Forsberg: Är ingen stor supporter av smygpremiärer

, ,

Är ingen stor supporter av smygpremiärer.
Det ska jag direkt erkänna.
Okej om det handlar om en filmpremiär eller en ny pizza på det lokala pizzahaket.
Men en idrottslig premiär tycker jag ska förknippas med att samtliga lag spelar.

Men jag ska för den delen inte heller förringa Villa och Tellus att man i kväll (läs: fredag) skickade in
elitseriesäsongen 2018/19 i idrottsvärlden.
Absolut inte.

Men jag känner ändå att det inte är rätt att kalla det premiär.
Antar att det finns skäl till varför det blev så att den här matchen ”bröts ur”.
Antar att det ska göras andra saker i arenan när den här matchen skulle ha spelats.
Brukar vara så.
Jag vet.
Jag bor i trakterna kring Göransson Arena så jag vet hur det är…

Men som sagt. Villa och Tellus blev då först ut och det hade kunna slutat i en ordentlig knall.
Bandyns David besökte Goliat och hade ledningen i halvtid med 1-0. En ledning som höll en kvart in i andra halvlek.
Då visade sig Goliat ha en egen David att plocka fram.
David Karlsson såg med sina två mål till att vända på steken och sedan kunde Johan Esplund sätta det sista målet fram till 3-1.

Rapporterna talar väl om en rättvis seger men än en gång visar Tellus att man inte alls kommer att bli någon att leka runt med på bandyisarna i vinter.
Kom ihåg att förra året så vann man nere i Lidköping.
Sen ska man också komma ihåg att Villa kan ha haft förra helgens tuffa World Cup i benen.
Jag vet bara hur SAIK:s spelare kände sig efter förra året då man gick och vann den turneringen.
Man hade direkt efter den svårt att hitta rätt och gick tungt ett tag.
Samtidigt så vill jag inte ta något från Tellus insats.

Premiär eller inte. Elitseriesäsongen 18/19 är i gång och det känns roligt.
Spännande att se vad som kommer att hända.
Tycker att kvällens match ändå visar att vi kan gå mot en mycket oviss säsong där vi får fler överraskande resultat än tidigare år.
Jag tror det och det skulle vara oerhört uppfriskande för bandyn i stort.

Bandyn behöver fler jämna matcher och mindre storsegrar, även om de också
kommer att komma.
Men ska sporten ”accepteras” hos den oinvigde behövs resultat som det i
Lidköping.
Även om kanske ni där i ”Lisch” inte håller med mig efter den för er onödigt
spännande matchen ni såg på fredagskvällen.

Nu blir det ännu en ”smygpremiär” på tisdag då VSK möter Vänersborg.
Men den 26:e är det åtminstone fler lag som kommer ut på isen.
Då känner jag att man kan börja närma sig ordet premiär i alla fall.
Det blev inte längre i dag.
Men nästa fredag blir det längre.
För då är det premiär…

Thomas Forsberg

Forsberg: Löfstedt är utan tvekan turneringens man

, ,

I Lidköping har det under flera år suttit och lagts ett pussel. Ett pussel för att vinna titlar. Det har dock saknats en bit varje gång och alla har slitit sitt hår av förtvivlan. ”Var är biten?”
Nu är den funnen.
Den hittades i de mörka skogarna i Småland.

Och i dag (läs: söndag) så lades den på plats när Villa besegrade Sandviken i World Cup-finalen med 4-1.
Pusselbiten har nummer 23 och efternamnet är Löfstedt.

Joakim Andersson får faktiskt ursäkta.
Hans målfabrikation är naturligtvis viktig också för Villa och det är en fantastiskt duktig bandyspelare.
Men att Villa lyckades få pennan i näven och skriften på papperet av Löfstedt är den där pricken över i:et som Villa behövde och behövt.

Det är bara att titta på hans betydelse under World Cup:s fyra dagar.
I gruppspelet så stod han för 6 poäng (4+2). I semifinalen mot Start så gjorde Johan 3+2.
Och slutligen i finalen så gör han det där viktiga och matchavgörande 2-0-målet på ett typiskt Löfstedt-sätt.

Sätter fart ifrån princip stillastående och sedan hoppar han över både andra, tredje och fjärde växeln och åker ifrån ett tröttkört SAIK och slänger upp bollen i krysset bakom Joel Othén som var SAIK:s bäste spelare i finalen.

Så gör en lirare. Så gör Johan Löfstedt. Att utse bäste spelare i turneringen måste varit lika lätt som det är att välja hallonsylt till pannkaka…
Jag lyfter på bandykepsen och bugar mig.

Villa var i World Cup final 2016 och föll då mot Västerås med 4-1. Nu vinner man med 4-1 och är nog det lag som har imponerat mest av de svenska lagen i turneringen, tätt följd av finalmotståndarna SAIK som bjöd på en fantastisk bandymatch i semifinalen mot ryska landslaget, eller Neftyanik med Erik Pettersson om ni så hellre vill.

Men den matchen blev nog också fallet för SAIK eftersom det verkade ha sugit musten ur benen på det för dagen vitsvarta SAIK-spelarna.
För Villa fick ju en betydligt angenämare resa fram till den här finalen då man nästan innan morgonkaffet hade bryggts färdigt, avfärdat överraskningslaget Start från Ryssland.

För Villa var nog den här finalen oerhört viktig att vinna. För om man skulle ha förlorat, en final till, kanske det där hjärnspöket ”Villa kan inte vinna”, som huserar i Lidköpings kommun, ha fortsatt att hemsöka föreningen och befolkningen.

Men när man nu har flera ”Exorcister” i laget, kanske det där spöket flyr för gott.

För tittar man i den laguppställning som Villa den här säsongen besitter så behöver man inte vara någon hjärnkirurg för att förstå att laget har kapacitet att gå hela vägen. ”Pusselbiten” Löfstedt har jag redan nämnt. Och Joakim Andersson gör mycket nytta förutom att sätta bollar i nätet hos motståndarna. Jobbar hårt för laget.
Esplund bjuder ju alltid på häftiga grejer och har väl hela ABC egentligen i bandyboken.

Tre stora stjärnor som har stort stöd av flera andra duktiga bandyspelare. Där finns Jesper Eriksson, Joel Broberg, Petter Björling, David Karlsson och ännu flera.
Villa har en kompetens och spets som få lag har den här säsongen.
Dessutom har man bredden att kunna gå runt på många spelare. Viktigt i cupspel som den här helgen med fyra långa dagar av bandy.

Att Villa var stora favoriter innan säsongen visste vi alla om. Oddsen har inte förändrats nämnvärt.
Möjligen sjunkit lite till.

Men säsongen är lång och även Villa kommer att hitta gropar i vägen och få punktering.
Så är det under en säsong.
Och det finns absolut andra lag som kan utmana. Men jag tror att Villa är minst känslig för formsvackor, skador och sjukdomar.

Man har alltid någon ny spelare att sätta in.
World Cup i Sandviken är nu över.
Fyra dagar med bandy. 31 matcher.
Det är precis som vanligt.
En tomhetskänsla som fyller kroppen. Trots att jag inte har åkt en sekund på isen är jag både fysiskt och mentalt slut.

Att uppleva World Cup på plats innebär litervis med kaffe och te och minimalt med sömn.
Kombinationen är inte att rekommendera.
Men det är jäkligt roligt.

