Stor genomgång — av alla lag: ”Kan bli hur bra som helst”

,

KRÖNIKA När vi nu börjar närma oss juletider tänkte jag sammanfatta lagens insatser så här långt in i säsongen. Detta gör jag i alfabetisk ordning.

Bollnäs

Trots att Bollnäs fortfarande huserar ute på klassiska anrika Sävstaås när man tränar och spelar sina hemmamatcher tycker jag att Bollnäs har gjort en riktigt bra första halva av serien.

Man har lyckats få ihop en härlig blandning av unga och äldre spelare som så här långt har dragit åt samma håll. En stor anledning till denna framfart är enligt mig att man inför den här säsongen fått in Sveriges bästa tränare, Svenne Olsson.

Att Svenne har erfarenheter som spelare, ledare och klubbchef samt att han idag har huvudansvaret för det svenska bandylandslaget visar bara på att han sitter inne med en hel del kunskaper inom sporten.

Jag är övertygad om att Svenne och hans mannar tar sig till ett slutspel, och väl där kan giffarna ”skrälla” sig vidare till minst en semifinal om man får allt att klaffa och vara fri från skador på sina nyckelspelare, Westh, Helavuori, Hellmyrs, Milerud, Mickelsson och Nilsson samtidigt som de mindre namnkunniga spelarna tar ett kliv till i ett slutspel.

Broberg

I september månad blev Broberg bäst i Hälsingland när man vann DM efter att ha besegrat Edsbyn med 7-5 i finalen. Nu är det december och man är sämst i Hälsingland och enligt mig också seriens största besvikelse så långt.

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att Broberg skulle ligga så långt ner i tabellen som de gör nu med tanke på vilka spelare som finns i truppen. Men vad jag har hört och kunnat läsa mig till så har laget haft stora skadebekymmer på sina nyckelspelare vilket gjort att man inte fått någon kontinuitet och flera spelare har blivit placerade på nya och ovana positioner.

Så länge Broberg har spelare på skadelista bör man först och främst försöka se till att vinna matcherna mot lagen som man har efter sig i tabellen. När man sedan får tillbaka sina spelare är det dags för Broberg att visa lite attityd och hjärta för klubben om man skall lyckas ta sig till slutspel.

Jag tror att Broberg tillslut ändå kommer att reda ut hela denna situationen och tar sig till slutspel och får börja med att spela åttondelsfinal. Här känner jag dock att det kan ta stopp för hälsingelaget beroende på vilket lag som står på andra sidan. Men som sagt, allt kan hända i ett slutspel och det återstår att se vad Broberg hittar på.

Edsbyn

Dom regerande svenska mästarna tycker jag har inlett säsongen så här långt med att blanda och ge, tycker inte alls att dom ser lika vassa ut som de gjorde i slutet av förra säsongen (slutspel och finalen).

Drivet och farten som man då visade upp tycker jag har avtagit, för när till och med den snabbskrinnande finländaren Thomas Määttä inte flyger fram lika ofta över planen får mig att fundera vad som händer? Samtidigt har också Edsbyn haft lite skador på några nyckelspelare.

Dock är ju inte bandy en one man show utan det krävs att flera spelare kliver fram och vågar misslyckas. Just nu känns det som att Edsbyn har fallit tillbaka till sitt spel där man sätter full fart framåt via en kant och sedan söker man en hörna så snabbt som möjligt då man vet att man har ett mycket starkt skytte att tillgå.

Självklart ska man utnyttja sina styrkor som man har via hörnor när inte spelet kuggar i fullt ut, men om man nu inte hittar tillbaka till det tidigare spelet kommer nog Edsbyn få det väldigt hett kring öronen i ett slutspel. Mitt tips blir att Edsbyn ryker i en semifinal.

Falun

Gamla klassiska Falu BS är tillbaka i högsta serien igen, riktigt roligt tycker jag.
Frågan är om de själva tycker det är lika roligt att vara tillbaka?

Falun har ett lag med många yngre spelare som går en ljus framtid till synes samtidigt som man har några äldre icke namnkunniga spelare i truppen. Och med facit i hand så här långt in i seriespelet kanske man inte riktigt var redo för att ta sig an elitserielagen denna säsongen?

