aldrig vunnit SM-guld och är mil ifrån VSK:s vana av att spela finaler.

Simon Jansson menar emellertid inte att VSK ska ha något favorittryck på sig.

— Nej, det tycker jag inte. De har ändå en del spelare som varit med och vunnit. Sen är det en match i nutid där dagsform och de som tacklar matchen bäst just nu som vinner. Men när domaren blåser i gång matchen är det 0-0 och 50/50. Ska någon vara favorit så är det ändå Villa.

Vad tror du det kan bli för typ av match?

— Hoppas på en bra och offensiv match. Det är ju ändå två offensiva lag.

Vilket lag kommer äga mest boll tror du?

— Oj, Villa gillar och äga boll så, men vi får se…

Vilka spelare i Villa måste ni vara extra vaksamma på om jag pressar dig på ett svar?

— Oj, bra fråga. Men jag menar är man inte vaksam över hela banan så har de ju en del spelare som kan rinna igenom på egen hand. Men Felix (Pherson) har bra fart, så där gälller det att vara extra vaksam till exempel.

För egen del — hur känns formen?

— Bara bra. Känns som jag har stegrat sen VM, men sen kom en olycklig skada i kvarten som gjorde att man fick börja om lite. Men matcherna mot ”Bajen” har känts helt okej men förhoppningvis har jag min bästa match kvar.

Hur mycket skulle ett SM-guld betyda för dig på lördag?

— Jättemycket. Jag och hela laget har verkligen kämpat för att komma hit hela säsongen och få kröna det med ett SM-guld skulle vara helt underbart.

Mattias Bladh

Tillman: Min analys av lagdelarna i VSK och Villa inför SM-finalen

,

KRÖNIKA Med finalen runt hörnet kan jag inte sluta tänka på att det snart är dags för mig att ännu en gång få se en bandyfinal gå av stapeln på Studenternas i Uppsala.

I min senaste krönika kunde ni läsa om hur jag siade utgången av denna final, där jag skrev att Villa-Lidköping vinner sitt första och efterlängtade SM-guld. Jag tänkte nu skriva några rader om varför jag tror som jag gör och vad nyckeln till segern blir.

Om vi börjar längst bak med lagens båda målvakter så tycker jag det är jämnt skägg mellan Villa-Lidköpings målvakt Jesper Thimfors och Västeråsmålvakten Henrik Kjellsson.

Tycker att båda dessa herrar har blandat och gett under säsongen, när man vissa matcher har gjort den ena fantomräddningen efter den andra och sedan har man i stort sätt ”kastat” in bollar i andra matcher.

Tar vi sedan ett kliv uppåt i banan så hittar vi lagens båda försvarare och här tycker jag att Villa har ett klart mycket tyngre och mer namnkunnigt material än vad Västerås har.

Se bara på namn som Felix Pherson, Martin Andreasson, Martin Johansson och Petter Björling.
Dessutom släppte man bara in 60 mål under hela grundserien. Det tycker jag talar sitt tydliga språk att man har ett bra och fungerande försvar.

Tar vi sedan en titt på mittfältet så tycker jag att Villa har Sveriges, ja kanske till och med världens bästa mittfält den här säsongen.

För när man läser upp namn som framförallt Johan Esplund, Johan Löfstedt, Jesper Eriksson och Martin Karlsson kan man ju inget annat än att bara lyfta på hatten för vad dessa herrar har presterat och åstadkommit i match efter match.

Medan Villa har lite mer av finess och ”finlirare” på sitt mittfält så har Västerås mera ”stök och bråk” i form av Magnus Joneby, Jacob Bucht, Mikael Olsson och Tobias Holmberg, toppat med mittfältsgeneralen Simon Jansson, som verkligen kan bjuda upp till dans med sina tekniska nummer.
Trots detta vinner Villa mittfältskampen.

Slutligen ska det avslutas på topp, och återigen är det bara att kolla på vad statistiken säger från grundserien där Villa gjorde hela 174 mål på 26 matcher.

Kanske inte så konstigt heller när man har forwards som David Karlsson, Joel Broberg men framförallt Joakim Andersson som har öst in mål i vinter. Bara Christoffer Edlund gjorde flera mål än Andersson i grundserien.

Samtidigt gjorde Västerås ”bara” 21 mål mindre än Villa Lidköping, där Martin Landström är den forward som gjorde flest mål för de grönvita under seriespelet. Det är inte förrän nu i slutspelet som forwarden Ted Bergström har bombat in en hel del mål.

Men det kanske har sin förklaring i att han inte har spelat alla matcher under säsongen på grund av en konflikt med tränaren Michael Carlsson. Därför ser jag att Villa vinner den här matchen i matchen också.

