Inlägg

Sixtensson: ”Känner oss väldigt bra just nu”

,

SM-finalen är blott en dag bort. Och Villa har en ny chans att försöka bärga första guldet i klubbens historia. Villatränaren Johan Sixtensson har nerverna under kontroll inför mötet med VSK på Studenternas IP.
— Det är en riktigt go anspänning, säger han till Bandyfeber.

Nu får de blåvita alltså ett nytt försök att ta det där gäckande guldet som så många längtar efter i ”bandytokiga” Lidköping.

Trots den sportsliga succé Villa stått för hittills denna säsong så är det guldet som räknas i slutändan för laget och för alla dess supportrar.

Johan Sixtensson medger att det är lite speciellt.
Det är ju trots allt en SM-final inför ett förmodat ”knökfullt” Studenternas IP.
Och både inre och yttre faktorer kan komma att spela roll.

— Klart det finns en lite annorlunda känsla än en vanlig match. Är Sveriges två bästa lag som skall göra upp, men mest är det en riktigt go anspänning, säger Villatränaren, som själv är med om andra SM-finalen under sin tid som tränare i klubben.

Villa har hittills spelat fyra SM-finaler, men alla gånger har det som bekant slutat med förluster. SM-finalen 2012 var första finalen sedan 1983 och mer en bonus om det hade blivit guld för Villa.

Senaste finalen, 2016, fanns förutsättningarna mer för att vinna men de berömda marginalerna gick inte klubbens väg.

Villa har ”misslyckats” i senaste årens finaler. Vad gör det annorlunda denna säsong?

— En oerhört stabil och väl genomförd säsong med många väldigt bra prestationer gör att vi går in i finalen med grymt stort självförtroende och feeling.

Med tanke på att Villa aldrig lyckats gå hela vägen är det en del som menar att Villa blivit hämmat i sitt spel i de två senaste finalerna.

Men något jobb med det mentala inför årets SM-final är något som Villa inte lagt någon tonvikt på.

— Nej, det kan jag inte säga att vi gjort. Inte specifikt för finaler. Mycket sitter ju i att vinna matcher där det står och väger eller just avgörande matcher. Typ WC-finaler eller jämna slutspelsmatcher. Rutin att vinna. Det har vi blivit bättre på, säger Johan Sixtensson.

Visst, Villa har åtskilliga semifinaler på raken och har skaffat sig en viss finalrutin och har sedan tidigare en World cup-titel.

Släppte också bara in 73 mål på de 32 matcherna i grundserien respektive slutspelet. I serien gjorde laget också flest mål (174).

Villa har även 24 raka matcher utan förlust i skrivande stund…

Med allt det i åtanke är det Villa som ska ha favoritskapet, alldeles oavsett om VSK har 36 SM-finaler och 20 guld på meritlistan.

— Oj, Ettan mot tvåan i en match. Sådant är väl mer 50/50? Men vill folk kalla oss favoriter så är det helt okej. Vi har ju levt med det hela säsongen, som vi får det över match till så är det väl så.

Att Villa är just favoriter var också något VSK:s Simon Jansson var inne på, men mittfältaren menade också att faktorer som dagsform och vilket lag som tacklar matchen bäst kan bli avgörande.

— Ja, men som sagt; vi räds inte favoritskapet utan har haft det hela säsongen så vi kör en match till. Men som Simon säger, dagsformen blir viktig och där känner vi oss väldigt bra just nu, säger Sixtensson.

Vilka spelare i VSK måste ni vara extra vaksamma på om jag pressar dig på ett svar?

— Haha … Du behöver inte pressa mig. Finns många bra där i VSK. Simon (Jansson) är en, Holmberg (Tobias) en annan, Landström (Martin).

Återstår att se om Villa lyckas tygla dessa herrar och skriva in sig bland klubbarna som lyckats gå hela vägen.

Hur mycket skulle ett första SM-guld betyda för dig och föreningen?

— Jättemycket, naturligtvis. Framför allt att ge tillbaka till våra supporters och alla som jobbar så hårt i och kring föreningen.

Mattias Bladh

”Jocke” inför första SM-finalen i karriären: ”Det största som finns”

,

Villaanfallaren Joakim Andersson har haft en lysande säsong i sin första säsong i Lidköpingsklubben. Och på lördag följer han upp det med att lira SM-final.
— Självklart väldigt stort och ser fram emot det mycket, säger 26-årige målsprutan till Bandyfeber.

