Anderstedt: Hammarby bröt de historiska sviterna — men SAIK:s tuffaste match återstår

, ,

KRÖNIKA Historien upprepade sig inte i Göransson Arena denna lördagseftermiddag!

Hammarbys klarade pressen att äntligen vinna en avgörande femte match. Sandvikens historiska svit på 24 år med minst semifinalspel blev aldrig 25.
Men rekordet lär stå sig ett bra tag ändå, kanske för alltid.

Det kan ha varit ett annat historiskt avbrott som Sandvikens bandyälskare fick bevittna i den här kvartsfinalen, även om de inte kanske tänkte på det under matchen. Klarar inte klubbens styrelse att ta sig ur det svåra ekonomiska läget så kan det här ha varit den sista matchen på elitnivå i Sandviken.

De mest pessimistiska rösterna säger att klubben kan försvinna om man inte klarar elitlicensen.
MEN enligt intensiva rykten i Sandviken ska en ekonomisk räddningsplan vara på gång.
Det är många som håller tummarna nu och ett par månader till.

Svensk bandy behöver inte förlora de topplag som nu är i ekonomisk gungning, snarare få fram flera bra lag, men med ordnad ekonomi.

För en räddningsplan kräver att det ekonomiska handlaget blir seriöst, kostnadseffektivt och trovärdigt. Bara då kan det lyckas. Jag hoppas verkligen att omställningsarbetet i såväl Sandviken som i Västerås och i Hammarby skall lyckas. Vad skulle det bli av elitserien om ett par av dessa klubbar försvann?

Alla spelare var efter 2-2 i matcher taggade till tänderna inför avgörandet idag. Det som förvånade mig var att inte tändningen visade sig mera i spelet från hemmalaget. Nu när man hade stödet från nästan 3 000 i publiken. Det var tamt och idéfattigt och den här riktigt desperata offensiven infann sig inte ens i tvåmålsunderläge. SAIK hade helt enkelt inget recept mot Hammarbys kloka defensiv.

Hammarby gjorde en mycket bra match, det ska verkligen framhållas, främst defensivt där hemmalaget ideligen körda fast och fick vända hemåt. Det som också skilde lagen åt var att Hammarby satte sina chanser. De grönvita hade också hjälp av ett i vissa stunder tveksamt hemmaförsvar, det gäller såväl utespelare som målvakt.

Hammarby blev alltså sista lag till semifinal, vad ska man då tro om dom två matchserierna?
Ja, här är vi nog alla lika bra eller dåliga tippare skulle jag tro.

VILLA—EDSBYN

Villa är favorit med det starka lag klubben fått ihop till den här säsongen. Men pressen är extremt stor. Det är nu Villa ska vinna det guld supportrarna väntat på i så många år. Man har sämsta möjliga motstånd nu för att lyckas.

Edsbyn, regerande mästarna, är ett hemskt lag att möta. Så fullt av vinnarskallar, hörnskyttar och av slutspelserfarenhet. Om jag ska våga mig på ett tips så blir det ändå Villa, kanske med hjälp av tre hemmamatcher.

Men kräv inte att jag ska spika, garderar direkt om jag får chansen.

VÄSTERÅS—HAMMARBY

Denna grönvita semifinal är nästan lika svårtippad. Två cuplag som kan vinna vilka matcher som helst, hemma som borta. Det som skulle kunna bli avgörande är den enorma rutin VSK har av slutspel och av att vinna. Att vara mesta mästarna är inte en press som laget har på sig, det är en kraft, tror jag. Tippar på VSK, men det blir nog inte tre raka.

Kjell Anderstedt

Tillman: Tror inte Hammarby ger sig så lätt

,

KRÖNIKA Nu är tre av fyra lag klara för semifinal medan det fjärde och sista laget blir klart på lördag eftermiddag.

Inför torsdagens matcher stod det redan klart att Edsbyn och Villa-Lidköping var klara för semifinalspel där de senare kommer att ställas mot varandra.

Nu står det även klart att Västerås gör dessa två lag sällskap efter att man tog en övertygande seger på bortaplan mot Vänersborg och vinner matchserien med 3-1.

