Forsberg: Är ingen stor supporter av smygpremiärer

, ,

Är ingen stor supporter av smygpremiärer.
Det ska jag direkt erkänna.
Okej om det handlar om en filmpremiär eller en ny pizza på det lokala pizzahaket.
Men en idrottslig premiär tycker jag ska förknippas med att samtliga lag spelar.

Men jag ska för den delen inte heller förringa Villa och Tellus att man i kväll (läs: fredag) skickade in
elitseriesäsongen 2018/19 i idrottsvärlden.
Absolut inte.

Men jag känner ändå att det inte är rätt att kalla det premiär.
Antar att det finns skäl till varför det blev så att den här matchen ”bröts ur”.
Antar att det ska göras andra saker i arenan när den här matchen skulle ha spelats.
Brukar vara så.
Jag vet.
Jag bor i trakterna kring Göransson Arena så jag vet hur det är…

Men som sagt. Villa och Tellus blev då först ut och det hade kunna slutat i en ordentlig knall.
Bandyns David besökte Goliat och hade ledningen i halvtid med 1-0. En ledning som höll en kvart in i andra halvlek.
Då visade sig Goliat ha en egen David att plocka fram.
David Karlsson såg med sina två mål till att vända på steken och sedan kunde Johan Esplund sätta det sista målet fram till 3-1.

Rapporterna talar väl om en rättvis seger men än en gång visar Tellus att man inte alls kommer att bli någon att leka runt med på bandyisarna i vinter.
Kom ihåg att förra året så vann man nere i Lidköping.
Sen ska man också komma ihåg att Villa kan ha haft förra helgens tuffa World Cup i benen.
Jag vet bara hur SAIK:s spelare kände sig efter förra året då man gick och vann den turneringen.
Man hade direkt efter den svårt att hitta rätt och gick tungt ett tag.
Samtidigt så vill jag inte ta något från Tellus insats.

Premiär eller inte. Elitseriesäsongen 18/19 är i gång och det känns roligt.
Spännande att se vad som kommer att hända.
Tycker att kvällens match ändå visar att vi kan gå mot en mycket oviss säsong där vi får fler överraskande resultat än tidigare år.
Jag tror det och det skulle vara oerhört uppfriskande för bandyn i stort.

Bandyn behöver fler jämna matcher och mindre storsegrar, även om de också
kommer att komma.
Men ska sporten ”accepteras” hos den oinvigde behövs resultat som det i
Lidköping.
Även om kanske ni där i ”Lisch” inte håller med mig efter den för er onödigt
spännande matchen ni såg på fredagskvällen.

Nu blir det ännu en ”smygpremiär” på tisdag då VSK möter Vänersborg.
Men den 26:e är det åtminstone fler lag som kommer ut på isen.
Då känner jag att man kan börja närma sig ordet premiär i alla fall.
Det blev inte längre i dag.
Men nästa fredag blir det längre.
För då är det premiär…

Thomas Forsberg

Skakat Villa vände och vann i premiären: ”Har varit en enormt tuff vecka”

,

Långt ifrån en höjdarinsats. Men Villa lyckades till slut hemmabesegra IK Tellus med 3—1 (0—1) i elitseriepremiären.
— Jätteglad och nöjd med segern, säger Villatränaren Johan Sixtensson till Bandyfeber.

Många trodde kanske på förhand att Tellus skulle bli en mumsbit för SM-favoriten Villa på fredagskvällen.
Det blev emellertid ingen lätt resa till de två poängen mot ett för dagen kompakt, tätt Tellus som gjorde det svårt för det stjärnfyllda hemmalaget i smygpremiären.

— Jätteglad och nöjd med segern. Har varit en enormt tuff vecka att återhämta sig och på det ladda för en premiär där alla förväntar sig tvåsiffrigt. Jättenöjd med segern, säger Villatränaren Johan Sixtensson.

För det var faktiskt Tellus som gjorde enda målet i första halvlek. Ett mål som tillkom på hörna i minut 37 via Johannes Camilton.
Med Villas mått mätt en klart medioker halvlek, men…

— … Absolut inte missnöjd med första halvlek. Vi hade bra tryck och maler och maler, men fick inte till det riktigt i slutdelen på offensiven mot en motståndare som försvarade sig svinbra, säger Sixtensson.

Vad som än sades i Villalägret i paus så gav det resultat.

— Vi pratade om tålamod, inte bli frustrerade och få igång lite bättre hot centralt mot dem.

Ja, för en kvart in i andra akten frispelades David Karlsson, som inte gjorde något misstag i avslutet och därmed var det kvitterat. Åtta minuter senare gjorde Villa 2–1 på straff efter att Johan Esplund blivit bryskt tagen i straffområdet.
Straffen, ja den satte David Karlsson stensäkert i mål bakom en annars för dagen lysande Markus Karlsson i Tellus-målet.

— Skönt med ”Davvas” straffmål och rättvist att vi fick hål på dem.

Mindre än tre minuter senare satt 3–1 när Johan Löfstedt hittade Johan Esplund som styrde in bollen i nätmaskorna.
Där var saken i praktiken över.

— Ja, vid 3—1 kändes det klart. De orkade aldrig kräma ur något hot offensivt även om de fick någon hörna, säger Villatränaren.

