Anderstedt: ”Frälsaren Johan Esplund”

, ,

KRÖNIKA Det är kvällar som denna som gör att man älskar den här sporten. Vilken fantastisk kväll det blev i den fullsatta arenan i Lidköping.

Villa lyckades inte avgöra under 90 minuter som alla trodde. Edsbyn kämpade sig in i matchen. Jag skrev det tidigare att Edsbyn är det sämsta motstånd Villa kunde välja i slutspelet.

Men den här gången slutade matchen ändå som de allra flesta trott. Hade Edsbyn lyckats i förlängningen vet man inte alls fortsatta matchserien sett ut.

Edsbyn genomförde sin matchplan till punkt och pricka och var väldigt nära att lyckas. Men Edsbyn liknar inget annat lag i sådana här lägen. Stort beröm för insatsen, åtminstone i den här matchen, i förra mötet var laget alldeles för blekt.

Nu behöver Villaspelarna inte kliva på bussen till Hälsingland en gång till. Det blev heller inte en tillfällighet som avgjorde i sudden. Det blev Johan Esplund som gjorde det på egen hand.

Jag räknade till sju Edsbyspelare som Johan rundade innan han slog bollen förbi den åttonde, målvakten Anders Svensson.

Ett fantastiskt bandymål av en härlig spelare!

Det råder ingen tvekan om att Villa är ett välförtjänt finallag. Men det var nog en och annan Lidköpingsbo som såg spöket flimra förbi en kort stund när Edsbyn tog ledningen med 3-2 i den 77:e minuten.

Nej, nu kan alla i Lidköping sikta in sig på Studenternas. En finalplats har ändå känts förbokad för Villa hela säsongen. Nu är man där. Det första målet är avklarat, målet att ta sig dit.

Nu återstår bara det sista ynka hindret, att äntligen efter fyra finalförluster ta det efterlängtade guldet. Stryk 1975 mot Ljusdal med 8-4, stryk mot Boltic 1983 med 5-0, stryk mot Sandviken 2012 med 6-5 och stryk mot VSK 2016 med 5-2.

Det är nu hela Lidköpingsbygden skall frälsas och de blå laget äntligen få lyfta bucklan mot skyn i Uppsala. Bara en enda match till som skall vinnas.

Men – och jag säger bara men. Villa möter landets mest erfarna finallag. Mesta mästarna från Västerås. Klubben har spelat 36 finaler mot Villas ynka 4. VSK har 20 SM-guld!

Nu är frågan om det är den historiska tyngden som avgör eller om Villas sug efter guld blir för starkt för VSK. Det kan också bli något annat som blir avgörande, så nyckfull är den, SM-finalen i bandy.

Jag har sagt det förr. Väldigt mycket av egen lång finalerfarenhet. Det är en sak att vinna serien och ta sig igenom kvarts- och semifinal. Det är en helt annan sak att tajma allt man har i det sista avgörandet.

En enda match. Vädret spelar in, nerverna spelar in, tillfälligheterna spelar in, domarna spelar in och många gånger också turen spelar in.

Jag skriver det inte för att skrämma de blå supportrarna. Jag skriver det för att beskriva fascinationen över bandyns ädlaste institutioner – SM-finalen på Studenternas!

Jag ser en del på sociala medier som tycker att vi skall följa hockeyn och spela bäst av fem eller, må Gud förbjuda, bäst av sju matcher i en finalserie. SM-finalen i bandy är unik i idrottssverige! Den skall vi vara väldigt rädda om!

Skulle jag tippa finalen? Skulle inte tro det. Villa är knapp favorit, det är det enda jag kan säga.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Stort grattis VSK — och Svensks avstängning ger Edsbyn bekymmer

, ,

KRÖNIKA Stort GRATTIS VSK! Ni har återigen visat förmågan att vara bäst när det gäller. Mycket imponerande när säsongen som helhet varit lite upp och ner.

Om det sen räcker till ett nytt guld ska jag nog i skrivande stund låta vara osagt. Men oavsett vilket motstånd det blir så förvånar det inte mig om era fans får njuta av ännu ett guld.

Ted Bergström spelade inte från start nu heller. Är säker på att han själv längtar efter det. Bergström blev matchvinnare med tre mål i första mötet med Hammarby, sedan start på bänken igen. Och matchhjälte igen i tredje mötet.

