Wikström: Svensk idrotts heliga graal

, ,

KRÖNIKA Annandagen 2020.
2020 drar sig sakta bakåt.
Bara småskvättar kvar.
Små pölar av ett ruttet år.

Vi ska dock fira jul först.
Vi ska fira jul som vi aldrig firat förr.
På ett lite annorlunda sätt måhända men visst ska vi fira.
Vi måste ta tillvara på de ljusglimtar som blinkar till i den mörka vardagen som håller oss tillbaka.
Visst tusan känns det tråkigt att inte kunna träffa tjocka släkten, smala Sussi eller Farbror Frej men det finns telefoner och alla möjliga bildskärmar.
Det får bli som blir bara det blir.

Det som också blir av, som traditionen sig bör, är annandagsbandyn.
Svensk idrotts heliga graal.
Blir inte mer svensk idrott än detta.
Ska väl vara Bandyfinalen som kan konkurrera men den är ju inte förrän i mars så vi säger nu att annandagen är större.

Vi, åtminstone jag, kan luta mig tillbaka och fånigt leende tänka tillbaka på tider som var i svartvitt och bandyspelarna hade sotade ögon och läderremmade klubbor.
Annandagsbandy på Nyborgsvallen med full läktare och Irene hade världens godaste kokta med bröd till försäljning i luckan på den röda längan.
Svunna tider.

Dagens tider.
Borta är det svartvita (förutom Sandviken AIK då).
Borta är sotade ögon och läderremmar.
Borta är den boll som var röd.
Borta är såväl läktaren som den röda längan på Nyborgsvallen där ingen bandy längre spelas.
Dagens tid är orolig och bandybollen är cerise.

I denna tid ska det alltså spelas annandagsbandy.
Inför tomma läktare.
Arenor förvandlade till spökstäder.
Men vi ser ändå.
Vi ser och skänker en tanke till den som uppfann det här med datamaskiner.
Obegripliga tingestar som möjliggör vår sport att synas.
Om någon sagt till mig i snödrivan på Ugglegränd att vi i framtiden inte spelar bandy under gatlampans sken, att vi kommer kunna se bandy i våra telefoner.
Jag hade skrattat, gått in och tittat på den gråa telefonen på telefonbordet i hallen och skrattat än mer.
Se bandy på den… jaja.

Men nu är vi där.
Vi kan se.
På telefonen.
På datorn.
Via datorn på tv:n.
Men inte på tv ”som vanligt”.
Där får vi kanske se ett kort inslag i Sportspegeln och en skylt med resultaten.
Det kan jag tycka är uselt.
Bandyn förtjänar plats i den ”riktiga” tv:n.

Jag tänkte ge mig ut på en resa genom högtidsdagen och försöker mig på att sia utgången av matcherna som spelas.
Mina inkomster på tippande genom åren har inte varit av kalibern ”säga upp mig från jobbet” så ni behöver inte satsa er luspanka för att följa mina tips.
Det kan bli en lite torftig jul då.

Då börjar jag.
Jag tar Elitserien först.

AIK–IK Tellus.
I en ny hall i de södra delarna av Stockholm.
Av de bägge hemmalagen får AIK för gälla som stora favoriter även om ”Jordens lag” ibland kan fälla stora byten.
Tips: 8–2.

Bollnäs–Edsbyn
Blir inte mer annandag än detta.
Hälsingland glöder.
Min bror har varit där en gång, för det är jag avundsjuk.
Edsbyn vinner.
Tips: 3–6.

Sirius–Hammarby
Öppet som ett fönster på torpet en sommardag.
Skador oroar söderbröderna.
Kan bli kryss.
Tips: 4–5.

Vänersborg–Frillesås
Emil Viklund, grabben från kvarteret bredvid får tipset.
Tips: 6–2.

Vetlanda–Motala
Nära gränsen för det omöjliga att sia om.
Hemmaplan avgör.
Tips: 6–4.

Västerås–Villa
Tungviktsmöte.
En av två matcher föreningarna emellan denna dag.
Ett lag på V vinner.
Tips: 3–6.

Broberg–Sandviken
Matchen går i färg.
Vinnaren går i svartvitt.
Tips: 4–6.

Vi tar trappan ner till våningen där Bandyallsvenskan håller sin annandagsfest.
Lite mera rock´n´roll.
Allt kan hända här.
Vänd dem aldrig ryggen.

Katrineholm–TB Västerås
TB överraskar alla hittills i år.
TB vinner här.
Tips: 4–5.

Jönköping–Nässjö
Smålänningar i kamp vid Vätterns södra strand.
Nässjö vinner kampen.
Tips: 4–7.

Ljusdal–Västanfors
LBK hakar på de främsta vagnarna i serietåget.
Vinner här.
Tips: 8–3.

Rättvik–Falu BS
The battle of the valleys.
IFK jagar revansch från ifjol då matchen gällde kvalplats.
IFK föll då.
Annandagens svåraste tips: 4–4.

Gripen–Kungälv
Trollhättingarna vill koppla grepp i toppskiktet.
Det gör de här och nu.
Tips: 6–2.

Örebro–Boltic
ÖSK ter sig svårstoppade.
ÖSK är obesegrade i nio matcher. Nio.
ÖSK leder serien.
ÖSK vinner.
Tips: 7–3.

Åby/Tjureda–Lidköping
Tung uppförsbacke för smålänningarna i inledningen.
Laik blandar.
Svårt att se i kaffesumpen vem som drar längsta strået.
Tips: 3–5.

Och på min lilla plats på denna jord firar vi annandagen en annan dag.
Det sägs att imorgon är en annan dag.
I Kalix är den dagen som är en annan tre dagar senare.
De styrande i de bägge föreningarna, Kalix och Unik, satte sig ner och resonerade genom en sån där datamaskin.
En kopp kaffe och en bakelse senare hade man ett beslut.
Ett beslut som borde premieras med ordensband och en fanfar.
Det beslut man tagit var att istället för att spela i Kalix på annandagen (26/12) och i Uppsala tre dagar senare (29/12) så spelar man bägge matcherna i Kalix dagarna efter varandra.
Kalix hemmamatch den 29:e och Unik:s den 30:e.
Kostnader och andra småsaker delas upp mellan de bägge.
Genialt.

Ger inget tips där då hjärtat kan fördriva hjärnan men utlovas full garanti att det blir två gastkramande tillställningar.

Tänk att jag bara får en mil i min bil till Unik:s hemmamatch.
Världen blir allt mindre.

Närmar mig slutstationen på denna annandagsresa.
Och denna slutstation är damernas Elitserie.
Det kommer gå på följande vis.

Sandviken–Skutskär.
Svårtippat är ett litet ord.
En svårknäckt nöt.
Senaste mötet (15/12) vann de gröngula med 6-2.
Men jag drar till med förbundna ögon.
Tips: 5–5.

Vi åker västerut.

KS Bandy–Mölndal
Två lag i behov av poäng.
Kan KS ta sina första?
Har de stuvat undan bilderna från senaste matchen då de föll stort, rejält stort, mot Villa.
Får Mölndal till sin målproduktion?
Sju mål på fem matcher får inte högsta betyget.
Tips: 2–4

Tillbaka österut.
Till huvudstaden.

AIK–Skirö
Tips: 10–2

Vi svänger ut på E18 och stannar till efter elva mil.
I Västerås.

Västerås SK-Villa/Lidköping
Det här kan vara den hetaste matchen denna dag.
Det är inte glödhett.
Det brinner med öppna lågor.
På ena planhalvan: Västerås SK, regerande mästare, obesegrade i vinter, 56-9 i målskillnad.
På den andra halvan: Villa/Lidköping, första utmanare, obesegrade , 60-10 i målskillnad.

Målskyttar av klass i bägge lagen.
Charlotte Selbekk: VSK, avgjorde SM-finalen i våras, har gjort tjugo mål på sju matcher.
Tilda Ström: Villa, prisad ifjol som ”Årets komet”, har gjort nitton på sex matcher.
Håll i hatten alla, det här blir häftigt.

Att tippa detta känns lika trevligt som att ta ett bad med utsvultna pirayor.
Men okej.
Tips: 5–3.

Det var min lilla resa genom annandagens läckerheter.
Så nu återstår det bara för alla bandyvänner att söka upp favoritplatsen i soffan, duka upp med kaffe och en julklappspralin och se vad laget i sitt hjärta kan uträtta för storverk.

Var rädda om varandra.
Inte för varandra.

GOD JUL!

Stefan ”Sargvakten” Wikström

Wikström: Vore kul med något otippat

, ,

KRÖNIKA. Paraskavedekatriafobi.
Vi får innerligen hoppas att ingen av spelarna i årets Elitserie har denna åkomma.
Speciellt om han tillhör något av lagen som, redan nästa fredag, inleder färden mot podiet på Studenternas läktare när mars månad satts i drift.
Kan bli jobbigt för den stackarn.

Vad betyder då det där Paraskavedekatriafobi?
Fobi för fredagen den trettonde.

Och i det gamla bondesamhället betraktades fredagen som en olämplig dag att arbeta på och om man gjorde det fick det inte vara bullersamt.
Det var också olämpligt att starta en resa, särskilt en längre lite äventyrligare resa.

Olämpligt eller ej, Paraskavedekatriafobi eller ej.
På fredagen den trettonde november startar åtta av manskapen i säsongens upplaga av Elitserien sin bullersamma och äventyrliga resa mot guld och framgång.
De övriga hakar på tåget under helgen.
Vi bandyvänner följer den dramatiska resan från avgång till mål.
På avstånd.
Idag handlar allt om avstånd.

Och tänk ändå hur lätt det är det där med avstånd, men lika fullt har vi så svårt att ta in det.
Ibland blir jag alldeles matt över människans dumhet.
Det finns utrymme för förbättring.

En annan sak som gör mig lite kluven är det här fruktansvärda viruset som inte bryr sig om det är fredag och vilodag eller inte.
Det får mig ibland att fundera.

Är det viktigt med sportsliga framgångar i en värld som svajar?
Ibland tänker jag på vad tusan vi sysslar med.
Ibland tänker jag på att något ljus måste vi få ha i detta kompakta mörker.

Nåväl, det är beslutat om avgång av alla serier så då är det ju bara hänga på.
Idrottsvärldens längsta försäsong har i år varit än längre.
Från den dagen i mars då domaren blåste full tid på Studenternas och Edsbyn fick pokal och hjälmar av guld inför tomma läktare.
Till nu.
När vi hunnit halva vägen av svinnovember.
Visserligen har lagen matchat i hallar och en svensk cup har avverkats.
Men, ni må ursäkta, träningsmatcher och cuper är inte så upphetsande.
Man följer dem med ett halvt öga, lite snett över axeln.
Ja, förutom om det är ens eget lag som matchar, då blir det genast intressant.

På min plats på jorden har hösten varit galen.
Först grå i veckor.

Sedan ett snöfall som fick akutavdelningen på Kalix sjukhus att digna under frustande gubbar med ryggskott.
Ryggskott av snöskottning.
Snön försvann, plusgraderna ökade och stormar tog fart.
Var tog den normala hösten vägen?
Ismakare runt om i landet gråter och kämpar ute på marker som vägrar frysa till.

Dessa ismakare är
höstens riddare.
Grundbultar i svensk bandy.
De står där med slangar och ljummet kaffe under dygnets alla timmar.
Och gör allt i sin makt för att spelarna i deras förening ska få fina förhållanden för sin sport.
Bandymössan av för er.

Hur slutar då det stora alltet?
Vem vinner?
Vem försvinner?

Vinner.
Alla experter nämner tre kandidater.
AIK, Edsbyn och Villa.

Jag är definitivt ingen expert men jag ställer mig enig till de som är det.

Villa.
Vann den där cupen på hemmaplan som kallas ”Svenska Cupen”.

Har tappat Johan Esplund och Joakim Andersson.
Inga dussinspelare det.
Men har två blytunga värvningar i Christoffer Edlund och Erik Säfström.
Edlund har visat att han håller ordning på var målburarna är placerade i svensk bandy efter något år bland målburar i Ryssland och Säfström är en lysande stjärna på sin kant.
Väschötarna blir svårstoppade.
Mycket svårstoppade var ordet.
Final?

Ja, om inget obehagligt inträffar så borde de kunna boka bussbiljetten till Uppsala redan nu.