Villa inleder alltså seriespelet med två sköna pinnar, om än inte efter en rakt igenom lysande tillställning.
Johan Sixtensson ser nu möjligheten med att äntligen återgå till mer vanliga rutiner efter World cup.

— Vi får en normal träningsvecka nu att vila skallarna och träna igen. Det har vi inte gjort på riktigt på fjorton dagar. Kommer bli bra, säger han.

Mattias Bladh

Villa–Tellus 3–1 (0–1)

Målen: 0–1 (37) Johannes Camilton, 1–1 (60) David Karlsson, 2–1 (68) David Karlsson, straff, 3–1 (71) Johan Esplund.
Utv, Villa: 2×10. Tellus: 3×10.
Domare: Christoffer Aidesjö.
Publik: 3 104.

Mer bandy i TV i vinter — men Frillesås ratas: ”Väldigt märkligt”

,

I vinter utökar Sportkanalen sitt utbud av svensk sport och 13 matcher från Elitserien i bandy kommer att sändas.

Sportkanalen har sedan tidigare rättigheter till bland annat SHL, allsvenskan i fotboll och Handbollsligan. Efter en titt över de luckor som finns samt vad budgeten är hållbar till beslutades det nyligen att ytterligare en sport ska finnas med i utbudet.

— Vi vill alltid sända så mycket sport som möjligt. Den här säsongen såg vi att det finns utrymme för annat och då gör vi en satsning för bandyn, säger Jens Tolgraven, bandyprojektledare på TV4 och Cmore.

Satsningen är ett samarbete med Svenska bandyförbundet där man gemensamt har kommit fram till vilka matcher som är aktuella i TV-rutan.

— Vi vill visa så bra matcher som möjligt. Då är det toppmatcherna det oftast handlar om, men samtidigt vill vi få en rättvis spridning. Det är ett pussel. Vi måste också se till de luckor som finns och då får vi plocka in bandyn lite här och där, säger Jens Tolgraven.

Huruvida detta blir ett årligt återkommande är enligt Jens Tolgraven för tidigt att säga.

— Vi kommer göra en utvärdering från alla parter efter det här och se om det blev en lyckad satsning.

Samtliga av Elitseriens lag har fått en TV-match, förutom Frillesås. Hur kommer det sig?

— Vi håller på att titta på det. Sista ordet är inte sagt och vi hoppas att vi kan åtgärda det så att det finns plats även för Frillesås.

Frillesås tränare Joakim Björkman blev förvånad över att det enbart är Frillesås som inte får en match i TV, och han menar på att om tanken är att bredda bandyn och skapa ett intresse över hela Sverige så bör även västkusten vara representerad.

— Det är väldigt märkligt och vi förstår inte varför. Det är väldigt synd och det är klart att vi blev besvikna, säger han.

Jennifer Last

Så sänds Elitserien i bandy på Sportkanalen och Cmore:

13 nov 19.00: Edsbyn-Sandviken
27 nov 19.00: Villa Lidköping-Sandviken
01 dec 13.45: Motala-Västerås
15 dec 15.00: Tellus-Sandviken
16 dec 13.45: Hammarby-Bollnäs
30 dec 15.00: Västerås-Hammarby
04 jan 19.00: Vänersborg-Västerås
06 jan 14.00: Sirius-Edsbyn
11 jan 19.00: Broberg/Söderhamn-Bollnäs
12 jan 13.45: Hammarby-Motala
18 jan 19.00: Vetlanda-Falu
20 jan 17.30: Broberg/Söderhamn-Västerås
12 feb 19.00: Tba-Tba

Jennifer Last: Finner ingen tvekan om att bandyn har det där lilla, lilla extra

, ,

KRÖNIKA Ett halvår av mörker blir en del av vardagen ungefär samtidigt som ett halvår utan bandy äntligen når sin ände. Ett litet ljus som starkt lyser över isarna och som tar oss igenom den evighetslånga vintern tills dess att det är dags för snödropparna att pånyttfödas.

Efter World cup-bragden är Villa–Lidköping BK kanske mer favorittippade än någonsin.
En vanlig, hederlig silly season för dem blev väldigt silly när bland andra både Joakim Andersson och Johan Löfstedt från landslaget värvades till klubben.

Men ändå är det inte sällan som blåvittgubbarna från slätten har varit uppe och nosat bland de högst rankade.
De har varit väldigt bra, väldigt länge.
Samtidigt har spelare kommit och framför allt gått.

Nu innehar de officiellt en titel som världens bästa bandylag.
Men aldrig har jag sett dem vinna ett SM-guld.
Det har ju faktiskt ingen.

Villa, World cup, SAIK, Sandviken

Foto: VLBK.se. Villa tog sin första World cup-titel i oktober efter finalseger över SAIK.

Det är min femtonde säsong. I mer än halva mitt liv har bandyn haft mig under kalla vingar (innan inomhusarenorna poppade upp var de jävligt kalla) och likt ena sidan i en rättslig process är det en sport jag ständigt försvarar.