I och med detta tror jag att nyckeln till ett SM-guld ligger i att Villa kommer vinna flera matcher i matchen än vad Västerås gör.

Joakim Tillman

ANNONS: Att spela på bandy

Betting är en hobby som innehas av många personer i vårt avlånga land, och för de allra flesta ger det en extra spänning att lägga ett par hundralappar på sitt lag. I dag kan man som spelare lägga bet på i princip allt, från stora idrottsevenemang som fotbolls-vm, ända ner till vilken film som blir bäst på Oscarsgalan. Bandy och betting är inte alls främmande för varandra, men det kan vara lite krångligt att förstå hur det fungerar för en del. Här följer en snabb guide över vanliga sätt att spela på bandy, gjord av Bandyfebers samarbetspartner Bettingkollen.se.

1×2

Det absolut vanligaste sättet att spela på de flesta sporter är 1×2. Alltså hemmavinst (1), oavgjort (x) eller bortavinst (2). I bandy är ofta oavgjort ett resultat som ger högt odds, eftersom det i snitt blir många mål. Ju fler mål, desto mindre chans för oavgjort. Om du som spelare tror på en tight match med få mål kan du därför hitta hyggligt värde i oavgjorda resultat.

Över-/underspel

En annan vanlig spelform i de flesta lagsporter är över/under. Det syftar som standard till antal mål i matchen. Eftersom bandy är en sport där målproduktion kan skifta stort från match till match så finns det absolut möjlighet att hitta bra odds här. Normala “linor” (där oddsen är jämna) är över/under 7,5 eller 8,5 mål.

Målskytt

Lite ovanligare i bandy än i andra sporter, och ganska få spelbolag erbjuder denna spelform. Men precis som det låter så går det ut på att lägga ett spel på att en spelare gör mål i matchen. Eftersom vissa stjärnor kan göra många mål i bandy så är oddsen oftast låga på att de spelarna ska lyckas. Ett spelbolag som ofta erbjuder målskyttespel är svenska Betsson. Kolla in Bettingkollens recension av Betsson för mer info om spelbolaget.

Utöver dessa spelformer finns en del andra som ibland finns på bandy, ibland inte. Oftast räcker däremot dessa tre för hobbyspelaren, som bara vill ge lite extra spänning till matchen denne ska titta på.

Vill du ändå läsa på och lära dig mer så finns en hel del information att hitta på internet. Tänk bara på att spela ansvarsfullt och aldrig för mer än du har råd att förlora. Om du känner att du utvecklar en ohälsosam relation till spel, ta kontakt med Stödlinjen för att få hjälp. Chatt eller telefonsamtal är anonymt.

Annons: Detta är en annons från vår partner och inte skriven av Bandyfebers redaktion.
Innehållet behöver inte nödvändigtvis reflektera Bandyfeber-redaktionens åsikter.

Anderstedt: Det skrivs historia på Studenternas på lördag

,

Att se på lördagens fest på Studenternas i ett historiskt perspektiv är synnerligen intressant. Så många fantastiska finaler som spelats, sådana legendarer som deltagit och sådana känslor som släppts lösa under 120 herrfinaler och 46 damfinaler.

DET BLIR TROLIGTVIS MÅLRIKT

Under herrfinalerna sedan 1907 har det i snitt gjorts 6 mål. Men 2000-talet har varit mera målrikt än tidigare decennier. Snittet de senaste tio åren är 10 mål per final. Mycket talar även av andra anledningar för en målrik final mellan Villa och Västerås.

I damfinalerna har snittet tvärt emot sjunkit från 8 mål i snitt till drygt 5 mål per final de senaste tio åren. Hur kommer det sig? Det beror förstås på lagens kvalitet. Lagen nu är betydligt bättre. Tidigare var det många ojämna damfinaler, men nu är det ovisst och jämnt.

Det finns några finaler som sticker ut när det gäller målfabrikationen. 17 mål är det mesta som gjorts i en final, både för herrar och damer. Edsbyn slog Sandviken med 11-6 i finalen 2008 och Boltic slog Stångebro 1987 med 14-3!

Finalhjältar finns det förstås en hel drös av. De största måltjyvarna är Bertil Bohlin 1917 när han gjorde 5 mål för IFK Uppsala. Samma sak gjorde klubbkompisen Roland Carlberg när klubben blev mästare 1933.

I mera modern tid är Ljusdals Stefan Johansson meste finalskytten med 5 mål mot Villa 1975. Men den mest besvikne målsprutan måste ändå vara Hans Johansson i VSK som 1997 gjorde lagets alla mål när man förlorade mot Sandviken med 4-5.