Årets upplaga tycker jag både sportsligt och arrangörsmässigt varit den bästa sedan cupen landade i Sandviken för 9 år sedan. Det har varit flera bra bandymatcher. En del skrällar. Många mer väntade resultat.
Men framförallt mycket fin bandy som spelats. Det är ju häftigt när alla de bästa bandyspelarna i världen träffas så här.

Publikmässigt så har det också varit betydligt bättre än tidigare år. Det är känslan i alla fall och kanske är det så att det tar en viss tid att ”köra in” konceptet.
Jag hoppas verkligen att World Cup får fortsätta arrangeras i Sandviken.
Jag tror att det finns stora möjligheter till att utveckla ännu mer.

Tänkte försöka mig på en liten sammanfattning av de här dagarna.

Den såg ingen komma…
På cupens första dag och första match kom också första skrällen. Det var väl inte så där jättemånga som hade skrivit i en Siriusseger mot Edsbyn.
Men idrottens härliga ingrediens överraskning skedde och Sirius vann med 4-2.
Att man sedan inte vann någon mer match tror jag ändå man kan leva med.

Wildcardet från Uppsala sände ut en signal om att man inte kommer att tolerera att trampas på i vinter. Inte ens av regerande mästare.

På cupens näst sista dag kom kanske en ännu större skräll. Jenisej skulle enligt alla bara slå det ryska laget Start.
Efter 23 sekunder visade Start att man hade andra planer. (Snacka om smakSTART..)
Med näbbar och klor och ibland finess så slog man tillbaka jättarna från Krasnojarsk med 4-0.

Fick berättat för mig att de två lagen bodde på samma hotell och när bussen som skulle hämta semifinallaget på morgonen kom och Startspelarna satte sig på bussen så ställde chauffören frågan vilket lag man var. De log och svarade Start. Varpå chauffören sa att då var det fel buss för han skulle ju hämta semifinallaget Jenisej…

Så nog var detta tidernas skräll. Oklart vilken buss Jenisej fick ta i stället….

Poängen….
Låt vara att VSK redan var ur turneringen när man mötte det finska laget Veiterä på fredagsnatten. Det tar ändå inte ifrån Veiteräs bedrift att som första icke svensk-rysk lag ta poäng i World Cup sedan 2008 då Uleåborg och Tornio plockade en varsin poäng i gruppspelet.
Då spelades cupen i Ljusdal. Det här var första gången i Sandvikens cuphistoria. Självklart passar en sådan bedrift in på en lista av detta slag.

MVS…. (Mest Värdefulle Spelaren)
Har redan skrivit hans namn men gör det igen då.
Johan Löfstedt är utan tvekan turneringens man. Hans fyra dagar i Sandviken är briljanta och han gör både mål och läckra framspelningar.
Hans fart på skridskorna är fantastisk att skåda och han har tillfört en dimension till i Villas sätt att spela.
Räcker det som motivering?

MÖS… (Mest Överskattade Spelaren)
Här kanske det är som att svära i kyrkan. Ja kanske snudd på straffbart att skriva Sergej Lomanov. Men jag känner mig trygg i det och är beredd att stå till svars.
För att Jenisej inte kommer längre än till kvartsfinal är inte fullt så överraskande enligt mig.

För när man har så många duktiga bandyspelare i ett lag och använder nästan bara en i matchplanen, då är man inte ett lag.
Visst, Lomanov är en bandyguru och duktig på alla sätt och vis.

Men jag undrar om inte bäst-före-datum börjar närma sig där.
Tycker att han i det flesta av matcherna utstrålade mest frustration och att han lämnar Sandviken med 2 mål på kontot (mot Veiterä) är inget annat än underkänt.

Som sagt var. Jag är beredd att ta min plats på torget och få äpplen kastade på mig…

Målkungen…

Det blev till sist två. Christoffer Fagerström och Erik Pettersson gjorde båda två 9 mål var. Till saken hör att båda spelade mot finska Akilles och där kom en stor del av mål.
Men båda visade också prov på sitt stora register som bandyspelare.
Tekniskt skickliga nummer blandade med stenhårda skott som förmodligen hade orsakat handfrakturer på målvakterna om de försökt räddat.

Ur något ont kan något gott komma…
Våren i Vetlanda beskrivs nog i bandyvärlden som stormig och kall. Detta beroende då på alla spelarförluster som klubben drabbades av. Många tänkte nog att detta var slutet på toppambitionerna.
Men insatserna i Svenska Cupen och World Cup har sänt andra signaler.

I Sandviken tycker jag att laget visade att man har ett lag med ganska så bra kvalité, trots tappet av stjärnorna.
Nu gick man inte vidare men stod upp bra mot både Neftyanik och Hammarby, stundtals i alla fall.
Jag tror att om man bara får en bra start på serien så kan Vetlanda stångas med lagen kring slutspelsstrecket.

Hemläxa….
Varken Edsbyn eller Bollnäs tog sig vidare till slutspelet.
Okej, det har faktiskt hänt förr så det är väl ingen superskräll så.
Men jag tror att de båda hälsingelagen hade andra planer för den här helgen.
Edsbyns förlust mot Sirius i öppningsmatchen satte ju laget i en svår sits. Tog sig samman och slog tillbaka Vänersborg men lyckades sedan bara spela oavgjort mot Start och var då utslagen.

Förvisso var det väldigt tajt i den gruppen men jag tycker inte att man spelmässigt imponerade.
Och frågan är om draget att sätta Hans Andersson i en mittfältsposition i stället för på den mer drivande ytterhalven är ett smart drag?
Man spelade så under fem halvlekar och när det krävdes en rejäl upphämtning mot Start satte man ner Hasse där han på något vis hör hemma. Då hände det saker och upphämtningen kom.
Och med den förflyttningen så fick man även fart på det finska lokomotivet Määttä.

Nu är det tidigt på säsongen och den här positionsförändringen kan ju bära frukt längre fram. Det är mycket möjligt. Men helgen synliggjorde hur viktig Hans Andersson är för Edsbyns spel.

Bollnäs har också dem lite att fundera över. Svenne har fått lite att klura på när han nu sitter i bilen mellan hemmet i Söderhamn och träningarna i Bollnäs.
För spelet i Sandviken dom här dagarna nådde väl inga höga höjder. 1-1 mot SAIK var väl helt okej.
Men sedan blir man mer eller mindre överkörd av Broberg, 1-6, och avslutar med 3-3 mot Baykal.

Försvarsmässigt vet vi vad Bollnäs kan.
Det är framåt det inte stämmer.
Det känns lite för lättläst och uddlöst i nuläget.

Tar väl med Broberg i detta ”Hälsingeblock” också. Broberg gör en helt okej turnering. Speciellt segern mot Bollnäs satt nog fint och då spelade man riktigt bra.
Bra fart och spel.

Att man sedan inte räckte till mot varken SAIK eller Neftyanik säger jag inte så mycket om. Broberg har något bra på gång och kan bli en outsider i årets seriespel. Det sa jag förra säsongen också och då hamnade man ”outside” slutspel.

Räddningen…
Många räddningar naturligtvis när 31 matcher spelats. Svårt att välja ut en speciellt men jag känner ändå en som fastnade på näthinnan. En väldigt matchavgörande och annorlunda sådan.
Det var när Neftyanik hade fått häng på SAIK och knaprat in ett 0-3-underläge till 2-3 i semifinalen.

