Hedqvist laddar för ny säsong: ”Brinner för att utveckla föreningen”

, ,

Ungefär tre månader. Så länge var det tänkt att IFK-anfallaren Joakim Hedqvist skulle stanna i Vänersborg. Det blev mycket längre än så.
– Så man kan säga att det är harmoni här nere, säger Hedqvist till Bandyfeber.

Joakim Hedqvist må vara från Söderhamn och ha Broberg som moderklubb. Numera är Vänersborg hemma. 39-åringen med bandyvärldens förmodligen hårdaste skott trivs som fisken i vattnet hos IFK och för den delen på orten.

– Jag trivs otroligt bra i föreningen och staden Vänersborg med dess närhet till Göteborg, bland annat. Jag är också väldigt tillfreds med livet vid sidan om bandyn; min sambo Johanna samt vår dotter Ella fyra månader och min son Felix Hedqvist Persson. Han har flyttat ner till mig också och spelar hockey i Vänersborgs HC. Så man kan säga att det är harmoni här i Vänersborg, säger Joakim Hedqvist.

Säsongen 2017/18 blir IFK-anfallarens sjunde raka säsong i klubben. Ett scenario inte många trodde på, inklusive huvudpersonen själv, när han anslöt till IFK från Broberg i december 2011.
Då var livet och Joakim Hedqvist inte i harmoni med varandra.
Alkoholen var en stor bov i dramat och det blev en tuff start i nya omgivningen.

– Mitt problem var att jag mådde dåligt för andra saker i livet och då använde jag alkohol. Idag kan jag ta en öl och njuta utan att känna oro för det. Men man fick gå igenom saker och ting innan det var möjligt igen, säger Hedqvist.

Joakim Hedqvist hade en tung period på ett personligt plan när han kom till Vänersborg. Det är dock historia sedan länge då han trivs utmärkt i klubben och på orten.

Med facit i hand är det en solskenshistoria.
Att dra flyttlasset dryga 56 mil bort och byta ut Hälsingland mot Västergötland var precis vad han behövde vid rätt tidpunkt i livet. Under de säsonger Hedqvist varit i IFK har han varit en absolut nyckelspelare i anfallsspelet.
Men grunden, ja den lades i ”bandymekkat” Hälsingland.
Fyra SM-guld i Edsbyn. Lita på att minnena sitter fast förankrat hos Söderhamnssonen.

– Så fantastiska minnen med en stor klubb från en liten by som verkligen vågade tro på framgång. Så oerhört stolt och vart en del av föreningen Edsbyn som vann SM guld dessa år. I min framtida karriär så kommer jag som ledare ta med mig mycket av dessa år. Ola Johansson, Franco Bergman, Stefan Karlsson och Ulf Järvefeldt gjorde ett grymt jobb under denna tid samt alla andra omkring laget. Men dessa var huvudpersoner.

På papperet är Broberg moderklubben. Men hjärtat sitter alltså några mil bort.

– Jag har fortfarande väldigt starka känslor för Edsbyn. Edsbyn har gett mig så väldigt många minnen samt att de utvecklade mig till den bandyspelare jag är idag. Edsbyns supportrar är grymma, föreningen och grabbarna runt laget gav mig också väldigt mycket.

Förmodligen fick han nog också lite av det hårda knackskottet i modersmjölken. Joakims egen far, Pär Hedqvist, var en hårdskjutande Brobergsprofil som vann skytteligan 1978 samt 1985 med gulsvart. Vem sköt egentligen hårdast? Klart är att båda far och son gjort avtryck på den fronten.

– Min farsa har ju inte så många meriter som mig. Tror inte han var i närheten av att skjuta hårdare faktiskt, men det var stor skillnad på material också.

Har du ofta blivit jämförd med honom under uppväxten?

– Ja, så har det varit. Men jag har vart tydlig hela tiden att jag är jag. Går inte att jämföra.

39-åringen gör alltså sin sjunde säsong i vinter med Vänersborg. Totalt har det blivit tjugofem (!) säsonger i bandyns finrum. En respektingivande siffra och Hedqvist har inga planer på att sluta än.

Näven i luften. Det har det blivit många gånger i IFK-tröjan och garanterat även i vinter.

– Ja, det har blivit några säsonger. Kroppen känns väldigt bra än så länge. På senare år har jag ju tränat många fler timmar också för att hålla i kroppen, samt att det är skonsammare när man går på is i augusti.

Klargör det där. Är det så att det krävs mer träning nu än i yngre dagar innan säsongen drar igång?

– Ja, det krävs mer träning ju äldre man blir. Men jag tycker också att jag borde tränat mer när jag var yngre. Idag tycker jag man har mycket större vetskap om träning. De unga talangerna som kommer fram idag har det mer förspänt.

Förra säsongen floppade enligt många IFK när laget åkte ut mot Villa i kvartsfinalen efter 0–3 i matcher. Spelet hackade betänkligt mot rivalen vid sämsta tänkbara tillfälle. Ryssvärvningarna i Sergej Lomanov Jr, Nikita Ivanov och Pavel Bulatov lyckades inte heller göra några större avtryck under sin korta sejour i klubben.

Foto: Patrik Karlsson. Joakim Hedqvist firar ett av sina mål förra säsongen.

– En säsong med stora förhoppningar. Föreningen tog en chans att gå hela vägen med hjälp av ryska stjärnor. Det var häftigt att man vågade ta den chansen tycker jag, fast resultatet i slutändan inte vart vad vi förväntade oss.

Med facit i hand – var det fel med ryssvärvningarna?

– Nej, absolut inte. Helt rätt att ta chansen men tre samtidigt blev nog för mycket.

Vad har du för drivkrafter nu för tiden då du redan vunnit fyra SM-guld och åstadkommit mer än de flesta bandyspelare?

– Jag brinner för att vara med och utveckla föreningen och sedan att dela med mig av erfarenheter till de yngre spelarna. Jag analyserar otroligt mycket detaljer både på mig själv, laget samt motståndare – och jag vill vinna.

Hur ser du på dagens bandy – bättre än för fem år sedan?

– Bandyn utvecklas ju varje år och det går snabbare och snabbare, men viktigt att man har balans mellan snabbhet och ”smartness” i lagen. Det saknar jag i dagens bandy lite grann. Några klubbar har det.

Vilka klubbar har det?

– Saik, Villa och Edsbyn har det nu tycker jag.

Är de klubbarna favoriter till guldet?

– Just nu känns de som favoriter till guldet.

Var någonstans ligger Vänersborg då?

– Svårt att säga idag. Vi får försöka hitta ett bra spel till hösten där alla är med och bidrar. Sedan har man stora förhoppningar på att en sådan lirare som Robin Öhrlund skall kliva fram, även Viktor Hjelm.

Och en som garanterat kliver fram lär bli Joakim Hedqvist. IFK Vänersborg egna skarprättare i anfallsspelet.

Mattias Bladh
[email protected]

Liw är årets ledare i svensk bandy: ”Väldigt roligt”

,

Årets ledare i svensk bandy. Det kan Edsbyns tränare Thomas Liw kalla sig hädanefter. Guldtränaren prisas nu för sina insatser den gångna säsongen.
– Det känns verkligen jättekul att få den här utmärkelsen, säger Thomas Liw till svenskbandy.se.

