ENKÄT: Så tycker elitseriespelarna inför säsongen: ”Johan Löfstedt är jävligt grinig”

, , , , , , , , , , , , , ,

Villa-Lidköping tar första SM-guldet i klubbens historia denna säsong. Det tror de flesta av elitseriespelarna i Bandyfebers enkät, som också bjuder på fler heta frågor och svar.

I enkäten medverkar en spelare från varje elitserielag inför säsongen. I allra största mån uppmuntrades spelarna att INTE svara sitt eget lag på frågorna.
Häng med och få en inblick kring spelarnas tankar inför säsongen 2018/19.

Samuli Helavuori, Bollnäs

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— Villa.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

(Avstod att svara)

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Johan Löfstedt.

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Tobias Björklund.

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— Lidköping (Sparbanken Lidköping arena)

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Zinken” (mot Tellus).

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

— Hammarby.

***

Magnus Fryklund, Broberg

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— Villa.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— Hammarby.

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Johan Löfstedt.

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Magnus Joneby (VSK).

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— Lidköping (Sparbanken Lidköping arena).

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Studenternas.

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

— Fredagskväll på ”Zinken”.

***

Martin Frid, Edsbyn

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— Villa.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— Jag hoppas ju på ”Byn” så klart men annars vet jag inte om jag hoppas på något annat. Villa är favoriter.

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Villa har ju värvat bra i Johan (Löfstedt) och Jocke (Andersson).

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Jag vet inte vem som är grinigast men jag skickar den till Söderberg (Martin) i Broberg. En enorm vinnarskalle.

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— Studenternas.

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Tellus borta i några plusgrader och regn är ingen höjdare.

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget?

— Publikligan vinner väl Villa.

***

Max Bergström, Falu BS

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— Sandviken.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— Får jag inte svara Falu BS så hejar jag alltid på brorsan (Ted Bergström, VSK) i andra hand.

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Joakim Bergman.

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— ”Popa” (Daniel Burvall Jonsson)

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— Lidköping (Sparbanken Lidköping arena)

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Motala. Aldrig bra väder där.

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

— Bollnäsarna brukar alltid höras mycket och ofta.

***

Fredrik Johansson, Frillesås

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— Villa.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— Hade varit roligt om Villa äntligen fick sitt guld.

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Johan Löfstedt.

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Markus Kumpuoja.

5) Vilken arena är roligast att spela på?

—  Sjöaremossen.

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Som bortalag är det garanterat Sjöaremossen.

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

—  Villa.

***

Patrik Hedberg, Hammarby

1) Vilket lag vinner SM-guldet?

— Villa, med det laget måste de vinna.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— Falu BS.

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Johan Löfstedt.

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Joneby (Magnus, VSK)

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— Sävstaås en fredag

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Motala

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

— Bollnäs.

***

Erik Ivarsson, IFK Motala

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— Oj, jag är ingen spelexpert av hög rang direkt. Det borde vara flera lag som kan vara med och slåss om det tycker jag. Västerås visade ju exempelvis upp i Svenska cupen att man blir att räkna med. Jag garderar och säger Villa eller Bajen. 

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— Eftersom jag spelar i ett lag som spelar i elitserien betyder det att alla guldkandidater är motståndare under kommande vinter. Att jag fram till finalen skulle gå och hoppas på att något speciellt lag vinner är otänkbart. 

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Laget från Lidköping har lyckats med ett par hyfsade värvningar.

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Finns många som är griniga. Det kan både vara positivt och negativt. Positivt om man agerar på rätt sätt. Att namnge någon speciell tänker jag dock inte göra. 

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— XL-Bygg arena.

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Finns ingen bortamatch i Elitserien som är tråkig att spela. Hade jag varit av den uppfattningen hade jag gjort något annat. 

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

— På Sävstaås känns det alltid som att det är bra tryck. Så, Bollnäs.

***

Jerker Ortman, IK Sirius

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— SAIK.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— Villa.

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Johan Löfstedt.

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Oskar Olsson.

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— ”Zinken”

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Vänersborg (Arena Vänersborg)

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

— Hammarby.

***

Pontus Vilén, Vetlanda

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— Edsbyn.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— (Avstod att svara)

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Kasper Milerud till Bollnäs är en bra värvning.

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Kanske lite oväntat men Johan Löfstedt är jävligt grinig egentligen. Han döljer det bra, men innerst inne är han den mest gubbgriniga.

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— Zinkensdamm IP.

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Solklart Kalix IP när de var i elitserien. Tiden får avgöra om Sjöaremossen (Frillesås) är så hemsk som alla säger.

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

— Motalas fans. Inte så många men hörs desto mer.

***

Daniel Mossberg, SAIK

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— Villa.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— SAIK.

 3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

—Johan Löfstedt.

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Magnus Joneby.

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— Lidköping (Sparbanken Lidköping arena)

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Motala.

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

— Hammarby.

***

Martin Krigh, IK Tellus

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— Villa-Lidköping. De har både bäst bredd och spets tycker jag. Får de bara ihop alla bitar så kommer de bli otroligt svårstoppade.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— Villa-Lidköping. En förening som satsar och gör väldigt mycket bra saker. Det är ju bara att kolla på intresset i stan. Väldigt roligt att de satsar mycket på damlaget också. Hoppas publiken följer med där också.

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Kasper Milerud (Bollnäs). En spelare som har otroligt mycket potential och helt rätt spelartyp för Bollnäs. Kan bryta mönstret med sin fart, teknik och skott.