Då sker ett ihopslag utanför SAIK:s straffområde som gör att bollen går upp i luften och för en stund försvinner ur synfältet för Joel Othén i målet.
Men med en lagkamrats varnande röst gör att Joel i sista stund hinner upptäcka bollen och kan göra en snabb parad.
Bra för Joels reflexträning.
Mindre bra för hjärtat hos alla det svartvita fansen som var på plats…

Den viktigaste spelaren….
Här är det ingen enskild jag tänker på.
Den här spelaren har inga skridskor eller klubba.
Den här spelaren är många.
Jag tänker på alla de som på något sätt hjälpt till i arrangemanget av turneringen.
På alla de frivilliga som under fyra dagar underkastar sig att skippa sömnen och mattider för att ställa upp och hjälpa till för att få en turnering att rulla på.

Det finns så många uppgifter så jag kan inte räkna upp dom alla.
Jag kör ett stort kollektivt tack till er alla som gjorde det möjligt att genomföra World Cup 2018.
Utan den här spelaren blir det svårt att genomföra en turnering.
Bra jobbat alla!

Jag har inte räknat antalet timmar jag har sovit sedan jag la mig i sängen på torsdag natt och fram till i lördags natt.
Men jag både vet och känner att de var för få. Snudd på illamående av trötthet förklarar jag nu World Cup 2018 avslutat och tar sikte på nästa års.
Men först ska vi väl köra lite elitserie också.
Det är ju kul det med.

Thomas Forsberg

Forsberg: Edsbyn har hamnat i ett tufft läge

, ,

Då sitter man här igen då. I ett lagom nerkylt Göransson Arena. För 10:e året. Kaffet smakar precis lika bra som tidigare år och ryssarna tycker att både mackor och bullar av svenskt märke är det bästa.

Och vad det gäller de ryska journalisterna så känner man igen de flesta. Det mesta är faktiskt som det brukar vara. Och så ska det väl vara när World Cup i bandy avgörs.

Det är alltså tionde året i rad som Sandviken står som värd för ”klubblags-VM”. 16 lag deltar. En del får nog finna sig i att just delta. Såg stackars Veiterä bli överkörda av Jenisej med 11-1 och då gick kanske det ryska jättarna på 60-65 procent. Lägg sen till att Villa och Västerås är med i gruppen så förstår nog ni att de finska mästarna från Villmanstrand kan checka ut på lördag förmiddag. Men det hade nog de räknat med själva.

Däremot så fick öppningsmatchen en helt annan utgång än vad de flesta hade räknat med. Regerande svenska mästarna Edsbyn föll mycket överraskande med 4-2 mot Sirius. Ett Sirius som fått ett s.k Wildcard. Det kändes nästan lite uppfriskande och bra för bandyn att det började med en sådan skräll.

Den andra matchen i gruppen Start-Vänersborg blev en enkel historia för IFK. 5-2 och det gav egentligen svaret att Start inte är ett av de bästa ryska lagen. Vänersborg gör en bra match men fick det ganska enkelt att försvara sig då rödklädda ryssar bara körde och körde och körde.

Resultaten öppnar upp för en mycket oviss utgång. Edsbyn har hamnat i ett tufft läge nu och matchen mot Vänersborg i morgon eftermiddag måste vinnas. Det kan bli en mycket tuff uppgift. Och Sirius ger jag efter att ha sett dagens matcher ganska så stora möjligheter att rubba Start. Intressant läge med andra ord.

I Grupp D så möttes Baykal och Broberg tidigt på dagen. Matchen spelades i lunchtid och det var en ganska så god ”rätt” lagen serverade publiken. En böljande match där Broberg till slut drog längsta strået via en hörnkanon från Linus Forslund fram till 2-1. En bra start för Broberg som onekligen ser mycket stabilare ut i år än förra säsongen.

Intressant resultat för fortsättningen i gruppen eftersom SAIK och Bollnäs spelade oavgjort, 1-1. En match som kanske inte innehöll någon sprudlande bandy där SAIK hade svårt att tråckla sig igenom ett tätt Bollnäsförsvar. Den här gruppen kommer garanterat att leva tills lördagens avslutande matcher.

I grupp C så vann Neftyanik planenligt över Vetlanda som dock chocköppnade med ett tidigt ledningsmål och under matchens första 30 minuter höll man det stjärnspäckade laget från Ryssland stången bra. Jag blir imponerad över hur Vetlanda har lyckats kraftsamla sig efter vårens alla spelarförluster. Kanske kan det komma något bra ut av alla de tunga förlusterna ändå.

Många yngre spelare som tar för sig. Nu räckte inte orken riktigt när Neftyanik pumpade på i andra halvlek och verkligen visade att man är här för att ta hem den titel man saknar. Jag har svårt att se vilket lag som ska kunna stoppa dem faktiskt. Åtminstone när man tittar på papperet över laget man förfogar. Sen ska pappersversionen stämma där ute på isen också.

När denna krönika skrevs så hade inte de två avslutande matcherna spelats ännu. Villa-Västerås och Hammarby-Akilles. Jag får lämna dessa två som en cliffhanger då mitt jobb som tv-kommentator var tvungen att ombesörjas. Så därför blir denna krönika ganska så kortfattad. Men hoppas kunna återkomma mer under de här dagarna. Bandyfesten i Sandviken rullar på.

Thomas Forsberg

Forsberg: Ta chansen och åk till Sandviken

, ,

Andra veckan i oktober. Här i mina trakter så betyder det att alla älgar ute i skog och mark får passa sig. Älgjakten är i full gång. Sedan i helgen har det bunkrats upp med kaffe, bröd och korv i jaktstugorna. Säkert har också en och annan skröna om monsterälgar berättats av det äldre som gjort nykomlingarna darrig i benen och skakig i skjutfingret. Det är något speciellt det där med älgjaktsveckan.

Jag har aldrig jagat älg. Inte min grej helt enkelt. Men precis som alla andra barn så har man ju någon gång följt med. Det var ju spännande och just de där berättelserna om stora älgar som kunde komma till just vårt pass, var ju det som triggade en att sitta med. Nu hände det aldrig mig. Det jag minns av älgjakt är frusna tår och fingrar.

Limpskiva med kall ost och smör som man doppa i medhavd choklad och att man somnade efter knappa timmen då det närmaste djur man hade kommit var den där hackspetten som satt i tallen bredvid och knackade för fullt. Nä, för mig får älgarna springa lösa och skrönorna får någon annan lyssna till.

I helgen kommer det att prickskjutas även i Göransson Arena. Lika traditionsenligt som älgjakten så avgörs World Cup i bandy och nu för 10:e året i följd så är det i Sandviken som vi får uppleva det bästa i klubblagsväg vad det gäller bandy.

SAIK vann förra året efter stor dramatik. Nästan lika stor dramatik som när man i den avgörande SM-semifinalen avgjorde mot Hammarby. Samme man avgjorde båda matcherna, Daniel Berlin. Men frågan är om SAIK kan försvara titeln?

Det är inte det lättaste när det gäller World Cup. Senast det hände var 2007 då Dynamo Moskva klarade av den bedriften. Chansen finns, absolut. Men det kommer att krävas både skicklighet och tur.