Om inte Falun ska åka ur elitserien krävs det att man lyckas vinna mot lagen som ligger i närheten av dom i tabellen och att man sedan kanske kan stjäla några poäng av lagen som ligger på den övre halvan av tabellen.

I slutändan tror jag ändå inte att Falun är det lag som åker direkt ur elitserien utan att man blir ett av de två lagen som får kvala sig kvar i den högsta serien eller att man har spelat färdigt när den sista omgången är spelad.

Frillesås

Här har vi ytterligare ett nytt ansikte i elitserien, roligt att det har tillkommit ett till västkust lag i form av Frillesås. Som jag skrev i en tidigare krönika så fick Frillesås inleda säsongen med att spela fem matcher på bortaplan på grund av att man inte lyckades få till en spelbar is på Sjöaremossen.

Man har inte heller lyckats rosa marknaden som Hallands första lag i den högsta serien när man har placerat sig i den lägre regionen. Och jag tror att Frillesås kommer att befinna sig där nere fram till sista omgången är färdigspelad.

Jag tror att Frillesås blir ett lag som får kvala sig kvar i högsta serien på grund av att inte den där rutinen finns där. Men i ett kval kan allt hända och jag skulle inte bli förvånad om Frillesås även spelar i elitserien säsongen 2019/2020.

Hammarby

Här har vi ett lag som inte riktigt heller har fått alla pusselbitarna på plats ännu. Trots att Hammarby tappade några spelare inför den här säsongen så tycker jag att man fick behålla själva stommen som består av en hel del namnkunniga spelare.

Trots detta tycker jag att Hammarby inte ser lika vassa ut som föregående säsong, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som inte klaffar. Är det en polsk riksdag i omklädningsrummet? Har spelarna olika ambitionsnivåer? Är det för mycket som händer i föreningen som påverkar spelarna i laget?

Oavsett vad det handlar om är det på planen som det viktigaste jobbet måste ske om klubben vill ta sig direkt till en kvartsfinal och slippa spela åttondelsfinaler.

Kanske kommer allting avgöras i den absolut sista omgången om det blir åttondelsfinal eller kvartsfinal? Det kommer i alla fall krävas att flera spelare än Fagerström, Jonsson, Pizzoni Elfving och Gilljam kliver fram om man ska slippa åttondelen. Mitt tips blir att Bajen åker ut i kvartsfinal.

Motala

Antingen så har Motala spelat färdigt eller så har man krigat sig fram till en åttondelsfinal när serien är slut. Motala är såhär långt in i serien det lag som kryssat flest matcher, och fortsätter man att plocka en poäng hit och dit så kan det mycket väl bli åttondelsfinal.

Om jag inte är helt fel ute nu så är Motala det lag i elitserien som har den absolut lägsta medelåldern, men dessa ynglingar har gjort det helt ok än så länge med tanke på deras rutin osv.

Lyckas ”grabbarna” ta sig till en åttondelsfinal i elitserien ska man enligt mig vara jävligt nöjda med sin prestation. Men i ett eventuellt slutspel tror jag att det tar stopp direkt, om de inte läser detta och vill bevisa motsatsen.

Sandviken

Efter att ha avsluta fjolårssäsongen på sämsta tänkbara sätt genom att få stryk i en SM-Finalen med 4-0 mot Edsbyn borde det finnas en hunger av revansch hos Saik spelarna.

Denna revansch lusta har man visat upp under försäsongen genom att man lyckades ta sig till final i både Svenska Cupen och World Cup men tyvärr för deras skull fick se sig besegrade i båda finalerna.

Nu har man släppt dessa förluster och man är inne i seriespelet och Sandviken är som alltid med där uppe i toppen av tabellen, nu är det bara en fråga om på vilken plats man hamnar på när serien är färdigspelad.

Att Saik kliver direkt in i en kvartsfinal är det inget snack om enligt mig, och om man sedan tittar på statistiken så är chansen rätt stor att de också går vidare till en semifinal men där kan det bli semester för Saik spelarna om man inte visar tillräckligt med hjärta och kämparglöd.