Gott om plats för moralen

Som generellt sportintresserad tjej, finner jag ingen tvekan om att bandyn har det där lilla, lilla extra. Supportrarna är hängivna och trots att lojaliteten kanske alltid kommer i första hand, finns det gott om plats för moralen och respekten gentemot andra lag och deras fans.
För mig är det en trygghet. Att sport förblir sport och att det är något som bör hanteras med kärlek, glädje och engagemang. Slagsmål, hot och trakasserier hör inte hemma här.
Inte i min sport.

Jag har under mitt (för många relativt korta) bandyliv hunnit uppleva en del. Utomhusmatcher i stort sett oberoende av väderprognos, förfrusna fötter i Converse, obligatoriska korvar med bröd i pausen, bandyportföljer, TV-sändningar mitt under säsong, SM-finaler på Studenternas IP i Uppsala som sedan blev SM-finaler på Tele2 arena i Stockholm, som sedan blev SM-finaler på Studenternas IP igen.

Men någonting säger mig att den här säsongen kommer bjuda på händelser jag inte har fått uppleva innan. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det är någonting som inte känns som det brukar och jag blir otroligt exalterad över att under säsongen ta reda på vad det är.

Kanske är det en annorlunda nykomling som bidrar till en fräschhet och en annan typ av förväntning. För Frillesås har ju faktiskt redan lyckats bjuda på en historisk säsong — enbart genom att vara med.

Låt oss välkomna säsong 2018/2019. Det är den tiden på året när ett halvår av mörker blir en del av vardagen ungefär samtidigt som ett halvår utan bandy äntligen når sin ände.

Långt ifrån en toppmatch

Villa river igång på hemmaplan. Att motståndarna heter Tellus i en smygpremiär har väl ett relativt lamt efternamn. Långt ifrån en toppmatch och många med mig hade säkerligen sett ett lag som Edsbyn, Bollnäs eller Sandviken resa över landet för att möta Villa i säsongens allra första match.

Men så är det ju det här med känslan, som efterliknar den som infann sig på julaftons morgon som litet barn. Spänningen som byggs upp timmarna, ibland dagarna innan match.
De små lyckorusen.
Något som gör oss sammansvetsade igen.
Det måste få handla om det också.
För bandyn är inte för dem, inte för oss. Den är för alla.

Jennifer Last

Forsberg: Löfstedt är utan tvekan turneringens man

, ,

I Lidköping har det under flera år suttit och lagts ett pussel. Ett pussel för att vinna titlar. Det har dock saknats en bit varje gång och alla har slitit sitt hår av förtvivlan. ”Var är biten?”
Nu är den funnen.
Den hittades i de mörka skogarna i Småland.

Och i dag (läs: söndag) så lades den på plats när Villa besegrade Sandviken i World Cup-finalen med 4-1.
Pusselbiten har nummer 23 och efternamnet är Löfstedt.

Joakim Andersson får faktiskt ursäkta.
Hans målfabrikation är naturligtvis viktig också för Villa och det är en fantastiskt duktig bandyspelare.
Men att Villa lyckades få pennan i näven och skriften på papperet av Löfstedt är den där pricken över i:et som Villa behövde och behövt.

Det är bara att titta på hans betydelse under World Cup:s fyra dagar.
I gruppspelet så stod han för 6 poäng (4+2). I semifinalen mot Start så gjorde Johan 3+2.
Och slutligen i finalen så gör han det där viktiga och matchavgörande 2-0-målet på ett typiskt Löfstedt-sätt.

Sätter fart ifrån princip stillastående och sedan hoppar han över både andra, tredje och fjärde växeln och åker ifrån ett tröttkört SAIK och slänger upp bollen i krysset bakom Joel Othén som var SAIK:s bäste spelare i finalen.

Så gör en lirare. Så gör Johan Löfstedt. Att utse bäste spelare i turneringen måste varit lika lätt som det är att välja hallonsylt till pannkaka…
Jag lyfter på bandykepsen och bugar mig.

Villa var i World Cup final 2016 och föll då mot Västerås med 4-1. Nu vinner man med 4-1 och är nog det lag som har imponerat mest av de svenska lagen i turneringen, tätt följd av finalmotståndarna SAIK som bjöd på en fantastisk bandymatch i semifinalen mot ryska landslaget, eller Neftyanik med Erik Pettersson om ni så hellre vill.

Men den matchen blev nog också fallet för SAIK eftersom det verkade ha sugit musten ur benen på det för dagen vitsvarta SAIK-spelarna.
För Villa fick ju en betydligt angenämare resa fram till den här finalen då man nästan innan morgonkaffet hade bryggts färdigt, avfärdat överraskningslaget Start från Ryssland.

För Villa var nog den här finalen oerhört viktig att vinna. För om man skulle ha förlorat, en final till, kanske det där hjärnspöket ”Villa kan inte vinna”, som huserar i Lidköpings kommun, ha fortsatt att hemsöka föreningen och befolkningen.

Men när man nu har flera ”Exorcister” i laget, kanske det där spöket flyr för gott.

För tittar man i den laguppställning som Villa den här säsongen besitter så behöver man inte vara någon hjärnkirurg för att förstå att laget har kapacitet att gå hela vägen. ”Pusselbiten” Löfstedt har jag redan nämnt. Och Joakim Andersson gör mycket nytta förutom att sätta bollar i nätet hos motståndarna. Jobbar hårt för laget.
Esplund bjuder ju alltid på häftiga grejer och har väl hela ABC egentligen i bandyboken.

