Arkiv för kategorier: Krönikörer

KRÖNIKA Premiäromgången i Elitserien blev ganska väntad, men ändå inte. Resultatmässigt inga överraskningar. Men att omgången blev rejält rumphuggen på grund av coronasmitta oroar verkligen inför fortsättningen. Fyra matcher av sju kunde genomföras. Det går inte att låta bli att fundera på hur den här säsongen kommer att gestalta sig. Fortsätter coronasmittan att ta sig in i omklädningsrum och spelarbussar så blir den här elitserievintern inte som vi är vana med.

Nu har också förbundet valt att stänga serierna efter säsongen så att inget lag ramlar ur. Men däremot kan lag flyttas upp ett snäpp. Då kommer Elitserien och kanske Allsvenskan att utökas med några lag till nästa säsong.

Är det ett bra beslut? Ja, det tycker jag absolut! Eftersom vi ganska säkert vet att smittan kommer att gäcka lagen i vinter så är det inte mer än rätt att stänga serierna från nedflyttning. Då behöver klubbarna inte stressas i ett läge när ett flertal matcher kommer att skjutas upp. Det känns inte ens säkert att alla matcher hinner genomföras denna säsong, som ju redan komprimerats.

Om vi då tittar på premiäromgången i de båda Elitserierna, herrarnas och damernas, så bjöd flera matcher på både imponerande och spännande bandy.

AIK spelade ut Hammarby i Stockholmsderbyt. Det var kanske inte överraskande att AIK skulle vinna, men inte med 11-3!? Det är inte okej för Hammarby att så fullständigt klappa igenom även om AIK var på ett riktigt premiärhumör.

AIK imponerade helt klart. Det blir intressant att se om ”Gnaget” visar sig ha fått ihop alla stjärnor direkt eller om det, som många med mig tror, kommer att ta litet tid. Men en imponerande premiär. Hammarby kommer att resa sig, men det här var nesligt.

Toppmötet Edsbyn-Villa slutade oavgjort 4-4. Absolut väntat med delad poäng mellan mästarna och segertippade Villa. Men det var ytterst nära hemmaseger med Edsbyledning med 4-2 bara drygt 4 minuter kvar av ordinarie tid. Men Villa hann kvittera.

Sirius mot Sandvikens AIK blev jämnt. Det trodde vi inte efter Sandvikens imponerande start på matchen med ett böljande offensivt spel som gav rejäla problem för hemmalaget. Men Sirius bjöd på en spännande match. Hannes Edlund satte säkert sin andra straff för kvällen tio minuter kvar och gav SAIK segern. Sirius visade att laget blir knepigt att tampas med på Studenternas och Sandvikens offensiva spel imponerar, men med uppenbara blottor bakåt.

Vänersborg gjorde också en mycket bra premiär borta idag mot Motala. Vänersborg visade upp ett väldigt bra försvarsspel där forwards och mittfält hela tiden jobbade bakåt och assisterade i försvarsspelet. Alltid svårspelat i Motala och Vänersborgsspelarna är säkert nöjda att ha den här matchen avklarad redan nu. Det var dock mycket jämnt och Motala kommer säkert knipa en hel del poäng hemma. Men idag avgjorde främst skyttet, som ju är ett Vänersborgskt gammalt signum.

Tre uppskjutna matcher. Värst drabbat är Vetlanda som har hela åtta spelare coronasmittade, men även Tellus har fått smitta i truppen. Nu håller vi tummarna för att Bollnäs, Tellus, Västerås, Vetlanda, Broberg och Frillesås får premiärspela till veckan. Men det känns inte alls säkert.

Damerna premiärspelade i sin Elitserie idag med tre matcher. Fyra lag kan väl sägas vara topptippade. Villa Lidköping, Västerås SK, AIK och Skutskär. Skutskär och Villa möttes redan i dagens premiär. Men det blev ingen match alls för Villa. Lidköpingslaget var imponerande bra och avgjorde med 4-0 redan i första halvlek. Kan det bli dubbla SM-guld för Lisch i vinter? Ja, omöjligt är det inte.

I premiäromgången spelade också de kanske inte direkt tippade topplagen Sandvikens AIK, Skirö, Mölndal och KS Bandy. Sandviken och Mölndal premiärvann med två starka bortasegrar. Damernas elitserie blir säkert sevärd i vinter. Dambandyn tar nya utvecklingskliv varje år och det är väldigt spännande att se hur den fortsätter. Sverige är ju sedan länge ledande damnation i bandyvärlden.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA När man följer den hysteriska och kaosartade utvecklingen just nu i svensk bandys inre katakomber kastas jag direkt tillbaka till mina barnaår hemma i Sandviken. Leken i sandlådan gick för det allra mesta lugnt till, alla hade sina spadar, favoritbilar, traktorer och lastbilar som man oftast lekte med.

Ibland bytte man med varandra för att få litet omväxling i grävandet och transporterandet av grus.
Men ibland tog slitningar och skrik och tandagnisslan över leken.
Någon i gråtande skrik och spadar kastades så långt man kunde.
Men då var jag 4 år gammal.

Men hu så snabbt minnet gav sig till känna när jag läser om samma låga kaos i Svenska Bandyförbundet. Det är ju två personfrågor som vuxit sig rejält stora. Dels huruvida sittande ordföranden Per-Anders ”Nöne” Gustafsson skall få förnyat förtroende på lördag eller om han skall röstas bort och valberedningens utmanare Jesper Kärrbrink ta över klubban. Dels det kaosartade årsmötet i bandyns distrikt Mellan som röstmässigt är det största bandydistriktet.

Efterdyningarna till det årsmötet tar ordet kaos till nya höjder.
Genom fullmakter från flera vilande bandyklubbar, det sägs att de inte haft någon bandyverksamhet på flera decennier, avsattes distriktets ordförande Bo Häggqvist.
Istället valdes Bo Ribers.
Därefter lades distriktets röster för sittande Per-Anders Gustafsson till Svenska Bandyförbundets årsmöte på lördag.

Men nu menar flera klubbar att hela mötet skall ogiltigförklaras då det skulle strida mot demokratiska principer.
Å nu slits det hår på förbundskansliet kan jag tänka.

Juristen Henrik Nilsson har fått i uppdrag att lösa knuten tills på lördag. Men hur det skall lösas verkar ingen veta. När dessutom förbundsjuristen samtidigt anklagas för jäv då han skall ha villkorat sitt fortsatta arbete med att nuvarande ordförande får sitta kvar, då blir allt ännu rörigare och svårare och tiden är minst sagt knapp.

Här skulle behövas en klok medlare som lyfter de inblandades perspektiv till en något högre nivå.

Nåväl. Det som behövs i svensk bandy är inte sådana här hårresande sandlådefasoner.
Jag kan inte personstriderna i detalj så jag avstår från någon värdering av kandidater.

Men det jag kan göra är att enkelt se att bandyn just nu inte vare sig är betjänt av en sån här strid eller har råd med den mitt i all coronaproblematik där mycket av säsongen fortfarande har stora frågetecken. Om dessutom lördagens ordförandeval leder till ytterligare aggressiva bildningar av nya läger så är man illa ute.

Utan att förenkla personfrågornas betydelse så kan jag konstatera att det suttit mången god ordförande för svensk bandy genom åren. Om lägren väljer att lägga ner sina största stridsyxor och besinna sig innan årsmötet så kommer förbundets och bandysveriges arbete fortsättningsvis att gynnas. Det handlar om val av två personer. En sprungen ur bandymyllan och en med bandybakgrund men som mestadels jobbat kommersiellt utanför bandyn.

Bandyn har två olika kandidater. Tror medlemmarna mest på att det vore bra att jobba vidare och lösa problem med nuvarande roder så väljer man ”Nöne” och tror man att konkurrenten kommer in med nya insikter så väljer man motkandidaten.

Jag är övertygad om att bandyn kan gå vidare oavsett vem som blir ordförande. Men det bandyn absolut inte har råd med är ett aggressivt krig på årsmötet som söndrar mer än enar.

Nu behöver bandyn samla krafterna framåt. Lämna sandlådan och ta ansvar för framtiden! Bandyn är för viktig för idrottssverige för att bli marginaliserad och söndrad av ett inbördeskrig.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Svenska bandyförbundet har tagit till sig av kritiken att man tidigare varit för feg att införa förändringar i de högsta serierna. Det har gjorts ett antal prov av olika nya regler i turneringar innan seriestart, men det har varit si och så med beslutspotensen.
Många är det som tyckt att regler borde införts när försöken varit lyckade.

Nåväl, nu torgför förbundet sina regelnyheter och den som gör det är domarlegendaren Håkan Sjösten som är ordförande i förbundets regel- och domarkommitté. Håkan är en man med klokskap och även nytänkande.

Alla förändringar som uppmuntrar en offensiv bandy är bra. Publiken vill se fart, fläkt och mycket mål, men samtidigt njuta av imponerande försvarsprestationer och målvaktsräddningar. Men offensiv bandy gillas av alla, inte minst dom som betalar för underhållningen.

Därmed har jag redan nästan sagt vad jag tycker om förändringarna.
Men vi tar dom en och en så det blir tydligare.

LÄNGRE KLUBBOR TILLÅTS

Maxlängden på bandyklubban blir nu 130 cm, en förlängning med 3 cm. Det är väl himla bra och en rättvisefråga att både korta och långa spelare kan använda klubbor som passar dom själva.

OFFENSIVA SPELARBYTEN VID HÖRNOR

Många tycker att hörnorna har för stor betydelse i bandyn och många lag har blivit specialister på att spela till sig hörnor. Nu uppmuntras de skyttestarka lagen ytterligare när det lag som tilldelas hörna också får göra spelarbyten i samband med hörnor.

Kan det bli longörer av bytena?
Här får domarna vara rappa och se till att det blir fart på eventuella byten. Det kan ju också det försvarande laget bidra till genom att snabbt ställa upp i målet.
Vi får se om det också betyder fler hörnmål.

ALLA MATCHER SKALL AVGÖRAS

Här tar bandyn efter ishockeyn. Förlängning vid oavgjort och 7 utespelare och 1 målvakt i lagen under förlängningen på 10 minuter. Skiljs inte lagen åt då väntar 5 straffar.
Det är bra, strunta i att hockeyn var före. Förändringen blir inte sämre för det.
En klar uppmuntran av offensivt spel.

Dels blir sista delen av andra halvlek offensiv om det är oavgjort, dels hägrar extrapoängen som det lag får som avgör i sudden.

Kan matcherna bli för långa för publiken på exempelvis fredagskvällar när man vill hinna med annat än bandy också?
Nja, här får domarna se till att det inte blir någon onödig paus.

Det var ändå bara en bråkdel av matcherna i vintras som slutade oavgjort i Elitserien.
11 % av matcherna blev oavgjorda, 51 % slutade med hemmaseger och 38 % av matcherna vanns av bortalaget. Men en klar uppmuntran av offensivt spel är förändringen onekligen.

INGA MÅLVAKTSUTKAST INOM STRAFFOMRÅDET

Målvakten måste kasta bollen till medspelare utanför straffområdet. Det här uppmuntrar snabba uppspel av målvakterna och samtidigt en offensiv ”forechecking” från motståndarlaget. Bra!
Det skall bli kul att se hur de här förändringarna faller ut i herrarnas- och damernas elitserie och i herrarnas bandyallsvenska i vinter.

Men hur det överhuvudtaget kommer att bli med vinterns seriespel och om det kommer att finnas några åskådare, ja dom frågorna lär nog inte bli besvarade förrän senare.
Det är nog bara virusspridningen som kan styra det.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Idag briserade bomben! AIK köper en gång till upp ett halvt nytt stjärnlag för att vinna SM-guld.

AIK hade ett enda väldigt tydligt mål med sin elitsatsning den gångna säsongen och det var att gå till slutspel.
Stjärnor köptes in i parti och minut. Några av dom slängs väl nu på sophögen för att bereda plats för ännu större.

Nu ska AIK inte bara ta SM-guld utan dessutom pulvrisera elitserien! Hittills har ordföranden Marco Engborgs miljonföretag förmodligen varit det som plöjt in pengar, men nu går miljardären Torbjörn Törnqvist enligt uppgift in med en påse ur sitt 25-miljardersbolag från oljebranschen och tar bandysponsringen till en helt ny och hisnande nivå.