På damsidan hittar vi dock den största målmaskinen i Boltics Lena Larsson som gjorde hela 7 mål i segermatchen mot Stångebro 1987.

Guld-kungen över alla är ändå Ola Johansson som har 10 SM-guld i olika klubbar!

DET FINNS PUBLIKREKORD ATT SLÅ

Det lär bli mycket folk på lördag och det finns naturligtvis publikrekord utomhus som behöver slås. Jag tror ändå att det blir svårt att radera ut herrfinalernas rekord från 1959 när Skutskär mötte Västerås inför 28 848 personer på Stockholms Stadion. Men damrekordet från i fjol kan mycket väl ryka. Då drog Skutskär och AIK 5 198 personer när Skutskärs damer tog sitt allra första SM-guld.

Men eftersom VSK-fansen lär vara på plats tidigt på lördag så kan damrekordet ryka. Den allra största publiksiffran är dock finalen i Friends Arena 2013 då Hammarby tog guld i finalen mot Sandviken. 38 474 personer bör bli svårslaget, oavsett var finalerna placeras framöver.

STUDENTERNAS ÄR FÖR MÅNGA DEN RÄTTA FINALARENAN

50 finaler har spelats på Stockholms Stadion, denna klassiska OS-arena från 1912. Studenternas var också tidigt finalarena, redan 1911 faktiskt. 27 finaler har spelats på Studenternas och 23 på Söderstadion. Men 8 finaler har också spelats på sjöis.

Den allra första finalen 1907 spelades på Gavleån i Gävle när IFK Uppsala slog IFK Gävle med 4-1. Den sista sjöfinalen spelades 1949 mellan Nässjö och Edsbyn. Nässjö tog guldet efter betryggande 7-1 på Perstorpsgölen i Eksjö. Hela 14 809 betalade entré och det sägs att flera tusen utöver dessa inte gjorde det.

BRYTS FÖRBANNELSEN ELLER BLIR DET GULD NR 21?

Att Västerås SK vunnit 20 SM-guld i svensk bandy är ett fantastiskt rekord. Villa har ju försökt nå guldet vid fyra tillfällen hittills, men aldrig har väl laget varit så nära som nu, enligt alla experter. De största guldklubbarna efter VSK är IFK Uppsala med 12 guld, Edsbyn med 11, Sandviken med 9 och Boltic med 8 guld.

På damsidan är AIK mest framgångsrikt hittills med 15 guld, närmast följer Göta med 8 och Västerstrand och Boltic med 6 guld vardera.

FRAM TILL 1956 HADE FINALDOMAREN EXTRA STOR PRESS

Alla herrfinaler fram till 1956 dömdes av en ensam domare med endast två flaggviftande måldomare till hjälp. Spelsinne och skridskoskicklighet krävdes nog då, inte minst för att ha koll på offsiden. Året efter blev Bengt Andrén och Bertil Andersson historiska när de för första gången dömde en SM-final i par.

Efter det fick vi uppleva några legendariska domarpar under finalerna, som exempelvis Yngve Berglund/Erik Andersson, Ambjörn Larsson/Åke Bennemo, Einar ”Bola” Boström/Gert Hedlund, Stig Nilsson/Arne Axelsson och inte minst Bosse Nilsson/Axel ”Hixa” Pettersson. 1982 infördes 3-domarsystemet med en huvuddomare och två assisterande.

I rullorna hittar man legendariska namn som exempelvis Sune Modig, Gunnar Thunman, Olle Modin, Leif Johansson, Sven Lind, Kent Lisell, Håkan Sjösten, Peter Öhrlund, Ulrik Bergman m.fl.

Damfinalen 2018 dömdes för första gången helt av tre tjejer. Lisa Elg, Ida Salomonsson och Hanna Hansson blev därmed historiska.

På lördag får vi se Ida Salomonsson som huvuddomare med assist av Amanda Bäverhag och Hanna Hansson. Herrfinalen har Christoffer Aidesjö som huvuddomare och Christoffer Eriksson och Andreas Lindvall Viktorsson som assisterande.

GER HISTORIEN NÅGON HINT OM FINALERNA PÅ LÖRDAG?

Ja, att herrfinalen blir målrik och damfinalen sannolikt målsnålare, men det är nog det enda. Sen vete sjutton. Hur som helst så blir denna lördag historisk – på något sätt.
– VSK kan för första gången ta 2 seniorguld samma dag.
– Villa kan ta sitt hett efterlängtade första guld.
– Skutskär kan försvara sitt guld för första gången.
– VSK kan ta sitt första damguld.

