Oscar Wikblad redo ta nästa kliv som senior: ”Kul med press”

, ,

SOMMARLÄSNING En bandykarriär som pekar spikrakt uppåt. Edsbyanfallaren Oscar Wikblad har redan åstadkommit mycket på isen — men vill sätta ännu mer avtryck kommande säsong.
— Jag känner hela tiden att jag vill bli bättre, säger 21-årige superlöftet till Bandyfeber.

Edsbyn är bandyn förkroppsligad. Hur vi än vrider och vänder på det är orten starkt förknippad med framgångsrik bandy, både förr som nu.
Totalt har det blivit elva SM-guld för den anrika hälsingeföreningen.
Med två färska guld i följd fortsätter ”Byn” leverera på högsta nivå i elitserien.

Kanske ligger lite av framgången i föreningens sätt att förädla egna produkter, få unga spelare att blomstra och — förhoppningsvis — ta steget upp i A-laget.
Här har det nog aldrig värvats för värvandets skull.
Edsbyn verkar inte vara en bandyförening som agerar på det sättet

Stora anfallslöftet Oscar Wikblad, 21, är en Edsbygrabb som gått hela vägen i klubbens bandyakademi.
Redan som liten grabb var det mycket bandy som upptog Wikblads tankar.
Även om det också spelades en del fotboll och innebandy.

— Bandy har alltid varit roligast, så det var självklart att jag skulle spela det i slutändan, säger Oscar Wikblad.

Vi kan också säga att bandyintresset knappast blev mindre av att han bevittnade Edsbyns SM-guld 2004 där det blev finalseger mot Hammarby.
Startskottet för en synnerligen stor Edsbyn-dominans under flertalet år inom svensk bandy.
För övrigt en riktig rysare där Edsbyn vände ett 2—5-underläge till seger med 7—6.
Året efter var unge Oscar Wikblad på plats på Studenternas IP i Uppsala och fick se favoritlaget ta andra raka SM-guldet via 6–4 mot SAIK.

— När man var liten var man väldigt intresserad och kollade varje match. Det var coolt att åka på finalerna när man var liten. Blev verkligen motiverad att ta sig dit själv någon gång, säger Wikblad.

Foto: Privat. Oscar Wikblad i unga år och naturligtvis i Edsbyns dress.

Åren gick och ett decennium senare var Oscar Wikblad framme som en glödhet junior i A–lagssammanhang.
Och då lagkamrat med flertalet spelare som var med och tog fem raka guld 2004-2008.
Med motivation går det bevisligen komma långt, även om Wikblad visade talang för bandy i tidig ålder.

— Det var väldigt roligt och inspirerande att vara med och spela med så bra spelare då. Man lärde sig mycket.

Nervöst?

— Ja, det var nervöst till en början, men det släppte snabbt och blev bara roligt.

Säsongen 2015/16 blev något av genombrottet för Oscar Wikblad i Edsbyn A-lag där han fick mer speltid än tidigare säsonger.
Efter grundserien var avslutad visade statistiken på 14 mål och tre assist.
Snacka om het junior i elitserien där han visade hela Edsbyn att det fanns en spelare på rejäl uppgång som kunde axla ansvaret för målproduktionen tillsammans med Jonas Edling och Mattias Hammarström.

— Jo, lite så var det. Jag fick väldigt mycket speltid och kände att jag var med på riktigt. Så det kändes som jag tog ett steg den säsongen, säger Wikblad.

Foto: Hannah Gustavsson. Oscar Wikblad, här under lyckade säsongen 2015/16, växlar ett par ord med VSK:s Simon Jansson.

I P19-VM blev det också guld efter en riktig rysare mot Ryssland i finalen där laget vände 0—4 till seger med 5—4.
Wikblad dominerade stort i turneringen och gjorde nio mål totalt — flest i turneringen.
Kronan på verket var att han också blev utsedd till MVP, turneringens mest värdefulle spelare (Most Valuable Player).

— Det var ett otroligt roligt VM där det gick bra för mig. Jag lyckades göra lite mål och vi som lag var väldigt bra. En sjukt stark vändning i finalen. Jag blev väldigt överraskad att bli utsedd till MVP även fast jag visste att det gått bra för mig, så det var väldigt kul att få det priset.

Edsbyns A-lag åkte samma säsong ut i kvartsfinalen mot Bollnäs (2—3 i matcher) — emellertid två mål av Wikblad i den serien — men i P20-laget blev det braksuccé för den lysande junioren.
Laget tog sig med möda till semifinal, men i finalen mot Vetlanda var det helt andra takter.
Detta trots att laget förlorade mot just Vetlanda i serien och var något av favorit till SM-guldet.
Men när slutsignalen ljöd stod det 5–2 på resultattavlan i Edsbyns favör och guldet, ja det tillhörde ett rött och blått gäng.

— Det betydde mycket. Var sista året med spelarna man gått gymnasiet med och vi hade förlorat några finaler innan, så var otroligt skönt och kul att vi lyckades vinna det året, säger Wikblad.

Foto: Martin Henriksson. Oscar Wikblad höjer pokalen efter guldet med P20-laget på Tele 2 arena.

Du hade också chansen att bli Årets junior, men Martin Landström vann utmärkelsen den säsongen. Var det bittert?

— Nej, verkligen inte. Martin var grym den säsongen och förtjänade att vinna det priset.

Ett år äldre och en fortsatt positiv utveckling gjorde att Oscar Wikblad tog ännu mer plats säsongen 2016/17. Det blev också mer fokus på A-laget även om Edsbyanfallaren hade åldern inne för att lira med P20-gänget.
En minnesvärd säsong där Edsbyn svarade för en supervändning i semifinalmötet mot SAIK för att sedan klå antagonisten och rivalen Bollnäs med 3–1 i finalen.

— Det var en säsong där vi blev bättre och bättre hela året och utvecklades mycket som lag. Vi var starka i serien och lyckades ta en andraplats vilket var väldigt starkt i elitserien det året, som innehöll otroligt mycket bra spelare. Sen avslutades ju den säsongen på absolut bästa sätt genom att vinna SM-guld på Tele 2 mot Bollnäs. Det var stort, säger Oscar Wikblad.

Foto: Maria G Nilsson. Oscar Wikblad med guldhjälmen på till vänster om Hans Andersson.

Nöjd med vad du bidrog med under säsongen?

— Jo, men det är jag väl. Det gick ganska bra för mig den säsongen.

Det skulle komma att fortsätta på den inslagna vägen; Oscar Wikblad var riktigt het i vintras med 28 mål och fyra assist när elitserien var färdigspelad.
Endast ett mål bakom kapten Jonas Edling.
Förklaringen till succén?

— Det är svårt att säga, men det gick väldigt bra för oss som lag och det underlättar. Sen hade jag en bra försäsong och fick vara skadefri, det betyder mycket och det gjorde nog att man lyckades utvecklas, säger Wikblad.

Som anfallare bedöms man ofta efter antal mål och det saknades, som sagt, inte den gångna säsongen

— Det är väl godkänt, det tycker jag. Sen vill man väl alltid göra bättre ifrån sig, men 28 mål är väl godkänt. Att det bara blev ett mindre än Jonas tänkte jag faktiskt inte något på.

Ni vet förstås hur det gick för laget Edsbyn; andra raka SM-guldet bärgades efter klara 4—0 i finalen mot SAIK på Studenternas IP i Uppsala.
Vi återkommer till det för det var sannerligen inte en lätt resa mot en ny SM-final.
I semifinalen mot Villa låg Edsbyn under med 0—2 i matcher och såg ut att åka ur slutspelet.
Men då kom den stora vändningen där Edsbyn fick Villa på fall med tre raka segrar.
En sanslös prestation.