Tre stora stjärnor som har stort stöd av flera andra duktiga bandyspelare. Där finns Jesper Eriksson, Joel Broberg, Petter Björling, David Karlsson och ännu flera.
Villa har en kompetens och spets som få lag har den här säsongen.
Dessutom har man bredden att kunna gå runt på många spelare. Viktigt i cupspel som den här helgen med fyra långa dagar av bandy.

Att Villa var stora favoriter innan säsongen visste vi alla om. Oddsen har inte förändrats nämnvärt.
Möjligen sjunkit lite till.

Men säsongen är lång och även Villa kommer att hitta gropar i vägen och få punktering.
Så är det under en säsong.
Och det finns absolut andra lag som kan utmana. Men jag tror att Villa är minst känslig för formsvackor, skador och sjukdomar.

Man har alltid någon ny spelare att sätta in.
World Cup i Sandviken är nu över.
Fyra dagar med bandy. 31 matcher.
Det är precis som vanligt.
En tomhetskänsla som fyller kroppen. Trots att jag inte har åkt en sekund på isen är jag både fysiskt och mentalt slut.

Att uppleva World Cup på plats innebär litervis med kaffe och te och minimalt med sömn.
Kombinationen är inte att rekommendera.
Men det är jäkligt roligt.

Årets upplaga tycker jag både sportsligt och arrangörsmässigt varit den bästa sedan cupen landade i Sandviken för 9 år sedan. Det har varit flera bra bandymatcher. En del skrällar. Många mer väntade resultat.
Men framförallt mycket fin bandy som spelats. Det är ju häftigt när alla de bästa bandyspelarna i världen träffas så här.

Publikmässigt så har det också varit betydligt bättre än tidigare år. Det är känslan i alla fall och kanske är det så att det tar en viss tid att ”köra in” konceptet.
Jag hoppas verkligen att World Cup får fortsätta arrangeras i Sandviken.
Jag tror att det finns stora möjligheter till att utveckla ännu mer.

Tänkte försöka mig på en liten sammanfattning av de här dagarna.

Den såg ingen komma…
På cupens första dag och första match kom också första skrällen. Det var väl inte så där jättemånga som hade skrivit i en Siriusseger mot Edsbyn.
Men idrottens härliga ingrediens överraskning skedde och Sirius vann med 4-2.
Att man sedan inte vann någon mer match tror jag ändå man kan leva med.

Wildcardet från Uppsala sände ut en signal om att man inte kommer att tolerera att trampas på i vinter. Inte ens av regerande mästare.

På cupens näst sista dag kom kanske en ännu större skräll. Jenisej skulle enligt alla bara slå det ryska laget Start.
Efter 23 sekunder visade Start att man hade andra planer. (Snacka om smakSTART..)
Med näbbar och klor och ibland finess så slog man tillbaka jättarna från Krasnojarsk med 4-0.

Fick berättat för mig att de två lagen bodde på samma hotell och när bussen som skulle hämta semifinallaget på morgonen kom och Startspelarna satte sig på bussen så ställde chauffören frågan vilket lag man var. De log och svarade Start. Varpå chauffören sa att då var det fel buss för han skulle ju hämta semifinallaget Jenisej…

Så nog var detta tidernas skräll. Oklart vilken buss Jenisej fick ta i stället….

Poängen….
Låt vara att VSK redan var ur turneringen när man mötte det finska laget Veiterä på fredagsnatten. Det tar ändå inte ifrån Veiteräs bedrift att som första icke svensk-rysk lag ta poäng i World Cup sedan 2008 då Uleåborg och Tornio plockade en varsin poäng i gruppspelet.
Då spelades cupen i Ljusdal. Det här var första gången i Sandvikens cuphistoria. Självklart passar en sådan bedrift in på en lista av detta slag.

MVS…. (Mest Värdefulle Spelaren)
Har redan skrivit hans namn men gör det igen då.
Johan Löfstedt är utan tvekan turneringens man. Hans fyra dagar i Sandviken är briljanta och han gör både mål och läckra framspelningar.
Hans fart på skridskorna är fantastisk att skåda och han har tillfört en dimension till i Villas sätt att spela.
Räcker det som motivering?

MÖS… (Mest Överskattade Spelaren)
Här kanske det är som att svära i kyrkan. Ja kanske snudd på straffbart att skriva Sergej Lomanov. Men jag känner mig trygg i det och är beredd att stå till svars.
För att Jenisej inte kommer längre än till kvartsfinal är inte fullt så överraskande enligt mig.

För när man har så många duktiga bandyspelare i ett lag och använder nästan bara en i matchplanen, då är man inte ett lag.
Visst, Lomanov är en bandyguru och duktig på alla sätt och vis.

Men jag undrar om inte bäst-före-datum börjar närma sig där.
Tycker att han i det flesta av matcherna utstrålade mest frustration och att han lämnar Sandviken med 2 mål på kontot (mot Veiterä) är inget annat än underkänt.