De två största värvningsbomberna inför säsongen stod guldsatsande Villa för. I en redan stark trupp anslöt två landslagsspelare i form av Johan Löfstedt och Joakim Andersson från Vetlanda.

Plötsligt seglade Villa upp som storfavorit till såväl elitseriesegern och, mer eller mindre, en given plats som ena laget i SM-finalen.

De som uttryckte de tankarna inför innevarande säsongen fick alltså rätt.

För Joakim Andersson har det varit en omvälvande tid. Först fick anfallaren spela första semifinalen i karriären — och nu första SM-finalen.

Att få spela inför en storpublik på Studenternas IP är förstås en milstolpe i ”Jockes” karriär.

— Självklart väldigt stort och ser fram emot det mycket, säger han.

Är det något du drömt om tidigare?

— Ja, det måste man väl säga. Inom bandyn är SM-finalen det största som finns, i alla fall för mig.

Vi kan lugnt säga att ”Jocke” haft en minst sagt strålande första säsong i Villa. Det dröjde inte länge förrän Vetlandasonen kom in i Villas sätt att spela.

— Ett tag tycker jag och jag känner fortfarande att det finns mycket att utveckla, men jag tycker ändå att jag kommit in i det bra.

Klart är att ”Jocke” bidragit till ett än vassare Villa denna säsong. Ett stort hot i djupled som ständigt ligger på lur för passningar, som han allt som oftast tar emot med bravur. Hans fart under skridskorna är det få som kan mäta sig med i bandysverige.

En spelartyp Villa saknat lite sedan tidigare och som verkligen bidragit till att de blåvita ytterligare fått en dimension i sitt anfallspel.

Joakim Andersson är själv nöjd med vad presterat under säsongen.

— Ja, men det tycker jag väl, trivs väldigt bra i laget och i staden så har inget att klaga på.

I grundserien blev det hela 50 mål och 16 assist. Bara Christoffer Edlund gjorde fler med sina 61 mål. I poängligan var han bara ynka två poäng bakom just Edlund i slutändan…

Väl i kvartsfinalen mot Motala blev det totalt fem mål och i semifinalen mot Edsbyn imponerande sju baljor vilket var fler än någon annan spelare gjorde i semifinalerna.

När vi ändå är inne på Edsbyn så blev det som bekant en riktig pärs. 3–0 i matcher, förvisso, men tredje semifinalen avgjordes dramatiskt i förlängningen när Johan Esplund solokörde in målet som tog Villa till SM-finalen.

Och detta i förlängningens slutskede när många trodde det skulle gå till straffar.

Andersson medger att han aldrig upplevt ett liknande drama på bandyplanen.

— Haha, nej det tror jag inte. I alla fall inte på seniornivå, på så vis blev det ju ett väldigt roligt sett att gå till final på, säger han.

Med Edsbyn lagt till handlingarna så förbereder sig Joakim Andersson och Villa för klubbens femte SM-final genom tiderna.

Hur ser schemat ut för er nu fram till finalen?

— Jag vet faktiskt inte, vi var träningslediga igår (läs: torsdag) så schemat kommer säkerligen i eftermiddag.

Hinner man njuta?

—Ja, absolut, njuter ett par dagar nu så börjar man ladda på nästa vecka.

Snackas det mycket bandy i Lidköping med dig på stan?

— Haha.. Jag har inte varit i stan så mycket så det är ganska lugnt.

Intresset verkar skyhögt i Lidköping inför SM-finalen. Märker du av det?

— Var en lugn dag för mig igår men givetvis känns det av, framförallt matchen sist med en fullsatt arena. Grymt roligt.

Enligt uppgift blir det omkring 10 000 Villasupportrar i Skaraborg som sluter upp i Uppsala.

Räkna i alla fall med många bussar som rullar i från Lidköping med destination Studenternas IP.

Mattias Bladh

Tillman: De tror jag blir svenska mästare på lördag

, , ,

KRÖNIKA På lördag skall det avgöras vilket lag som blir svenska mästare i bandy. Kommer Villa-Lidköping att ta sitt efterlängtade första SM-guld eller blir det Mesta Mästarna Västerås som tar sitt 21:a SM-tecken?

