Hammarby förlorade mot Villa: ”En kamp på grund av vädret”

,

Hammarby åkte på sin tredje förlust denna säsong när Villa kom på besök.
— Vi gjorde ett bra försök men det gick inte vår väg, säger Hammarbyförsvararen Robert Rimgård till Bandyfeber efter 2—7(2—3)-nederlaget.

Hammarby fick alltså inkassera den tredje förlusten i seriespelet när guldfavoriten Villa gästade Zinkensdamm i ett hett (och väldigt snöigt) möte i elitserien på tisdagskvällen.

— Det var en kamp på grund av vädret. I första halvlek gick det bara att spela lyrbandy och försöka vinna närkamper, säger Hammarbyförsvararen Robert Rimgård.

Ändå vände hemmalaget 0—1 till 2—1 efter hörnmål av David Pizzoni Elfving respektive Adam Gilljam.
Men sedan tog det stopp.
Tvärstopp.
I alla fall för fler mål framåt för de grönvita utan i halvtid var Hammarby istället i ett 2—3-underläge

— De gjorde två mål där på fasta i slutet.
Villas spel och spel. Vi spelar samma spel idag; lyror, kamp och fasta situationer. Det rinner iväg lite när vi jagar. Så går det ibland, säger Robert Rimgård.

Visst var vädret inte idealiskt — framför allt inte första 45 då det snöade rejält vilket så klart hade inverkan på det spelmässiga.

Villa behärskade det bästa och mesta i andra halvlek. Omgående kom 2—4 som blev till hela 2—6 med knappa tjugo minuter kvar när siffrorna rann iväg.

— Ja, det blir väl så. De kan gå hem med hela laget och inte riskera något och sen spela på omställningar. Vi gjorde ett bra försök men det gick inte vår väg. I stället för 3—4 och nerv i matchen så kommer 2—5 och 2—6. Då var matchen klar idag. Går inte att vända med det försprånget även om vi försökte, säger Rimgård.

2—7 skulle även det komma i den 84:e minuten men i det läget trodde knappast Hammarby på att få med sig någon pinne.
Eller merparten av de 1 956 åskådarna på läktarna.

Finns det ändå något positivt att ta med sig från matchen inför fortsättningen?

— Med sådana här förutsättningar handlar det bara om två poäng så egentligen inte. Men laget sliter allt vi kan och publiken som kom idag ska ha en eloge.

Din insats — vad ger du för betyg på den?

— Utan poäng idag så blir det inget speciellt högt betyg. Tyvärr.

Mattias Bladh

Hammarby—Villa 2—7 (2—3)

Målen: 0–1 (11) Jesper Eriksson, 1–1 (16 Jesper Pizzoni Elfving, hörna, 2–1 (17) Adam Gilljam, hörna, 2–2 (39) Joakim Andersson, hörna, 2–3 (41) Martin Johansson, frislag, 2–4 (46) Joakim Andersson, 2–5 (62) David Karlsson, straff, 2–6 (73) Joakim Andersson, 2–7 (85) Tim Persson.
Hörnor: 9–9.
Utv, Hammarby: 2×10. Villa: –
Domare: Jonas Kandell.
Publik: 1 956.

IFK Motala skrällde mot Edsbyn: ”Kommer betyda mycket för oss framöver”

,

MOTALA Det finns segrar och så finns det andra segrar. IFK Motalas skrällvinst hemma mot Edsbyn var en blytung sådan.
— Vi har ju haft lite tunga poängtapp i några av de tidigare matcherna så det är så klart gött att få med sig två poäng hemma mot svenska mästarna, säger IFK-forwarden Philip Florén till Bandyfeber efter 5—3 (1—1)-triumfen.

Inför 462 personer på XL Bygg Arena så tog IFK Motala sin andra tvåpoängare för säsongen på måndagskvällen.
Och inte mot vilket lag som helst då regerande mästarlaget Edsbyn fick åka hem till Hälsingland poänglöst.

— Känslan är såklart oerhört skön efter en sån här bra laginsats. Vi har ju haft lite tunga poängtapp i några av de tidigare matcherna så det är såklart gött att få med sig två poäng hemma mot svenska mästarna, säger IFK-forwarden Philip Florén.

Det var också IFK som målmässigt fick den bästa starten i matchen.
I 39:e minuten serverade Albin Rohlén Vitaliy Klyushanov som inte gjorde något misstag i avslutet.
Men när klockan tickade upp mot 45 minuter kvitterade gästerna.

