Tillman: Bollnäs och Frillesås lät sig inte påverkas av yttre faktorer

, , ,

KRÖNIKA Eftersom det fortfarande spelas bandy under bar himmel på en hel del idrottsarenor runt om i Sverige så funderar jag på om det verkligen finns några perfekta yttre förhållanden längre med tanke på hur klimatet är nu för tiden.

Hade jag själv varit en bandyspelare på elitnivå och skulle spela en utomhusmatch så hade jag nog önskat mig en stjärnklar himmel, vindstilla och ca -2 grader.

Men nu är jag ju ingen spelare utan bara en stor fantast av denna fina och vackra vintersport. Då vill jag ju självklart att de yttre förhållandena är så bra som möjligt för de aktiva så att jag som åskådare kan få valuta för entrépengen.

Gårdagens matchen mellan Frillesås och Bollnäs på Sjöaremossen visade en temperatur runt nollan, molnigt och inte så mycket vind. Rätt bra förhållanden med andra ord.

Men i och med att Frillesås och Bollnäs är två lag som inte har en hall att tillgå är de vana med varierande väderförhållanden, och detta syntes verkligen matchen igenom då de inte läts påverkas av de yttre förhållandena.

Frågan jag ställde mig inför denna match var också om Bollnäs kunde ta med sig den fina insatsen som man stod för i den senaste omgången då man besegrade serieledarna Villa-Lidköping på Sävstaås. Eller om man skulle underskatta ett Frillesås som befinner sig på den nedre halvan av serien.

Bollnäs kunde i alla fall inte fått matchinledningen på ett bättre sätt då man redan i första anfallet gjorde mål genom lagets stora målskytt och stjärna, Patrik Nilsson.

Bollnäs fortsatte sedan att trycka tillbaka Frillesås i 30 minuter utan att lyckas göra fler mål.

Efter detta tycker jag att Frillesås kom in mer och mer i matchen genom att man spelade ett tightare försvarsspel samtidigt som man började spela ett enklare anfallsspel där man komrunt på kanterna och fixade fram några hörnor.

Detta spel gav resultat i form av att Adrian Emretsson gjorde 1-1 efter 37 minuters spel genom ett distansskott samt att Johan Grahn satte hemmalaget i ledningen ledningen med sitt 2-1-mål i halvlekens sista minut på hörna.

Svenne Olssons mannar måste ha fått sig en ”liten” utskällning i halvtidsvilan. Och det med all rätt. Andra halvlek startade precis som den första i mitt tycke. Bollnäs hade tryck i grejorna och på knappa tio minuter hade man vänt underläget och gått upp till 3–2 efter mål av Christian Mickelsson och Patrik Nilsson.

Bollnäs höll sedan undan och kunde också kosta på sig en straffmis.
På tilläggstid, vem annars, spikade Patrik Nilsson slutresultatet 4–2.

Resultatet visar ändå att det inte är lätt för topplagen att möta Frillesås på bortais.
Tror Bollnäs är nöjt med att ha överlevt matchen för de ska förstås ta två poäng för att haka på i toppen.

Joakim Tillman

Gästkrönika: ”Största anledningen till att det görs färre mål är poängsystemet”

,

Jag är uppväxt med bandy. Trots att fotboll är sporten som ligger mig närmast hjärtat tycker
jag att bandy är den vackraste sporten som finns.
Utan tvekan.

Det är något visst med att stå i några minusgrader, frysa och se sitt lag spela. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte tittar på jättemånga matcher, men ett fåtal per säsong blir det i alla fall.

Något som har slagit mig de senaste åren är hur mycket mindre mål det blir i dagens bandy jämfört med hur det var för ett 10-tal år sedan.
Jämnare säger vissa, men jag säger faktiskt att det är tråkigare.

Som bandysupporter har man oftast fått försvara sporten: ”Det är för kallt.” ”Man ser inte bollen.” Ja, det är argument man hört så många gånger genom åren.
Ett av mina försvar har alltid varit att om man vill se mål, ja då ska man gå på bandy.
Men så är det inte längre, nu är resultaten oftare 2-2, medan ett vanligt resultat när jag var ung var 8-6.

När jag i helgen kollade på en match så tänkte jag just på detta; hur kommer det sig?
En av anledningarna stavas att fler lag backar hem och helt sonika står och väntar på
motståndarna. Vilket gör det otroligt svårt för det bollförande laget. Att lagen står kvar på
mållinjen på hörnor bidrar också till färre antal mål.

Men jag tror att den absolut största anledningen till att det görs färre mål är poängsystemet. Lagen får 1 poäng för oavgjort, och 2 för en vinst. I nästan alla andra sporter får man 3 poäng för en vinst. När man bara får en poäng mer för en vinst än ett kryss, varför ska lagen försöka vinna i slutet av matcherna då? 3 poäng för en vinst främjar lagen som vill vinna, och det kommer i sin tur främja åskådarna. I alla fall enligt mig.

Jag skriver den här krönikan för att jag vill uppmana alla som gillar bandy att skriva till förbundet så vi får igenom regelförändringen, 3 poäng till vinst. För jag lever efter den divisen att jag inte tror att sporten bandyn kommer utvecklas utav att lagen backar hem.