Om man ser till hur grundserien slutade så är väl det här enligt många den ”optimala” finalen där ettan i serien ställs mot tvåan, så jag kan väl bara instämma även om jag trodde det skulle bli andra lag i finalen.

Men nu är det dessa två giganter som skall skrinna in på Studenternas på lördag och kriga i 90 minuter om det nu inte blir förlängning och straffar vill säga.

Så någon gång strax innan eller efter vid 20-tiden vet vi vilket lag som står och jublar och sjunger ”SM-guld, SM-guld, SM-guld” tillsammans med sina tillresta fans.

För jag räknar med att det blir en hel del Villa- och VSK-fans på plats, men jag hoppas också att det kommer flera andra bandyentusiaster till Studenternas så att den här kvällen blir till någonting alldeles extra.

Kväll var det ja, det är första gången som en final skall gå av stapeln så sent på dagen som klockan 18.00. Succé eller fiasko återstår att se.

Enligt mig skall bandyfinalen spelas dagtid med avslag 14.00 eller 15.00. Det är sedan gammalt. Men jag spar på mina åsikter kring detta och återkommer efter finalhelgen istället.

Oavsett tid, plats och lag så kommer jag att fortsätta gå och kolla på bandyfinalen i förhoppning av att få se en riktigt bra bandymatch mellan två värdiga finallag.

Och som jag skrev inledningsvis så kan jag inget annat än att hålla med om att både Villa-Lidköping och Västerås är två lag som har gjort sig förtjänta av att vara i final.

Sedan är det ju tyvärr alltid ett lag som måste förlora, och det är ju aldrig roligt varesig du är spelare eller åskådare.

Och skall jag nu sia om vilket lag som vinner och vilket lag som förlorar så tror jag faktiskt att det blir Villa-Lidköping som vinner den här matchen och man tar sitt första efterlängtade SM-guld!

Detta grundar jag på att Villa har flera spelare som kan avgöra en match, man har artisten Esplund som kan göra vad han vill med en bandyboll, man har Löfstedt på mittfältet som sätter Karlsson och Andersson i fina lägen samt att man har ett bra försvarspel.

Nu vet jag att det är Mesta mästarna som står på andra sidan och många spelare i det här grönvita laget har varit i final tidigare och vet vad som krävs för att vinna ett SM-guld.

Dessutom kan man gå ut i finalen och spela avslappnat då allt favoritskap ligger på motståndarna.

Men jag sätter ändå mina slantar på att Villa-Lidköping blir svenska mästare säsongen 2018/2019.

Joakim Tillman

Anderstedt: ”Frälsaren Johan Esplund”

, ,

KRÖNIKA Det är kvällar som denna som gör att man älskar den här sporten. Vilken fantastisk kväll det blev i den fullsatta arenan i Lidköping.

Villa lyckades inte avgöra under 90 minuter som alla trodde. Edsbyn kämpade sig in i matchen. Jag skrev det tidigare att Edsbyn är det sämsta motstånd Villa kunde välja i slutspelet.

Men den här gången slutade matchen ändå som de allra flesta trott. Hade Edsbyn lyckats i förlängningen vet man inte alls fortsatta matchserien sett ut.

Edsbyn genomförde sin matchplan till punkt och pricka och var väldigt nära att lyckas. Men Edsbyn liknar inget annat lag i sådana här lägen. Stort beröm för insatsen, åtminstone i den här matchen, i förra mötet var laget alldeles för blekt.

Nu behöver Villaspelarna inte kliva på bussen till Hälsingland en gång till. Det blev heller inte en tillfällighet som avgjorde i sudden. Det blev Johan Esplund som gjorde det på egen hand.

Jag räknade till sju Edsbyspelare som Johan rundade innan han slog bollen förbi den åttonde, målvakten Anders Svensson.

Ett fantastiskt bandymål av en härlig spelare!

Det råder ingen tvekan om att Villa är ett välförtjänt finallag. Men det var nog en och annan Lidköpingsbo som såg spöket flimra förbi en kort stund när Edsbyn tog ledningen med 3-2 i den 77:e minuten.

Nej, nu kan alla i Lidköping sikta in sig på Studenternas. En finalplats har ändå känts förbokad för Villa hela säsongen. Nu är man där. Det första målet är avklarat, målet att ta sig dit.