Jag trodde faktiskt att Vänersborg skulle spänna musklerna i den här matchen och lyckas få till en femte och avgörande match i Västerås men det blev tvärtom. Det var Västerås som visade sina styrkor och detta trots att man saknade en av lagets mest tongivande spelare, Simon Jansson.

I och med detta är det bara för Micke Carlsson och Co att ta sig till Göransson Arena i Sandviken på lördag eftermiddag för att spana in och analysera kommande semifinalmotståndare. För där kommer Västerås att ställas mot vinnaren mellan Sandviken och Hammarby.

Detta efter att Sandviken vunnit på Zinkensdamm inför hela 4165 åskådare och fixat fram en helt och direkt avgörande match hemma i Sandviken.

Många bandysupportrar runt om i landet, inklusive mig själv, var väldigt skeptiska till att Sandviken skulle fixa fram en femte och avgörande match efter att laget enligt mig har underpresterat i de tidigare matcherna.

Men nu har stålmännen i två raka matcher verkligen bevisat att de vill fortsätta vara med och kriga om det där åtråvärda SM-guldet, och nu är det Sandviken som har satt sig i förarsätet inför avgörandet imorgon.

Därför återstår det nu att se om man klarar av att avgöra den här matchserien på hemmaplan mot ett revanschsuget Hammarby.

Och förhoppningsvis för spelarnas skull i Sandviken kan man väl hoppas på att byborna tar sig hem ur huse och beger sig ner till Göransson Arena för att stötta deras lag till seger.

För jag tror inte att Hammarby ger sig så lätt i kampen om att få spela vidare.

Fortsättning följer!

Joakim Tillman

Anderstedt: Historien grinar ”Bajen” i ansiktet och VSK ett nummer för stort

, ,

KRÖNIKA Torsdagens båda fjärde kvartsfinaler, som många trodde skulle bli ovissa och spännande, blev det inte alls, åtminstone inte i Vänersborg. Västerås tog snabbt initiativet genom att skaffa sig 2-0 redan efter 11 minuter.

Resten av matchen visade VSK att laget är ett nummer för stort för Vänersborg. Kanske inte i en vanlig elitseriematch, men när Mesta mästarna börjar få vittring i slutet på februari då höjer laget sig ett par snäpp och blir mycket svårt att ha att göra med.
Det fick Vänersborg känna av.

Vänersborg har ändå all heder av den här säsongen. Att ta sig till slutspel efter ett par ytterst jämna matcher mot Broberg var starkt och i åtminstone en av kvartsfinalerna lyckades man ta vara på sina hörnor och chanser. Tror att laget knyter näven i fickan till nästa säsong!

Tänk att historiens makt ändå är stark! Jag har vid flera tillfällen skrivit om att det inte ofta händer att ett lag reser sig från ett 0–2-underläge och vinner matchserien.

Sandviken och Hammarby är så jämna och kan varandra så väldigt väl att varje enskild match blir ytterst oviss. Och hemma- eller bortaplan verkar vara helt ovidkommande.

Jag tror att fjolårssemifinalen, där Sandviken vann fjärde matchen borta och femte matchen i sudden hemma, satt i en del huvuden nu. Om fjolårets matchutveckling satt i huvudena på spelare i båda lagen så var det inte alls så konstigt att det gick som det gick.
Sandviken bar en övertygelse om att man gjort det förr och Bajen visste hur det gick ifjol.

Den här fjärde matchen går inte till bandyhistorien som den mest fartfyllda och händelserika.
Långt därifrån.

Men nu gjorde förutsättningarna att spänningen fanns där hela tiden, trots väldigt avvaktande spel matchen igenom. Båda lagen hade på något sätt bestämt sig för att man skulle ta tillvara chanser som dök upp, hoppas att motståndarlaget skulle göra misstag.
Precis så blev det.

Efter att Hammarby kvitterat till 2-2 så begick man några misstag och Sandviken kunde hugga direkt. 2-3 och 2-4 på en minut.
Och historien upprepade sig och Sandviken visade på mental styrka, igen.