Edsbyn.
Regerande mästare.
En tung lagmaskin.

Förvisso tappat geniet Tuomas Määttä som, i mina ögon, var ohotad som Elitseriens bäste spelare förra vintern.

Går inte ersätta men Robin Öhrlund från Vänersborg blir spännande att följa.
Final?

Njaää, når nog inte dit men om de gör det så kommer jag inte trilla av stolen i förvåning.

AIK.
Den truppen de förfogar över.

På pappret är det nog den bästa trupp ett svenskt lag förfogat över sen bondesamhällets dagar.
Vimlar av kunskap.
Och rutin.

Målman Bergwall var med och byggde upp nämnda bondesamhälle i den tid han började med bollfångandet.
Han var bäst då.
Han är bäst nu.
Och bakom honom finns Victor Birgersson.

En glimrande målvaktstalang inköpt från Åby/Tjureda som visat under hösten att han på allvar vill utmana om förstaplatsen.
Och mitt bland alla ryssar, finnar, lesjöforsare, smålänningar och annat folk i den uppställningen hittar vi en kalixbo.
Christian Frohm.
Tack vare det namnet får solnaiterna nog finna sig i att bära väskan med det stora favoritskapet.

AIK, Edsbyn, Villa
Förutsägbart och lite tråkigt.
Tänk hur kul det vore med nåt helt otippat.
En vitaminkick.
Tyvärr har jag svårt att se var den kicken skulle komma ifrån.
Upp till bevis ni övriga!

I botten då?
Här är jag bestämd på en sak.
Stäng.
Stäng falluckan ur serien.

I rådande tider kan allt möjligt hända och det vore fruktansvärt för en förening att falla ner på grund av blossande sjukdom.

Tänk om ett lag får in smitta i omklädningsrummet och blir lidande i en till två veckor.
Finns knappt tid till ordinarie matcher än mindre till några uppskjutna.
Hur löser man det?
Nä, stäng luckan nedåt i vinter.
Skola komma ljusare tider och då får man ställa allt till rätta igen.

Då är det väl bara starta igång resan.

I aftonbönen be för att allt går bra och att vi kanske kan ses vid någon is denna vinter.

Håll ut, håll avstånd, håll tummar (endast era egna) och håll om en kär i er närhet.

Älska bandy.

Stefan Wikström

P.s. Måste bara skriva det en gång till; Paraskavedekatriafobi. D.s.

Wikström: Den vackraste sporten av alla börjar ta fart

, ,

Jag flyger över ett land.

Ett land som går mot höst.
När väckarklockan jagat upp mig ur skön säng vid pass 05:15 har solen inte orkat upp över taket hos grannen på andra sidan vägen.
Den tidiga morgonen känns ännu tidigare.
Solen gör tecken på höstens ankomst.

Ett land där dofter från tusentals öppnade surströmmingsburkar ligger som ett dis över altaner, terrasser och allehanda uteplatser runt om i landet.

Ett land där den vackraste sporten av alla börjar ta fart.
”Vi är alla glada bandybarn,
Bollfest, bollfest hela da´n.
Slå på stort det har vi alltid gjort,
så det är bollfest, bollfest hela da´n”

De flesta lag gnuggar på små isar med alldeles för hög sarg.
Nya skridskor ska formas med skavsår och svullna fötter som följd.
Träningsmatcher i ståtliga byggnader medan andra lag kanske tappar sina isytor på sin ort.
Kommuner ska spara en peng.
Stänger de konstfrusna isarna.
Sparar på de små.
Orättvisan slår hårt mot de små.
Bandyn som en gång var är inte längre.
De små orterna har inte en chans längre.
Jag känner sorg för det.

Jag ser ett elakt virus sätta sin prägel på samtiden.
Alla frågar sig, hur ska det bli?
Hur ska framtiden te sig?
Vem vet, inte du.
Vem vet, inte jag.
Vi vet ingenting nu.
Vi vet inget idag.

Föreningslivet vill veta.
Bandysport utan publik?
Med begränsad publik?
Femtio?
Sjuttiotvå?
Hundra?

Och just nu diskuteras bara arenor med sittplats.
Hallå!
Vi äro många med enbart ståplats.
Än så länge i alla fall.

Beslut är taget.
Vi kör!
Bandy ska spelas även denna vinter.
Med eller utan eller några få åskådare.
Ingen vet.
Vi kör!

I min värld ett klokt beslut.
Känner att vår lilla sport riskerar försvinna totalt i bruset om serier tystnar.
Men jag känner också all sympati för de klubbar som tappar stora påsar med sedlar i uteblivna publikintäkter.

Frågorna ställer sig i kö inför denna ovissa framtid.
Förutom pengar och publik kommer frågorna om det sportsliga i skymundan.
Får ta till armbågarna för att ta sig fram.

Vilka vinner guld?
För damer.
För herrar.

AIK.
Flipp?
Flopp?

Hur bra är regerande mästarna Edsbyn utan Tuomas Määttä?
Fullständigt överlägsna senaste vintern.
Nu?

Hur ska det gå för Tanja Illarionova i Skutskär?
Målskytt av högsta kaliber i Kalix i Allsvenskan.
Nu steppar hon upp.
Jag är fullständigt övertygad om framgång.
Fullständigt var ordet.

Vem vinner herrarnas Allsvenska?
Hur går det för Kalix?
Orkar jag en helvetesvandring genom vintern ännu en säsong?

Fråga Lund.
Fråga en uggla.
Ingen vet.

Jag ser, tyvärr, att det stormar på toppen.
På den topp där de som bestämmer över vår sport huserar.
Paj kastas.
Personligen har jag lika lite insikt som en kolgruvearbetare har utsikt.
Noll.
Ger mig därför inte in på vem som har rätt eller vem som har fel.
Jag kan bara tycka allt känns så onödigt.
Vår sport behöver inte all denna negativa reklam.
Inte nu.
Inte sen.
Aldrig.
Sånt här skär djupa sår.
Släpp prestige och lägg alla kort i leken på bordet.
Från bägge parter.
Ärlighet.
Sen går vi vidare.
Och vänder blad.
Innan det totala kaoset infinner sig.

Och förresten har jag åkt i samma hiss som nuvarande ordförande.
På Hotell Malmen i Stockholm.
Han var bra på att åka hiss.

Apropå Stockholm.
Bandyhall minsann.
På tiden kan jag tycka.
Måndagen 24 augusti, dagen då Bartolomeus har namnsdag och jultomten bara har fyra månader kvar på sin semester.
Den dagen blir för evigt inpräntad i stockholmarnas bandyhistoria.
En ståtlig pjäs som snickrats på under två år stod färdig för invigning.
I Gubbängen.

Denna Gubbäng som Stockholms stad år 1908 köpte av lantbrukaren Albin Arvidsson, men det dröjde fram till 1940-talet innan man kom igång med stadsplanering och byggande.
Och nu långt senare stoltserar man med huvudstadens första hall för skridsko- och bandysport.
Men det lär bli trångt där.
Många vill in.
AIK, Tellus, Hammarby, GT76 och säkert några till.
Vuxna, ungdomar och små pysar.
Alla vill in.
Jag tror inte jag vill vara den som ska planera tider för alla spekulanter.
Jag håller mig till min lilla fabrik.

Från min plats där ovan ser jag en bomb brisera.
Legendaren Mikhail Sveshnikov, som en gång kastade sin klubba i en soptunna på arenan i Kalix och några år senare gör sitt sista mål i karriären på samma arena, lämnade Ljusdal i våras och flyttade 662 mil österut.
Långt, långt bort i Chabarovsk skulle träna den lilla kvartersklubben Neftyanik.
Och i detta nu meddelas att han vänder hem igen.
River sitt kontrakt, tar sin trunk och drar hem till Hälsingland igen.
Fortsättning lär följa.

Han är snart äldre än Grekland, men jag är övertygad om att han kan roa (eller föralldel oroa) oss med andra färger än gulgrönt på hjärtat.
Jag tumlar väl inte baklänges av förvåning om jag ser en tröja #66 åka omkring på Fomab Arena i Kalix lördagen den sjunde november.
Kanske kastar han sin klubba i frustration.
Kanske gör han ännu ett mål trots att han gjort sitt sista.

Jag flyger över att land.
Ett land som står redo.
Redo för världens, i särklass, vackraste sport..
….BANDY!

Håll ut så ses vi snart runt isen.

Stefan ”Sargis” Wikström

Wikström: Annandagsbandyn — denna svensk bandys heliga graal

, ,

KRÖNIKA Julen kryper inpå.
Snart står den för dörren och vi tar oss inte ut.
Eller in.
Julklappar ska köpas.
Skinkan ska griljeras.
Julgranen barrar.
Ögon som tindrar.
Räven raskar över isen.
Och bandy ska spelas på isar runt om i landet.

Annandagsbandyn.
Denna svensk bandys heliga graal.
Vår högtidsdag på året.
Det hör till julen lika väl som tomte, gran och Janssons frestelse.
Och visst tusan är det häftigt med fulla läktare och heta matcher mot de onda från grannbyn.

Man kan förlora vilken match som helst under säsongen men INTE denna.
Inte under några omständigheter.
Blir tungt att möta en granne med vinnande färg på halsduken nästa gång du besöker närmsta köpcentra.

Jag som kalixsupporter är inte så van med annandagsderbyn.
Å andra sidan tycker jag det inte spelar någon större teater vilka man möter denna dag.
Huvudsaken är att jag får se bandy.
En annandag utan bandy är ingen riktig annandag.
Bara en helt vanlig annandag.
En annan dag.

Jag har sett annandagsderbyn mot såväl Sirius, Villa, Hammarby som Vetlanda.
Vetlanda.
131 mil bort.
131 mil hem.
Var går gränsen för vad man kallar lokalderby?
I år kommer IK Tellus upp till min plats.
Ett fint lag med skägg.
Från Stockholm.
Närmare än Vetlanda.

När inlandsisen höll oss i stadigt grepp mötte vi Karlsborg.
Ofta gick jag hem i moll.
Och dagen efter gick jag bakom maskinerna i pappersbruket.
Bakom PM2 hör ingen dig skrika.

Vad bjuder då denna bandyns högtidsdag på i övrigt?
Vad får vi julmatsfyllda bandyvänner ta del av för läckerheter?
Det fanns en gång en man i min bygd som blev tidningarnas favorit inför sommar och vinter då han spådde framtidens väder i abborrens fenor och inälvor.

Nu har jag inte tillgång till någon fisk och sätta mig ute på ”Svartsjön” i vår skärgård och pimpla är inte min grej så jag siar om annandagen lite på chans.
Skjuter från höften.
Med bindel för ögonen.

I Haparanda.
Division 1 Öfvre Norrland.
Serieledande Haparanda SKT tar emot Karlsborg BK.
I klassiska HSKT-färgerna gult och blått står hemmalaget som favoriter.
Vi minns HSKT på gamla griskalla Gränsvallen.
Alltid kallare än i din värsta mardröm.
Även på sommaren.
Nu står där sedan länge, länge hyreshus.
Jag brukar undra om hyresgästerna där fryser.
Resultatet blir 5–3.

I paradvåningen.
Elitserien.
Bubbel och snittar.
Frack och långklänning.

I Småland.
I en ny och fin hall med träsarg runt isen.
Åby/Tjureda tar emot Vetlanda.
Ett Åby som har det tungt.
Motvind, motsol och punktering på bakdäcket.
Framdäcket sviker även det en smula.

Vetlandas målvakt, David Borvall, har låtit måla en bild på ”Snoddas” på sin mask och därför får hans lag gälla som favoriter.
2–7.

I skogen i Halland.
Sjöaremossen.
Låt det smälta på tungan.
Sjöaremossen.
I tävlingen ”Snyggaste namn på arenan” vinner Frillesås överlägset.
Det doftar bandyromantik runt det namnet.

Dit kommer IFK Vänersborg i sin buss.
Ett IFK som grenslat port efter port i Elitseriens krokiga pist denna vinter.
Tolfte plats efter halva serien hade nog ingen riktigt trott.
Kan de hängande läpparna åka en bit uppåt?
Kan de tappade hakorna återfinnas?
Jag tror det.
Men det kan bli en obehagligt svår nöt att knäcka.
Siffror?
4–6.