En stolt Thomas Liw tog på torsdagen emot priset som årets ledare 2017.

– Bandy är en lagsport och det är inte så vanligt med individuella priser, men det känns väldigt roligt, säger Thomas till svenskbandy.se och fortsätter:

– Vi jobbar, och har alltid jobbat, ihop. Det är inte bara jag som huvudtränare, jag har mina kompisar i ledarstaben, spelarna och föreningen. Det är ett lagarbete även vid sidan om.

Edsbyn var långt ifrån guldfavorit när säsongen startade, men slutade på en andraplats i Elitserien och fullbordade säsongen med att besegra ärkerivalen Bollnäs i SM-final.

– Jag ser två framgångsfaktorer som gjort att vi lyckats under vintern. Dels fick vi behålla förra säsongens trupp och lyckades få in nyförvärv som både spetsade till och breddade laget. Sen är min analys att vi haft en väldigt bra utveckling under säsongen. Från start till mål har vi haft ett väldigt bra utfall, säger Thomas.

Det är föreningen ÅL (Årets Ledare) som utnämnt Thomas Liw till årets ledare, ett pris som delats ut sedan 1969. I ÅL-föreningen ingår de ledare som fått utmärkelsen årets ledare tidigare år.

Del 5 – Bollnäs och Andreas Westh: ”Just nu känns det prima”

, ,

Han är en av de bästa försvarsspelarna genom alla tider. Vi talar om Bollnäs lagkapten Andreas Westh. Bandyfeber satte sig ned och pratade med en av sportens allra största profiler om sin långa och framgångsrika karriär på isen. Och hur det ska bli att spela med sonen Oskar i vinter.
– Han skulle varit med förra året också ibland men vissa regler gjorde att det inte blev så, säger Westh.

Det har blivit några år nu på bandyisen för ”Mr. Bollnäs”. Andreas Westh, 40, behöver egentligen ingen närmare presentation. Tänk libero och chansen är stor att just Andreas Westh gör sig påmind, antingen i landslaget eller i Bollnäs.

Det som en gång började på en en liten uppspolad is på skolgården i Kilafors ledde till en kärlek till bandyn. Vid nioårsåldern blev det spel i Bollnäs. Team 77, som laget kom att heta, var ett talangfullt lag.
Westh har inte glömt. Minnena har etsat sig fast.

– Jag minns att första matchen vi skulle spela var Milko cup i Bollnäs. Jag hittade inte tröja tio. Den var borta. Det blev fem istället. Oftast hade vi två lag i sjumanna. Vi möttes ofta i final där i början, säger han.

Varför valet föll på tröja nummer tio var enkelt: fotbollsidolerna Platini och Maradona hade redan inspirerat till numret vid fotbollsspelandet. Då fick det bli samma nummer när det lirades bandy.
Vid den här tiden var det inte tal om att vara försvarare.

– Jag var mittfältare och höll väl i rätt mycket. Både mål och assist.

När bestämde du dig för att satsa på att bli försvarare?

– Vi var utan libero ett tag där i elvamanna, men tränaren trodde att jag skulle vara minst lika bra på den positionen så jag testade lite grann mot min vilja och blev kvar.

Då ska din gamle tränare ha en stor eloge?

– Ja, det var Lars Heed. Vi pratar rätt ofta om det det. Så det är ju inget jag ångrar idag.

”Vi var riktigt bra i division 1”

Några år senare, 1993, tog Andreas Westh steget upp i Bollnäs A-lag vid 16-17-årsåldern.
Motiverad och fast besluten att lyckas.

– Ja, man krigade på och hade väl inte mycket andra tankar än att bli bra i Bollnäs. Sen ledde det ena till det andra. Vi var riktigt bra i division 1, nuvarande allsvenskan.

Bollnäs hade varit i division 1 i sex år när Andreas Westh kom in i bilden.
1987 åkte laget ur allsvenskan och det dröjde ända till 1997 innan det åter blev spel i bandyns högsta serie.

– Vi gick rent i en kvalgrupp mot Sirius och Kalix. De kom från högsta serien. Det var karnevalstämning i stan, säger Westh.

För Andreas Westh blev det fokus på Bollnäs fram till 2003. Med en klubb i ekonomisk trångmål som ledde till problem med löner till spelarna fick Westh nog och bröt sitt kontrakt. Nästa klubbadress blev i stället topplaget Sandviken som då hade en hel drös med landslagsspelare.

– Jag ville ta ett steg till. Saik hade sex-sju landslagsmän i startelvan och övriga var ju också landslagsmässiga. Fick träna att spela med de bästa. Jag fick utvecklas ännu mer. En härlig tid där jag fick med mig mycket.

En del har menat på att du gick dit för att ha chans på guldet. Hur var det egentligen med den saken?

– Nä, det var väl inte så i huvudsak. Men att få vara med att spela väldigt viktiga matcher mot bra lag var en bidragande orsak. Det blev ju en final, semifinaler, WC-final, Europacupfinal, Svenska cupen-vinst och så vidare.

Treårig sejour i Sandviken. Andreas Westh tillbringade flera säsonger hos SAIK men det blev aldrig något guld, trots att det var nära.

Guldet uteblev i alla fall i Sandviken och Andreas Westh vände hemåt till Bollnäs efter tre säsonger i den S-märkta tröjan. Pendlandet och hemlängtan tog ut sin rätt och Bollnäs har sedan dess varit hans klubbadress.

Och med facit i hand var det ett sportsligt bra beslut. Både 2010 och 2011 blev det två raka finaler för Bollnäs, men också förlust i båda matcherna mot Hammarby respektive Sandviken.

”Hade egentligen samma lag nu som då”

– Det var ju fantastiskt. Vi hade året före blivit nia och missat slutspel. Vi fick in Hellmyrs (Per) och Törnberg (Pär) i laget och ny tränare i Hasse Åström. Vi växlade upp ett par hack och lite nya krav blev det. Vi pratade om final redan på försäsongen och vi lyckades gå dit två år i rad. Tror vi haft med oss den perioden även de här tre sista åren. Vi har ju egentligen samma lag nu som då, i stora delar i alla fall, säger Andreas Westh.

Regnfyllt värre. Andreas Westh i en blöt bortamatch mot Kalix.

Men mörka moln skulle åter skölja över Bollnäs när Per Hellmyrs skrev på för Dynamo Moskva inför säsongen 2012/13 och sedermera fick laget stora ekonomiska problem. Lägg därtill missat slutspel säsongen 2013/14.
Den ekonomiska sitsen ledde sedan till att truppens spelarkontrakt sades upp i början av 2014.
Sandviken ville då återigen knyta till sig Westh – men landslagsliberon valde att nobba och skrev på ett treårskontrakt med Bollnäs.

– Ja, jag var i valet och kvalet att gå till Sandviken då. Det var väldigt nära. Men jag kände väl ändå någonstans att det kanske var bäst att vara kvar. Ja, det blev så. Varför har jag svårt att svara på. Men ett jobb i föreningen låg väl bakom det beslutet. Fast det blev inte riktigt som jag hade hoppats på i det fallet.

Vad hade du hoppats på?

– Nä, det var saker och ting som inte blev som sagt. Men det har jag lagt bakom mig nu.