Nu är den stora frågan om historien ska upprepa sig även i den avgörande matchen på lördag eller ej. Vågar någon tippa?
Jag passar på det.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: En rysarsemifinal att vänta mellan Villa och Edsbyn — men Villaglädjen förstördes av Felix Pherson

, ,

KRÖNIKA Grattis Edsbyns IF och Villa-Lidköping BK!
De två första lagen till årets semifinaler.
Det är ingen tvekan om att det är två rättmätiga semifinallag som den här kvällen tog sig vidare.

Men, ett stort tack till IFK Motala! Det var ni som gjorde den här kvällen till en upplevelse för oss som såg matcherna.
Så befriade från respekt, så fokuserade på att göra allt för att få till en fortsättning på matchserien.
Och så vacker bandy ni bjöd på.

Ni höll er till matchplanen i mer än 90 minuter och visade alla andra lag i Sverige att det är möjligt att försätta storfavoriten Villa i rejäl gungning. Men framför allt var det njutbart att se den bandy som IFK Motala presterade.
Tack Motala! Nästa säsong blir det ännu mera spännande att se det här fajtande blåvita laget.
Det är jag helt övertygad om.

Villa såg skakat ut ganska långt in i matchen. Laget trodde säkert att det skulle ordna sig till slut och det gjorde det ju också. Men trots att spelarna inte skulle medge det, så tror jag att Villa tänkte sig en betydligt lättare tredje match än vad det blev. Samtidigt är det starkt att ta sig samman när spelet under större delen av matchen hackade.

Men Villaglädjen förstördes av Felix Pherson!
Den mycket brutala tacklingen som skadade Motalas Nicklas Ögren hör inte hemma i ett slutspel.
Det grova matchstraffet var självklart för huvuddomaren Christoffer Aidesjö. Den händelsen förtar en hel del av segerglädjen.

Tänkte inte Pherson alls på konsekvenserna den brutala tacklingen kunde få? Dels att han skulle skada Ögren, dels att han riskerade att få avstå från den guldfinal hela Lidköping väntar på.

Jag vet inte hur många matchers avstängning det blir. Blir det bara 3 matcher får Felix vara tacksam. Men blir det 4 eller fler riskerar han att få stå på läktaren på Studenternas, om nu Villa tar sig dit. Tror det blir ett samtal med Johan Sixtensson då det inte är första matchen Pherson visat på överhettning.

Den andra kvartsfinalen blev inte alls det spänningsdrama vi hade hoppats på. Bollnäs visade sig inte alls kunna resa sig och skaka Edsbyn i bandykyrkan. Laget skapade en hel del målchanser, men lyckades inte sätta dit bollen förrän allt var avgjort. Tycker faktiskt att Bollnäs underpresterade i flera av matcherna mot Edsbyn.
Och det håller inte mot ett Edsbyn med vittring på stora matcher i slutet på säsongen.

Att Edsbyn växer desto längre slutspelet går visste vi redan. Det här blev bara ett kvitto på att de rödblå blir att räkna med igen. Edsbyn har en fantastisk förmåga att, trots ett litet svajigt seriespel, samla sig och kliva upp en nivå i slutspelet. Nu kan man sätta sig och titta på Villa-Motala och få en del tips på hur man skakar de tänkta mästarna.

Vad ska vi då tro om semifinalen? Nu blir det en matchserie än mer intensiv än något av lagen upplevt i kvartsfinalerna.
Det är klart att Villa är favorit. Men det tror jag inte har någon betydelse för Edsbyn, tror snarare att Edsbyn gillar läget.
Båda lagen och supportrarna har nog förra årets semifinal i färskt minne.

Villa vann 3-1 borta och 8-2 hemma. Edsbyn tog sen tre raka; 6-4 hemma, 5-3 borta och 5-3 hemma i femte matchen.
Men nu är Villa ett helt annat lag och Edsbyn har ännu flera vinnarskallar.

En rysare!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: VSK grundlade sitt avancemang — och SAIK skapade ny rysarmatch

, ,

Båda matchserierna lever! Vi som älskar bandy och många dramatiska matcher i slutspelet gläds åt att båda matcherna på den ena halvan nu går in i fjärde matcherna. Att Västerås får möta Vänersborg en fjärde gång visste vi. Men Sandviken reste sig hemma mot Hammarby och grejade också en fjärde match.