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Adam Giljam (Hammarby) kan bli rätt så tjurig på isen, men personligen så tycker jag att det är en bra egenskap så länge man hanterar det rätt. Det ska vara mycket känslor och gärna lite grinigt.

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— Sparbanken Arena i Lidköping, överlägset. Allt är bra där; omklädningsrum, isen, publiken etc. 

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Isstadion (?) i Motala är inge vidare…

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

— Villa-Lidköping har väl nästan mest trogna supportar. Hammarby har ju också mycket fans men vet inte hur mycket det är på grund att föreningen gör rätt saker. Tror det handlar mer om att det finns mycket trogna ”bajare” på söder, vilket är jäkligt roligt för derbyna på ”Zinken”.

***

Martin Johansson, Villa

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— Villa.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— Villa för det vore en dröm för hela föreningen.

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Joakim Andersson samt Johan Löfstedt (Villaförvärv).

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Daniel Mossberg på planen.

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— Sparbanken Lidköping arena.

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Motala.

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

— Hammarbys fans brukar höras bra.

***

Robin Öhrlund, IFK Vänersborg

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— Villa.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— IFK Vänersborg.

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Johannes Camilton.

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Martin Söderberg.

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— Lidköping (Sparbanken Lidköping arena)

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Ett tomt ”Zinken” när man möter Tellus.

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

— Edsbyn.

***

Simon Jansson, VSK

1) Vilket lag vinner SM-guld?

— Villa.

2) Vilket lag hoppas du vinner SM-guld?

— Edsbyn.

3) Vem är elitseriens bästa nyförvärv?

— Johan Löfstedt.

4) Vilken spelare är grinigast i elitserien?

— Finns många griniga, haha…

5) Vilken arena är roligast att spela på?

— Förutom hemma i ABB arena så Svenska Fönster arena.

6) Tråkigaste arenan att spela på?

— Svårt att säga. Där det inte är så mycket publik kanske.

7) Vilket lag har bäst fans, förutom ditt eget lags?

— Edsbyn och Villa.

Ingen is i sikte på isstadion — IFK riktar kritik mot kommunen: ”Ingen har förklarat läget”

, ,

Frågan om en spelbar is har vuxit sig stor i flera delar av bandy-Sverige. Inte minst i Motala där det i nuläget inte finns någon spelbar is på isstadion. IFK Motala har nu tröttnat rejält på kommunens brist på information kring isfrågan.
— Det hade varit guld värt att få veta vad som händer, säger IFK-försvararen Olle Nordlund till Bandyfeber.

Inställda matcher och ett förskjutet spelschema blir konsekvenserna av ett varmare klimat. I Frillesås finns det fortfarande inte någon skymt av is och fredagens premiärmatch mellan Hammarby och Villa-Lidköping på Zinkensdamm har ställts in och fått ett nytt datum.

Men allra värst verkar det vara i Motala där anläggningen i sin helhet inte är brukbar.

— Vi drabbas väldigt hårt. För oss är det ett jättestort problem för vi har inte kunnat träna som vi vill. Vi har knappt haft några träningspass på stor is så det är klart att det känns som att vi ligger efter, säger IFK-liberon Olle Nordlund.

IFK Motalas hemmaplan är en gammal ammoniakanläggning och enligt Olle Nordlund har rören gått sönder vilket i sin tur har inneburit ett läckage av ammoniak.

— Ingen har förklarat läget för oss. Det hade varit guld värt att få veta vad som händer. Det är mycket vi undrar över och jag tror att vi hade kunnat förbereda oss bättre om vi hade fått mer information, säger han.

Hemmapremiären för IFK Motala skulle ha spelats på fredag mot IFK Vänersborg, men då någon lösning ännu inte har hittats har man bytt så att Motala istället spelar borta mot Vänersborg.

Biträdande kommundirektören, Jimmy Szigeti, har tidigare kommenterat situationen i Motala Vadstena Tidning och att ett möte ska hållas under måndagen. Detta för att se vilka förutsättningar som finns inför hemmapremiären som istället planeras äga rum den 3 november.
Men det är också ett datum som i dagsläget är osäkert.

— Jag vill att vi ska sätta oss ner och diskutera fram en lösning så att vi får samma bild av vad som gäller. Det är ju en del teknik inblandad i den här frågan och det är inte en enkel sak att lösa. Det är viktigt att vi hittar både en kortsiktig och långsiktig lösning på det här problemet och det vill jag att vi ska diskutera på måndag, säger Szigeti till mvt.se

Olle Nordlund befarar att även den planerade hemmapremiären i början av november kan bli drabbad och att enda lösningen på problemet är att hitta ett annat datum att genomföra matchen på. Konsekvensen av uppskjutna matcher blir ett större antal på matcher på kort tid.

— Det kan bli ett oerhört tight spelschema. Att spela fem matcher på tio dagar är inte optimalt. Det är jättetråkigt men det är ingenting vi spelare kan påverka. Det är klart att det blir ett irritationsmoment, men vi ska inte gnälla. Det är bara att gilla läget och köra på, säger han.

Jennifer Last

Mattias Bladh

Jennifer Last: 3 104 personer var på plats — det säger något

, ,

KRÖNIKA Det är fredagen den 19 oktober. Den svalaste luften åtminstone vi i den södra delen av Sverige hittills har andats in efter brittsommarvärme. Kallt, klart och lövkronor i höstens alla färger. Ett idylliskt bandyväder när säsongen officiellt är igång.

