Inlägg

IFK tog ny seger: ”Bjöd inte på mycket”

, ,

Två segrar på tre dagar. IFK Vänersborg avancerar i tabellen efter 6–2 borta mot Sirius.
– Vi gör en bra bortamatch, säger IFK-anfallaren Mikko Lukkarila till Bandyfeber.

I fredags 7–0 mot IFK Motala. På söndagen en ny fullpoängare mot Sirius.
Segern mot Uppsalalaget gör att IFK Vänersborg går upp på en sjunde plats i tabellen

– Så klart jätteviktigt med två poäng, säger IFK-anfallaren Mikko Lukkarila.

IFK tog ledningen med 2–1 efter första 45.
Möjligen aningen tacksamt då Sirius var nog så bra som gästerna.

– Vi var inte bra första halvlek. Skönt att ha 2–1 in till pausvilan, säger Lukkarila.

IFK var desto mer effektiva i andra halvlek och kontrollerade händelserna. Emil Viklund ökade på till 3–1 innan Joakim Hedqvist pangade in 4–1 i 74:e minuten.

– Ja, det lossnade lite där – skönt, säger Lukkarila.

Mikko Lukkarila stängde i praktiken matchen med sitt 5–1-mål med tio minuter kvar.

– Där hade jag nog lite tur att bollen gick in.

Till slut stabila 6–2 när Emil Viklund hittade målet på övertid på hörna.

– Vi gör en bra borta match. Bjöd inte på mycket och hade en stark defensiv, säger Lukkarila.

Mattias Bladh

Sirius-IFK Vänersborg 2–6 (1–2)

Målen: 0–1 (18) Robin Mohlén, 0–2 (44) Joakim Hedqvist, hörna, 1–2 (45) Teemu Määttä, 1–3 (68) Emil Viklund, 1–4 (74) Joakim Hedqvist, 1–5 (80) Mikko Lukkarila, 2-5 (89) Jakob Jenefeldt, 2–6 (90+3) Emil Viklund, hörna.
Utvisningar, Sirius: 1×10 min.
Vänersborg: 1×10 min.
Hörnor: 11–10.
Domare: Keijo Hyvärinen.
Publik: 522.

IFK tog första segern: ”Nu kan man andas lite”

,

Det satt långt inne. Men tack vare en händelserik avslutning kunde IFK Vänersborg triumfera hemma mot Vetlanda.
– Känslan är underbar efter dagens match, säger IFK-anfallaren Joakim Hedqvist till Bandyfeber efter 5–2-segern.

Då har IFK äntligen tagit första tvåpoängaren i årets elitserie.
Inför lördagens möte med Vetlanda stod laget på två raka förluster.
Klart att det då var både lättade och muntra miner i hemmalaget när slutsignalen ljöd i Arena Vänersborg.

– Klart vi behövde segern. Det stärker oss framåt nu. Vi var väldigt besvikna efter Kalix-matchen (2–4), så det var skönt att få vinna, säger tvåmålsskytten Joakim Hedqvist.

Men det började sämre för IFK, som hamnade i ett 0–1-underläge efter en målfattig första halvlek.

– Vi sa till varandra att vi skulle höja upp energin och göra det vi sagt före till hundra procent, säger Hedqvist.

Ja, ett bra mycket bättre IFK Vänersborg efter pausvilan. Kvitteringen satt i 55 minuten och tre minuter senare kom 2–1 genom Joakim Hedqvist.

Foto: Patrik Karlsson. Första segern. IFK Vänersborg vann mot Vetlanda efter en stark andra halvlek.

Vetlanda vände tillbaka till 2–2, ett resultat som stod sig ända till IFK satte förlösande 3–2 med tre minuter kvar av ordinarie matchtid.

– Vi höll oss till det vi bestämt och då kom lägen och vi avgjorde, säger Hedqvist.