Nu återstår bara det sista ynka hindret, att äntligen efter fyra finalförluster ta det efterlängtade guldet. Stryk 1975 mot Ljusdal med 8-4, stryk mot Boltic 1983 med 5-0, stryk mot Sandviken 2012 med 6-5 och stryk mot VSK 2016 med 5-2.

Det är nu hela Lidköpingsbygden skall frälsas och de blå laget äntligen få lyfta bucklan mot skyn i Uppsala. Bara en enda match till som skall vinnas.

Men – och jag säger bara men. Villa möter landets mest erfarna finallag. Mesta mästarna från Västerås. Klubben har spelat 36 finaler mot Villas ynka 4. VSK har 20 SM-guld!

Nu är frågan om det är den historiska tyngden som avgör eller om Villas sug efter guld blir för starkt för VSK. Det kan också bli något annat som blir avgörande, så nyckfull är den, SM-finalen i bandy.

Jag har sagt det förr. Väldigt mycket av egen lång finalerfarenhet. Det är en sak att vinna serien och ta sig igenom kvarts- och semifinal. Det är en helt annan sak att tajma allt man har i det sista avgörandet.

En enda match. Vädret spelar in, nerverna spelar in, tillfälligheterna spelar in, domarna spelar in och många gånger också turen spelar in.

Jag skriver det inte för att skrämma de blå supportrarna. Jag skriver det för att beskriva fascinationen över bandyns ädlaste institutioner – SM-finalen på Studenternas!

Jag ser en del på sociala medier som tycker att vi skall följa hockeyn och spela bäst av fem eller, må Gud förbjuda, bäst av sju matcher i en finalserie. SM-finalen i bandy är unik i idrottssverige! Den skall vi vara väldigt rädda om!

Skulle jag tippa finalen? Skulle inte tro det. Villa är knapp favorit, det är det enda jag kan säga.

Kjell Anderstedt

Sixtensson om omdiskuterade situationen: ”Bollen var ju på väg mot ”Wille” när Svensk satte klubban i nacken”

,

I slutet av andra semifinalmötet mellan Edsbyn och Villa blev det upprörda känslor i Villalägret. Detta efter en situation mellan Edsbyns Joakim Svensk och William Arvidsson där den senare fick Edsbyspelarens klubba i nackhöjd och föll till isen.
— Den borde vara aktuell för supervisorn om inte annat, säger Villatränaren Johan Sixtensson till Bandyfeber.

Villa hade redan avgjort mötet mot Edsbyn när situationen uppstod mellan Joakim Svensk och William Arvidsson.

Villatränaren Johan Sixtensson:

— Spontant när jag såg den i matchen kändes det jättekonstigt att inte någon av domarna såg den och dömde utvisning för bollen var ju på väg mot ”Wille” när Svensk satte klubban i nacken, säger han och fortsätter:

— Den borde vara aktuell för supervisorn om inte annat. Men jag har inte sett den på datorn ännu så jag säger inte mer än så.

Villa har tre matchbollar: ”En väldigt bra genomförd bortamatch”

,

Villa är på väg mot SM-final. Detta efter 8–4 borta mot Edsbyn i andra semifinalmötet. Nu kan Lidköpingslaget avgöra på tisdag.
— Vår ambition är att vinna tre matcher i denna serien och på tisdag är det ny match med möjligheten att göra just det, säger Villatränaren Johan Sixtensson till Bandyfeber.

Lidköpingslaget Villa är med 2–0 i matcher ”bara” en seger mot Edsbyn i semifinalen från att kvittera ut SM-finalbiljetten.

På lördagen vann seriesegrarna nämligen på nytt mot regerande svenska mästaren i Svenska Fönster arena — femte raka (!) segern för Villa i vinter mot Edsbyn.

Villatränaren Johan Sixtensson var efteråt nöjd med lagets prestation.

— Ja, absolut, en väldigt bra genomförd bortamatch helt enkelt. Vi är svårpasserade i defensiven och har ett väldigt starkt omställningsspel, säger han.

Efter mindre än en kvart på klockan hade Villa gjort hela 3–0.

En start där Villa var nästan kliniskt effektiva framåt och straffade Edsbyn hårt.

Sixtensson hade inte riktigt förutspått det scenariot innan matchen drog igång.

— Haha… Nä, det var inget jag räknat med, gick nästan för snabbt faktiskt.

Edsbyn tog timeout och kunde reducera två gånger om och 3–2-ledningen såg ut att stå sig till halvtid.