För nu är det dags. Fast inomhus, i Sparbanken Lidköping arena där Villa möter Tellus i en smygpremiär.
Till en början är det svårt för mig att ta in. Att jag till slut ser dessa män jaga en boll som stundvis är svår att se. Publiken verkar känna ungefär detsamma, för det är ingenting som ekar mellan väggarna.
Kanske är de inte varma i kläderna än.

Den tomma perioden utan bandy har varit som ett töcken. En sommar med fokus på klimatfrågor och ett fotbolls-VM som var snudd på repris från -94, en höst som välkomnades med ett kaosartat riksdagsval och nu står vi plötsligt utanför dörren till bandyvärlden och försiktigt knackar på. Väntar på att bli insläppta i den säsong som verkar ha så mycket att ge. Som ska bjuda oss på godbitar, ögongodis och känslor starka likt espresso.

Och trots att det är fredagen den 19 oktober, som vi så länge har väntat på, är vi långt ifrån insläppta.
En fot i dörrspringan på sin höjd.
För nu ska vi vara ärliga här.
Den här matchen kommer inte att hängas i någon julgran.
Åtminstone inte i min.

Matchen är seg hela vägen till halvlek. Samtliga spelare verkar känna av och känna in, med all rätt i säsongens första match. Men det är en del slarv, några skott på mål som till synes är helt ofarliga, ett relativt lågt tempo och lite mer slarv.
Otippade 1-0 till Tellus efter halva matchen och inga som helst klackar i taket.

Men så kommer jag på mig själv med de här höga förväntningarna igen. Vad är det jag tror ska hända som är så himla glamouröst i en premiärmatch mellan Villa och Tellus? Det är inte jämförbart med det sista vi minns från förra säsongen. Det är definitivt inte jämförbart med en hel VM-sommar på storskärm.
Det är bandy.
Raka motsatsen till något storskaligt.
Och det är det som gör det så satans charmigt och som får mig att känna mig delaktig i något vi tillsammans måste värna om.

För är det inte så att bandykulturen är så mycket mer än en match hit och dit? Jag brukar skryta om att jag är en bandytjej för att det alltid öppnar upp för diskussion. Att vara en del av denna sport (som åskådare bör tilläggas, jag har i princip aldrig satt mina fötter på is) är helt enkelt en del av vem jag är och var jag kommer ifrån.
Att en match är jävligt tråkig ibland kommer liksom på köpet.
Men det är 3104 personer som är på plats och ser den här matchen i Lidköping.
Det säger något.

De kommer igen. Det gör de alltid. Spelarna, liksom publiken, behöver kanske bara bli lite varma i kläderna och det brukar komma med tiden. Precis som vi, som bara tittar på, helt plötsligt kastas in i bandyns Eldorado behöver varje lag säkerligen lite tid för att få ordning på rutiner och spelupplägg.
Villa kommer tillbaka i den här matchen.

Det är som att en spärr, säkerligen av den mentala sorten, lossnar och de får igång det som mer än halva matchen var ett mediokert spel.
När de väl är igång har Tellus inte mycket att sätta emot, som för varje tickande sekund upp mot 90-minuterssignalen blir mer och mer desperata och lyckas inte återhämta sig.

Jag vet faktiskt inte vad jag förväntade mig.
Kanske bara något som inte var 0-1 i halvlek och 3-1 efter slutsignal, med alldeles för många minuter av intetsägande spel.

Jag tror att båda lagen kan så mycket mer, men till slut handlar det väl bara om hur många procent av energin som är spelbar.
Jag är fortfarande helt övertygad om att säsongen framför oss kommer erbjuda något alldeles speciellt.
Kom ihåg var du hörde det först.

Jennifer Last

Forsberg: Är ingen stor supporter av smygpremiärer

, ,

Är ingen stor supporter av smygpremiärer.
Det ska jag direkt erkänna.
Okej om det handlar om en filmpremiär eller en ny pizza på det lokala pizzahaket.
Men en idrottslig premiär tycker jag ska förknippas med att samtliga lag spelar.

Men jag ska för den delen inte heller förringa Villa och Tellus att man i kväll (läs: fredag) skickade in
elitseriesäsongen 2018/19 i idrottsvärlden.
Absolut inte.

Men jag känner ändå att det inte är rätt att kalla det premiär.
Antar att det finns skäl till varför det blev så att den här matchen ”bröts ur”.
Antar att det ska göras andra saker i arenan när den här matchen skulle ha spelats.
Brukar vara så.
Jag vet.
Jag bor i trakterna kring Göransson Arena så jag vet hur det är…

Men som sagt. Villa och Tellus blev då först ut och det hade kunna slutat i en ordentlig knall.
Bandyns David besökte Goliat och hade ledningen i halvtid med 1-0. En ledning som höll en kvart in i andra halvlek.
Då visade sig Goliat ha en egen David att plocka fram.
David Karlsson såg med sina två mål till att vända på steken och sedan kunde Johan Esplund sätta det sista målet fram till 3-1.

Rapporterna talar väl om en rättvis seger men än en gång visar Tellus att man inte alls kommer att bli någon att leka runt med på bandyisarna i vinter.
Kom ihåg att förra året så vann man nere i Lidköping.
Sen ska man också komma ihåg att Villa kan ha haft förra helgens tuffa World Cup i benen.
Jag vet bara hur SAIK:s spelare kände sig efter förra året då man gick och vann den turneringen.
Man hade direkt efter den svårt att hitta rätt och gick tungt ett tag.
Samtidigt så vill jag inte ta något från Tellus insats.