I Sandviken.
Tungt möte där.
Många säger att hemmalaget Saik har gått bättre än väntat.
Jag vet inte jag.
Förvisso utan målskytt Edlund och motor Mossberg.

Men det finns ju för bövelen en viss kunskap hos de övriga också.
Målrikt och kryss senast.
Svårtippat.
Får klia mitt gråa en stund.
En jämn match som slutar 5–4.

I Lidköping.
Många var de i Liköping med omnejd som höjde sina ögonbryn då serieschemat lades fram.
Den givna motståndaren är förstås Väners … nähä, inte det.
Det bidde AIK.

Nykomlingen AIK får resa ner till Lisch och ta sig an laget med mästarbältet.
Vår vän från Kalix, Christian Frohm, och hans gulsvarta kamrater får där en knepig uppgift.
Även om de har spottat i nävarna, kavlat upp ärmarna på arbetarskjortan i de senaste matcherna så blir nog detta dem övermäktigt.
Tipset får bli 7–3.

Nere vid Zinkensdamm.
Dock inte en junikväll.
En kväll i jul.
Förväntad folkfest.
Hög stämning, sång och fest.
Bland höghusen på Söder.
Hemmahjältarna Hammarby gästas av IK Sirius.

Ett Sirius som ligger sexa.
Ett Hammarby som ligger tia.
Men poängskillnaden är två.
Nu blir det svårt att sia.
Tänk om jag haft en abborre.
Men ett tips måste fram så…
3–4.

Vid Göta Kanal.
Motala.
Nere vid kaj ligger ”Kung Sverker”.
Uppe på bandyplanen spelar stadens IFK mot Västerås SK.
Vinterns överraskning blåvita IFK Motala.

Jag vill minnas nån som tippade IFK på kvalplats framåt vårkanten.
*Hostar förläget*
Laget ligger just nu på fjärde plats och får, utan tvekan, priset som vinterns glada överraskning.
Hatten av.

Alltid lika kul när ”de lite mindre” klubbarna lyckas.
Denna dag blir det ett kryss.
5–5.

Hett i Hälsingland.
Någongång i början på 2000-talet.
Runt Sävstaås stod dryga åtta tusen (!) hälsingar med olika färger på hjärtan och halsdukar.
Men åtta tusen!
Svårt att ta in.
Där hade jag gärna stått.

I år går den hetaste matchen av dem alla i Edsbyn och eftersom där är väggar och tak som begränsar publiktillströmningen så blir det inte några åtta tusen.
Men dramatiken och det häftiga i detta ligger kvar som en dimma över de tre milen mellan orterna.

På nåt sätt kan jag tycka det här är en av grundpelarna i annandagens skimmer.
Glödhett derby i Hälsingland.
Hoppas att Bollnäs drivrem Per Hellmyrs är fri från sin skakande hjärna och kan delta.
I år vinner Edsbyn.
I proppfull bandykyrka.
6–3.

En våning nedanför.
Allsvenskan.
Arbetarserien.
På en is i Kalix.
Kanske inte lika proppfullt på Fomab Arena i Kalix som i Edsbyns hemmahall.
Publikrekordet på fyratusen femhundra lär stå kvar.

Kan bara hoppas att folket lämnar julbordet för att ta en två timmars rast för att andas frisk luft och betitta fin bandy.
Ska vårt rödvita, skadeskjutna lag ta poäng av ett gulklätt lag från Stockholm som börjar få igång sitt maskineri efter en inledning där inte alla cylindrar varit med?
Svår uppgift.
Men alls icke omöjlig.
Jag tror alltid.
5–4.

Och jag slår ihop mina händer varje kväll fram till dagen är annan och mumlar: må alla rödvita skavanker vara över till dess.

Och utanför mitt fönster har snön äntligen lagt sig.
Det var svårt denna genomvåta höst.
Men nu har vi någon centimeter.
Snö på gran och fur.
Tomten på Båtön tar på vinterskorna.
Tassar tyst omkring i julenatten.

GOD JUL till er alla!
Ta hand om er och era nära och kära.
Och masa er ut på annandagen och titta på en bandymatch.
Det är världens vackraste sport.
Utan tvekan.
Punkt.

Stefan Wikström

Wikström: Så blir mitt slutgiltiga tips

, ,

Elitserien.

All väntan är över.
Elitserien i en vacker sport knackar på.
Och vi släpper in den i vår gemensamma värme.

Frågorna är många.
Svaren har ingen.
Spekulationer och tips.
Rykten och sanningar.
Upp till bevis.

Vilka vinner?
Många säger att guldet stannar i Lidköping vid Vänern.
Det är mycket möjligt att så blir fallet men många äro dess utmanare.
Utmanare som med vässade tänder och hungriga ögon står på lur.

I en by i Hälsingland känner man, sedan många år tillbaka, igen doften av guld på långt avstånd.
Nu kommer den doften smygandes genomskogar och över åkrar.
Edsbyn räknas som en av hårdaste nötterna att knäcka för de övriga guldspekulanterna.

Bara ett misslyckat frislag därifrån ligger en orange gynnare och lurar.
Bollnäs, med fräna nyförvärv, vann nyligen World Cup och tuppkammen växte.
Ska absolut inte räknas bort.
Nestor Andreas Westh är hungrig på ett gul i orange tröja.
Om planeterna ligger rätt och abborrens fenor säger ja så kan det gå vägen.

En grönvit sportklubb i gurkornas stad är lite sugna på att ta revansch för förlusten i den senaste upplagan av Bandyfinalen.
VSK är alltid VSK och de kommer garanterat vara med långt fram i våren.

Några som säkert vill ha en lång säsong är Sandviken.
Ett Sandviken som kommit starka ur de senaste årens turbulens gällande debet och kredit.
Nu säger sig klubben ha räknat igenom varenda liten sekin och känner sig redo för framgång.

Inget nytt på toppen av elitseriens berg?
Ingen varningsskylt för någon skräll?
Eller som travfolket säger, någon fidus.
Nä, jag tror icke det.
Tyvärr.
Tror bandyn skulle må bra av något nytt som utmanar.
Någon som ligger i tredje par invändigt, rycker örontussarna och bryter sig ut under sista delen av upploppet.

Hammarby brukar ju kunna det här med bandyspel.
Har dock haft en grådaskig höst.
Har med smal trupp stått på näsa i cupspel.
Slutspel då?
Ja.

I trappan till den sjätte platsen till slutspelets ädla våning är det trångt och svettigt.
Många gör upp om portvaktens gunst.
Vem får komma in?
Vem får kalla handen upptryckt i ansiktet?

Vänersborg med en Emil Viklund i nyslipad form.
Broberg med sin hall, vässar klorna efter senaste säsongens slutspelsmiss.
Sirius, just nu utan is på Studenternas men med Ted Haraldsson.

Vetlanda, ett lag som alltid reser sig trots motvind, motsol och uppförsbacke under Silly season.
Motala, överraskning i våras då man via åttondelsfinal, typ, nådde kvarten där dock Villa blev för svåra.

AIK, laget det stormar kring.
Nykomlingar som värvat klass.
Nykomlingar med underkänd hemmais.
Nykomlingar som synas i varenda söm.
Patrik Nilsson ska göra tusen mål.
Pavel Ryantzaev ska göra detsamma.
Kommer bli en obehaglig överraskning för många.
Kommer ställa till det för många.

Slutspel?
Ja, nä, kanske.

Att ur den gruppen sia om vem som lyckas eller misslyckas är lika lätt som att förstå rymdens  gömmor och hemligheter .
Svarta hål och galaxer.
Magnetosfärer och jonosfärer.

Och i det mörka, kalla, dyiga bottenträsket.
Det träsk som slukar hänsynslöst.
Skoningslöst sluter det sitt bottenlösa, mörka, djup kring förlorarens kropp.

Frillesås, klarade sig undan besten med nöd och näppe.
I ett kvaldrama klarade sig hallänningarna med en pinne före elitseriekollegan Falu BS.
Klang och jubel på Sjöaremossen, avgrundsdjup svärta på Lugnet.

Åby/Tjureda, en frisk fläkt med landets bästa supportrar.
Hela bygden ställer upp för de gulklädda.
Man säljer lott, man syr en vante, man bygger en hall i rekordfart.

Jag är stum av beundran för den energi och framåtanda som virvlar omkring där nere vid Helgasjöns strand.
Att föreningen dessutom ser till at man har rätt nivå i pengakistan är beundransvärt.
En tumme håller jag på nykomlingarna 139 mil från Kalix.

Mitt slutgiltiga tips blir.

1. Villa/Lidköping
2. Edsbyn IF
3. Västerås SK
4. Bollnäs GIF
5. Sandviken AIK
6. Hammarby IF
——————–
7. AIK
8. IFK Vänersborg
9. Broberg/Söderhamn IF
10. Vetlanda BK
——————
11. IK Sirius
——————-
12. IFK Motala
13. Åby/ Tjureda
———————-
14 Frillesås BK

I finalen på Studenternas den 21 mars gör titelförsvarande Villa och utmanaren Edsbyn upp.

Pokalen får lyftas av……………….lagkaptenen i det lag som vinner.
Guldfirandet kommer gå av stapeln på torget i Lidköping……eller Edsbyn.
Det är omöjligt.
Helt omöjligt.

Men okej.
Villa.

Tack för ordet.

Stefan Wikström

Wikström: Störste idrottsmannen från Kalix genom alla tider

, ,

KRÖNIKA Det är i april år 2013.
Snön i Kalix har börjat tina bak solig vägg.
För oss bandyvänner är varje vägg en solig vägg.
På en presskonferens upp i Kalix Bandys klubbrum har en bomb just briserat.
Där framme vid bordet sitter, förutom vår ordförande, en konung i bandyvärlden.

En regent.
Och nu återvänder han till sina rötter efter många år i huvudstaden.
Han heter Olov Englund.

Och materialförvaltarna sitter i skräddarställning och syr upp en röd tröja med #2 på ryggen.

Stråkanäs.
En liten by du missar om nyser på din väg in mot Kalix.
Fantastiskt vackert ned mot älven.
Där föddes Olle en dag i maj 1983.

Grannpojken hette Lars Johansson, en pojk som det också gått rätt bra för inom bandyn.
Den ende fotbollsmålvakt i Kalix som släppt in bollar avfyrade av självaste Garrincha bor också där.
I sanning en framgångsrik liten by.

Olov började med bandyn som liten parvel och var framträdande i de lag han gick igenom och till slut fick han göra debut i, det som då hette, Kalix/Nyborg BK.

Framgångarna bland de stora grabbarna fick klubbdirektörer runt om i landet att belåtet slicka sig om munnen.
Den där Englund….mmmm….mumma.
Och till sist.

Efter den avskyvärda vintern 2004 tog tjugoårige Englund den framsträckta grönvita pennan och skrev sin signatur på ett papper som Hammarbys sportchef Stefan Karlsson lagt fram.

De tårar vi rödvita fällde fick älven att brädda över.
I södra Stockholm dansades rumba.
Till alla kisars och bönors vilda glädje blev deras nyvunne hjälte klubben trogen till våren 2013.

Med undantag för en och en halv säsong då han åt borsjtj och blinier borta i österland.
Han fick vara med om Bajens första SM-guld.
En minnesvärd historia mot Bollnäs där ingen på Studenternas såg vad som hände då ett ymnigt (minst sagt) snöfall förstörde festen.

Han fick också vara med om lagets andra (och senaste) guld.
Kanske den mäktigaste inramningen en bandymatch i Sverige någonsin haft.
Vi var runt 39000 som såg Bajen och Saik göra upp om pokalen.

Och ni vet väl vem som gjorde matchen sista mål?
Ett mål som fick supportrar att bli galna av glädje och domaren tyckte det var bäst att blåsa av matchen trots att en liten tid återstod.

Stefan ”X-et” Erixon och Olle i vild galopp över isen på Friends Arena efter bruten hörna.
Jag rös då.
Jag ryser nu.

Det jag kommer berätta för mina barnbarn om denne bandysportens gentleman är hans fantastiska skridskoåkning och hans klubba med teleskopskaft.

De äro tusenden, de forwards som trott på framgång då de sett en ensam målvakt i Kalix tröja, börjat fila på snygg målgestoch en klatschig floskel till väntande journalist då en lång klubba dykt upp och petat undan bollen.

En lång klubba tillhörande Olov Englund.
Den störste idrottsmannen från Kalix genom alla tider.
Så tyvärr Gunnar Lundh.