Västerås har ändå det klart bästa utgångsläget av de båda favoritlagen. De grönvita tar, trots bortaförlust på torsdag, sig vidare genom att vinna femte matchen man har som bonus på hemmaplan.

Men hörnskyttet VSK, det var rent bedrövligt den här kvällen. Ett mål på 21 hörnor! Man behöver inte vara matematiker för att konstatera att det är långt under godkänt. Grönvitt kommer att tvingas till hörnträning av Micke Carlsson, var så säker. Men Vänersborg fortsätter med bra hörnskytte, nu mål på 2 av 9 hörnor.

För det andra favoritlaget i kvartsfinalen, Sandvikens AIK, så finns nu inte möjligheten att ta stryk borta och vinna hemma i femte som VSK. Då är matchserien slut på torsdag på Zinken.

Tänk att de här två lagen, Hammarby och SAIK, mötts ett flertal gånger i likadana lägen. Förra året var nästan exakt detsamma. Hammarby hade 2-1 i matcher, men klarade inte att avgöra hemma i fjärde och Sandviken avgjorde istället i sudden på hemmaplan i femte. Undrar om det sitter i huvudena på spelarna i Hammarby?

Sandviken hade mera fart i den här måndagsmatchen och nu var det Hammarby som slarvade en hel del i passningarna på mittplan och uppträdde tveksamt som helhet. Hammarby var mera avvaktande och Sandviken satsade offensivt, hade mera bollkontroll och satte chanserna bättre.

Slutligen, vad tippar man då?

VSK tar sig vidare till semifinal. Om inte på torsdag så i avgörande matchen hemma. Men kräv inte av mig att jag ska tippa Hammarby-Sandviken på torsdag. Jo, så långt kan jag tippa att om Bajen inte avgör hemma på torsdag, då går Sandviken till semifinal i femte matchen.

Sandviken var alltså det första laget av tre att påbörja vändningen av 0-2-underläge. Denna tisdagskväll ska Motala och Bollnäs försöka med samma konststycke. Tyvärr har de bortamatcher nu och det tror jag inte vare sig Motala eller Bollnäs klarar.

Men jag blir glad om jag har fel, vi bandyälskare gläds ju åt långa matchserier.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Jag unnar er i Lidköping att snart få känna hur det känns

, , ,

När helgen nu har erbjudit en paus i slutspelet, åtminstone för de bästa herrlagen, kan jag inte låta bli att skicka en tanke till de våndande supportrarna i Villa-Lidköping. Även om laget planenligt vann Elitserien och har 2-0 i matcher i kvartsfinalen så kommer stunden allt närmare en fråga som supportrarna säkert inte kan frigöra sig ifrån.

”Ska guldspöket visa sig igen?”

Ska förbannelsen brytas?

Ska belackarna äntligen få fel? Ska Lidköpingsbygden se solen den 23 mars och äntligen kunna gå rakryggade?

Villa har spelat endast fyra finaler, men ett stort antal kvarts- och semifinaler, men varje gång har guldspöket vuxit sig större och större.

Det är den här frågan som på något sätt hänger över hela bandysverige.
Kommer de att klara det nu?

Nu när Villa har förstärkts till det bästa lag man kan tänka sig, med spelare som ser ut att inte kunna misslyckas.
Många villasupportrar ser det som självklart att Villa nu sopar rent med de lag de möter och äntligen tar guldet: ”Det går inte att förlora med det här laget”.

Men det finns dom som varit med litet längre, som inte tror att spöket lämnar dom ifred nu heller. ”Det händer säkert något djävelskap på vägen, skador, andra lag som har tur, domarna eller något annat”.

Jag som älskat bandy sedan jag lärde mig krypa, född och uppvuxen på en plats där det här Villaspöket hade sina föräldrar, om spöken nu har föräldrar. Sandvikens AIK har en betydligt längre bandyhistoria än Villa och har en segerrad som är än mera imponerande.
Men det fanns en tid då spöket alltid visade sig under mars månad och såg till att det alltid blev något fel i slutet.