— Första halvlek var ganska så jämn spelmässigt även om Edsbyn kanske förde spelet lite mer än oss, men vi var väldigt kompakta bakåt och bjöd dem inte alls på många målchanser. Vi sa det innan matchen att hålla ihop det bakåt och ta vara på våra omställningslägen och det tycker jag vi lyckades bra med så länge isen var spelbar, säger Florén.

Hemmalaget fick en kalasstart även i andra akten då Jonas Enander, när IFK dessutom var en man mindre, snyggt satte bollen i nätmaskorna till 2—1.
Edsbyn kvitterade så småningom men IFK kunde göra både 3—2 och 4—2, det sistnämnda målet inprickat av Philip Florén med dryga tjugo minuter kvar att spela.

En lyra signerad Kasperi Hirvonen friställde Florén på djupet som såg lite för lång ut…

— Så Anders Svensson (Edsbyns målvakt) klev ut och skulle ta den men jag kom först på bollen och lyckades lägga den förbi honom, säger Florén.

Då var det en del på läktaren som i alla fall anade att en skräll kunde vara på gång…

— Då var det ändå 20 minuter kvar av matchen så det var ju mycket tid kvar att spela. Men i det läget var isen ganska så dålig på grund av vädret så det var skönt att ha en tvåmålsledning när det mest blev lyrbandy.

Nästa mål förstås oerhört viktigt och det föll i hemmalagets händer då Albin Rohlén stängde butiken med sitt 5—2-mål i 89:e minuten.

— Ja, såklart, då kändes det ändå ganska så klart men så fick de in en reducering bara någon minut efter vårat 5—2-mål och då blev det lite nerv i det igen.

Ja, Edsbyn putsade siffrorna ytterligare en gång på slutet men segern var aldrig i fara.
Lita på att denna tvåpoängare kändes lite mer än bara två poäng för IFK, som efter triumfen ligger på nionde plats i tabellen med bättre målskillnad gentemot Broberg.

— Den här matchen kommer såklart betyda mycket för oss framöver. Det är ändå svenska mästarna vi lyckades slå. Det tyder på att det är tufft för lagen att komma till Motala, för på hemmaplan är vi starka, säger Philip Florén.

Mattias Bladh

IFK Motala–Edsbyn 5–3 (1–1)

Målen: 1–0 (39) Vitaliy Klyushsanov, 1–1 (45) Mattias Larsson, 2–1 (52) Jonas Enander, 2–2 (52) Mattias Hammarström, straff, 3–2 (54) Elias Gillgren, 4–2 (70) Philip Florén, 5–2 (89) Albin Rohlén, 5–3 (90) Jonas Edling.
Hörnor: 5–5.
Utv, IFK: 4×10. Edsbyn: 2×10.
Domare: Christoffer Aidesjö.
Publik: 462.

IFK stoppade Villas hemmasvit — kryssade i derbyt: ”Snodde med oss en poäng”

,

IFK Vänersborg lyckades kryssa i det heta derbyt borta mot Villa. Då var Robin Öhrlund belåten.
— Riktigt bra känsla att vi kunde hålla jämna steg med dem idag, säger han till Bandyfeber efter 3—3-mötet.

Villa kommer sannolikt inte tappa många poäng i Sparbanken Lidköping arena denna säsong efter fem hemmasegrar på fem försök inför mötet med IFK Vänersborg.
Men sviter är till för att brytas och på lördagskvällen knep IFK Vänersborg en pinne inför hela 4 473 (!) åskådare.

— Riktigt bra känsla att vi kunde hålla jämna steg med dem och snodde med oss en poäng hem till Vänersborg, säger IFK:s Robin Öhrlund, som var en av matchens bästa spelare.

Och IFK var värt poängen. Gästerna tog ledningen både en och två gånger. Båda målen tillkom på hörnor via Joakim Hedqvist och Joakim Johansson.
Emellertid var det likaläge, 2—2, efter första 45 men Robin Öhrlund och IFK gjorde så långt en riktigt vass insats.

— Ja, det gjorde vi och vi fick bra utdelning och hade väl bud på något till i första, säger Öhrlund.