Dina insläppta bollar då du vaktade AIK:s bur mot Brasiliens VM-lag en gång i början av sextiotalet, de räcker inte att konkurrera ut din granne Olov.

Tack för allt Olov.
Och lycka till med allt i framtiden.

Stefan Wikström

Wikström: Vilka som vinner? Enkelt…

, ,

23 mars 2019.
En lördag.
Ingen vanlig lördag
För oss bandyvänner ett heligt datum.
Då får inget annat bokas.
Skippa släktkalas.
Skippa skidåkning , såväl utförs som slättförs.
Alla ska till Uppsala.
Alla.

Vi ska stå på Studenternas läktare och trivas i Bandyfinalens atmosfär.
Oavsett vilken klubbfärg som ligger oss närmast om hjärtat.
Vi ska alla se till att bevara det, idag, unika med en final.
En final.
Inte tre.
Inte fem, sju, elva eller något annat trams.
En.

Förutom att alla vi bandyvänner ska dit så är det två lag som också ska dit.
Blir lite tråkigt annars.
Vilka blir det då månne?

Alla säger Villa/Lidköping.
Allt annat är en sensation i klass med Sergey Bubkas tre rivningar på måttlig höjd i OS 1992 i Barcelona.
Varenda människa hade lastat in pengar på guldmedalj till den ukrainska fantomen.
Det visade sig att även en fantom kan vara mänsklig.

Kan då dessa blåklädda herrar från Lidköping visa sig mänskliga och gå på en pump?
Ja, visst kan de det.
Någon enstaka under resan mot Uppsala kan de säkert stöta på.
Men att det skulle stjälpa deras väg tror jag icke.

Dessutom vill jag nog påstå att detta Villa är landets bästa bandylag.
Vinner man World Cup och går genom en hel grundserie med endast fyra tappade pinnar och plus etthundrafjorton i målskillnad, då är det liksom inget snack.

Många belackare må tala om att Villa inte kan vinna.
Jag kan tycka den här säsongen visar annat.
Men.
Nu ska de traggla sig hela vägen fram till Studenternas läktare.
En lite marig väg.

Först väntar vinnaren av åttondelsfinalen mellan Vetlanda och, vinterns överraskning, Motala.
Jag tror på ”Nille” och Vetlanda.
Således kvartsfinal mellan Villa och Vetlanda.
Känns som att de blåa tar hem den kampen.
Och då väntar semifinal mot……

Det här kommer bli en häftig kamp.
Känns som slutspelets fränaste.
Heta bataljer i Hälsingland.
Hade varit rätt häftigt att styra Skodan fram och tillbaka mellan Edsbyn och Bollnäs för att följa den kvartsfinalen.
Fullständigt oviss.

Men med hot om Håkan Hellström på hög volym så måste jag avge ett tips.
Ööööh……eeehh…..okej, Edsbyn.

Och då har vi alltså Villa och Edsbyn i semifinal.
Garanterat jämnt.
Men Villa får ta bussen till Uppsala.

Vilka blir då det andra laget att beträda Studenternas isyta?

Elitseriens tvåa Västerås SK har valt att möta segraren i åttondelsfinalen Broberg/Söderhamn och Vänersborg.

Broberg som denna vinter har drabbats av bandygudarnas vrede då de haft skador, avstängningar och slut kaffe i omklädningsrummet kan få det lite marigt mot Emil Viklunds Vänersborg.
Därför sätter jag IFK som knappa, mycket knappa, favoriter.

Västerås möter alltså IFK Vänersborg i kvartsfinal.
Där Micke Carlsson lotsar sina grönvita adepter vidare till semifinal.

Den andra kvartsfinalen på den halvan är en riktig oviss affär.
Sandviken gör upp om semifinalplatsen med Hammarby.
Bajen som senast föll tungt som ett stenblock.
Förvisso lite obetydlig match, men 3-13 i baken mot Villa är icke godkänt.

Kan stockholmarna resa sig?
O ja, men knappast rubba tunga Saik över fem matcher.
Sandviken till semi.

Då har vi ett svartvitt lag och ett grönvitt lag där.
Två tungviktare.
Två bisonoxar som gör upp på savannen.
Ska visa sig störst, bäst och vackrast.
Saik har massor av revanschlusta inom sig.
Man har finalen ifjol för ögonen.

Jag har, på plats, sett alla finaler sen 2011 och endast en utan detta Saik på ena halvan.
Kommande tror jag blir den andra.
VSK som missat bussen till finalen två år i rad efter guldjublet på Tele2, 2016, då man besegrat Villa med 5-2 är väldigt sugna på final.

En svårstoppad grönvit tung pjäs som maler ned Sandviken.
Kan dock bli tal om fem tuffa bataljer där ute på savannen.
Så till finalarenan i Östra Aros går Västra Aros.

Så lördagen den 23 mars går vi längs Fyrisån, genom Stadsparken, fram till Studenternas för att se Bandyfinalen för säsongen 2018/2019 mellan Villa/Lidköping BK och Västerås SK.
Det lär bli åka av.

Vilka som vinner?
Enkelt.
Det lag som gör flest mål.

Vi ses i Uppsala.

Stefan Wikström

Wikström: Försök i mesta möjliga mån hålla fulla omgångar

, ,

KRÖNIKA Vi har hunnit halvvägs på resan genom den mörkaste månaden av dem alla.
November.
Mörkare än en kolgruva med strömavbrott.
De enda som gläds över denna månad är de som ägnar sina dagar åt tillverkning av spolarvätska.
Där går nog maskineriet för högtryck.

Vi bandyvänner kan dock trösta oss över att i november börjar alla serier komma igång på allvar.
Alla smygpremiärer och annat hittepå är överstökade.
Men serierna haltar.
De går med kryckor.
Med gåbord.
Rollator.
Till och med i rullstol.
I den högsta serien vacklas det, när detta skrivs, mellan tre och sex matcher.
I den näst högsta, men finaste, serien hoppas det fram mellan en och tre matcher.

Att det inte kan vara precis och exakt kan jag leva med men så här ojämnt är inte bra.
Försök i mesta möjliga mån hålla fulla omgångar.
Inte titta på hockeyn eller fotbollen som matchar åtta dagar i veckan.

Det har debatterats om publiktappet i bandyn.
Jag kan bara hålla med om det, synnerligen, kloka inlägget på Twitter häromdagen.

En Fredrik Persson skrev:
”Tål att upprepas. Det sista som lockar mer publik till arenorna är när vi supportrar klagar på hur lite folk det är på arenorna. Man blir ju inte direkt skittaggad.”

Enkelt och klokt.
Vi kan väl glädjas och tacka de som kommer istf att slösa energi på de som inte kommer.

Och vore alla som mig, vilket Gud förbjude, så behövs inga s.k events eller techno för att locka mig till en arena.
Jag går till en is för att se bandy.
Inte en massa blinkande lampor.
Bara bandy.
Och, jag lovar, det finns tjusning i bandyn på alla nivåer.

I Kalix har vi inga blinkande lampor, vi har knappt lampor som lyser upp arenan…..#ping# Kalix Kommun.

Sportsligt då?
Tja, det är väl inte mycket som får mig trilla av stolen av förvåning.
Det enda som kan få stolen att gunga till lite grann är väl Sandvikens rejäla snyting de åkte på i Vänersborg förvånande.
Vem såg 6-2 i IFK-favör komma?

Villa/Lidköping dras varje match med en tung påse favoritskap på sina axlar.
Den påsen bär de blåvita utan problem, hittills.

Vetlanda har kanske börjat bättre än vad expertisen siade.
Om det är ”Nille” och hans vänner som är bra eller expertisen som är dålig kan man ju filosofera över.
Kul är det i alla fall.

Tellus har varit nära.
Enligt texter på nätet har de gjort bra matcher men inte nått fram.
Nollan i poängprotokollet slår som en sur torsk i nyllet på stockholmarna.

Broberg har haft en jobbig inledning.
Endast en seger.
Hett derby ikväll, onsdag, mot Bollnäs.

Ett Bollnäs som nog är lite sugen på upprättelse efter tvåsiffrigt i häcken mot VSK i senaste matchen.
De gula kan dock ståtas med titeln ”Bäst i Hälsingland” efter den meriterande segern i försäsongsturneringen som kallas Champions Cup men i själva verket är ett DM i Hälsingland.

En gång såg jag mitt Kalix i den turneringen.
Då debuterade Christoffer Norin i rött.
En Norin som, i takt med Villas tunga inköp, nu syns i en annan röd tröja.
Lidköping AIK:s.

Bollnäs var det.
Näst efter Sirius det trevligaste laget jag som bortlagsvärd tog emot på Kalix IP förra vintern.

Frillesås har problem med is på sin hemmaarena.
Men matchen de gjorde i Sandviken var heroisk.
Tyvärr dock inga poäng för hallänningarna.
Att plocka upp 1-5 till lika i Saik:s hemmaborg är värt en poäng bara det.
Nu blev det till slut 5-8 och resan hem var lång.

Apropå lång resa.
Bajens målis tyckte resan ner till Vetlanda var en lång resa i buss.
34 mil.
Jaja, vi ser lite olika på saken.
Kalix åker 73 mil till sin närmaste bortamatch.
Den i Ljusdal.
Det kan mycket väl hända att jag och frugan kör ner dit.
73 mil är ju bara runt hörnet.

I den finaste serien då.
Den som kallas Bandyallsvenskan.
Massor av klassiska bandylag.
En ska upp.
Två ska kvala.
Helt oviss.
Om Elitserien är förutsägbar så är den här serien dess raka motsats.
Visst finns det favoriter.
Ljusdal.
AIK.
Men sedan?
Helt öppet.
Inte ens oraklet som satt i templet i Delfi kan sia om utgången.

Hittills inga större överraskningar där.
Men personligen vill jag lyfta på luvan för TB Västerås.
Hårt brandskattade på spelare efter degraderingen i våras.
Bara att fylla på från egna led tyckte klubbledningen.
När de svartklädda nu har bortamatch måste skolan stänga för alla elever är med på den resan.
I senaste matchen, mot Västanfors, räknade jag till sju spelare med ett (J) efter sitt namn på Elitrapport.
Sju.
Den yngste, Kasper Sandgren, är född 2002.
2002.
Minns jag inte fel gjorde karl…..pojken mål på Kalix IP redan förra säsongen.
2002 var året.
I sanning, imponerande.

Som en motpol kan ju nämnas att i samma match som -02:an Sandgren spelade hade Västanfors i sin laguppställning den inte lika unge Alexander Zinkevitch.
Abbe Bodins svärfar.
Den gode Zinkevitch är född tre år innan det blev högertrafik i Sverige.
Bilarna körde över på höger sida i september 1967.

Mitt Kalix har börjat serien lysande.
Kanske inte överraskande att såväl Västanfors som Katrineholm skickats hem med stora förluster men spelet ser övertygande ut.
Och att se vinster är ju alltid lika trevligt.

I damernas Elitserie haltas det också.
Innan en del lag har gått in i serien har en del hunnit med två matcher.
Därför omöjligt att uttala sig om.
Regerande mästarinnorna från Skutskär har ännu inte trätt in på isarna.
Förresten, än en gång stort tack för det färglada publikhavet ni bjöd på i finalen i våras.
Mäktigt.
Men Kareby fattas.
Det är synd.

Mitt Kalix börjar i Allsvenskan kommande helg.
Det ska bli kul att följa.

Nu slutar vi klaga och ger oss ut på en bandyarena i närheten.
Eller 73 mil bort.
Vilket som.

Det är vi tillsammans som kan göra den reklam vår sport behöver.

Stefan ”Sargvakten” Wikström

Wikström: Jag tror på ljusare tider

, ,

KRÖNIKA Det närmar sig.
Dag för dag.
Tiden går lika sakta som tiden gick i barndomens tid då julafton inväntades.

Vad är det då som nalkas?
Säsongen för den vackraste av alla sporter.
Bandysäsongen 2018/2019.

Förvisso matchas det flitigt i hallar runt om i landet redan nu men den riktiga säsongen inleds då allsköns serier drar igång.
Träningsmatcher och allehanda cuper och turneringar i all ära men inget kan jämföras med en seriematch.
Det är då allt ska fungera.
Det tränaren gastat i sin megafon under hösten.
Åkvägar, frislagsvarianter.