Har han med kvällens hattrick spelat in sig i finalelvan månntro? Jag är medveten om att det kanske bara är en tillfällighet om man startar som ordinarie eller på bänken, men det har betydelse för spelarna.

VSK ägde den här tredje matchen fullständigt mot Hammarby. Full fart från start och Hammarby hade inte förmågan att störa VSK i ABB arena. Segern var helgjuten.

Hammarby lyckades inte uppbåda samma kraft som man hade i avgörande mötet med Sandviken i kvartsfinalen. Men Hammarby måste vara nöjt med den här säsongen.

Ska bli spännande att se Bajen nästa säsong, för elitlicensen sägs vara säkrad. Annars vore det trist.

Nu återstår frågan om vilket lag som får möta Västerås. Ska det bli en repris på finalen 2016 mellan Västerås SK och Villa Lidköping? Eller ska det bli en repris på finalen 2009 där VSK mötte Edsbyn?

Hursomhelst så kan vi minnas att VSK tog guld båda dessa gånger, 5-2 respektive 5-4 till Mesta mästarna. Kan det hända igen?

Klart är ändå att Edsbyn måste lyfta sig flera nivåer om man ens skall ha en rimlig chans att stoppa Villas 3-0-seger i semifinalen. Men nu har Edsbyn också en knepig lagsammansättning att lösa.

Joakim Svensk är borta från försvaret. Han fick 4 matchers avstängning för sin huvudlösa crosschecking i förra matchen. Regerande mästarna har redan nog med försvarsproblem.

Nu blir det omflyttningar i startelvan. Flyttar man ner någon från mittfältet uppstår en lucka där. Utifrån ser det ut som en jobbig situation att få ihop rätt spelare på rätt plats till tisdagskvällen.

Apropå Jocke Svensk. Det är någonting som felar där när han riskerar den här avstängningen efter crosschecking-överfallet på William Arvidsson i underläget med 4-8. Det är helt obegripligt.

Svensk får nu 4 matcher eftersom han är en återfallsförbrytare. Skulle Edsbyn vända på steken mot Villa så blir man utan Svensk i finalen.

Skulle Edsbyn torska mot Villa så blir väl Svensk bara avstängd under några matcher i Svenska Cupen i höst. Då får Svensk skatta sig lycklig. Det är trist att vara avstängd under en final. Men det är kanske det man borde tänka på innan.

Till sist. Grattis AIK till platsen i Elitserien! Alltid kul med nya lag. Nu har även Frillesås ett drömläge i kvalet. Det räcker med seger hemma mot Nässjö, kan till och med räcka med en poäng. Falun får skylla sig själv. En seger, två oavgjorda och två förluster hittills är för dåligt.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Villa tappar aldrig det här — och Disciplinnämnden har ett beslut att ta

, ,

KRÖNIKA Att först ha sett Hammarby-Västerås i snöoväder och sen få titta på Edsbyn-Villa med perfekta förutsättningar i Hälsinglands nästan heliga bandykyrka i andra semifinalen kan tyckas som en skillnad mellan natt och dag.

Men ändå inte. Om Hammarby slarvade bort stora delar av matchen genom satsningen på lyrbollar, mest i form av målvaktsutkast, så gav Edsbyn bort matchen mot Villa lika slarvigt.

Att slarva så kapitalt i passningsspelet och skänka borta snabba omställningar till landets bästa bandylag, det är självmord. Edsbyn var en riktig besvikelse.

Villa fick ett väldigt enkelt försprång med 3-0 på 13 minuter. Att slarva i egna uppspel och i försvarsspelet, det kan man göra mot många lag i Elitserien utan att det straffar sig. Men gör man det mot Villa så bjuder man för mycket. Villa är kliniskt effektivt.

Jag trodde Edsbyn skulle kunna ge bättre motstånd och kanske till och med skaka Villa på hemmaplan. Edsbyn har en enorm slutspels- och finalerfarenhet och så många vinnarskallar som borde kunna störa Villa på ett bättre sätt.

När Johan Löfstedt satte 2-4 precis före pausvilan gick luften ur matchen och andra halvlek blev bara en transportsträcka.

Villa är ett komplett lag. Det är bara Bollnäs som har knäppt Villa på näsan den här säsongen. Men som säsongen utvecklat sig så känns den matchen ganska avlägsen.