Och nu blev det minst sagt från mörkt till superljust i Bollnäs då världsstjärnorna Daniel Berlin och Per Hellmyrs presenterades i slutet av maj.
Detta helt med hjälp av externa finansiärer.
Andreas Westh blev liksom många andra tagna på sängen av nyheten. Han hade inte en susning om det hela förrän det blev officiellt.

– Nä, det blev en rolig överraskning.

Men det måste känts lite konstigt att Berlin och Hellmyrs skrev på bara månader efter klubben var i kris?

– Lite glatt överraskad blev jag. Sen kan man väl tycka som man vill om det. De pengarna fanns ju inte innan så det blev ju andra förutsättningar.

Tanken var att Bollnäs skulle gå för guldet med Per Hellmyrs och Daniel Berlin i truppen. En realistisk dröm som höll på att slå in i mars, men det blev förlust med 1–3 mot Edsbyn i SM-finalen.

Bollnässupportrar vid SM-finalen i mars mot Edsbyn. Andreas Wesths Bollnäs förlorade tungt SM-finalen och frågan är nu om han får en ny chans.

– Ibland tänker man på det. Men det hade ju varit bra om det hade blivit ett guld. Jag skrev så i matchprogrammet inför serien. Att det var 20 år sen vi klev upp att det vore fint och vinna ett guld och fira det jubileet. Var nog inte så många som hade koll på det just då.

Ett nytt försök på guldet lär möjligtvis bli svårare säsongen 2017/18. Förlusten av Daniel Berlin (Sandviken) är ett rejält avbräck för Bollnäs, något som Westh håller med om.

– Ja, visst är det. Berlin hade jag gärna haft kvar… Det stora med ”Bella” är att han har fruktansvärt hög lägstanivå. Han kan vara trött och halvskadad men ändå leverera i rätt lägen. Honom ska vi ta tillbaka senare, säger Westh.

Du ser fortfarande att han kommer komma tillbaka till Bollnäs i framtiden?

– Ja, det vill vi så klart.

Andreas Westh har tidigare varit inne på att Bollnäs står inför en generationsväxling. Man har också nu tagit upp flertalet talanger från division 1-laget Snoddas. Jens Lindgren och Jonathan Andersson lyfts åter upp i A-laget samt Philip Åström, Philip Flodstam och Oskar Westh från juniorsidan.

– Det finns kommande storspelare. Det kan man se.

Ge mig ett namn.

– Nä, den bjuder jag inte på. Vore kanske lite känsligt. Men vi har talanger som med rätt matchning kommer bli riktigt bra, så vi får hitta en balans någonstans. Spela in yngre killar vid rätt tillfällen samtidigt som vi fortfarande ska vara bra och försöka vinna matcher.

Din grabb Oskar har lyfts upp från juniorsidan. Hur ska det bli att lira med honom?

– Ja, han skulle varit med förra året också ibland men vissa regler gjorde att det inte blev så. Han var tydligen skriven för Snoddas BK och utlånad till Bollnäs P18. Då fick han inte spela med Bollnäs A-lag. En liten konstig regel kan man lugnt säga. Vi får som sagt se hur det blir. Vi tränar ihop. Jag gör ingen skillnad på honom mot någon annan

Vilka lag ser du som starkast på papperet just nu?

– Ja, det är ju Sandviken. Sen kanske VSK växlar upp igen.

Kan vi sticka in Bollnäs bland de lagen?

– Visst har vi kapacitet. Men sen har du ju Edsbyn såklart. De måste väl vara största favoriterna.

Du skrev relativt nyligen på för tre nya år. Blir det dina sista säsonger som bandyspelare på elitnivå?

– Ja, det tror jag nog. Men man vet ju aldrig. Måste vara riktigt noga med kroppen och hålla tummarna att jag håller först och främst. Just nu känns det prima. Sen får vi se längre fram.

Mattias Bladh
[email protected]

Svensk förlänger med Edsbyn: ”Trivs väldigt bra”

,

Edsbyns försvarsklippa Joakim Svensk förlänger redan nu sitt kontrakt med svenska mästarna Edsbyn med två år utöver kommande säsong.

Liberon och en av guldhjältarna från föregående säsong, Joakim Svensk, förlänger redan nu sitt avtal med Edsbyn med två säsonger trots att han har ytterligare ett år kvar på sitt nuvarande kontrakt. Det innebär att han är klar för mästarna till åtminstone 2020.

– Jag trivs väldigt bra i byn. Alla förutsättningar finns här med hall och så trivs jag bra i laget, säger Svensk i ett pressmeddelande.

Avtalet är enligt Edsbyn viktigt för att långsiktigt vara med i kommande års SM-finaler.
26-åringen är gärna med på den resan med det färska SM-guldet fortfarande på näthinnan.

– Jag njuter fortfarande av guldet men det är klart jag vill vinna igen, säger Svensk som tillsammans med laget är inne i en intensiv träningsperiod för tillfället.

Del 3: Broberg och Martin Söderberg – artikelserie i fjorton delar: ”Brinner för Broberg”

,

I vinter gör han sin femte säsong i Brobergtröjan i en nybyggd bandyhall. Anfallaren Martin Söderberg trivs i Söderhamn och bär stolt upp klubbmärket även vid sidan av isen.
– Jag vill få Broberg framåt och att folk på stan ska ha en positiv bild, säger Söderberg till Bandyfeber.

– Det känns nästan overkligt. Man fattar nog inte förrän man får glida in där. Verkligen superkul.

Martin Söderberg är lyrisk över pågående byggnationen av nya bandyhallen i Söderhamn. Det ska han naturligtvis också vara. Efter många om och men så har det varit klart ett tag att ortens främsta bandylag flyttar inomhus säsongen 2017/18. En milstolpe för klubben.

– Det är oerhört viktigt för föreningen och bandyns framtid i Söderhamn. Sen att vi i A-laget kan ta ytterligare kliv i utvecklingen, nu när vi får bra förhållanden, säger Söderberg.

Lika viktig som hallen blir i framtiden har, mer eller mindre, Martin Söderberg varit för sitt Broberg. Det är bara spana in hur många bollar som överlistat motståndarmålvakterna de fyra säsonger 24-åringen varit i klubben. Sedan Söderberg kom till ”gurt” från Edsbyn inför säsongen 2013/14 har han haft en enastående utveckling, växt med ansvaret och blivit en notorisk målskytt.

Lagkamraten Max Bergström beskriver Söderberg som en ”härlig person med mycket och bra energi, en som bryr sig om alla och vill alla väl”.

– Det var fina ord. Det kan jag väl känna igen mig i. Jag har lärt mig att jag ska äta en banan direkt innan träning för att inte få mina ”utbrott” så ofta. Nog kan det hända ändå, men det har minskat sedan jag började med det.

Foto: Hans Ivarsson. Där satt den. Martin Söderberg firar ett mål mot Edsbyn i andra kvartsfinalmötet i slutet av februari.

Banan eller äpple innan träningen – Martin Söderberg känns mer och mer Broberg för varje säsong. En framtida kulturbärare efter, exempelvis, Robert Dammbro, Magnus Fryklund och andra rutinerade spelare som ansiktet utåt för klubben.
Fler än en inom Broberg kan intyga att Söderberg gärna ställer upp och representerar klubben i olika sammanhang.

Känner du ett ansvar för att sprida Broberg utanför bandyn?