Vad kommer att hända under vintern då?
Vi kan väl börja med den högsta serien, Elitserien.
Där pratar alla om Villa/Lidköping.
Alla.
Även jag.
Lär, och ska, vara ett av lagen på Studenternas den 23 mars kl 18:00.
Endast en malariaepidemi kan stoppa västgötarna på deras väg dit.
Eller deras egen kommun.
Att dra ett sånt spektakel som Melodifestivalen till stan, och arenan, mitt under pågående slutspel är årets kalkon.
Att folk ska sitta där och vifta med ballonger till någon b-kändis från ”Idol” när stadens största reklampelare behöver de bästa förutsättningarna för att ta hem det hett efterlängtade guldet.
Jag tar mig för pannan.

Att dessutom ”Brolle” är inbokad får mig ju inte att ta ner handen från pannan.
Fråga arrangörer i Kalix om denne ”Brolle”

Men.
Ett lag av Villas diginitet klara nog av att spela utomhus.
Som bekant så spelas ju finalen under bar himmel.
Så går man inte till final kan man packa ihop bandytrunken och bilda en poesiklubb i stället.
Läsa dikt och dricka rödvin en gång i veckan.

I finalen kan dock allt hända.
En match.
En vinnare.
Precis som det ska vara.
Inget bäst av tre, fem ,sju, trettiofem eller vad som nu allt mer börjar tillämpas.
Senast handbollen.

Vilka som tar den andra finalplatsen då.
I sanning en omöjlighet att sia om.
Men det lär väl, som vanligt, stå mellan Saik eller Edsbyn.
Kanske Hammarby.
VSK har förnyat och ser spännande ut.
Får Patrik Nilsson vara frisk så har de orangeblåa herrarna från Bollnäs en liten chans.

Sen är det nog, tyvärr, slut på aspiranter.

Jag tror vår sport skulle må bra av någon uppstickare.

Runt de nedre strecken kommer det bli hårt ända in i kaklet.
Hur kommer nykomlingarna på F att klara sig?
Frillesås och Falun.
Hur mycket lider Vetlanda av sina tunga tapp?
Jag kan lida med smålänningarna.
Den Silly Season de genomled önskar jag ingen.
Möjligen Sverigedemokraterna.

Tyngsta tappet för VBK är, tvivels utan, Johan Löfstedt.
Vet inte när senast såg en enskild spelare bära ett lag som när de gula gästade oss i Kalix senaste säsongen.
Jösses, så bra han var.
Ledde och fördelade på ett sätt som fick mig att börja flossa på min snödriva.

Nu ska han föra Villa till guld.
Eller poesiaftnar.

En tår rullade på min kind då jag läste att Kareby drar sig ur damernas Elitserie.
En av kulturbärarna i svensk bandy.
Jag har sett dem fira med guldhjälm på huvudet.
Och nu tvingas de säga bort sin plats då spelare lämnat.
Ledsamt.
Mycket ledsamt.
Och inget lag ville ta över den vakans som uppstod.
Även det ledsamt.

Jag såg Skutskär vinna Allsvenskan våren 2017.
På Kalix IP i solsken.
Jag såg Skutskär vinna SM-guld våren 2018.
På Studenternas i solsken.
Jag ser gärna Skutskär vinna SM-guld våren 2019.
På Studenternas i solsken.

Att halva Skutskärs befolkning slöt upp på läktaren i våras var rent magiskt.
Dambandyn behöver den reklamen.

Blir Allsvenskan samma getingbo som senast?
En geting som lär vara med i kampen är gulsvart.
De brukar vara det.
Gulsvarta och lömska.
Slår till när du minst anar.
Den här gången tror jag de flesta är väl förberedda.
Med skyddskläder och en burk med gift.
De gulsvarta kommer svärmande från Solna.

AIK.
Nu med Andreas Bergwall.
Och karln som gör tusen mål per säsong: Klas Nordström.

Jag tror definitivt att AIK är med i klungan som brottas om en plats på trappan.
En trappa som bär uppåt.
Stairway to heaven.

Ljusdal är säkert också med i tumultet.
”Mischa” Sveshnikov må bli äldre.
Han blir dock aldrig sämre.

Kalix ständiga antagonister från kvalsammanhang, Nässjö, kanske.

Gripen, med en nytänd Tony Eklind, torde vara med.
De är ju gulsvarta de med.

TB som, likt Kalix, lämnade festvåningen där Elitserien huserar har tappat massor av spelare och får nog det lite knepigt att ta sig tillbaka.
I år.
De har ett lag i galler så åren ligger framför de svartklädda.
Om inte VSK lockar till sig de unga.

Mitt Kalix då?
Har genomgått ett stålbad.
Om vi kallar våren och sommaren för ”rätt kämpig” så tro jag ingen i föreningen säger emot.
Nu är den tiden bakom oss och ett nytt lag ställs på is.
Kanske inte helt nytt men många nya nunor sticker upp ur den röda tröjan.
De flesta lokala killar.
Lägg därtill våra ryska vänner Anton och Anton.
Och småländske Albin.

Och Johan Sundquist är kvar.
Anbud från varenda klubb från Kiruna till fjärran.
Han klargjorde tidigt att han blir Kalix trogen.
En spelare med den inställningen borde få medalj ur konungens hand.

I skrivande stund har mitt lag bara gjort två matcher på stor is och någon fingervisning ger väl inte det.
Men nog borde ”vi” väl kunna vara med och ställa till det där uppe i toppen.

Personligen ser jag fram emot spel i Allsvenskan för Kalix.
Efter några tunga säsonger då den mil jag har hem från IP har varit den långa milen.
En mil i mörker.
Även om Nyborgsvägen nu lyser upp tack vare den nya cykelvägen som slingrar sig parallellt med vägen så har det känts svart som i kolgruva med strömavbrott.
I vinter ska det väl kunna bli lite fler framgångar.

Vi har dessutom våra damer i Allsvenskan.
Ett mycket bra lag som ska bli väldigt kul att följa.

Jag tror på ljusare tider.

// Sargis

Stefan Wikström: Elitseriens sista skälvande omgång ska avgöras

, ,

KRÖNIKA Det är måndag.
Det snöar utanför mitt fönster.
Skulle det delas ut poäng för snöfall skulle Kalix toppa Elitserien med hundra poäng före tvåan.
Nu gör det inte det.
Därför ligger Kalix inte i Elitseriens toppskikt.

Imorgon är det tisdag.
Brukar oftast vara det efter måndag.
Elitseriens sista skälvande omgång ska avgöras.
Inte den mest dramatiska avslutningen kanske.
Mycket är avgjort.

Broberg/Söderhamn tar semester.
Det hade nog inte laget och dess supportrar räknat med.
Många var de som spände bågen och tyckte att semifinal kan det bli.
Nu blir det vapenvård och soffhäng.

IK Tellus tar semester.
Det hade nog inte bandyexpertisen runt om i landet räknat med.
Utdömda ifjol.
Utdömda i år.
Nytt kontrakt via ett starkt kvalspel ifjol.
I år ett snäpp uppåt.
Jag tyckte det var ett härligt gäng när de, nyligen, besökte oss i norr.

Och, mest troligt, tar IK Sirius också sommarlov.
Men de får vänta lite med att spika upp hängmattan.
Det finns en liten risk för att den blåsvarta hängmattan spricker och faller ner i kvalgropen blir hårt.
Laget möter ett Tellus som kommer i badtofflor, solhatt och semester i blick.
Men, som klyschan säger, matchen ska spelas.

IFK Motala, nykomlingarna, har efter en besvärlig vinter vaknat till ordenligt och har inför morgondagen två poäng upp till Sirius.
Det som talar emot laget från Baltzar Von Platens hemtrakter är att de möter, självaste, Sandviken.
En lite marig uppgift på papperet.
Men, som klyschan även här säger, matchen ska spelas.
Jag tror nog ändå att jag lägger min veckopeng på Sirius.

Reseplaneraren i Motala får åter börja se sig om efter billigaste resan upp till mina breddgrader.
Kalix.
Kalix Bandy.
Jag vet inte hur många kval ett mänskligt hjärta klara innan det packar ihop.
Tydligen ganska många.
Känns som om mitt hjärta haft det tufft med kvalbandy varje år sedan månlandningen.
Börjar bli lite ansträngt nu.

Känns som att det får räcka nu.
Jag kanske var blåögd.
Eller rödvitögd.
Jag trodde att jag skulle slippa denna fasa denna vår.
Och det har ju sett bra ut.
I vissa matcher.
I vissa matcher har det sett lite sämre ut.

Nu är dock så att en tabell efter tjugosex omgångar aldrig ljuger.
Man är inte bättre, eller sämre, än den plats man landar på.

Därför vinner Sandviken grundserien.
De är det bästa laget.
De kan mycket väl ryka i ett slutspel, även om jag inte tror det, men sett över en lång serie så är de svartvita, helt enkelt, bäst.

Och Edsbyn blir tvåa.
Kanske.
De kan bli segrare.
I teorin alltså.
Två poäng och tjugo mål tar man inte in på Saik i det verkliga livet.
De kan bli trea.

Fyran Hammarby och femman Villa/Lidköping skuggar.
Och imorgon tävlar de bägge lagen om två poäng på Zinkensdamm.
Om ”Byn” står på näsan mot Vänersborg blir vinnaren på Zinken tvåa.

Nu är jag tveksam att Edsbyn släpper det grepp om den åtråvärda andraplatsen de nu har.

Sportklubben från Västerås tar sig en nittiofyra mil lång resa upp till ett snöfyllt Kalix.
En resa många kassörer gråter floder över.
Av de spelare, och ledare, jag brukar växla några ord med när de anländer till IP, så är det många som uttrycker ”det här med att resa upp till Kalix det är bara trevligt”.
Vinst för ”Mesta mästarna” flyttar fram den grönvita pluppen från ruta fem till ruta fyra.

Bollnäs då.
Ett av de trevligaste lagen i serien.
Alltid mycket surrande med killarna i det laget.
Senast det begav sig avhandlade vi ämnet ”Bittra vaktmästare”.

Humor.
Även domaren Andreas Broberg deltog med kunskap.
Final för de orangea i våras.
Sjua nu.
Kan bli åtta.
Haft en del sjukdoms- och skadebekymmer och kanske inte riktigt nått upp till önskad nivå.

Att Patrik Nilsson fått, i stort sett, hela säsongen spolierad p.g.a sjukdom går inte obemärkt förbi.

Smålands stolthet Vetlanda spelade kryss när de var i Kalix samma kväll Lucia skred fram bland gård och stuva.
Där och då fick jag se den spelare jag tycker är den bäste jag sett i vinter.

Johan Löfstedt.
Fantastisk spelare.
Kändes som att karln bar hela VBK på sina axlar.
Om nu de gulklädda smålänningarna tar sju poäng i Bollnäs imorgon så stannar de på plats sex.

En, helt enligt mina uträkningar i höstas, väntad placering.
Samma uträkningar går i lås vad gäller kamraterna från Vänersborg.
Lite nerv kring slutspelskanten fram till den senaste omgången.
Då vann de, hemma i sin borg, mot…..eh ja host…mot ett lag som rest mycket långt.

Samtidigt kraschade konkurrenten vid strecket, Broberg, mot hälsingerivalerna Edsbyn.
Glädje och lättnad i Vänersborg.
Där många supportrar gick in i säsongen med gamnacke och negativa tankar.
De saknade sina vänner från österland som spelade med IFK förra vintern.

Jag hävdar att de inte spelade med IFK, de spelade lite för sig själv.
Utan att alls vara någon expert på området men jag tror många i dagens IFK mår bättre idag än då.

Och Tillberga lämnar skeppet.
Fem poäng.
Tre av dem mot…host…Kal…ja just det laget ja.

Från serien under noterar vi att det är en oerhört spännande slutsträcka kvar.
Två omgångar.

Frillesås har vägen till Elitserien plogad, putsad och klar.
Tre poäng ner till Falun.
Jag tror de håller sig på vägen.
Falun får kvala.

Om den andra kvalplatsen är det vild kubbning.
Gripen/Trollhättan.
Lidköping AIK.
Nässjö IF.
Tre lag inom två poäng.
Ljusdal och Peace & Love ytterligare en pinne efter.