Villa imponerar. Jag var på väg att skriva mästarlag, men den risken tar jag inte, inte ännu. Jag märker på de Villasupportrar jag känner att kaxigheten växt betydligt under slutspelet.

Jag har förståelse för att ni ser guldet glimma runt hörnet. Ja, det kan mycket väl bli så, men så länge sista matchen är kvar på Studenternas så är inget klart. Ni får gärna glädjas och vara stolta, men gör inte misstaget att ta ut guldet i förskott.

Det blir såå extra jobbigt då om det skiter sig. Det finns inget som gör en så glad som att få jubla över ett SM-guld, särskilt det allra första. Det finns inte heller någon besvikelse som är så förkrossande som att förlora finalen, så in i bängen tråkigt.

Men som Villa presterar nu så vet jag inte riktigt vilket lag som skall knäppa de blåvita favoriterna.

Så en sak som knappt någon reagerat på, framför allt tyvärr inte Christoffer Aidesjö och hans domarkollegor. Nu har Villa spelat två matcher utan Felix Pherson som stängdes av för en ful tackling mot Motala.

Nu förutsätter jag att Disciplinnämnden tittar på slutminuterna i Edsbyn så att hemmalagets Joakim Svensk behandlas på samma sätt som Daniel Berlin och Felix Pherson.

Crosscheckingen i nacken på William Arvidsson hör inte hemma på en bandyplan. Det blev inte ens utvisning, men jag förutsätter ett annat beslut när de som bestämmer har kollat situationen.

Slutligen:
Är finalparet klart nu? Jag har skrivit om att det i historien varit svårt att vända 0-2-underlägen. Bara några gånger har ett lag lyckats med det.

Det är väldigt lätt att ta till något som att ”jag ska äta upp en sko ” eller ”jag ska promenera till Studenternas” eller varför inte ”jag ska bada naken på Sergels torg om inte Villa och VSK går till final”.

Nej, det ska jag inte roa er läsare med. Det kan inte vara nyttigt att äta skor, jag bor 392 mil från Studenternas och jag tror inte ens det är vatten i fontänen i Stockholm.

Men jag tror lik förbannat att det blir Villa och VSK!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Att njuta i horisontellt skitväder är sann kärlek

, ,

KRÖNIKA Hur kan man ägna en fredagskväll åt att se 22 man kriga om en liten boll i horisontellt snöoväder?
Jo, för att vi älskar den här sporten.
Och vi betalar till och med för det.

Andra halvlek av snömatchen på Zinken. Hammarby har genom ett totalt byte av matchplan i pausen börjat knappa in på underläget. Jag kom på mig med att tappa fokus.

Tankarna flög iväg från snöskottandet på planen till alla matcher man upplevt genom decennierna med allt från snömatcher, pinande iskyla och varma vårar till springbandy i en sörja av jord och is.

Det är precis det här som gjort att man älskat bandy i hela sitt liv. Helt plötsligt förändras förhållandena och spelarna måste ställa om till något man inte alls har tänkt sig i förväg. Detta är bandyromantik om något.

När jag såg matchen mellan Hammarby och Västerås så insåg jag hur sterilt och perfekt det är när bandy spelas inomhus. Jag förstår dom som fortfarande har åsikten att ”bandy ska spelas ute” med förstärkt glögg i portfölj.

Men samtidigt måste spelet utvecklas för att locka ny publik. Bandyn har tack vare de nya arenorna blivit så mycket snabbare och så mycket mera teknisk. Det är klart det är rätt utveckling om sporten ska kunna ge åskådarnas en större upplevelse.

För det är upplevelse klubbarna och förbunden måste fokusera på att skapa. Det är känslan av upplevelse som lockar folk att betala, tror jag.

Det här blev ju också en otroligt märklig match. Jag tror jag inte sett ett lag på länge som så kapitalt valt fel taktik som Hammarbys plan i första halvlek.

Jag ångrar att jag inte bestämde mig för att räkna Patrik Hedbergs målvaktsutkast. Men hade jag börjat räkna utkasten över nästan hela planen så inser jag att jag skulle tappat räkningen efter 15-20 minuter.

Att välja bort att försöka spela bandy på isen, så länge isen var spelbar, var helt misslyckat. Västerås som insåg att det, trots allt, skulle vara åkbart och spelbart åtminstone halva halvleken lyckades mycket bättre.