Premiär eller inte. Elitseriesäsongen 18/19 är i gång och det känns roligt.
Spännande att se vad som kommer att hända.
Tycker att kvällens match ändå visar att vi kan gå mot en mycket oviss säsong där vi får fler överraskande resultat än tidigare år.
Jag tror det och det skulle vara oerhört uppfriskande för bandyn i stort.

Bandyn behöver fler jämna matcher och mindre storsegrar, även om de också
kommer att komma.
Men ska sporten ”accepteras” hos den oinvigde behövs resultat som det i
Lidköping.
Även om kanske ni där i ”Lisch” inte håller med mig efter den för er onödigt
spännande matchen ni såg på fredagskvällen.

Nu blir det ännu en ”smygpremiär” på tisdag då VSK möter Vänersborg.
Men den 26:e är det åtminstone fler lag som kommer ut på isen.
Då känner jag att man kan börja närma sig ordet premiär i alla fall.
Det blev inte längre i dag.
Men nästa fredag blir det längre.
För då är det premiär…

Thomas Forsberg

Skakat Villa vände och vann i premiären: ”Har varit en enormt tuff vecka”

,

Långt ifrån en höjdarinsats. Men Villa lyckades till slut hemmabesegra IK Tellus med 3—1 (0—1) i elitseriepremiären.
— Jätteglad och nöjd med segern, säger Villatränaren Johan Sixtensson till Bandyfeber.

Många trodde kanske på förhand att Tellus skulle bli en mumsbit för SM-favoriten Villa på fredagskvällen.
Det blev emellertid ingen lätt resa till de två poängen mot ett för dagen kompakt, tätt Tellus som gjorde det svårt för det stjärnfyllda hemmalaget i smygpremiären.

— Jätteglad och nöjd med segern. Har varit en enormt tuff vecka att återhämta sig och på det ladda för en premiär där alla förväntar sig tvåsiffrigt. Jättenöjd med segern, säger Villatränaren Johan Sixtensson.

För det var faktiskt Tellus som gjorde enda målet i första halvlek. Ett mål som tillkom på hörna i minut 37 via Johannes Camilton.
Med Villas mått mätt en klart medioker halvlek, men…

— … Absolut inte missnöjd med första halvlek. Vi hade bra tryck och maler och maler, men fick inte till det riktigt i slutdelen på offensiven mot en motståndare som försvarade sig svinbra, säger Sixtensson.

Vad som än sades i Villalägret i paus så gav det resultat.

— Vi pratade om tålamod, inte bli frustrerade och få igång lite bättre hot centralt mot dem.

Ja, för en kvart in i andra akten frispelades David Karlsson, som inte gjorde något misstag i avslutet och därmed var det kvitterat. Åtta minuter senare gjorde Villa 2–1 på straff efter att Johan Esplund blivit bryskt tagen i straffområdet.
Straffen, ja den satte David Karlsson stensäkert i mål bakom en annars för dagen lysande Markus Karlsson i Tellus-målet.

— Skönt med ”Davvas” straffmål och rättvist att vi fick hål på dem.

Mindre än tre minuter senare satt 3–1 när Johan Löfstedt hittade Johan Esplund som styrde in bollen i nätmaskorna.
Där var saken i praktiken över.

— Ja, vid 3—1 kändes det klart. De orkade aldrig kräma ur något hot offensivt även om de fick någon hörna, säger Villatränaren.

Villa inleder alltså seriespelet med två sköna pinnar, om än inte efter en rakt igenom lysande tillställning.
Johan Sixtensson ser nu möjligheten med att äntligen återgå till mer vanliga rutiner efter World cup.

— Vi får en normal träningsvecka nu att vila skallarna och träna igen. Det har vi inte gjort på riktigt på fjorton dagar. Kommer bli bra, säger han.

Mattias Bladh

Villa–Tellus 3–1 (0–1)

Målen: 0–1 (37) Johannes Camilton, 1–1 (60) David Karlsson, 2–1 (68) David Karlsson, straff, 3–1 (71) Johan Esplund.
Utv, Villa: 2×10. Tellus: 3×10.
Domare: Christoffer Aidesjö.
Publik: 3 104.

Mer bandy i TV i vinter — men Frillesås ratas: ”Väldigt märkligt”

,

I vinter utökar Sportkanalen sitt utbud av svensk sport och 13 matcher från Elitserien i bandy kommer att sändas.

Sportkanalen har sedan tidigare rättigheter till bland annat SHL, allsvenskan i fotboll och Handbollsligan. Efter en titt över de luckor som finns samt vad budgeten är hållbar till beslutades det nyligen att ytterligare en sport ska finnas med i utbudet.

— Vi vill alltid sända så mycket sport som möjligt. Den här säsongen såg vi att det finns utrymme för annat och då gör vi en satsning för bandyn, säger Jens Tolgraven, bandyprojektledare på TV4 och Cmore.

Satsningen är ett samarbete med Svenska bandyförbundet där man gemensamt har kommit fram till vilka matcher som är aktuella i TV-rutan.

— Vi vill visa så bra matcher som möjligt. Då är det toppmatcherna det oftast handlar om, men samtidigt vill vi få en rättvis spridning. Det är ett pussel. Vi måste också se till de luckor som finns och då får vi plocka in bandyn lite här och där, säger Jens Tolgraven.

Huruvida detta blir ett årligt återkommande är enligt Jens Tolgraven för tidigt att säga.

— Vi kommer göra en utvärdering från alla parter efter det här och se om det blev en lyckad satsning.

Samtliga av Elitseriens lag har fått en TV-match, förutom Frillesås. Hur kommer det sig?