Hemmalaget kunde sedan sätta både 4–2 och 5–2 på tilläggstid när Vetlanda började chansspela.
Lika glad över poängen var Hedqvists anfallskollega Mikko Lukkarila.

– Det är klart det betyder jättemycket. Vi gjorde en bra match mot Edsbyn men vi fick inte med oss någonting. Så idag (läs: lördag) känns det som att vi hade lite turen med oss och att Kimmo (Kyllönen, IFK-målvakten) spelade en riktigt bra match. Nu kan man andas lite och det blir en härlig match mot Bollnäs, säger han.

Mattias Bladh

IFK Vänersborg–Vetlanda 5–2 (0–1)

Målen: 0–1 (19) Patrik Johansson, 1–1 (55) Alexander Zitoni, 2–1 (58) Joakim Hedqvist, 2–2 (68) Självmål, 3–2 (87) Juho Liukkonen, 4–2 (90) Joakim Hedqvist, 5–2 (90) Juho Liukkonen.
Utv, IFK: 2×10. Vetlanda: 1×10.
Hörnor: 11–14.
Domare: Jacob Liljegren.
Publik: 1 425.

Eriksson: Ett nygammalt IFK Vänersborg – men vem är Olle Berglund?

, ,

KRÖNIKA Frågan var inte om IFK Vänersborg skulle kunna stå emot Baikal Energy, utan snare huruvida laget överhuvudtaget skulle inkassera något mål i protokollet.
IFK Vänersborg har de senaste veckorna haft sparsamt med speltid och det var ingen av de drygt 400 personerna på läktaren som hade hoppats på några större sensationer när laget igår (torsdag) gästades av det ryska storlaget.

Tendensen att övertolka en träningsmatch är alltid överhängande, men tillåt mig ändå yppa några reflektioner gällande ”det nya IFK Vänersborg”.
I vintras fanns det en svidade kritik gentemot situationen med tre ryska världsstjärnor varvid övriga i laget kunde betraktas som passiva deltagare. Igår fanns Lomanov JR representerad i Arena Vänersborg. Dock inte på isen, utan i form av en matchtröja som kunde införskaffas till halva reapriset.

Det var heller ingen som ryckte på ögonbrynen att det i motståndarlaget fanns en viss Nikita Ivanov. Resten är historia. Och låt det förbli så, för numera är det andra tider och IFK:s lagbygge ser, tro det eller ej, mycket spännande ut.
Wiklund – en ödmjuk stjärna och lagspelare.
Att Emil idag fortsatt bär blåvitts färger är ett tecken på hans lojalitet och IFK Vänersborg skall vara glada att han inte försvann inför denna säsong. Numera axlar Emil Wiklund det ansvar som han med respekt förtjänar. Nummer 21 tenderar att skapa ett lugn i laget och det finns någonting stort i hans sätt att inkludera alla i spelet.

Och spelet då? Jo, det finns naturligtvis mycket att önska, men att IFK Vänersborg har börjat bygga ”det kollektiva försvaret” är tydligt. Under gårdagens match visades prov på att även ryska storstjärnor kan detroniseras med enkla medel. Det syns även tydligt att IFK i år kommer utnyttja sina fartspelare varvid Robin Lundqvist, med bravur, kan omnämnas i detta sammanhang.

Och så till frågan om vem Olle Berglund egentligen är. Olle kom till IFK Vänersborg under 2015 och har fått sparsamt med speltid och har stundtals varit utlånad till Blåsut. Under de två första säsongerna förde han en anonym tillvaro, varvid framförallt skridskoåkning och fysiken saknades. I år skulle jag däremot vilja presentera honom som lagets stora utropstecken tillsammans med Robin Öhrlund.

Linus Eriksson

IFK Vänersborg föll med flaggan i topp: ”Mycket bra match”

, ,

IFK Vänersborg förlorade hemma mot Baikal på torsdagen. Matchen slutade 3–4(1–2)
– Tycker att vi gör en bra laginsats, säger IFK-anfallaren Joakim Hedqvist till Bandyfeber.