IFK Vänersborg hamnade dock i underläge dryga fem minuter in i andra akten.
Men Robin Lundquist replikerade genom att sätta 3—3 ur en knepig högervinkel som ställde Jesper Thimfors.
Fler mål blev det inte i det stekheta derbyt som innehöll mycket känslor på isen.

— Andra halvlek blev ju väldigt mycket försvar för vår del. Vi hade nästan ständigt en man på botbänken så det blev ryckigt och folk på olika positioner och så vidare. Det var svårt att skapa de riktigt heta chanserna men vi försvarade oss bra och höll emot deras anstormningar på ett bra sätt.

Visst, IFK gjorde stora uppoffringar i försvarsspelet och toppade det med en briljant Kimmo Kyllönen som sista utpost.

Notervärt är att domare Daniel Labe hittade totalt sju tiominutersutvisningar hos gästerna varav minst ett par-tre såg minst sagt tveksamma ut.

— Jag håller med. Några konstiga utvisningar, nivån i första var bättre sedan blev det nästan utvisning på allt i andra kändes det som. Det förstörde ju matchbilden lite, säger Öhrlund.

Men poäng bärgades som sagt för IFK i en av de bästa insatserna hittills denna säsong.
Och att göra det mot Villa smakade nog lite extra.

— Bästa är det väl kanske inte utan Sandviken hemma är väl bäst enligt mitt tycke där vi hade en helt annan offensiv. Men samtidigt så hade vi en otrolig moral och defensiv idag (läs: lördag) och de bitarna är nog det bästa vi visat upp denna säsong, säger Robin Öhrlund.

Mattias Bladh

Villa—Vänersborg 3—3 (2—2)

Målen: 0–1 (2) Joakim Hedqvist, hörna, 1–1 (3) Joakim Andersson, 1–2 (9) Joakim Johansson, hörna, 2–2 (20) David Karlsson, 3–2 (51) Johan Löfstedt, 3–3 (58) Robin Lundquist.
Hörnor: 12–8.
Utv, Villa: 3×10. IFK: 7×10.
Domare: Daniel Labe.
Publik: 4 473.

Tillman: Bollnäs och Frillesås lät sig inte påverkas av yttre faktorer

, , ,

KRÖNIKA Eftersom det fortfarande spelas bandy under bar himmel på en hel del idrottsarenor runt om i Sverige så funderar jag på om det verkligen finns några perfekta yttre förhållanden längre med tanke på hur klimatet är nu för tiden.

Hade jag själv varit en bandyspelare på elitnivå och skulle spela en utomhusmatch så hade jag nog önskat mig en stjärnklar himmel, vindstilla och ca -2 grader.

Men nu är jag ju ingen spelare utan bara en stor fantast av denna fina och vackra vintersport. Då vill jag ju självklart att de yttre förhållandena är så bra som möjligt för de aktiva så att jag som åskådare kan få valuta för entrépengen.

Gårdagens matchen mellan Frillesås och Bollnäs på Sjöaremossen visade en temperatur runt nollan, molnigt och inte så mycket vind. Rätt bra förhållanden med andra ord.

Men i och med att Frillesås och Bollnäs är två lag som inte har en hall att tillgå är de vana med varierande väderförhållanden, och detta syntes verkligen matchen igenom då de inte läts påverkas av de yttre förhållandena.

Frågan jag ställde mig inför denna match var också om Bollnäs kunde ta med sig den fina insatsen som man stod för i den senaste omgången då man besegrade serieledarna Villa-Lidköping på Sävstaås. Eller om man skulle underskatta ett Frillesås som befinner sig på den nedre halvan av serien.

Bollnäs kunde i alla fall inte fått matchinledningen på ett bättre sätt då man redan i första anfallet gjorde mål genom lagets stora målskytt och stjärna, Patrik Nilsson.

Bollnäs fortsatte sedan att trycka tillbaka Frillesås i 30 minuter utan att lyckas göra fler mål.

Efter detta tycker jag att Frillesås kom in mer och mer i matchen genom att man spelade ett tightare försvarsspel samtidigt som man började spela ett enklare anfallsspel där man komrunt på kanterna och fixade fram några hörnor.

Detta spel gav resultat i form av att Adrian Emretsson gjorde 1-1 efter 37 minuters spel genom ett distansskott samt att Johan Grahn satte hemmalaget i ledningen ledningen med sitt 2-1-mål i halvlekens sista minut på hörna.