Som sagt var. Jag är beredd att ta min plats på torget och få äpplen kastade på mig…

Målkungen…

Det blev till sist två. Christoffer Fagerström och Erik Pettersson gjorde båda två 9 mål var. Till saken hör att båda spelade mot finska Akilles och där kom en stor del av mål.
Men båda visade också prov på sitt stora register som bandyspelare.
Tekniskt skickliga nummer blandade med stenhårda skott som förmodligen hade orsakat handfrakturer på målvakterna om de försökt räddat.

Ur något ont kan något gott komma…
Våren i Vetlanda beskrivs nog i bandyvärlden som stormig och kall. Detta beroende då på alla spelarförluster som klubben drabbades av. Många tänkte nog att detta var slutet på toppambitionerna.
Men insatserna i Svenska Cupen och World Cup har sänt andra signaler.

I Sandviken tycker jag att laget visade att man har ett lag med ganska så bra kvalité, trots tappet av stjärnorna.
Nu gick man inte vidare men stod upp bra mot både Neftyanik och Hammarby, stundtals i alla fall.
Jag tror att om man bara får en bra start på serien så kan Vetlanda stångas med lagen kring slutspelsstrecket.

Hemläxa….
Varken Edsbyn eller Bollnäs tog sig vidare till slutspelet.
Okej, det har faktiskt hänt förr så det är väl ingen superskräll så.
Men jag tror att de båda hälsingelagen hade andra planer för den här helgen.
Edsbyns förlust mot Sirius i öppningsmatchen satte ju laget i en svår sits. Tog sig samman och slog tillbaka Vänersborg men lyckades sedan bara spela oavgjort mot Start och var då utslagen.

Förvisso var det väldigt tajt i den gruppen men jag tycker inte att man spelmässigt imponerade.
Och frågan är om draget att sätta Hans Andersson i en mittfältsposition i stället för på den mer drivande ytterhalven är ett smart drag?
Man spelade så under fem halvlekar och när det krävdes en rejäl upphämtning mot Start satte man ner Hasse där han på något vis hör hemma. Då hände det saker och upphämtningen kom.
Och med den förflyttningen så fick man även fart på det finska lokomotivet Määttä.

Nu är det tidigt på säsongen och den här positionsförändringen kan ju bära frukt längre fram. Det är mycket möjligt. Men helgen synliggjorde hur viktig Hans Andersson är för Edsbyns spel.

Bollnäs har också dem lite att fundera över. Svenne har fått lite att klura på när han nu sitter i bilen mellan hemmet i Söderhamn och träningarna i Bollnäs.
För spelet i Sandviken dom här dagarna nådde väl inga höga höjder. 1-1 mot SAIK var väl helt okej.
Men sedan blir man mer eller mindre överkörd av Broberg, 1-6, och avslutar med 3-3 mot Baykal.

Försvarsmässigt vet vi vad Bollnäs kan.
Det är framåt det inte stämmer.
Det känns lite för lättläst och uddlöst i nuläget.

Tar väl med Broberg i detta ”Hälsingeblock” också. Broberg gör en helt okej turnering. Speciellt segern mot Bollnäs satt nog fint och då spelade man riktigt bra.
Bra fart och spel.

Att man sedan inte räckte till mot varken SAIK eller Neftyanik säger jag inte så mycket om. Broberg har något bra på gång och kan bli en outsider i årets seriespel. Det sa jag förra säsongen också och då hamnade man ”outside” slutspel.

Räddningen…
Många räddningar naturligtvis när 31 matcher spelats. Svårt att välja ut en speciellt men jag känner ändå en som fastnade på näthinnan. En väldigt matchavgörande och annorlunda sådan.
Det var när Neftyanik hade fått häng på SAIK och knaprat in ett 0-3-underläge till 2-3 i semifinalen.

Då sker ett ihopslag utanför SAIK:s straffområde som gör att bollen går upp i luften och för en stund försvinner ur synfältet för Joel Othén i målet.
Men med en lagkamrats varnande röst gör att Joel i sista stund hinner upptäcka bollen och kan göra en snabb parad.
Bra för Joels reflexträning.
Mindre bra för hjärtat hos alla det svartvita fansen som var på plats…

Den viktigaste spelaren….
Här är det ingen enskild jag tänker på.
Den här spelaren har inga skridskor eller klubba.
Den här spelaren är många.
Jag tänker på alla de som på något sätt hjälpt till i arrangemanget av turneringen.
På alla de frivilliga som under fyra dagar underkastar sig att skippa sömnen och mattider för att ställa upp och hjälpa till för att få en turnering att rulla på.

Det finns så många uppgifter så jag kan inte räkna upp dom alla.
Jag kör ett stort kollektivt tack till er alla som gjorde det möjligt att genomföra World Cup 2018.
Utan den här spelaren blir det svårt att genomföra en turnering.
Bra jobbat alla!

Jag har inte räknat antalet timmar jag har sovit sedan jag la mig i sängen på torsdag natt och fram till i lördags natt.
Men jag både vet och känner att de var för få. Snudd på illamående av trötthet förklarar jag nu World Cup 2018 avslutat och tar sikte på nästa års.
Men först ska vi väl köra lite elitserie också.
Det är ju kul det med.