Bandysverige är ikväll mest att likna vid ett svampmoln som efter en rejäl kärnvapensprängning!

Kraften i AIK-ledningens beslut att köpa till sig ett svartgult bandyguld har vi inte upplevt i den svenska bandyhistorien.
Och så oändligt feltajmat det är i förhållande till den ekonomiska verklighet som många övriga klubbar lever med just nu.
Och så chansartat det känns i en tid när vi inte alls sett de ekonomiska coronaeffekterna och den förmodade finanskrisen.
Vi har inte heller sett med vilka realiteter bandyn i övrigt går in i hösten och den nya säsongen.

Visst, vi är vana att lag satsar på att skaffa sig de bästa nyförvärven. Men hittills har klubbarna ändå spelat i någorlunda samma ekonomiska liga.
Det har liksom varit förutsättningen för att Elitserien skulle kunna vara den spännande serie av hög kvalitet som vi haft.

Den gångna säsongen har serien dessutom varit jämnare och mer spännande än på länge. Tror nog att många bespetsat sig på kanske en ännu bättre, jämnare och roligare serie kommande vinter.
Det har ju alltid skiftat vilka lag som ska stå på Studenternas i mars och kanske få lyfta den åtråvärda SM-bucklan.

Det närmaste den här ekonomiska dopingen kommer i jämförelse är väl när Boltic köpte upp ett stjärnlag i slutet på 70-talet och tog 9 SM-guld.
Men det har vi tack och lov varit förskonade ifrån på väldans många år. Sånt blir ofta endast tillfällig njutning för klubben själv.
Om satsningen inte kraschar förstås.

Det är en enda fråga jag har kring stjärnköpen idag — till vilken nytta? Ja, skyhöga inkomster för spelarna förstås.
Men om man har en företagare med alldeles för mycket pengar att disponera, då kan man faktiskt köpa upp en SM-titel i vilken sport som helst. Det är busenkelt.

Men till vilken nytta?
Till en kortvarig glädje för en liten klick kring det uppköpta stjärnlaget och ett antal supportrar, visst.
Men till vilken nytta för sporten?

Och att dessutom dopa en sport som bandy som om något har verkat i den idrottsliga svenska myllan och byggt på engagemang och klubbkänsla, plus några värvade stjärnor ibland.
Men det har inte varit det som byggt föreningarna, lojaliteten och gjort bandyn till vad den är och gett sporten förutsättningarna på längre sikt.

Jag tycker att paraden vi upplevde idag i Stockholm förändrar förutsättningarna för elitserien.
Tack och lov kommer vi inte att uppleva det igen.

Av två skäl. Ambitionen finns inte i bandyns mera normala klubbverksamhet att med obegränsad ekonomi köpa upp ett lag av stjärnor. Det andra skälet är förstås att förutsättningarna och pengarna inte finns och det känns ganska bra faktiskt.

Klubbarna runt om i Sverige har lokala och lojala sponsorer som stöttar verksamheten för att få synas i ett positivt sammanhang, företagen ser att klubbarna gör en stor insats för bygden eftersom man, vid sidan av elitsatsningen, tar ett stort socialt ansvar. Bygger ungdomsverksamhet från grunden för att fostra för framtiden, tar ansvar för integrationen av nya invånare i samhället och ger de yngsta möjlighet att leka sig till ett intresse.

Det är ju dessutom den typen av verksamhetskrav som satts upp för att bevilja elitlicensen till exempel.

Många sociala medier har under dagen svämmat över av känslor, oerhört starka och blandade av chock, ilska och uppgivenhet och sen förstås en euforisk lycka i de svartgula supporterleden över att klubben nu köpt sig ett kanonlag som dessutom skall spela inomhus.

Är jag kritisk mot spelarna som nu skrivit de här kontrakten?
Nej, absolut inte.
I flera fall är det spelare som länge gjort en enorm arbetsinsats för sin klubb eller velat satsa på bandyn som levebröd och nu får chansen till det. Spelarna önskar jag bara lycka till i sin nya och något annorlunda men säkert spännande miljö.

Jag har också pratat med flera klubbledare runt om i landet idag, man har ju tid med sånt i karantäntider.
Är de avundsjuka? Nej, det är inte känslan som dominerar. Men det är inte heller några som uttrycker entusiasm, de flesta är inte ens imponerade — utan mest fundersamma över vad det gör med bandyn.

Kjell Anderstedt

Det här är en opinionstext publicerad på Bandyfeber. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.

KRÖNIKA Det har sannerligen varit ett par dagar av konvulsion för bandysporten. Bandy-VM flyttas, SM-semifinaler och final avgörs utan publik och kvalet till elitserien är inne i ett spännande avgörande. Det är inte någon vanlig avslutning på bandysäsongen och hur Bandyförbundet och Uppsala Kommun tänker kring SM-finalen har vi ingen aning om just nu.

Ska vi ta semifinalerna först.
Såklart trista förutsättningar utan publik. Edsbyn klart för final!
Vi måste rikta ett stort grattis till Byn som tagit sig igenom den här säsongen på ett imponerande sätt och visat att man är landets bästa lag sett över hela elitserien.

Det hackade ändå litet på slutet, inte minst i den här sista matchen där laget var riktigt illa ute med ett 0–3-underläge hemma mot Sandviken.
Men matchavgörande blir matchstraffet mot Linus Pettersson i SAIK.
Man kan möta Edsbyn med fullt lag, men att spela en man kort en hel halvlek är för mycket.

Här hade domarna en avgörande roll både i bedömningen av utvisningssituationen och även när man inte blåste frislag för Sandviken strax innan. Det såg ut som en rejäl miss som blir tråkigt i en så viktig match.

Men Edsbyn har ändå gjort sig mycket förtjänt av finalplatsen samtidigt som Sandviken skall ha all heder av årets prestation. Massor av bandylag i Sverige kan bara drömma om att spela semifinal, men Sandviken uppnår semifinalen i stort sett varje år och i år är det mer imponerande än på väldigt länge.

Skall bli väldigt intressant att följa laget nästa säsong när alla unga spelare får ett års tillväxt och sen hoppas alla supportrar att de etablerade med Berlin, Säfström m.fl. blir kvar i laget.

Semifinalen mellan Villa Lidköping och Bollnäs går in i fjärde matchen efter kvällens Villaseger med 5–2. Villa tog fram en del av storspelet från förra säsongen och sätter nu press på Bollnäs som får samla all kraft till hemmamötet på Sävstaås på lördag.

Här är det ändå inte alls finalklart, även om det är fördel Villa.
Bollnäs har varit väldigt svårslaget på hemmaplan, inte minst för Villa.
Mycket talar för att Bollnäs kan utnyttja den fördelen även på lördag.
Å sen blir det, i så fall, ett avgörande i Lidköping på måndag.
Och då är det nog helt öppet.
Kul att matcherna i den här semifinalserien har gått så här långt.

I elitseriekvalet har någon regisserat ett drama av speciella mått. Frillesås är klart för en ny säsong i elitserien och toppar tabellen med 8 poäng. Sen står Sirius på 5 poäng och +1 i målskillnad före Falun med 5 poäng och -2. Sist ligger bortspelade Lidköpings AIK med 2 poäng.

Hur kommer det här att sluta?
Jag tror att Sirius slår Lidköping hemma i sista matchen och slutar på 7 poäng. I den andra matchen handlar mycket om hur allvarligt Frillesås tar på hemmamatchen mot Falun.
Det bör bli en stenhård match och Frillesås har en tydlig hemmafördel. Men Falun är ett väldigt bra lag, så det blir ruskigt spännande.

***

Bandy-VM flyttas till oktober eftersom spridningen av coronaviruset skapat en osäkerhet och oro världen över. Det internationella bandyförbundet FIB tog ett tidigt beslut att flytta VM-turneringen för de bästa lagen. Ett väldigt bra beslut, tycker jag. Då får vi ett VM i höst med alla de bästa lagen och turneringen avgörs på bästa sätt i den nybyggda arenan i Irkutsk. En chansning att genomföra VM hade riskerat att skapa konstiga förutsättningar. Klokt var ordet!

Flera beslut togs av FIB de här dagarna. P15-VM flyttas också fram beroende på all osäkerhet orsakat av corona i världen. Lika klokt det. Frågan om World Cup för klubblag har hängt i luften. Nu vet vi att turneringen kommer att växla med värdskap i Ryssland och Sverige vartannat år.

Svårt att tycka något om det. Ambitionen är att skapa större publikt intresse, återstår att se om man lyckas med det. Klart är nog att färre svenska lag kommer att finnas med.

***

En fråga som hänger alldeles för länge i luften är hur Bandyfinalen skall spelas nästa lördag. Det är ett enkelt beslut. Bandyfinalen måste spelas på utsatt tid som avslutning på den här säsongen. Och den ska spelas i Uppsala.

Den måste avgöras utan publik efter de övergripande besluten från Regeringen. Eftersom ingen publik kommer att finnas så kan den avgöras på Studenternas om vädret är gynnsamt eller i Uppsalas Relitahallen för att säkra de sportsliga förutsättningarna.
Det är tyvärr en gåta att frågan drar ut på tiden. Besluta bara!

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Vilken pangstart och dramatik det blev på semifinalspelet när Edsbyn och Sandviken drabbade samman igår kväll. Edsbyn är naturligtvis skyhöga favoriter, inte bara till semifinalsegern utan även till SM-guldet.
Det är inte alls konstigt efter den överlägsna säsong hälsingelaget har presterat.

Edsbyn valde Sandviken på sin halva i slutspelet eftersom det har varit ett lätt motstånd i grundserien med enkla segrar såväl borta som hemma.
Men semifinalstarten igår visade att det mycket väl kan bli en rejäl fajt om det här.

Edsbyn startade som laget brukar och satte fart direkt. Det gav en 2–0-ledning i första halvlek. Sandviken såg stillastående ut och provade med sitt ibland vanliga spel att behålla bollen inom laget. Problemet var att det inte alls blev någon fart i anfallsspelet och alltför få spelare följde med upp i anfallet. En enkel match för Edsbyn alltså.

Men efter paus kom bortalaget ut som ett helt nytt lag och satte fart på anfallen och många deltog.
Plötsligt var det Edsbyn som blev litet stirrigt och taget på sängen.
Å vips var Sandviken i 3–2-överläge. Resten var avancerad dramatik som regisserat av en mästare.

Ända in i mål var det mycket ovisst och Edsbyn fick chansen två gånger om med två straffar på övertid.
Men prickskyttet var som bortblåst, men Edsbyn hade domarens klocka med sig och kunde andas ut med 4–3. Men det kan bli en rejäl match av det här. Spännande i Sandviken på måndag.

Det andra semifinalmötet känns ännu mera osäkert och spännande på förhand. Bollnäs är det lag som passar Villa sämst av alla lag i Elitserien.

Bli inte förvånade om de orangeklädda ställer till det på samma sätt för Villa som man gjorde för Västerås.
Men mästarlaget är fortfarande favoriter, kom ihåg det.

Kvalet till Elitserien utvecklar sig också till ett drama.
Det är kul, men väldigt oväntat. Förmodligen trodde flera med mig att Sirius skulle vara kvalets starkaste lag.

Men som uppsalalaget har svikit sina fans. Nu ligger Sirius riktigt illa till och Frillesås och Falun har greppet om kvalserien.

Till de blåsvarta fansens tröst är ändå att Sirius har det hela i egna händer om man tar full pott i resten av kvalet.
Men mäktar man med det, det är den stora frågan?
Annars blir det Frillesås och Falun som blir nya i högsta serien.

Själv har jag tillbringat den senaste veckan i flödande sol och ett fåtal minusgrader i Sibirien och den inledande VM-turneringen i Irkutsk, nämligen B-gruppen med litet mera blåbärslag än i slutet av mars när de stora elefanterna skall dansa i det sprillans nya ispalatset i Baikal i den sibiriska ”huvudstaden”.

Väldigt intressant att se de engagerade och ambitiösa lagen den här veckan. De spelade samtliga matcher ute på fyra arenor, varav tre var på naturis.
Men det är inga problem i Irkutsk där den Sibiriska vintern ofta biter i.
Det var helt perfekta förutsättningar.
Finalen sågs dessutom av en stor publik på mer än 2 500 personer.