Svenne Olssons mannar måste ha fått sig en ”liten” utskällning i halvtidsvilan. Och det med all rätt. Andra halvlek startade precis som den första i mitt tycke. Bollnäs hade tryck i grejorna och på knappa tio minuter hade man vänt underläget och gått upp till 3–2 efter mål av Christian Mickelsson och Patrik Nilsson.

Bollnäs höll sedan undan och kunde också kosta på sig en straffmis.
På tilläggstid, vem annars, spikade Patrik Nilsson slutresultatet 4–2.

Resultatet visar ändå att det inte är lätt för topplagen att möta Frillesås på bortais.
Tror Bollnäs är nöjt med att ha överlevt matchen för de ska förstås ta två poäng för att haka på i toppen.

Joakim Tillman

Villa upp i serieledning — slog SAIK: ”Inte vår bästa match”

,

Villa vann toppmötet hemma mot SAIK. Detta efter ett sent segermål av stjärnförvärvet Johan Löfstedt.
— Starkt att gå segrande ur matchen även om man inte känner att vi gjorde vår bästa match, säger Löfstedt till Bandyfeber.

Det blev alltså SM-guldfavoriten Villa som gick segrande i mötet med SAIK på tisdagskvällen inför 3 531 åskådare i Sparbanken Lidköping arena.

Men det satt hårt inne. Det dröjde till den 84:e minuten innan Johan Löfstedt, som anslöt till Lidköpingslaget inför säsongen, kunde sätta matchavgörande 3–2 efter ett lysande anfall där Villastjärnan var sist på bollen i öppet mål.

— Nä, det var väl matchens bästa anfall helt klart som Esplund (Johan) först satte på mig och sen spelade jag och Joel (Broberg) oss igenom, säger Johan Löfstedt.

Bandygodis, med andra ord.

— Otroligt bra gjort av Joel att uppfatta att jag var med honom, berömmer Löfstedt.

Matchen då? Villa gjorde en fullt godkänd insats men heller ingen jättematch.
1–1 i halvtid efter att Johan Esplund kvitterat på en hörnvariant.

I andra gjorde Villa 2–1, återigen via Esplund — som var en av matchens frontfigurer — innan SAIK kvitterade i minut 72 genom Daniel Berlin.

— Jag tycker vi inte riktigt kom upp i den nivå som ska krävas för att slå SAIK. Kändes lite sega och kraftlösa så det blev mer ställningskrig än skönspel idag, säger Löfstedt.

Men seger blev det. Och i sig en styrka att slå ett SAIK som lär vilja ha med en liten finger (läs: stor) i spelet om guldet i mars.

— Starkt att gå segrande ur matchen även om man inte känner att vi gjorde vår bästa match, säger Villas nummer 23.

Ur SAIK:s synvinkel fanns det en hel del positivt att ta med sig framöver.
Inte minst försvarsspelet som kvitterar ut ett högre betyg, förlusten till trots.

— Tycker vi gör en bra bortamatch, bra i defensiven och släpper till få målchanser. Sen tycker jag det finns lite mer att önska i offensiven, säger Henrik Hagberg till Bandyfeber.

Mattias Bladh

Villa–SAIK 3-2 (1–1)

Målen: 0–1 Daniel Berlin, hörna (10), 1–1 Johan Esplund, hörna (27), 2–1 Johan Esplund (64), 2–2 Daniel Berlin (72), 3–2 Johan Löfstedt (84).
Hörnor: 10–7 (6–3).
Utvisningsar, Villa: 2×10, 1×5. Sandviken: 2×10.
Domare: Christoffer Aidesjö.
Publik: 3 531.

Gästkrönika: ”Största anledningen till att det görs färre mål är poängsystemet”

,

Jag är uppväxt med bandy. Trots att fotboll är sporten som ligger mig närmast hjärtat tycker
jag att bandy är den vackraste sporten som finns.
Utan tvekan.

Det är något visst med att stå i några minusgrader, frysa och se sitt lag spela. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte tittar på jättemånga matcher, men ett fåtal per säsong blir det i alla fall.

Något som har slagit mig de senaste åren är hur mycket mindre mål det blir i dagens bandy jämfört med hur det var för ett 10-tal år sedan.
Jämnare säger vissa, men jag säger faktiskt att det är tråkigare.