— Ja, det var otroligt skönt. Väldigt häftigt att vinna femte avgörande på hemmaplan inför våra fans.

Det ska också sägas att Villa fick sin försvarsjätte Martin Johansson skadad i det tredje semifinalmötet när Edsbyn låg under med hela 0—7.
Anledningen var ett skott på högertummen (Mattias Hammarströms träff på hörna) som tog så illa att säsongen var över för landslagsstjärnan.
Oscar Wikblad menar att laget inte fick någon ”boost” av beskedet inför resten av semifinalserien.

— Ingenting skulle jag säga. Vi hade väldigt mycket annat att fundera på. Hur vi skulle lyckas vinna tre matcher i rad mot ett lag som slagit oss väldigt enkelt i match två, säger han.

Men det var förstås en viktig del av Villas spel som försvann med Martin Johansson. Inte minst defensivt som Edsbyn nu kunde överlista lite enklare än innan.
— Så kanske det var, men vi la all vår energi på vårt eget spel och göra det så bra som möjligt.

Oscar Wikblad menar att semifinaltriumfen gav laget en stor portion självförtroende inför SM-finalen.
Men med SAIK på andra sidan var det knappast en enkel uppgift.

— Vi visste att det skulle bli en tuff match, men vi kände oss starka efter vändningen mot Villa. Lite nervöst var det också, men väldigt roligt att få spela på Studenternas, säger Wikblad.

Första halvlek förblev mållös och relativt chansfattigt. I det skedet var underhållningen möjligen inte den bästa ur ett åskådarperspektiv.

Delar av publiken buade efter första halvlek på grund av spelet. Hur reagerade du på det?

— Jag tänkte inte på det under matchen, men det är väl aldrig roligt när det blir så på en match, särskilt inte i en final.

Foto: Christer Åsentorp. Oscar Wikblad i aktion i senaste SM-finalen mot SAIK som slutade på bästa sätt för Edsbyn.

I andra halvlek kom målen och de kom enbart i SAIK:s målbur.
1—0 i 49:e minuten genom Jonas Edling gav en betydlig mer underhållande tillställning där det bjöds på mer ytor.
Till slut hela 4–0 där Martin Frid, Mattias Larsson och Tuomas Määttä var övriga målskyttar för Edsbyn

Mitt i allt var Oscar Wikblad en mycket glad bandyspelare när andra raka guldet var säkrat.

— Det var stort. Det är alltid stort att vinna SM och att göra det för andra året i rad.

Hade du förväntat dig att ni skulle nolla SAIK i finalen på förhand?

— Nä, verkligen inte. SAIK brukar göra mycket mål i alla matcher de spelar, så att hålla nollan mot dem kändes nästan omöjligt.

Men det var det inte och en del i det har förstås målvaktsveteranen Anders Svensson. Den hållna nollan i en final är för övrigt inte något som hänt på 34 (!) år.

Foto: Maria G Nilsson. Även den gångna säsongen fick Edsbyns Oscar Wikblad dra på sig en guldhjälm efter finalsegern över SAIK.

Vi är snart i mitten av juli och för många elitserielag är det nu lite ledighet.
Men det gäller att hålla igång och Oscar Wikblad gör sitt bästa för att slipa på detaljerna inför vinterns elitserie.
En lång försäsong som inte alltid är rolig, men väl så nyttig.

— Klart isen är mycket roligare men jag tycker det går bra med försäsongen. Så fort man kliver på is får man mycket energi.

I Edsbyn har det varit lugnt på värvningsfronten. En relativt intakt trupp förutom att Daniel Liw, med hela sex SM-guld på meritlistan, lade skridskorna på hyllan efter säsongen. Lägg därtill att tränare Thomas Liw tackade för sig efter sex säsonger som huvudtränare. Ny tränare är Edsbyns bandyikon Magnus ”Kuben” Olsson.

— Jag tycker vi har lite tunnare trupp i år än förra säsongen, men vi har många duktiga juniorspelare med oss nu och vi är några 97:or som gör vår första säsong som seniorspelare. Så lite tunnare, men väldigt bra ändå, säger Wikblad.

Du har förstås stenkoll på de andra lagens värvningar. Vilka lag imponerar på papperet?

— Många lag som är bra, men Villa tycker jag sticker ut mest. De har verkligen ett bra lag.

Är Villa favorit till SM-guldet?

— Ja, det tycker jag.

Ja, ett redan starkt Villa har som bekant förstärkts med landslagsmännen Johan Löfstedt och Joakim Andersson.

Klart är att Edsbyn kommer att vara med i leken när det drar ihop sig.
Oscar Wikblad kommer också göra första säsongen som seniorspelare.

Känner du nu att du är en etablerad spelare i elitserien som inte har något att bevisa längre?

— Jag känner hela tiden att jag vill bli bättre och prestera varje säsong. Och gör man det ökar förväntningarna på en och ser man det så har man väl alltid något att bevisa. Det är alltid kul när det är lite press på en också.

Vad vill du utveckla i ditt spel kommande säsong?

— Oj, kanske tråkigt svar men allt vill jag väl utveckla; orka åka mer så man kan komma i bra lägen ofta.

Hur bra kommer Oscar Wikblad vara i vinter?

— Bra — bättre än förra säsongen.

Vi tror honom. Dröjer nog inte länge förrän benämningar som löfte och talang byts ut mot stjärna.

Mattias Bladh
[email protected]

Martin Johansson i stor intervju om kärleken till Villa, drömmen om SM-guld och favoritskapet

, , ,

SOMMARLÄSNING Elitseriens bäste försvarsspelare tre säsonger i rad. När lagkaptener och tränare får säga sitt. Villaliberon Martin Johansson står på toppen av karriären och stortrivs i Lidköpingsklubben som är favorit till SM-guldet i vinter.
— För mig är det bara Villa som gäller och kommer gälla, säger Villastjärnan till Bandyfeber.

Stora ord. Jo, det är det sannerligen.
Men faktum är att Villa- och landslagsstjärnan Martin Johansson växt ut till en gigant inom svensk bandy och utmärkelsen som bäste försvarare, som delas ut av magasinet Bandyportföljen, är inte konstigt på något sätt.

30-åringen är en absolut nyckelspelare i det framgångsrika Villa som gått från ”Rock’n’roll-bandy” och frejdigt spel till att ha blivit en guldaspirant år efter år numera med ett vägvinnande spel.
Det går helt enkelt inte att frånse att Martin Johansson har en stor del i de framgångar klubben haft sedan han anslöt till Villa inför säsongen 2008/09.

Innan dess lirade Villastjärnan i moderklubben Otterbäckens BK.
Där fostrades Martin Johansson och det blev totalt fem säsonger i Otterbäcken mellan 2003-2008.

— Vi var ett lag i botten av allsvenskan varje år och då fick jag som försvarare väldigt mycket att göra. Det såg jag som en utmaning inför varje match som jag även bär med mig idag, säger Martin Johansson.

Och visst blev det framgång med ”lilla” Otterbäckens BK. I juniorlaget (P19) fick Martin, då 18 år, vara med om ett SM-guld 2006.

— Det är jag väldigt stolt över. Det ska hela orten vara stolt över och inte minst Rolf Larsson som var tränare för oss. Han fick varje spelare att göra precis allt för att få göra det omöjliga.

Finalen spelades mot Västerås och det blev en riktigt rafflande final där Otterbäcken hämtade upp ett stort underläge.

— Ja, en helt galen match. Låg under stort i halvlek och var inte alls med i första halvleken. Kommer ihåg att vi pratade i halvlek att vi hade chansen men vi behövde första målet i andra och skapa energi på det sättet. Blev precis tvärt om och VSK gjorde mål direkt.

Men i sport kan allt hända och Otterbäcken satsade allt för att vända på steken.
Och…

… — Sen började upphämtningen som också slutade med att vi tillslut vann med 7–6 och lilla Otterbäckens BK blev svenska mästare, säger Martin Johansson.