Men på tilläggstid dundrade Villaförvärvet Johan Löfstedt in 4–2 bakom en chanslös Anders Svensson.

Ett psykologiskt viktigt mål, som det brukar heta.

— Ja, det gav mycket plusenergi så det kom lägligt, säger Sixtensson.

4–2 är ingen stor ledning i bandy, men Villa hade så långt fått matchen dit man ville.

— Vi var ganska lugna, kändes som vi hade bra kontroll. Fanns lite småsaker att justera inför andra vilket vi gjorde bra.

Edsbyn reducerade omgående i andra halvlek och då var nästa mål otroligt viktigt.

Och det var Joakim Andersson som såg till att Villa fick 5–3 i 51:a minuten.

Därefter hade Villa i stort sett koll på matchen.

— Nja, de gör ju ändå 3–4 direkt och Edsbyn är ett jättebra lag och det går otroligt fort ute på plan men samtidigt så har vi ett väldigt bra självförtroende så det var bara att köra vidare, säger Sixtensson.

Vid 6–3, Joakim Anderssons fjärde mål i matchen, i minut 66 var det i praktiken klart.

Det sistnämnda målet hans 60:e balja denna säsong.

Villatränaren passar på att hylla Anderssons insats i matchen.

— Går ju självklart bara tycka bra om att Jocke gör fyra mål. Vi jobbade stenhårt i defensiven och fick bra omställningslägen och det passar ju Jocke ganska bra, säger Sixtensson.

Segersiffrorna stannade vid 8–4, sista Villa-målet inprickat av unge William Arvidsson på hörna.

Avgör ni på tisdag?

— Vår ambition är att vinna tre matcher i denna serien och på tisdag är det ny match med möjligheten att göra just det.

Mattias Bladh 

– Semifinal 2:5 –

Edsbyn–Villa 4–8 (2–4)

Målen: 0–1 (5) Joakim Andersson, 0–2 (9) William Arvidsson, 0–3 (13) Joakim Andersson, 1–3 (17) Mattias Hammarström, 2–3 (19) Mattias Hammarström, 2–4 (45+1) Johan Löfstedt, 3–4 (47) Oscar Wikblad, hörna, 3–5 (51) Joakim Andersson, 3–6 (66) Joakim Andersson, 3–7 (79) David Karlsson, 3–8 (86) William Arvidsson, hörna, 4–8 Oscar Wikblad (88).
Utv, Edsbyn:– Villa:–
Hörnor: 5–8.
Domare: Christoffer Aidesjö.
Publik: 2 246.

Anderstedt: Villa tappar aldrig det här — och Disciplinnämnden har ett beslut att ta

, ,

KRÖNIKA Att först ha sett Hammarby-Västerås i snöoväder och sen få titta på Edsbyn-Villa med perfekta förutsättningar i Hälsinglands nästan heliga bandykyrka i andra semifinalen kan tyckas som en skillnad mellan natt och dag.

Men ändå inte. Om Hammarby slarvade bort stora delar av matchen genom satsningen på lyrbollar, mest i form av målvaktsutkast, så gav Edsbyn bort matchen mot Villa lika slarvigt.

Att slarva så kapitalt i passningsspelet och skänka borta snabba omställningar till landets bästa bandylag, det är självmord. Edsbyn var en riktig besvikelse.

Villa fick ett väldigt enkelt försprång med 3-0 på 13 minuter. Att slarva i egna uppspel och i försvarsspelet, det kan man göra mot många lag i Elitserien utan att det straffar sig. Men gör man det mot Villa så bjuder man för mycket. Villa är kliniskt effektivt.

Jag trodde Edsbyn skulle kunna ge bättre motstånd och kanske till och med skaka Villa på hemmaplan. Edsbyn har en enorm slutspels- och finalerfarenhet och så många vinnarskallar som borde kunna störa Villa på ett bättre sätt.

När Johan Löfstedt satte 2-4 precis före pausvilan gick luften ur matchen och andra halvlek blev bara en transportsträcka.

Villa är ett komplett lag. Det är bara Bollnäs som har knäppt Villa på näsan den här säsongen. Men som säsongen utvecklat sig så känns den matchen ganska avlägsen.

Villa imponerar. Jag var på väg att skriva mästarlag, men den risken tar jag inte, inte ännu. Jag märker på de Villasupportrar jag känner att kaxigheten växt betydligt under slutspelet.