Som bandysupporter har man oftast fått försvara sporten: ”Det är för kallt.” ”Man ser inte bollen.” Ja, det är argument man hört så många gånger genom åren.
Ett av mina försvar har alltid varit att om man vill se mål, ja då ska man gå på bandy.
Men så är det inte längre, nu är resultaten oftare 2-2, medan ett vanligt resultat när jag var ung var 8-6.

När jag i helgen kollade på en match så tänkte jag just på detta; hur kommer det sig?
En av anledningarna stavas att fler lag backar hem och helt sonika står och väntar på
motståndarna. Vilket gör det otroligt svårt för det bollförande laget. Att lagen står kvar på
mållinjen på hörnor bidrar också till färre antal mål.

Men jag tror att den absolut största anledningen till att det görs färre mål är poängsystemet. Lagen får 1 poäng för oavgjort, och 2 för en vinst. I nästan alla andra sporter får man 3 poäng för en vinst. När man bara får en poäng mer för en vinst än ett kryss, varför ska lagen försöka vinna i slutet av matcherna då? 3 poäng för en vinst främjar lagen som vill vinna, och det kommer i sin tur främja åskådarna. I alla fall enligt mig.

Jag skriver den här krönikan för att jag vill uppmana alla som gillar bandy att skriva till förbundet så vi får igenom regelförändringen, 3 poäng till vinst. För jag lever efter den divisen att jag inte tror att sporten bandyn kommer utvecklas utav att lagen backar hem.

Just i denna tid med hallfrågor och liknande tror jag det kommer skada bandyn ännu mer om det
blir ännu mindre mål i matcherna. För i ärlighetens namn tycker jag att det inte alls är lika kul att se en match som innehåller 4 mål som att se en där det görs mer än det dubbla.
Så snälla förbundet. Låt en vinst vara värt 3 poäng. Främja lagen som verkligen vill vinna.

Jakob Alledal

Bladh: Bandydödare i Tierps kommun

,

KRÖNIKA Det har diskuterats om publiksiffror rätt mycket den senaste tiden inom elitbandyn.
Helt i sin ordning.
Men i Söderfors Goif har de större problem än så.
Bandyverksamheten ska dö ut.

Det vill nämligen kommunen, som inte vill blåsa liv i ett aggregat.
Ett aggregat som är en förutsättning för att spola konstis på Bruksvallen.

Nu får Söderfors förlita sig på att skaffa naturis — om eldsjälarna och ismakarna i föreningen orkar frambringa en spelbar sådan på nytt.
För jag tror de känner stor sorg i kroppen just nu.
Signalerna som sänts från Söderfors själva är att de riskerar att tvingas lägga ned bandyn för gott.

Mikael Nilsson, Patrik Nilsson och Erik Pettersson är bland annat fostrade här i Söderfors.
Jag undrar hur de tänker nu.
Minnen bleknar kanske, men de lär inte glömt sina rötter.
Hur de spenderade dag ut och dag in på Bruksvallen de tidiga åren.
Fler profiler inom bandyn i framtiden med Söderfors Goif som moderklubb blir det alltså inte.

En konstfrusen bandyplan är ett måste för att bedriva tävlingsverksamhet i ett alltmer opålitligt klimat om vintrarna.
Men det skänker också glädje åt så mycket mer än bara satsande bandyspelare.
Jag har sett så mycket upprymdhet genom åren när barn- och ungdomar haft kul på en sådan bandyplan utomhus.

Varm choklad, skojas, ramla på rumpan och njuta av solen.
Bli röd om kinderna.
Eller få skridskosnörena lite mer åtsittande utanför isen av personalen på skolan eller fritidshemmet.

Söderfors Bandy kommer inte längre ges möjlighet att ta emot fler unga, spralliga, härliga barn.
Föreningens skridskoskola har varit populär och kommer nu passeras till en dåtid.

Det är mer än synd. För jag vet själv hur jag längtade efter de där dagarna då det stod på skolschemat: ”Åka skridskor!”

Jag har inte ens nämnt ordet politiker i den här texten men tänkte göra det nu.
Det kan inte vara lätt att vara politiker.
Och det kan inte vara lätt att heta Sara Sjödal (C) och vara kommunalråd i Tierps kommun.

Men det är lätt att veva med siffror och ord som ”för dyrt” eller skylla på någon annan part.
Det är ju så politiken fungerar.
När ett visst medietryck ska hanteras.
Så har vi sett gällande ett konstisaggregat på anrika Bruksvallen.

