Ett ögonblick…
…Bengt ”Pinnen” Ramström, 66, legendarisk bandyspelare inom svensk bandy med bland annat åtta SM-guld med IF Boltic.
Vad gör du numera om dagarna?
— Ja, det är fullt upp. Dels träffas vi i gamla Boltic-gänget en-två gånger i veckan och tar promenader, fikar och pratar gamla minnen. Sen är jag pensionär sedan några år tillbaka och har en stuga i västvärmland, och barnbarn som man hämtar och pysslar om och så vidare. Så jag har inga fritidsproblem om man säger så.
ANNONS
Boltic kommer äntligen kunna spela inomhus i vinter. Det är på tiden, va?
— Ja, det var lite diskussioner på 80-talet när vi var som bäst men det rann ut i sanden. Sen har Tingvalla varit dåligt underhållen under många år, det är ingen rolig arena och har aldrig varit det. Men nu när man går förbi med Boltic-gänget och ser det växa fram, ja det är stort. Vad jag förstår blir det Sveriges största hall. Ett enormt lyft för bandyn, annars hade det nog blivit tufft att upprätthålla ungdomsverksamheten. Bra för bandyn i Karlstad. Första matchen inomhus kommer bli i oktober med en publik på 150 personer för det pågår arbete under tiden. Vad jag förstår ska den stå helt klar hösten 2022.
Hade du önskat att få spela med tak över huvudet när du var aktiv som spelare?
— Ja, det hade varit en höjdare. Blir andra förutsättningar med träningarna oberoende av om det regnar och blåser. Sen blir det betydligt enklare att gå på is tidigare och förlänga säsongen träningsmässigt. Och ett lyft också för publiken då Tingvalla har varit så ogästvänlig.
Följer du bandyn nuförtiden?
— Ja, jag följer bandyn och är ju på Boltics matcher så mycket som man kan få vara under pandemin. Sen när de visar på TV så tittar jag, speciellt SM-finalen. Senaste finalen så var det en väldigt bra, offensiv och trevlig bandy. Bra tempo i matchen. Många lag kan backa hem och vänder spel lite för mycket men i den här matchen var det offensivt från bägge lagen. Synd att man inte kunde ta in lite mer folk bara på grund av pandemin.
Du är en riktig legendar inom sporten och anses vara en av de mest kompletta spelarna någonsin. Skriver du under på de orden?
— Ja, det får jag väl ta åt mig. Trevligt det du säger. Sedan får andra bedöma om det stämmer. Hade ju bra balans, bra skridskoåkning och bra skott också. Kunde jobba offensivt och defensivt. Sen tycker jag att jag hade en mental styrka också. Det är jätteviktigt, jag gick ut på planen för att vinna. Även när vi låg under så hade man det i sig att jobba vidare och vara en pådrivare på isen. Viktigast är att försöka utveckla sig själv och träna på de sakerna man vill förbättra. Även om man har talang så måste man ha de mentala bitarna för att bli en av de bättre. Jag hade självdsiciplinen.
Vilket är ditt allra bästa minne från din tid som spelare?
— Jag har varit med om så framgångsrika år från slutet av 70-talet och ja hela 80-talet. När jag kom med i juniorlandslaget och sen vann junior-VM. Det var när Curt Einarsson var förbundskapten. Curt är den ledare som enligt mig lade grunden och utvecklade svensk bandy så att vi kunde komma ikapp ryssarna. Sen givetvis första SM-finalen 1979, det var en upplevelse när man åkte ut på Söderstadion och mötte Broberg. De var väldigt bra och vi låg under med 1–3 och var lite darriga i knävecken i första halvlek. Sen gjorde vi fyra mål på elva minuter i början av andra och vi vann med 7–4. Sen 1981 och första VM-guldet. Ryssarna hade sopat hem alla VM tidigare och var helt överlägsna. De var ju storfavoriter på hemmaplan i Chabarovsk men vi vann första matchen med 6–1 och la grunden till segern. Det var en höjdare. SM-finalen 1982 mot Edsbyn glömmer jag aldrig heller, Edsbyn var en hård rival. Jag gjorde alla tre målen. Min sista SM-final 1988 mot Vetlanda fick jag avsluta med att göra 5–2 och sen var matchen slut. Sen på Kronprinsessans dag när hon (Kronprinsessan Victoria) fyllde tio spelade jag lite bandy med henne. Blev väldigt uppmärksammat och jag blev faktiskt årets PR-gubbe då i svensk bandy. En lite rolig historia.
”Pinnen” och Kronprinsessan Victoria.
Vem är den bäste bandyspelaren du har spelat med eller mot?
— Mot så är det Lomanov (Sergej). Han var fantastiskt duktig skridskoåkare med bra skott. Han hade nog det mesta. Den bästa jag spelat med är nog Ola Johansson. Spelade ju tillsammans i landslaget och i Boltic. En seriös kille som var noga med träningarna och hade fantastisk speluppfattning. Han hade samma inställning som jag hade; att man måste vara seriös och förbereda sig när man går in för saker och ting.
Hur ser du på bandyns status idag i konkurrens med alla andra sporter?
— Det är klart att det är mycket idag som lockar ungdomar. Innebandyn tar ju mycket, ett enkelt spel och behöver bara ett par gymnastikskor. Finns ju gymnastikhall i varenda kommun. Sen är det inte konkurrens med bara idrott idag, finns ju moderna grejer som dataspel och allt vad det innebär. Men det är viktigt att bandyn fortsätter att jobba med ungdomarna i städer där bandyn håller i som till exempel Sandviken, Bollnäs, Västerås, Vetlanda och så vidare. Att man utvecklar bandyn på ungdomssidan och inte tappar mark till andra idrotter. Sen måste man försöka få till hallar på typ mindre orter samtidigt som man jobbar för bandyn i Stockholm.
Till sist; vad önskar du dig mest av allt just nu?
— Jag önskar att den här pandemin går mot sitt slut och att man kan umgås socialt med barn och barnbarn. Det har varit en jobbig period för massa människor, framför allt för de äldre. Sen naturligtvis att man får vara frisk, åren går ju så fort och man vill ta vara på tiden som man har. En bra livskvalitet.
Mattias Bladh