Foto: Privat. Svenska mästare. Martin Johansson, här synlig i ”pannhöjd” tredje man från vänster, firar guldet med juniorlaget 2006.

Att flera klubbar hade koll på Martin Johanssons framfart vid den här tiden är glasklart.
Och två år senare, säsongen 2008/09, var det Villa som lyckades skriva kontrakt med jättetalangen när Sparbanken Lidköping arena var i antågande samma säsong.

— Började med att Henrik Larsson som då spelade i Villa pratade om att Villa var intresserade av mig och skulle höra av sig till mig. Det gjorde de också och då var det Olle Isaksson (dåvarande tränare) som jag pratade med först, säger Martin och fortsätter:

— Vi bestämde träff nere i Lidköping och jag fick redan då en förfrågan om att skriva på. Bestämde mig då om bara jag och min sambo skulle få ett jobb vardera sidan av bandyn så skulle jag skriva på, vilket också blev fallet.

Sparbanken Lidköping arena invigdes Annandagen 2009 och in klev Villa under tak.
Ett gynnsamt läge att komma till klubben, men det var inte anledningen menar Martin Johansson.

— Nej, det var det inte. Det hade pratats om hallen i många år som på många andra ställen runt om i landet men inget var spikat just då. Men nu så här efteråt, så är den en stor bidragande orsak att jag inte har testat något nytt i karriären. Hallen blev räddningen för klubben och jag är säker på att Villa som klubb inte hade varit så här långt fram i dagens bandy annars och inte jag heller.

Det går inte underskatta hallens betydelse för det sportsliga?

— Nä, det är klart att en hall gör väldigt mycket då framförallt man kan bedriva bra träningar under hela säsongen och på så sätt få en fördel mot lagen utan.

Med hallens ankomst började Villa ta ett rejält steg mot att försöka etablera sig bland topp-fyra i elitserien. En framgångsresa helt enkelt för Martin Johansson och den guldsuktande Lidköpingsklubben.

Kvartsfinaler har blivit till stående semifinaler år efter år och säsongen 2011/12 blev en efterlängtad framgång för Villa när man slog ut Bollnäs i semifinal efter 3–1 i matcher. Avgörandet i förlängningen på Sävstaås innebar att klubben spelade sin första SM-final på 29 (!) år.

— Det var väldigt nervöst från min sida då jag åkte på två utvisningar första 60 minuterna. Då tog Johan Sixtensson (Villatränaren) av mig ifall det skulle bli eventuellt en femte avgörande eller final. Det hade varit väldigt tungt och åkt på en tredje i det läget vi var då och missa nästa match, säger Martin Johansson.

— Sen är det straffräddningen och ”Davvas” (David Karlsson) avgörande som man minns mest ifrån matchen samt att vi hade ett chartrat plan som vi åkte till matchen i istället för sex timmars bussåkande.

Väl i final väntade starka SAIK med stjärnor som Johan Löfstedt (nyförvärv i årets Villatrupp), Daniel Berlin och Christoffer Edlund.
Villa låg under med 1–5 i halvtid och i den 67:e minuten stod det 2–6 innan Villa gjorde en rejäl kraftansträngning och faktiskt ”bara” föll med 5–6.
Martin Johansson var förstås rejält besviken och efteråt var förlusten svårsmält.

— Det var det säkert, men då kändes det som att vi mer hade gjort det bra att bara ta oss till en final och vi blev nog tagna av matchbilden samt allt runt om som en final innebär, säger han.

Nästa SM-final för Villa blev säsongen 2015/16. Men ett underpresterande Villa föll med 2–5 i mötet med VSK på Tele 2 arena.

— Finalen 2016 är väldigt tung även så här lång tid efter. Många saker man har tänkt på som gick så lite fel, men kostade oss ett guld. Vår insats just i finalen var väl inte en sådan matchbild vi ville ha och hade spelat så bra hela året. Då blev det mer tuta och kör-bandy som VSK är mycket bättre än oss på och tog guldet ifrån oss.

Om än inte ett SM-guld, så kom en milstolpe sju månader senare i Svenska cupen. Då säkrade klubben cupguldet i finalmötet med SAIK.
Villas första stora titel – efter 82 års väntan.

Foto: Team Fabbe/Sören. Martin Johansson firar vinsten i Svenska cupen.

Hur mycket betydde segern för er i Villa?

— Klart det var väldigt roligt för oss att få vinna något även om det är en försäsongsturnering som spelas 2×30. Men vi i laget är ute efter något mycket större, dock roliga delmål att bocka av.

Säsongen 2016/17 åkte Villa ut i semifinal mot Bollnäs efter 0–3 i matcher.
Möjligen en mer mättsmält förlust som inte var i närheten av det som hände den gångna säsongen där Villa, efter ett starkt slutspel, först slog ut VSK i kvartsfinalen och såg ut att gå av bara farten till en ny SM-final.

Foto: Team Fabbe/Sören. Martin Johansson firar avancemanget i kvartsfinalen i mötet med VSK den gångna säsongen. Men det skulle komma att ta stopp i semifinalen.

Väl i semifinal körde Villa över Edsbyn i två raka matcher.
Men 8–2-triumfen i andra mötet fick en bitter eftersmak då Martin Johansson i 70:e minuten rusade på en hörna och fick Mattias Hammarströms skott på högertummen.
Träffen tog illa och slutspelet var därmed över för landslagsliberon.

— Det var den tyngsta perioden i min karriär. Försökte att få en öppning att någon läkare skulle kunna bara provisoriskt laga tummen så jag skulle kunna vara med i någon match i alla fall. Dock sa varenda läkare nej och förklarade att jag skulle få svåra men, säger Martin Johansson.

— Då var jag väldigt nedstämd när min säsong som spelare var över och jag blev opererad. Jag hade det tungt att orka pusha lagkamraterna att vinna två matcher till, men jag försökte och var nere redan när laget kom hem efter tredje semifinalen och skulle träna. Vi skulle göra det tillsammans.

Utan Martin Johansson tappade Villa naturligtvis mycket i bland annat defensiven och i hörnskyttet. Det ska också sägas att hälsingelaget verkligen steppade upp och var oerhört effektivt i skyttet.

— Ja, även detta år fick vi gå ifrån en säsong besvikna och inte klara av vårt mål med säsongen. Vad hände … Vi spelade väldigt bra de två första matcherna, sen så gjorde Edsbyn några taktiska förändringar som vi inte klarade av att lösa. De tre sista matcherna blev istället väldigt jämna och spännande, men vi lyckades inte stänga matchserien utan Edsbyn gick vidare som det starkare laget.

Foto: Team Fabbe/Sören. Martin Johanssons skada bidrog till att Edsbyn kunde vända och vinna i semifinalen.

Om jag säger att Villas chanser till avancemang minskade rejält med dig borta – är jag rätt ute då?

— Det vill jag inte säga. Vi har en väldigt bra trupp och spelare som kan gå in och lösa uppgiften väldigt bra som också hela försvarslinjen gjorde med.

Lite plåster på såren var kanske utmärkelsen som elitseriens bäste försvarare för tredje året i rad. Priset delas ut av magasinet Bandyportföljen sedan 2013/14 där lagkaptenerna och tränarna i elitserien får lägga rösterna.
Villa släppte endast in 69 baklängesmål i elitserien i vintras — nytt rekord under elitseriens nuvarande form.
Utan Martin Johansson hade det knappast varit möjligt och utmärkelsen var kanske helt given…

— Det är väldigt roligt varje gång man har fått den utmärkelsen. Spelare och ledare man möter varje match tycker man är bra, då växer man som människa och spelare, säger Johansson.