Jag vet i alla fall en sak, ni folkvalda och styrande (C, M, MP, L och KD) i kommunen.
Ni gillar inte bandy.
Ni gillar framför allt inte Söderfors Goif.

Men än värre; ni sopar undan mattan åt alla barn- och ungdomars möjligheter att upptäcka denna fina sport.
Få uppleva känslan av nyspolad konstfrusen is på Bruksvallen.
Och den där varma, passande chokladen mellan stapplande skär och skratt.

Mattias Bladh

Tillman: 749 personer befann sig i Göransson Arena — ledsamt och oroväckande

, , ,

KRÖNIKA Det jag kommer ihåg från mötena mellan SAIK och Falu BS är de klassiska annandagsmötena som ägde rum i början av 2000-talet.

Då var det ett rejält tryck på grejerna, både på planen men även på läktarplats där publiksnittet i serien var högre på de klassiska arenorna Jernvallen och Lugnets Isstadion.
Det är både ledsamt och oroväckande hur det ser ut säsongen 2018/19 när lagen ställdes mot varandra på fredagskvällen.

749 personer befann sig i Göransson Arena på fredagen.
Siffror under all kritik och oroande.
Alldeles oavsett om det var ett tippat bottenlag på besök så är de siffrorna inte bra.

Jämfört med det engagemang, ur ett åskådarperspektiv, som var i ”gamla” tider mellan lagen blir bara orimligt.

Rent sportsligt är, bevisligen, SAIK ett topplag år efter år men någon större lockelse till bandyn verkar inte finnas längre i staden.

Detta är ju tyvärr inte bara ett problem i Sandviken utan även på många andra ställen runt om i Sverige där det spelas bandy på elitnivå. Vad det beror på är svårt att analysera men det är inte bra.

När det kommmer till Falun har man haft fler problem än enbart publiksiffror.
Dalalaget åkte bland annat ut ur elitserien efter säsongen 2009/10. Inför fredagens drabbning hade lagen bara mött varandra i träningsmatcher sedan degraderingen, senast tidigare på höstkanten.
Då slutade det med storseger för SAIK (11-2) efter hela sex mål av Christoffer Edlund.

Skillnaden mellan de tidigare träningsmatcherna och fredagens seriematch blev att SAIK ”bara” vann med 7-1 och att Christoffer Edlund ”bara” gjorde fem mål.

Dock tror jag att siffrorna hade kunnat blivit ännu större om SAIK hade tagit tillvara på några av alla deras 18 (!) hörnor som man hade i matchen.

I matchen lirade även två gamla SAIK-spelare tillbaka i Göransson Arena i form av Daniel Bäck och Joakim Bergman. Inför denna säsong valde de att skriva på för Falun, men som tidigare har spelat och vunnit tre SM-Guld med SAIK (2011, 2012 och 2014).

Efter SAIK:s seger fick jag mig en pratstund med Joakim Bergman.
Denna oerhört betydelsefulla värvning för Falun.
Besvikelsen var påtaglig efter nederlaget mot sitt forna lag.
Även om det fanns vissa ljuspunkter.

— Det känns surt att det blev så stora siffror på slutet. Annars tycker jag vi gjorde en riktigt bra insats tills det rann iväg på slutet.

Hur skulle du sammanfatta matchen?

— Vi försvarade oss jättebra och försökte ta vara på de kontringslägen vi fick. Tyvärr missade vi ett öppet måli början av andra halvlek som kunde ha gett oss 2-2 men istället gjorde de nästan direkt därefter 1–3.

Bergman pekade vidare på Falun svårigheter att etablera ett eget spel med slarv på egen planhalva.

— Tycker vi strulade till det alldeles för mycket för oss själva i uppbyggnadsfasen i slutet av matchen vilket resulterade i att siffrorna rann iväg till SAIK:s fördel, säger han.

Det blev ingen hörnbomb från din klubba ikväl — hur ser du på din insats?

— Haha… Nej, det blev ju inget nätrassel ikväll men trots det så känner jag att jag gjorde en godkänd match.

Hur känns det att stå på andra sidan planhalvan och möta klubben som du representerat i så många år innan du hamnade i Falun inför denna säsong?

— Det är väl lite speciellt till en början men det är ingenting man tänker på när matchen väl är igång.

Säger Joakim Bergman. Faluns klassvärvning.