Just i denna tid med hallfrågor och liknande tror jag det kommer skada bandyn ännu mer om det
blir ännu mindre mål i matcherna. För i ärlighetens namn tycker jag att det inte alls är lika kul att se en match som innehåller 4 mål som att se en där det görs mer än det dubbla.
Så snälla förbundet. Låt en vinst vara värt 3 poäng. Främja lagen som verkligen vill vinna.

Jakob Alledal

Bladh: Bandydödare i Tierps kommun

,

KRÖNIKA Det har diskuterats om publiksiffror rätt mycket den senaste tiden inom elitbandyn.
Helt i sin ordning.
Men i Söderfors Goif har de större problem än så.
Bandyverksamheten ska dö ut.

Det vill nämligen kommunen, som inte vill blåsa liv i ett aggregat.
Ett aggregat som är en förutsättning för att spola konstis på Bruksvallen.

Nu får Söderfors förlita sig på att skaffa naturis — om eldsjälarna och ismakarna i föreningen orkar frambringa en spelbar sådan på nytt.
För jag tror de känner stor sorg i kroppen just nu.
Signalerna som sänts från Söderfors själva är att de riskerar att tvingas lägga ned bandyn för gott.

Mikael Nilsson, Patrik Nilsson och Erik Pettersson är bland annat fostrade här i Söderfors.
Jag undrar hur de tänker nu.
Minnen bleknar kanske, men de lär inte glömt sina rötter.
Hur de spenderade dag ut och dag in på Bruksvallen de tidiga åren.
Fler profiler inom bandyn i framtiden med Söderfors Goif som moderklubb blir det alltså inte.

En konstfrusen bandyplan är ett måste för att bedriva tävlingsverksamhet i ett alltmer opålitligt klimat om vintrarna.
Men det skänker också glädje åt så mycket mer än bara satsande bandyspelare.
Jag har sett så mycket upprymdhet genom åren när barn- och ungdomar haft kul på en sådan bandyplan utomhus.

Varm choklad, skojas, ramla på rumpan och njuta av solen.
Bli röd om kinderna.
Eller få skridskosnörena lite mer åtsittande utanför isen av personalen på skolan eller fritidshemmet.

Söderfors Bandy kommer inte längre ges möjlighet att ta emot fler unga, spralliga, härliga barn.
Föreningens skridskoskola har varit populär och kommer nu passeras till en dåtid.

Det är mer än synd. För jag vet själv hur jag längtade efter de där dagarna då det stod på skolschemat: ”Åka skridskor!”

Jag har inte ens nämnt ordet politiker i den här texten men tänkte göra det nu.
Det kan inte vara lätt att vara politiker.
Och det kan inte vara lätt att heta Sara Sjödal (C) och vara kommunalråd i Tierps kommun.

Men det är lätt att veva med siffror och ord som ”för dyrt” eller skylla på någon annan part.
Det är ju så politiken fungerar.
När ett visst medietryck ska hanteras.
Så har vi sett gällande ett konstisaggregat på anrika Bruksvallen.

Jag vet i alla fall en sak, ni folkvalda och styrande (C, M, MP, L och KD) i kommunen.
Ni gillar inte bandy.
Ni gillar framför allt inte Söderfors Goif.

Men än värre; ni sopar undan mattan åt alla barn- och ungdomars möjligheter att upptäcka denna fina sport.
Få uppleva känslan av nyspolad konstfrusen is på Bruksvallen.
Och den där varma, passande chokladen mellan stapplande skär och skratt.

Mattias Bladh

Tillman: 749 personer befann sig i Göransson Arena — ledsamt och oroväckande

, , ,

KRÖNIKA Det jag kommer ihåg från mötena mellan SAIK och Falu BS är de klassiska annandagsmötena som ägde rum i början av 2000-talet.

Då var det ett rejält tryck på grejerna, både på planen men även på läktarplats där publiksnittet i serien var högre på de klassiska arenorna Jernvallen och Lugnets Isstadion.
Det är både ledsamt och oroväckande hur det ser ut säsongen 2018/19 när lagen ställdes mot varandra på fredagskvällen.

749 personer befann sig i Göransson Arena på fredagen.
Siffror under all kritik och oroande.
Alldeles oavsett om det var ett tippat bottenlag på besök så är de siffrorna inte bra.

Jämfört med det engagemang, ur ett åskådarperspektiv, som var i ”gamla” tider mellan lagen blir bara orimligt.

Rent sportsligt är, bevisligen, SAIK ett topplag år efter år men någon större lockelse till bandyn verkar inte finnas längre i staden.

Detta är ju tyvärr inte bara ett problem i Sandviken utan även på många andra ställen runt om i Sverige där det spelas bandy på elitnivå. Vad det beror på är svårt att analysera men det är inte bra.

När det kommmer till Falun har man haft fler problem än enbart publiksiffror.
Dalalaget åkte bland annat ut ur elitserien efter säsongen 2009/10. Inför fredagens drabbning hade lagen bara mött varandra i träningsmatcher sedan degraderingen, senast tidigare på höstkanten.
Då slutade det med storseger för SAIK (11-2) efter hela sex mål av Christoffer Edlund.

Skillnaden mellan de tidigare träningsmatcherna och fredagens seriematch blev att SAIK ”bara” vann med 7-1 och att Christoffer Edlund ”bara” gjorde fem mål.