— Vi håller på att titta på det. Sista ordet är inte sagt och vi hoppas att vi kan åtgärda det så att det finns plats även för Frillesås.

Frillesås tränare Joakim Björkman blev förvånad över att det enbart är Frillesås som inte får en match i TV, och han menar på att om tanken är att bredda bandyn och skapa ett intresse över hela Sverige så bör även västkusten vara representerad.

— Det är väldigt märkligt och vi förstår inte varför. Det är väldigt synd och det är klart att vi blev besvikna, säger han.

Jennifer Last

Så sänds Elitserien i bandy på Sportkanalen och Cmore:

13 nov 19.00: Edsbyn-Sandviken
27 nov 19.00: Villa Lidköping-Sandviken
01 dec 13.45: Motala-Västerås
15 dec 15.00: Tellus-Sandviken
16 dec 13.45: Hammarby-Bollnäs
30 dec 15.00: Västerås-Hammarby
04 jan 19.00: Vänersborg-Västerås
06 jan 14.00: Sirius-Edsbyn
11 jan 19.00: Broberg/Söderhamn-Bollnäs
12 jan 13.45: Hammarby-Motala
18 jan 19.00: Vetlanda-Falu
20 jan 17.30: Broberg/Söderhamn-Västerås
12 feb 19.00: Tba-Tba

Jennifer Last: Finner ingen tvekan om att bandyn har det där lilla, lilla extra

, ,

KRÖNIKA Ett halvår av mörker blir en del av vardagen ungefär samtidigt som ett halvår utan bandy äntligen når sin ände. Ett litet ljus som starkt lyser över isarna och som tar oss igenom den evighetslånga vintern tills dess att det är dags för snödropparna att pånyttfödas.

Efter World cup-bragden är Villa–Lidköping BK kanske mer favorittippade än någonsin.
En vanlig, hederlig silly season för dem blev väldigt silly när bland andra både Joakim Andersson och Johan Löfstedt från landslaget värvades till klubben.

Men ändå är det inte sällan som blåvittgubbarna från slätten har varit uppe och nosat bland de högst rankade.
De har varit väldigt bra, väldigt länge.
Samtidigt har spelare kommit och framför allt gått.

Nu innehar de officiellt en titel som världens bästa bandylag.
Men aldrig har jag sett dem vinna ett SM-guld.
Det har ju faktiskt ingen.

Villa, World cup, SAIK, Sandviken

Foto: VLBK.se. Villa tog sin första World cup-titel i oktober efter finalseger över SAIK.

Det är min femtonde säsong. I mer än halva mitt liv har bandyn haft mig under kalla vingar (innan inomhusarenorna poppade upp var de jävligt kalla) och likt ena sidan i en rättslig process är det en sport jag ständigt försvarar.

Gott om plats för moralen

Som generellt sportintresserad tjej, finner jag ingen tvekan om att bandyn har det där lilla, lilla extra. Supportrarna är hängivna och trots att lojaliteten kanske alltid kommer i första hand, finns det gott om plats för moralen och respekten gentemot andra lag och deras fans.
För mig är det en trygghet. Att sport förblir sport och att det är något som bör hanteras med kärlek, glädje och engagemang. Slagsmål, hot och trakasserier hör inte hemma här.
Inte i min sport.

Jag har under mitt (för många relativt korta) bandyliv hunnit uppleva en del. Utomhusmatcher i stort sett oberoende av väderprognos, förfrusna fötter i Converse, obligatoriska korvar med bröd i pausen, bandyportföljer, TV-sändningar mitt under säsong, SM-finaler på Studenternas IP i Uppsala som sedan blev SM-finaler på Tele2 arena i Stockholm, som sedan blev SM-finaler på Studenternas IP igen.

Men någonting säger mig att den här säsongen kommer bjuda på händelser jag inte har fått uppleva innan. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det är någonting som inte känns som det brukar och jag blir otroligt exalterad över att under säsongen ta reda på vad det är.

Kanske är det en annorlunda nykomling som bidrar till en fräschhet och en annan typ av förväntning. För Frillesås har ju faktiskt redan lyckats bjuda på en historisk säsong — enbart genom att vara med.

Låt oss välkomna säsong 2018/2019. Det är den tiden på året när ett halvår av mörker blir en del av vardagen ungefär samtidigt som ett halvår utan bandy äntligen når sin ände.

Långt ifrån en toppmatch

Villa river igång på hemmaplan. Att motståndarna heter Tellus i en smygpremiär har väl ett relativt lamt efternamn. Långt ifrån en toppmatch och många med mig hade säkerligen sett ett lag som Edsbyn, Bollnäs eller Sandviken resa över landet för att möta Villa i säsongens allra första match.

Men så är det ju det här med känslan, som efterliknar den som infann sig på julaftons morgon som litet barn. Spänningen som byggs upp timmarna, ibland dagarna innan match.
De små lyckorusen.
Något som gör oss sammansvetsade igen.
Det måste få handla om det också.
För bandyn är inte för dem, inte för oss. Den är för alla.

Jennifer Last

Forsberg: Löfstedt är utan tvekan turneringens man

, ,

I Lidköping har det under flera år suttit och lagts ett pussel. Ett pussel för att vinna titlar. Det har dock saknats en bit varje gång och alla har slitit sitt hår av förtvivlan. ”Var är biten?”
Nu är den funnen.
Den hittades i de mörka skogarna i Småland.

Och i dag (läs: söndag) så lades den på plats när Villa besegrade Sandviken i World Cup-finalen med 4-1.
Pusselbiten har nummer 23 och efternamnet är Löfstedt.