Nu jobbar dessutom det internationella bandyförbundet, FIB, för att de här lagen skall få utvecklas ytterligare framöver. Hur den satsningen ser ut kanske klarnar när bandyvärlden samlas i Irkutsk i månadsskiftet mars-april.

Ungern tog hem segern i B-VM genom ett bra spel turneringen igenom och i finalen slog man Ukraina med 4–1.
I flera av lagen fanns svenska spelare. I det segrande ungerska laget spelade hammarbymålvakten Filip Berglönn och hans bror André från Djurgården tillsammans med Dennis Pacsay från Finspång, Ludvig von Polgar i IFK Uppsala och även Linus Schellin från KMH.

Med flera rinkar runt om i Europa och nya stora banor på gång så kan nog bandyn med rätt åtgärder höja kvaliteten på lagen under de bästa. Måste avsluta den här krönikan med en kuriosagrej som blev en riktig snackis i Irkutsk.

Många spelare i bandyvärlden har i sin karriär besökt straffbänken, fått både tidsbegränsade utvisningar och matchstraff. Men frågan är om inte Kristián Lukšo, försvarare i Slovakien, i söndags skrev in sig i de delar av historiska böcker som man kanske inte direkt skryter med.
Han lyckades få rött kort… två gånger, dessutom på samma dag!

De flesta spelare får aldrig den ”chansen” eftersom man sällan spelar två matcher på samma dag. Men den här söndagen gjorde Kristián det.

I söndagsmorgonens match mot Lettland fick han ett rött kort för en frilägesfällning på en motståndare. På kvällen spelade Slovakien mot Mongoliet och då fick han 10 minuter för grovt spel mot en mongolisk spelare.
När han lämnade planen drog han klubban i utvisningsbåset.
Rött kort igen!

Världsrekordet kommer att bli svårt att slå och vi rekommenderar ingen att försöka slå det.
För att ta reda på om det är ett världsrekord, konsulterade vi turneringens huvudsupervisor och ordföranden för FIB:s regel- och domarkommitté, Olle Modin.

Olle skakade på huvudet några gånger när han hörde vad som hänt ”vi har aldrig upplevt det någonsin”…
Ingen spelare skadades så du kanske läser detta med ett leende i ansiktet. Det är förståeligt.

Men vi kan hoppas att Kristián har lärt sig en läxa, eller kanske två, ändå. Han fick dessutom spela vidare i Irkutsk då båda röda korten inte ansågs som grova.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Många, även jag själv, hade räknat med ett riktigt drama i stockholmsderbyts returmöte. Men AIK tog initiativet väldigt tidigt och visade att den där kvartsfinalen ska laget bara ha.

Jag satt och tänkte på att första halvleken liknade mycket den utspelning som vi såg i World Cup mellan de här lagen i höstas. Men Hammarby samlade ihop sig och gjorde match av det här i andra halvlek, även om laget aldrig kom riktigt nära. Alltför mycket rutin finns i AIK för att släppa ett så stort målöverläge. Men AIK var på väg att göra ett klassiskt misstag och för tidigt tänka i försvar.

Men, som sagt, mycket rutin gjorde att AIK åter igen började spela framåt och då hade Hammarby svårt att komma ikapp.
Storleken på besvikelsen i Hammarbys läger är nog inte mätbar.
Att missa slutspelet hör verkligen inte till vanligheterna.
Tittar man tillbaka, bara de senaste tio åren, så har Hammarby haft stora framgångar.

Laget har varvat kvarts- och semifinaler om vartannat och dessutom tagit två SM-guld.
Men för första gången på väldigt länge tar säsongen slut efter två åttondelsfinaler och dessutom mot ärkefienden AIK.
Det kunde inte komma i ett sämre läge för Bajen.

Ett slutspel ger fina ekonomiska intäkter, inte minst med fyllda läktare på Zinken. Hammarby hade förstås behövt slutspelsintäkterna, kanske mest av alla föreningar.

AIK har hela säsongen uttryckt att ”Vi måste gå till slutspel”. Klubben har lagt ut väldigt mycket pengar på stjärnspelare och att man absolut ville till slutspel har nog varit lika mycket ekonomiskt betingat som sportsligt.

AIK har tre svenska mästerskapstitlar sedan tidigare. Då menar jag väldigt mycket tidigare. 1909, 1914 och 1931 tog AIK sina guld och klubben har spelat ytterligare tre finaler, men även dom så tidigt som 1913, 1915 och 1917.
Så det här slutspelet är förstås enormt efterlängtat.

Varken Motala eller Vetlanda har varit speciellt framgångsrikt det senaste decenniet. Vetlanda har spelat några kvartsfinaler, den senaste säsongen 2017/2018. Förra säsongen blev det respass i åttondelen och dessutom mot just Motala.

Motala har under många år trampat vatten i mitten eller de nedre regionerna i serien och dessutom varit nere en sväng i Allsvenskan.
Det har också varit mycket upp och ner. Senast Motala var i slutspel, innan fjolåret vill säga, var säsongen 2007/2008.
Men i slutet på 90-talet var man i semifinal två gånger.

Det såg länge ut i åttondelsreturen i Motala som om hemmalaget skulle dra sig segrande ur striden om kvartsfinalplatsen.
Länge var ledningen 3-1 och totalt 6-6. Det hade gett Motala avancemanget på fler gjorda bortamål.

Patrik Johansson i Vetlanda satte stopp för det genom att bli matchhjälte med sitt reduceringsmål för Vetlanda till underläge 3-2 med kvarten kvar.

Vad kan vi tro om de nya kvartsfinallagens möjligheter och chanser då?

EDSBYN–VETLANDA

Allt annat än att Edsbyn avgör i tre raka vore en stor överraskning. Skillnaden i kraft i förhållande till Vetlanda är enorm. Det den trevliga gula bandyklacken i Vetlanda i bästa fall kan tro på är att Vetlanda överraskar med en hemmaskräll i andra kvartsfinalen, men dom är ensamma i bandysverige om den tron.
Ingen annan ser något annat än tre raka.

VILLA–AIK

Det här kan bli en väldigt intressant kvartsfinal. Fördelen för Villa är nog mest att laget har tre hemmamatcher, för bortamatcherna i Solna kommer säkert att bli riktiga rysare.
Något som kan ställa till det för Villa är också förväntningarna från både lidköpingsborna och från laget självt, något som inte över huvud taget kan finnas i motståndarlaget.

Nu har AIK gjort det man hoppades på. Allt annat är en stor bonus.
Det finns inga förväntningar vare sig från fansen eller spelarna.
Och den situationen är farlig för ett favoritlag.
Jag blev faktiskt överraskad att herr Sixtensson valde som han gjorde i slutspelsvalet.
Ett sunt tips är att Villa ändå tar sig vidare till semifinal, men det kan krävas fyra eller fem matcher.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Det finns all tänkbar anledning för väldigt många bandysupportrar att vara på plats på söndag eftermiddag klockan 15.00! Självklart på rätt arena eller i sämsta fall framför datorn eller teven. Det är då Elitserien skall avgöras.

Antalet lag som har ett avgörande i den sista dallrande omgången har förvisso minskat, men för dom som har kvar sina avgöranden är det desto mera sofistikerat.

Om det inte blir 2000-3000 personer på Studenternas på söndag så blir jag mäkta förvånad. En helt avgörande match för om det skall bli Sirius eller Vänersborg som får kvala eller klara sig kvar i Elitserien utan kval. Båda lagen står på 20 poäng. Vinnaren klarar sig kvar. Om det blir oavgjort så blir det Sirius som slipper kval.

Men från fredagskvällens till vissa delar gastkramande omgång så måste jag lyfta ett par lag som har svarat för en imponerande avslutning av serien. Motala slog Bollnäs borta senast och pulvriserade kometen AIK ikväll (läs: fredag) med 9-2!
Tror att flera än jag har missbedömt Motala i slutet. Men laget har bevisat det tidigare att man kan lyfta sig i de svåraste lägen.
Nu är Motala klart för åttondelen. Väldigt starkt!

Det andra laget är självklart Vänersborg som först slår Sandviken borta och på fredagen tog en knapp uddamålsseger mot Vetlanda, som gör att man helt plötsligt har allt i egna händer. Tänk så fullständigt hopplöst det såg ut för Vänersborg för ett par omgångar sedan.

Bollnäs och Västerås klarade att vinna den här fredagskvällen, även om det länge satt långt inne mot Sirius respektive Broberg. Fjärdeplatsen i serien är väldigt attraktiv då den ger en extra hemmamatch i kvartsfinalen.

Det står mellan klassikerlagen VSK och Bollnäs som står på samma poäng inför avgörandet på söndag, även om VSK har ett rejält målplus. Men det ger spänning i matcherna AIK-VSK och Frillesås-Bollnäs. Eftersom AIK fortfarande har chansen till att ta sig in bland de sex kvartsfinallagen så blir matchen AIK-VSK extra spännande, liksom förstås Broberg-Hammarby, eftersom söderhamnslaget slåss med just AIK om sjätteplatsen.

Ja, herrejävlar, vilken slutomgång det blir. Skönt ändå för Edsbyn som seriesegrare, Villa som serietvåa och Sandviken som trea att få spela av söndagsomgången i lugn och ro med klart sikte på slutspelsstarten nästa lördag.

Men de anspänningar som kommer att finnas i Uppsala, Solna och Söderhamn blir utmaningar för nervsvaga supportrar. Ja, även i Sandviken kan det bli spännande eftersom det avgörs för Motala vilka man får möta i åttondelen.
Om jag inte vågat tippa tidigare så vore det väl sjutton om jag inte skulle göra det nu.

Broberg slår Hammarby och blir sexa. AIK blir sjua och får möta Hammarby i åttondelen. Huvva! Motala och Vetlanda möts i den andra åttondelen. Sirius-Vänersborg spelar om att slippa kval, vem kan tippa den matchen?
Inte jag i alla fall.

Med två åttondelsfajter på Bergshamra och Zinken mellan AIK och Hammarby så skapas förmodligen helt nya bandyklassiker till historieböckerna!
Men har jag fel så blir allt förmodligen helt annorlunda, men vem vill missa söndagens omgång?

Hur kvartsfinalerna sen kommer att se ut återstår att se, även om jag har mina aningar. Det vill säga hur Edsbyn och Villa kommer att välja, men det är ändå en fråga efter slutsignalerna.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Tänk att en halvannan vecka kan vara olika lång. Tycker de var kortare förut, men nu när vi väntar intensivt på att få det där avgörandet i Elitserien så har en och en halv vecka känts extremt lång.

Det som skulle förgylla uppehållet, 3-nationsturneringen i Finland, blev ju bara kattskit i svenska ögon om man ser till resultaten. Det bidrog nog till att vår väntan kändes ännu längre.
Om vi stannar till litet vid landslagsturneringen så är säkert många rätt besvikna. Men å andra sidan så verkar nu VM-turneringen bli mera intressant än på länge när de finska lejonen tagit rejäla kliv framåt.

Inte nog med att det blåvita gänget slagit Sverige fler gånger än lovligt. De klarade dessutom av att hålla jämna steg med Ryssland och till och med vinna turneringen på straffar.
Tror vi kan få se härliga bataljer i Irkutsk och det känns mer svårtippat än på väldigt länge. Och några riktigt stora spelare saknades ju i det svenska laget i helgen också.

Jag är dessutom säker på att Sveriges mindre lyckade resultat höjer tempen ytterligare på omstarten i Elitserien. Jag är övertygad om att det kommer 16 blågula vargar, hungriga på revansch, hem från Finland. Nu kommer de att visa mer hjärta än vanligt för sitt klubblag.

Men tänk att all vår väntan ändå tog slut. Onsdagskvällen står för dörren med sex matcher i den 21:a omgången.
Nu är det bara sex nervkittlande omgångar kvar och tänk så mycket som är ovisst.
Det vore nästan ett självpåtaget harakiriuppdrag att försöka räkna ut vilka som slår vilka och vilket lag som besätter den och den tabellplatsen.

Vi har ändå några tydliga förutsättningar om man ser tabellen litet från ovan.
Tre lag har sedan ganska länge ryckt ifrån. Inte minst Edsbyn som verkar helt outstanding denna säsong. Seriesegern hamnar i Byn, något annat vore dumt att tro. Egentligen bara två ovissa matcher kvar, VSK och Vetlanda borta.
I övrigt tar Edsbyn allt.