– Sen jag flyttade till Söderhamn har jag brunnit för Broberg. Jag vill få Broberg framåt och att folk på stan ska ha en positiv bild av Broberg. Klart jag känner ett ansvar i det. Det borde alla spelare göra oavsett klubb.

Blickar vi då tillbaka på säsongen 2016/17 så nådde Broberg i slutändan en kvartsfinal. Där tog det stopp efter 1–3 i matcher mot Edsbyn. En missräkning för Martin Söderberg som förstås ville nå längre än så.

– Självklart ville vi nå semifinal, så nöjda var vi verkligen inte. Men så här ett tag efter säsongen så tycker jag vi gjorde en godkänd säsong.

Foto: Hans Ivarsson. Tvärstopp mot Edsbyn. Hemska 0–6 i fjärde kvartsfinalmötet skickade Broberg ut ur slutspelet.

Vad hände egentligen i 0–6-förlusten i fjärde kvartsfinalmatchen mot Edsbyn?

– Ja, Edsbyn gjorde väl 3-4 mål inom 20 minuter, så vi var väl halvt kvar i omklädningsrummet. Edsbyn gjorde det riktigt bra i den matchen.

Hur ser du på din egen prestation i kvartsfinalen?

– Ja, vi förlorade serien med 3–1, så den var förmodligen inget vidare.

Du låter självkritisk?

– Vi gjorde några bra prestationer under den serien, men jag minns inte att jag bidrog med det jag borde gjort.

Söderberg menar ändå att Broberg, sett till helheten, lyckades överträffa förväntningarna som många hade på laget utifrån.

– Inte många räknade med oss som topp-åtta. Det känns som vi tog ett steg i rätt riktning inför den kommande säsongen. För egen del behöver jag snäppa upp målskörden lite grann.

Foto: Hans Ivarsson. Här får du en kram! En vanlig syn när Broberg spelar då Martin Söderberg har en stor näsa för målvakternas svagheter vilket ofta resulterar i mål.

Hans målfacit slutade på 29 mål i grundserien i fjol vilket gav en nionde plats i skytteligan.
Inte illa, men 24-åringen (fyller 25 år 20 juni) har höga krav på sig själv. En vinnarskalle som han är.

– Det var ju sämre än året innan (44 fullträffar) och målsättningen var att göra mer mål. Men vi gick till slutspel och det var det som var det viktigaste, säger Söderberg.

Nu pågår förberedelserna inför kommande säsong och Broberg gör det med en otroligt stark silly season i ryggen. In har, bland annat, Linus Forslund kommit från Sandviken. En prestigevärvning som tog bandy-Sverige med storm.
Kort och gott – en silly season som förmodligen överträffar alla andra elitserielags motsvarigheter.

– (skratt) Jarå, det får duga liksom! Känslan är att vi gjort en grym silly i år. Tre riktigt vassa spelare. Linus är riktigt vass med sina genombrott, en spelare som kommer passa perfekt in här.

Foto: Broberg Bandy. Prestigevärvning. Linus Forslund, senast i Sandviken, kommer bära Brobergs färger i vinter.

Förutom Linus Forslund har klasspelare i form av Ilari Moisala och Joel Edling anslutit till Broberg.
Martin Söderberg spar inte på vitsorden över nyförvärven.

– Joel har en ruskigt bra passningsklubba. Får han bara hålla sig helt skadefri kommer han bli elitseriens utropstecken 17/18. Ilari är den absolut vassaste försvararen jag spelat med. Har inte haft någon koll på honom nu när han spelat i Ryssland, men han verkar grymt laddad för kommande säsong. Sammanfattningsvis tre riktiga klasspelare.

Du, kan supportrarna kräva en semifinal nästa säsong?

– Att det byggs en hall kommer ge utveckling i längden. Att vi redan första året ska vara högt upp kommer att bli tufft, men det är självklart vår målsättning och det tycker jag absolut att supportrarna ska ha som krav.

Den där förbaskade kvartsfinalen måste ni vara trötta på?

– Verkligen, vi vill spela längre än så.

Och kanske blir det semifinal säsongen 2017/18. Då i en nybyggd, efterlängtad hall. Broberg laddar och Martin Söderberg likaså. Tills dess, mellan träningar och andra aktiviteter med klubben under försäsongen, tar Brobergsanfallaren gärna fram fiskespöet. En stor passion vid sidan av bandyn.

– Det blir mest fiske under april-juli då vi har som mest uppehåll från de gemensamma träningarna. Men jag försöker komma iväg så ofta jag kan.

Lax modell stor. Martin Söderberg är en stor fiskefantast. Här en imponerande fångst på 14 (!) kilo. Personligt rekord? Icke…

Fiska i vattnet eller fiska efter bollar i anfallen – vad ger bäst känsla?

– Att fiska upp en lyra är den bästa känslan.

Säger Martin Söderberg. Brobergs måltjuv, framtida kulturbärare och fiskefantast.

Mattias Bladh
[email protected]

Del 2: Edsbyn och Tuomas Määttä – artikelserie i fjorton delar

,

Matchtavlan står på minut 85. Tuomas Määttä driver igenom Bollnäsförsvaret från vänster, lurar sista försvarare och med en elegant backhand sitter bollen stensäkert i nätmaskorna. Finalen är punkterad och Edsbyn är svenska mästare 2017. Och Edsbyns nummer 99 är för alltid inskriven i klubbens anrika historia.

Före säsongen 2016/17 var mittfältaren Tuomas Määttä ett spännande löfte som Edsbyn hade stora förhoppningar på. Tillsammans med sin också talangfulle bror, Tommi, kritade de på för Edsbyn i mitten av april 2016. Klubben beskrev kort i sociala medier innan övergången blev officiell att de hade ”årets bandybomb” på gång. En stund senare blev det så släppt för hela bandy-Sverige: Edsbyn värvar Tuomas och Tommi Määttä från finska mästarlaget Botnia.

”Vi är mycket glada att kunna offentliggöra att vi i dag har gjort klart med Finlands mest framstående talang och landslagsman Tuomas Määttä och hans tvillingbror Tommi, även han en mycket stor talang” skrev klubben i ett pressmeddelande.

Pressmeddelanden kan ibland sväva iväg och inte visa sig hålla senare. Förväntningar på spelare kan bero på mycket och ibland blir det inte som tänkt.

I Edsbyns fall visste man att de beskrivande orden om Tuomas och Tommi var sant.
Förbaskat sant till och med.
De visste vad de fick när de finska succésyskonen skrev på för två år med hälsingeklubben.

För 21-årige Tuomas Määttä är förmodligen det största utropstecknet förra säsongen.
Med sin otroliga skridskoåkning, vassa klubbteknik, orädsla att utmana motståndarförsvar och näsa för mål gjorde han braksuccé i sin första säsong i Edsbyn och för den delen i elitserien.

Foto: Hannah Gustavsson. Laddar för skott. Tuomas Määttä i semifinalen mot Sandviken.

Mest på näthinnan är förstås SM-finalen mot grannrivalen Bollnäs i år. Den senare klubben var knappa favoriter på förhand men hade å andra sidan inte vunnit guld sedan 1956. Edsbyn hade nio SM-guld – senaste guldet 2008 – inför finalen på Tele2 arena i Stockholm i mars när laget skulle göra upp om den ädlaste pokalen inom svensk bandy.