Å inte bara det, VSK skaffade en 3-0-ledning som skulle vara helt ointaglig trodde man efter Hammarbys första halvlek. Hur många, frånsett kanske ett antal inbitna Hammarbyfans, skulle satt en enda krona på att Bajen skulle vända på kuttingen i andra halvlek?
Jag är säker på att inte enda person skulle gjort det.

Men tänk så fel vi hade. Hammarby visade att det gick att helt byta taktik i paus, till och med genomföra den. Samtidigt som VSK-spelarna blev stillastående och nästan villrådiga. Skulle de fortsätta gå framåt och spela eller måste de börja försvara ledningen? Det verkade som en del i VSK tänkte så.

Så härligt det var att se Hammarby börja kriga. Rovdjuret får vittring på blod, Hammarby fick samma vittring efter att man lyckats skotta in det psykologiska 1-3-målet. Det räckte inte till seger, men det var härligt att se.

Avslutningsvis så måste blicken lyftas och vi ska titta framåt över hela matchserien. Vad händer nu? Efter att ha besökt Rocklunda fyllt av 3000 västmanlänningar ett stort antal gånger så vet jag hur otroligt starka mesta mästarna blir i hemmaborgen.

Apropå vittring, det har VSK fått nu också. Vittring på ännu en SM-final. Laget har tre matchbollar nu på Hammarby. Jag tror dom slår in den första på måndag.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Kliniskt hörnskytte gav VSK 1–0-överläge

, ,

KRÖNIKA Var det hörnskytteträning som låg bakom första VSK-segern? Det har i alla fall hänt något med det skyttet hos Mesta mästarna.

Från ett ganska bedrövligt hörnskytte i kvartsfinalspelet mot Vänersborg så var det helt annorlunda nu.

En bråkdel mål på hörnor mot Vänersborg, men fyra hörnmål mot Hammarby.
Det kan vara den här typen av matchsituationer som kommer att avgöra i semifinalen.

För det är väldigt litet som skiljer lagen åt. Båda lagen vill äga mycket boll och styra spelet. Det kändes ändå som att VSK hade det mesta av tålamodet och inte minst skärpan i avsluten ju längre matchen gick.

Som den utvecklade sig så var den här första semifinalsegern klar och rättvis för Västeråslaget.

Kan man dra några slutsatser av det till fortsättningen? Nej, jag skulle inte våga göra det utan att ta en stor feltippningsrisk.

Lagen är så jämna att det kan vara enskildheter som skärpan framför mål, hörnskyttet eller tålamodet som skiljer.
Det vi vet är att det blir en härlig andra match på fredag.

Minst 5 000 på Zinken och två lag som är helt fokuserade på seger.
Men, det är klart, skulle VSK klara det trycket och vinna igen, då är det mycket som talar för VSK i final.

Däremot om Hammarby lyckas revanschera sig så är det öppet – vidöppet!

Kvalspelet till Elitserien är också väldigt spännande. Nu har lagen kommit halvvägs, spelat tre omgångar av sex. De fyra lagen möts hemma och borta.

Det som är särskilt fascinerande i det här kvalet är att lagen omspänner hela den svenska bandyhistorien, från två anrika lag i de högsta serierna till två lag som tagit sig uppåt i seriesystemet på senare år. Falu BS och Nässjö IF är ju två klassiska lag i högsta serien. Frillesås och AIK Solna är nya utmanare.

Så här långt toppar AIK och Frillesås elitseriekvalet, båda har 4 poäng, sen följer Falun på 3 och Nässjö på en poäng. Den här kvällen tog Falun en mycket betydelsefull bortaseger mot Frillesås.

Det kan bli helt avgörande för Faluns möjligheter att klara sig kvar i Elitserien. När man tittar på det fortsatta spelschemat så tycker jag nog att Falun kan avgöra på egen hand eftersom man har både AIK och Frillesås kvar hemma och Nässjö borta.

AIK har också ett bra läge med hemmamatcher mot Nässjö och Frillesås kvar innan avslutningen mot Falun borta.

Jag sticker fram hakan och tror att Falun och AIK spelar i Elitserien nästa säsong.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Hammarby bröt de historiska sviterna — men SAIK:s tuffaste match återstår

, ,

KRÖNIKA Historien upprepade sig inte i Göransson Arena denna lördagseftermiddag!