Dock tror jag att siffrorna hade kunnat blivit ännu större om SAIK hade tagit tillvara på några av alla deras 18 (!) hörnor som man hade i matchen.

I matchen lirade även två gamla SAIK-spelare tillbaka i Göransson Arena i form av Daniel Bäck och Joakim Bergman. Inför denna säsong valde de att skriva på för Falun, men som tidigare har spelat och vunnit tre SM-Guld med SAIK (2011, 2012 och 2014).

Efter SAIK:s seger fick jag mig en pratstund med Joakim Bergman.
Denna oerhört betydelsefulla värvning för Falun.
Besvikelsen var påtaglig efter nederlaget mot sitt forna lag.
Även om det fanns vissa ljuspunkter.

— Det känns surt att det blev så stora siffror på slutet. Annars tycker jag vi gjorde en riktigt bra insats tills det rann iväg på slutet.

Hur skulle du sammanfatta matchen?

— Vi försvarade oss jättebra och försökte ta vara på de kontringslägen vi fick. Tyvärr missade vi ett öppet måli början av andra halvlek som kunde ha gett oss 2-2 men istället gjorde de nästan direkt därefter 1–3.

Bergman pekade vidare på Falun svårigheter att etablera ett eget spel med slarv på egen planhalva.

— Tycker vi strulade till det alldeles för mycket för oss själva i uppbyggnadsfasen i slutet av matchen vilket resulterade i att siffrorna rann iväg till SAIK:s fördel, säger han.

Det blev ingen hörnbomb från din klubba ikväl — hur ser du på din insats?

— Haha… Nej, det blev ju inget nätrassel ikväll men trots det så känner jag att jag gjorde en godkänd match.

Hur känns det att stå på andra sidan planhalvan och möta klubben som du representerat i så många år innan du hamnade i Falun inför denna säsong?

— Det är väl lite speciellt till en början men det är ingenting man tänker på när matchen väl är igång.

Säger Joakim Bergman. Faluns klassvärvning.

Joakim Tillman

Tillman: Jäkligt jämnt i både toppen och botten av tabellen

,

KRÖNIKA Bandymatcherna bäddade för intressanta resultat på onsdagen. SAIK lyckades vinna en utomhusmatch nere i Motala med 7-4 inför klena 638 åskådare.

Efter att SAIK fick ta klivet in i Göransson Arena 2009 så har utomhusmatcherna blivit till någonting extra och det tycks gå grus i maskineriet. Och efter allt som hänt den gångna veckan inom föreningen så kanske även spelarna hade svårt att fokusera fullt ut inför kvällens drabbning?
Men som kungen en gång sa; vi vänder blad och går vidare.

Kvällens andra utomhusmatch spelades på Sjöaremossen i Frillesås där hemmalaget tog emot Västerås och där bortalaget gick segrande med ”bara” 3-0.
Frillesås gjorde sin blott andra hemmamatch på grund av saknaden av spelbar is.

Oavsett om det är Västerås, Sandviken, Villa eller något annat förväntat topplag som står på andra sidan så kommer dessa lag att få jobba för att åka härifrån med en seger i bagaget.

Och alla lag som kommer komma dit och spela sina matcher kommer med största sannolikhet fundera om de verkligen kommit rätt eller kört fel innan de når fram till ”arenan”.
Eller rättare sagt spelplanen som Gud glömde efter att de svängt av från E20.

Spelplanen ligger högst uppe på en kulle bland kottar och bär, sargen består av trä, omklädningsrummen rymmer knappt ett helt lag och många frågar sig säkerligen om denna arena håller måttet för elitseriebandy.

Men att se hur det verkligen brinner av engagemang i människorna som jobbar för denna föreningen är någonting utöver det vanliga och publiken har väntat länge på att få gå och se elitseriebandy i Frillesås.

Så nu är det även upp till spelarna att visa lite hjärta för klubben och alla andra som brinner för föreningen så kanske man kan lyckas kvala sig kvar till slut.
För högre än så kommer de svartgröna inte i tabellen när serien är färdigspelad.

I Vänersborg tog hemmalaget emot ett fortsatt skadedrabbat Broberg som inlett säsongen på sämsta tänkbara sätt med sex förluster i bagaget. Samtidigt har Vänersborg imponerat på mig så här långt i inledningen med sex vinster efter en knackig försäsong där jag ett tag vara ganska säker på att Ari skulle få sparken som tränare.

Men den gamle storskytten verkar ha fått grabbarna i laget att dra åt samma håll så här långt och det har som sagt resulterat i sex vinster där den senaste inkasserades mot Broberg med 5-3 inför 1 249 åskådare i Vänersborg en
På en onsdagskväll.
Det är bra.

Då skall det även tilläggas att Vänersborgs hårdskjutande lagkapten Jocke Hedqvist fick ett grovt matchstraff i matchen. Återstår att se om Vänersborg kan behålla sin fina form till kommande omgång när man ska åka upp till huvudstaden på lördag och ta sig an Hammarby på ”Zinken”.

Målsnålaste matchen spelades i Vetlanda där hemmalaget ställdes mot Bollnäs och där slutresultatet skrevs till 1-1.
Frågan jag ställer mig då är om båda lagen ”parkerade sina bussar” framför sitt eget mål och bara väntade på att det andra laget skulle göra ett misstag som man sedan skulle ta till vara på i en snabb kontring.