Joakim Andersson får faktiskt ursäkta.
Hans målfabrikation är naturligtvis viktig också för Villa och det är en fantastiskt duktig bandyspelare.
Men att Villa lyckades få pennan i näven och skriften på papperet av Löfstedt är den där pricken över i:et som Villa behövde och behövt.

Det är bara att titta på hans betydelse under World Cup:s fyra dagar.
I gruppspelet så stod han för 6 poäng (4+2). I semifinalen mot Start så gjorde Johan 3+2.
Och slutligen i finalen så gör han det där viktiga och matchavgörande 2-0-målet på ett typiskt Löfstedt-sätt.

Sätter fart ifrån princip stillastående och sedan hoppar han över både andra, tredje och fjärde växeln och åker ifrån ett tröttkört SAIK och slänger upp bollen i krysset bakom Joel Othén som var SAIK:s bäste spelare i finalen.

Så gör en lirare. Så gör Johan Löfstedt. Att utse bäste spelare i turneringen måste varit lika lätt som det är att välja hallonsylt till pannkaka…
Jag lyfter på bandykepsen och bugar mig.

Villa var i World Cup final 2016 och föll då mot Västerås med 4-1. Nu vinner man med 4-1 och är nog det lag som har imponerat mest av de svenska lagen i turneringen, tätt följd av finalmotståndarna SAIK som bjöd på en fantastisk bandymatch i semifinalen mot ryska landslaget, eller Neftyanik med Erik Pettersson om ni så hellre vill.

Men den matchen blev nog också fallet för SAIK eftersom det verkade ha sugit musten ur benen på det för dagen vitsvarta SAIK-spelarna.
För Villa fick ju en betydligt angenämare resa fram till den här finalen då man nästan innan morgonkaffet hade bryggts färdigt, avfärdat överraskningslaget Start från Ryssland.

För Villa var nog den här finalen oerhört viktig att vinna. För om man skulle ha förlorat, en final till, kanske det där hjärnspöket ”Villa kan inte vinna”, som huserar i Lidköpings kommun, ha fortsatt att hemsöka föreningen och befolkningen.

Men när man nu har flera ”Exorcister” i laget, kanske det där spöket flyr för gott.

För tittar man i den laguppställning som Villa den här säsongen besitter så behöver man inte vara någon hjärnkirurg för att förstå att laget har kapacitet att gå hela vägen. ”Pusselbiten” Löfstedt har jag redan nämnt. Och Joakim Andersson gör mycket nytta förutom att sätta bollar i nätet hos motståndarna. Jobbar hårt för laget.
Esplund bjuder ju alltid på häftiga grejer och har väl hela ABC egentligen i bandyboken.

Tre stora stjärnor som har stort stöd av flera andra duktiga bandyspelare. Där finns Jesper Eriksson, Joel Broberg, Petter Björling, David Karlsson och ännu flera.
Villa har en kompetens och spets som få lag har den här säsongen.
Dessutom har man bredden att kunna gå runt på många spelare. Viktigt i cupspel som den här helgen med fyra långa dagar av bandy.

Att Villa var stora favoriter innan säsongen visste vi alla om. Oddsen har inte förändrats nämnvärt.
Möjligen sjunkit lite till.

Men säsongen är lång och även Villa kommer att hitta gropar i vägen och få punktering.
Så är det under en säsong.
Och det finns absolut andra lag som kan utmana. Men jag tror att Villa är minst känslig för formsvackor, skador och sjukdomar.

Man har alltid någon ny spelare att sätta in.
World Cup i Sandviken är nu över.
Fyra dagar med bandy. 31 matcher.
Det är precis som vanligt.
En tomhetskänsla som fyller kroppen. Trots att jag inte har åkt en sekund på isen är jag både fysiskt och mentalt slut.

Att uppleva World Cup på plats innebär litervis med kaffe och te och minimalt med sömn.
Kombinationen är inte att rekommendera.
Men det är jäkligt roligt.

Årets upplaga tycker jag både sportsligt och arrangörsmässigt varit den bästa sedan cupen landade i Sandviken för 9 år sedan. Det har varit flera bra bandymatcher. En del skrällar. Många mer väntade resultat.
Men framförallt mycket fin bandy som spelats. Det är ju häftigt när alla de bästa bandyspelarna i världen träffas så här.

Publikmässigt så har det också varit betydligt bättre än tidigare år. Det är känslan i alla fall och kanske är det så att det tar en viss tid att ”köra in” konceptet.
Jag hoppas verkligen att World Cup får fortsätta arrangeras i Sandviken.
Jag tror att det finns stora möjligheter till att utveckla ännu mer.

Tänkte försöka mig på en liten sammanfattning av de här dagarna.

Den såg ingen komma…
På cupens första dag och första match kom också första skrällen. Det var väl inte så där jättemånga som hade skrivit i en Siriusseger mot Edsbyn.
Men idrottens härliga ingrediens överraskning skedde och Sirius vann med 4-2.
Att man sedan inte vann någon mer match tror jag ändå man kan leva med.

Wildcardet från Uppsala sände ut en signal om att man inte kommer att tolerera att trampas på i vinter. Inte ens av regerande mästare.

På cupens näst sista dag kom kanske en ännu större skräll. Jenisej skulle enligt alla bara slå det ryska laget Start.
Efter 23 sekunder visade Start att man hade andra planer. (Snacka om smakSTART..)
Med näbbar och klor och ibland finess så slog man tillbaka jättarna från Krasnojarsk med 4-0.