Foto: Maria G Nilsson. Tuomas Määttäs lagkamrat Mattias Hammarström lyfter SM-pokalen mot skyn efter finaltriumfen mot Bollnäs.

När finalen var över hade Edsbyn tio SM-tecken och en stor del i triumfen var odiskutabelt Tuomas Määttä. Två mål och i övrigt briljant offensivt spel mot Bollnäs täta försvar.
Drygt två månader har gått sedan SM-finalen och Tuomas minns en match som var något alldeles speciellt där utgången var oviss.

– Jag tycker att det var jämnt nästan hela tiden men vi vände matchen på slutet efter Frids (Martin) röda kort. Men jag tycker i alla fall att vi var bättre än dem så därför vann vi. Min egen insats var helt okej under matchen men sen på slutet gjorde jag några saker lite bättre än normalt kanske, säger Määttä.

Debutsäsongen i elitserien fick ett perfekt slut för Tuomas. Får Edsbyns stjärnskott sammanfatta hela gångna säsongen i dag är han aningen självkritisk till sitt eget spel.
Guld, ja det trodde han i alla fall tidigt på för Edsbyn. Kaxigt? Men det tipset höll som bekant.

– Det har varit ganska bra kan man säga, men det känns ändå att jag kunde varit bättre. Det är ju svårt att säga om det varit som jag trodde det skulle bli, men jag trodde vi skulle vinna SM-guldet, så kanske ja, säger Tuomas, som nyligen prisades som Årets man i finsk bandy.

– Det har alltid varit ett pris som jag har velat ha och det var kul att ta emot det nu.

Foto: Hannah Gustavsson. Låt oss fira! Tuomas Määttä firar ett mål för Edsbyn under en lysande debutsäsong.

Edsbyn må vara Tuomas Määttäs klubbadress just nu, men för att få en bättre bild av unge stjärnskottet får vi gå tillbaka i tiden före det historiska guldet i elitserien.
I finska laget Botnia lades mycket av grunden i Tuomas bandyregister. För hur blev han så förbaskat talangfull? Vi får helt enkelt ta det från början då bandyresan startade i unga år.

– Ja, när vi var jätteunga, typ när vi var 4-6 år tog vår pappa (Esa, själv gammal landslagsspelare) mig och Tommi till äldre brorsans träning (Teemu, spelar i Sirius) för att bara åka och leka med bollen. Jag tror att vi var 7 år när vi började spela bandy i ett eget lag i Botnia.

Det blev många pojklagsmatcher för de lovande tvillingarna. Talang visade det sig båda ha och kanske var Tuomas den allra talangfullaste just då. När han blev så pass bra att han började lira i Botnias A-lag fanns många ingredienser där för att bli en kommande storspelare.

Säsongen 2015/16, säsongen innan flytten till Edsbyn, gjorde Tuomas två mål i finalen mot Akilles som slutade 3–2 till Botnia efter en spännande förlängning där Iiro Karppinen, i andra förlängningshalvan, frälste laget.

– Det kändes otroligt bra att vinna det med Botnia. Kändes bra att innan jag lämnade finska ligan och åkte till Sverige att jag vann guld där.

Bröderna Määttä firar guldet med Botnia efter finalsegern mot Akilles i förlängningen.

Tuomas vann samtidigt poängligan (26+21 i grundserien, 15+4 i slutspelet) – som den yngste spelaren någonsin, både i grundserien och slutspelet.
Det fanns gott om intressenter för både Tuomas och brorsan Tommi efter den succéartade säsongen i Finland.
Edsbyn drog längsta strået och lyckades övertyga bröderna.

”Detta känns stort då framför allt Tuomas varit ett eftertraktat byte under bandyns silly season. Tuomas är en riktigt bra spelare redan nu men har stor potential att utvecklas ännu mer i den svenska elitserien” sade Edsbyns sportchef Stefan Karlsson i pressmeddelandet i samband med övergången.

Resten är, som de säger, historia. Efter en lysande debutsäsong i Sverige och elitserien är det dags att ladda för andra raka säsongen i Edsbyn.
Men det är långt kvar till nästa säsong och nu, i slutet av maj, är det mindre träning som gäller för Tuomas Määttä.

– Tränar bara två gånger per dag, säger Määttä.

Hur är det att bo i Edsbyn då?

– Det är lugnt liksom. Allt händer kring bandyn och man kan fokusera bra på bandyn.

Förutom bandy, vad hittar du på under fritiden?

– Inte så mycket faktiskt. Bara tar det lugnt med brorsan eller någon från laget.

Att brorsan Tommi betyder mycket för Tuomas går inte att överskatta. De bor trots allt under samma tak och har följts åt när de lirat sin bandy genom åren.

– Ja, för mig betyder det mycket och det är ju mycket roligare att vinna med brorsan. Och nu känns det även ännu bättre när jag vunnit både finska och svenska guldet med Tommi.

Nu är det långt kvar tills seriepremiären. Hur starka tycker du Edsbyn är nu jämfört med förra säsongen?

– Lika starka tror jag för att grabbarna har tränat hårt i Edsbyn och vi i Finland, men det är svårt att säga nu liksom. Sen får vi några bra juniorer med.

Vilka andra elitserielag ser starka ut enligt dig?

– Det spelar ingen roll för mig om jag vet att vi är starka.

Men vilka lag tror du kommer vara topp-fyra?

– Vi, Sirius, Sandviken och Villa.

Du tippar Sirius – det var lite oväntat?

– Ja, kanske för någon men jag tycker att de har någonting riktigt bra på gång och de har värvat många bra spelare där.

Till sist; kommer Tuomas Määttä vara lika bra i vinter som förra säsongen?

– Nej, jag tror att han kommer att vara bättre.

Motståndarlagen är därmed förvarnade.

Mattias Bladh
[email protected]

Rehnholm tar över huvudansvaret för P17-landslaget – observationstruppen uttagen : ”Inte stängt dörren för andra spelare”

Mattias Rehnholm och David Karlgren kommer att leda det svenska P17-landslaget de två närmaste säsongerna.

Under fyra säsonger har Magnus ”Kuben” Olsson varit förbundskapten för P17-gänget. Det senaste året var Mattias Rehnholm biträdande förbundskapten till Kuben. Mattias tar nu över huvudansvaret och David Karlgren tar rollen som biträdande. David har en bakgrund som elitspelare och är numera tränare för Villas P20-lag. Anders Nilsson fortsätter som slip/materialansvarig.

Säsongen 2017/18 är P17-landslagets stora mål VM i Uljanovsk 26-28 januari. Som ett första steg i förberedelserna har en observationstrupp på 35 spelare tagits ut.

– Som alltid när det gäller observationstrupper så är den baserad på prestationer från säsongen som varit. Truppen innehåller spelare födda både 2001 och 2002, men jag vill vara tydlig med att vi inte stängt dörren för andra spelare som inte finns med i den här truppen, säger Mattias Rehnholm i ett pressmeddelande.

P17-landslaget kommer att ha ett läger under landslagsveckan i september och ytterligare en samling i december. Därefter väntar VM på den klassiska bandyorten Uljanovsk i januari.
– Det kommer vara en häftig upplevelse för alla som är med, ett minne för livet både upplevelsemässigt och bandymässigt, säger Mattias.