Men samtidigt om man såg till tabelläget innan matchen så kanske detta var den typiska kryssmatchen i omgången då båda lagen är placerade i mitten av serien.
Dock så trodde jag faktiskt att Bollnäs skulle stå som segrare i denna match om man ser till vilket namnkunnigt lag de har på papperet jämfört med Vetlanda.

Men alla som håller på med idrott vet att det inte spelar någon roll vilka namn som finns med på papperet när det i slutändan gäller att prestera på planen också.

Som tur är har Vetlanda och Bollnäs men också de andra lagen i serien några matcher kvar att få ordning på saker och ting som man anser inte fungerade.
Och jag är ganska övertygad om att både det gulsvarta laget från Småland och det orangevita laget från Hälsingland är med och krigar om en slutspelsplats när det väl ska avgöras.

Det jag tar med mig från denna omgång är att serien fortsätter vara väldigt haltande på grund av olika anledningar, men även att det är jäkligt jämt i både toppen och botten av tabellen vilket gör det minst lika intressant att följa elitseriebandy denna säsong som alla andra säsonger.

Joakim Tillman

Wikström: Försök i mesta möjliga mån hålla fulla omgångar

, ,

KRÖNIKA Vi har hunnit halvvägs på resan genom den mörkaste månaden av dem alla.
November.
Mörkare än en kolgruva med strömavbrott.
De enda som gläds över denna månad är de som ägnar sina dagar åt tillverkning av spolarvätska.
Där går nog maskineriet för högtryck.

Vi bandyvänner kan dock trösta oss över att i november börjar alla serier komma igång på allvar.
Alla smygpremiärer och annat hittepå är överstökade.
Men serierna haltar.
De går med kryckor.
Med gåbord.
Rollator.
Till och med i rullstol.
I den högsta serien vacklas det, när detta skrivs, mellan tre och sex matcher.
I den näst högsta, men finaste, serien hoppas det fram mellan en och tre matcher.

Att det inte kan vara precis och exakt kan jag leva med men så här ojämnt är inte bra.
Försök i mesta möjliga mån hålla fulla omgångar.
Inte titta på hockeyn eller fotbollen som matchar åtta dagar i veckan.

Det har debatterats om publiktappet i bandyn.
Jag kan bara hålla med om det, synnerligen, kloka inlägget på Twitter häromdagen.

En Fredrik Persson skrev:
”Tål att upprepas. Det sista som lockar mer publik till arenorna är när vi supportrar klagar på hur lite folk det är på arenorna. Man blir ju inte direkt skittaggad.”

Enkelt och klokt.
Vi kan väl glädjas och tacka de som kommer istf att slösa energi på de som inte kommer.

Och vore alla som mig, vilket Gud förbjude, så behövs inga s.k events eller techno för att locka mig till en arena.
Jag går till en is för att se bandy.
Inte en massa blinkande lampor.
Bara bandy.
Och, jag lovar, det finns tjusning i bandyn på alla nivåer.

I Kalix har vi inga blinkande lampor, vi har knappt lampor som lyser upp arenan…..#ping# Kalix Kommun.

Sportsligt då?
Tja, det är väl inte mycket som får mig trilla av stolen av förvåning.
Det enda som kan få stolen att gunga till lite grann är väl Sandvikens rejäla snyting de åkte på i Vänersborg förvånande.
Vem såg 6-2 i IFK-favör komma?

Villa/Lidköping dras varje match med en tung påse favoritskap på sina axlar.
Den påsen bär de blåvita utan problem, hittills.

Vetlanda har kanske börjat bättre än vad expertisen siade.
Om det är ”Nille” och hans vänner som är bra eller expertisen som är dålig kan man ju filosofera över.
Kul är det i alla fall.

Tellus har varit nära.
Enligt texter på nätet har de gjort bra matcher men inte nått fram.
Nollan i poängprotokollet slår som en sur torsk i nyllet på stockholmarna.

Broberg har haft en jobbig inledning.
Endast en seger.
Hett derby ikväll, onsdag, mot Bollnäs.

Ett Bollnäs som nog är lite sugen på upprättelse efter tvåsiffrigt i häcken mot VSK i senaste matchen.
De gula kan dock ståtas med titeln ”Bäst i Hälsingland” efter den meriterande segern i försäsongsturneringen som kallas Champions Cup men i själva verket är ett DM i Hälsingland.

En gång såg jag mitt Kalix i den turneringen.
Då debuterade Christoffer Norin i rött.
En Norin som, i takt med Villas tunga inköp, nu syns i en annan röd tröja.
Lidköping AIK:s.

Bollnäs var det.
Näst efter Sirius det trevligaste laget jag som bortlagsvärd tog emot på Kalix IP förra vintern.

Frillesås har problem med is på sin hemmaarena.
Men matchen de gjorde i Sandviken var heroisk.
Tyvärr dock inga poäng för hallänningarna.
Att plocka upp 1-5 till lika i Saik:s hemmaborg är värt en poäng bara det.
Nu blev det till slut 5-8 och resan hem var lång.