Jag började gå på bandy i mitten av 60-talet. Om man bodde 50 meter från dåtidens bandyborg i Sandviken, Norra IP, så var det omöjligt att inte bli frälst.

Under de närmaste dryga 30 åren, från 10-årsåldern, tills jag var 42 så var jag på alla hemmamatcher, åkte i supporterbussar, arrangerade supporterresor och fick uppleva fem bandyfinaler. Ja, till och med vara hejaklacksledare en final.

Men det var omöjligt att få uppleva hur det kändes att få vinna guld.

Hur kände dom det, dom där brobergarna, örebroarna, katrineholmarna, bolticälskarna och västeråsarna som fick se solen skina i mars ideligen, som fick åka hem från Söderstadion eller Studenternas och jubla i högan sky och fira sitt lag när dom kom hem till Guldstaden?
Hur kändes det?

En fråga jag ofta ställde mig, jag som fick uppleva fem finalförluster och en satans massa kvarts- och semifinaler under drygt 30 år.

När jag stod på Studenternas en söndag i mars 1996 å precis som vanligt fick titta på när segerrusiga grönvita fans fyllde isen och skrek ut sin glädje så dök en tanke upp i mitt huvud som jag inte tänkt förut. Ska jag tvingas leva ett helt liv och inte få uppleva hur det känns att vinna ett guld?
Jag fick nästan en tår på kinden när jag tänkte att det förmodligen var sant.

Samma typ av tår jag kunde få när jag var liten och stilla i min säng under mörka kvällar insåg att mina föräldrar kanske en dag inte finns längre.

En sådan där insikt som gör så fruktansvärt ont.
Jag var egentligen inte så intresserad av själva segern, det är ju bara en bandymatch som ska vinnas. Nej, jag var bara så otroligt nyfiken på hur det skulle kännas.

Ni Villasupportrar som nu gläds åt segrarna, men fortfarande våndas ju närmare den där dagen kommer i mars. Ni kommer att få uppleva guldet, var så säkra. Blir det inte i år så kanske det blir nästa år, men väldigt mycket talar för att ni får smaka guldkänslan redan om en månad.

Det fick jag till slut också. I mars 1997 hände det. 51 år efter förra guldet 1946!
Men nästan hela matchen så trodde jag att det skulle sluta som vanligt. SAIK-Västerås inför 17 488 åskådare. 4-3 till mitt lag i paus. Otroligt jämnt.
Hasse Johansson var planens kung, gjorde alla 4 Västeråsmålen.

SAIK ledde med 5-4 i slutminuten när Hasse får på ett kanonskott för en kvittering. Pang! Ribbträffen hördes över hela Uppsala. Slutsignalen går.
Å inte en enda grönvit på innerplanen.
Bara ett myller av svartvita människor, så många jag inte trodde fanns.
Å jag fick känna hur det känns, äntligen!

Men när folk frågat mig hur det känns har jag bara kunnat svara – det går inte att beskriva!

Jag håller, som ni förstår, alltid på mitt svartvita lag, men jag unnar er i Lidköping att snart få känna hur det känns.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Vem kan vrida sig ur 0–2-underläget?

, ,

KRÖNKA I en av mina tidigare krönikor skrev jag om ett par historiska ”sanningar” som kanske ger en hint om hur det kan gå i slutspelsmatcher även i nutid. Bland annat tog jag upp det faktum att det historiskt varit mycket svårt att ta sig ur det skruvstäd som ett 2-0-underläge i matcher innebär. Nu har vi tre kvartsfinaler av fyra som är i det läget.

Hammarby-Sandviken 2-0
Edsbyn-Bollnäs 2-0
Villa-Motala 2-0

Rent historiskt kommer i bästa fall en av de tre kvartsfinalerna att kunna överleva den tredje matchen. Om man då dristar sig till att rangordna möjligheterna för de lag som nu har 0-2-underläge i matchserien så har lagen helt olika förutsättningar. Men först en titt på fredagskvällens matcher.

Villa tog en stabil seger igen mot Motala. Även om siffrorna rann iväg något så skall Motala ha all heder av den här matchen. Motala var respektlöst och ville visa sina supportrar att man inte kommer att vika ner sig på förhand mot Villa. Speciellt härligt var det att se den offensivlusta som Motala visade när matchen egentligen redan var körd.