Förutom ett tungt uttåg i semifinalen mot Bollnäs blev det också förlust för Martin Johansson — och lagkamraten Jesper Eriksson — i senaste bandy-VM, hans fjärde VM-turnering totalt.
Finalen i början av februari slutade med en 4–5-förlust i mötet med Ryssland inför 9 000 åskådare i Chabarovsk. Sedan tidigare har dock Martin ett VM-guld men ville förstås försvara titeln.

— Klart det var en tung förlust då vi kände oss så starka hela turneringen. Jag personligen gjorde inte min bästa match i min karriär och då blir det direkt mycket svårare att vinna i en stor final. Alla behöver ligga på sitt max hela finalen.

Foto: vlbk.se. Martin Johansson i landslagströjan. Mycket talar för att Villastjärnan lägger beslag på liberoplatsen när ikonen Andreas Westh slutat i blågult.

Finalen var också ikonen Andreas Wesths, en av Sveriges bästa libero-spelare genom tiderna, sista resa med landslaget.

Du är given i landslaget och är enligt många Andreas Wesths arvtagare. Hur ser du på det där snacket?

— Det har varit ett ständigt snack om att jag ska ta över efter Westh i många år nu. Westh har passat bättre än mig som libero i landslaget och det har jag köpt till hundra procent varje tillfälle vi har spelat tillsammans. Han har varit grym och är fortfarande en väldigt bra libero, dock väldigt sliten i kroppen.

Förstås med glimten i ögat…

Nu riktas blickarna mot nästa säsong.
Som bekant har Villa värvat storstjärnorna Johan Löfstedt och Joakim Andersson vilket gör Villa – på papperet – ett ännu bättre lag i vinter.

— Vi får två spelare som hade gått in i vilket lag som helst och varit stora stjärnor i lagen också. Sen är de helt underbara människor bredvid planen som gör dem kompletta att ha i ett lag. Villa kommer få mycket nytta av dem många år framöver. De kommer bli nya publikfavoriter, säger Villas nummer 24.

Foto: vlbk.se. Martin Johansson hyllar värvningarna av stjärnorna Johan Löfstedt och Joakim Andersson. Båda anslöt från Vetlanda BK.

Det är ingen hemlighet att ni blir favoriter till SM-guldet i vinter. Känner ni av pressen?

— Vet inte om vi känner av någon större press än andra år. Vi har ju varit det några år tidigare då vi också har varit favoriter. Det är bara roligt för egen del att motståndarlagen känner sig efter rent truppmässigt.

Hur mycket skulle ett SM-guld säsongen 2018/19 betyda för Martin Johansson?

— Det klart största jag har varit med om som spelare. Sen att få äntligen dela glädjen med alla Villasupportar, alla inom föreningen samt ”Sparris” (Jonas Johansson, Villas klubbchef) som har slitit lika länge som mig att få ta det där första guldet. Det är det som driver mig; att alla jobbiga pass som man måste göra under många månaders tid ska leda till torget i Lidköping.

Oavsett om det blir guld eller inte kommande säsong kommer det bli fler chanser i Villadressen.
I mitten av februari förlängde Martin Johansson kontraktet – med hela fem år.
Med sambon Josefine, hus och barn kommer Lidköping bli Villaliberons hem en lång tid framöver.

— För mig är det bara Villa som gäller och kommer gälla. Kan inte se mig spela någon annanstans i Sverige i alla fall. Otterbäckens BK och Villa-Lidköping är mina lag i mitt hjärta, säger Johansson.

Mattias Bladh

Daniel Mossberg i stor intervju om karriären, titlarna och SAIK-hjärtat

, , ,

SOMMARLÄSNING Sandvikensonen Daniel Mossberg, 37, har en beundransvärd karriär att luta sig tillbaka på. SAIK-profilen har vunnit allt som går att vinna inom bandyn — men suget efter mer titlar är fortfarande lika stort.
— Jag spelar för att vinna, säger Mossberg till Bandyfeber.

Säg Daniel Mossberg. Chansen är stor att du tänker direkt på SAIK.
Sandvikens AIK BK.
Det är inte många spelare som är så förknippad med SAIK som just Daniel Mossberg.
Eller bandy överhuvudtaget för den delen.

För det har blivit några år nu för Sandvikensonen som har blivit moderklubben trogen när han spelat i Sverige.
Närmare bestämt femton säsonger med SAIK i bandyns högsta serie.
Och merparten av de åren som en av de allra största stjärnorna.
En karriär att vara stolt över.

— Jag har ju haft äran att alltid ha spelat i bra lag. Sen fick man ju lära sig att vinna när man var ung. Har och kommer alltid att ha så länge jag spelar, hungern och viljan att vinna och bli bättre. Är nöjd med vad jag har under min karriär, säger Mossberg.

— Har vunnit guld i allt som går att vinna i bandy. Fått spela många stora matcher. Med och mot de bästa. Varit proffs i det jag älskar mest förutom min familj.

Ja, SM-guld, VM-guld och utmärkelser som årets herrspelare 2017 finns på meritlistan.
Listan kan göras lång.
Det är långt ifrån alla bandyspelare som får uppleva det under karriären.
Men allting har sin början och för Mossberg – som enbart representerat SAIK i Sverige — slog igenom i A-laget säsongen 1998/99.

Kanonlag. SAIK hade vid den här ett svårslaget och framgångsrikt lag. En ung Daniel Mossberg, nedre raden tredje från vänster, lyckades slå sig in i truppen.

— Om jag inte minns helt fel så vann vi Europacupen mot Vodnik det året. Sen var man ung och mycket laddad att få vara med SAIK:s A-lag. Det var ju en dröm man hade haft, säger Mossberg.

Redan år 2000 kom första SM-guldet för en ung Daniel Mossberg.
Med stjärnor som Magnus Muhrén, Patrik ”Lappen” Södergren, Henrik Hagberg, Niklas Spångberg, Stefan ”Pumpen” Andersson med flera gick laget hela vägen efter 8–5 i finalen mot Hammarby.
Notervärt är att finalvinsten innebar 29 (!) raka matcher utan förlust.

— Det jag minns från finalen var att jag var sjukt nervös och att det var en dröm att få vara med om en SM-final. Sen att jag inte spelade så mycket sket jag nog i då när vi vann. Man var ju ganska ung då.

”Mossan”, då junior, minns hur han imponerades över hur bra SAIK spelade den säsongen.

— Ja, vi gjorde en sjukt bra säsong då. Många bra spelare i laget. Vi hade en sån hög vinnarkultur i laget. En häftig känsla när man tänker tillbaka på det. Det var lika tufft på träningarna med. Man fick verkligen lära sig att vinna och att det ligger ett hårt jobb i att bli en vinnare. Sen hade vi ju också många bra spelare.

2002 och 2003 gick ni också hela vägen. Vilket guld minns du bäst av dem?

— Måste bli 2002. Fick mycket speltid då och var delaktig i att vi vann.

Visst, tongivande och målskytt i finalvinsten mot VSK. Där och då visade Mossberg att han var en blivande storspelare.

Ni hade som sagt ett fantastiskt bra lag under den här perioden. Vad gjorde SAIK så svårslaget?

— Vi hade ett spel som alla köpte. Från stjärnor till vattenbärare. Men det viktigaste vara att alla ställde höga krav på varandra, både på träning och match.

Kunde det hetta till på träningarna?

— Ja, det hände mycket ofta. Det var det som gjorde oss så bra. Kan sakna det idag. Känns mer lugnt nu. Är ju bara gå tillbaka och se hur mycket tuffare och fulare spel det var då. Nu känns det som att alla ska vara kompisar med alla. Blir det lite fult spel idag, då blir det granskning. Tror att vi spelare och publik vill få tillbaka lite mera känslor. Men då måste förbundet och domarna vara med på det.