Hammarbys klarade pressen att äntligen vinna en avgörande femte match. Sandvikens historiska svit på 24 år med minst semifinalspel blev aldrig 25.
Men rekordet lär stå sig ett bra tag ändå, kanske för alltid.

Det kan ha varit ett annat historiskt avbrott som Sandvikens bandyälskare fick bevittna i den här kvartsfinalen, även om de inte kanske tänkte på det under matchen. Klarar inte klubbens styrelse att ta sig ur det svåra ekonomiska läget så kan det här ha varit den sista matchen på elitnivå i Sandviken.

De mest pessimistiska rösterna säger att klubben kan försvinna om man inte klarar elitlicensen.
MEN enligt intensiva rykten i Sandviken ska en ekonomisk räddningsplan vara på gång.
Det är många som håller tummarna nu och ett par månader till.

Svensk bandy behöver inte förlora de topplag som nu är i ekonomisk gungning, snarare få fram flera bra lag, men med ordnad ekonomi.

För en räddningsplan kräver att det ekonomiska handlaget blir seriöst, kostnadseffektivt och trovärdigt. Bara då kan det lyckas. Jag hoppas verkligen att omställningsarbetet i såväl Sandviken som i Västerås och i Hammarby skall lyckas. Vad skulle det bli av elitserien om ett par av dessa klubbar försvann?

Alla spelare var efter 2-2 i matcher taggade till tänderna inför avgörandet idag. Det som förvånade mig var att inte tändningen visade sig mera i spelet från hemmalaget. Nu när man hade stödet från nästan 3 000 i publiken. Det var tamt och idéfattigt och den här riktigt desperata offensiven infann sig inte ens i tvåmålsunderläge. SAIK hade helt enkelt inget recept mot Hammarbys kloka defensiv.

Hammarby gjorde en mycket bra match, det ska verkligen framhållas, främst defensivt där hemmalaget ideligen körda fast och fick vända hemåt. Det som också skilde lagen åt var att Hammarby satte sina chanser. De grönvita hade också hjälp av ett i vissa stunder tveksamt hemmaförsvar, det gäller såväl utespelare som målvakt.

Hammarby blev alltså sista lag till semifinal, vad ska man då tro om dom två matchserierna?
Ja, här är vi nog alla lika bra eller dåliga tippare skulle jag tro.

VILLA—EDSBYN

Villa är favorit med det starka lag klubben fått ihop till den här säsongen. Men pressen är extremt stor. Det är nu Villa ska vinna det guld supportrarna väntat på i så många år. Man har sämsta möjliga motstånd nu för att lyckas.

Edsbyn, regerande mästarna, är ett hemskt lag att möta. Så fullt av vinnarskallar, hörnskyttar och av slutspelserfarenhet. Om jag ska våga mig på ett tips så blir det ändå Villa, kanske med hjälp av tre hemmamatcher.

Men kräv inte att jag ska spika, garderar direkt om jag får chansen.

VÄSTERÅS—HAMMARBY

Denna grönvita semifinal är nästan lika svårtippad. Två cuplag som kan vinna vilka matcher som helst, hemma som borta. Det som skulle kunna bli avgörande är den enorma rutin VSK har av slutspel och av att vinna. Att vara mesta mästarna är inte en press som laget har på sig, det är en kraft, tror jag. Tippar på VSK, men det blir nog inte tre raka.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Historien grinar ”Bajen” i ansiktet och VSK ett nummer för stort

, ,

KRÖNIKA Torsdagens båda fjärde kvartsfinaler, som många trodde skulle bli ovissa och spännande, blev det inte alls, åtminstone inte i Vänersborg. Västerås tog snabbt initiativet genom att skaffa sig 2-0 redan efter 11 minuter.

Resten av matchen visade VSK att laget är ett nummer för stort för Vänersborg. Kanske inte i en vanlig elitseriematch, men när Mesta mästarna börjar få vittring i slutet på februari då höjer laget sig ett par snäpp och blir mycket svårt att ha att göra med.
Det fick Vänersborg känna av.

Vänersborg har ändå all heder av den här säsongen. Att ta sig till slutspel efter ett par ytterst jämna matcher mot Broberg var starkt och i åtminstone en av kvartsfinalerna lyckades man ta vara på sina hörnor och chanser. Tror att laget knyter näven i fickan till nästa säsong!