Sirius

Frågan är om det även under nästa säsong kommer spelas elitseriebandy på studenterna i Uppsala? Hittills ser det i alla fall ut som så då Sirius i skrivande stund ligger på en elfteplats i serien vilket innebär att man även nästa säsong kommer att spela i elitserien, men att man får ta semester när alla seriematcher är färdigspelade.

För Sirius del tror jag att man är rätt så nöjda med att hålla sig kvar i elitserien med tanke på den speltrupp man har att tillgå, men det är ju alltid roligare att förlänga säsongen med ett eventuellt slutspel.

Dock är jag ganska övertygad om att så inte blir fallet för Uppsalalaget, om nu inte av lagen ovanför dom gör en dålig andra halvlek av säsongen samtidigt som Sirius fortsätter att vinna sina måstematcher mot lagen som jagar dom bakifrån.

Skulle dom nu mot all förmodan lyckas ta sig till ett slutspel så är jag i alla fall ganska säker på att Sirius får lägga sina klubbor och skridskor på hyllan efter åttondelsfinalen. För oavsett vilket lag Sirius ställs mot i en eventuell åttondelsfinalen tror jag att deras motståndare är ett bättre lag som vinner över Sirius.

Tellus

Inför säsongen 2016/2017 tackade Tellus ja till en gratisplats i elitserien när inte Kungälv fick någon elitlicens och Tellus var laget som stod närmast på tur.

Sedan dess har Tellus på ett eller annat sätt lyckas hålla sig kvar i elitserien, men jag är rätt säker på att Tellus inte kommer spela i elitserien nästa säsong då man i skrivande stund ligger sist i tabellen med ynka en poäng på kontot. Men om man tittar på Tellus resultat så här långt in i serien så har man kunnat haft något poäng till då man har förlorat tre matcher med uddamålet.

Att Tellus inte har några namnkunniga spelare i truppen kanske inte är så konstigt med tanke på att större delen av lagets spelare får betala från egen ficka för att spela elitseriebandy. Och med tanke på vad det kostar att spela bandy på elitnivå idag tycker jag att spelarna i Tellus ska hyllas för sin insats vid sidan av planen då man genom detta verkligen visar hur mycket man brinner för sporten och för klubben oavsett vad det kostar.

Om nu Tellus åker ur elitserien ställer jag mig själv två frågor, den första är om vi någonsin i framtiden får se Tellus spela bandy på högsta nivå igen? Och den andra frågan är om detta kanske blir slutet för Tellus bandy eller om man även i framtiden lyckas behålla eller hitta spelare som är villiga att betala för att spela bandy.

Vetlanda

Efter att ha tappat sina stora stjärnor och poängplockare från förra säsongen, Johan Löfstedt och Joakim Andersson till Villa Lidköping inför den här säsongen har man ändå gjort det ganska bra och man har placerat sig i mitten av tabellen.

Att det gulsvarta laget från Småland kommer att få fortsätta spela ett slutspel efter seriespelet tvivlar jag inte en sekund på, frågan är bara om man får börja med en åttondelsfinal eller kvartsfinal?

Jag tror att Vetlanda får börja spela åttondelsfinal men där kan man mycket väl spela sig vidare till en kvartsfinal. Men sedan ska det mycket till om man ska ta sig vidare till semifinal, så mitt tips är att det hela stannar vid en kvartsfinal för Vetlanda denna säsong.

Villa-Lidköping

”Villa men inte kunna” är ett ordspråk som har förknippats med Villa Lidköping en längre tid efter att man aldrig har lyckats prestera när det verkligen gäller och man har aldrig lyckats vinna det där SM-Guldet som man saknar så mycket i föreningen.

Efter värvningarna av Johan Löfstedt och Joakim Andersson från Vetlanda inför den här säsongen har ju inte förväntningarna minskat på Villa. Nu har man bevisat på försäsongen att man kan vinna stora matcher när det verkligen gäller när man lyckades vinna World Cup. Dock tror jag att det krävs att Villa Lidköping vinner ett SM-Guld för att bandyfolket ska sluta säga, Villa men inte kunna.