Apropå lång resa.
Bajens målis tyckte resan ner till Vetlanda var en lång resa i buss.
34 mil.
Jaja, vi ser lite olika på saken.
Kalix åker 73 mil till sin närmaste bortamatch.
Den i Ljusdal.
Det kan mycket väl hända att jag och frugan kör ner dit.
73 mil är ju bara runt hörnet.

I den finaste serien då.
Den som kallas Bandyallsvenskan.
Massor av klassiska bandylag.
En ska upp.
Två ska kvala.
Helt oviss.
Om Elitserien är förutsägbar så är den här serien dess raka motsats.
Visst finns det favoriter.
Ljusdal.
AIK.
Men sedan?
Helt öppet.
Inte ens oraklet som satt i templet i Delfi kan sia om utgången.

Hittills inga större överraskningar där.
Men personligen vill jag lyfta på luvan för TB Västerås.
Hårt brandskattade på spelare efter degraderingen i våras.
Bara att fylla på från egna led tyckte klubbledningen.
När de svartklädda nu har bortamatch måste skolan stänga för alla elever är med på den resan.
I senaste matchen, mot Västanfors, räknade jag till sju spelare med ett (J) efter sitt namn på Elitrapport.
Sju.
Den yngste, Kasper Sandgren, är född 2002.
2002.
Minns jag inte fel gjorde karl…..pojken mål på Kalix IP redan förra säsongen.
2002 var året.
I sanning, imponerande.

Som en motpol kan ju nämnas att i samma match som -02:an Sandgren spelade hade Västanfors i sin laguppställning den inte lika unge Alexander Zinkevitch.
Abbe Bodins svärfar.
Den gode Zinkevitch är född tre år innan det blev högertrafik i Sverige.
Bilarna körde över på höger sida i september 1967.

Mitt Kalix har börjat serien lysande.
Kanske inte överraskande att såväl Västanfors som Katrineholm skickats hem med stora förluster men spelet ser övertygande ut.
Och att se vinster är ju alltid lika trevligt.

I damernas Elitserie haltas det också.
Innan en del lag har gått in i serien har en del hunnit med två matcher.
Därför omöjligt att uttala sig om.
Regerande mästarinnorna från Skutskär har ännu inte trätt in på isarna.
Förresten, än en gång stort tack för det färglada publikhavet ni bjöd på i finalen i våras.
Mäktigt.
Men Kareby fattas.
Det är synd.

Mitt Kalix börjar i Allsvenskan kommande helg.
Det ska bli kul att följa.

Nu slutar vi klaga och ger oss ut på en bandyarena i närheten.
Eller 73 mil bort.
Vilket som.

Det är vi tillsammans som kan göra den reklam vår sport behöver.

Stefan ”Sargvakten” Wikström

Nyberg: Varför stannar publiken hemma?

, ,

KRÖNIKA Några omgångar in elitserien. Villa går som tåget i toppen. Frillesås i botten.

Allt efter ritningarna än så länge.
Två resultat sticker ut efter lite drygt 30 spelade matcher; Vetlandas tvåpoängare i Söderhamn och Vänersborgs seger över SAIK.

Men publiksnittet så här långt är 1 207.
I fjol slutade det på 1 269.
Siffran sjunker år efter år.
Inte mycket, inget dramatiskt.
Men 50 personer färre i snitt varje år gör att om fyra år är det vanligare med matcher under 1 000 betalande än över.

Några lag går mot strömmen. Villa med Sveriges trevligaste arena har ett hemmasnitt runt 3 000 — imponerande. Fredagskvällar på Sävstaås i Bollnäs är det drag och minst 2 000 på plats.

Och att Edsbyn med lite över fyra tusen invånare samlar en fjärdedel av byn i sin hall är inte heller dåligt. Men annars är det sämre.
Mycket sämre.

Tellus, Falun och Sirius har riktigt dåliga siffor. SAIK med sitt världslag och sin pampiga arena har ett snitt på runt 900.

Varför stannar publiken hemma?
Är det för dyrt?
Vänersborg tar visst 180 kr vid vändkorset. Säsongskort – sittplats 2 700 kronor.
Är ni fyra i familjen som går på bandy blir det pengar.

Inomhus eller utomhus?
Ja, inte har bandyn fått en större publik sen hallarna kom.
Men det är sannolikt inte särskilt många som avstår från att gå på match för att den spelas inomhus.

Bandy på nätet? Klart att det ibland kan vara enklare men knappast roligare att se matchen på sin surfplatta.
Jag har ingen koll på hur många som tittar på sändningarna. Men om de var allt för få skulle det knappast vara lönsamt.

Samtidigt ger nätsändningarna en möjlighet att följa sin klubb i bortamatcherna på ett helt annat sätt än tidigare. Det är ganska få av oss bandyvänner som har möjlighet att ta oss 25 eller 50 mil en onsdagkväll och så hem igen…

Konkurrens från andra sporter?
Ja och nej. På vissa håll är det hård konkurrens. I Västerås och Stockholm finns mycket idrott att se.
I Falun och Uppsala drar innebandyn mycket folk. På andra orter är bandyn ganska ensam.

Men visst; här finns en av anledningarna: utbudet med fotboll eller hockey på betalkanalerna är enormt.

Tidsandan sedan — har vi blivit bekvämare? Kanske är det så?
Vi stannar hemma när kvicksilvret kryper neråt eller när det är snöblandat regn.
Jobbet tar sitt. Det är lätt att bli kvar i soffan på kvällen.
Familjen vill hellre åka till IKEA på söndagen.