Som vanligt så är det 16 lag som kommer att spela bandy under fyra dagar. Och som vanligt så kommer vi att bjudas på både spännande och mindre spännande matcher. Skillnaden mellan det svenska och ryska lagen jämfört med det två finska lagen är alltjämt för stor och att något av lagen, Akilles och Veiterä skulle ta poäng i helgen, är för mig lika stor chans som att jag ska se en 24-taggare längs 272:an (vägen mellan Ockelbo-Sandviken). Men det ska dock sägas att Veiterä tycker jag överraskade positivt förra året.

Nä, det här kommer att stå mellan 4-5 lag. Av det svenska lagen så känns det som att SAIK, Villa, VSK och Hammarby har störst chans att gå långt. Hos det ryska lagen så är det väl Neftyanik som sticker ut mest med sina klassvärvningar i Erik Pettersson och Vikulin.

Deras tidigare klubb, Jenisej, ska inte räknas bort men tycker ändå att man har ramlat ner lite på kapacitetstrappan. Risken är väl att nu kommer precis ALLT gå via Lomanov. Det och att man hamnat i en tuff grupp med både Villa och Västerås, gör att jag placerar laget från det kallaste området på jorden, lite grann i kylfacket… Men… På söndag när vi summerar helgen så har kanske Lomanov skjutit fler mål än hela Ockelbos jägare älgar och jag får på pälsen….

De övriga ryska lagen, Baykal och Start, har jag ungefär lika bra koll på som jag har på älgar. Jag vet att de finns där men jag har knappt sett dem. Baykal är väl det lag som varit på flest besök vad det gäller World Cup. Detta blir det 11:e framträdandet. Som bäst har man nått en semifinal i WC. Det var 2013.

Minns att det året så var alla lag som var kvar i söndagens semifinaler ryska lag. Kan utan att förringa deras insatser säga att det var ganska så tomma läktare den söndagen. Har till den här säsongen också tappat den ständigt unge Ivanushkin och inte fyllt på med några stjärnor.

Men Baykal är svåra att förstå sig på och kan plocka fram riktigt fartfyllt spel och det brukar ibland löna sig mot svenska lag. Tror väl ändå att man får tufft att ta sig vidare från gruppen.

Start är det andra laget och här kan jag direkt säga att jag inte har någon som helst koll. Laget från Nizjnij Novgorod har dock värvat ganska friskt och bland annat så finns svenske Patrik Johansson (Vetlanda) i laget. Gavrilenko och Ismagilov, värvad från Baykal, är också intressanta namn. Men hur man står sig rent spelmässigt som lag återstår att se. Det här är första gången som laget kommer till Sandviken. Man har faktiskt bara deltagit en enda gång i World Cup.

Gruppen med Edsbyn, Sirius och Vänersborg ser ju dock ganska så öppen ut och Start kan ha en skaplig chans att ta sig vidare.

Det svenska lagen är då 10 till antalet. Som jag skrev tidigare så håller jag väl SAIK, Villa, Västerås och Hammarby som det lag som har bästa chanserna. Sett till försäsongen så har de sett bäst ut. Men det är ju ingen garanti för att formen sitter där just den här helgen. SAIK ska som sagt var försvara en titel, vilket sätter lite press bara det. Sen visade det sig i Svenska Cupen att man är sårbar vad det gäller truppen.

Avstängningen på Airisniemi och skada på Hannes Edlund blev helt enkelt för mycket. Att hålla sig skadefri och friska för övrigt är nog ett måste för hemmaklubben om det ska jublas på söndagseftermiddag.

Villa är säkert revanschsugna efter Svenska Cupen. Man kanske inte gick ut offentligt och sa att man skulle vinna den turneringen men innerst inne fanns nog önskemålet och tankarna om det. Och man imponerade ju stort i gruppspelet. Sen mötte man VSK i semifinalen och då tog det stopp. Vill säkert visa vad man går för i World Cup men har ju en tuff grupp med både VSK och Jenisej, så någon enkel resa lär det inte bli.

Västerås flyger fram här på försäsongen. Alla har nu sett det. Men ändå försöker man på något sätt ”flyga under radarn”. Man fortsätter att hålla låg profil och snackar inte upp förväntningarna speciellt mycket. Kanske är det av lärdom från förra årets turnering då man ju föll pladask i gruppspelet och lämnade Sandviken med endast en poäng inspelad. Det tror jag man inte gör i år. Man har en bred trupp. Precis vad man behöver i en cup över fyra dagar.

Och World Cup är något man vet hur det är att vinna också. Två gånger har man vunnit i Sandviken och totalt sett så är man bäst på sju titlar genom åren. Ni kanske må ”flyga lågt” men jag tror ni kommer flyga långt i den här turneringen…

Hammarby trivs också med World Cup. Tre titlar varav en har kommit i Sandviken. Går nästan alltid till slutspel. Nu var det dock ett tag sedan man gick ända fram. 2010 var senaste finalframträdandet. Längtan efter en framgång är nog stor och chansen finns tycker jag. Tufft naturligtvis med Neftyanik i gruppen men både Vetlanda och Akilles ska man slå. Sen är det slutspel och då brukar Hammarby ”ilskna” till ordentligt.

Men det övriga lagen då? Ger jag dem ingen chans alls? Naturligtvis finns det chans för fler att blanda sig i . Har ju inte ens nämnt Edsbyn. Svenska mästare två år i rad. Vet hur det är att vinna. Men insatsen i Svenska Cupen ramla väl inte in på kontot för väl genomförbart. Och på senare år har man haft svårt att lyckas i World Cup. Sedan cupen började spelas i Sandviken så är det bästa resultatet, två kvartsfinaler. Detta att jämföras med tre finaler mellan åren 2005-2008. Men kanske har lite distans till helgen i Lidköping och älgjakt gjort att grabbarna från Byn kommer med helt andra ideér till den här helgen.

Grannlaget Bollnäs vet jag inte riktigt var jag har ännu. Gjorde väl en helt ok insats i Lidköping och fick säkert med sig en del bra bilder därifrån. Sen om det räcker till i en ganska så tuff grupp (SAIK; Broberg och Baykal), är en annan sak. Men man kommer säkert att göra ett rejält försök. Precis som Edsbyn så har man dock haft det tufft på senare år i World Cup sammanhang. En kvartsfinal (2013) är det bästa resultatet dom senast tio åren. Sitter det i hälsingegenerna att inte lyckas när cupen inte spelas i Ljusdal mer?

Broberg är jag nyfiken på. Verkar gå en fin säsong till mötes och har en bra mix i laget. Nu ställs man inför riktigt svårt motstånd men till skillnad från Edsbyn och Bollnäs så har ändå Broberg lyckats prestera ganska bra i World Cup de sista åren. Förra årets kvartsfinalrysare mot SAIK glömmer man inte. Tror att Broberg har skrällläge i år och första matchen på torsdag mot Baykal blir mycket viktig.

Lagen Sirius, Vänersborg och Vetlanda ger jag dock inte stora chanser till en lång turnering. Vetlanda imponerade ju dock i Lidköping där man faktiskt var väldigt nära att gå vidare. Men att tro på avancemang från gruppen med Neftyanik, Hammarby och Akilles är att tro på för mycket.