Joakim Tillman

Otäck skada på Elebring när Sirius förlorade mot Hammarby: ”Väntar på röntgensvar”

,

Ledning med tio minuter kvar att spela. Då rasade Sirius ihop i hemmamötet med Hammarby och förlusten var ett faktum. Samtidigt ådrog sig August Elebring en otäck skada och fick föras med ambulans till sjukhuset.
— Det sista jag hörde var att han var talbar men har ont i huvudet, säger Sirius lagkapten Victor Lundberg till Bandyfeber.

Så nära men ändå så långt…
Nej, vi ska inte gå längre men oj vad nära det var att Sirius kunde skrällt på torsdagskvällen hemma mot Hammarby.
Men ödesdigra sista tio minuter innebar att segern gled Uppsalalaget ur händerna efter tre raka baklängesmål.

— Ja, det var en oerhört tung förlust. Vi spelade bra hela matchen tycker jag och har lägen för att avgöra. Men ibland vill det sig inte. I sin helhet är det vår bästa match hittills, säger Siriuskaptenen Victor Lundberg.

Om vi tar det från början så var det emellertid Sirius som satte sig i förarsätet.
Ledningsmålet ordnade Jimi Heinonen på hörna efter dryga halvtimmen.
En bra start med andra ord.

— Det var det absolut! Skönt med en hörna som gick in, säger Victor Lundberg.

Och i slutskedet av halvleken kom 2—0 efter ett fint anfall där Kalle Mårtensson var sist på bollen.
Hammarby hade i det läget stora problem med att komma igenom ett starkt hemmaförsvar samtidigt som Sirius spelade riktigt vasst framåt.

— Ja, det gjorde vi absolut. Vi hade en riktigt bra defensiv som de hade svårt att sätta luckor i. Och sedan spelade vi enkelt och rakt i offensiven så vi fick mycket lägen, säger Lundberg.

Hammarby reducerade på hörna sex minuter in i andra halvlek.
Men mindre än tre minuter senare gled Teemu Määttää igenom och satte 3–1.
Gästernas Christoffer Fagerström reducerade sedan till 3—2 i minut 58.

— Synd att vi släppte in en hörna direkt i andra. Annars spelade vi bra.

Den sköra Siriusledningen stod sig länge och väl, så länge att Siriussupportrarna nog fick vittring på två poäng.
Om det inte vore för de där sista tio minuterna…

Hammarby skulle komma att kvittera via Christoffer Fagerström i 84:e minuten.
Några minuter senare small det igen — i Siriusmålet på en väl nyttjad hörna för bortalaget.

— Efter 3—4-målet försökte vi gå framåt och då släppte vi in det sista. De tryckte på ganska bra och till slut så fick de lägen då de är ett bra lag, säger Victor Lundberg.

Onekligen en tung förlust för Sirius som står på två vinster och sju förluster så här långt i seriespelet.
Victor Lundberg ser ändå att laget kan ta med mycket positiva bitar rent spelmässigt inför fortsättningen.

— Det finns jättemycket att ta med oss. Framför allt vår defensiv men även att vi lyckades skapa så pass mycket lägen mot ett tippat topplag. Många fina anfall. Överlag vår bästa match för säsongen som sagt, säger han.

Förutom nederlaget fick Sirius också August Elebring skadad efter en otäck smäll. I samband med en hörnsituation efter tio minuter kolliderade försvararen med en Hammarbyspelare. Han fick sedan föras ut på bår med en nackkrage.

— Ja, riktigt otäckt. Det sista jag hörde var att han var talbar men har ont i huvudet, och att han väntar på röntgensvar, säger Victor Lundberg.

Mattias Bladh

Sirius—Hammarby 3—5 (2—0)

Målen: 1-0 (32) Jimi Heinonen, hörna, 2-0 (45+4) Kalle Mårtensson, 2-1 (51) Robin Sundin, hörna, 3-1 (54) Teemu Määttä, 3-2 (58) Christoffer Fagerström, 3-3 (84) Christoffer Fagerström, hörna, 3–4 (89) Jesper Jonsson, hörna, 3-5 (90+2) Christoffer Fagerström.
Hörnor: 8-5.
Utv, Sirius: 3×10, 1×5. Hammarby: 3×10.
Domare: Pavel Silinski.
Publik: 710.