Spelet då? Om jag får gissa så tror jag två saker drar folk till arenorna: profiler och spelet.
Det räcker uppenbarligen inte med att SAIK vinner, man måste göra det på ett sätt som uppskattas av publiken.

Den defensiva bandyn har helt klart gjort att många tröttnat. Ideliga vändningar och hellre säkert bakåt än offensivt framåt är inte publikvänligt.

De allra trognaste kommer ändå men de som går på tre-fyra matcher varje säsong har gett upp. Förbundet har vaknat och testar regeländringar.
Från Söderhamn kom ett förslag om att spela i tre perioder.
Fler idéer efterlyses, kanske någon tanke som kommer fram som är värd att genomföra.
Hörna endast i straffområdet är en från mig.

Profilerna då — ja, de är viktiga.
Det måste inte alltid vara en målkung. Backhjälten, som alltid ger allt, kan också bli älskad. Eller målvakten som gör gymnastiska volter.
Att våga ta plats både på planen och i media gör profilen.
Känslan är att profilerna är färre idag än tidigare.

Svante Nyberg

Forsberg: Tycker synd om er som inte går på bandy

, ,

Söndag 28 oktober. Snön har fallit i större delar av Sverige. Till mångas glädje men även förtret
förstås. Och så ställde vi in sommarmöblerna också. Ja, alltså ställde tillbaka klockan med en timme. Till mångas glädje och förtret även där.
Frågan är väl hur nödvändig den här höstceremonin egentligen är.

För min del så kan vi ha sommartid året om. Bara det spelas bandy.
Det där med tid. Tänk om det kunde läggas in en motion i riksdagen om att förlänga dagarna med ett par timmar varje dag.
Det skulle göra så mycket för en annan.
Så det parti som tar upp den frågan har min röst i alla fall.

För tanken var att jag skulle ha levererat en krönika innan premiäromgången.
Men det var det där med tiden. Så då hamnade vi det läget att jag helt enkelt får summera premiäromgången när facit finns i stället.
Lite enklare kanske eftersom jag slipper visa hur dålig tippare man är…

Efter två smygpremiärer där Villa och Västerås vann sina matcher så var det i fredags dags för den riktiga premiären.
Fem matcher på programmet och jag var på plats i Göransson Arena tillsammans med 1458 andra.

Alltså: 1458 personer som bevittnade ett svenskt klassikermöte.
Varför? Vad behövs för att folk i Sandviken ska gå på bandy?
Jo, jag vet att slutspel kan locka fram de där 1-1500 personerna till.
Men en premiär mot antagonisterna från Västerås borde det vara slutspelskänsla över och därmed också över 2 000 på läktaren.

Jag har inget bra svar på vad man skulle kunna göra för att odla intresset igen i Sandviken.
Nu blir ju klubben min arbetsgivare om fyra dagar.
Läge att lansera lite ideér då kanske….

Hursom så tycker jag synd om er som inte går på bandy i Sandviken. Som vanligt så bjöd dessa två lag på en bra match där initiativet gick mellan lagen under matchens gång. VSK, som saknade bland annat Simon Jansson, hamnade i ett tidigt underläge och i paus så fanns det inte så mycket som talade för att de sista 45 minuterna skulle bli spännande då SAIK ledde med trygga 5-2.

Men de här matcherna brukar sällan vara avgjorda redan i paus och den här fajten var inget undantag.
SAIK hade flera bra lägen att avgöra i början av andra halvlek, där Christoffer Edlund satte en straff i magen på Kjellsson, som för dagen hade rätt nummer på ryggen.

VSK samlade kraft i och med att SAIK inte lyckades åka ifrån och på sedvanligt VSK-manér så åt man sig in i matchen, via Martin Landström två gånger om.

Känslan ett tag var att den här matchen kunde gå åt vilket håll som helst. Men SAIK visade varför vinnarmentaliteten sitter i väggarna i Göransson Arena lika hårt som färgen och med fem minuter kvar av matchen så kunde Edlund sätta 6-4 på hörna. Och att hörnor är avgörande ingrediens i en tät bandykaka visade den här matchen. SAIK hade totalt 6 hörnor och satte två. VSK hade dubbelt så många och gjorde inte ett enda.
Underskatta inte hörnans kraft i bandy.

Frånsett publiksiffran så var det en helt ok premiärmatch och visst kommer det här två lagen tillhöra toppen i år.
Det är sen gammalt det…

Från övriga premiärmatcher så konstaterar jag detta:

Falun-Bollnäs 4-9

Faluns återkomst till högsta serien blev en tuff sådan. Innan varmkorven hade hunnit sjudit klart i kioskerna så hade Bollnäs redan gjort 3-0 och efter en sådan start så kan jag tänka
mig att folket runt isen drömde sig tillbaka till dagarna så Obuchov härskade på Lugnet.

Då hade man kanske haft chansen att vända på det. Trösten fick väl bli att man gjorde fyra mål framåt i alla fall.
Men saken var bara den att Bollnäs gjorde nio och Patrik Nilsson snickrade till fem av dem.
Efter fjolårets skadefyllda säsong så kanske Nilsson kan bli Bollnäs målfrälsare som man längtat efter.