Tänk att historiens makt ändå är stark! Jag har vid flera tillfällen skrivit om att det inte ofta händer att ett lag reser sig från ett 0–2-underläge och vinner matchserien.

Sandviken och Hammarby är så jämna och kan varandra så väldigt väl att varje enskild match blir ytterst oviss. Och hemma- eller bortaplan verkar vara helt ovidkommande.

Jag tror att fjolårssemifinalen, där Sandviken vann fjärde matchen borta och femte matchen i sudden hemma, satt i en del huvuden nu. Om fjolårets matchutveckling satt i huvudena på spelare i båda lagen så var det inte alls så konstigt att det gick som det gick.
Sandviken bar en övertygelse om att man gjort det förr och Bajen visste hur det gick ifjol.

Den här fjärde matchen går inte till bandyhistorien som den mest fartfyllda och händelserika.
Långt därifrån.

Men nu gjorde förutsättningarna att spänningen fanns där hela tiden, trots väldigt avvaktande spel matchen igenom. Båda lagen hade på något sätt bestämt sig för att man skulle ta tillvara chanser som dök upp, hoppas att motståndarlaget skulle göra misstag.
Precis så blev det.

Efter att Hammarby kvitterat till 2-2 så begick man några misstag och Sandviken kunde hugga direkt. 2-3 och 2-4 på en minut.
Och historien upprepade sig och Sandviken visade på mental styrka, igen.

Nu är den stora frågan om historien ska upprepa sig även i den avgörande matchen på lördag eller ej. Vågar någon tippa?
Jag passar på det.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: En rysarsemifinal att vänta mellan Villa och Edsbyn — men Villaglädjen förstördes av Felix Pherson

, ,

KRÖNIKA Grattis Edsbyns IF och Villa-Lidköping BK!
De två första lagen till årets semifinaler.
Det är ingen tvekan om att det är två rättmätiga semifinallag som den här kvällen tog sig vidare.

Men, ett stort tack till IFK Motala! Det var ni som gjorde den här kvällen till en upplevelse för oss som såg matcherna.
Så befriade från respekt, så fokuserade på att göra allt för att få till en fortsättning på matchserien.
Och så vacker bandy ni bjöd på.

Ni höll er till matchplanen i mer än 90 minuter och visade alla andra lag i Sverige att det är möjligt att försätta storfavoriten Villa i rejäl gungning. Men framför allt var det njutbart att se den bandy som IFK Motala presterade.
Tack Motala! Nästa säsong blir det ännu mera spännande att se det här fajtande blåvita laget.
Det är jag helt övertygad om.

Villa såg skakat ut ganska långt in i matchen. Laget trodde säkert att det skulle ordna sig till slut och det gjorde det ju också. Men trots att spelarna inte skulle medge det, så tror jag att Villa tänkte sig en betydligt lättare tredje match än vad det blev. Samtidigt är det starkt att ta sig samman när spelet under större delen av matchen hackade.

Men Villaglädjen förstördes av Felix Pherson!
Den mycket brutala tacklingen som skadade Motalas Nicklas Ögren hör inte hemma i ett slutspel.
Det grova matchstraffet var självklart för huvuddomaren Christoffer Aidesjö. Den händelsen förtar en hel del av segerglädjen.

Tänkte inte Pherson alls på konsekvenserna den brutala tacklingen kunde få? Dels att han skulle skada Ögren, dels att han riskerade att få avstå från den guldfinal hela Lidköping väntar på.

Jag vet inte hur många matchers avstängning det blir. Blir det bara 3 matcher får Felix vara tacksam. Men blir det 4 eller fler riskerar han att få stå på läktaren på Studenternas, om nu Villa tar sig dit. Tror det blir ett samtal med Johan Sixtensson då det inte är första matchen Pherson visat på överhettning.

Den andra kvartsfinalen blev inte alls det spänningsdrama vi hade hoppats på. Bollnäs visade sig inte alls kunna resa sig och skaka Edsbyn i bandykyrkan. Laget skapade en hel del målchanser, men lyckades inte sätta dit bollen förrän allt var avgjort. Tycker faktiskt att Bollnäs underpresterade i flera av matcherna mot Edsbyn.
Och det håller inte mot ett Edsbyn med vittring på stora matcher i slutet på säsongen.