Efter dryga halvtimmen stod det 0–2 på matchtavlan. Men IFK kom tillbaka, i 38:e matchminuten reducerade Jocke Hedqvist till 1–2.
Åtta minuter in i andra halvlek kom tunga 1–3 när Alexander Egorychev satte dit bollen.

Hemmalaget gav dock inte upp utan kom tillbaka starkt. Nio minuter senare satt 2–3 genom Emil Wiklund och 3–3 via Olle Berglund.
– Vi har många lägen i andra att gå ifrån med ett par mål, säger Hedqvist.

Baikal skulle dock få sista ordet när Pavel Dubovik vispade in 3–4 i 79:e matchminuten.
Men ändå en mer än godkänd insats av Vänersborg.
– Mycket bra match från vår sida, säger Joakim Hedqvist.

Mattias Bladh

Hedqvist laddar för ny säsong: ”Brinner för att utveckla föreningen”

, ,

Ungefär tre månader. Så länge var det tänkt att IFK-anfallaren Joakim Hedqvist skulle stanna i Vänersborg. Det blev mycket längre än så.
– Så man kan säga att det är harmoni här nere, säger Hedqvist till Bandyfeber.

Joakim Hedqvist må vara från Söderhamn och ha Broberg som moderklubb. Numera är Vänersborg hemma. 39-åringen med bandyvärldens förmodligen hårdaste skott trivs som fisken i vattnet hos IFK och för den delen på orten.

– Jag trivs otroligt bra i föreningen och staden Vänersborg med dess närhet till Göteborg, bland annat. Jag är också väldigt tillfreds med livet vid sidan om bandyn; min sambo Johanna samt vår dotter Ella fyra månader och min son Felix Hedqvist Persson. Han har flyttat ner till mig också och spelar hockey i Vänersborgs HC. Så man kan säga att det är harmoni här i Vänersborg, säger Joakim Hedqvist.

Säsongen 2017/18 blir IFK-anfallarens sjunde raka säsong i klubben. Ett scenario inte många trodde på, inklusive huvudpersonen själv, när han anslöt till IFK från Broberg i december 2011.
Då var livet och Joakim Hedqvist inte i harmoni med varandra.
Alkoholen var en stor bov i dramat och det blev en tuff start i nya omgivningen.

– Mitt problem var att jag mådde dåligt för andra saker i livet och då använde jag alkohol. Idag kan jag ta en öl och njuta utan att känna oro för det. Men man fick gå igenom saker och ting innan det var möjligt igen, säger Hedqvist.

Joakim Hedqvist hade en tung period på ett personligt plan när han kom till Vänersborg. Det är dock historia sedan länge då han trivs utmärkt i klubben och på orten.

Med facit i hand är det en solskenshistoria.
Att dra flyttlasset dryga 56 mil bort och byta ut Hälsingland mot Västergötland var precis vad han behövde vid rätt tidpunkt i livet. Under de säsonger Hedqvist varit i IFK har han varit en absolut nyckelspelare i anfallsspelet.
Men grunden, ja den lades i ”bandymekkat” Hälsingland.
Fyra SM-guld i Edsbyn. Lita på att minnena sitter fast förankrat hos Söderhamnssonen.

– Så fantastiska minnen med en stor klubb från en liten by som verkligen vågade tro på framgång. Så oerhört stolt och vart en del av föreningen Edsbyn som vann SM guld dessa år. I min framtida karriär så kommer jag som ledare ta med mig mycket av dessa år. Ola Johansson, Franco Bergman, Stefan Karlsson och Ulf Järvefeldt gjorde ett grymt jobb under denna tid samt alla andra omkring laget. Men dessa var huvudpersoner.

På papperet är Broberg moderklubben. Men hjärtat sitter alltså några mil bort.