Med bara dagar kvar nu så känns det lite i kroppen att det snart är dags. Äntligen. World Cup är något alldeles extra för oss bandyvänner. Det är en fest i fyra dagar där likasinnade träffas och umgås. Över klubbfärger och språk. Nu kommer min största del av de här dagarna att tillbringas uppe på pressläktaren och tv-sändningarna, så någon öl tillsammans med en VSK-are, ryss, finne eller Bollnäsare lär det väl inte bli. Det gör mig dock inget heller. Att få möjligheten att sitta tillsammans med kunniga bandymänniskor och referera matcher är för mig lika stor fest som att sitta eller stå på läktaren.

Jag vet att World Cup delar bandyfolket i två läger. Ett som accepterat läget att den måste spelas inomhus. Ett som inte accepterat det och vill ha den i Ljusdal igen. Jag förstår de som saknar festen på IP. Tvivla inte på det. Har själv upplevt den ett par gånger. Men nu är läget som det är och sporten mår bäst av det. Det går att göra de här dagarna i Sandviken till en fest också. Om vi alla hjälps åt så går det. Så ta chansen och åk till Sandviken och upplev bandy på högsta nivå. Ni vet väl vad vi brukar säga här i trakten: Ensam är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara….

Thomas Forsberg

Forsberg: Jansson —finalens kung

, ,

KRÖNIKA Västerås fick revansch för förra årets finalförlust i Svenska Cupen. Man besegrade SAIK i finalen med 4-1 och var sett över dom 60 minuterna det klart bättre och piggare laget.

Västerås har under turneringen gått runt på mycket folk vilket också visade sig vara ett vinnande koncept. SAIK saknade både Airisniemi (avstängd) och Hannes Edlund i finalen och det innebar kort om folk att byta med. Det går inte mot en väloljad VSK-maskin.

Stort grattis till de grönvita för en stark turnering rakt igenom!

Söndagen började först med semifinalerna och den första, Villa-VSK, har under dagen hyllats som den bästa bandyunderhållningen på länge. Själv underhöll jag mig med en bilfärd in till köpcentrum för shopping. Inte fullt lika underhållande men nödvändigt. Men i Wifi-områden på köpcentrumet så kunde jag ändå följa matchen via Elitrapport. Och bara att läsa om växlande ledningar hit och dit, gjorde ju att man förstod vilken bandymatch det måste ha varit.

Det blev så pass dramatiskt att matchen fick avgöras via förlängning och som så många gånger förr, så fällde en hörna avgörandet. Måns Engström, ny från TB fick äran att skjuta in målet som tog VSK till sin andra raka final.

Kan tänka mig att det var snopna miner hos både Villa-spelare, ledare och supportrar. Efter tre fantastiska uppvisningar i gruppspelet hade man nog laddat för en hel dag i arenan. Men så blev det inte och än en gång så faller Villa tungt.

Tror nog inte att det spökar till det inför fortsättningen men det är klart att man hade nog sett en helt annan bild framför sig när man startade i fredags. Nu får man ladda om till Sandviken om två veckor och jag tror att man kommer gå långt där.

I den andra semifinalen så var det SAIK och Hammarby som gjorde upp. Och även här fick jag lita på fritt Wifi i köpcentrumets hets. Bland leksaker, sportartiklar, byxor och skor gick jag med telefonen och följde matchen. Hände väl så där lagom mycket under första halvlek, 1-1 och några par nya skor åt ena grabben. Men i andra drog det loss och det gick undan.

Jag kikade på telefonen vid ett tillfälle och då hade Erik Säfström gett SAIK ledningen. Gott så. Passade på att tugga i mig en tallrik IKEA kyckling med pommes och beasås. Mycket god. Tog en kopp kaffe och öppnade telefonen.

Se där ja. 4-1 till SAIK. Smakade lika gott som en pommes dippat i bea det… Hammarby kom inte närmare än en sen reducering.

Tyvärr för SAIK:s del så orsakade den unge ytterhalven, Albin Airisniemi,  ett matchstraff alldeles i slutet av matchen och avstängd i finalen. Jag såg ju inte situationen men enligt rapporterna så gick väl meningarna isär om det var rätt att ge Albin matchstraff. Men så är det ju alltid. Dömt är dömt och att försöka ändra på det är fördömt.

Final igen då mellan det två stora i svensk bandy. Och för andra året i rad dessutom. Förra årets final var spelmässigt och målmässigt SAIK:s hela vägen. Lika stort övertag blev det i år. Fast åt det andra hållet.
Väl hemma från shoppingrundan beslöt jag mig för att inhandla matchen via bandyplay för att avnjuta en bra final. För min del så kan jag väl säga att Kycklingfilén med pommes på IKEA var mer värd pengarna än den här finalen.

Jag har sett rätt så många bandymatcher genom åren och är det något jag lärt mig se så är det åt vart det lutar i matcher.
Här luktade det VSK redan från första avslag i matchen. Man såg rappare och hetare ut från start.

Och sedan så har man ju en viss herr Jansson. När Simon Jansson är på spelhumör, vilket han är rätt ofta, är det en av bandyvärldens svåraste spelare att få stopp på. Tillsammans med Martin Landström ordnade han en ledning som lade grunden för hela matchutvecklingen. Landström som nu har fått det där obligatoriska första ”känna-se och lära” året i VSK i benen verkar gå en fin säsong till mötes och tillsammans med Jansson kommer man att kliva mellan många försvar i vinter och producera poäng.

Och försvarsmässigt så lyckades man avvärja SAIK försök till attacker. Attacker som var mer av ensamkaraktär och det är inget man vinner matcher mot Västerås på. Berlin tände SAIK:s hopp med hörnreducering. Men det släckte Simon Jansson i matchens sista minut. Och sett till matchbilden så var det rätt så solklart att det skulle vara just han som satte punkt. Finalens kung.

Den första titeln är då utdelad för säsongen. Mesta Mästarna tar hem den. Har dom sänt ut en signal till det övriga topplagen om att man anmäler sitt intresse om att slåss om den där titeln i mars också? Ja, kanske. Man har i alla fall imponerat den här helgen. Har en spännande trupp med spets i nämnda Jansson och Landström. Tillskotten från TB är också intressanta.

Robin Andersson tror jag har alla möjligheter att bli en vass målskytt även i grönvita tröjan. 5 mål skvallrar om det. Sen har man som alltid ett starkt försvar. Ja, jag tror absolut att VSK kommer att vara med i år. Kanske inte som de stora favoriterna men det passar nog dom bra. Att smyga under radarn.

För SAIK:s del så blev den tunna spelartruppen fallet i finalen. Det höll kapten Berlin med om i en intervju efteråt. Även om SAIK:s lag ibland beskrivs som en maskin som aldrig tröttnar, så finns det en gräns ändå. Tror att man ändå är rätt nöjda med helgen när man nu åker hem och man har kvitto på att man håller absoluta toppklassen.

Nu siktar man in sig på att som första lag sedan Dynamo Moskva 2007, försvara sin World Cup titel. Det kommer att krävas en del för att göra det. Det är många om budet och alla vill ju slå en titelförsvarare. Men det vet SAIK och jag tror att man har goda möjligheter till att göra det. Men lätt, blir det inte.

En del spelarutnämningar gjordes också efter cupen. Bäste målvakt blev Henrik Kjellsson i VSK. Kan bli en obehaglig överraskning för andra lag i år. Man kan ju tro att axla Bergwalls handskar ska göra honom darrig. Inget man såg av i den här cupen i alla fall.