Senast ett svenskt landslag stod som guldmedaljörer i ett P17-VM var i Falun 2001. I vintras slutade VM med en finalförlust mot Ryssland i Varkaus.
– I och med att det var så länge sedan vi vann är det såklart ett mål, men samtidigt en väldigt tuff utmaning, säger Mattias.
 
 
P17-LANDSLAGETS OBSERVATIONSTRUPP 

MÅLVAKTER: 
Benjamin Elfving, Hammarby IF
David Storme, Nässjö IF 
Joel Snäll, Vetlanda BK 
Oscar Lövström, Spånga Bromsten BK 
Filip Sundberg, Edsbyns IF 

UTESPELARE: 
Marcus Öhman, Ljusdals BK
Jakob Persson, Sandvikens AIK
Elias Swartswe, Ljusdals BK
Gustav Friman, Sandvikens AIK
Teodor Stenshagen, Selånger Bandy
Isak Flodberg, Ljusdals BK
Gustav Ek, Vetlanda BK 

Alexander Karlgren, Villa Lidköping BK 
Edvin Isaksson, Vetlanda BK 
Simon Fröjd, Villa Lidköping BK 
Oscar Hulthammar, Nässjö IF 
Gabriel Hultgren, Vetlanda BK 
Hampus Blomkvist, Nässjö IF 
Viktor Orri Hammer, Hammarby IF 
Arvid Holm, Hammarby IF 
Melker Westman, Västerås SK

Nicholas Friberg, Hammarby IF 
Lucas Dahlin, Hammarby IF 
Giovanni Lebivic, IFK Motala
Olle Lindgren, IFK Motala
Emil Nordström, Jönköping Bandy 
Albin Altberg, Edsbyns IF 
August Karlsson, TB Västerås 
Kasper Sandgren, TB Västerås 
Jesper Granqvist, Edsbyns IF 

Del 1: Ted Bergström och VSK – artikelserie i fjorton delar

, ,

Han är Söderhamnssonen som bytte Hälsingland och Broberg mot Västmanland och spel i Sveriges mest framgångsrika förening Västerås SK.
Möt den avige, tekniske anfallaren Ted Bergström i en öppenhjärtig längre intervju med Bandyfeber.

Det är full rulle som gäller just nu för Ted Bergström. VSK-anfallaren har relativt nyligen blivit pappa för andra gången och det tar naturligtvis sin tid i anspråk. Den tekniske 28-åringen, som i slutet av säsongen förlängde kontraktet (2+2 år), är helt enkelt en familjeman med allt vad det innebär.

– Det har varit fullt upp med nya rutiner och familjelivet. Sedan är jag mitt uppe i min rehab som jag hoppas ska vara bra inför hösten när det är dags för skridskor igen. Så allt det i kombination utgör nog mina vardagar och helger just nu skulle jag säga. Sen finns det ju alltid lite att göra på tomten nu när vi köpte hus förra sommaren, säger Ted Bergström.

Gillar du att ha mycket att göra om dagarna?

– Ja, jag skulle nog säga att jag är en person som gillar att ha många järn i elden, så att säga. Tycker om när det händer saker hela tiden. Fast ibland kan det ju givetvis vara oerhört skönt med en helgdag och att inte ha någonting att göra och bara slappa.

Det är den 4 mars 2017. Ted Bergströms VSK åker ut mot Sandviken i en ytterst jämn kvartsfinalserie. På förhand var det i princip omöjligt att sia om utgången. Men uttåg i en kvartsfinal är inte bra. Inte om man heter Västerås. För Bergström var det på ett personligt plan tungt med återkommande skadebekymmer.

Foto: Matthias Lobsien. VSK-anfallaren Ted Bergström har nu hunnit med mer än 120 matcher i VSK-tröjan och under den tiden vunnit två SM-guld.

– Skadefylld säsong där det mesta gick emot känns det som. Men kul att få göra två landskamper under hösten, något jag givetvis hoppas få chansen att göra snart igen. Men framförallt vill jag komma tillbaka och bidra så mycket jag kan och se till så att vi i VSK får uppleva en final på Studenternas till våren. Vill verkligen vinna ännu ett SM-guld.

Du har redan två SM-guld med VSK. Hade du kunnat drömma om det när du kom till klubben inför säsongen 2012/13?

– Absolut fanns förhoppningarna om att få stå högst på pallen någon gång. Det var ju en stor del i övergången, men att vi skulle ha tagit två guld på så kort tid hade jag nog inte kunnat drömma om. Men efter en lite tyngre säsong nu senast så är suget att ta tillbaka SM-bucklan enormt.

Säger ganska mycket om VSK som klubb?

– Definitivt, det märks att det ”sitter i väggarna”. Finns oerhört många stora spelare och ”vinnare” som florerar i och kring laget och föreningen. Stefan ”Lillis” Jonsson, Andreas Westman, Pelle Fosshaug, Micke Carlsson bara för att nämna ett fåtal. Det känns oerhört stort och roligt att få vara en del i klubbens fina historia och vara en av de som bär arvet vidare. Det är väl också en sak med VSK, man pratar gärna historia och blickar tillbaka på gamla goda, fina minnen. Men fokus i hela föreningen är hela tiden på väg framåt, nästa säsong, nästa projekt, nästa match.

Vinnarkulturen blev Ted Bergström varse om under sin första säsong i klubben. VSK var snubblande nära att åka ut i slutspelet mot Vänersborg. Men 0–2 i matcher vändes till 3–2 i matcher när laget såg ut att vara nere för räkning.

– Låg under med 0–2 i matcher och 0–3 i tredje avgörande matchen. Någonting hände där. Det var som att någon tryckte på en knapp, eller kanske mer drog i handbromsen. Något kopplades på hos varenda spelare och vi vände hela matchserien relativt komfortabelt som jag minns det. Slog sedan ut Hammarby i semin efter några magiska insatser. Sedan tyvärr finalförlust mot SAIK. Men något hände där och då. Vi kom tillbaka som ett nytt lag säsongen efter och även säsongen efter det; två World cup, 2 SM-guld och dessutom klubbens första Svenska cupen-guld. Så absolut finns det någonting, säger Bergström.

– Förhoppningen är att vi med nyförvärven vi fått in i år ska kunna få in lite ny energi i laget och kunna påbörja en ny fin resa tillsammans.

Låt oss vrida tillbaka klockan. Ted Bergströms karriär tog fart i Broberg. Det är där han är fostrad och obevisligen blev så pass bra att VSK ville värva honom.

Hur minns du den tiden?

– Ja, precis. Jag har ju kvar släkt och vänner däruppe så blir något hembesök några gånger per år. Bandymässigt minns jag väl att vi hade rätt bra lag under ett par säsonger. Men stundtals obefintliga väderförhållanden och träningsförhållanden. En massa pendlande till Edsbyn, bland annat sena kvällar och nätter under vardagar. Det i kombination med att kommunen inte byggde någon hall gjorde väl att man började se sig omkring. Och när en klubb som VSK hörde av sig kändes det som ett klokt beslut att prova ett miljöombyte. Men nu blir det ju äntligen hall i Söderhamn och det är ju riktigt roligt, både för klubben och hela bandy-Sverige.

– Men annars med Broberg så har jag väl en önskan att någon gång i karriären få återförenas och spela med min bror (Max Bergström) som slog igenom på allvar nu i vintras i Broberg. Sen var det blir får framtiden utvisa.