Thomas Forsberg

Edlund efter finalförlusten: ”Ändå gjort några grymma prestationer i helgen”

,

Nästan hela vägen fram. SAIK kan ändå hålla huvudet högt efter en fin World cup-turnering — trots 1–4-förlusten mot Villa i finalen.
— Tycker ändå att vi gjort några grymma prestationer i helgen, säger SAIK-anfallaren Christoffer Edlund till Bandyfeber.

SAIK har imponerat i årets World cup och i semifinalen besegrade laget ryska stjärnlaget Neftyanik med 3–2.
Men i söndagens final tog det stopp mot Villa, som tog sin första större titel i klubbens historia.

— Klart man är besviken när man förlorat en final. Tycker ändå att vi gjort några grymma prestationer i helgen. Men tyvärr räckte det inte hela vägen denna gången, säger Sandvikenanfallaren Christoffer Edlund.

Vad är du mest nöjd med totalt sett i turneringen?

— Mest nöjd är jag med våra insatser i kvarts- och semifinal. Riktigt starka insatser.

Mattias Bladh

Villa–Sandviken 4–1 (1–0)

Målen: 1–0 Johan Esplund (23), 2–0 Johan Löfstedt (35), 3–0 David Karlsson (53), 3–1 Rasmus Forslund (59), 4–1 Joakim Andersson (60+1).
Hörnor: 5–5 (3–2).
Utv, Villa: 2×6. SAIK: 2×6.
Publik: 1 852.

Villa vann World cup: ”Betyder sjukt mycket”

,

Världens bästa klubblag. Ja, så kan Villa just nu kalla sig efter att ha vunnit World cup-finalen mot Sandviken.
— Alla är så värda detta, säger Villamittfältaren Tim Persson till Bandyfeber.

En titel i Svenska cupen 2016 — men Villas World cup-triumf slår förstås högre då det är den finaste titeln Lidköpingslaget tagit någonsin.

Och det var i slutändan en rättvis 4–1-seger mot SAIK i finalen på söndagen.
Lita på att det just nu jublas i Villa och Lidköping…

— Klart det betyder sjukt mycket! Att få vinna detta med Villa som man kämpat så många år i och med detta gänget vi har här nu är underbart. Alla är så värda detta, säger Villamittfältaren Tim Persson.

Matchen då?
En målsnål första halvlek där Villa gick till halvtidsledning med 1–0 efter att Johan Esplund slagit in en målvaktsretur i den 23:e minuten.

— Tycker vi gör första väldigt bra defensivt. Kändes stabilt, säger Persson.

Jo, Villa hade långa stunder en ramstark defensiv. SAIK bättre första kvarten men sedan tog Villa över mer och mer.

— Vi kände i halvlek att detta är vår match för vi hade massor med energi och kraft kvar i laget.

Fem minuter in i andra halvlek ökade Johan Löfstedt på till 2–0 efter ett riktigt kanonskott.
SAIK försökte komma igen, men såg aningen slitna ut.

I stället ordnade David Karlsson 3–0 i den 53:e minuten efter en lysande servering av Joakim Andersson.
Rasmus Forslund reducerade till 3–1 på slutet men på tilläggstid satte Joakim Andersson 4–1.

Och Villa är därmed världens bästa klubblag.
I alla fall ett år framöver.

— Det kommer säkert bli ett väldigt trevligt drag i bussen hem till Lidköping, säger Tim Persson.

Det tror vi också.

Mattias Bladh

Villa–Sandviken 4–1 (1–0)

Målen: 1–0 Johan Esplund (23), 2–0 Johan Löfstedt (35), 3–0 David Karlsson (53), 3–1 Rasmus Forslund (59), 4–1 Joakim Andersson (60+1).
Hörnor: 5–5 (3–2).
Utv, Villa: 2×6. SAIK: 2×6.
Publik: 1 852.

VSK har spelat färdigt i World cup: ”Riktigt surt”

,

VSK är utslaget ur World cup. Detta efter att ha slutat trea i ”dödens grupp” och missar därmed kvartsfinal.
— Riktigt surt. Men en tuff grupp givetvis, säger VSK-anfallaren Ted Bergström till Bandyfeber.

3–3 i avslutande gruppspelsmatchen mot finska Veiterä spelade ingen roll för VSK, som på förhand visste om att kvartsfinalplatsen var borta.

Villa tog nämligen hand om andraplatsen bakom Jenisej i Grupp B. Lidköpingslaget förlorade tidigare på fredagskvällen mot just Jenisej med 2–5 och hade råd med en fyramålssförlust för att gå vidare.

— Riktigt surt. Men en tuff grupp givetvis, säger VSK-anfallaren Ted Bergström, som haft en liten halvtrög höst efter sin fotskada på första ispasset.

Västerås vann som bekant Svenska cupen och har spelat bra under försäsongen.
Ett uttåg i World cup, ja sådant svider hos grönvitt.

— Det var upp till oss själva hela tiden. Men, men … Bara bryta ihop och komma igen nu, säger Bergström.

Mattias Bladh

Första speldagen avverkad i World cup — så gick det i matcherna: ”Bäst på plan”

, , , , , , , , , ,

Första speldagen är avverkad i årets World cup. Häng med Bandyfeber för en sammanställning av torsdagens matcher.