Att Edsbyn växer desto längre slutspelet går visste vi redan. Det här blev bara ett kvitto på att de rödblå blir att räkna med igen. Edsbyn har en fantastisk förmåga att, trots ett litet svajigt seriespel, samla sig och kliva upp en nivå i slutspelet. Nu kan man sätta sig och titta på Villa-Motala och få en del tips på hur man skakar de tänkta mästarna.

Vad ska vi då tro om semifinalen? Nu blir det en matchserie än mer intensiv än något av lagen upplevt i kvartsfinalerna.
Det är klart att Villa är favorit. Men det tror jag inte har någon betydelse för Edsbyn, tror snarare att Edsbyn gillar läget.
Båda lagen och supportrarna har nog förra årets semifinal i färskt minne.

Villa vann 3-1 borta och 8-2 hemma. Edsbyn tog sen tre raka; 6-4 hemma, 5-3 borta och 5-3 hemma i femte matchen.
Men nu är Villa ett helt annat lag och Edsbyn har ännu flera vinnarskallar.

En rysare!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: VSK grundlade sitt avancemang — och SAIK skapade ny rysarmatch

, ,

Båda matchserierna lever! Vi som älskar bandy och många dramatiska matcher i slutspelet gläds åt att båda matcherna på den ena halvan nu går in i fjärde matcherna. Att Västerås får möta Vänersborg en fjärde gång visste vi. Men Sandviken reste sig hemma mot Hammarby och grejade också en fjärde match.

Västerås har ändå det klart bästa utgångsläget av de båda favoritlagen. De grönvita tar, trots bortaförlust på torsdag, sig vidare genom att vinna femte matchen man har som bonus på hemmaplan.

Men hörnskyttet VSK, det var rent bedrövligt den här kvällen. Ett mål på 21 hörnor! Man behöver inte vara matematiker för att konstatera att det är långt under godkänt. Grönvitt kommer att tvingas till hörnträning av Micke Carlsson, var så säker. Men Vänersborg fortsätter med bra hörnskytte, nu mål på 2 av 9 hörnor.

För det andra favoritlaget i kvartsfinalen, Sandvikens AIK, så finns nu inte möjligheten att ta stryk borta och vinna hemma i femte som VSK. Då är matchserien slut på torsdag på Zinken.

Tänk att de här två lagen, Hammarby och SAIK, mötts ett flertal gånger i likadana lägen. Förra året var nästan exakt detsamma. Hammarby hade 2-1 i matcher, men klarade inte att avgöra hemma i fjärde och Sandviken avgjorde istället i sudden på hemmaplan i femte. Undrar om det sitter i huvudena på spelarna i Hammarby?

Sandviken hade mera fart i den här måndagsmatchen och nu var det Hammarby som slarvade en hel del i passningarna på mittplan och uppträdde tveksamt som helhet. Hammarby var mera avvaktande och Sandviken satsade offensivt, hade mera bollkontroll och satte chanserna bättre.

Slutligen, vad tippar man då?

VSK tar sig vidare till semifinal. Om inte på torsdag så i avgörande matchen hemma. Men kräv inte av mig att jag ska tippa Hammarby-Sandviken på torsdag. Jo, så långt kan jag tippa att om Bajen inte avgör hemma på torsdag, då går Sandviken till semifinal i femte matchen.

Sandviken var alltså det första laget av tre att påbörja vändningen av 0-2-underläge. Denna tisdagskväll ska Motala och Bollnäs försöka med samma konststycke. Tyvärr har de bortamatcher nu och det tror jag inte vare sig Motala eller Bollnäs klarar.

Men jag blir glad om jag har fel, vi bandyälskare gläds ju åt långa matchserier.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Jag unnar er i Lidköping att snart få känna hur det känns

, , ,

När helgen nu har erbjudit en paus i slutspelet, åtminstone för de bästa herrlagen, kan jag inte låta bli att skicka en tanke till de våndande supportrarna i Villa-Lidköping. Även om laget planenligt vann Elitserien och har 2-0 i matcher i kvartsfinalen så kommer stunden allt närmare en fråga som supportrarna säkert inte kan frigöra sig ifrån.

”Ska guldspöket visa sig igen?”

Ska förbannelsen brytas?