Bäste försvarare blev Erik Säfström i SAIK. Inte mycket att orda om. Säfström är en fantastisk bandyspelare som kommer att bli ännu bättre i år i SAIK än förra.

Bäste mittfältare, Simon Jansson. Ja, spelar man som han gjorde i finalen så är det väl svårt att sätta upp sig mot det, va?

Martin Landström blev bäste anfallare. Inget fel i det heller. Som jag skrev längre upp bland raderna så tror jag att han kommer att utvecklas väldigt mycket i år och kommer bli en viktig pusselbit i VSK:s offensiva spel.

Nu får vi längta tills torsdag 11 oktober. Då drar World Cup i gång. Ska bli otroligt roligt att få uppleva toppbandy i fyra dagar. Jag kommer naturligtvis finnas på plats. Ska faktiskt få chansen att prova på att vara tv-kommentator igen. Gjorde det förra året och det var riktigt roligt.

Kan väl redan nu tipsa om Hammarby-Akilles klockan 22.30 på torsdag kväll. Då kan ni göra mig sällskap framför tv/dataskärmen. Snälla gör det. Har en känsla av att jag inte har speciellt många i arenan som sällskap då nämligen…
Tack så länge så hörs vi närmare World Cup.

Thomas Forsberg

Forsberg: Har förståelse för Vetlandas frustration

, ,

KRÖNIKA Det blev både odramatiskt och dramatiskt när Svenska Cupens gruppspel avslutades på lördagen. Och det var starka känslor efter att SAIK och VSK spelade 2-2 i den sista matchen.

Resultatet innebär att båda lagen gick vidare. Vetlanda som i sin tur slog Bollnäs ramlade då bort från en semifinalplats. Detta fick smålänningarna att bli lika rosenrasande som pappa Anton i Lönneberga.
Mer om det längre fram.

För vi börjar med det som blev lika odramatiskt som ett stilla regn en oktober dag.

I grupp A visade Villa återigen klass när man manglade ner Edsbyn med 7-2 och har under cupens tre matcher nu imponerande 19-2 i målskillnad.
Var Villa favoriter innan cupen så vet jag inte vad man är nu.
Jag kan inte se hur man ska missa att ta sig till final.
Det ska vara om halva laget insjuknar i natt då möjligtvis.

Edsbyn som nu lämnar Lidköping gör det med en hel låda med frågetecken skulle jag tro. Magnus ”Kuben” Olsson får nu hem och röra om i grytan för att hitta på ett vinnande recept till World Cup om två veckor.
För den här helgen lämnar efter sig en rätt så smaklös måltid.

Hammarby följer med Villa till semifinalspelet efter att ha slagit Vänersborg med 5-3 i avslutningen efter bland annat två mål från Jesper Jonsson som visar bra form så här tidigt på säsongen. Hans småländska kollega, Pontus Blomberg, verkar också ha hittat rätt tidigt i sin nya klubb då han satte spiken i kistan mot Vänersborg.

Vänersborg tror jag ändå åker hem med hyfsat bra självförtroende. Man var förvisso chanslös mot Villa men stod upp bra mot både Edsbyn och Hammarby. Med lite mer finslipning så kan man nog överraska längre fram. Redan i Sandviken, kanske?

Nu till det som var dramatiken i Lidköping den här dagen. Det började med att Bollnäs och Västerås delade på poängen i sin match.
När sedan Vetlanda skrällde till det och knep en poäng av SAIK i sin match, så stod gruppen helt öppen inför avslutningen.
Vinnaren av Vetlanda och Bollnäs skulle ha goda chanser till att gå vidare.

Hade ni frågat mig innan helgen om Vetlanda skulle leva till sista matchen hade jag avfärdat det direkt.
Så här i efterhand så sitter jag med långnäsan.

Trots spelarflykt och den turbulensen det gjort för det här laget, så visar man att här finns det hjärta och själ så det räcker långt.
Så långt att man plockade Bollnäs med klara 6-2. En seger som innebar att chansen till semifinalplats levde. Så länge inte SAIK och VSK spelade oavgjort.

Nu var det precis det som hände.
SAIK och VSK spelade 2-2 och på så vis så gick båda lagen vidare.
Efteråt rasade Vetlandalägret över resultatet och menade att ingen av SAIK och Västerås gick för att vinna matchen.

Adam Rudell i Vetlanda uttryckte sig väl för hela Småland när han sa till Bandypuls efteråt: ” Vill dom åka och vända ur sista tio, får dom väl göra det då”.
Sagt med en aningens aningens syrlighet…

Självklart oerhört tungt för Vetlanda men jag tror inte att SAIK och Västerås gjorde en Västtyskland-Österrike 1982. För alla er födda efter 1974 så var det ju så att i fotbolls VM 1982 så spelade dessa två länder och om tyskarna vann med 1-0 så skulle båda lagen gå vidare och Algeriet skulle åka ur.

Tyskarna gjorde ett tidigt mål och sedan ramlade den här matchen in i historieböckerna som den tristaste fotbollsmatch som skådats.

På den nivån var nog inte detta men jag har ändå förståelse för Vetlandas reaktion.
Men får man smälta detta så kommer man nog ändå känna sig hyfsat nöjda med helgens matcher.

Man har stått upp bra. Mycket bättre än jag och säkert fler ”bandykunniga” personer kunde tänka sig. Kanske tar fler ansvaret nu när alla stjärnor är utflugna. Ska bli intressant att se vad dom kan göra i Sandviken om två veckor.

Bollnäs får väl slicka såren tillsammans med grannkommunen och fundera ut något som tar dom till högre nivåer. Tror att man är skapligt nöjda med matcherna mot SAIK och VSK men 2-6 mot Vetlanda smärtar nog en aning.

Söndagens semifinaler ser då ut som följande:
Villa-Västerås och SAIK-Hammarby. Precis som jag tippade faktiskt.
Ibland hittar en blind höna ett korn.
Nu återstår det att se om resten också sitter.

Villa känns onekligen starka och jag tror att man har alla recept för hur man ska slå tillbaka VSK.

SAIK och Hammarby är alltid ovisst.
Väldigt svårtippat.
SAIK verkar väl inte ha hittat rätt växel än. Men samtidigt vet vi ju hur man brukar bli när det börjar närma sig titelmatcher.
Då växlar man upp.
Det vet också Hammarby, så det kommer nog bli åka av i den matchen.

Här tippar jag enbart med hjärtat och då blir det ju SAIK.
En spännande söndag att vänta i vilket fall som helst.

By the way. Lilla Ockelbo levde i dag upp igen. Långt mellan gångerna men i dag hände det. Efter många år utan basket på seniornivå så var det i dag hemmapremiär för nysatsande Ockelbo Basket.

Visst är det skillnad på ligan och division 2 men i en basketkommun spelar det ingen roll. Över 450 personer såg Ockelbo vinna överlägset mot Västerås.
Allt var som förr. En galen speaker som hetsar allt och alla. Tokhög musik och klappande händer hela tiden.

Tror att motståndarna i den här serien kommer få det oerhört jobbigt när dom kommer till Ockelbo.
Tänk om man kunde få in den stämningen i Göransson Arena också.