Villa och Sandviken kommer att slåss om andraplatsen. Villa har tre kluriga bortamatcher kvar, Broberg, Hammarby och Vetlanda. Sandviken har fyra hemmamatcher kvar. Det är dubbelmötena med Hammarby som är de mest ovissa.
Kan bli så att det blir en direkt avgörande fajt om andraplatsen i Lidköping i näst sista omgången mellan Villa och SAIK.

Antalet lag som har en rimlig chans att nå de sex direktplatserna till kvartsfinalerna har blivit något färre den senaste tiden. Just nu har åtta lag bäst möjligheter. Utöver de tre topplagen så står det främst mellan Bollnäs 24 poäng, Vetlanda 23, Västerås 22, Broberg 21 och Sirius 20. Men AIK och Motala är hack i häl på 18. Mitt undvikande av harakiritippandet bygger främst på att de här lagen möter varandra kors och tvärs.

Bollnäs har nog bästa utgångsläget för att försvara den attraktiva fjärdeplatsen med sitt kvarvarande spelschema. Bollnäs och AIK är också de enda två lag som har spelat färdigt mot de tre topplagen.

Vänersborg ligger i nuläget på kvalplatsen och är en stor besvikelse. Men eftersom laget möter flera av de andra som konkurrerar om platserna i åttondelsmatcherna kan mycket hända. Hammarbyfansen har kanske anledning att vara litet skakis. Laget ligger en poäng före Vänersborg, men har två svängar mot Sandviken och en match mot Villa kvar och dessutom en rysaravslutning i Söderhamn.

Men av alla lag så har stackars Åby/Tjureda det svåraste matchprogrammet. Laget skall spela två gånger mot Edsbyn, hemma och borta, och har sen också Sandviken borta och Villa hemma. Det enda som inte är ett tippningsmässigt vågspel är såklart att Åby/Tjureda ramlar ur efter den här första säsongen i Elitserien.

Men jag tror inte klubben är så särskilt bekymrad över det. Man har skaffat sig erfarenhet och en sprillans ny inomhusarena och har bandysveriges bästa ekonomi.
Snart ser vi Åbytjurarna i eliten igen.
Det vågar jag tippa, utan att ta en ohälsosam risk.

Sen hoppas jag innerligt att politiker och företag med resurser i Nora, Köping och Fagersta tar sitt förnuft till fånga och ger de tre klassiska svenska bandyklubbarna Nitro/Nora BS, Köpings IS och Västanfors IF rimliga förutsättningar att bedriva sin sport och samtidigt ge barn och ungdomar i kommunerna förutsättningar för idrottande och utveckling. Den sociala insats våra bandyklubbar står för är långt viktigare än enstaka sportsliga framgångar.

Just nu är det tyvärr långt mellan likartade förutsättningar när vissa kommuner har inomhusarenor och andra inte ens råd med konstfruset.
Framsynta beslutsfattare som investerar, exempelvis i en konstfrusen bandybana, tar normalt samtidigt beslut att avsätta pengar till förbättringar och framtida uppgraderingar för att inte kasta investeringen i sjön. En sådan självklar budgetrutin verkar tyvärr inte vara gängse överallt.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA När jag satte mig för att fånga in dagens tre elitseriematcher som underlag för en krönika så måste jag erkänna en sak. Jag hade bespetsat mig på ett par rejäla överkörningar när de två topplagen, Edsbyn och Villa, skulle möta seriens klara bottenlag, Frillesås respektive Åby/Tjureda.

Men jag blev glatt överraskad av bottenlagens frejdiga spel och stundligen även respektlösa inställning till motståndarna. Visst vann både Edsbyn och Villa till slut, men det var inte alls att bara ställa in skridskorna. Speciellt Villa var illa ute i slutet av matchen när Åby/Tjureda radade upp målchanser.

De här två matcherna tror jag gav Frillesås och Åby/Tjureda rejält med råg i ryggen inför fortsättningen. Nu har lagen sett att det går att stå upp och nästan ta poäng även mot storlagen.

Edsbyn skåpade ut Sandviken häromsistens medan Frillesås visade betydligt bättre motstånd i bandykyrkan. Konstigt nog skedde det när matchen verkade vara avgjord. Vid paus var ställningen hela 5–0. Men i andra halvlek satte gästerna rejäl fart och hade laget bara satt alla sina chanser och hörnlägen så hade siffrorna blivit betydligt jämnare än de 5–1 det nu blev.

Det var sann glädje att se både Frillesås och Åby/Tjureda bestämma sig för att bjuda motstånd och göra det på sitt eget sätt. Jättekul!

Motala är omvittnat svårt att tas med på hemmaplan. Nu stod Sirius och Motala på samma poäng innan den här lördagsfajten. I årets rekordjämna serie är ju ett sånt möte av det viktigare slaget. När det dessutom är sista matchen inför ett speluppehåll ger en seger också en psykologisk kick. Jimi Heinonen var i stor målform i Sirius och avgjorde målmässigt den här matchen med sitt äkta hattrick genom två straffmål och ett spelmål.

Nu har vi sex omgångar kvar när landslagsspelarna är tillbaka från 3-nationslandskamperna i finska Porvoo och Lappeenranta. Och vilka sex omgångar det blir! Samtidigt som det blir skönt för oss alla med litet andrum så kittlar fortsättningen redan.

Hur skall det här elitseriedramat sluta?
Topptrion är nog väldigt ohotad. Poängförsprånget är alltför stort för att något lag skall komma ikapp. Även om det är teoretiskt möjligt så kommer lagen också att slå varandra och det gör nog att inget lag kommer ikapp.

Edsbyn är så starkt att laget bör vinna serien. Fajten om andraplatsen står mellan Villa och Sandviken. Helt avgörande kan det bli när lagen möts i Lidköping i näst sista omgången 14 februari.

Fjärdeplatsen är inte säker för något lag i nuläget. Men Bollnäs har börjat hitta formen och jag skulle inte bli förvånad om laget tar fjärdeplatsen. Västerås, som också har börjat visa vanlig styrka, aspirerar också på fjärdeplatsen, liksom Vetlanda som tog en viktig seger mot Hammarby igår.

Längre ner i tabellen så börjar nog Hammarby och Vänersborg känna kniven mot strupen. De två lagen kommer att kämpa förtvivlat för att undgå att få kvala tillsammans med Frillesås.
Hur det går törs jag inte tippa.

Många lag kommer säkert att använda speluppehållet till nödvändig träning och kanske också litet vila för att ladda alla batterier inför avgörandet av bandyhistoriens mest spännande elitserie.

Ett lag som nog särskilt ser fram emot ett uppehåll på halvannan vecka tror jag är Sandviken som efter 15 matcher utan förlust åkte på två hälsingeproppar den här veckan. Tror förresten inget lag mår dåligt av det kommande uppehållet efter en synnerligen intensiv spelperiod.

Det är också upp till bevis för Svenska landslaget i den där finlandsturneringen. Efter att ha varit alltför blekt i julas när laget fick stryk av både ryssar och finnar så får nog Micke Carlssons landslag visa bättre tåg nu. Det stundar ju en VM-turnering i Sibirien och nu behöver lagen sätta sig i respekt inför fajten om guld och silver.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Efter att vi publicerat en första publikanalys i förra veckan visade många läsare synpunkter på ett stort engagemang. Många förslag på hur publikvolymen kan öka.

Exempel på synpunkter jag fick:
Öka antalet lag i Elitserien.
Sänd inte matcherna på nätet.
Sänk biljettpriserna.
Minska antalet spelare till 9 istället för 11
osv.

Verkligen roligt med allt engagemang. Därför fortsatte jag arbetet och gjorde publikanalysen mera komplett och beräkningsunderlaget mera rättvisande.

Publiken på exempelvis Annandagsmatcherna påverkar publiksnitten mycket. Det är jättebra av flera skäl, men de största publikmatcherna blir alltför påverkande på snittet. Därför har den här uppdaterade analysen några ”läsanvisningar”:

1. Den match som för varje lag respektive säsong dragit störst publik har tagits bort i beräkningen. Detta för att göra övriga matchers publiksiffror mera representativa. Däremot finns inget behov att ta bort lagens lägsta publiksiffra.
2. Antalet hemmamatcher är 8 när matchen med störst publik tagits bort. Det finns två undantag, Sirius och Vetlanda. Dessa lag har bara spelat 8 hemmamatcher hittills, så deras underlag är 7 matcher.
3. Publikanalysen bygger på de 12 lag som spelat i Elitserien båda säsongerna. Falun och Tellus åkte ju ur och finns inte med, inte heller AIK och Åby/Tjureda som gick upp.
4. Det finns variationer i klubbarnas sätt att redovisa publiksiffror. Vissa räknar endast personer som fanns i arenan, medan andra redovisar alla som var på plats + antalet sålda säsongsbiljetter, oavsett om de personerna varit på plats eller inte. Därför bör du inte jämföra klubbarnas publikstorlek med varandra. Jämför istället förändringen i klubbarnas eget publiksnitt mellan säsongerna eftersom deras eget sätt att redovisa sin publik är detsamma från den ena säsongen till den andra.

Jag presenterar inte den totala elitseriepubliken nu. Det är såklart inte meningsfullt eftersom de största publikmatcherna inte är medräknade. Det gör vi när serien är slutspelad. Vilket också skall bli intressant.

I flera fall så är det tydligt att lagens prestationer den här säsongen visar sig i publikmängden. Tydligaste exemplen på det är Västerås och Sandviken. Sjätteplacerade VSK:s publiksnitt har minskat med nästan 27 % medan SAIK:s har ökat med hela 48 %!

Spekulationen om varför en klubbs snittsiffra svänger överlåter jag till dig som läsare. Men visst finns det en del tydliga exempel på koppling mellan lagets prestation och förändring i publiksstorlek. Jag redovisar, för skojs skull, också respektive lags största publiksiffra den här säsongen.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Historien upprepade sig mellan Bollnäs och Villa. Bollnäs hade sitt erkänt benhårda försvar och dessutom en vägg i målet. Pertti Virtanen var en av matchens allra bästa. När Villa inte ens kan knäppa in en enda av sina 16 hörnor är det svårt att vinna, inte minst på Sävstaås.

Bollnäs har efter sina två senaste segrar nu kanske fått en välbehövlig boost i självförtroendet.
Villa har problem just nu och söker på något sätt efter det vägvinnande spel som laget skämt bort oss med tidigare. Det lär väl komma, nåt annat är inte att vänta.

Sandviken fick bekänna färg när laget idag skulle ta sig an AIK på Bergshamra.
Ett lag på stark uppgång.
Men Sandviken gjorde sin 14:e match i rad utan förlust.

Med kraften i den tåga och laganda som finns i det laget skulle man kunna värma upp ett mindre samhälle.

Just nu är serien spännande och jämn i sina två delar. Toppen med de tre lag som gått ifrån även om differensen minskade från nya trean Villa ner till Bollnäs på fjärde plats, men sex poäng är ett hyfsat gap ändå.

I övrigt blev det givna segrar för Sirius mot Frillesås, VSK mot Åby/Tjureda, Edsbyn mot Motala och ett Vänersborg i chock fick stryk av Hammarby.
Vetlanda-Broberg blev spännande och uddamålsvinst för smålänningarna.

Under de tre flyende topplagen är det ett getingbo. Tre poäng mellan fyran Bollnäs och elvan Motala.
Varje match är viktig.

Vi som tittar på njuter, även om supportrarna kastas mellan hopp och förtvivlan. Denna vinter krävs det järnpsyke att vara elitseriesupporter.

Bandysverige chockades av beskedet igår om att Jocke Hedqvist med omedelbar verkan bryter sitt kontrakt och lämnar IFK Vänersborg. Övergångar mitt under brinnande elitserie förekommer inte i bandyn.
Därtill är klubbarnas lojalitet med varandra för stor.
Det är bra, fan ta den som ändrar på det.

Nu vill alla veta; varför?
Vilken blir ny klubb?
Inte många tror kanske att Jocke lägger av med bandyn, men det kan vara så det blir om lusten tagit slut.
För vilken klubb är beredd att köpa loss en spelare som bara har ett par månader kvar av sin karriär?