Jag har förståelse för att ni ser guldet glimma runt hörnet. Ja, det kan mycket väl bli så, men så länge sista matchen är kvar på Studenternas så är inget klart. Ni får gärna glädjas och vara stolta, men gör inte misstaget att ta ut guldet i förskott.

Det blir såå extra jobbigt då om det skiter sig. Det finns inget som gör en så glad som att få jubla över ett SM-guld, särskilt det allra första. Det finns inte heller någon besvikelse som är så förkrossande som att förlora finalen, så in i bängen tråkigt.

Men som Villa presterar nu så vet jag inte riktigt vilket lag som skall knäppa de blåvita favoriterna.

Så en sak som knappt någon reagerat på, framför allt tyvärr inte Christoffer Aidesjö och hans domarkollegor. Nu har Villa spelat två matcher utan Felix Pherson som stängdes av för en ful tackling mot Motala.

Nu förutsätter jag att Disciplinnämnden tittar på slutminuterna i Edsbyn så att hemmalagets Joakim Svensk behandlas på samma sätt som Daniel Berlin och Felix Pherson.

Crosscheckingen i nacken på William Arvidsson hör inte hemma på en bandyplan. Det blev inte ens utvisning, men jag förutsätter ett annat beslut när de som bestämmer har kollat situationen.

Slutligen:
Är finalparet klart nu? Jag har skrivit om att det i historien varit svårt att vända 0-2-underlägen. Bara några gånger har ett lag lyckats med det.

Det är väldigt lätt att ta till något som att ”jag ska äta upp en sko ” eller ”jag ska promenera till Studenternas” eller varför inte ”jag ska bada naken på Sergels torg om inte Villa och VSK går till final”.

Nej, det ska jag inte roa er läsare med. Det kan inte vara nyttigt att äta skor, jag bor 392 mil från Studenternas och jag tror inte ens det är vatten i fontänen i Stockholm.

Men jag tror lik förbannat att det blir Villa och VSK!

Kjell Anderstedt

Villa kopplade greppet i semifinalen: ”Viktigt att vinna första”

,

Villa fick en perfekt starkt i första semifinalmötet hemma mot Edsbyn. Detta efter stabila 5–1 — med mersmak.
— Idag var vi storleken större under 90 minuter, säger Villas Tim Persson till Bandyfeber efter onsdagskvällens tunga seger.

Inför fina 4 206 åskådare i Sparbanken Lidköping arena på onsdagskvällen satte sig Villa i förarsätet i semifinalen mot Edsbyn.

Segern var rättvis och 1–0 i matcher smakade förstås mumma i Lidköpingslaget efter drabbningen.

— En skön känsla såklart. Viktigt att vinna första hemma, säger Villas Tim Persson.

Men från början skapade Edsbyn en del lägen utan att få hål på Jesper Thimfors.

I stället kunde Villa göra både 1–0 och 2–0 via Martin Karlsson och David Karlsson.

— Edsbyn började piggt och jag tycker inte vi kom upp på den nivån vi ville ha i första. Sen tycker jag inte ”Byn” skapade några superchanser mer än deras fina mål. Men självklart skönt med 2–0 efter den öppningen. Sedan åt vi oss in i matchen, säger Tim Persson.

Ja, Edsbyns 1–2-reducering satt som en smäck bakom en chanslös Jesper Thimfors.

Men i andra halvlek var det Villa som skapade bäst och mest där Joel Broberg och Martin Karlsson glänste lite extra i hemmalaget.

3–1 i minut 52 och 4–1, som punkterade mötet, i 80:e minuten efter Joakim Andersson ”målat”.

— Vi växlade upp några nivåer och kontrollerade andra bra. Sen vet vi vad Edsbyn är kapabla till så efter 4–1 kändes det helt lugnt, säger Persson.

Till slut 5–1 och Villa höll alltså för favorittrycket i första matchen.

— Vi har varit och är favorittippade så visst kan man säga så ändå att vi möter regerande mästarna. Men idag var vi storleken större under 90 minuter.

Samtidigt fortsätter Lidköpingslaget att vara något av en mardröm för Edsbyn denna säsong. 

Villa har nu fyra raka segrar mot ”Byn” i vinter inför rond två i semifinalen som spelas i Edsbyn på lördag.