Thomas Forsberg

Så gick det i Svenska cupen under lördagen

Grupp A:

Villa–Edsbyn 7–2

Målskyttar, Villa: David Karlsson 2, Joakim Andersson 2, Joel Broberg, Johan Löfstedt, Jesper Eriksson.
Edsbyn: Mattias Hammarström, Daniel Burvall Jonsson.

Villa vidare till semifinal där laget ställs mot Västerås.

***

Hammarby–IFK Vänersborg 5–3

Målskyttar, Hammarby: Jesper Jonsson 2, Pontus Blomberg, Adam Gilljam, Christoffer Fagerström.
IFK: Mikko Lukkarila 2, Johan Kock.

Hammarby vidare till semifinal där laget ställs mot SAIK.

––––––––––––––––––––––––––––––––––

Grupp B:

Bollnäs–Västerås 3–3

Målskyttar, Bollnäs: Samuli Helavuori 2, Joel Wigren.
VSK: Magnus Joneby, Måns Engström, Mikael Olsson.

***

Vetlanda–SAIK 4–4

Målskyttar, VBK: Daniel Johansson 2, Jesper Hvornum, Adam Rudell.
SAIK: Christoffer Edlund 2, Erik Säfström, Hannes Edlund.

***

Bollnäs–Vetlanda 2–6

Målskyttar, Bollnäs: Patrik Nilsson 2.
VBK: Adam Rudell 4, Daniel Johansson 2.

***

SAIK–VSK 2–2

Målskyttar, SAIK: Erik Säfström, Albin Thomsen.
VSK: Simon Jansson, Robin Andersson.

SAIK och VSK vidare till semifinal. SAIK ställs där mot Hammarby och VSK möter Villa.

Forsberg: Årets upplaga är väldigt öppen

, ,

KRÖNIKA September. Månaden då man ställs inför många olika sorters val. Vilken helg ska man städa undan sommarmöblerna? När kan man grilla en sista gång? Ska man ta på sig mössan när man cyklar i väg till jobbet på morgonen och när är det läge att lägga undan shortsen?

Och för några veckor sedan så gick vi till val. Blev vi nå klokare då? Nja, alla partier utsåg sig själva till vinnare. Det är ju en bra känsla. Men ur sandlådan klev man inte. Det verbala påhoppen fortsätter precis lika mycket som under valrörelsen och ingen vill prata med någon. Är det fler än jag som känner att politiken i dag inte är som på Palme och Fälldins tid?

Nu släpper vi det där och vi kan i alla fall inte påverka mer än vad vi gjort.
September innebär också att bandysäsongen börjar skrinna i gång på allvar. Matchandet är i gång på flera håll och i helgen så är det dags för säsongens första riktiga turnering.

Ja, jag vet att DM i Hälsingland har avgjorts och innan uppretade hälsingar mejl bombar mig så tar jag av mig bandykepsen och bockar och bugar för Broberg som vann finalen mot Edsbyn med 7-5. En titel är en titel och kanske har Broberg något på gång till den här säsongen. Det är i alla fall signalerna man har fått. Nye tränaren Björn Eriksson kanske har det som krävs för att lotsa Söderhamnarna tillbaka in på slutspelsrälsen igen efter förra årets urspårning.

Broberg är dock inte med i helgen då Svenska Cupen avgörs. Det är dom 8 slutspelslagen från föregående säsong som får vara med. Denna upplaga blir den 14:e och det är Lidköping som står som värd, vilket man gjort det senaste sju åren.

Och jag känner att årets upplaga är väldigt öppen. Titelförsvarande SAIK kommer till cupen med en stark seger över Villa i söndags, 7-2 och då saknades Christoffer Edlund som sin vana trogen spottat in mål på försäsongen. Nu hade Villa en tuff match mot VSK dagen innan i benen men ändå.

Vill nog ändå inte måla ut SAIK som det stora favoriterna till att vinna. Jag håller nog hemmalaget som första kandidat. Villa har ju som alla vet fått ihop ett fantastiskt lag med Löfstedt och Andersson från Vetlanda på pluskontot. Och att vinna Svenska Cupen på hemmais är nog något som hela klubben vill göra igen. 2016 slog man SAIK i finalen med 3-2.

Men som jag var inne på så är årets upplaga väldigt öppen. Grupp A med Edsbyn, Hammarby, Villa och Vänersborg. Grupp B med SAIK, Bollnäs, Vetlanda och Västerås. Av dom här 8 lagen ser jag minst 4 som kan gå hela vägen. Jag tror att Vänersborg och Vetlanda får det jobbigt att undvika sista platsen i respektive grupp. Så långt är jag ganska klar. Men sedan är det väldigt öppet.

Svenska mästarna Edsbyn har under försäsongen agerat lite som en Gott och Blandat påse. Man har gjort mycket mål men också släppt in en hel del. Förlust i prestigefinalen i DM mot Broberg var nog inte vad man hade tänkt. Jag kan tänka mig att man vill ha många svar i helgen. Och en framgång i Svenska Cupen står nog rätt högt i kurs. Man har faktiskt inte vunnit den här cupen sedan 2008. Och med den vinnarmentaliteten som finns där uppe i Ovanåkers skogar och mark, vill man nog gärna ta den här titeln igen.

Hammarby då. Ett av Sveriges absolut främsta bandylag med dom sämsta försäsongsförhållanden. Imponerad av det här laget som får leta stora isytor utanför sina domäner och får det ändå att funka rätt så bra. Har väl precis som Edsbyn blandat och gett lite på försäsongen. Men laget ser intressant ut och Svenska Cupen är något man brukar gilla. Har ändå 3 titlar att falla tillbaka på.

Vänersborg. Vad har man dom då? Svårt att säga. Tror dock inte på något längre än tre matchers cupäventyr i Lidköping. Man kan i sina bästa stunder rubba det bättre lagen men jag tror att man har ganska så låga mål uppsatta inför den här helgen. Mer att få känna på tufft motstånd och veta vad man ska slipa på.

Hemmalaget Villa är det fjärde laget i Grupp A. Har ju som sagt var ett fantastiskt lag och ska vara stora favoriter. Men att infria favoritskap är ingen lätt match och alla vet ju att det har Villa haft svårt med genom åren. Nu har man dock pusselbitar som kan ge ett färdigt guldpussel och det första kan läggas den här helgen. Tror att laget vinner gruppen och tar med sig Hammarby till semifinal.

I grupp B så tror jag att matchen om gruppsegern kommer att stå mellan SAIK och Västerås. Lagen möts i sista matchen på lördag kväll. Båda lagen har gått bra på försäsongen och i Västerås andas en nysatsning efter förra säsongens misslyckande som man nog ändå måste säga att det var då man inte alls kom upp i den nivå man räknat med. Kanske är mesta mästarna redo för en ny guldjakt.

SAIK slog då Villa i söndags med 7-2 och det utan Edlund på skridskorna. Imponerande och visst blir det svartvita stålmännen att räkna med även i år. Och jag vet också att Svenska Cupen är något man gärna vill vinna. Man har sedan tidigare sex titlar varav den senaste kom förra året. Sett till att traditionens makt är stark inom bandyn så räknar jag kallt med att SAIK finns med i söndagens finalspel. Men vägen till final blir tuff och jag tror att det krävs en liknande prestation som man gjorde förra året, för att lyckas.

Bollnäs och Vetlanda får ursäkta men jag ser inte att något av det två lagen ska kunna matcha det två stora giganterna. Bollnäs är väl närmast om man ska skicka ut något halmstrå. Vetlanda bygger nytt och ser nog både Svenska Cupen och stundande World Cup som ett led i nybygget.