IFK Vänersborg är i chock och verkar inte förstå någonting. De blåvita fansen känner sig med rätta svikna nu när Vänersborgs tabelläge är av det riktigt prekära slaget.

Den ikonstatus som Jocke Hedqvist skulle fått när han efter säsongen avslutat sin långa och framgångsrika karriär i IFK Vänersborg är nog nu bortblåst.

Oavsett anledning så är det tråkigt för bandyn och Elitserien. Kanske får vi endera dan svar på frågan om det blir någon ny klubbadress för Hedqvist.
Det har ryktats om AIK, men jag tror inte heller AIK tar ett så för bandytraditionen dåligt grepp som att värva mitt i säsongen.

Någonting helt annat som vuxit fram som ett problem och som diskuteras friskt är hur bestraffningar och avstängningar hanteras.
Dels har domarna möjlighet att efter matcherna anmäla ojustheter, dels har lagen möjlighet att anmäla sånt som de anser vara allvarliga förseelser eller beteenden.

Bandyförbundet har också två olika forum i beslutsprocessen. Dels en videogranskningsgrupp, dels en disciplinnämnd.
Alltför godtyckligt och för många olika bedömningar anser kritikerna att domarna gör besluten i.

Bandyförbundet imponerar inte heller. Flera beslut om avstängningar som tagits har ansetts alldeles för nyckfulla.
Nånting måste till för att skapa enhetliga bedömningar och bestraffningar.

Problemet är att alldeles för många olika personer är inblandade, enligt min mening. Domarna är individer och gör olika bedömningar av vad som skall anmälas och när det finns både en videogranskningsgrupp och en disciplinnämnd så blir det många kockar.
Det kan inte bli annat än rörigt och nyckfullt.

Se till att det finns EN instans som gör alla bedömningar och tar beslut! Placera begåvade och såklart regelkunniga personer i den gruppen. Färre personer som är inblandade ger bättre beslut.

Gör gruppen beslutsmässig och ge den också rätten att på eget initiativ ta upp ärenden. Låt domarna sköta matcherna och låt andra bedöma konsekvenser efteråt.
Det sägs att det för detta krävs ändringar i tävlingsbestämmelserna. Ändra då!

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Detta får vi uppleva när bandy är som mest publikfriande och har alla möjliga ingredienser. Sicken Annandag det blev!
Dramatik, ett par skrällar, massor av mål, publikfester och de 48 målen spreds på hela 45 olika målskyttar.

Bandyn har nuförtiden svårt att locka de stora åskådarmassorna till arenorna, men om en hyfsad andel av annandagspubliken kommer tillbaka så får publiksnittet sig ett rejält lyft.

Jag som korstittade på flertalet av matcherna på TV tycker det vore konstigt om inte många i publiken blev frälsta av det de såg. Den här omgången hade allt man kan önska sig.
Men vi kan ta matcherna i tur och ordning.

Åby/Tjureda-Vetlanda 1–3

Matchstarten försenades för att supporterbussarna från Vetlanda var aningen sena. Snyggt gjort och ett positivt problem att det var många supportrar som ville se matchen.

Vetlanda tog en förväntad och stabil seger men Åby/Tjureda stretade emot ordentligt ända in i mitten av andra halvlek. Publik 2 000 och fullsatt.

Frillesås-IFK Vänersborg 5–4

Omgångens rejäla skräll. Båda lagen ligger på kvalplats men alla väntar på att Vänersborg ska börja röra sig uppåt i tabellen. Men laget har förtvivlat svårt att vinna. Vänersborg har nu dessutom fått stryk av Frillesås två gånger, både hemma och borta. Men Frillesås spelade en pigg bandy och var välförtjänta av vinsten. Publik: 1 705.

Sandviken-Broberg 7–5

Målrikt och så spännande som det ofta är mellan de här lagen. Matchutvecklingen liknade i mångt och mycket förra mötet uppe i Söderhamn som slutade 6–6. Sandviken dominerade matchbilden men i sista ordinarie matchminuten gick Broberg upp till 6–5 innan hemmalaget kunde slå in spiken med 7–5 i fjärde övertidsminuten.
Tio olika målskyttar var extra trevligt.

En publiken på 2 559 som verkligen borde komma tillbaka när svartvitt nu har elva matcher utan förlust..

Edsbyn-Bollnäs 5–4

Ett häsingederby som var helt i den stora publikens smak. Lagen gick till ledning målmässigt två gånger vardera innan alla trodde att Edsbyn slog spiken i kistan med 5–3 och bara sex minuter kvar.

Men Bollnäs gav sig inte och stred till sista minuten och gjorde också 5–4 på övertid men hemmalaget höll undan. Sådana här matcher unnar man alla att få uppleva litet då och då, rena propagandan för den läckraste vintersporten. Publik: 4 109.

IFK Motala-Västerås 2–4

Motala är svårspelat hemma och var också i ledningen två gånger innan VSK kunde gå ifrån innan paus. Efter en målrik första halvlek så blev vi mäkta förvånade över att andra halvleken blev mållös. VSK har precis som de flesta trott nu börjat röra sig upp mot lagets mera normala tabellplaceringar, det vill säga upp mot slutspelsplatserna. Publik: 2 134.

Hammarby-Sirius 5–3

Äntligen kom publiken till ”Zinken”. Det har varit skralt med publikstödet för Hammarby hittills, med tiondeplatsen i tabellen lockar man inga horder av stockholmare.
Det krävdes annandagsbandy för att de skulle lockas.
Jätteroligt!

För även bortalagen älskar ju att spela på Södermalm när det är liv i luckan. Hammarby släckte matchen redan efter 22 minuter när man hade 4–0 mot ett stabbigt Sirius. Trodde alla. Men Sirius är ett lag som aldrig ger sig.

Fick 4–1 innan paus och hade riktig medvind i andra och gick upp till 4–3 innan Bajen slog in spiken i sista ordinarie spelminuten.
Publik: 6 498 (!)

Det här var kanske den marknadsföring som Hammarby behövde för att publiksiffrorna skall bli litet mera normala i fortsättningen.

Villa-AIK 3–3

AIK gör en synnerligen stark insats och tar poäng av mästarna. En första halvlek där Villa inte riktigt stod att känna igen som det stabila hemmalag vi vant oss vid. AIK spelar frejdigt utan respekt. Men sammantaget var det en ganska dålig match med hafsigt spel åt båda håll. Inte ens Villa fick någon riktig ordning på sitt spel och det är synnerligen ovanligt i hemmahallen. Publik: 4 271.

Tre lag har nu gått loss i toppen, Villa, Edsbyn och Sandviken. Det skiljer sex poäng från tredjeplacerade Sandviken till fjärdeplacerade Motala. Men mittenskiktet i tabellen är desto jämnare. Det skiljer bara två poäng mellan Motala på fjärde platsen och Broberg på tionde. Det blir nog strid på kniven under resterande seriespel.

Tabellen kommer, precis som tippat innan, att bli kanonhård och förutsättningslös.

Tror förresten att man nästan kan sluta använda begreppet skrällar. Den här elitserievintern kommer lagen att slå varandra om vartannat, oavsett om de är favoritlag eller förlusttippade.
23 276 personer bevistade de sju matcherna, ett snitt på 3 325 personer.

Tänk om det kunde fortsätta så.
Redan på lördag är det ny full omgång med ett flertal spännande matcher och med ett nytt hälsingederby, Bollnäs-Broberg den här gången.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Under min uppväxt hade jag alltid två julaftnar varje år som jag längtade till lika mycket. När en del kompisar hade fått julklapparna och sett Kalle Anka. Då var julen över.
Men vi som levde med bandylaget hade ju en julafton igen.
Annandagen gick man och laddade för minst lika mycket som inför julafton.

Jag säger inte att allt var bättre förr. Men minnena är starka och värmer i hjärtat fortfarande. Mamma Ingeborg lagade söndagsmiddagarna tidigare än vanligt. Ja, på den tiden sa vi middag och inte lunch mitt på dan. Eftersom det nästan alltid var solsken och några minusgrader på Annandagarna på den tiden så blev det standardutrustningen som åkte på.

Varma skor, långkalsingar, tröja, täckjacka åsså den svartvita sjalen och vinterluvan. Även om man som krönikör ser bandylivet ur opartiska ögon så finns det ju en källa nånstans där allt började.

Det har vi bandyälskare med oss allihopa, laget i hjärtat har gett var och en av oss en kärlek som inget resultat eller motgång kan ändra på. Med tiden så breddar man blicken och kan se kvaliteter i alla lag och typer av spelare.

I mitt fall har nog den långa yrkeskarriären i Sveriges Radio gjort mig ”yrkesskadad” vad gäller opartiskhet, det blir på nåt ett sätt att leva — att alltid vidga blicken.
Nåväl, annandagsbandyn i tonåren gav mig ingen opartiskhet, där var det kärlek till laget hela vägen.

Efter att ha blivit fullt utrustad så begav jag mig iväg för att vara på plats en halvtimme innan så att alla intryck hanns inandas innan avslag. För min del var det bara en promenad på 75 meter.

Jag har alltid uppskattat min far för hans placeringsförmåga av hemmet.
Norra IP var mitt hem under vinterhalvåret.
All ledig tillbringade man där, morsan var inte ens orolig när kvällarna blev sena när vi lirade matcher tills ingen såg bollen.
Hon hade den bästa barnpiga man kunde ha.

Det bästa med annandagsmatcherna var att jag redan på förstukvisten hörde rösterna och när jag avverkat halva sträckan med det härliga knarret under fötterna så började glöggdoften kännas i näsan. Mötte kompisarna utanför entrén och sen blev allt en enda lång njutning.

Spelet, snacket, jublet, korven å glöggen i paus och sen görandet i andra halvlek. Annandagen var inte som andra dagar.

Gick matchen borta på Annandagen, ja, det hände såklart lika ofta som dom spelade hemma. Då fixade morsan lussekatter å kaffe innan man satte på transistorn prick 14.00 så att man efter nyheterna fick njuta av radiosportens fantastiska signatur.

Har aldrig funnits en bättre signatur, varken förr eller senare. Alla matcherna gick samtidigt på den klassiska tiden 13.15 och radiosportens bandysportextra började när det var paus i alla matcher.

Att få vara med på alla arenor i ett händelserikt tempo var alltid en upplevelse. För att inte tala om de skräckfyllda minuterna under 15-Ekot när matcherna var inne i slutfasen och man riskerade att missa nåt.

Annandagsmatcherna var på nåt sätt alltid derbymatcher och började alltid 13.15. På den tiden skulle inget ha kunnat ändra på det. Det var heligt. Bempa, Dallas, Knatten, Dala, Boive… ja till och med Snoddas hann jag se i väldigt unga år.

Går vi tillbaka i annandagshistorien så spelade Rödtomtarna och Blåtomtarna ett antal klassiska annandagsderbyn redan på 30-talet. Rödtomtarna var Karlstad-Göta och Blåtomtarna var Slottsbron.
6 687 åskådare som bäst!

Annandag Jul användes annars länge som genrepsdag för lagen i högsta serien. Sen var det seriepremiär först på Nyårsdagen eller Trettondagen.
Svenska Kyrkan såg inte med blida ögon att man ägnade sig åt något så syndigt som bandy på Annandag Jul och var emot spektaklet.

Från 1957 blev dock Annandag Jul premiärdag för den allsvenska bandyn, samtidigt som serien utökades till tio lag i båda grupperna, norra och södra. Men från 1963 så gjordes spelprogrammet om att börja i december, men redan från 1966 premiärspelade man redan i november.

Annandagsbandyn har alltid dragit stora publikskaror. Annandagsbandyn och SM-finalerna är klassiker som övriga idrottssverige sett på med avundsjuka.
De allra flesta omgångar på Annandagen har lockat mellan 25 000 och 30 000 åskådare. Som mest var det julen 2001 då hela 30 800 tittade på de 8 matcherna, ett snitt på 3 850 per match!

Största enskilda publiksiffra uppnåddes redan 1957 då 9 519 personer såg Västerås SK-Örebro SK.

Vad ska vi då tro om årets Annandagsbandy? Nu spelas matcherna tyvärr på olika tider utspridda över dagen. Det är trist. Inte undra på att Radiosporten bara speglar tre matcher som ligger på bästa sändningstid: SAIK-Broberg, Edsbyn-Bollnäs och Motala-VSK, sen dominerar hockeyn etern, förstås.

