Anderstedt: Vem kan vrida sig ur 0–2-underläget?

, ,

KRÖNKA I en av mina tidigare krönikor skrev jag om ett par historiska ”sanningar” som kanske ger en hint om hur det kan gå i slutspelsmatcher även i nutid. Bland annat tog jag upp det faktum att det historiskt varit mycket svårt att ta sig ur det skruvstäd som ett 2-0-underläge i matcher innebär. Nu har vi tre kvartsfinaler av fyra som är i det läget.

Hammarby-Sandviken 2-0
Edsbyn-Bollnäs 2-0
Villa-Motala 2-0

Rent historiskt kommer i bästa fall en av de tre kvartsfinalerna att kunna överleva den tredje matchen. Om man då dristar sig till att rangordna möjligheterna för de lag som nu har 0-2-underläge i matchserien så har lagen helt olika förutsättningar. Men först en titt på fredagskvällens matcher.

Villa tog en stabil seger igen mot Motala. Även om siffrorna rann iväg något så skall Motala ha all heder av den här matchen. Motala var respektlöst och ville visa sina supportrar att man inte kommer att vika ner sig på förhand mot Villa. Speciellt härligt var det att se den offensivlusta som Motala visade när matchen egentligen redan var körd.

Motala satsade allt framåt, det spelade ingen roll om en eller till och med två egna spelare satt på utvisningsbänken. Man skulle framåt och det var härligt att se. Nu räckte det inte för att skaka Villa. Det kanske hade lyckats mot många andra lag, men Villa är alltför bra. Återigen en imponerande insats med stabilitet både framåt och bakåt. Och Villaspelarna tog inte i mera än vad som behövdes, de hade full koll på matchen och motståndarna.

Edsbyn har också visat att man är numret större än Bollnäs i två matcher. Normalt brukar båda lagen vara synnerligen starka på hemmaplan, men Bollnäs låg hela tiden steget efter. Hemmalaget hade till exempel 13 hörnor och lyckades inte få någon fullträff alls. Edsbyn däremot såg ut att ha en sån kontroll som man normalt sett har hemma i bandykyrkan.

Så tillbaka till 0-2-underlägena. Jag har tagit mig friheten att gradera möjligheterna för de tre lag som nu ligger under med 2-0 i matcher.

Hammarby-Sandviken 2-0
De här två lagen har mötts i många slutspel och flera finaler. Det verkar som att hemmaplan inte har någon betydelse. I färskt minne fjolårets semifinalrysare där lagen vann varsin hemma och bortamatch innan suddenavgörandet i femte matchen. Sandviken är det lag av de tre i 0-2-underläge som har störst chans att vända på steken. Sandviken har också två hemmamatcher kvar.

Edsbyn-Bollnäs 2-0
De här två hälsingelagen känner varandra så innerligt väl. Det finns inget de inte vet om varandra. Jag ger Bollnäs viss chans att ta sig ur greppet och vända på steken, men problemet är att Edsbyn har två hemmamatcher kvar. Men om det blir fler matcher än tre så är det ingen direkt skräll.

Villa-Motala 2-0
Här skulle det bli säsongens stora skräll om Villa inte avgör hemma i tredje matchen. Det är klasskillnad mellan lagen. Jag ser tyvärr inga möjligheter för Motala att ställa till med något. Den stora chansen var att vinna hemma. Villa har dessutom två hemmamatcher kvar.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Två chanser till revansch — men bara Vänersborg stod pall

, ,

Ojojoj, vilken dramatik den här slutspelskvällen bjöd på. Och jag pratar självklart om mötet mellan Vänersborg och Västerås.
Den andra kvartsfinalen mellan Hammarby och Sandviken blev tyvärr inte alls samma gastkramning.

Men vilken vilja, fokusering och djävlaranamma Vänersborg visade i den andra kvartsfinalen mot Mesta mästarna. Trots att VSK knappade in från 4-1 till 4-3 när bara drygt 10 minuter var kvar så gjorde Vänersborg 5-3 och skaffade en ledning vi, som såg matchen, trodde var ointagligt.

Men den match där VSK viker ner sig finns inte. De grönvita gör 5-4 med bara halvannan minut kvar av ordinarie tid.
Å med en straff på 5 minuters övertid kvitterar VSK.

Här trodde åtminstone jag att det grönvita laget med så många vinnarskallar skulle avgöra i sudden.

Men det här härliga laget från Vänersborg blir inte att leka med i den här kvartsfinalen.
Juho Liukkonen klipper in en hörna i sudden death för Vänersborg, å glädjen är fullständig.