Vad?!
Måste jag gissa?
Nää.
I den där serien vinner alla mot alla.
Och alla förlorar mot alla.
Det är lättare att ta till sig kvantfysik än att gissa resultat i Bandyallsvenskan.

Och i världens bästa div1.
Den som kallas Övre Norrland.
Där går Söråker från Sundsvall mot serieseger och kval till den galna Bandyallsvenskan.

Karlsborg vinner den prestigefyllda kampen om att, efter Kalix Bandy, bli bäst i vår kommun
Ligger just nu trea.
Kan bli tvåa.
Kan bli fyra.
Nyborg SK blir sexa.

Samma placering som Dans Glans i det 3000-meters hinderlopp Anders Gärderud vann vid Montreal-OS 1976.

Jag önskar samtliga lag lycka till i er färd mot Uppsala i mars.
Själv tar jag flyget dit.
Det är lättare så.

Ha det gott, bandyvänner.

Vi hörs (och syns)

Sargvakten

Stefan Wikström: ”Tidningar skriver och skriver och skriver……… inte en rad”

, , ,

Imorgon, måndag 29 januari, då vi i vår tidszon just vaknat, gnuggat sömnen ur ögonen och gjort morgongymnastiken sätts bollen i rullning i en turnering som knappt någon bryr sig om.
Världsmästerskapen i bandy.

Sverige ska då ta sig an Finland.
Sverige bör och ska vinna.
Trots att Kalix Tuomas Liukkonen ska försvara de blåvita.

VM i år avgörs långt bort.
I en stad så långt bort att du nästan är hemma igen då du kommer dit.

Chabarovsk.
Ryssland.
Våra fantastiska damer blev, nyligen, världsmästare i en park, i en stad, i Kina.
Att vara bandyspelare är att resa.
Fråga en spelare i Kalix Bandy.
En han eller en hon, spelar ingen roll.
De känner till den delen av en spelares vardag.
Resor från hit till dit.
Eller från dit till hit.

Chabarovsk.
Sibirien.
Ryssland.
Tänker jag mig att ta min svarta Skoda och köra dit gäller det att ha nytankat och ny spellista på telefonen.
Niohundrasextiotvå (962!) mil.
Och vägen hem är lika lång.

Chabarovsk.
Det var där muren revs.
Den mur som Sovjet byggt upp för att försvara sitt bandyguld år efter år efter år efter år.
På det tolfte året VM spelades föll allt.
Det lilla landet i väst, Sverige, vann första mötet med klara 6-1 och Sovjet vann det andra med knappa 3-1.
Det spelades ingen final där och då utan den som vunnit ”serien” var världsmästare.
6-1 och 1-3 blir 7-4 i blågul favör.
Vi minns bilderna där, lagkapten, Sören Boström höjer den ståtliga bucklan mot den svarta sovjetiska kvällshimlen.
Magiskt.

Året var 1981.
Året då, nyblivne sjuttioåringen, Sven-Åke Lundbäck, från Luleå, vinner Vasaloppet efter ett ryck i en uppförsbacke strax innan Oxberg.
En uppförsbacke som därefter fick namnet ”Lundbäcksbacken”.

Jag skrev i inledningen att VM är en turnering som knappt någon bryr sig om.
Inte ens vi bandyvänner går upp i varv.
I stället spottar vi snus och gnäller på den.
I enad kör står vi upp och ylar över att den ligger fel i tid.
Alla tycks eniga i att VM i bandy skall spelas efter avslutad säsong.
Amen.

Runt millenniumskiftet gjorde den det.
Alla var nöjda och glada?
Nej och åter nej.
Det var inte alls bra.
Efter SM-finalen är alla mätta och belåtna på allt vad bandy heter så intresset är noll och intet!
Ylandes i enig kör.

Det pågår ett EM i handboll just nu.
Sverige spelar om guldet senare denna söndagskväll.
Hela svenska folket och samlad massmedia gnager nagel.
Jag har alls inget mot handboll.
Tvärtom.
Gillar sporten och, framförallt, dess attityd.
Stentufft.
Smäller så fönsterrutorna i hallen skälver.
Spelarna kliver upp, ruskar av sig och fortsätter spela.
Hej, fotbollsspelare.

Men det som förbryllar mig är att denna sport som, publikmässigt, ligger på bandyns nivå vad gäller serielunken på hemmaplan.
Tidningar och tv visar väl inget jättestort intresse.
Så.
Så kommer det ett mästerskap.
OS, VM, EM, DM, KM.
KM?
Kvartersmästerskap.
Då jäklar vaknar alla!

Så börjar bandyns mästerskap.
Tidningar skriver och skriver och skriver………inte en rad.
Svenska folket som just gnagt av varenda nagel börjar nu ladda om för ännu en……..arbetsvecka.

En arbetsvecka då man kan sitta vid fikabordet och göra sig fånig över bandyns världsmästerskap.
”Höhöhö, bara två lag som kan vinna” och liknande tongångar.

Bortglömt eller fånigt.
Spännande kommer det bli.
Ska di svenske lyckas brotta ned den ryska björnen även i år?

Ifjol, i Sandviken, lyckades brottningen.
I sista sekunden av finalen.
En final som runnit iväg i rysk favör och skivspelaren laddades upp med världens vackraste nationalsång, den ryska.
Blågula spelare ville annorlunda.
1-3 blev 2-3.
Matchen rullade in mot slutstationen.
Erik Pettersson kvitterade med fem minuter kvar.
Alla trodde på förlängning.
Sverige får en hörna i nittioförsta.
En fenomenal variant gör att Adam Gilljam vräker in guldmålet.

Och mannen vid skivspelaren fick snabbt byta till den svenska nationalsången.
Den är inte dum den heller.

Att nu kunna försvara det guldet kommer bli en marig uppgift, men alls icke omöjlig.
Att inför tiotusentals högljudda ryska supportrar och ett, till tänderna, fulladdat ryskt landslag stå emot den anstormning som kommer sättas igång kräver nog att allt, och lite till, står i rätt fas för våra spelare.

Det är, backhjälten, Andreas Wesths sista framträdande på de stora scenerna.
Sorgligt.
Hoppas verkligen att denne gigant får avsluta sin internationella bana med ännu ett guld.
Om någon är värd guld är det Andreas Westh.
Det höggs in i grottväggar utanför Bollnäs på den tid man inte hade papper och penna.

David Pizzoni Elfving.
Hans hjärna skakade under några obehagliga minuter på Zinkensdamm nyligen.
Är han helt okej?
Hans läkare vet, med all säkerhet, nog vad han talar om då han godkänt Davids medverkan.
Må det gå vägen.
En skakande hjärna är inget man leker med.

Vetlandas Joakim Andersson visar stort sportsligt hjärta.
Uppträdde inte vackert i VBK:s sista match innan vm-uppehållet.
Matchstraffet var lika solklart som en vårdag på isen i Kalix skärgård.
Avstängningen blev fyra matcher.
”Jag tar mitt straff” sade Andersson utan att blinka.
Att han inte står i fotoblixtar och domderar över straffet hedrar honom.
En sann sportsman.
Sånt blir jag glad av.

Ska bli roligt att se vad debutanten Christoffer Fagerström kan göra.

Imorgon, måndag, då vi i vår tidszon just vaknat, gnuggat sömnen ur ögonen och gjort morgongymnastiken sätts bollen i rullning i en turnering som knappt någon bryr sig om.
Världsmästerskapen i bandy.

Heja Sverige!

Stefan Wikström: Annandagen är vi bandyvänners dag

, , ,

Lars Ulrich, trummis i Metallica, fyller femtiofyra.
Det är på dagen femtioett år sen Per Oscarsson fick svenska folket att sätta lördagskaffet i halsen då han klädde av sig i endast kalsongerna i ”Hylands Hörna” som var tv:s tyngsta program då.
Klagomuren har aldrig haft så många påringningar.

Dagens namnsdagsbarn är…..ähum….men en Edberg, en Schwarz,  den eminenta Augustifamiljens kapellmästare Sporsén är också en som kan fira dagen.

Det är den tjugosjätte dagen i december.
Annandag jul.

Tomten har lämnat landet och sitter i sin borg och pustar efter årets enda arbetsdag.
Vi övriga sitter och pustar efter julrusch och julmat.

Men det är idag det gäller.
Annandagen är vi bandyvänners dag.

Och det hände sig på den tiden.
1930-talet.
I Värmland.
De röda tomtarna IF Göta, från Karlstad, och, de blå tomtarna Slottsbrons IF möttes varje år i en träningsmatch som gick under smeknamnet ”Tomtedansen” eller ”Tomtederbyt”.
På biografen visades ”Klart till drabbning” men de glada karlstadborna vände Åke Söderblom och Thor Modéen ryggen och gick på bandy istället.
Evenemanget lockade som mest runt sjutusen åskådare på snödrivorna runt Tingvalla Isstadion.

Tiden gick vidare.
Minut för minut.
År lades till år.
Under några år vid skiftet mellan femtio- och sextiotal användes dagen till genrep inför seriepremiären.
Man kan undra hur folket stod ut att vänta på bandytävling fram till jul.
Längre väntan än för småpysarnas väntan på tomten och paket.

I takt med konstfrusna banor och, på ännu senare tid, inomhusarenor så skedde premiären allt tidigare och tidigare.
Fortsätter vi i samma takt har vi seriepremiären helgen innan skolan startar efter sommarlovet.
Annandagen blev då en dag då man lade de, ack så, eftertraktade derbymatcherna.

Länge var bandyn det största som hände i landet just den dagen.
Folket åt de sista smulorna på julbordet och gick sedan man ur huse för att se sina favoriter vinna mot fienden från närbelägen ort.
Att förlora en sån match gjorde kommande tid mörk och dyster.
Jag kan minnas när jag som lite yngre såg uslingarna i IFK Kalix vinna mot mitt kära Nyborgs SK, då hjälpte det inte med, varken, julgodis eller kramar av min mor.
Otröstlig.
En jul fick jag Ramones dubbel-lp ”It`s Alive”, den julen kunde inget förstöra.
Inte ens en blåvit storförlust.

Å andra sidan vann ju NSK nångång också.
Då var det sång och dans kring granen i den wikströmska gården.
Fanns ju några år då Karlsborg BK var uppe i högsta serien och förstörde jular för oss ”kalixare”.
Får mardrömmar bara av att skriva om det.
Men det är ju det sista som räknas.
Annandagen 1998.
6-0 i rödvit favör.
Nästan en jul i klass med Ramones-julen.
Ljuva minnen.

Denna säsong då.
Då serien vänder.
Halva gjord.
Halva kvar.

Två riktigt heta matcher.

Den en av dem är en repris på finalen i våras.
Edsbyn och Bollnäs.
De arga rivalerna gör upp i Byns hemmaborg.
Slutsålt sedan lång tid tillbaka.
Edsbyn högst upp i tabellen i en jämn toppstrid.
Bollnäs ligger sjua och börjar alltmer spika fast sin plats i slutspelet.
Fem pinnar ner till strecket.
Oviss utgång.
Sätter en liten, mycket liten, slant på Edsbyn.
4-3.

Den andra glödheta.
Inte bara glödhet.
Den brinner med öppen låga.
Villa tar emot IFK Vänersborg.
Vem är bäst vid Vänern?
Flera ton prestige.
IFK gör nog bäst i att vinna då deras plats i slutspelet hänger på en skör tråd.
Och kunde Tellus så kan nog grabbarna från Lilla Paris också.
Vinna i en arena i Lidköping.
Min peng går dock till hemmalaget.
6-2.

Sandviken mot Broberg.
De gula från Söderhamn vill nog vinna till varje pris.
Gäller att haka på den sista vagnen i slutspelståget.
En vagn där Vänersborg sitter just nu.
Avståndet är endast två poäng så ”Gurt” har ett finger runt ett rör på den vagnen.
Gäller att få ett fastare tag.
Jag tror inte de får det denna dag.
Saik hemma i sin arena är inte lätta att tas med.
5-2.

I Västerås.
Två lag från samma ort.
Hemmalaget i svart heter TB Västerås
Mesta mästarna i grönt och vitt heter Västerås SK står som bortalag.
Svensk media, som visar allt mindre intresse för bandyn, har mer än en gång skrivit fel om de bägge Västerås-lagen.
I första halvan av serien har det mesta gått i svart för de svartklädda TB.
Publiken vänder laget ryggen.
Skador och förluster.
Förlusterna står uppställda i en rad likt svenska soldater utanför mässen då ärtsoppa serveras.
Sist i ligan och bara en vinst.
Och jag skriver inte en rad om vilka de vann mot.
Här vinner VSK.
3-7.