Fick berättat för mig att de två lagen bodde på samma hotell och när bussen som skulle hämta semifinallaget på morgonen kom och Startspelarna satte sig på bussen så ställde chauffören frågan vilket lag man var. De log och svarade Start. Varpå chauffören sa att då var det fel buss för han skulle ju hämta semifinallaget Jenisej…

Så nog var detta tidernas skräll. Oklart vilken buss Jenisej fick ta i stället….

Poängen….
Låt vara att VSK redan var ur turneringen när man mötte det finska laget Veiterä på fredagsnatten. Det tar ändå inte ifrån Veiteräs bedrift att som första icke svensk-rysk lag ta poäng i World Cup sedan 2008 då Uleåborg och Tornio plockade en varsin poäng i gruppspelet.
Då spelades cupen i Ljusdal. Det här var första gången i Sandvikens cuphistoria. Självklart passar en sådan bedrift in på en lista av detta slag.

MVS…. (Mest Värdefulle Spelaren)
Har redan skrivit hans namn men gör det igen då.
Johan Löfstedt är utan tvekan turneringens man. Hans fyra dagar i Sandviken är briljanta och han gör både mål och läckra framspelningar.
Hans fart på skridskorna är fantastisk att skåda och han har tillfört en dimension till i Villas sätt att spela.
Räcker det som motivering?

MÖS… (Mest Överskattade Spelaren)
Här kanske det är som att svära i kyrkan. Ja kanske snudd på straffbart att skriva Sergej Lomanov. Men jag känner mig trygg i det och är beredd att stå till svars.
För att Jenisej inte kommer längre än till kvartsfinal är inte fullt så överraskande enligt mig.

För när man har så många duktiga bandyspelare i ett lag och använder nästan bara en i matchplanen, då är man inte ett lag.
Visst, Lomanov är en bandyguru och duktig på alla sätt och vis.

Men jag undrar om inte bäst-före-datum börjar närma sig där.
Tycker att han i det flesta av matcherna utstrålade mest frustration och att han lämnar Sandviken med 2 mål på kontot (mot Veiterä) är inget annat än underkänt.

Som sagt var. Jag är beredd att ta min plats på torget och få äpplen kastade på mig…

Målkungen…

Det blev till sist två. Christoffer Fagerström och Erik Pettersson gjorde båda två 9 mål var. Till saken hör att båda spelade mot finska Akilles och där kom en stor del av mål.
Men båda visade också prov på sitt stora register som bandyspelare.
Tekniskt skickliga nummer blandade med stenhårda skott som förmodligen hade orsakat handfrakturer på målvakterna om de försökt räddat.

Ur något ont kan något gott komma…
Våren i Vetlanda beskrivs nog i bandyvärlden som stormig och kall. Detta beroende då på alla spelarförluster som klubben drabbades av. Många tänkte nog att detta var slutet på toppambitionerna.
Men insatserna i Svenska Cupen och World Cup har sänt andra signaler.

I Sandviken tycker jag att laget visade att man har ett lag med ganska så bra kvalité, trots tappet av stjärnorna.
Nu gick man inte vidare men stod upp bra mot både Neftyanik och Hammarby, stundtals i alla fall.
Jag tror att om man bara får en bra start på serien så kan Vetlanda stångas med lagen kring slutspelsstrecket.

Hemläxa….
Varken Edsbyn eller Bollnäs tog sig vidare till slutspelet.
Okej, det har faktiskt hänt förr så det är väl ingen superskräll så.
Men jag tror att de båda hälsingelagen hade andra planer för den här helgen.
Edsbyns förlust mot Sirius i öppningsmatchen satte ju laget i en svår sits. Tog sig samman och slog tillbaka Vänersborg men lyckades sedan bara spela oavgjort mot Start och var då utslagen.

Förvisso var det väldigt tajt i den gruppen men jag tycker inte att man spelmässigt imponerade.
Och frågan är om draget att sätta Hans Andersson i en mittfältsposition i stället för på den mer drivande ytterhalven är ett smart drag?
Man spelade så under fem halvlekar och när det krävdes en rejäl upphämtning mot Start satte man ner Hasse där han på något vis hör hemma. Då hände det saker och upphämtningen kom.
Och med den förflyttningen så fick man även fart på det finska lokomotivet Määttä.

Nu är det tidigt på säsongen och den här positionsförändringen kan ju bära frukt längre fram. Det är mycket möjligt. Men helgen synliggjorde hur viktig Hans Andersson är för Edsbyns spel.

Bollnäs har också dem lite att fundera över. Svenne har fått lite att klura på när han nu sitter i bilen mellan hemmet i Söderhamn och träningarna i Bollnäs.
För spelet i Sandviken dom här dagarna nådde väl inga höga höjder. 1-1 mot SAIK var väl helt okej.
Men sedan blir man mer eller mindre överkörd av Broberg, 1-6, och avslutar med 3-3 mot Baykal.

Försvarsmässigt vet vi vad Bollnäs kan.
Det är framåt det inte stämmer.
Det känns lite för lättläst och uddlöst i nuläget.

Tar väl med Broberg i detta ”Hälsingeblock” också. Broberg gör en helt okej turnering. Speciellt segern mot Bollnäs satt nog fint och då spelade man riktigt bra.
Bra fart och spel.

Att man sedan inte räckte till mot varken SAIK eller Neftyanik säger jag inte så mycket om. Broberg har något bra på gång och kan bli en outsider i årets seriespel. Det sa jag förra säsongen också och då hamnade man ”outside” slutspel.