Och så här långt in i serien ser det bra ut då man i skrivande stund ligger högst upp i tabellen, men Villa är och kommer att vara ett jagat byte resten av säsongen som många lag vill sätta käppar i hjulet för. Vi får helt enkelt se hur Villa presterar i ett slutspel i februari och hur långt det räcker.

Vänersborg

I skrivande stund hittar vi Vänersborg på en femteplats i tabellen, detta trodde jag aldrig när säsongen drog igång med tanke på att deras försäsong inte riktigt gick som på räls. Jag nämnde tidigare att jag trodde tränaren Holopainen skulle få sparken innan säsongen drog igång men Vänersborg har verkligen visat tålamod i den frågan och det verkar ju ha varit ett rätt beslut.

Men eftersom att serien är så pass jämn den här säsongen krävs det att Vänersborg fortsätter prestera på en hög nivå om man ska lyckas ta sig direkt till en kvartsfinal och slippa åttondelsfinalen.

Om detta ska bli fallet så tror jag att flera spelare måste börja leverera, man kan inte bara förlita sig på att Hedqvist, Viklund och Öhrlund står för målproduktionen. Det kanske fungerar för att ta sig till ett slutspel men väl där måste flera spelare vara med och dra tåget framåt.

Även om Vänersborg har överraskat mig och kanske några andra så är mitt tips att det hela tar slut i en kvartsfinal som så många gånger tidigare.

Västerås

Sist men inte minst har vi mesta mästarna från Västerås som så här långt in i serien är med där uppe i tabelltoppen och jag tror faktiskt att Västerås kan vara laget som i februari står som seriesegrare.

Inför säsongen tappade Västerås Andreas Bergwall som valde att fortsätta sin karriär i AIK och då var det säkerligen många som funderade på hur målvaktsspelet skulle se ut. Man hittade lösningen i Sirius och värvade över Henrik Kjellsson som verkligen har rosat marknaden så här långt genom att han har släppt in minst mål i hela serien.

Dessutom har de andra namnkunniga spelarna i Västerås också varit bra så hör långt in i serien. En personlig favorit som har blommat ut ännu mera denna säsong är Martin Landström som man värvade från Vetlanda inför förra säsongen. De matcher jag har sätt med Västerås har han varit en gigant, den killen kan verkligen bli hur bra som helst om han fortsätter utvecklas och ta för sig i framtiden.

Om nu inte Västerås står som seriesegrare tror jag i alla fall att man hamnar topp tre, och i ett slutspel blir man som alltid ett lag att räkna med. Vi får helt enkelt se vad den skicklige tränaren Michael Carlsson och hans mannar hittar på när slutspelet börjar.

Joakim Tillman

”I bandyn krackelerar nu flera klubbars vackra exteriörer”

,

KRÖNIKA Storklubbar faller som furor.
Dramat som nu spelas upp är tragiskt.
Ändå kan det vara räddningen för svensk bandy — om nu alla kort läggs på bordet.

Det tycks ligga i människans natur att försöka dölja sina misstag och tillkortakommanden så länge det bara går. Att febrilt putsa på det yttre innan fasaden hänsynslöst rämnar.

I bandyn krackelerar nu flera klubbars vackra exteriörer.
Det är som en utdragen jordbävning som skakar hela sporten i dess grundvalar.

Som mest gungar marken just nu under några av storklubbarna i den absoluta toppen. Det är inte vilka klubbar som helst — det är Mesta mästarna VSK och ”Stålmännen” i Saik som står barskrapade. Och sedan tidigare brottas även andra tidigare guldkantade klubbar som Hammarby och Edsbyn med grava ekonomiska problem.

Personer i ledande befattningar i dessa föreningar känner vibrationerna under sina fötter, försöker desperat limma ihop sprickorna i bygget och och måla över.

Kanske kan fansen rädda oss? Kanske kan kommunen gå i borgen för ett lån? Kanske kan vi slippa betala av på skulderna? Kanske en extern sponsor kan ta hand om spelarlöner?

Det är tankar som på fullt allvar går i huvudena i styrelserummen.

Klassiska kortsiktiga lösningar. Lappa och laga. För då kommer det ju att ordna sig och bli bra igen. Och förbundets elitlicens får man ju alltid ändå till slut.