Känns som att du kunde ha blivit kvar om det blivit klart med hallbygge redan då?

– Ja absolut, man vet aldrig. Det hade åtminstone varit andra förutsättningar. Ska man spekulera så hade kanske Daniel ”Popa” Jonsson, Joel Edling och Adam Gilljam alla stannat kvar också istället för att leta sig vidare. Omöjligt att gissa men det fanns en riktigt bra stomme att bygga vidare på där och då.

Ja, vad säger du om brorsan Max säsong – bräcker den din i fjol?

– (skratt) Ja, men det får man nog säga. Han gjorde ju ett par stycken matcher där han var helt fenomenal, så det var riktigt kul att se såklart. Så med den erfarenhet han samlade på sig i vintras så tror jag definitivt han kommer ta ytterligare kliv till vintern och verkligen bli en nyckelfigur för Broberg mellan stolparna. Efter två säsonger i Borlänge, där han verkligen fick en fin utveckling, var det kul att se att den fortsatte likadant i elitserien och Broberg i vintras. Men till vintern hoppas jag ändå att kunna vara ett strå vassare än brorsan igen. Är ju ändå konkurrenter när det kommer till kritan.

Foto: Privat. Bröderna Bergström vid intervjumikrofonen.

Förberedelserna inför säsongen 2017/18 är redan igång för VSK. Det är lite blandat antal pass med gemensamma träningar varje vecka och högst varierad form av träning vid den här tiden. Ted Bergström har ett väl dokumenterat förflutet med bland annat en ledbandsskada som spökar. Men nu ser det ljusare ut med det där trilskande ledbandet som ställt till det alldeles för mycket.

– Nu börjar det ändå ge med sig lite så har förhoppningar om att köra för fullt när vi träffas till hösten för isträning, säger 28-åringen.

Du har ju en väldigt utmanade spelstil med snabba riktningsförändringar. Kommer du ändra på något i din spelstil för att undvika en eventuell tredje ödesdiger smäll mot ledbandet?

– Ja, absolut, så är det ju. Försöker ju vara en matchavgörare och irrationell spelare och bryta mönster som sagt. Men att byta spelstil eller något dylikt är inget jag tänkt på faktiskt, tror det blir svårt att ändra på sig allt för mycket.

Vad säger du om VSK:s silly season?

– Ja, det är ju definitivt lite ändringar i truppen. Tråkigt med både Norrman (Jesper), Rintala (Janne) och Nilsson (Jonas, slutat) som lämnar. Riktigt bra killar allihop. Sedan Landström och Folkesson på pluskontot, så en liten föryngring kanske man kan säga på nåt vis. Men framförallt lite nya ansikten, ny energi och unga formbara killar som vill utvecklas och vinna titlar. Så i slutändan tycker jag det absolut känns bra om man ska titta var vi står nu. Ska bli otroligt spännande att se dem på is senare i höst. Väldigt intressanta talanger som kommer in för att sammanfatta.

Nu är det ganska långt kvar till säsongen startar, men hur starka är ni truppmässigt gentemot i fjol?

– Jo, absolut. Ja, men jag tror vi är riktigt starka som trupp. Tror många kommer höja sig ett snäpp nästa säsong igen efter en något tyngre säsong. Däremot är det lätt att glömma att vi ändå vann en WC titel så helt galet har det ju inte varit men absolut siktar vi ju på final och guld inför varje ny säsong. Vi älskar ju att vinna.

Och blir det guld så blir det på Studenternas. Vad säger du om flytten?

– Absolut, det siktar vi på. Ja, vad ska man säga? Jag har ju långt ifrån all fakta kring beslutet. Första känslan är ju att beslutet känns lite förhastat. Kändes på något vis som att det var nära en vändning publik- och arrangemangsmässigt i Stockholm. Kan absolut förstå någonstans hur de tänker med smidigheten och nostalgin som finns i Uppsala.

Bergström menar att ”gamblingen” som blir med vädrets makter kan bli en stor riskfaktor på Studenternas IP.

– Tvekar inte en sekund på att det kommer bli ett bra arrangemang och allt runtomkring finalhelgen i Uppsala. Men kan ändå inte släppa att förbundet väljer bort de sportsliga förutsättningarna och moderna hallar/evenemangsarenor mot utomhus och all osäkerhet kring väder och vind och så vidare. Men från och med nu är det ju bara att gilla läget såklart. Men spontant känns beslutet fel i mitt tycke.

Å andra sidan har VSK haft många fina minnen från Studenternas genom åren.

– Så är det absolut. Och själv har jag bara ett P19-SM-guld med Broberg mot just VSK som enda riktiga minne därifrån, så hoppas verkligen att få vara med och skriva ny historia på Studenternas med VSK nu.

Mattias Bladh
[email protected]om

Markus Kumpuoja: ”Viktigt att man lyssnar på publiken och vad de vill”

Kritikstormen från spelarhåll har inte låtit vänta på sig sedan det stod klart att bandyfinalen ”vänder hemåt” till Uppsala och Studenternas IP. Siriusanfallaren Markus Kumpuoja jublade emellertid tidigt när nyheten slog ned som en bomb på måndagen.
– Som spelare så tycker jag att isen på Tele2 var sämre än det är på Skarpe Nord, säger Kumpuoja till Bandyfeber.

Tele2 arena är ute ur bilden och Friends arena likaså. Nästa final, och inledningsvis de kommande tre åren, spelas på klassiska Studenternas IP.
Klart är att bytet från Tele2 arena till ”Studan” rört upp känslor i bandy-Sverige.

– Det är väl för att de flesta redan spelar sina matcher inne. I framtiden kommer bandyn att spelas inne så det är väl därför. Och många som säkert tycker att Tele2 inte riktigt fick chansen, säger Siriusanfallaren Markus Kumpuoja.

Framför allt verkar en klar majoritet av elitseriespelarna reagera negativt på att finalen hålls i Uppsala. ”Ett steg i fel riktning” var det fler än en spelare som tyckte när beslutet blev officiellt.
Bland annat i Bandyfebers tidigare publicerade enkät.

Varför tror du så många spelare reagerade på det sättet?

– Ja, det är väl inte så konstigt. Jag har själv varit på plats som åskådare och tycker att Tele2 är en jättefin arena, men jag tycker inte att finalhelgen bara ska handla om en match. För mig handlar det mer om något helt annat, och det är så viktigt att man lyssnar på publiken och vad de vill också. Som spelare så tycker jag att isen på Tele2 var sämre än det är på Skarpe Nord, säger Siriusanfallaren Markus Kumpuoja.

Markus Kumpuoja har erfarenhet av spel i Tele2 arena och förutom utgången av matchen (seger) var det inte en av de bättre upplevelserna han haft som spelare i en bandymatch.

– Jag har inte spelat på Friends, men i Tele2 var isen mjuk och seg när vi mötte Villa på en bronsmatch för några år sedan med Bajen. Det är säkert svårt att kyla ned temperaturen inne i en så stor arena att isen håller. Uppsala, Zinken och Bollnäs har exempelvis bättre is ute än vad Västerås har inne i ABB. Så nej, det är inte garanterat att det är bättre inne, säger Kumpuoja.

När vi ändå är inne på finalen – vad tror du om förslaget att göra exempelvis som i ishockeyn och spela flera matcher?