— Vi har ett bra facit mot Edsbyn i år men tror vi kommer möta ett annat Edsbyn hemma med mer fart och energi så kommer bli en tuff match. Men självklart har vi en bra chans att knipa en seger där om vi kommer upp på nivå, säger Tim Persson.

Mattias Bladh

– Semifinal 1:5 –

Villa–Edsbyn 5–1 (2–1)

Målen: 1–0 Martin Karlsson (15), 2–0 David Karlsson (21), 2–1 Mattias Hammarström (27), 3–1 Johan Esplund (52), 4–1 Joakim Andersson (80), 5–1 Martin Karlsson (82).
Hörnor: 5–6.
Utv, Villa: 1×10. Edsbyn: 1×10.
Domare: Jonas Kandell.
Publik: 4 206.

Sixtensson redo för Edsbyn — trots Phersons avstängning: ”Bred trupp”

,

Villa är klart för sin tionde raka semifinal. Där väntar regerande svenska mästaren Edsbyn — men laget får klara sig utan landslagshalven Felix Pherson, som drog på sig ett grovt matchstraff mot Motala.
— Felix är landslagsman och självklart viktig för oss men vi har en bred trupp att tillgå, säger Villatränaren Johan Sixtensson till Bandyfeber.

Det blev till slut 3–0 i matcher för seriesegraren Villa i kvartsfinalen mot Motala. På förhand enligt vad ”experttipsen” förutspådde även om tisdagens tredje kvartsfinal lagen emellan i Sparbanken Lidköping arena länge var riktigt oviss.

En av Villas nyckelspelare, Felix Pherson, åkte i den 44:e minuten på ett grovt matchstraff efter en bentackling på Nicklas Ögren.
Ögren ådrog sig en lårkaka och tvingades utgå från matchen och Pherson fick syna det röda kortet.

Villa fick därefter spela med en man mindre i resten av matchen. Nu vann seriesegraren Villa ändå matchen med 5–2 men vad värre är för Lidköpingslaget är att Pherson därmed är avstängd i minst en match i semifinalen mot Edsbyn.

Villatränaren Johan Sixtensson var fåordig om det tunga avbräcket dagen efter avancemanget.

— Jag kommenterar inte någonting mer än att domaren har gett sin rapport och vi har fått ge vår. Så får DN (Disciplinnämnden) ta det beslut de anser är det rätta, säger han.

Men förstås är det inte idealiskt för Villa att tappa sin landslagsman inför mötet med Edsbyn.

— Felix är landslagsman och självklart viktig för oss men vi har en bred trupp att tillgå, säger Sixtensson.

Oavsett Felix Phersons vara eller icke vara i fortsättningen av slutspelet så är Villa alltså klara för sin tionde raka semifinal.
Glädjen var stor hos guldjagande Villa efter avancemanget var klart.

— Jätteskönt att vi är klara för semi. Var ju ett stort delmål och vi går in med stort självförtroende i semifinalen, säger Johan Sixtensson.

Och som ni säkerligen minns mötte Villa just Edsbyn förra säsongen där de blåvita fick ge sig i en knallhård matchserie som gick till fem matcher.

— Kommer bli en härlig serie med många grymt bra bandyspelare ute på isen. Vi längtar, säger Villatränaren.

Villas Tim Persson, som för övrigt ersatte Felix Pherson efter dennes matchstraff, är optimistisk inför drabbningen.

— Vi ska fortsätta med det vi har gjort under säsongen. Prio ”deff” och en stor delaktighet i ”offen”. Sen handlar det om detaljer som vi får fundera ut nu inför första matchen. Tycker vi har bra bilder ändå från förra året då jag tyckte vi förde matcherna, säger han till Bandyfeber.

Mattias Bladh

Anderstedt: Jag unnar er i Lidköping att snart få känna hur det känns

, , ,

När helgen nu har erbjudit en paus i slutspelet, åtminstone för de bästa herrlagen, kan jag inte låta bli att skicka en tanke till de våndande supportrarna i Villa-Lidköping. Även om laget planenligt vann Elitserien och har 2-0 i matcher i kvartsfinalen så kommer stunden allt närmare en fråga som supportrarna säkert inte kan frigöra sig ifrån.

”Ska guldspöket visa sig igen?”

Ska förbannelsen brytas?