Motala satsade allt framåt, det spelade ingen roll om en eller till och med två egna spelare satt på utvisningsbänken. Man skulle framåt och det var härligt att se. Nu räckte det inte för att skaka Villa. Det kanske hade lyckats mot många andra lag, men Villa är alltför bra. Återigen en imponerande insats med stabilitet både framåt och bakåt. Och Villaspelarna tog inte i mera än vad som behövdes, de hade full koll på matchen och motståndarna.

Edsbyn har också visat att man är numret större än Bollnäs i två matcher. Normalt brukar båda lagen vara synnerligen starka på hemmaplan, men Bollnäs låg hela tiden steget efter. Hemmalaget hade till exempel 13 hörnor och lyckades inte få någon fullträff alls. Edsbyn däremot såg ut att ha en sån kontroll som man normalt sett har hemma i bandykyrkan.

Så tillbaka till 0-2-underlägena. Jag har tagit mig friheten att gradera möjligheterna för de tre lag som nu ligger under med 2-0 i matcher.

Hammarby-Sandviken 2-0
De här två lagen har mötts i många slutspel och flera finaler. Det verkar som att hemmaplan inte har någon betydelse. I färskt minne fjolårets semifinalrysare där lagen vann varsin hemma och bortamatch innan suddenavgörandet i femte matchen. Sandviken är det lag av de tre i 0-2-underläge som har störst chans att vända på steken. Sandviken har också två hemmamatcher kvar.

Edsbyn-Bollnäs 2-0
De här två hälsingelagen känner varandra så innerligt väl. Det finns inget de inte vet om varandra. Jag ger Bollnäs viss chans att ta sig ur greppet och vända på steken, men problemet är att Edsbyn har två hemmamatcher kvar. Men om det blir fler matcher än tre så är det ingen direkt skräll.

Villa-Motala 2-0
Här skulle det bli säsongens stora skräll om Villa inte avgör hemma i tredje matchen. Det är klasskillnad mellan lagen. Jag ser tyvärr inga möjligheter för Motala att ställa till med något. Den stora chansen var att vinna hemma. Villa har dessutom två hemmamatcher kvar.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Två chanser till revansch — men bara Vänersborg stod pall

, ,

Ojojoj, vilken dramatik den här slutspelskvällen bjöd på. Och jag pratar självklart om mötet mellan Vänersborg och Västerås.
Den andra kvartsfinalen mellan Hammarby och Sandviken blev tyvärr inte alls samma gastkramning.

Men vilken vilja, fokusering och djävlaranamma Vänersborg visade i den andra kvartsfinalen mot Mesta mästarna. Trots att VSK knappade in från 4-1 till 4-3 när bara drygt 10 minuter var kvar så gjorde Vänersborg 5-3 och skaffade en ledning vi, som såg matchen, trodde var ointagligt.

Men den match där VSK viker ner sig finns inte. De grönvita gör 5-4 med bara halvannan minut kvar av ordinarie tid.
Å med en straff på 5 minuters övertid kvitterar VSK.

Här trodde åtminstone jag att det grönvita laget med så många vinnarskallar skulle avgöra i sudden.

Men det här härliga laget från Vänersborg blir inte att leka med i den här kvartsfinalen.
Juho Liukkonen klipper in en hörna i sudden death för Vänersborg, å glädjen är fullständig.

Men blir det här en tillfällig glädje för Vänersborg? Kommer Västerås att återställa ordningen och vinna med 4-1 i matcher genom en retur hemma och en säker bortaseger efter det?

Nej, jag är inte alls säker på det. Vänersborg genomförde den här matchen på ett mycket imponerande sätt. Höll spelet väl uppe, satsade framåt och jobbade som illrar i försvaret.

Jag tror det är helt öppet. Erfarenheten av tuffa slutspelsmatcher har förstås betydelse och det kan mycket väl bli VSK som avancerar till semifinal.

Men här blir det fajt ända in i kaklet. Ari Holopainen är en finne med rötterna i Varkaus. Dom ger sig aldrig utan att kriga till slutet. Oj så spännande det blir, och helt öppet.