Ska belackarna äntligen få fel? Ska Lidköpingsbygden se solen den 23 mars och äntligen kunna gå rakryggade?

Villa har spelat endast fyra finaler, men ett stort antal kvarts- och semifinaler, men varje gång har guldspöket vuxit sig större och större.

Det är den här frågan som på något sätt hänger över hela bandysverige.
Kommer de att klara det nu?

Nu när Villa har förstärkts till det bästa lag man kan tänka sig, med spelare som ser ut att inte kunna misslyckas.
Många villasupportrar ser det som självklart att Villa nu sopar rent med de lag de möter och äntligen tar guldet: ”Det går inte att förlora med det här laget”.

Men det finns dom som varit med litet längre, som inte tror att spöket lämnar dom ifred nu heller. ”Det händer säkert något djävelskap på vägen, skador, andra lag som har tur, domarna eller något annat”.

Jag som älskat bandy sedan jag lärde mig krypa, född och uppvuxen på en plats där det här Villaspöket hade sina föräldrar, om spöken nu har föräldrar. Sandvikens AIK har en betydligt längre bandyhistoria än Villa och har en segerrad som är än mera imponerande.
Men det fanns en tid då spöket alltid visade sig under mars månad och såg till att det alltid blev något fel i slutet.

Jag började gå på bandy i mitten av 60-talet. Om man bodde 50 meter från dåtidens bandyborg i Sandviken, Norra IP, så var det omöjligt att inte bli frälst.

Under de närmaste dryga 30 åren, från 10-årsåldern, tills jag var 42 så var jag på alla hemmamatcher, åkte i supporterbussar, arrangerade supporterresor och fick uppleva fem bandyfinaler. Ja, till och med vara hejaklacksledare en final.

Men det var omöjligt att få uppleva hur det kändes att få vinna guld.

Hur kände dom det, dom där brobergarna, örebroarna, katrineholmarna, bolticälskarna och västeråsarna som fick se solen skina i mars ideligen, som fick åka hem från Söderstadion eller Studenternas och jubla i högan sky och fira sitt lag när dom kom hem till Guldstaden?
Hur kändes det?

En fråga jag ofta ställde mig, jag som fick uppleva fem finalförluster och en satans massa kvarts- och semifinaler under drygt 30 år.

När jag stod på Studenternas en söndag i mars 1996 å precis som vanligt fick titta på när segerrusiga grönvita fans fyllde isen och skrek ut sin glädje så dök en tanke upp i mitt huvud som jag inte tänkt förut. Ska jag tvingas leva ett helt liv och inte få uppleva hur det känns att vinna ett guld?
Jag fick nästan en tår på kinden när jag tänkte att det förmodligen var sant.

Samma typ av tår jag kunde få när jag var liten och stilla i min säng under mörka kvällar insåg att mina föräldrar kanske en dag inte finns längre.

En sådan där insikt som gör så fruktansvärt ont.
Jag var egentligen inte så intresserad av själva segern, det är ju bara en bandymatch som ska vinnas. Nej, jag var bara så otroligt nyfiken på hur det skulle kännas.

Ni Villasupportrar som nu gläds åt segrarna, men fortfarande våndas ju närmare den där dagen kommer i mars. Ni kommer att få uppleva guldet, var så säkra. Blir det inte i år så kanske det blir nästa år, men väldigt mycket talar för att ni får smaka guldkänslan redan om en månad.

Det fick jag till slut också. I mars 1997 hände det. 51 år efter förra guldet 1946!
Men nästan hela matchen så trodde jag att det skulle sluta som vanligt. SAIK-Västerås inför 17 488 åskådare. 4-3 till mitt lag i paus. Otroligt jämnt.
Hasse Johansson var planens kung, gjorde alla 4 Västeråsmålen.

SAIK ledde med 5-4 i slutminuten när Hasse får på ett kanonskott för en kvittering. Pang! Ribbträffen hördes över hela Uppsala. Slutsignalen går.
Å inte en enda grönvit på innerplanen.
Bara ett myller av svartvita människor, så många jag inte trodde fanns.
Å jag fick känna hur det känns, äntligen!

Men när folk frågat mig hur det känns har jag bara kunnat svara – det går inte att beskriva!

Jag håller, som ni förstår, alltid på mitt svartvita lag, men jag unnar er i Lidköping att snart få känna hur det känns.

Kjell Anderstedt