IFK Motala gästas av ett Vetlanda BK som tvingas resa femton mil.
Jag tror inte de behöver göra den resan förgäves.
VBK med den, hittills, bäste spelaren vi sett på Kalix IP i vinter, Johan Löfstedt, vinner detta.
Träffade en, mycket, god vän på Coop i Kalix under inhandling av julens godsaker.
Vi ägnade en god stund vid bröddisken för att utbyta lovord över denne Löfstedt.
När vi sade adjö var vi rörande överens över att vi ska skippa nästa års julhandel och istället lägga pengarna på att köpa upp karln till oss.
2-6.

På en idrottsplats på Ringvägen, Södermalm, Stockholm.
Zinkensdamm.
Ritad av Paul Hedqvist.
Byggd 1936.
Invigd 1937.
Nu skådeplats för en bandymatch mellan de bägge kombattanterna från Söder.
IK Tellus.
Hammarby IF.
Tellus har tidigare i vinter svarat för en av de största överraskningarna i mannaminne.
I och för sig är det lite si och så med mitt mannaminne, men att IK Tellus slår tillbaka självaste Villa är ju en smällkaramell av största klass.
Och att de gör det nere i Lidköping gör den karamellen än större.
Vi var många som tappade hakan.
Nu tror jag inte att de mäktar med Bajen som vaknat till ordenligt och framstår som en klar aspirant till spel på Studenternas i mars.
9-2.

Och sist men inte minst.
Eller jo kanske.
Sett till publiksiffran kan det bli så.
Tyvärr.
Vi har inte den största publiktillströmningen av alla lag.
Men denna dag vore det väl själve Hin Håle om vi inte ska kunna putsa till den lite dystra statistiken.
Vi får hjälp till det av några trogna blåsvarta supportar som kommer upp för att stötta sina favoriter.
I en match som nog inte faller in under epitetet ”Tomtederby”.
Skiljer nittio mil i en bil mellan orterna.
Inte ens E4 förenar oss längre då den inte går genom Owe Thörnqvists hemstad längre.

Men att matchen betyder mycket för de bägge kan vi här och nu hugga in i närmaste sten.
Sirius har tre pinnar ner till Kalix i striden vid kvalträskets strand.
Känner nog lite gungfly under fötterna.
Hemmalaget sprattlar febrilt i kamp för att nå upp till fastare mark.
Vid vinst, en pinnes skillnad gentemot Sirius och Tellus (om de förlorar mot Bajen vill säga).
Vid förlust, det som döljer sig under träskets yta får allt kraftigare tag om sitt byte.

Utgången i detta drama är ovisst.
Kanske den match som är mest svårtippad.
Men hjärtat säger sitt.
5-3.

Vill tro.
Måste tro.
Annars kommer julens godsaker smaka raggsocka.

Nu firar vi en fröjdefull jul med släkt och vänner, julskinka och praliner.
Och på annandagen klär vi oss i varma kläder, packar en termos och beger oss till en bandyarena i närheten, eller som för supportrarna från Uppsala 90 mil bort.
Spelar inte heller någon roll på vilken nivå det tävlas.
Damer eller herrar.
Flickor eller pojkar
Elitserien, Allsvenskan, Div1 eller vad som helst.
Det är fin sport vilket som.

Och du!
Bandy ska upplevas på plats.
Inte vid en skärm.
Fanns en gång en bildekal.
”Det finns två saker som är bättre live än på tv, det andra är bandy”

Vi ses på en arena.

Stefan Wikström

Stefan Wikström: Bevare mig väl för sånt trams

,

KRÖNIKA. Månen är full, rund och glad.
Dess sken gör det kompakta mörkret över oss en aning mindre kompakt.
Långa skuggor kastas ut över snötäcket.
Nästan så jag vill gå ut och yla.
Bark at the moon.

Kylan biter tag i Norrbottens befolkning.
Borrar och skruvar sig in i varenda por i kroppen.
Bottenfrusen i kropp och själ.
Någon säger att det är så härligt när vintern känns.
Jaja, det får stå för denne någon.
Själv frös jag som en nakenhund när jag, i morse, gick min golgatavandring från fabrikens parkering upp till min plats i organisationen.
Termometern visade då tjugoen.
Under noll.

Idag skriver vi 7 december i kalendern och har nyss firat TV2:s fyrtioåttonde födelsedag, Elitserien har tagit en liten semester och återkommer när natten går tunga fjät runt gård och stuva.
Stuva?

Kommande helg ska det bli en turnering för landslag nere i Söderhamn.
Fyra landslag.
Vilka fyra får ni i hemläxa.
Kalix har en representant.
Tuomas Liukkonen drar den finska, blåvita, tröjan över huvudet och tänker sig göra allt för att stoppa de övriga lagens intentioner.
Ingen av bröderna Rintala är med.
Synd det.
Killar sprungna ur den rödvita skolan.

En annan produkt från norr.
Produkt…….låter som en bit stål, eller en träbit, eller varför inte en pappersbit från en fabrik.
Jag tar om den inledningen.
En annan kille från norr.
Emil Viklund.
Tog sina första vingliga skär på Nyborgsvallen, ett frislag från hemgården.
I NSK:s blåvita skrud till det var dags för P17 som drevs i Kalix regi.
SM-guld i P19 och senare i livet flytt till Vänerns södra strand.
Där rosor läggs på hans väg framåt.
Denna säsong har han inlett formidabelt.
Har fått nosa på landslaget då hans namn dykt upp i diverse bruttotrupper.
Bruttotrupper, jahaja.
När så nettotruppen tagits ut så har hans namn fattats.
Så även inför helgens kamper.

Samma namn som alltid.

Jag kan bli folkilsk och börja tala i tungor över det.
Sverige må vara världsmästare men i en turnering av digniteten ”träningsmatcher” ska nya namn få prova på hetluften.
Och där är Emil definitivt en av dem.
Definitivt!

Varför inte prova Björn Hellman?
Håller fenomenalt hög klass i match efter match.

Finns säkert många andra spännande namn att prova.

Såg ett mål av lite annorlunda kaliber.
VSK gör matchens första mål i måndagens kamp mot Broberg.
I en målbur som var ute på vift.
Hade lämnat sin plats.
Det har snackats, gormats och klagats på allt och alla över det målet.
I vanlig ordning är det domarna som får de största skoporna med ovett.
Det har blivit allt vanligare med dessa skopor.
Men i detta fall är det bara dra tillbaka dem.
Domaren gjorde, enligt regelboken, helt rätt.

Sen kan man ju tycka vad man vill om regeln.
Det såg onekligen knasigt ut.

Apropå domare.
Jag kan tycka de får onödigt mycket ovett sköljt över sig.
Visst, det finns tillfällen då jag haft tanke att, med uppochnervänt kors och vitlök, springa in på isen och driva iväg de, oftast, gulklädda farbröderna till ställen där det inte går att uppbringa is.
Och då är jag helt opartisk…….eeh, nästan i alla fall.
Men sett i det stora så tycker jag att de håller bra klass.
I alla fall de finska figurerna vi träffar på våra hemmamatcher.

Jag brukar ibland ligga vaken om nätterna och fundera över om det kan vara dags för fyra rättskipare på isen.
Det går fort där ute, så två ögon extra kanske skulle underlätta.
I den där sporten med lustiga raka klubbor och alldeles för hög sarg har man fyra.
Och en skara ljusskygga män som, med beväpnade vakter, sitter i ett skyddsrum någonstans i Sverige och bedömer varenda situation i tv-skärmar som visar varje liten detalj ur femtiosju olika vinklar.
Allt för att domaren ska kunna slå en signal och diskutera i en halv evighet.
Bevare mig väl för sånt trams.

Men, som sagt, fyra domare kanske är något att fundera över.

Synd om spelare som redan fått avsluta säsongen.
Martin Krigh i Tellus med avskuren hälsena.
Aaiijj.
Jimmy Berglund i Kalix med avslitet korsband.
Ooaaiijj.

Grattis Sarah Sjöström till SvD:s bragdmedalj.
Bene meritus.
Väl förtjänt.

Bandyallsvenskan är spännande.
Alla slår alla.
Alla slår Gustavsberg.
Mellan ettan, Lidköping AIK, och trettondeplacerade Åby/Tjureda skiljer ynka fem poäng.
I Åby spelar Andreas Lysell.

I den div1 jag följer haltar tabellen som en gammal krigsveteran men, mitt lag, Nyborgs SK ligger femma och tar emot Selånger och Söråker kommande helg.
Fjärran från fin fyrnationsturnering.
Kan, av hela mitt bandyhjärta, gilla att stå där på läktaren och se den nivån av bandy.

Följer också Skutskär i en annan div1.
Där spelar Abbe Bodin.
Han har för alltid en stjärna i min bok.

Gå ut på bandy gott folk.
Vi måste vara rädd om vår sport.

Det finns ju ingen bättre.
Inte i närheten.

Stefan Wikström

Stefan Wikström: Blytung seger för smålänningarna

, , ,

Det blev Vetlanda.
Gulklädda grabbar från mörka Småland.
De har börjat seriespelet som en knatte på mellanstadiedisco.
Tassat runt lite blygt i bakgrunden, inte riktigt vågat ta initiativ och bjuda upp.
Så kommer ögonblicket.
Ögonblicket då allt faller på plats.
Ingen som riktigt tror på den blyge.
Men just den stunden lossnar det.

Vetlanda BK blev det första laget som besegrar serieledande Villa/Lidköping.
Klassens tuffaste.
Obesegrade sen bandy spelades med keps och äppelknyckarbyxor.
Endast nio mål insläppta på dessa sex matcher.
Och så ikväll.
Sju.

Vetlanda avgör en spännande match i sista flämtande andetaget sedan hemmalaget hämtat upp ett
tvåmålsunderläge under minuterna 88-91.
Blytung seger för smålänningarna.
Bara lyfta på kepsen.

Saik står på näsan mot Edsbyn.
Tar sig an nästa hälsingelag.
Bollnäs.
Urladdning.
Tvåsiffrigt.
Och den där Christoffer Edlund gör fyra.
Karln har nu tjugosju mål på sju matcher.
Nästa fyra i snitt.
Kan vi fastslå att det är rätt bra?

Kalix skyttekung för några år sedan, ”Palle” Rönnqvist snittade runt tre under tre säsonger då han
återvänt från sin sejour i Edsbyn.
”Några år sedan” var ordet.

När jag grottade ner mig i Kalix målskyttar hittade jag också Jimmy Berglund.
Säsongen 2011/2012 gjorde han 21 mål på 22 matcher.
Jaha, vaddå?, tänker du.
Jo, serru.
Av de tjugoen målen var det endast ett (1) spelmål.
Resten var straffar, hörnor och ett frislag.
Säkerheten själv.

Tillberga har det jobbigt.
De får leta runt på ålderdomshemmen runt om i Västerås för att få ihop ett lag.
Jobbiga skador ställer till det för västmanlänningarna.
Dessutom står storförlusterna i en kö längre än taxikön utanför krogen vid stängningsdags.
Att den enda seger de har var mot…..var mot……äh, vi glömmer det.

Tellus gnuggar på.
Senast poäng i den sprillans nya hallen i Söderhamn.
Starkt.
Dessutom poäng mot mitt Kalix.
Det var ju lite onödigt kan jag tycka.

Kalix tappar två poäng i en sländas andetag.
3-0 hemma mot Broberg förvandlas till likaläge inom tre minuter.
Där rök en poäng.
Även om det var starkt att knyta ihop och förhindra ytterligare hemskheter.

Och så Tellus på Zinken.
2-4 på Elitrapport hemma hos mina föräldrar på farsdagsfika.
Två minuter senare satte jag tårtbiten i halsen.
3-4 och nu straff till hemmalaget.
Och ja, kvitteringen kom ju givetvis.

Jag ger ändå mitt Kalix godkänt i serieupptakten.