En annan spelare som jag tror kan bli viktig för Bollnäs är nyförvärvet Kasper Milerud. En duktig
spelare som jag tycker Hammarby helt enkelt ”slarvade” bort. En spännande spelare med flera goda egenskaper. 2 mål och 2 ass i premiären tycker jag visar det.

Sirius-Tellus 5-4

En match där Sirius såg ut att gå mot en säker seger då man ledde med 4-1 med kvarten kvar. Men krigarlaget från Stockholm är svåra att knäcka. Två snabba mål och det var match igen. Sirius gjorde sedan 5-3 innan Tellus på övertid satte 5-4. Tycker väl att resultatet speglar vad dessa lag står. Nära varandra. Kommer att vara tight mellan dessa två lag kan jag tänka mig.

Vänersborg-Motala 6-4

Motala visar att man inte kommer att bli någon lätt motståndare i årets serie. Ledde med 3-1 ett tag innan Vänersborg började vakna till. Och är det något man ska passa sig för när man möter Vänersborg så är det fasta situationer. Finns skapliga skyttar i det här laget. Av lagets sex mål kom fem på fasta situationer. En straff, två hörnor och två frislag. Emil Wiklunds 6-4 var således den enda spelmålet. Men som sagt; Motala kommer att bjuda upp till bra motstånd den här säsongen.

Broberg-Vetlanda 1-4

Hade någon sagt till mig efter World Cup att Vetlanda kommer att slå Broberg med 4-1 i premiären så hade jag avfärdat den personen som minst sagt tokig och lite smålänning. Broberg såg bra ut den helgen. Men det var då det. Premiäromgångens överraskning skedde i Hälsingland. Starkt av Vetlanda att klara av det. Broberg hade tydligen rätt många lägen till att göra mål men nära skjuter inga småländska kaniner och ger heller inga poäng.

Edsbyn-Frillesås 8-2

Här var det nog inte resultatet som fick folket att höja på ögonbrynen eller det faktum att Frillesås
Mattias Johansson blev historisk som förste målskytt för laget som gör sin första säsong i högsta serien.
Nä, här höjdes nog ögonbrynen redan efter 5 minuter och 47 sekunder då Edsbyns Joakim Svensk fick matchstraff.Svensk är en tuff spelare så att det var han kanske inte var någon jätteskräll men att redan efter knappa sex minuter få matchstraff är nog rekord i elitseriens historia.

Rätta mig gärna.

Här skulle jag vilja skriva att alla lag nu är i gång men tyvärr så är det ju inte så då. Hammarbys
premiär mot Villa blev ju inte av och det är bara att skylla på klimatförändringar. Eller Stockholms
stad som inte fått upp en hall i staden än.

Och igår spelade SAIK sin andra raka hemmamatch. Vetlanda besegrades med 11-2 efter fem mål av
Christoffer Edlund. Så man kan väl lätt säga att elitserietabellen haltar lite grann och med tanke på alla plusgrader som vädertjänsten lovat till veckan så lär det knappast halta mindre…

Till sist så vill jag bara sända mina varmaste hälsningar till Mikael Svärd i Ljusdal. Smått legendarisk kommentator på Bandyplay som med sin inlevelse kan få en 1-12-match att bli underhållande att titta på.

Tyvärr så drabbades han av en stroke i maj och är av förklarliga skäl inte med i årets
sändningar av elitseriematcherna. Jag kan bara hoppas att rehabiliteringen går bra och att du snart kan vara tillbaka där du älskar att vara, vid en bandyplan.
Kämpa på!

Thomas Forsberg

Jennifer Last: 3 104 personer var på plats — det säger något

, ,

KRÖNIKA Det är fredagen den 19 oktober. Den svalaste luften åtminstone vi i den södra delen av Sverige hittills har andats in efter brittsommarvärme. Kallt, klart och lövkronor i höstens alla färger. Ett idylliskt bandyväder när säsongen officiellt är igång.

För nu är det dags. Fast inomhus, i Sparbanken Lidköping arena där Villa möter Tellus i en smygpremiär.
Till en början är det svårt för mig att ta in. Att jag till slut ser dessa män jaga en boll som stundvis är svår att se. Publiken verkar känna ungefär detsamma, för det är ingenting som ekar mellan väggarna.
Kanske är de inte varma i kläderna än.

Den tomma perioden utan bandy har varit som ett töcken. En sommar med fokus på klimatfrågor och ett fotbolls-VM som var snudd på repris från -94, en höst som välkomnades med ett kaosartat riksdagsval och nu står vi plötsligt utanför dörren till bandyvärlden och försiktigt knackar på. Väntar på att bli insläppta i den säsong som verkar ha så mycket att ge. Som ska bjuda oss på godbitar, ögongodis och känslor starka likt espresso.

Och trots att det är fredagen den 19 oktober, som vi så länge har väntat på, är vi långt ifrån insläppta.
En fot i dörrspringan på sin höjd.
För nu ska vi vara ärliga här.
Den här matchen kommer inte att hängas i någon julgran.
Åtminstone inte i min.

Matchen är seg hela vägen till halvlek. Samtliga spelare verkar känna av och känna in, med all rätt i säsongens första match. Men det är en del slarv, några skott på mål som till synes är helt ofarliga, ett relativt lågt tempo och lite mer slarv.
Otippade 1-0 till Tellus efter halva matchen och inga som helst klackar i taket.