Den andra kvartsfinalen fick en utveckling som nu pekar mot att Hammarby bryter Sandvikens fantastiska semifinalsvit. I år har SAIK chansen att nå 25 år till minst semifinal, det är ett helt otroligt rekord. Om det nu kan bli verklighet.

Men just nu är det svartvita laget en bit ifrån att lyckas med det. Tidigare har vi varit med om matchväxlingar mellan de här båda lagen där det senast förlorande laget växer som ett nytt lag till nästa match.

Det skedde inte i det här mötet på Zinken. Hammarby spelade stabilt och var inte direkt i gungning, inte ens när Sandviken kvitterade två gånger till 1-1 och 2-2. SAIK kommer inte upp i nivå. Tappar boll flera gånger på mittplan och har en obefintlig markering i försvaret vid ett par baklängesmål. Å Hammarby uppträder tryggt och säkert både framåt och bakåt.

Det här SAIK-laget har tidigare presterat på ett sätt som fått supportrarna till eufori. Men nu är laget i brygga och det krävs att de stora spelarna kliver in och tar ansvar på riktigt i ett avgörande läge.

Daniel Berlin, Christoffer Edlund, Erik Säfström, Joel Othén, Daniel Mossberg och Linus Pettersson, landslagsspelarna, behöver ta ansvar på hemmaplan på måndag.

Annars stannar semifinalrekordet vid 24 säsonger, å misslyckandet mot Hammarby blir tyvärr signifikativt med den ekonomiska fajten klubben nu är mitt uppe i.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Villa och Byn klara för semi, eller? Inte alltid så enkelt…

, ,

KRÖNIKA Det vore enkelt med snabba slutsatser av onsdagskvällens kvartsfinaler.
Edsbyn-Bollnäs 5-1 och Villa-Motala 13-2. Det blir tre enkla segrar för favoriterna.

Men då tror jag man kan vara både för tidigt ute och helt fel ute, framför allt alldeles för tidigt ute.
Varför inte använda litet historiska fakta för den här analysen?

För med historien brukar man kunna dra en del kloka slutsatser. Och att ta hjälp av historien brukar också kunna roa läsaren, ja för supporters som just förlorat den första kvartsfinalen kan det till och med ge litet råg i ryggen.

Historisk ”sanning” 1
Stora siffror i slutspel behöver inte leda till att allt rullar iväg. I fjolårets kvartsfinal Hammarby-Vetlanda hade lagen vunnit en match var inledningsvis. När sedan Hammarby tog emot på Zinken skåpade man ut Vetlanda med 11-2. Ett par dagar efteråt vann Vetlanda hemma med 7-5!

Exemplen på sådana här svängningar är många.
Det finns all anledning för både orangea bollnässupportrar och blåvita fans i Motala att tagga upp för fullt inför fredagen.

Historisk ”sanning” 2
Men Bollnäs och Motala måste nog vinna på fredag. Tyvärr finns det bara några exempel på lag som tagit sig vinnande ur en kvart- eller semifinal i 0-2-underläge. Nästan alltid går det lag som vunnit två raka också vidare.

De senaste åren har vi bara två exempel på motsatsen. 2014 tog Vänersborg en 2-0-ledning mot Västerås i kvartsfinalen. Dessutom övertygande med 9-3 borta och 5-3 hemma. Men VSK reste sig ur askan och tog tre raka med 9-5, 7-3 och 7-2.

Det andra exemplet från närtid är 2018 då Villa tog ledningen med 2-0 i matcher i semifinal mot Edsbyn. Vann 3-1 borta och storseger 8-2 hemma. Men Edsbyn, som visat sig vara bäst när det gäller förr, tog sen tre raka med 6-4, 5-3 och 5-3.

Motala började friskt mot Villa i utomhusmatchen på Isstadion i Lidköping. Men 2 snabba mål för Villa två gånger om i första halvlek gav laget det försprång det så många gånger skaffat sig i vinter.