Tillman: Jäkligt jämnt i både toppen och botten av tabellen

,

KRÖNIKA Bandymatcherna bäddade för intressanta resultat på onsdagen. SAIK lyckades vinna en utomhusmatch nere i Motala med 7-4 inför klena 638 åskådare.

Efter att SAIK fick ta klivet in i Göransson Arena 2009 så har utomhusmatcherna blivit till någonting extra och det tycks gå grus i maskineriet. Och efter allt som hänt den gångna veckan inom föreningen så kanske även spelarna hade svårt att fokusera fullt ut inför kvällens drabbning?
Men som kungen en gång sa; vi vänder blad och går vidare.

Kvällens andra utomhusmatch spelades på Sjöaremossen i Frillesås där hemmalaget tog emot Västerås och där bortalaget gick segrande med ”bara” 3-0.
Frillesås gjorde sin blott andra hemmamatch på grund av saknaden av spelbar is.

Oavsett om det är Västerås, Sandviken, Villa eller något annat förväntat topplag som står på andra sidan så kommer dessa lag att få jobba för att åka härifrån med en seger i bagaget.

Och alla lag som kommer komma dit och spela sina matcher kommer med största sannolikhet fundera om de verkligen kommit rätt eller kört fel innan de når fram till ”arenan”.
Eller rättare sagt spelplanen som Gud glömde efter att de svängt av från E20.

Spelplanen ligger högst uppe på en kulle bland kottar och bär, sargen består av trä, omklädningsrummen rymmer knappt ett helt lag och många frågar sig säkerligen om denna arena håller måttet för elitseriebandy.

Men att se hur det verkligen brinner av engagemang i människorna som jobbar för denna föreningen är någonting utöver det vanliga och publiken har väntat länge på att få gå och se elitseriebandy i Frillesås.

Så nu är det även upp till spelarna att visa lite hjärta för klubben och alla andra som brinner för föreningen så kanske man kan lyckas kvala sig kvar till slut.
För högre än så kommer de svartgröna inte i tabellen när serien är färdigspelad.

I Vänersborg tog hemmalaget emot ett fortsatt skadedrabbat Broberg som inlett säsongen på sämsta tänkbara sätt med sex förluster i bagaget. Samtidigt har Vänersborg imponerat på mig så här långt i inledningen med sex vinster efter en knackig försäsong där jag ett tag vara ganska säker på att Ari skulle få sparken som tränare.

Men den gamle storskytten verkar ha fått grabbarna i laget att dra åt samma håll så här långt och det har som sagt resulterat i sex vinster där den senaste inkasserades mot Broberg med 5-3 inför 1 249 åskådare i Vänersborg en
På en onsdagskväll.
Det är bra.

Då skall det även tilläggas att Vänersborgs hårdskjutande lagkapten Jocke Hedqvist fick ett grovt matchstraff i matchen. Återstår att se om Vänersborg kan behålla sin fina form till kommande omgång när man ska åka upp till huvudstaden på lördag och ta sig an Hammarby på ”Zinken”.

Målsnålaste matchen spelades i Vetlanda där hemmalaget ställdes mot Bollnäs och där slutresultatet skrevs till 1-1.
Frågan jag ställer mig då är om båda lagen ”parkerade sina bussar” framför sitt eget mål och bara väntade på att det andra laget skulle göra ett misstag som man sedan skulle ta till vara på i en snabb kontring.

Men samtidigt om man såg till tabelläget innan matchen så kanske detta var den typiska kryssmatchen i omgången då båda lagen är placerade i mitten av serien.
Dock så trodde jag faktiskt att Bollnäs skulle stå som segrare i denna match om man ser till vilket namnkunnigt lag de har på papperet jämfört med Vetlanda.

Men alla som håller på med idrott vet att det inte spelar någon roll vilka namn som finns med på papperet när det i slutändan gäller att prestera på planen också.

Som tur är har Vetlanda och Bollnäs men också de andra lagen i serien några matcher kvar att få ordning på saker och ting som man anser inte fungerade.
Och jag är ganska övertygad om att både det gulsvarta laget från Småland och det orangevita laget från Hälsingland är med och krigar om en slutspelsplats när det väl ska avgöras.

Det jag tar med mig från denna omgång är att serien fortsätter vara väldigt haltande på grund av olika anledningar, men även att det är jäkligt jämt i både toppen och botten av tabellen vilket gör det minst lika intressant att följa elitseriebandy denna säsong som alla andra säsonger.

Joakim Tillman