Men blir det här en tillfällig glädje för Vänersborg? Kommer Västerås att återställa ordningen och vinna med 4-1 i matcher genom en retur hemma och en säker bortaseger efter det?

Nej, jag är inte alls säker på det. Vänersborg genomförde den här matchen på ett mycket imponerande sätt. Höll spelet väl uppe, satsade framåt och jobbade som illrar i försvaret.

Jag tror det är helt öppet. Erfarenheten av tuffa slutspelsmatcher har förstås betydelse och det kan mycket väl bli VSK som avancerar till semifinal.

Men här blir det fajt ända in i kaklet. Ari Holopainen är en finne med rötterna i Varkaus. Dom ger sig aldrig utan att kriga till slutet. Oj så spännande det blir, och helt öppet.

Den andra kvartsfinalen fick en utveckling som nu pekar mot att Hammarby bryter Sandvikens fantastiska semifinalsvit. I år har SAIK chansen att nå 25 år till minst semifinal, det är ett helt otroligt rekord. Om det nu kan bli verklighet.

Men just nu är det svartvita laget en bit ifrån att lyckas med det. Tidigare har vi varit med om matchväxlingar mellan de här båda lagen där det senast förlorande laget växer som ett nytt lag till nästa match.

Det skedde inte i det här mötet på Zinken. Hammarby spelade stabilt och var inte direkt i gungning, inte ens när Sandviken kvitterade två gånger till 1-1 och 2-2. SAIK kommer inte upp i nivå. Tappar boll flera gånger på mittplan och har en obefintlig markering i försvaret vid ett par baklängesmål. Å Hammarby uppträder tryggt och säkert både framåt och bakåt.

Det här SAIK-laget har tidigare presterat på ett sätt som fått supportrarna till eufori. Men nu är laget i brygga och det krävs att de stora spelarna kliver in och tar ansvar på riktigt i ett avgörande läge.

Daniel Berlin, Christoffer Edlund, Erik Säfström, Joel Othén, Daniel Mossberg och Linus Pettersson, landslagsspelarna, behöver ta ansvar på hemmaplan på måndag.

Annars stannar semifinalrekordet vid 24 säsonger, å misslyckandet mot Hammarby blir tyvärr signifikativt med den ekonomiska fajten klubben nu är mitt uppe i.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Villa och Byn klara för semi, eller? Inte alltid så enkelt…

, ,

KRÖNIKA Det vore enkelt med snabba slutsatser av onsdagskvällens kvartsfinaler.
Edsbyn-Bollnäs 5-1 och Villa-Motala 13-2. Det blir tre enkla segrar för favoriterna.

Men då tror jag man kan vara både för tidigt ute och helt fel ute, framför allt alldeles för tidigt ute.
Varför inte använda litet historiska fakta för den här analysen?

För med historien brukar man kunna dra en del kloka slutsatser. Och att ta hjälp av historien brukar också kunna roa läsaren, ja för supporters som just förlorat den första kvartsfinalen kan det till och med ge litet råg i ryggen.

Historisk ”sanning” 1
Stora siffror i slutspel behöver inte leda till att allt rullar iväg. I fjolårets kvartsfinal Hammarby-Vetlanda hade lagen vunnit en match var inledningsvis. När sedan Hammarby tog emot på Zinken skåpade man ut Vetlanda med 11-2. Ett par dagar efteråt vann Vetlanda hemma med 7-5!

Exemplen på sådana här svängningar är många.
Det finns all anledning för både orangea bollnässupportrar och blåvita fans i Motala att tagga upp för fullt inför fredagen.

Historisk ”sanning” 2
Men Bollnäs och Motala måste nog vinna på fredag. Tyvärr finns det bara några exempel på lag som tagit sig vinnande ur en kvart- eller semifinal i 0-2-underläge. Nästan alltid går det lag som vunnit två raka också vidare.

De senaste åren har vi bara två exempel på motsatsen. 2014 tog Vänersborg en 2-0-ledning mot Västerås i kvartsfinalen. Dessutom övertygande med 9-3 borta och 5-3 hemma. Men VSK reste sig ur askan och tog tre raka med 9-5, 7-3 och 7-2.

Det andra exemplet från närtid är 2018 då Villa tog ledningen med 2-0 i matcher i semifinal mot Edsbyn. Vann 3-1 borta och storseger 8-2 hemma. Men Edsbyn, som visat sig vara bäst när det gäller förr, tog sen tre raka med 6-4, 5-3 och 5-3.