GRUPP A

Sirius tog en fin skalp genom att besegra svenska mästarna Edsbyn med 4-2 (1-1).
Första halvlek slutade 1-1, men Teemu Määttä såg till att Sirius tog ledningen direkt i andra akten. Edsbyn kvitterade emellertid med nio minuter kvar.
Men Uppsalalaget fick ändå sista ordet med två raka mål där Kalle Mårtensson fastställde slutresultatet 4-2 på tilläggstid.

— Jättebra insats. Vi gör det vi pratade om och var täta bakåt och släppte inte till mycket på hörnor som Edsbyn är skickliga på, säger Sirius Nils Bergström till Bandyfeber.

Sirius målskyttar: Kalle Mårtensson 2, Nils Bergström, Teemu Määttä.
Edsbyn: Mattias Larsson, Tuomas Määttä.

***

En klart rättvis seger. Så kan IFK Vänersborgs seger mot ryska Start beskrivas, som slutade 6-2 (1-0) till de blåvita.
Olle Berglund ordnade ledningsmålet i den 23:e minuten på passning av Mikko Lukkarila.
Emil Wiklund ökade på till 2-0 sex minuter in i andra akten för att sedan göra 3-0 mindre än tio minuter senare.
Där var saken klar och IFK hann med ytterligare tre mål innan slutsignalen.

— Vi gjorde en stark laginsats i dag. Kändes ganska lugnt hela matchen. Vi hade bra koll på dem, säger IFK Vänersborgs Mikko Lukkarila till Bandyfeber.

IFK-målskyttar: Emil Wiklund 2, Joakim Hedqvist 2, Olle Berglund, Robin Öhrlund.
Start: Maxim Gavrilenko 2.

GRUPP B

VSK och Villa var kanske det allra mest intressanta mötet på torsdagen. Och det var guldtippade Villa som gick segrande ur matchen via 4-1 (1-1).
Första halvlek slutade 1-1 efter två hörnmål. VSK öppnade bäst men där Villa växte in i matchen. Lidköpingslaget tog tag i taktpinnen efter pausvilan och i 40:e minuten, med en man mer, kom så 2-1 för Villa när Johan Löfstedt — en av matchens absoluta förgrundsfigurer — hittade nätmaskorna efter samspel med Martin Karlsson.

Villa fortsatte vara det bättre laget och skapade flera heta lägen. Logiskt kom 3-1 när Johan Esplund, serverad av Johan Löfstedt, inte gjorde något misstag fri med Henrik Kjellsson.
Där var matchen över i praktiken men 4-1 skulle också komma i slutskedet när Johan Löfstedt — vem annars — pangade in 4-1 efter ett lysande samspel med Joakim Andersson.

— VSK började starkt första kvarten, sen tycker jag vi kom in i det och tog över lite. Men en jämn match där vi lyckades dra längsta strået idag, säger Villaanfallaren Joakim Andersson till Bandyfeber.

Simon Jansson:

— Helt okej. Tillfälligheter och små marginaler som avgör matchen. Det vi skulle behövt var lite mer aggressivitet i våra anfall. 2-1 till dem gör ju att de kan falla hem lite och koncentrera sig mer på defensiven, säger VSK-anfallaren till Bandyfeber.

VSK-målskyttar: Måns Engström.
Villa: Johan Löfstedt 3, Johan Esplund.

***

GRUPP C

Vetlanda tog ledningen två gånger om mot ryska Neftyanik. Men efter sextio minuter var 2-5 (2-3)-förlusten ett faktum.
VBK gjorde fina första 30 men låg under med uddamålet, 2-3, i halvtid. En lite sämre andra akt där Neftyanik satte spiken i kistan i 53:e minuten.

— Vi gjorde en okej insats i dag. Jag tycker vi kunde förvaltat lägena bättre när vi ledde. Men nya tag i morgon och full fart. Bäst idag på plan var Philip Lennartsson, säger Vetlandas Philip Lindqvist till Bandyfeber.

VBK-målskyttar: Philip Lindqvist, Adam Rudell.
Neftyanik: Erik Pettersson 2, Oleg Tolstihin, Pavel Ryazahzev, Artöm Bondarenko.

***

Hammarby hade inga problem att vinna sista matchen för dagen i mötet med Akilles. Mötet slutade 8—0 (4-0) till Stockholmslaget.

* Då matchen spelades väldigt sent saknas spelarkommentar

Hammarbys målskyttar: Christoffer Fagerström 3, Jesper Jonsson 2, Pontus Blomberg, David Thorén, Ilja Grachev.

GRUPP D

Broberg knep i slutändan vinsten i mötet med ryska Baikal Energy. Detta via 2-1 (0-1) efter en fin andra halvlek.
Men efter första 30 minuterna låg Söderhamnsgänget under med 0-1.
Dröjde dock inte länge förrän Martin Söderberg skickade in 1-1.
Länge och väl stod sig resultatet – när Linus Forslund skickade in matchavgörande 2-1-målet på hörna i 55:e minuten.

— En helt okej match. Vi gjorde en jättebra andra halvlek, säger Brobergs Martin Söderberg till Bandyfeber.

Brobergs målskyttar: Martin Söderberg, Linus Forslund.
Baikal: Evgeny Volguzhev.