En idé till nästa år kunde vara att lägga alla matcherna samtidigt, naturligtvis klockan 13.15 och ta ett snack med Radiosporten för en nysatsning med Bandysportextra.
Chefen där är Siriussupporter, så det borde inte vara omöjligt.

Årets omgång då?
13.15 Åby/Tjureda-Vetlanda — här blir det en klar bortaseger. Inget annat att vänta.
14.00 Frillesås-Vänersborg — det lär inte bli annat än tvåa här heller, men en liten varning.
14.00 Sandvikens AIK-Broberg — annandagsklassiker! Hemmafavör, men passopp!
15.00 Edsbyn-Bollnäs — Annandagsderbynas annandagsderby! Hemmatips, men…
15.00 IFK Motala-Västerås SK — helt öppet!
15.00 Hammarby-Sirius — hemmatips, men Sirius sexa och Hammarby tia i tabellen.
19.00 Villa Lidköping-AIK — kan inte bli annat än etta.

Och skulle du inte ha möjlighet att uppleva ett elitseriederby så finns det en hel omgång i Bandyallsvenskan att välja på också.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Halvtidsvila i Elitserien. Tänk ändå vad fort det gått. 13 av 26 omgångar avverkade. Ikväll kan jag tänka mig att det är lite festläge bland elitseriespelarna.

Förmodligen den enda helgen som de kan unna sig nöje tillsammans efter att ha tagit sig igenom första halvan av grundserien och samtidigt ha två hela veckor till nästa match.

Slutomgången innan julvilan var skrällfri och bjöd inte på annat än ganska förväntade eller åtminstone logiska resultat, bortsett då från Edsbyns fullständiga utskåpning av Vänersborg men lika mycket Vänersborgs totala genomklappning.

Därför tänkte jag lyfta blicken en aning. Vad har överraskat oss så här långt och hur ser läget ut om man jämför hur elitserien utvecklade sig under förra säsongen och vad vi kan dra för slutsatser av det.

Under förra säsongen hände inte mycket alls från jultabellen till sluttabellen i mars. Lagen bytte bara lite platser inom ungefär samma del av tabellen.

De sex lag som intog direktplatserna till slutspelet var 1 Västerås, 2 Villa, 3 Sandviken, 4 Bollnäs, 5 Edsbyn och 6 Hammarby.

Det enda som hände under andra halvan av serien var bara att Västerås och Villa bytte plats i toppen och Edsbyn och Bollnäs skiftade plats 4 och 5.
På samma sätt var det i mellanskiktet på platserna som fick kvala till kvartsfinalerna. Vänersborg sjua, Broberg åtta, Motala nia och Vetlanda tia efter 14 omgångar som var spelade till jul.

I sluttabellen bytte sen bara Vetlanda och Broberg plats. I bottenskiktet var lagen placerade vid juluppehållet exakt på samma sätt som när elitserien avslutades; 11 Sirius, 12 Falun, 13 Frillesås och 14 Tellus.

Kan jag dra några slutsatser av det när man ser nuvarande elitserietabell inför julvilan?
Ja, ett är då säkert.
Elitserien kommer inte att vara lika oförändrad. Det är jag extremt övertygad om.

Ett eller kanske två av de sex lag som just nu abonnerar på direktplatserna till slutspelet kommer att falla bort. Västerås och Hammarby har haft en ganska skral första halva av serien, men åtminstone VSK kommer att peta ner något lag i den ledande sextetten.

Sirius är nog det mest hotade laget av dessa sex, om Bollnäs får mer ordning på grejerna än vad fallet är just nu annars hänger dom löst också.
Annars är Motala och Sirius de två lag som förbättrat tabellpositionerna mest sedan i fjol.

Sirius slutade elva och ligger nu på sjätte plats och Motala som slutade nia är nu fyra i tabellen. Sirius, Motala, Vetlanda och Sandviken är de fyra lag som imponerat mest utifrån förväntningarna i höstas.

Sirius och Motala är starkast på de egna utearenorna. Vetlanda har åderlåtits på storspelare de senaste säsongerna, men får alltid till lagskapandet ändå. Patrik Johansson har en fingertoppskänslig förmåga att forma lag, oavsett spelarförändringar.

Sandviken släppte storspelarna Mossberg och Edlund som en besparingsåtgärd i den ekonomiska saneringen och hela bygden oroades. Men när Berlin och Säfström visade ansvar och lojalitet och stannade i klubben så vändes oro till nytt hopp. Och nu går man till julfirande med 10 raka matcher utan förlust!

Villa motsvarar förväntningarna vad gäller tabellplaceringen. Men ett flertal lag har haft mästarna i gungning. Mästarna behöver ordinarie lag för att ha ordning på grejerna.

Drabbas laget av nya skador framöver så kan oron växa, ja inte för att missa den givna slutspelsplatsen förstås, men kanske oron för att missa seriesegern.
Men med ordinarie lag kan det aldrig bli något annat än serieseger. Förmodligen med Edsbyn som förste utmanare.

I botten då? Förra säsongen låg bottenlagen alltså kvar på samma platser i sluttabellen som de hade under juluppehållet. Det bör vara en varning till AIK, Vänersborg, Frillesås och Åby/Tjureda som i nuläget utgör detta hotfulla bottenskikt.

Brobergs Martin Söderberg ligger i skyttetoppen med 21 mål och han följs av Christian Mickelsson, Bollnäs, på 19 och Oscar Wikblad, Edsbyn, med 18.
Relativt nya namn som ersatt de senaste årens skyttekungar.

Apropå skyttekungar så är det intressant att snegla lite på ryska Superleague nu efter Micke Carlssons landslagsuttagning. I ryska ligan har man hunnit med 11 omgångar och toppen är stenhård mellan SKA Neftyanik och Jenisej. Båda lagen har 31 poäng, vilket är sex mer än Dynamo Moskva.

I skytteligan har Erik Pettersson och Christoffer Edlund satt sig i rejäl respekt hos ryssarna inför VM i Irkutsk. Erik i Neftyanik toppar skytteligan på 28 mål före Christoffer på 25 i Jenisej.
Ha nu en riktigt God Jul så ser vi fram emot vår klassiker, Annandagsbandyn!

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA En rejäl skräll, en ordentlig skalp på ett topplag, en duktig upphämtning, ett par givna segrar och ett orosmoln. Det är några underrubriker för fredagskrönikan. Nu svänger det rejält om Elitserien. När man tittar på tabellen så är det bäst att kolla noga.

Vi bevittnar en ögonblicksbild. Den här tabellen kommer att ändra sig en massa gånger i vinter. Det är ju så himla kul att både imponeras av de stora och segertippade lagens spelkvaliteter, men också roas när dom ibland blir knäppta på näsan.

Vinterluvan lyfter jag ikväll förstås för skrällen i Vänersborg! Inte för att Frillesås vann i första hand. Utan för att de gör det mot ett synnerligen hemmastarkt lag hemma i deras egen bandyborg. Otroligt starkt. Det är insatser som dessa som gör att man inser att inget lag går säkert igenom serien. Och det är just sådana här matcher som gör att Elitserien kanske går mot sin roligaste säsong på mycket länge.

Den andra skalpen ikväll stod Bollnäs för. Vi visste att hälsingederbyt skulle bli kvällens hetaste match. Edsbyn har gått som tåget och var förstås favoriter. Men favoritskap är inget man har så mycket användning av inför ett klassiskt hälsingederby. Det har historien visat många gånger.

Tidigt i höstas skrev jag att jag trodde hälsingederbyna nu blir hetare än på väldigt länge. Jag har ännu inte haft anledning att ångra det tipset. Dessutom återstår ett antal derbyn i hälsingeskogarna mellan Bollnäs, Broberg och Edsbyn. Kapten Andreas Westh, åldermannen i Bollnäs, pigg som vanligt, visade vägen genom att sätta både den viktiga kvitteringen till 1-1 och även 2-1 för Bollnäs. På assist från en annan legendar båda gångerna, Per Hellmyrs.

Jag är övertygad om att de 2 255 på läktarna kommer tillbaka. Nästa bandyafton att njuta av i Hälsingland är redan på fredag med Broberg-Bollnäs för att inte tala om annandagsderbyt Edsbyn-Bollnäs.

Apropå Broberg. Laget såg under stora delar av matchen mot Sandviken ut som segrare. I
2-målsledning fyra gånger i matchen, 2-0, 3-1, 5-3 och 6-4. Den sista tvåmålsledningen med bara tiotalet minuter kvar av matchen. Men Sandviken gav sig inte. Lika imponerad som jag var av Brobergs optimistiska anfallsspel och målproduktion så imponerades jag av SAIK:s ständiga upphämtningar av dessa underlägen.

Laget gav aldrig upp och mycket välförtjänt fick Mäster Berlin sätta 6-6-målet i 90:e minuten. I avsaknad av Christoffer Edlund och Daniel Mossberg har något annat vuxit fram i laget. En kämpaglöd som kan bära ganska långt även i vinter.

Jag har varnat för Sirius hemma på Studenternas tidigare. Nu fick Hammarby uppleva det krigande uppsalalaget på dess hemmaarena. Den arena som så många lag vill till åtminstone en gång den här säsongen, finalhelgen i mars. Men innan dess så tror jag Sirius kommer att plocka poäng här och där av storlagen på Studan.

Hammarby var i ledning två gånger och såg i slutet ut att kunna plocka båda poängen. Men unge Samuel Heeger tog sista chansen i matchen när han klippte in en hörna endast 40 sekunder före slutsignalen.

Det är klart att jag också måste berömma de två lag som gjorde precis vad som förväntades. Villa tog en storseger borta mot AIK, helt enligt planerna förstås. Men det var kanske bra för Villa att ha AIK borta så här tidigt på säsongen. Segermarginalen blir nog inte lika stor på Bergshamra för de lag som möter AIK där senare i vinter.

Jag tror solnalaget kommer att spela ihop sig med tiden, för det är mycket som skall hamna i synk för tränare Bergwall. Äldre och yngre spelare, ryssar, svenskar och finnar i en salig men spännande blandning. Och med två spjutspetsar längst fram, när Patrik Nilsson förhoppningsvis är tillbaka, då blir AIK ganska vasst.

Vetlanda är också starkt i vinter. Åby/Tjureda hade inget att hämta i kvällens match. 7-0 kanske man får räkna med i baken, även om det aldrig är roligt att bli mållöst. Vetlanda är också synnerligen starkt hemma. Ikväll hade hemmalagets Pontus Nordström det torraste krutet och gjorde tre av de sju målen.

I veckans tidigare matcher fanns inga stora skrällar. Men en match som skilde sig var Motalas skalp på bortaplan mot Västerås SK. Motala är starkt hemma, men kan också överraska borta. Jag är säker på att det spridit sig ett orosmoln över många grönvita fans nu. Det är inte som vanligt med VSK.

Att se mesta mästarna i bottenskiktet är vi verkligen inte vana med. Men det är också det jag menar med att vi i år ska se tabellen som en ögonblicksbild. Jag är inte ett dugg orolig. Med så många kompetenta vinnarskallar och en lysande tränare i Micke Carlsson så handlar det bara om när man får ordning på grejerna, inte om.

Ta gärna en skärmdump på tabellen, det är nog enda gången som vi ser VSK i en tabell som fansen bara vill vända upp och ner på. Lugn, bara lugn säger jag. Jag litar på att grönvitt kommer att befinna sig en bra bit från bottenskiktet efter jul.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Fredagskvällens och lördagseftermiddagens elitseriebandy bjöd på några riktiga ytterligheter för oss som älskar den här sporten. Vattenbandy i Motala, sekretariatskandal i Västerås och bandynjutning av Vetlanda BK.

Jag tar det positiva först. Vetlanda är Elitseriens utropstecken så här långt. Förlust i premiären borta mot Villa med 6-2. Sen idel segrar: Motala hemma 3-2, AIK borta 3-2, Västerås hemma 6-5 och nu alltså vinst mot Bollnäs borta med 3-2. Och som man segrar på Sävstaås i Bollnäs!

En frejdig, snabb och offensiv bandy som jag tror en hel del i hälsingepubliken också njöt av. Jag gjorde det i alla fall till fullo och imponerades av det gula smålandslaget. Först 0-1 och 0-2 inom 4 minuter i första halvlek av ynglingarna Emil och Pontus Nordström och sen Emil Fedorov med 0-3 innan bollnäspubliken ens doftat på halvtidsglöggen. Man blir verkligen glad när man ser sån bandy.