Jag är en usel tippare men mitt tips blir att semifinalerna ser ut som följande:
Villa-Västerås och SAIK-Hammarby. I finalen möts sedan Villa och SAIK. Jag är ju svartvit ända in i själen så jag måste ju bara tro på att SAIK tar sitt sjunde cupguld och kraschar Lidköpingspartyt. Men som sagt var. Tippa. Det är inte min starka sida så sätt för guds skulle inte septemberlönen på detta.

Om två veckor så är det sedan dags för World Cup i Sandviken. Det blir den 10:e upplagan av turneringen i Sandviken. Det har jobbats hårt vet jag med lanseringen här i trakterna och jag säger som Bagge och dom i Idol-juryn gör varje säsong: Det blir den bästa upplagan någonsin.

Frågorna man alltid ställer sig inför dom här dagarna är: Hur bra är dom ryska lagen? Tar något av dom finska lagen poäng? Vem vinner skytteligan? Vilken blir cupens överraskning? Men en fråga man inte behöver ställa numera är: Vad blir det för väder? Och det tycker jag känns rätt ok.

Nu vet jag att jag satte fart på många bandynostalgiker som fortfarande förespråkar Ljusdal. Det känns faktiskt rätt ok det med. Det är ändå 2018 nu och cupen spelas två veckor tidigare än vad den gjorde när den spelades i Ljusdal. I rest my case..

Thomas Forsberg

Forsberg: Kan nästan känna doften av nyspolad is

, ,

KRÖNIKA Tomas Ledin ljuger när han sjunger att sommaren är kort. Va? Vad skriver karln? Jo, det är faktiskt sant och jag är inget ”nät-troll” som levererar fake news. Men en förklaring kanske ändå är på sin plats.

Som bandyvän, eller rättare sagt fantast, så är sommaren olidligt lång. Inga glänsande isar så långt ögat kan nå eller näsan kan lukta sig till. Glöggen står på lagren i affärerna och kokt korv på sommaren är väldigt smaklösa kontra en halvljummen i bröd på en bandyarena där ångan från isen stiger upp mot antingen ett tak eller himlen. Tro tamejtusan att kaffet också smakar annorlunda.

Så som bandyvän kan jag stå för att Ledins fras om att sommaren skulle vara kort är att gå till överdrift. Och med tanke på den här sommaren så tror jag att även ni som icke ännu blivit frälsta kan hålla med mig. Från en helsikes vinter gick vi rätt in i sommaren redan första veckan i maj till dags datum. Är det en kort sommar, så vet inte jag. Så därför ljuger Ledin.

Men vem har då rätten att sitta här och hoppa på en av våra största artister och dessutom en som kommer från Sandviken? Jo, det tänkte jag lite snabbt berätta.

Thomas Forsberg är mitt namn och jag frälstes i bandysporten den 15 mars 1988 på en bandybana i Sandviken som då gick under smeknamnet ”Curlingbanan”. Detta på grund av att den var en av Sveriges minsta bandyarenor på den tiden. Jag tillsammans med 5 879 andra var där och satte publikrekord i Sandviken. Jag och 5879 andra fick se en sanslöst dramatisk semifinal, den helt avgörande mellan SAIK och Vetlanda.

Jag minns det nästan som att det var i går. Hur jag stod där på en snöhög snett nedanför måltavlan och upplevde min första bandymatch live. Jag minns hur jag och kanske 5860 (fanns väl ett 20-tal Vetlandabor där också) andra Sandvikenbor skrek i vild förtvivlan när Håkan Sjösten visade på straffpunkten när Patrick Johansson föll i straffområdet. Tror att det var Per Lennartsson som satte straffen och spiken i den slutspelskistan för SAIK det året.

Nu kan man ju fråga sig hur en sådan traumatisk händelse kan göra att man blir så fast för en idrott som jag blev den kvällen? Normalt hade väl varit kanske att aldrig mer besöka en bandyarena. 30 år senare så står jag här med flera hundra matcher bakom mig och är fortfarande hungrig på mer bandy.Trots att smärtan av det där målet ännu sitter inristat i mitt svartvita hjärta av stål…

För numera så är jag inte bara svartvit vad det gäller denna sport. Visst, ränderna går aldrig ur och jag kommer för alltid ha den färgkombinationen. Men jag ser inte allt svart på vitt mer. Jag kan numera se bandyn för vad den är. En vacker sport där fart och finess blandas finare än vad en bartender kan göra drinkar. För även om pengarna börjar spela in även i bandyn så är vi långt ifrån den fantasivärld som Zlatan och Zäta (Henrik Zetterberg) lever i. Bandyn har fortfarande sin själ kvar på något vis och det är något vi som värnar om sporten ska vara rädda om.

Nu kanske detta smakar surt för er som läser detta när detta skrivs av en som håller på SAIK som år efter år visar upp ekonomiska bekymmer och ändå kan vara med i toppen. Men tro mig. Den sura smaken känner även jag. Inget gör ondare i min själ över det faktum att SAIK befinner sig i denna sits. Men samtidigt så ger det mig styrkan att fortsätta tro på att det ska förändras och ska vi vara ärliga så är det väl inte så många bandyklubbar som visar upp plusresultat mer?

Bandyn kämpar. I plusgrader. Minusgrader. Storm. Snö. Regn. Hall. Inte hall. Men den överlever det mesta. Det är det som gör bandyn så stark. Själen i bandyn kan man aldrig ta död på.

Jag har fått förtroendet att skriva krönikor på denna fantastiska sida där bandyn verkligen får en själ. Det är jag oerhört tacksam för och tackar för förtroendet och jag hoppas kunna fylla ut ”skridskorna”. Den här första kan väl ses som en liten presentation av vem jag är och vad bandyn har betytt för mig.

Längre fram så kommer jag att skriva mer om elitserien och mina förväntningar på den. Frågorna är många. Kan Edsbyn fortsätta att sitta kvar på tronen och ta sitt tredje raka guld? Eller är det dags för Villa nu? Med tanke på värvningarna av Löfstedt och Andersson så kan jag inte hitta en större favorit den här säsongen.

Och vad händer med SAIK? Kommer ”Murren” att komma tillbaka eller är det en ny väg man kommer att gå. Känner jag vinnarskallarna i detta lag rätt så svider den där sista matchen i mars än i kropp och själ. Revanschlustan är stor. Och hur kommer det att gå för Hallands stolthet Frillesås? Det jag vet är att vi går en intressant säsong till mötes.

En lång och varm sommar går nu ändå mot sitt oundvikliga slut. En del kommer redan efter några veckor längta tillbaka efter värmen och beställer resor till utlandet för att blidka begäret. Jag är inte en av dem.

Jag ser fram emot den nalkande kylan som finns där någonstans. Beredd att ta landet i sitt grepp och förvandla grusplaner till vackra isytor. Och på vissa ställen så ligger redan isen, bland annat i Sandviken. Det är nästan så att jag kan känna doften av nyspolad is. En välbehaglig doft. En doft god som vilken sommaräng som helst.

Fast å andra sidan… På måndag börjar jag jobba igen. 5 veckors semester är över. Fan vet om inte Ledin hade rätt ändå…

Thomas Forsberg