Efter snabba 2-0 i matchinledningen reducerade Motala, men sen kom ytterligare ett 2-målsryck som gav 4-1 och då blev det aldrig spännande igen. Men, som sagt, att det rullar iväg brukar inte betyda nånting.

Men nu är det förstås Villa det gäller. Laget är så starkt att det mycket väl kan ta tre raka både i kvart och semi. Det är ett helgjutet vinnarlag. Starkt försvar, systematiskt och snabbt anfallsspel och sen bjuds man alltid på vackra mål. Precis så imponerande som vi förväntat oss.

Men jag tror Motala kan skaka Villa hemma ändå. Bara spelarna kan bli precisa och noggranna i avsluten och hålla ihop defensiven på ett tajtare sätt så kan dom skrälla, åtminstone hemma.

Edsbyn och Bollnäs i slutspel är alltid ovisst och inget är avgjort på förhand, inte ens när ett lag nu har 1-0 i matcher. Så mycket känslor som finns hos spelare och supportrar, det är så mycket vilja, stolthet och hatkärlek så energin skulle kunna värma ett större villaområde.

Det är ett som gäller på fredag. Bollnäs måste vinna. Hemma och borta är helt olika saker mellan de här lagen. Varför måste man vänta ända till på fredag?

Jo, för på torsdagskvällen väntar två andra gastkramande matcher.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: 4 minuter knäckte Vänersborg och SAIK i gungning

, , , , , ,

KRÖNIKA Det var tre lag av fyra i den första kvartsfinalserien som gick in i slutspelet med den iver och kämpaglöd som behövs. Tre lag som visade att man säljer sig dyrt och kommer att kriga varje minut.

Tyvärr visade det fjärde laget inte alls den inställningen. Sandvikens AIK var säkert förberett på slutspelet, men det såg vi inte alls. Konstigt annars när laget nu har chansen att sätta ett rekord som lär bli oslagbart i svensk bandy.
Att gå till minst semifinal 25 år i rad!

Det är helt fantastiskt att lyckas med den bedriften, om man nu gör det förstås.

När man som jag har sett laget under alla dessa säsonger, och några fler också, så har laget haft en fantastisk förmåga att ta fram extra kraft i slutspelet. De spelare som inte varit vinnarskallar från början har snabbt skolats in i ett lag som ofta blivit bättre ju längre slutspelet har gått. Och slutspelen för detta svartvita lag har alltså blivit väldigt långa.

När jag såg gårdagskvällens inledande kvartsfinal hemma mot Hammarby blev jag både oroad och besviken. Lagmaskinen har hackat förr och ändå lyft sig i nästa match. Men det fanns inget i matchen igår som visade på den glöd som krävs. Idéfattigt anfallsspel, ständiga bolltapp på mittplan och oändliga hemvändningar istället för full fart framåt. Det håller inte.

Hammarby spelar såå klokt. Ett samlat försvarsspel och bredd, djup och fart i anfallsspelet. Å längst bak, skicklige Patrik Hedberg som höll tätt på ett imponerande sätt.

Hur slutar då den här kvartsfinalen? Ja, säg det. Har förra årets semifinal lagen emellan i starkt minne. De tog en hemmavinst och en bortavinst vardera innan Sandviken i ett skälvande sudden-death-drama tog sig till final genom hörnmål av Daniel Berlin. Det kan bli fem matcher nu också, men då måste Sandviken ta fram en kämpaglöd och offensivlusta och det redan i första returen på Zinken.

Vänersborg visade att man förvaltat åttondelsspelet väldigt väl och startade kvartsfinalen mot VSK med fantasi, starkt försvarsspel och variation framåt.

Det gav 2-1-ledning en halvtimme in i matchen. Sen blir 4 minuter matchavgörande till grönvit fördel genom två spelmål av Martin Landström och ett hörnmål av Stefan Edberg. Sen visar Västerås den erfarenhet och rutin som behövs för att säkra matchen i ett tidigt skede. En mycket stabil seger för favoriterna.

Men jag tror inte Vänersborg viker ner sig redan nu. Jag tror fortfarande att laget tar minst en seger hemma i VM-arenan. Och Vänersborg måste nog göra det redan i första returen.
I annat fall blir det bara tre matcher.

Kjell Anderstedt