Varför tror du det är mer ”kompis”-attityd mellan spelare nu för tiden?

— Bra fråga. Känns som de karaktärsspelarna har försvunnit. Sen vet jag inte om landslagsspelarna vill bli osams, säger Mossberg och skrattar.

Klart är att ”Mossan” alltid har förespråkat heta känslor på isen vilket han också menar SAIK alltid haft under sin tid i klubben.

— Vi i SAIK vill i alla fall ha känslor och gillar det, och jag tror att vår bandypublik vill ha det mer. En blandning av snygga mål och lite tjafs är aldrig fel.

Karriären rullade vidare för Daniel Mossberg. Efter lyckosamma säsonger på svensk mark testade Daniel Mossberg lyckan i Ryssland 2006.
Klubbadress: Zorkij där han spenderade tre säsonger även om det också blev en vända en mindre period i Kazan under samma tidsrymd.

Vad jag förstår hade du familjen med dig därborta. Måste varit skönt?

– Jag och min sambo bestämde att vi skulle flytta dit med hela familjen. Lucas var då ett år och tre hundar var med dit. Har ju alltid varit en dröm att få bli proffs i det man håller på med. Sen att min familj kunde följa med var såklart skönt när man flyttar till ett nytt land.

— Vi trivdes kanon där. Sista året gick mitt knä sönder på försäsongen. De tyckte att det tog för lång tid för mig att komma tillbaka, så jag fick sparken till jul. Märklig julklapp, säger Mossberg.

Var det, åtminstone då, att ryska klubbar föredrog att sparka spelare istället för tränare när det gick lite dåligt?

— Nä, det vet jag inte. De kände väl att de kunde spara lite pengar när de sparkade mig. Vi var ju ganska många svenskar där då och att det var lite problem med pengar då. Bandyn är en liten sport och vi spelare har ju inga agenter så klubbarna kan ju sparka oss utan att vi kan kräva ut nån ersättning.

Väl hemma i Sverige igen och SAIK blev det sedan succé när laget bärgade guldet 2011 i mötet med Bollnäs i SM-finalen.
Detta efter förlängning där Daniel ”Zeke” Eriksson fick avgöra i förlängningen i sin sista match.

— Alltid stort att få vinna guld. Sen blir det lite speciellt att ”Zeke” får avgöra i sin sista match i karriären. Jag och ”Misha” (Mikhail Sveshnikov) hade redan bestämt att vi skulle spela i Dynamo säsongen efter. Så att få vinna sista matchen innan flytten dit kändes hur bra som helst. Vi hade ju ett kanonlag det året och vi var ju favoriter hos alla. Så det var starkt att klara av det, säger Mossberg.

Ja, Daniel Mossberg körde ännu en vända i Ryssland efter SM-guldet.
Då kom också ett guld 2013 med ryska superlaget Dynamo Moskva efter finalseger mot Zorkij.
En tid som Mossberg minns med värme.

— Att få komma till Dynamo var stort för mig. Nästan hela ryska landslaget spelade där och jag var där själv då. Familjen var kvar i Sverige då. Lucas hade börjat skolan och Rasmus gick på dagis. Det var tufft att vara ifrån dem så mycket. Tur att jag hade ”Misha” där, vi umgicks mycket och är än idag mycket bra kompisar. Året efter kom ”Myran” (Per Hellmyrs) och ”Bella” (Daniel Berlin).

Daniel Mossberg spelade under några säsonger i ryska Dynamo Moskva där han fick sitt guld i det stora landet i öst.

Totalt blev det tre säsonger i Dynamo Moskva innan Mossberg packade väskan och flyttade hem till Sandviken.

— Längtan efter min familj blev för stark. Sambo och tre barn ville få en pappa på hemmaplan, men tre fantastiska år i Ryssland och Dynamo.

Lika fantastiskt var Mossbergs drömavslut i landslaget 2017 där han sa tack och adjö till blågult med ett VM-guld på hemmaplan.
37-åringen stannade därmed på 94:a A-landskamper.
Facit: Fyra VM-guld.

Foto: Patrik Karlsson. Daniel Mossberg i finalmötet med Ryssland i VM 2013.

Trots samtal från förbundskapten Svenne Olsson efter guldet är landslaget alltjämt ett avslutat kapitel.

— Ja, det är det. Fick förfrågan förra året. Men jag känner att jag fick ett sådant bra slut på min landslagskarriär med ett VM-guld på hemmaplan. Sen är det ju såklart en ära att få spela i landslaget och att få spela och möta de bästa, säger Mossberg.

Du har nu gjort fyra säsonger när du kom hem till SAIK igen. Har det blivit som du tänkt dig?

— Nä vi har inte vunnit något SM-guld. Det vill man alltid göra. Två finalförluster och två semifinalförluster. Jag spelar för att vinna. Guldet förra säsongen i World cup (4—3 mot Jenisej) på hemmaplan var stort.

Foto: Sandra Anderstedt. Daniel Mossberg efter World cup-vinsten mot Jenisej 2017. Här ses han med dottern Ruth.

Närmast på näthinnan är finalförlusten mot Edsbyn i mars. Där kändes ni oerhört bleka – hur upplevde du det?

— Känns jobbigt att tänka tillbaka på den. Känns tungt att göra en så dålig final. Vi hade inget tryck och ingen klar målchans. Vet inte varför det blev så.

Foto: Hanna Wanke. Daniel Mossberg innan avslag i fjol i finalen mot Edsbyn där det blev förlust efter en blek insats.

Chans till revansch i vinter. Hur ser du på SAIK-truppen på papperet?

— Så är det. Vi vill alltid vinna. Tycker att vi har en bra trupp. Blandning av gammalt och ungt. Tunn är den, men man hoppas ju att de yngre spelarna ska ta ett till steg.

Du har varit med länge — vilka lag tycker du har spänt bågen mest under silly season?

— Villa.

Är Villa favorit till SM-guldet kommande säsong?

– Ja, det tycker jag att de är.

Foto: Måns Johansson. David Karlssons Villa är enligt Daniel Mossberg favorit till guldet kommande säsong.

Vi gissar på att Daniel Mossberg och SAIK ändå kommer vara med i leken när det hela ska avgöras.
För trots att ”Mossan” börjar se slutet på karriären är suget efter nya titlar lika stort som alltid.

— Ja, så är det. Jag spelar för att vinna. Försöker alltid vara så bra tränad för att klara av en säsong och försöker alltid att utveckla mig själv och vill bli bättre hela tiden. Fast jag börjar bli till åren. Det är det som driver mig och bra resultat med laget.

Säger Daniel Mossberg. En alldeles särskild profil inom svensk bandy.

Mattias Bladh
[email protected]

”Glad och stolt att tillhöra VSK”

, ,

SOMMARLÄSNING Han kom, han sågs och gjorde succé. VSK-anfallaren Martin Landström hade en fin debutsäsong hos Mesta mästarna. Men uttåget i kvartsfinalen svider ännu.
– Man mådde inte alls bra efter att vi åkte ut, säger 21-årige supertalangen till Bandyfeber.

Det blev till slut en övergång för Martin Landström till Västerås inför säsongen 2017/18. Länge var det osäkert om det skulle bli en övergång överhuvudtaget då 21-åringen inte kom överens med Vetlanda gällande synen på en klausul i kontraktet.

Ärendet fick avgöras i skiljenämnden och de gick på Martin Landströms linje.
Därmed kunde Landström göra debut i elitseriepremiären mot Bollnäs.
I dag minns talangen hur jobbigt han kände när det hela drog ut på tiden.

– Ja, vad ska man säga om den karusellen? Jag vet inte om det var särskilt frustrerande. Det var snarare bara jobbigt och ledsamt. Vi kunde helt enkelt inte komma överens, jag och VBK. Och det är klart att det var en obekväm situation att behöva vänta ut ett beslut från en tredje part för att kunna veta vilket lag jag egentligen tillhörde.