Men så kommer jag på mig själv med de här höga förväntningarna igen. Vad är det jag tror ska hända som är så himla glamouröst i en premiärmatch mellan Villa och Tellus? Det är inte jämförbart med det sista vi minns från förra säsongen. Det är definitivt inte jämförbart med en hel VM-sommar på storskärm.
Det är bandy.
Raka motsatsen till något storskaligt.
Och det är det som gör det så satans charmigt och som får mig att känna mig delaktig i något vi tillsammans måste värna om.

För är det inte så att bandykulturen är så mycket mer än en match hit och dit? Jag brukar skryta om att jag är en bandytjej för att det alltid öppnar upp för diskussion. Att vara en del av denna sport (som åskådare bör tilläggas, jag har i princip aldrig satt mina fötter på is) är helt enkelt en del av vem jag är och var jag kommer ifrån.
Att en match är jävligt tråkig ibland kommer liksom på köpet.
Men det är 3104 personer som är på plats och ser den här matchen i Lidköping.
Det säger något.

De kommer igen. Det gör de alltid. Spelarna, liksom publiken, behöver kanske bara bli lite varma i kläderna och det brukar komma med tiden. Precis som vi, som bara tittar på, helt plötsligt kastas in i bandyns Eldorado behöver varje lag säkerligen lite tid för att få ordning på rutiner och spelupplägg.
Villa kommer tillbaka i den här matchen.

Det är som att en spärr, säkerligen av den mentala sorten, lossnar och de får igång det som mer än halva matchen var ett mediokert spel.
När de väl är igång har Tellus inte mycket att sätta emot, som för varje tickande sekund upp mot 90-minuterssignalen blir mer och mer desperata och lyckas inte återhämta sig.

Jag vet faktiskt inte vad jag förväntade mig.
Kanske bara något som inte var 0-1 i halvlek och 3-1 efter slutsignal, med alldeles för många minuter av intetsägande spel.

Jag tror att båda lagen kan så mycket mer, men till slut handlar det väl bara om hur många procent av energin som är spelbar.
Jag är fortfarande helt övertygad om att säsongen framför oss kommer erbjuda något alldeles speciellt.
Kom ihåg var du hörde det först.

Jennifer Last

Forsberg: Är ingen stor supporter av smygpremiärer

, ,

Är ingen stor supporter av smygpremiärer.
Det ska jag direkt erkänna.
Okej om det handlar om en filmpremiär eller en ny pizza på det lokala pizzahaket.
Men en idrottslig premiär tycker jag ska förknippas med att samtliga lag spelar.

Men jag ska för den delen inte heller förringa Villa och Tellus att man i kväll (läs: fredag) skickade in
elitseriesäsongen 2018/19 i idrottsvärlden.
Absolut inte.

Men jag känner ändå att det inte är rätt att kalla det premiär.
Antar att det finns skäl till varför det blev så att den här matchen ”bröts ur”.
Antar att det ska göras andra saker i arenan när den här matchen skulle ha spelats.
Brukar vara så.
Jag vet.
Jag bor i trakterna kring Göransson Arena så jag vet hur det är…

Men som sagt. Villa och Tellus blev då först ut och det hade kunna slutat i en ordentlig knall.
Bandyns David besökte Goliat och hade ledningen i halvtid med 1-0. En ledning som höll en kvart in i andra halvlek.
Då visade sig Goliat ha en egen David att plocka fram.
David Karlsson såg med sina två mål till att vända på steken och sedan kunde Johan Esplund sätta det sista målet fram till 3-1.

Rapporterna talar väl om en rättvis seger men än en gång visar Tellus att man inte alls kommer att bli någon att leka runt med på bandyisarna i vinter.
Kom ihåg att förra året så vann man nere i Lidköping.
Sen ska man också komma ihåg att Villa kan ha haft förra helgens tuffa World Cup i benen.
Jag vet bara hur SAIK:s spelare kände sig efter förra året då man gick och vann den turneringen.
Man hade direkt efter den svårt att hitta rätt och gick tungt ett tag.
Samtidigt så vill jag inte ta något från Tellus insats.

Premiär eller inte. Elitseriesäsongen 18/19 är i gång och det känns roligt.
Spännande att se vad som kommer att hända.
Tycker att kvällens match ändå visar att vi kan gå mot en mycket oviss säsong där vi får fler överraskande resultat än tidigare år.
Jag tror det och det skulle vara oerhört uppfriskande för bandyn i stort.

Bandyn behöver fler jämna matcher och mindre storsegrar, även om de också
kommer att komma.
Men ska sporten ”accepteras” hos den oinvigde behövs resultat som det i
Lidköping.
Även om kanske ni där i ”Lisch” inte håller med mig efter den för er onödigt
spännande matchen ni såg på fredagskvällen.

Nu blir det ännu en ”smygpremiär” på tisdag då VSK möter Vänersborg.
Men den 26:e är det åtminstone fler lag som kommer ut på isen.
Då känner jag att man kan börja närma sig ordet premiär i alla fall.
Det blev inte längre i dag.
Men nästa fredag blir det längre.
För då är det premiär…

Thomas Forsberg