IFK Vänersborg har kommit i rullning.
Senast tung, blytung, seger mot VSK.
Där Emil Viklund avgjorde.
Och som han avgjorde.
Det där har han drömt om sen han, som liten parvel, traskade hemifrån och över skolgården till
Nyborgsvallen för att träna.
Där han drömde om hur han tog fart djupt ner på egen planhalv och åkte rakt förbi tungt beväpnade
försvarsarbetare i fiendens trupper.
För att avsluta med ett distinkt skott bakom världens bäste Bergwall.
Ett mål i världsklass.

Sirius har haft det lite besvärligt i serieupptakten.
En ynka seger.
Hade två och en halv match utan mål framåt.
Och många bakåt.
Senaste omgången blev det klang och jubel.
Stor seger och många mål mot Tillberga.

Jag nämnde världens bäste Bergwall.
Kan inte skriva dessa rader utan att också nämna Kalix alldeles egna Björn Hellman.
Målvaktsarbetare av mycket hög klass.
I mina rödvita ögon måste han vara väldigt, väldigt, nära landslaguppdrag.
Finns förvisso många målmän av god kaliber men denne Hellman är…..Hellman.
Ta en titt på matchen mot Villa om du tvekar.

Varför börjar vår Elitserie likna serien för den där sporten som spelas bakom en alldeles för hög sarg
med en konstig svart platt sak i stället för boll?
Matcher var och varannan dag.
Gillar inte det.

Se upp för Hammarby.
Där har nu Christoffer Fagerström vaknat till.
Gör många mål.

Och det här med många mål.
Patrik Nilsson?

Skulle, enligt sanningsenlig media, göra efterlängtad comeback i matchen mot Saik.
Så blev det inte.
Låter inte bra.

Jag kan bara trycka på ”Gilla” när jag läser om kringarrangemanget i den matchen.
Allt för att hedra den, alltför unge, bortgångne Axel Jonsson som spelade med Saik och hade rötter i
Bollnäs.
Och att de bägge klackarna enas under slutet av matchen och med en röst ropar hans namn är inget
annat än mäktigt.
Rysningar när jag läser om sånt.

Kul match i damernas Elitserie denna lördagkväll.
I en hall i Lidköping.
Nykomlingsmöte.
Hemmafavoriterna Villa.
Tar emot Skutskär.
I våras sken solen över Kalix IP och ett hurrande Skutskär som, i överlägsen stil, vunnit Allsvenskan
och tagit steget upp till fina salonger.

Och i världens bästa div1 vann idag Nyborgs SK, på Högslätten, mot hemmafavoriterna Härnösand.
Högslätten.
Det kallar jag klassisk arena.

Stefan Wikström: Uddamålsvinst och hela Bollnäs dansar

, , ,

Hittills.

En röst i radion frågade en gång.
– Finns det medicin mot november?

Självklart finns det.
På en isparkett nära dig.
Eller via datorn.
Dock ej på TV då de som sitter på sändningsrätten verkar ha glömt vad de har under rumpan.

Ingen idé att sitta hemma och deppa över det.
Bara att traska iväg till en arena och uppleva allt på plats.

Svårslaget.
Bandy i alla dess former och divisioner är den bästa medicinen mot såväl november som resten av de mörka och kalla månaderna.

Den allra högsta av alla serier för herrar är Elitserien.
En Elitserie som börjat rulla igång lite smått.
Några matcher här och där.

Har det då hänt nånting värt att skriva om under de matcher som gått i mål?
Tja, lite.
I alla fall detta.

Broberg har invigt sin nya byggnad på Hällåsen där de gula lamporna för evigt slocknat.
Man gjorde det på bästa sätt.
Med fin hyllning till bortgångne legendaren Göran ”Dallas” Sedwall.
Och med klar vinst mot TB Västerås.
Historiska första målet i huset gjordes av, Brobergs målkung, Martin Söderberg.
Vem annars?

Efter det har det gått lite tyngre för ”Gurt”.
I två heta hälsingederbyn.
Ordentligt tilltufsade av Edsbyn.
Och, nu ikväll, satt de i förarsätet när halvtidsvisslan ljöd på Sävstaås i Bollnäs.
När fulltidsvisslan ljöd hade de orangea från Bollnäs vänt på stek och ägg.
Uddamålsvinst och hela Bollnäs dansar.
Han som dansar mest heter Westh.

Nej, inte Andreas.
Sonen i huset gjorde sitt första mål i Elitserien.
Han heter Oscar.

IK Tellus vänder underläge och tar poäng mot Sirius hemma på Zinken.
Ett Zinken som fick is endast dagar innan premiären.
Svagt kan man tycka.

Men starkt av de gulklädda med skägg.

Christoffer Edlund gör sex mål av tio då Saik hälsar nykomlingen Motala välkommen till Elitserien.
Det kan nog bli så att den karln gör något till under vintern.

Varför börjar serien med en match på tisdagen och resten på fredagen?
En sak vet vi.
Det är inte TV som sätter direktiven.

Mitt Kalix gör en fin insats mot VSK för att sen göra en mindre bra mot TB.
För att sedan, på glänsande ruta på Kalix IP, visa Vänersborg var skåp och hylla ska stå.
0-2 vänds till 4-2 och kommunens invånare badar i fontänen vid busstationen.

Att notera från den matchen är att IFK:s nyborgare Emil Viklund visade att han nu måste få prova dra på sig den blågula landslagströjan.
Mycket bra pojk det.

Kalix målskytt Johan Sundquist visade att han hållit krutet torrt i sommar.
Tre strutar i den matchen.
Sylvass skarpskytt.
Alla målisar är härmed varnade.

Regerande mästarna Edsbyn då?
Knapp vinst i Vänersborg följdes upp med storseger mot grannen från kusten, Broberg.
Åkte ner till Lidköping för att möta Villa ikväll (fredag 3 november)
Ovisst.
Hemmalaget gjorde 3-1 efter en halvtimme.
Sen gjorde inte hemmalaget ett enda mål till.
Det gjorde inte bortalaget heller.

Jag skulle gärna se en match i Lidköpings tempel.
Nångång.

När är Johan Esplund tillbaka i Villas blå kostym?

Att Hammarby tvålar upp Saik i hällregnet på Zinken.
Löddrade nog ordentligt i bussen på vägen hem till Sandviken den kvällen.
7-3 skojar man inte bort.
Bajen kan gå långt i vinter.
Kanske hela vägen till Uppsala.
Lite långt att gå kanske.
Se upp alla ni övriga guldaspiranter!

VSK verkar också ha i åtanke att gå långt.
Det är åtta mil till Uppsala.
En behaglig tripp till finalarenan.

Stor seger nere i Småland visar på kraft.

Där nere i Småland ligger nog en del pannor i veck.
Funderingar.
Vetlanda väntar på första poängen.
En försvann i slutsekunderna på Sävstaås i Bollnäs.

Vi kan väl också lägga till ett matchstraff till protokollet.
Vänersborgs Rickard Wallin Kamperin i matchen mot Edsbyn.
Renderade också i två matchers avstängning.
Varav den ena var IFK:s bortamatch mot Kalix.
Att inte få åka upp till oss måste vara det hårdaste straff varenda spelare i serien kan drabbas av.

Allsvenskan startar upp i helgen.
I ny tappning.
Blir spännande att följa.
Vinnaren tar trappan upp.

Damernas Elitserie nästa helg.
Skutskär nykomlingar.
De stod på Kalix IP och hurrade då de säkrade avancemanget i våras.

Världens bästa div 1, den nordligaste, tjuvstartar ikväll.
Dundrar igång showen för fullt nästa helg.
Missa inte den.

Missa inte tillfällen att gå på en bandymatch oavsett serie och klass.
De ä vackert me bandy!

// Stefan

Wikström: För mig är de favoriter

, , ,

Vi är i början av september.
Det skämt till sommaren som varit har vi glömt och placerat i det förgångnas garderob.
Hösten kryper allt närmare.

Dimma på kvällen och tunn, tunn, isskorpa på bilens framruta ett par morgnar.
På en fotbollsmatch i förra veckan tog jag på mig långkalsonger för första gången.
Älgjägare sitter på pass.
Löjfiskarna vandrar av och an på bryggan i väntan på startskott för årets jakt på havets guld.

Vi med bandy i blod och hjärta börjar så smått vakna upp.
Den riktiga säsongen börjar tuffa igång.
Lagen är i full gång med träningar.
På vissa håll har det t.o.m spelats matcher.

När det matchats på stor och vacker is runt om i hallar byggda för bandy har laget i mitt hjärta (Kalix, om nu någon missat det) pendlat, de fem milen på den stig i skogen mellan Kalix och Torneå som visst heter E4, för träning.
Ibland har träningen endast varit femtio minuter kort.

Att träna i egen hall på stor is eller pendla fem mil, enkel väg, för femtio minuter på rink.
Olika faller ödets lott.

Att dessutom passera skylten där i långa backen bortanför Sangis som förkunnar att Haparanda kommun börjar är inget för den svage.
Det blir lite mörkare och kargare där.

Nåväl, i skrivande stund är ishallen i Kalix färdigrenoverad och käppakrigarna har haft sin cup-helg så nu tränar kommunens enda ELIT-lag på hemmaplan.

Apropå Haparanda.
Trist det där med HT Bandy.
Laget som försvann.
Säga vad man vill om dem, och det har jag gjort, men vi behöver alla lag i svensk bandy.
Och framförallt här uppe.

Nu startar laget om i Torneå LRK:s regi.
I finska ligan.

Vad har vi då att vänta i vinterns upplaga av Elitserien?

Jag saknar redan Daniel Andersson i Villa/Lidköping.
Med sitt trollspö till klubba gav han vår redan vackra sport att lysa lite extra.
Nu ligger trollspöet och resten av hans utrustning på en hylla i ett förråd.
Tack för allt Daniel.

Hur bra blir Sandviken?
Bara det faktum att Daniel Berlin återvänt gör att jag tror det kan bli de som höjer pokalen till våren.
Lägg därtill Erik Säfström.
Förvisso har Erik Pettersson dragit österut.
Men för mig är de favoriter till guldet.

Broberg?
Spännande förvärv.
Och, framförallt, ett hus på Hällåsen.
Sveriges sista gula belysning har slocknat.

IFK Vänersborg?
Tappat den ryska glansen.
De ryska stjärnorna.
Själv blev jag fruktansvärt besviken och irriterad på två av dem då de besökte Kalix i vintras.
Lone rangers.
Allt, och då menar jag allt, skulle handla om dem.

De övriga i laget gjorde sig icke besvär att försöka med nåt kreativt.
Ta en sån som Emil Viklund, han fick knappt låna bollen.
Utan kulspruteskytten ”Jocke” Hedqvist i målform hade inte IFK åkt hem med två poäng.
Minns jag inte fel gjorde karln fem mål.

Jag nämnde Emil Viklund.
Grabben från kvarteret bredvid.
Självklart ska han in i landslaget i vinter.
Självklart!
Och därmed basta!!

Hur bra är nykomlingen IFK Motala?

Är Christoffer Fagerström mannen som kan ta Hammarby till höga höjder?

Bollnäs utan Daniel Berlin?
Att tappa, i mina ögon, Elitseriens bäste spelare lär märkas.
Dock gillar jag skarpt att Hellmyrs och hans kumpaner skriver långa kontrakt med de orangea.
All heder.

Regerande mästarna Edsbyn?
För mig en överraskande finalplats och en ännu mer överraskande finalseger.
Kan de upprepa bravaden?
Tja, varför inte?

Mitt eget lag då?
Kan väl knappast bli en värre vinter än den förra.
Allt gick snett.
Och galet.
Klarade sig kvar via ett magiskt kvalspel.
Känns lite lugnare inför denna säsong.
Kassakistan innehåller pengar och inte spindelväv.

Truppen är klar.
Nytt och fräscht i tränardressen.
Laget åker två helger ner till Uppsala för fyra träningsmatcher.
Förra hösten sparades korvören och då uteblev både korv och träningsresor.
Den vinter som ligger framför oss kommer bli betydligt ljusare.

Eftersom jag bara var vikarierande lagvärd i vintras så får jag väl se var jag står i vinter.
Lagvärd var en härlig uppgift.
Väldigt trevligt att växla några ord med spelare och tränare från fiendetrupper.

Jag hoppas jag får tillfälle i vinter också.
Annars står jag någon annanstans.
Med penna och block.

Snart är vi igång på allvar.

Ha det gott.
// Stefan