Och tipset då? Jo, jag tycker nog man kan kräva ett tips av en som skrivit krönikor hela slutspelet. Mitt tips blir: Villa bryter förbannelsen och Västerås blir mästarinnor. Men som alla bandyälskare så håller även jag mer på vissa lag än andra, men vilka, det håller jag för mig själv den här gången.

Hur det än går på lördag så får i alla fall inte Villa och VSK dela guldet, som 1912 när IFK Uppsala och Djurgården spelade 1-1 och tog guldet båda två när det inte fanns is till en omspelsmatch. Så det så!

Kjell Anderstedt

”Jocke” inför första SM-finalen i karriären: ”Det största som finns”

,

Villaanfallaren Joakim Andersson har haft en lysande säsong i sin första säsong i Lidköpingsklubben. Och på lördag följer han upp det med att lira SM-final.
— Självklart väldigt stort och ser fram emot det mycket, säger 26-årige målsprutan till Bandyfeber.

De två största värvningsbomberna inför säsongen stod guldsatsande Villa för. I en redan stark trupp anslöt två landslagsspelare i form av Johan Löfstedt och Joakim Andersson från Vetlanda.

Plötsligt seglade Villa upp som storfavorit till såväl elitseriesegern och, mer eller mindre, en given plats som ena laget i SM-finalen.

De som uttryckte de tankarna inför innevarande säsongen fick alltså rätt.

För Joakim Andersson har det varit en omvälvande tid. Först fick anfallaren spela första semifinalen i karriären — och nu första SM-finalen.

Att få spela inför en storpublik på Studenternas IP är förstås en milstolpe i ”Jockes” karriär.

— Självklart väldigt stort och ser fram emot det mycket, säger han.

Är det något du drömt om tidigare?

— Ja, det måste man väl säga. Inom bandyn är SM-finalen det största som finns, i alla fall för mig.

Vi kan lugnt säga att ”Jocke” haft en minst sagt strålande första säsong i Villa. Det dröjde inte länge förrän Vetlandasonen kom in i Villas sätt att spela.

— Ett tag tycker jag och jag känner fortfarande att det finns mycket att utveckla, men jag tycker ändå att jag kommit in i det bra.

Klart är att ”Jocke” bidragit till ett än vassare Villa denna säsong. Ett stort hot i djupled som ständigt ligger på lur för passningar, som han allt som oftast tar emot med bravur. Hans fart under skridskorna är det få som kan mäta sig med i bandysverige.

En spelartyp Villa saknat lite sedan tidigare och som verkligen bidragit till att de blåvita ytterligare fått en dimension i sitt anfallspel.

Joakim Andersson är själv nöjd med vad presterat under säsongen.

— Ja, men det tycker jag väl, trivs väldigt bra i laget och i staden så har inget att klaga på.

I grundserien blev det hela 50 mål och 16 assist. Bara Christoffer Edlund gjorde fler med sina 61 mål. I poängligan var han bara ynka två poäng bakom just Edlund i slutändan…

Väl i kvartsfinalen mot Motala blev det totalt fem mål och i semifinalen mot Edsbyn imponerande sju baljor vilket var fler än någon annan spelare gjorde i semifinalerna.

När vi ändå är inne på Edsbyn så blev det som bekant en riktig pärs. 3–0 i matcher, förvisso, men tredje semifinalen avgjordes dramatiskt i förlängningen när Johan Esplund solokörde in målet som tog Villa till SM-finalen.

Och detta i förlängningens slutskede när många trodde det skulle gå till straffar.

Andersson medger att han aldrig upplevt ett liknande drama på bandyplanen.

— Haha, nej det tror jag inte. I alla fall inte på seniornivå, på så vis blev det ju ett väldigt roligt sett att gå till final på, säger han.

Med Edsbyn lagt till handlingarna så förbereder sig Joakim Andersson och Villa för klubbens femte SM-final genom tiderna.

Hur ser schemat ut för er nu fram till finalen?

— Jag vet faktiskt inte, vi var träningslediga igår (läs: torsdag) så schemat kommer säkerligen i eftermiddag.

Hinner man njuta?

—Ja, absolut, njuter ett par dagar nu så börjar man ladda på nästa vecka.

Snackas det mycket bandy i Lidköping med dig på stan?

— Haha.. Jag har inte varit i stan så mycket så det är ganska lugnt.

Intresset verkar skyhögt i Lidköping inför SM-finalen. Märker du av det?

— Var en lugn dag för mig igår men givetvis känns det av, framförallt matchen sist med en fullsatt arena. Grymt roligt.

Enligt uppgift blir det omkring 10 000 Villasupportrar i Skaraborg som sluter upp i Uppsala.

Räkna i alla fall med många bussar som rullar i från Lidköping med destination Studenternas IP.

Mattias Bladh