Räddningen…
Många räddningar naturligtvis när 31 matcher spelats. Svårt att välja ut en speciellt men jag känner ändå en som fastnade på näthinnan. En väldigt matchavgörande och annorlunda sådan.
Det var när Neftyanik hade fått häng på SAIK och knaprat in ett 0-3-underläge till 2-3 i semifinalen.

Då sker ett ihopslag utanför SAIK:s straffområde som gör att bollen går upp i luften och för en stund försvinner ur synfältet för Joel Othén i målet.
Men med en lagkamrats varnande röst gör att Joel i sista stund hinner upptäcka bollen och kan göra en snabb parad.
Bra för Joels reflexträning.
Mindre bra för hjärtat hos alla det svartvita fansen som var på plats…

Den viktigaste spelaren….
Här är det ingen enskild jag tänker på.
Den här spelaren har inga skridskor eller klubba.
Den här spelaren är många.
Jag tänker på alla de som på något sätt hjälpt till i arrangemanget av turneringen.
På alla de frivilliga som under fyra dagar underkastar sig att skippa sömnen och mattider för att ställa upp och hjälpa till för att få en turnering att rulla på.

Det finns så många uppgifter så jag kan inte räkna upp dom alla.
Jag kör ett stort kollektivt tack till er alla som gjorde det möjligt att genomföra World Cup 2018.
Utan den här spelaren blir det svårt att genomföra en turnering.
Bra jobbat alla!

Jag har inte räknat antalet timmar jag har sovit sedan jag la mig i sängen på torsdag natt och fram till i lördags natt.
Men jag både vet och känner att de var för få. Snudd på illamående av trötthet förklarar jag nu World Cup 2018 avslutat och tar sikte på nästa års.
Men först ska vi väl köra lite elitserie också.
Det är ju kul det med.

Thomas Forsberg

Edlund efter finalförlusten: ”Ändå gjort några grymma prestationer i helgen”

,

Nästan hela vägen fram. SAIK kan ändå hålla huvudet högt efter en fin World cup-turnering — trots 1–4-förlusten mot Villa i finalen.
— Tycker ändå att vi gjort några grymma prestationer i helgen, säger SAIK-anfallaren Christoffer Edlund till Bandyfeber.

SAIK har imponerat i årets World cup och i semifinalen besegrade laget ryska stjärnlaget Neftyanik med 3–2.
Men i söndagens final tog det stopp mot Villa, som tog sin första större titel i klubbens historia.

— Klart man är besviken när man förlorat en final. Tycker ändå att vi gjort några grymma prestationer i helgen. Men tyvärr räckte det inte hela vägen denna gången, säger Sandvikenanfallaren Christoffer Edlund.

Vad är du mest nöjd med totalt sett i turneringen?

— Mest nöjd är jag med våra insatser i kvarts- och semifinal. Riktigt starka insatser.

Mattias Bladh

Villa–Sandviken 4–1 (1–0)

Målen: 1–0 Johan Esplund (23), 2–0 Johan Löfstedt (35), 3–0 David Karlsson (53), 3–1 Rasmus Forslund (59), 4–1 Joakim Andersson (60+1).
Hörnor: 5–5 (3–2).
Utv, Villa: 2×6. SAIK: 2×6.
Publik: 1 852.

Villa vann World cup: ”Betyder sjukt mycket”

,

Världens bästa klubblag. Ja, så kan Villa just nu kalla sig efter att ha vunnit World cup-finalen mot Sandviken.
— Alla är så värda detta, säger Villamittfältaren Tim Persson till Bandyfeber.

En titel i Svenska cupen 2016 — men Villas World cup-triumf slår förstås högre då det är den finaste titeln Lidköpingslaget tagit någonsin.

Och det var i slutändan en rättvis 4–1-seger mot SAIK i finalen på söndagen.
Lita på att det just nu jublas i Villa och Lidköping…

— Klart det betyder sjukt mycket! Att få vinna detta med Villa som man kämpat så många år i och med detta gänget vi har här nu är underbart. Alla är så värda detta, säger Villamittfältaren Tim Persson.

Matchen då?
En målsnål första halvlek där Villa gick till halvtidsledning med 1–0 efter att Johan Esplund slagit in en målvaktsretur i den 23:e minuten.

— Tycker vi gör första väldigt bra defensivt. Kändes stabilt, säger Persson.

Jo, Villa hade långa stunder en ramstark defensiv. SAIK bättre första kvarten men sedan tog Villa över mer och mer.

— Vi kände i halvlek att detta är vår match för vi hade massor med energi och kraft kvar i laget.

Fem minuter in i andra halvlek ökade Johan Löfstedt på till 2–0 efter ett riktigt kanonskott.
SAIK försökte komma igen, men såg aningen slitna ut.

I stället ordnade David Karlsson 3–0 i den 53:e minuten efter en lysande servering av Joakim Andersson.
Rasmus Forslund reducerade till 3–1 på slutet men på tilläggstid satte Joakim Andersson 4–1.

Och Villa är därmed världens bästa klubblag.
I alla fall ett år framöver.

— Det kommer säkert bli ett väldigt trevligt drag i bussen hem till Lidköping, säger Tim Persson.

Det tror vi också.

Mattias Bladh

Villa–Sandviken 4–1 (1–0)

Målen: 1–0 Johan Esplund (23), 2–0 Johan Löfstedt (35), 3–0 David Karlsson (53), 3–1 Rasmus Forslund (59), 4–1 Joakim Andersson (60+1).
Hörnor: 5–5 (3–2).
Utv, Villa: 2×6. SAIK: 2×6.
Publik: 1 852.