– Jag har fortfarande väldigt starka känslor för Edsbyn. Edsbyn har gett mig så väldigt många minnen samt att de utvecklade mig till den bandyspelare jag är idag. Edsbyns supportrar är grymma, föreningen och grabbarna runt laget gav mig också väldigt mycket.

Förmodligen fick han nog också lite av det hårda knackskottet i modersmjölken. Joakims egen far, Pär Hedqvist, var en hårdskjutande Brobergsprofil som vann skytteligan 1978 samt 1985 med gulsvart. Vem sköt egentligen hårdast? Klart är att båda far och son gjort avtryck på den fronten.

– Min farsa har ju inte så många meriter som mig. Tror inte han var i närheten av att skjuta hårdare faktiskt, men det var stor skillnad på material också.

Har du ofta blivit jämförd med honom under uppväxten?

– Ja, så har det varit. Men jag har vart tydlig hela tiden att jag är jag. Går inte att jämföra.

39-åringen gör alltså sin sjunde säsong i vinter med Vänersborg. Totalt har det blivit tjugofem (!) säsonger i bandyns finrum. En respektingivande siffra och Hedqvist har inga planer på att sluta än.

Näven i luften. Det har det blivit många gånger i IFK-tröjan och garanterat även i vinter.

– Ja, det har blivit några säsonger. Kroppen känns väldigt bra än så länge. På senare år har jag ju tränat många fler timmar också för att hålla i kroppen, samt att det är skonsammare när man går på is i augusti.

Klargör det där. Är det så att det krävs mer träning nu än i yngre dagar innan säsongen drar igång?

– Ja, det krävs mer träning ju äldre man blir. Men jag tycker också att jag borde tränat mer när jag var yngre. Idag tycker jag man har mycket större vetskap om träning. De unga talangerna som kommer fram idag har det mer förspänt.

Förra säsongen floppade enligt många IFK när laget åkte ut mot Villa i kvartsfinalen efter 0–3 i matcher. Spelet hackade betänkligt mot rivalen vid sämsta tänkbara tillfälle. Ryssvärvningarna i Sergej Lomanov Jr, Nikita Ivanov och Pavel Bulatov lyckades inte heller göra några större avtryck under sin korta sejour i klubben.

Foto: Patrik Karlsson. Joakim Hedqvist firar ett av sina mål förra säsongen.

– En säsong med stora förhoppningar. Föreningen tog en chans att gå hela vägen med hjälp av ryska stjärnor. Det var häftigt att man vågade ta den chansen tycker jag, fast resultatet i slutändan inte vart vad vi förväntade oss.

Med facit i hand – var det fel med ryssvärvningarna?

– Nej, absolut inte. Helt rätt att ta chansen men tre samtidigt blev nog för mycket.

Vad har du för drivkrafter nu för tiden då du redan vunnit fyra SM-guld och åstadkommit mer än de flesta bandyspelare?

– Jag brinner för att vara med och utveckla föreningen och sedan att dela med mig av erfarenheter till de yngre spelarna. Jag analyserar otroligt mycket detaljer både på mig själv, laget samt motståndare – och jag vill vinna.

Hur ser du på dagens bandy – bättre än för fem år sedan?

– Bandyn utvecklas ju varje år och det går snabbare och snabbare, men viktigt att man har balans mellan snabbhet och ”smartness” i lagen. Det saknar jag i dagens bandy lite grann. Några klubbar har det.

Vilka klubbar har det?

– Saik, Villa och Edsbyn har det nu tycker jag.

Är de klubbarna favoriter till guldet?

– Just nu känns de som favoriter till guldet.

Var någonstans ligger Vänersborg då?

– Svårt att säga idag. Vi får försöka hitta ett bra spel till hösten där alla är med och bidrar. Sedan har man stora förhoppningar på att en sådan lirare som Robin Öhrlund skall kliva fram, även Viktor Hjelm.

Och en som garanterat kliver fram lär bli Joakim Hedqvist. IFK Vänersborg egna skarprättare i anfallsspelet.

Mattias Bladh
[email protected]