Landström menar i dag att den segdragna övergången inneburit en nyttig erfarenhet.

– Med facit i hand så har jag lärt mig saker från det och ser det mer som en lärdom än något frustrerande misstag. Jag är glad och stolt att idag tillhöra VSK.

Förra säsongen blev Martin Landström främste poängplockare i VSK med 28 mål och tio assist.
Onekligen en imponerande individuell insats som fick fart på VSK:s offensiv.

– Ja, vad ska jag säga om det. Någonstans så är det fler poäng än vad jag gjorde säsongen innan, så på så sätt får jag vara nöjd. Men samtidigt tycker jag inte att poäng är något slags sätt att betygsätta eller ranka insatser. Självklart är det roligt att jag gjorde fler poäng än året innan, men jag tycker inte heller att poäng är något mättal för att mäta min insats förra säsongen.

Hur vill du mäta?

– Det där är svårt. Men för mig så räcker det med att mitt lag, min tränare och min förening är nöjda med vad jag presterar.

För VSK som lag blev det respass för andra året i rad i kvartsfinal.
Denna gång var det Villa som blev en för tuff uppgift.

– Självklart var det en stor besvikelse, vi ville såklart spela både semifinal och final. Man mådde inte alls bra efter att vi åkte ut, man var väldigt besviken på att vi både som lag och som individer presterade lite för dåligt när det gällde som mest, säger Landström.

– Någonstans så är varje sådan motgång också en lärdom, vi vill inte må lika dåligt nästa säsong utan vi kommer göra allt för att spela längre in på säsongen.

Nöjd med din egen insats i slutspelet?

– Absolut inte.

Chans till revansch får VSK kommande säsong. Just nu har VSK, likt de andra elitserielagen, mer eller mindre full rulle på försäsongen för att förbättra sina positioner inför vinterns elitserie.

Vi är i juni månad. Hur mycket bandy upptar dina tankar just nu?

– Det är klart man tänker en del på bandyn, framförallt kring träning och hur man ska vara så förberedd som möjligt inför kommande säsong. Träningen pågår ju året om så på det sättet släpper man ju aldrig bandyn och förberedelserna för kommande matcher, säsonger och så vidare. Det pågår ju ständigt.

– Samtidigt försöker man göra annat också, umgås med vänner och spendera lite tid hemma i Tranås och sånt där som man har svårt att hinna med under säsong, säger Landström.

Vad står på schemat idag?

– Idag (läs: 5 juni) jobbar jag mellan 06-12.20 och efter det åker jag hem och käkar lite lunch, gör något ärende eller vilar lite innan vi spelar innebandy med laget klockan 17.

Hur är du som innebandyspelare?

– Ja, haha, vad ska man säga? Man sliter och kämpar och gör så gott man kan. Nej, men helt okej tycker jag ändå att jag är.

Träningen som helhet i VSK menar Martin Landström skiljer sig ganska markant mot hur det var i Vetlanda.

– Ja, det skiljer sig ganska mycket. I Vetlanda körde vi fem gemensamma pass i veckan och här i VSK har vi två gemensamma och resten individuellt. Det finns för och nackdelar med båda, men jag trivs bra med vår träning här i Västerås då vi har mer individsspecifik träning där alla spelare mer kan fila på sina egna ”svagheter”. Samtidigt är det ju roligare att träna i grupp, men allt som oftast är vi flera som tränar tillsammans i vilket fall.

Vad filar du extra på?

– Jag har i grunden och kanske genetiskt en väldigt god syreupptagningsförmåga, så jag tränar mindre kondition än andra och mer styrka. Vilket jag också behöver.

Finns ju något som heter bandylungor — det har du alltså?

– Jo, men det skulle jag väl säga, haha… Bandylår däremot, där har jag lite att jobba på.

Blickar vi framåt och mot vinters elitserie får Landström och hans VSK klara sig utan Patrik Sjöström och Anders Bruun.
Två märkbart tunga tapp, inte minst defensivt.

– Det är klart att det är två avbräck för oss. Två fantastiska personer och riktigt, riktigt bra bandyspelare. Samtidigt har vi fått in bra nyförvärv så jag tror definitivt att vi kommer kunna fylla deras luckor. Däremot kommer vi självklart sakna både Patrik och Anders.

Vilka defensiva spelare tror du kan ta klivet och fylla tomrummet efter dem?

– Jag tror att Rasmus Sjöström och Måns Engström kommer fylla deras tomrum, och jag är helt säker på att det kommer bli riktigt bra.

Vilka andra lag tycker du på papperet ser starka ut?

– Jag tycker att många lag ser starka ut. Tror kanske att det kommer vara samma lag som hugger i toppen i år som förra året. Dock tycker jag att Villa ändå får bära någon sorts favoritskap med tanke på deras trupp och vad de har värvat.

Så du räknar med att ni kommer slåss i toppen?

– Jag tror att vi kommer vara med och spela om att vinna i varje match vi ställer upp i, men jag skulle inte säga att vi är favoriter till att vinna SM-guld i år. Den pressen tycker jag definitivt att Villa får leva med.

Det återstår att se hur det blir med den saken.
En sak vi redan kan slå fast är att Martin Landström också är uttagen i landslagets observationstrupp.
Men supertalangen tror inte att han har stora chanser att slå sig in i slutliga VM-truppen.

– De tror jag är mycket, mycket små. Det är första gången jag är med i en landslagstrupp och det finns så himla många spelare av dessa 33 som är bättre än mig. Jag är självklart glad över att vara uttagen, men jag tror inte jag kommer göra några landskamper i år. Det skulle vara en jättebonus för mig och är ingenting jag förväntar mig.

Mattias Bladh

Bidragsgivare till kampanjen ”Sommarläsning 2018”

Bandyfebers kampanj ”Sommarläsning 2018” blev en stor succé. Nedan följer bidragsgivare till kampanjen som ger gratis sommarläsning i sommar.
Saknas ditt namn? Hör av dig så ordnar vi det. Vill du ta bort ditt namn? Hör av dig så ordnar vi även det.
Notera att vi utgått från det namn som lämnats vid aktuella SWISH-bidraget.

Thom Karlsson
Johan Timmerfors
Fredrik Hallin
Joakim Karlsson
Anders Liw
Lena Wolf
Lennartsson Ol

Dan Eriksson
Håkan Svedman
Arne Mårtensson
Kent Ohlson
Nils-Erik Nauc
Jonas Lindberg
Mari Näsström

Viktor Andersson
Christer Berglund
Nicklas Andersson
Jan Lundborg
Peter Nava
Karl Gustaf Ni
Tobias Johansson

Niklas Pettersson
Helen Lindgren
Kent Y Sjöberg
Urban Johansson
Rolf Wahman
Edin Fazlic
Mikael Öijer

Urban Eriksson
Roger K Eklund
Fredrik Hallgren
Lars Taxén
Mikael Johansson
Anders Jansson
Peter Jansson

Fredrik Edholm
Rikard Hallgren
Anders Fyhr
Didrik Andersson
Stefan Hammer
Christoffer Myrsäter
Andreas Hedin

Lars Lind
Jörgen Torverud
Johan Ringbo
Robert Svensson
Robert Ekwall
Patrik Andersson
Erik Stål
Amrik Swedin

Anders Nilsson
Pontus Lundberg
Stefan Hallgren
Marie Landström
Robert Grandin
Johan Lindblom
Karl-Gustav Ny

Ola Mattsson
Lars Hammarberg
My Sjöstedt
Thomas Linngård
David Nordin
Richard Klang

”Tyckte jag såg ut som en trädgårdsslang”

, , , ,

SOMMARLÄSNING Allt började i Falun. Men sedan länge är Stockholm och Hammarby hemmaplan för Patrik Hedberg. I vinter gör 30-åringen sin tionde säsong i ”Bajen”.
– Jag trivs jättebra, säger Hedberg.