De två negativa händelserna då. Ja, den ena är inget att göra någonting åt alls. Ösregn över isstadion i Motala på lördagen och ett rent lotteri om hemmalaget skulle kunna skrälla mot en av seriefavoriterna eller om hälsingarna skulle plaska bäst.

Och gästerna gjorde det bäst, men i övrigt kan vi lämna den här vattenkampen och hoppas att det var den enda för säsongen. Hyllas bör ändå de 497 entusiasterna som betalade entré.

Skandalen skedde i mötet mellan VSK och Hammarby. Matchsekretariatet släppte in utvisade hemmaspelaren Joel Engström flera minuter för tidigt när han skulle suttit utvisad 10 minuter. Och dessutom reagerade ingen som borde ha reagerat på detta uppenbara. Inte fjärdedomaren, inte domarna på isen och tyvärr inte heller TV-kommentatorerna.

Till råga på allt fick VSK göra mål och gå upp i 3–0-ledning när Hammarby skulle varit två man mer. Nu är det lätt att fnysa lite och säga ”jaja, men det blev ju ändå 6–0 till VSK, vad tjafsar ni om?”.

Men regler måste följas, vart är vi annars på väg? Nu är det dock så fint ordnat i denna TV-ålder att allt är kontrollerbart i efterhand. Lika mycket som tävlingsjuryer tar TV-bilderna till hjälp när det skall bedömas avstängningar (senast i World Cup), så blir alla fel enkla att kolla när elitseriematcherna TV-sänds och arkiveras. Hammarby har lämnat in protest och kräver att matchen skall spelas om.

Efter att själv ha tittat på bilderna, matchklockan och sekretariatets protokoll idag så kan jag bara konstatera att ett grovt fel gjordes. 3-0-målet gjordes när Hammarby skulle varit två man mer.

Vad ska beslutet efter protesten bli då? När jag funderar på vad ett beslut kan bli, så ser jag inte att Bandyförbundet kan besluta något annat än att matchens spelas om. Hur ska man annars göra? Hoppas nu att resten av vintern blir fri från ledsamheter av det här slaget.

I övrigt då? Som tippat så fick Frillesås sota för att Bollnäs klappade dit Villa i förra matchen. Villa vann nu enkelt borta.
AIK kämpade till sig en poäng hemma mot Vänersborg under sista halvtimmen.
Starkt.

Och Sandviken tog två viktiga bortapoäng mot Sirius idag med en klar seger.
Starkt även det mot Sirius som är mycket bra just hemma på Studenternas.

Kjell Anderstedt

* EN SÖNDAGSKOMPLETTERING TILL LÖRDAGSKRÖNIKAN

Sedan igår, då min ovanstående krönika skrevs, har ett par saker framkommit. Dels har Christer Persson i Bandyförbundets tävlingskommitté uttalat sig i media att det inte är troligt att man beslutar om omspel i matchen Västerås-Hammarby och dels har jag själv klockat när saker och ting hände i matchen i fredags, utan att lita till den ofta osäkra tiden på matchklockan i arenan eller TV-sändningens matchtid, som dessutom startades först efter en hel minuts spel i andra halvlek!

Vad var det egentligen som hände och när?
Joel Engström fick 10 minuters utvisning i slutet av första halvlek och han satt av de första 40 sekunderna innan pausvilan. VSK ledde med 1-0. Han skulle således vara åter i spel i andra halvlek efter 54.20.

En minut in på andra halvlek gör VSK 2-0 när Engström sitter utvisad. Han släpps sedan in på isen igen redan efter 51.48, alltså 2 minuter och 32 sekunder för tidigt. Detta sker samtidigt som lagkamraten Stefan Edberg får en 10 minuters utvisning.

Efter 53.58 gör VSK 3-0 efter att laget under 2 minuter och 10 sekunder varit en man för mycket på isen eftersom Engström felaktigt var med i spelet. Målet bokförs av sekretariatet 54.45 eftersom alla händelser bekräftas först när spelet blåses igång igen.  

Varför påkallar inte matchsekretariatet domarnas uppmärksamhet när de släppt in Engström mer än två och en halv minut för tidigt? Det finns ju till exempel en fjärdedomare vid sidan av isen att kontakta för sådant. Hade det gjorts hade allt kunna rättats till direkt.

Det ska också sägas att det här fallet är unikt. De som jobbar i sekretariaten är ofta väldigt rutinerade och kunniga och har ett bra samarbete med domarna. Därför rättas misstag som begås oftast till så fort som möjligt och framför allt under pågående match. Men här gick det väldigt fel.

Till sist, vad kan beslutet på protesten bli?
Det finns alltså inte stöd för omspel i tävlingsbestämmelserna. Domarens beslut i fakta som rör matchen är enligt spelreglerna slutgiltiga. Fel som begås av matchsekreterare ses som ett sådant fakta som rör matchen och kan därför inte leda till omspel.

Om matchsekretariatet gör ett fel så förutsätter alltså spelreglerna att det rättas till av domarna så fort felet upptäcks under matchen. Här har felet inte alls rättats till och då blir ju konsekvenserna värre, när till och med ett felaktigt mål får göras.

Under måndagen beräknar Bandyförbundet att ta ställning till Hammarbys protest.

Oavsett vilket beslut det blir så är det nog en del som har anledning att ta lärdom av det som hände i Västerås i fredags.

KRÖNIKA Jag har ingen insyn i min lägenhet. Det är jag oerhört glad för ikväll, ni anar inte. Hade jag insyn hade förmodligen någon av mina portugisiska grannar kontaktat de sociala myndigheterna för att ta hand om en galen svensk psykopat.

Ja, herreminje…Sicken bandykväll det blev. Självklart är alltid den bästa behållningen att på plats få uppleva bandy, höra skären, njuta av passningarna och uppleva stämningen. MEN det är absolut inte fy skam att som ikväll få använda alla upptänkliga digitala verktyg för att kunna följa alla matcher.

De här fyra matcherna fick jag följa i en modern mix mellan teve, dator, padda och mobiltelefon och den gav ju allt som man kan tänka sig. Toppmötet i Edsbyn i en match som hade allt av njutbar bandy i hög fart och två enormt kompetenta lag.

På Studenternas verkade matchen avgjord efter att Sirius gjort 4-0 efter 20 minuter, men icke. Åby/Tjureda var väl seriens hittills mest utdömda lag att åka genom halva Sverige för bortamatch mot Bollnäs. Men så som laget stred och gav hälsingarna en riktig fajt. Vetlanda imponerade när man stod upp mot AIK på Bergshamra. Men vi tar det i tur och ordning.

I bandykyrkan i Edsbyn laddades det för den här säsongens första stormöte. De självklart tippade finallagen Edsbyn och Villa. Om vi gladdes mycket åt publiksiffrorna i premiäromgången så var väl publiktillströmningen i Edsbyn den enda besvikelsen ikväll. 1 443 personer är lite för svagt för en sån fajt. Och matchen var värd betydligt flera åskådare.

Den hade allt, precis allt. Det var fart och fläkt, spänning ganska länge, grinigt och känslor i alla fall i första halvlek och briljanta individuella prestationer. Tipset att de här två lagen kommer att gå kanske längst i mars känns bara starkare. Men sett till hela matchen var det en rättvis seger för mästarna. Laget tog hand om spelet stora delar av andra halvlek och visade varför man är mästare.

Matchen på Studenternas blev helt makalös. Sirius körde över Broberg de första 20 minuterna och klämde in 4-0 innan söderhamnarna hade fattat att matchen ens börjat. I den andra halvleken förändrades matchbilden fullständigt. Det var i stort sett ett lag på banan. Broberg pressade och det vete sjutton om de inte nu har svenskt rekord i missade målchanser.

Inget lyckades, vare sig frilägen, hörnor eller skott i öppna lägen. Men till sist fick Broberg hål på Sirius och sen knaprade man in på underläget. För oss som gillade dramatiken tyckte det var synd att 4-3-målet kom när det bara var en minut kvar av tilläggstiden. Var det en rättvis siriusseger? Ja, det vete sjutton. Men starkt var det av hemmalaget ändå och jag har varnat för uppsalalaget tidigare och gör det igen.

Vetlanda utmanade AIK direkt i bortamötet i Stockholm. Niklas Gälman gjorde 0-1 redan efter 5 minuter. Men sen blev det inte spelet och målen som kom att dominera den här tillställningen. Första halvleken hade fem 10-minutersutvisningar och andra halvleken 8. Hela 130 utvisningsminuter på 90 minuters bandy (!)…

Det är klart att det då blir tillfälligheter som avgör. Helt klart var det hemmalaget AIK som förlorade mest eftersom gnaget hade 8 av de 13 tiominutersutvisningarna. Det håller inte om man skall plocka poäng i elitserien. I 80 av matchens 90 minuter satt någon svartgul på botbänken. Här får nog Bergwall ta ett rejält snack med laget om man ska stå upp mot lagen i högsta serien.

Vem hade tippat att Åby/Tjureda skulle skaka Bollnäs? Ingen, tror jag. Jag trodde det skulle bli en kross. I snökaoset på Sävstaås avgjordes matchen i 3 halvlekar om 30 minuter. Åby/Tjureda hade som bäst ett 4-3-underläge efter drygt två tredjedelar. Men att Bollnäs nu vann var långt ifrån den viktigaste segern för bollnäsbandyn den här veckan.

Den absolut största segern på väldigt länge uttalas istället BRO 4:4. Jag säger bara Bro 4:4. Det är detaljplanen för det gamla SJ-området i Bollnäs. Den har blivit överklagad, men häromdagen så kom domen att överklagan avslogs. Detaljplanen som överlevde denna överklagan innebär nu att det är grönt ljus för en bandyhall i Bollnäs.

Samhällsbyggnadsbolaget får nu köpa fastigheten av Bollnäs kommun och bygga den hall som det pratats om sen Snoddas dagar. Om Åby/Tjuredas hallbygge är bandyhistoriens snabbaste så är Bollnäs bandyhall ett resultat av världshistoriens längsta hallprocess. Äntligen! Grattis Bollnäs GIF! Å tack Åby/Tjureda för en riktig kämpainsats!

Kjell Anderstedt 

Resultat, fredagens elitseriematcher

AIK-Vetlanda 2-3 (1-1)

Mål, AIK: Jimmy Jansson, Patrik Nilsson.
VBK: Niklas Gälman, Axel Ekholm, Patrik Johansson.

Bollnäs-Åby/Tjureda 5-3 (3-1)

Mål, Bollnäs: Christian Mickelsson 3, Christoffer Fagerström, Per Hellmyrs.
Åby: Andreas Lysell 2, Viktor Johansson.

Edsbyn-Villa 3-5 (1-1)

Mål, Edsbyn: Mattias Hammarström, Jonas Edling, Matteus Liw.
Villa: Martin Karlsson, Tim Persson, Martin Andreasson, William Arvidsson, Jesper Eriksson.

Sirius-Broberg 4-3 (4-0)

Mål, Sirius: Teemu Määttä, Simon Karlsson, Nils Bergström, Kalle Mårtensson.
Broberg: Martin Söderberg, Erik Jonsson, Vadim Arkhipkin.

KRÖNIKA Nu börjar det hända saker i World Cup-turneringen. Vissa förutsägelser som i alla fall jag hade efter onsdagsmatcherna kom på skam rejält. Och det fanns ett par särskilt olyckliga spelare under torsdagen.

Villaspelaren Martin Johanssons oturliga skada har redan omnämnts i annan text. I skrivande stund vet vi inte vilken skada han ådragit sig eller hur rehabiliteringstiden ser ut. Men det såg inte trevligt ut när han rullades av banan på bår. Den andre spelaren som inte kommer minnas den här dagen i det vackraste ljus är Nicklas Gustafsson i Frillesås.

I förlustmatchen mot Sandviken blev han först utvisad för fasthållning och sedan vräkte han ur sig sånt som inte passar i text. Det renderade honom ett grovt matchstraff.

Till betydligt trevligare prestationer från torsdagens 10 matcher. För enkelhetens skull kan vi ta det i bokstavsordning.