Motala började friskt mot Villa i utomhusmatchen på Isstadion i Lidköping. Men 2 snabba mål för Villa två gånger om i första halvlek gav laget det försprång det så många gånger skaffat sig i vinter.

Efter snabba 2-0 i matchinledningen reducerade Motala, men sen kom ytterligare ett 2-målsryck som gav 4-1 och då blev det aldrig spännande igen. Men, som sagt, att det rullar iväg brukar inte betyda nånting.

Men nu är det förstås Villa det gäller. Laget är så starkt att det mycket väl kan ta tre raka både i kvart och semi. Det är ett helgjutet vinnarlag. Starkt försvar, systematiskt och snabbt anfallsspel och sen bjuds man alltid på vackra mål. Precis så imponerande som vi förväntat oss.

Men jag tror Motala kan skaka Villa hemma ändå. Bara spelarna kan bli precisa och noggranna i avsluten och hålla ihop defensiven på ett tajtare sätt så kan dom skrälla, åtminstone hemma.

Edsbyn och Bollnäs i slutspel är alltid ovisst och inget är avgjort på förhand, inte ens när ett lag nu har 1-0 i matcher. Så mycket känslor som finns hos spelare och supportrar, det är så mycket vilja, stolthet och hatkärlek så energin skulle kunna värma ett större villaområde.

Det är ett som gäller på fredag. Bollnäs måste vinna. Hemma och borta är helt olika saker mellan de här lagen. Varför måste man vänta ända till på fredag?

Jo, för på torsdagskvällen väntar två andra gastkramande matcher.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: 4 minuter knäckte Vänersborg och SAIK i gungning

, , , , , ,

KRÖNIKA Det var tre lag av fyra i den första kvartsfinalserien som gick in i slutspelet med den iver och kämpaglöd som behövs. Tre lag som visade att man säljer sig dyrt och kommer att kriga varje minut.

Tyvärr visade det fjärde laget inte alls den inställningen. Sandvikens AIK var säkert förberett på slutspelet, men det såg vi inte alls. Konstigt annars när laget nu har chansen att sätta ett rekord som lär bli oslagbart i svensk bandy.
Att gå till minst semifinal 25 år i rad!

Det är helt fantastiskt att lyckas med den bedriften, om man nu gör det förstås.

När man som jag har sett laget under alla dessa säsonger, och några fler också, så har laget haft en fantastisk förmåga att ta fram extra kraft i slutspelet. De spelare som inte varit vinnarskallar från början har snabbt skolats in i ett lag som ofta blivit bättre ju längre slutspelet har gått. Och slutspelen för detta svartvita lag har alltså blivit väldigt långa.

När jag såg gårdagskvällens inledande kvartsfinal hemma mot Hammarby blev jag både oroad och besviken. Lagmaskinen har hackat förr och ändå lyft sig i nästa match. Men det fanns inget i matchen igår som visade på den glöd som krävs. Idéfattigt anfallsspel, ständiga bolltapp på mittplan och oändliga hemvändningar istället för full fart framåt. Det håller inte.

Hammarby spelar såå klokt. Ett samlat försvarsspel och bredd, djup och fart i anfallsspelet. Å längst bak, skicklige Patrik Hedberg som höll tätt på ett imponerande sätt.

Hur slutar då den här kvartsfinalen? Ja, säg det. Har förra årets semifinal lagen emellan i starkt minne. De tog en hemmavinst och en bortavinst vardera innan Sandviken i ett skälvande sudden-death-drama tog sig till final genom hörnmål av Daniel Berlin. Det kan bli fem matcher nu också, men då måste Sandviken ta fram en kämpaglöd och offensivlusta och det redan i första returen på Zinken.

Vänersborg visade att man förvaltat åttondelsspelet väldigt väl och startade kvartsfinalen mot VSK med fantasi, starkt försvarsspel och variation framåt.

Det gav 2-1-ledning en halvtimme in i matchen. Sen blir 4 minuter matchavgörande till grönvit fördel genom två spelmål av Martin Landström och ett hörnmål av Stefan Edberg. Sen visar Västerås den erfarenhet och rutin som behövs för att säkra matchen i ett tidigt skede. En mycket stabil seger för favoriterna.

Men jag tror inte Vänersborg viker ner sig redan nu. Jag tror fortfarande att laget tar minst en seger hemma i VM-arenan. Och Vänersborg måste nog göra det redan i första returen.
I annat fall blir det bara tre matcher.

Kjell Anderstedt