Framgångssagan Patrik Hedberg började i anrika Falu BS.
Där lades grunden till den fenomenala målvakt ”Slangen” har varit under en lång tid i elitserien och Hammarby.
Hedberg har inte glömt åren i Falu BS.
Han är trots allt en stolt dalmas.

De födda 1988, Patrik Hedbergs årgång, hade ett synnerligen talangfullt lag som gjorde avtryck på bandyplanen.

– Det hade vi verkligen. Vi hade ett bra lag tills vi var 15 eller 16 år. Sen var det många som slutade och satsade på exempelvis fotboll och innebandy. Minns att vi mötte Örebro i något slutspel i den åldern och vi vann borta, men torskade hemma och åkte ur. ”Säva” (Erik Säfström) spelade i ÖSK och var lika äckligt bra då som nu. Det har man fått höra av han några gånger hur de slog ut oss. Finns många bra 88:or i elitserien nu, säger Hedberg.

Att det blev en satsning på bandyn från första början kan vi delvis tacka ett antal unga grabbar som i tid och otid spelade landbandy i Hedbergs bostadsområde i Falun.

– Vi hade en landbandyliga i bostadsområdet i Falun där jag växte upp. Alla gator hade ett eget lag och grabbarna som var där var 4-6 år äldre än mig, men där fick jag stå i mål. Jag var kanske 10-11 år. Tyckte alltid det var mäktigt att vara målvakt och kunna vara med och påverka, bli hjälte eller syndabock. Man är väl halvt dum i huvudet som utsätter sig för det. Men samtidigt tycker jag det är lite vinnarskalle att våga stå där och inte få göra ett misstag för det syns så väl.

Hur kommer det sig att du blev målvakt?

— Det är nog en kombination av många saker, spelade ute och varvade med målvakt tills jag var 11-12 år. Sen blev det målvakt bara. Men OS i Lillehammer (guldet i ishockey 1994) med Salos räddning under straffarna gjorde sitt till.

Foto: Privat. Patrik Hedberg i unga dar i Falu BS.

Pappa Rolf Edberg ska också ha en eloge till att sonen har bandyn med modersmjölken. Den äldre gjorde hela 503 matcher i Falu BS-tröjan och tog ett SM-guld 1971.

– Det är klart att han har betytt mycket under min uppväxt och för att det skulle bli bandy eftersom han själv spelat. Han körde mig till träningar och matcher. Sen har han alltid tjatat om att han har ett SM-guld, så då ville jag såklart inte vara sämre än honom.

Det ena ledde till det andra och Patrik Hedbergs bandykarriär verkade utstakad.
Säsongen 2005/06 tog han klivet upp i seniorsammanhang i Falu BS.
Ett stort ögonblick för en ung och lovande målvakt.

– Jag vill minnas att första gången man fick en plats i omklädningsrummet så kändes det stort. Man var ju bara 17-18 år och fick byta om och spela tillsammans med många riktigt bra spelare, säger Hedberg.

Bandyprofilen Dan Hjelm var en av dem som såg till att Hedberg kom in väl i seniorsammanhang.

– Så han var till en stor hjälp för mig och gjorde att det kändes som att man var en i gänget direkt. Det gick ganska bra för mig också på träningar och det fick man självförtroende av och växte och tog för sig mer och mer.

I början av 2010 var det dags att testa lyckan i Hammarby.
En övergång som tog fart kring årsskiftet säsongen 2009/10.

– Det var lite speciellt. Falun hade det tufft både spelmässigt och ekonomiskt och Nordgaard (Patrik) som stod i ”Bajen” blev skadad runt jul/nyår. Stefan Karlsson (sportchef och assisterande i Hammarby) som jag kände sedan tidigare genom hans söner, ringde mig och frågade om jag var intresserad av att komma till ”Bajen” och jag trodde först att han drev med mig, säger Hedberg.

– Men sen förstod jag att det var allvar och då bad jag Hammarby prata med Falun först innan vi gick längre. Sedan kom Hammarby och Falun överens om en utlåning resten av säsongen och jag flyttade till Stockholm veckan senare.

Att det var skillnad mot Falu BS-träningarna fick han snabbt bli varse om.

– Minns att första träningarna var tuffa med högre tempo och bra skyttar. Det var några nivåer till mot vad jag var van med. Men det släppte rätt snabbt och killarna i laget var bra att ha och göra med så det kändes bra. Spelade min första match mot Vetlanda hemma på ”Zinken” bara 3-4 dagar efter att jag flyttade till Stockholm, så allt gick oerhört snabbt.

Och det blev direkt SM-guld i Hammarby.
Något som upprepades 2013 även om det inte blev mycket spel för Hedberg i de avgörande matcherna då han fick agera reservmålvakt båda guldsäsongerna.
Men likväl hade han passerat far sin i antal SM-guld…

– Första året, 2010, så kom jag till Hammarby efter jul och nyår och spelade en hel del matcher under slutet av serien och stod någon match i slutspelet. Sen valde tränarna en målvakt och det var rätt val att jag inte skulle stå. Jag fick se och lära och det var nyttigt såklart även om man alltid vill spela så var det rätt. Man lär sig rätt mycket på sidan också, säger Hedberg.

Guldet tre år senare minns Hedberg som oerhört lärorikt för sin utveckling.

– Jag tränade med Bergwall (Andreas) och Asplin (Björn) varje dag och på träningarna fick jag tävla mot Bergwall. Det var mina matcher den säsongen för jag spelade bara två matcher i serien det året. Men jag lärde mig oerhört mycket. Jag hade bråttom att bli bra och trodde jag var bättre än jag var. Så det är nyttigt att se och lära ett tag också av dem som är bättre, säger Hedberg och fortsätter:

– Jag vet att jag inte tänkte så då, men i efterhand är jag oerhört tacksam för att jag har fått träna och spela med många av dem bästa spelarna i Sverige, så man verkligen ser vad som krävs och vilken tid man behöver lägga på träning och så vidare för att bli bäst.

Och där har du blivit kvar. Du trivs i Stockholm?

– Ja, det har blivit så. Jag trivs jättebra i Stockholm och i laget. Det säger väl sig själv kanske, annars hade jag inte varit kvar. Det är få förunnat att få spela i ”Bajen” och på ”Zinken”. Det är alltid bra tryck på läktaren, våra supportrar är fantastiska. Det är ett gäng av dem som reser med på i princip alla bortamatcherna vilket är helt fantastiskt. Oerhört imponerande att de är så engagerade i oss och Hammarby.

Bland supportrarna är du känd som ”Slangen”. Var kommer det där smeknamnet ifrån?

– Det kom ganska direkt när jag flyttade till Stockholm. Jag vill minnas att det var Robin Sundin och Jesper Eriksson som började med det. De var ju stora och starka grabbar, så kom jag lång och smal från Falun. De tyckte jag såg ut som en trädgårdsslang.

I vintras blev det uttåg i semifinalen mot SAIK. En knallhård serie där ”Stålmännen” avgjorde i förlängningen i den avgörande femte matchen.

Patrik Hedberg minns, så klart, det smärtsamma uttåget och grämer sig när han blickar tillbaka.

– Ja, det är klart det gör. Mest kanske för att det kändes som vi var bättre än SAIK sett till den serien. Men man vet ju om att SAIK är ett riktigt bra lag. Men det var tufft, absolut. Men det är inget jag tänker på längre, fokus ligger på att bli så bra som möjligt nästa år och skapa sig förutsättningar för det genom en bra försäsongsträning.

En försäsongsträning som är påbörjad sedan länge.