– Nej, jag tycker det är häftigt med en match. Då blir det en riktig final. Man ska inte göra som man gjort i ishockeyn.

Mattias Bladh

Så säger spelarna om finalflytten till Uppsala: ”Man var på rätt väg i Stockholm”

Stockholm ut – Uppsala in. Bandyfinalen 2018 kommer spelas i Uppsala på Studenternas IP. Ett felbeslut menar många spelare när Bandyfeber hörde av sig medan andra tycker det är rätt beslut. 
– Väldigt konstigt att ta den vägen rent sportsligt, säger Villaliberon Martin Johansson.

Tele2 arena, som varit värd för bandyfinalen de senaste tre åren, kommer inte vara värd 2018.
Klart redan nu är att finalen kommer spelas i Uppsala och Studenternas IP, åtminstone tre år framöver med möjlighet till förlängning med ytterligare två år.

– Vi har haft fem bra år i Stockholm, först på Friends Arena och nu de senaste tre åren på Tele2 Arena. Villkoren har varit goda och vi har haft ett fint samarbete med arrangörerna under dessa år, säger ligachefen hos Svensk Elitbandy, Per Selin till förbundets hemsida.

Som bekant har Uppsala ett stort förflutet (1991–2012) av att hålla värdskapet för klassiska bandyfinalen.

Men vad tycker spelarna i elitserieklubbarna om beslutet? Vi gjorde en stor genomgång och frågade vad de tyckte om att byta spelplats kommande tre åren.

Markus Kumpuoja, Sirius:

– Jag har varit på tre SM-finaler i Stockholm. I år hoppade jag över finalen för att stämningen och atmosfären i Tele2 inte nått det jag tycker en SM-final förtjänar. Man får helt enkelt spela finalen på en mindre arena i framtiden eller ha kvar den i Uppsala. Jag tycker att det är helt rätt att finalen flyttas tillbaka till Uppsala. Sen hur det blir med vädret på finaldagen vet man inte, men det jag vet är att jag kommer att gå på finalen igen. Det ska bli häftigt med en final utomhus igen.

Robert Rimgård, Hammarby:

– Jag tycker det är att ta flera steg tillbaka, att riskera att vädret kommer ställa till det tycker jag är oansvarigt. Förbundets prio måste vara att finalen ska spelas där förutsättningarna är som bäst. Och det är inomhus. Och även om vissa påstår eller om isen inte varit perfekt på Tele2 så tycker jag det är upp till förbundet att i tid göra is där och se till att isen håller högsta klass. Det var kanonbra is på Friends när vi spelade vår final där så det går.

Ted Haraldsson, Sandviken:

– Jag har lite blandade känslor faktiskt. Rent sportsligt sett är det ju inte idealiskt att riskera ett väderförhållande likt det i SM-finalen 2010. Men allt runtomkring är så mycket bättre i Uppsala. Nu när man misslyckats att få bra publiksiffror på Tele2 är det kanske värt att testa Uppsala igen? Bara man inte tar publiken för givet.

Simon Jansson, Västerås:

– Nja, tycker väl Tele2 kunde fått chansen några år till. Vi ska väl föra utvecklingen framåt med att spela bandy inomhus så tycker väl att finalen om någon match borde spelats inne. Men kan förstå förbundet också. I Uppsala blir det kanske lite mer fest och folk. Det tog väl Uppsala några år att etablera finalen så…

****

Andreas Westh, Bollnäs:

– Ja, vad ska man säga om det? Är ju lite synd ändå att man inte fortsätter på Tele2. Samtidigt så är Studenternas någonting fantastiskt med allt som händer i själva stan kring finalerna. Det handlar ju såklart om ekonomi det här. Ja, det är ett överraskande beslut.

Olle Nordlund, IFK Motala:

– Tycker det är lite tråkigt att det inte gick att fylla upp Friends/Tele2 då man har bra förutsättningar. Men eftersom det blev som det blev där så tycker jag att det är självklart att man ska flytta tillbaka finalen till Studenternas. Har ej varit på någon final där men vad jag har hört så brukar det vara en bra folkfest innan/efter matcherna. Det tror jag gynnar alla så jag ser fram emot att finalerna spelas i Uppsala.

Martin Johansson, Villa:

– Väldigt konstigt att ta den vägen rent sportsligt. Alla lag är ändå igång 11 månader per år och försöker förbereda oss till denna match och då kanske det får avgöras under inte okej förutsättningar. Men man blir inte förvånad att de tog denna enkla väg istället för att jobba vidare på något som kunde ha blivit väldigt bra.

****

Magnus Fryklund, Broberg:

– Jag tycker nog att det är ett steg tillbaka. Visst, det var något speciellt med Uppsala. Men jag tror förbundet hade kunnat gjort mer för att få till en fest i Stockholm också. Jag har varit nere senaste tre åren och jag kan nästan räkna på en hand hur många andra spelare från andra klubbar jag har sett. Man måste börja där nånstans – är inte vi elitspelare intresserade/lockade av att se finalen live, varför ska en person som inte brukar gå på bandy åka ner på finalen då!?

Martin Frid, Edsbyn:

– Jag är lite delad måste jag erkänna. Publikmässigt har det ju sjunkit ganska mycket men det kan ju bero på att traditionen inte finns i Stockholm som den gör i Uppsala. Man vet ju vad man får bandymässigt inomhus men samtidigt vill man ju få en folkfest av det hela. Hade man gett Stockholm chansen några år kanske publiken ökat men det vet vi ju inte. Så kanske det är bra ändå att flytta tillbaka så kanske det blir bättre drag igen. Tror det är bra att bestämma sig i alla fall för jag tror inte det är bra att flytta fram och tillbaka.

Martin Krigh, Tellus:

– Personligen så hoppas jag att finalen kommer tillbaka till Stockholm 2021. Vi hoppas kunna spela final då, när klubben fyller 100 år, och det vore häftigt med en final på hemmaplan. Tills dess hoppas jag att det blir folkfest i Uppsala.

Johan Löfstedt, Vetlanda:

– Jag tycker att det är fel att gå tillbaka. Jag tycker och jag tror att Tele2 ändå är rätt arena för finalen. Hela bandyn jobbar för fler hallar och inomhusspel, då måste även finalen spelas inomhus. Det tog x antal år att etablera finalen i Uppsala. Jag tycker man var på rätt väg i Stockholm och det är otroligt synd att man vänder tillbaka.

****

Olov Englund, Kalix:

– Personligen tycker jag att det är fel. Tycker man kunde ha fortsatt att utveckla finalen med tak över huvudet. Men jag har ju inte all fakta heller, är alltid lätt att tycka saker.

Joakim Hedqvist, Vänersborg:

– Tycker att festen blir större i Uppsala och staden lever bandy mer än i Stockholm där det försvinner. Sedan har vi två lag som skall spela och ha de bästa förutsättningarna. Det kan ju bli svårare, samtidigt har väl inte isens kvalité varit den bästa i vare sig Tele2 eller Friends. Jag hoppas att detta blir bra och ser fram emot att vara på plats i Uppsala.

Robin Andersson, Tillberga:

– Blandade känslor. Synd att man inte ger Stockholm chansen på riktigt, kanske tar några år innan det blir succé. Samtidigt så känns det kul för oss som kommer stå på läktarn om det blir sol och lite värme.

Mattias Bladh