Grupp A
Villa Lidköping klev in i handlingarna och gjorde vad man skulle med ryska Baikal Energy, varken mer eller mindre. Stabila 6-4. Det andra rysslaget Vodnik hade inga problem med Vetlanda utan tog en säker 4-2-seger. Vodnik har varit starkt så här långt och kan knäppa Villa också med litet flyt. Dessa lag kommer att placera sig som etta och tvåa. Det känns säkert.

Grupp B
Hammarby hade chansen att se till att samtliga lag i gruppen hamnade på 3 poäng inför sista omgången i morgon kväll. Nu var dock Bajen numret för kort mot Dynamo Moskva och står nu utan poäng inför de avgörande två matcherna. Trots det är det helt öppet om de två förstaplatserna i gruppen. AIK imponerar, var så när att ta poäng av Dynamo i första matchen och tog Brobergs i andra matchen.

Grupp C
Inte mycket att säga något om. Två matcher spelade, där Västerås först slog Vänersborg med uddamålet, 4-3. Sedan en riktig nattmatch Veiterä-Jenisej. Som blev turneringens riktiga utskåpning hittills. Finländarna hängde med ett tag. I andra halvlek var det kattens lek med råttan. 13-2 till slut för Jenisej.

Grupp D
Ryska mästarlaget Neftyanik vinner den här gruppen. Laget har bara Frillesås kvar. Kampen om andraplatsen står mellan Sandviken och Motala. Helt ovisst, men det lär bli tufft för det vinnande laget att ta sig till kvartsfinal som en av de tre bästa tvåorna. Båda har minusmål i nuläget så det blir kämpigt.

Grupp E
Torsdagens utskåpning kom i det hett emotsedda hälsingederbyt Edsbyn mot Bollnäs. Tror nästan lagen redan nu är trötta på att möta varandra. Matchen denna torsdag blev den fjärde matchen mellan lagen i höst. Vi trodde på en spännande kamp, men aj vad man bedrog sig. Det fanns ett lag på planen, Bollnäs gjorde en helgjuten match medan inget i Edsbyn stod att känna igen. 7-2 i målskillnad kan bli betydelsefullt i sluttabellen för båda lagen.

Under fredagen rullar World Cup vidare med en hel del spännande matcher. Vodnik-Villa är en kraftmätning. Både Vetlanda och Edsbyn skall mätas med ryssar, Baikal Energy respektive Uralsky Trubnik. Men fredagskvällen innehåller fyra kanonmatcher som också är betydelsefulla för utgången av grupperna. Broberg-Dynamo Moskva och stockholmsderbyt AIK-Hammarby blir väldigt avgörande för gruppen. Jenisej mot Västerås är en annan godbit liksom Sandviken-Motala som blir helt avgörande för vilket lag som tar andraplatsen efter Neftyanik.

Eftersom det inte räcker att bli tvåa för att gå till kvartsfinal så blir avslutet i grupperna under fredagen och lördagen mycket intressant.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Den gångna våren har inneburit ett intensivt släckningsarbete på ett antal platser i landet. Hur skulle katastrofala ekonomier räddas? Vilka skulle klara det? Vilka skulle gå i konkurs?

Oroshärdarna i ett flertal etablerade och legendariska bandyklubbar var många. Skulle Västerås, Sandviken, Hammarby och Vänersborg överleva? Skulle Elitserien överleva? Skulle vi få ett lag till från Stockholm eller skulle det ekonomiska repet dras för AIK och erbjudandet gå till Falun?

Om de tre största av dessa klubbar, Västerås, Sandviken och Hammarby skulle försvinna från Elitserien — skulle vi ha någon elitserie värt namnet då?

Ja, frågorna var många när säsongen avslutades med SM-finalen i mars. Hela bandysveriges blickar riktades nu istället mot ekonomiska nyheter och rapporter från årsmötena.
I skrivande stund har de flesta elitserieklubbar haft sina årsmöten. Kvarstår gör AIK, Bollnäs, Broberg, Frillesås och Edsbyn, dessa väntas ha årsmöten efter sommaren.

Hur har det gått då? Jo, alla överlevde. Alla lag erövrade Elitlicensen för den kommande säsongen. Det finns kvarstående osäkerhet kring IFK Vänersborg. Allt avgörs i Tingsrätten där klubbens ackordsuppgörelse skall godkännas eller avslås — avgörandet står den 8 juli!

Inför den så har IFK Vänersborg ett minus i resultatet på 4,6 miljoner för det gångna året och ett underskott i eget kapital på 4,5 miljoner.

Tittar vi på de tre stora så är det litet svårt att jämföra klubbarna då deras resultat på årsmötena presenterades på olika sätt. VSK redovisade en förlust med 1,9 miljoner och Hammarby en förlust på 651 000 kronor. SAIK redovisade en vinst på 2,3 miljoner för det gångna året, men då är ”livräddningens” miljoner med i det resultatet.

När det gäller eget kapital har VSK ett minus på 1,4 miljoner medan Hammarby och SAIK har positiva egna kapital på 144 000 kronor respektive 106 000 kronor efter räddningspengarna.

SM-vinnaren Villa-Lidköping har ett resultat för den gångna säsongen på 474 000 kronor och ett eget kapital på drygt 2 miljoner. Åby/Tjureda har ändå de unikt bästa finanserna av alla svenska elitlag. Trots en liten förlust på 200 000 kronor har klubben ett eget kapital på hela 5,9 miljoner (!).

MEN…MEN…MEN…
Det är nu jobbet börjar. Bränderna är släckta, men nu skall det byggas på nytt, med helt nya ekonomiska villkor. Skall det lyckas så är det mycket som skall klaras av. Framför allt tror jag att glädjekalkylerna måste bort och likaså att kasta pengar på snabba framgångar. Det kommer inte att funka framöver.

Trovärdighet, ansvarstagande och klokskap måste styra. Många klubbar har rejält vikande publiksiffror. Styrelserna måste börja förvärva sin ansvarsfrihet på riktigt, inte genom slentrianbeslut på årsmötet.

Det är lätt att budgetera med en publikökning, men den fråga man tyvärr ofta missar att svara på är HUR? Det är en sak att sätta mål, men det är hur:et som är det avgörande. Publiksiffror och sponsorsintäkter måste öka, det säger alla. För att komma fram till hur så måste man tillåta sig att tänka nytt och gärna utanför den traditionella boxen.

För publiken är en bandymatch på högsta nivå en helhetsupplevelse där allt måste vara tilltalande. Man måste känna sig välkommen från det att man kliver av bussen, ur tunnelbanan eller ur bilen på parkeringen. Det är viktigt att de som nu gnuggar sina geniknölar kan se ur publikperspektivet och se på bandyupplevelsen utifrån besökaren.

Allt har betydelse för den. Parkeringen, biljett- och entréhanteringen, kiosker och restauranger, prisnivåer, speakerns tilltal, hur vi tar hand om våra medlemmar och säsongsgäster, en musik i arenan som motsvarar medelbesökarens smak och så vidare och så vidare.

Och självklart behöver en snabb och offensiv bandy också finnas där.
Nya idéer till samarbeten med sponsorer och finansiärer kanske måste till. Att utveckla utbytet till att vara mera än en reklamtext på matchtröjan eller skylt i hallen är jätteviktigt.

Det finns mycket höga kompetenser i klubbarna nu. Ett flertal klubbar har projekt för ungdomsutveckling, demokrati- och mångfald, lagbygge och ledarskap. Att erbjuda sponsorerna att få ta del av det klubbens egna kompetenser på dessa områden genom t.ex. föreläsningar på företaget kan vara en bättre betalning för en sponsor än bara en reklamskylt.

Det viktigaste av allt tror jag är att våga tänka nytt och att hitta möten för klubbarna att dela med sig mellan varandra av goda idéer, lyckosamma projekt och bra erfarenheter.
Den kommande säsongen blir därför intressant och spännande både på och utanför isen.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Dörren till Silly Season-rummet inom svensk elitbandy börjar stängas så smått. Den är inte låst och reglad ännu, det finns fortfarande tid till övergångar. Men de spektakulära värvningarna är nu genomförda.

Och vilken avslutning det blev när de två forwardsstjärnorna Christoffer Fagerströms och Patrik Nilssons nya klubbadresser blev klara. Dom bytte städer med varandra. Christoffer bytte Stockholm mot Bollnäs och Patrik gjorde precis tvärt om.

Samtidigt som målkungen David Karlsson lägger klubban på hyllan.
Här förlorar svensk bandy en stor artist.

Jag konstaterar att Elitserien får nya styrkeförhållanden. Under den gångna säsongen var det Villas stjärnvärvningar och lagbygge som genomsyrade allt.

Men att med den pressen på sig vinna World Cup, Elitserien och SM-guldet imponerade stort.

Men inför den nya säsongen så är det inte alls lika givet att Villa kommer att gå hela vägen. Nu är det flera lag som mycket väl kan slåss om det. Detta trots att Villa fortfarande måste sägas ha den mest helgjutna lagmaskinen. Därom tvistar inga lärde.

Och att redan nu kasta fram tips på hur serien kommer att utkristallisera sig är kanske en harakirihandling av en bandykrönikör. Samtidigt är det kul när s.k. experter sticker ut hakan och sätter sig själv i pant.

Man lovar ibland att äta hattar, gå långpromenader mellan bandyorter eller förnedra sig på annat sätt om man skulle råka ha fel i sina antaganden.
Jag tänker inte bjuda på den typen av löften, men jag kan inte låta bli att göra graderingar av lagens styrkeförhållanden efter nu genomförda lagbyggen.

Favoritskapet från i vintras blir Lidköpingslaget inte av med. Till det har man ett alldeles för bra lag med landslagsmässiga spelare i alla lagdelar. Pressen blir stor även kommande säsong. Det måste bevisas att klubben inte var en fluga som dansade en vinter (inte så många flugor dansar på vintrarna förstås – men ni fattar).

Nu ska det bevisas att klubben har startat en ny era av framgångar. Men med uppstickande lag som stärkt trupperna betydligt så går inte ens Villa säkert.

Edsbyns värvning av Simon Jansson från Västerås och Bollnäs som lyckats plocka hem både Daniel Mossberg och Christoffer Fagerström gör att derbyna i bandykyrkan och på Sävstaås kommer att dra horder av publik. Kul!

Båda lagen höjer sig till en nivå precis under Villa, det är jag helt säker på.
Jag tror det i första hand blir dom som utmanar.

Sandviken, Västerås och Hammarby kommer slåss om en semifinalplats.
Alla tre går ur Silly Season med väldigt bra lag. Klubbarna har lyckats med två trolleritrick under våren, att genomföra de ekonomiska stålbaden och att behålla en stark trupp med ett flertal landslagsspelare.

Ja, det har visserligen omsatts spelare, men resultaten är fullgoda för alla tre, tycker jag.
Där har vi vinterns sex stora lag.

De åtta övriga är litet mera svårbedömda. Jag tror Motala tar ytterligare ett steg sedan i vintras. Laget imponerade i slutspelet. Ett annat lag jag tror tar nya steg framåt är Sirius. Utöver dessa två tror jag även Broberg, Vänersborg och Vetlanda kommer att slåss om att få kvala sig till kvartsfinal.

Med ovanstående förutsättning bör också World Cup i Sandviken 10-13 oktober bli mera publikdragande än på många år.

Kvar är Åby/Tjureda, Frillesås och AIK. Svårtippade lag, men något av dessa får lämna Elitserien.
AIK ja, vi väntar nu med stor spänning på resultatet av den utredning Svenska Bandyförbundet genomför kring AIK.

Det skulle onekligen vara en tråkig bandynyhet om AIK degraderas innan Elitserien ens börjat.

Men varken Stig Bertilsson, förbundsordföranden eller AIK:s nye klubbchef Daniel Johansson har tydligt kunnat säga att AIK blir ett elitserielag i vinter.

Här har Bandyförbundet säkert en hel del huvudbry. Det ska å ena sidan mycket till för att man skall lyfta bort AIK från den plats klubben spelat till sig.

Men å andra sidan kan inte förbundet skapa ett prejudikat och se mellan de ekonomiska fingrarna i ett läge där man sagt sig ställa ännu högre krav på elitklubbarnas ekonomiska ansvar.
Knivigt — det är nog bara förnamnet.

Kjell Anderstedt