Foto: Stefán Bertolotti. Patrik Hedberg efter en elitseriematch i vintras.

Vad tycker du om försäsongsträning – kul eller nödvändigt ont?

– Det är klart att det är kul att träffa grabbarna i laget. Men jag skulle ljuga om jag sa att det var roligt jämt. Men det finns lättare och tyngre perioder under försäsongen. Men utan den träningen tror jag inte man skulle klara sig så långt under vintern med skador och så vidare. Så man krigar på och gör det som krävs för att man som individ och lag ska komma så bra förberedda för vintern som möjligt.

Handlar det mesta om konditionsträning?

– Nej, det gör det inte, det är mycket styrka också för att bygga upp kroppen. Snabbhet och smidighet tränar vi också.

När vi genomför den här intervjun är det ganska lång tid tills elitserien drar igång igen.

Men redan nu har Hammarbymålvakten en klar syn på vilket lag som imponerar på papperet.

– Det är omöjligt att inte säga Villa. De har ett fantastiskt bra lag på pappret. Saik har ett bra lag, vi är bra, Bollnäs ser ut att bli bättre. ”Byn” kommer vara bra. Sen tycker jag Falun har värvat bra för att vara nykomling.

Jämfört med i vintras, hur slagkraftigt lag har ni?

– Lika bra om inte bättre kan jag tycka. Det kommer och går alltid några varje år. Men de flesta är kvar och tycker vi har fått in en riktigt bra spelare med Blomberg (Pontus, från Vetlanda) till exempel. Så har vi spelat ett år med ett nytt spel som vi nu kan utveckla ännu mer till vintern och jag tror och hoppas att vi kommer vara bättre nästa säsong. Det är känslan. Så vi ska absolut ha som mål att vara med där uppe i toppen.

Och icke att förglömma har Patrik Hedberg ett annat mål i sikte: etablera sig rejält i landslaget och försöka ta hand om förstaspaden i målet.

– Det är klart att det är ett mål kommande säsong. Det är nåt man alltid strävar efter, att vara bäst. Men det är svårt när toppen i Sverige är så stark. Men absolut så siktar jag på att vara etta där. Men viktigast är att leverera i Hammarby så att vi som lag går bra, då kommer landslaget och allt det på köpet. Men visst känner jag att jag har en bra chans att bli etta där och är ett mål jag har såklart.

Mattias Bladh

Uppgifter: Jenisej jagar Ted Bergström

,

VSK-anfallaren Ted Bergström kan vara näste spelare att testa lyckan i Ryssland.

Enligt uppgift till Bandyfeber har Jenisej hört av sig till Ted Bergström för en eventuell flytt till klubben där tidigare lagkamraten, Patrik Sjöström, nyligen utlånades till.

Ted Bergström ska enligt samma uppgifter vara sugen på ett äventyr i Ryssland.
Bandyfeber har sökt Ted Bergström för en kommentar.

Mattias Bladh

Svenska casinon på nätet – casinodealen.se

ANNONS I Sverige idag råder det monopol på spelmarknaden. Vilket innebär att Svenska Spel har ensamrätt på casinomarknaden. Det gör att du hittar de andra spelbolagen på just nätet. På grund av monopolet kan spelbolagen inte vara stationerade i Sverige, trots att de kan vara svenskgrundade. På marknaden idag finns det en hel del svenska casinon som har tvingats lägga sina kontor på annan ort på grund av monopolet.

De flesta svenska spelbolagen har idag sina kontor på Malta, dels för att de har ett väldigt liberalt regelverk när det kommer till spel, men också för att det är lätt att få sin spellicens. För att locka till sig spelare på de olika nätcasino, erbjuder de ofta en form av bonus när du skapar ett konto. Det är ett sätt för nätcasino att locka till sig spelare då de inte har möjlighet att marknadsföra sig i Sverige. Där erbjuds du oftast en bonus i form av insättningsbonus eller free spins, eller i vissa fall både och.

De vanligaste casinobonusarna som du hittar idag är en procentuell ökning av din insättning. Det varierar mellan 100, 200, 300, 400 och i vissa fall 500% insättningsbonus. Det innebär alltså att om du erbjuds en bonus på 200% och sätter in 1000 kr, får du alltså totalt 3000 kr att spela för. Det vanligaste är att du erbjuds 100-300% insättningsbonus, men i vissa fall kan du få upp till 500% bonus casino. Den typen av bonus hittar du inte ofta, men förekommer på en del nätcasinon. Viktigt är att du har koll på vilka krav som ställs på din bonus, 500% bonus behöver inte vara bättre än 100% då det kan ställas orimliga krav på bonusen.

Annons: Detta är en annons från vår partner. Den är inte skriven av Bandyfebers redaktion.
Innehållet behöver inte nödvändigtvis reflektera Bandyfeber-redaktionens åsikter.

Spela på VM 2018

ANNONS Världsmästerskapet i Fotboll kryper allt närmre och nedräkningen har börjat. Hela fotbollsvärlden sitter som på nålar inför den kommande festen och det spekuleras för fullt vilka som kommer gå segrande ur turneringen.
Att säga vilka som kommer vinna Fotbolls-VM 2018 kan anses som en omöjlighet, med tanke på att det är många faktorer som kan hinna förändra utgångsläget innan spelarna kliver ut på planen. Men om du ändå inte kan vänta behöver du inte bli orolig. Det finns redan odds ute på turneringen hos de flesta spelbolag.

Att betta på VM redan nu kan visa sig vara fördelaktigt ifall oddsen skulle droppa på något lag, men det är såklart omöjligt att veta på förhand och är inget annat än en chansning. Men om du vill få någorlunda koll på vilka som förväntas vinna eller är tippade att komma i topp, kan det vara bra att kolla på oddsen. I dessa är nämligen alla faktorer invägda och kan ge dig en någorlunda rimlig bild över hur Fotbolls VM 2018 borde sluta. Men skrällar är ingen omöjlighet, vi minns alla Costa Rica 2014.

Har du inte konto hos något spelbolag inför Fotbolls VM kan det vara värt att skaffa ett. När du skapar ett konto får du hos de flesta spelbolagen någon form av bonus. Det kan vara allt från insättningsbonus till förhöjda odds. Hos bettingstugan.se hittar du bästa VM-bonus.

Annons: Detta är en annons från vår partner. Den är inte skriven av Bandyfebers redaktion.
Innehållet behöver inte nödvändigtvis reflektera Bandyfeber-redaktionens åsikter.

 

Bladh: Tack alla, snart når vi målet…

KRÖNIKA. Det här blir sista krönikan på ett tag.
Vi håller på att försöka bygga om bandyfeber.com.
Tanken är att det i långa loppet ska bli mer attraktivt för dels er läsare, dels för potentiella annonsörer.
Känns rätt väg att gå.

Jag hoppas ni är okej med att det är lite stiltje just nu.

Bandyfebers kampanj ”Sommarläsning” (rullar rätt flitigt på Facebook) ger bra genomslag.
Vilket engagemang ni visar.
Redan är vi på väg att spräcka den där 10 000-kronorsgränsen som ska gå till dels tekniska lösningar för nya hemsidan, dels för att finansiera sommarläsning.
Det gör stor skillnad.

Jag hoppas ni är med på tåget och fortsätter stötta satsningen.
För jag är säker på en sak: Ni vill ha gratis bandyläsning hos oss.
Någon annan slutsats kan jag inte dra efter att ha sett era surt förvärvade slantar dyka upp på Bandyfeber-kontot.

Det finns mycket jag vill säga, men vi spar det för nu.
Håll till godo.
Fortsätt stötta kampanjen så visar vi att gratis bandyläsning är här för att stanna.

SWISH: 0704807452 (Alla bidragsgivare kommer publiceras på Facebook när vi når målet)