Ska belackarna äntligen få fel? Ska Lidköpingsbygden se solen den 23 mars och äntligen kunna gå rakryggade?

Villa har spelat endast fyra finaler, men ett stort antal kvarts- och semifinaler, men varje gång har guldspöket vuxit sig större och större.

Det är den här frågan som på något sätt hänger över hela bandysverige.
Kommer de att klara det nu?

Nu när Villa har förstärkts till det bästa lag man kan tänka sig, med spelare som ser ut att inte kunna misslyckas.
Många villasupportrar ser det som självklart att Villa nu sopar rent med de lag de möter och äntligen tar guldet: ”Det går inte att förlora med det här laget”.

Men det finns dom som varit med litet längre, som inte tror att spöket lämnar dom ifred nu heller. ”Det händer säkert något djävelskap på vägen, skador, andra lag som har tur, domarna eller något annat”.

Jag som älskat bandy sedan jag lärde mig krypa, född och uppvuxen på en plats där det här Villaspöket hade sina föräldrar, om spöken nu har föräldrar. Sandvikens AIK har en betydligt längre bandyhistoria än Villa och har en segerrad som är än mera imponerande.
Men det fanns en tid då spöket alltid visade sig under mars månad och såg till att det alltid blev något fel i slutet.

Jag började gå på bandy i mitten av 60-talet. Om man bodde 50 meter från dåtidens bandyborg i Sandviken, Norra IP, så var det omöjligt att inte bli frälst.

Under de närmaste dryga 30 åren, från 10-årsåldern, tills jag var 42 så var jag på alla hemmamatcher, åkte i supporterbussar, arrangerade supporterresor och fick uppleva fem bandyfinaler. Ja, till och med vara hejaklacksledare en final.

Men det var omöjligt att få uppleva hur det kändes att få vinna guld.

Hur kände dom det, dom där brobergarna, örebroarna, katrineholmarna, bolticälskarna och västeråsarna som fick se solen skina i mars ideligen, som fick åka hem från Söderstadion eller Studenternas och jubla i högan sky och fira sitt lag när dom kom hem till Guldstaden?
Hur kändes det?

En fråga jag ofta ställde mig, jag som fick uppleva fem finalförluster och en satans massa kvarts- och semifinaler under drygt 30 år.

När jag stod på Studenternas en söndag i mars 1996 å precis som vanligt fick titta på när segerrusiga grönvita fans fyllde isen och skrek ut sin glädje så dök en tanke upp i mitt huvud som jag inte tänkt förut. Ska jag tvingas leva ett helt liv och inte få uppleva hur det känns att vinna ett guld?
Jag fick nästan en tår på kinden när jag tänkte att det förmodligen var sant.

Samma typ av tår jag kunde få när jag var liten och stilla i min säng under mörka kvällar insåg att mina föräldrar kanske en dag inte finns längre.

En sådan där insikt som gör så fruktansvärt ont.
Jag var egentligen inte så intresserad av själva segern, det är ju bara en bandymatch som ska vinnas. Nej, jag var bara så otroligt nyfiken på hur det skulle kännas.

Ni Villasupportrar som nu gläds åt segrarna, men fortfarande våndas ju närmare den där dagen kommer i mars. Ni kommer att få uppleva guldet, var så säkra. Blir det inte i år så kanske det blir nästa år, men väldigt mycket talar för att ni får smaka guldkänslan redan om en månad.

Det fick jag till slut också. I mars 1997 hände det. 51 år efter förra guldet 1946!
Men nästan hela matchen så trodde jag att det skulle sluta som vanligt. SAIK-Västerås inför 17 488 åskådare. 4-3 till mitt lag i paus. Otroligt jämnt.
Hasse Johansson var planens kung, gjorde alla 4 Västeråsmålen.

SAIK ledde med 5-4 i slutminuten när Hasse får på ett kanonskott för en kvittering. Pang! Ribbträffen hördes över hela Uppsala. Slutsignalen går.
Å inte en enda grönvit på innerplanen.
Bara ett myller av svartvita människor, så många jag inte trodde fanns.
Å jag fick känna hur det känns, äntligen!

Men när folk frågat mig hur det känns har jag bara kunnat svara – det går inte att beskriva!

Jag håller, som ni förstår, alltid på mitt svartvita lag, men jag unnar er i Lidköping att snart få känna hur det känns.

Kjell Anderstedt