***

Det blev jämnt värre när SAIK och Bollnäs spelade 1-1 efter full tid. I den efterföljande straffläggningen blev det Bollnäs, som drog längsta strået.
Under ordinarie matchtid blev det målsnålt och stundtals tillknäppt. SAIK hade ledningen med 1-0 i halvtid efter ett straffmål av Christoffer Edlund i 26:e minuten.
Med kvarten kvar kom Patrik Nilsson fri och rullade iskallt in 1-1 bakom Joel Othén.
Och resten vet ni hur det gick…

Bollnäs Kasper Milerud:

— Vi gör en bra insats och tar med oss en bra känsla inför nästa match, säger han till Bandyfeber.

Christoffer Edlund:

— Jag tycker vi gjorde en bra insats defensivt. Sen kan vi önska lite mer av vår offensiv, säger notoriske SAIK-måltjuven till Bandyfeber.

SAIK-målskyttar: Christoffer Edlund.
Bollnäs: Patrik Nilsson.

Torsdagens matcher

Grupp A
Edsbyn-Sirius 2—4
Start-IFK Vänersborg 2—6
Grupp B
Veiterä-Jenisej 1—11
Villa-Västerås 4—1
Grupp C
Neftyanik-Vetlanda 5—2
Hammarby-Akilles 8-0
Grupp D
Baikal Energy-Broberg 1—2
SAIK-Bollnäs 1—1

Forsberg: Edsbyn har hamnat i ett tufft läge

, ,

Då sitter man här igen då. I ett lagom nerkylt Göransson Arena. För 10:e året. Kaffet smakar precis lika bra som tidigare år och ryssarna tycker att både mackor och bullar av svenskt märke är det bästa.

Och vad det gäller de ryska journalisterna så känner man igen de flesta. Det mesta är faktiskt som det brukar vara. Och så ska det väl vara när World Cup i bandy avgörs.

Det är alltså tionde året i rad som Sandviken står som värd för ”klubblags-VM”. 16 lag deltar. En del får nog finna sig i att just delta. Såg stackars Veiterä bli överkörda av Jenisej med 11-1 och då gick kanske det ryska jättarna på 60-65 procent. Lägg sen till att Villa och Västerås är med i gruppen så förstår nog ni att de finska mästarna från Villmanstrand kan checka ut på lördag förmiddag. Men det hade nog de räknat med själva.

Däremot så fick öppningsmatchen en helt annan utgång än vad de flesta hade räknat med. Regerande svenska mästarna Edsbyn föll mycket överraskande med 4-2 mot Sirius. Ett Sirius som fått ett s.k Wildcard. Det kändes nästan lite uppfriskande och bra för bandyn att det började med en sådan skräll.

Den andra matchen i gruppen Start-Vänersborg blev en enkel historia för IFK. 5-2 och det gav egentligen svaret att Start inte är ett av de bästa ryska lagen. Vänersborg gör en bra match men fick det ganska enkelt att försvara sig då rödklädda ryssar bara körde och körde och körde.

Resultaten öppnar upp för en mycket oviss utgång. Edsbyn har hamnat i ett tufft läge nu och matchen mot Vänersborg i morgon eftermiddag måste vinnas. Det kan bli en mycket tuff uppgift. Och Sirius ger jag efter att ha sett dagens matcher ganska så stora möjligheter att rubba Start. Intressant läge med andra ord.

I Grupp D så möttes Baykal och Broberg tidigt på dagen. Matchen spelades i lunchtid och det var en ganska så god ”rätt” lagen serverade publiken. En böljande match där Broberg till slut drog längsta strået via en hörnkanon från Linus Forslund fram till 2-1. En bra start för Broberg som onekligen ser mycket stabilare ut i år än förra säsongen.

Intressant resultat för fortsättningen i gruppen eftersom SAIK och Bollnäs spelade oavgjort, 1-1. En match som kanske inte innehöll någon sprudlande bandy där SAIK hade svårt att tråckla sig igenom ett tätt Bollnäsförsvar. Den här gruppen kommer garanterat att leva tills lördagens avslutande matcher.

I grupp C så vann Neftyanik planenligt över Vetlanda som dock chocköppnade med ett tidigt ledningsmål och under matchens första 30 minuter höll man det stjärnspäckade laget från Ryssland stången bra. Jag blir imponerad över hur Vetlanda har lyckats kraftsamla sig efter vårens alla spelarförluster. Kanske kan det komma något bra ut av alla de tunga förlusterna ändå.

Många yngre spelare som tar för sig. Nu räckte inte orken riktigt när Neftyanik pumpade på i andra halvlek och verkligen visade att man är här för att ta hem den titel man saknar. Jag har svårt att se vilket lag som ska kunna stoppa dem faktiskt. Åtminstone när man tittar på papperet över laget man förfogar. Sen ska pappersversionen stämma där ute på isen också.

När denna krönika skrevs så hade inte de två avslutande matcherna spelats ännu. Villa-Västerås och Hammarby-Akilles. Jag får lämna dessa två som en cliffhanger då mitt jobb som tv-kommentator var tvungen att ombesörjas. Så därför blir denna krönika ganska så kortfattad. Men hoppas kunna återkomma mer under de här dagarna. Bandyfesten i Sandviken rullar på.

Thomas Forsberg