VSK gick i dagarna ut med ett pressmeddelande och bad företag och privatpersoner om pengar för att komma tillrätta med akuta likviditetsproblem. Utan att ge hela bilden. Utan att berätta hur mycket pengar som behövs och hur stora hålen är. Detta retade med rätta många av klubbens supportrar. I samma andetag, utan att blinka, meddelade klubben glatt att eftertraktade tränaren Michael Carlsson skrivit på för ytterligare tre år.

Inga tecken på att förstå vidden av problemen. Ingen ödmjukhet, ingen transparens, ingen självrannsakan — bara tecken på att man inte fattat allvaret.

Inte heller hos Saik har man insett att full öppenhet och ordentlig vilja att ta itu ordentligt med krisen är den enda vägen framåt. I stället är det genom journalistiska granskningar av klubbens kaos som jättehaveriet uppdagats (8 miljoner i skulder!).

Även Hammarby fortsätter att sopa smutsen under mattan. Nyligen kom också, som ett brev på posten, uppgifter om att klubben (för vilken gång i ordningen?) hade svårt att betala ut spelarlönerna.

I Edsbyn har fansen genom insamlingar sett till att hålla klubben över ytan.

För fem år sedan gick årets elitserienykomling Falu BS i konkurs efter att i många år kånkat på en allt tyngre ryggsäck av skulder.

Det var sorgligt när en anrik klubb gick i graven.

Men det visade sig att det faktiskt var det bästa som hänt föreningen i modern tid.

Ur askan reste sig ett stabilt litet nybygge.

Man fick lära sig läxan den hårda vägen. Aldrig mer, blev mantrat. I dag är BS tillbaka i bandyns finrum, med svångremmen åtdragen och med sannolikt den billigaste spelartruppen.

Eftersom Falu BS tycks ha lärt sig av historien och numera rättar sig efter plånboken får laget tampas i bottenträsket. Högre upp i tabellen finns i stället de klubbar som fortsätter värva dyrt och aldrig tycks lära sig något, med ett tydligt undantag i form av välskötta Villa.

Bandyklubbarna har det tufft, allt tuffare tycks det. Men det går att överleva. Men då måste du släppa prestigen, lägga korten på bordet, ta dig i kragen, stå på egna ben och bygga om från grunden. Vädra ut det unkna och göra av med mindre pengar än du får in.

Förhoppningsvis kan någon i berörda föreningar inse det i tid, innan konkursen är ett faktum.
Det kan vara räddningen.

Magnus Helander

Tillman: Vad är det som gör att bandyn får en haltande tabell?

,

KRÖNIKA Vad är det som gör att svensk bandy allt som oftast får en haltande tabell från första till sista spelomgången?

Enligt mig är svaret en blandning av yttre förhållanden, inomhushallar, kommuner, kommunpolitiker och ekonomi.

När bandysäsongen drar igång i slutet av oktober är det allt som oftast mellan två till tre lag som står utan is på grund av det varma klimatet. Detta får till följd att ett flertal matcher blir inställda/framflyttad och lag halkar efter i antal spelade matcher direkt.

Har man nu inte heller en inomhushall som trygghet så kan man i värsta fall få inleda säsongen med att spela ett flertal matcher på bortais. Se bara på Motala och Frillesås, de började säsongen med tre respektive fem bortamatcher på grund av att det inte fanns någon is på deras hemmaplan.

Men om man samtidigt tittar på Falun och Sirius som också spelar utomhus, där lyckades man få is till hemmapremiären och då kan man ju fråga sig om det är skillnad på aggregat och aggregat eller om det helt enkelt är så att kommunen i fråga inte är villig nog att lägga ner den tid och pengar som krävs för att få en spelbar is till slutet av oktober.

Titta bara på exemplet som Mattias Bladh skrev om i sin senaste krönika om bandydödare i Tierps Kommun.

Har man istället fått stöd av kommunen att få sin ”egen” inomhushall har man de bästa förutsättningarna på träningar och matcher samtidigt som man med största sannolikhet kan garantera att man har is till sin hemmapremiär oavsett vad det hela kostar.

Och kanske är det som med mycket annat här i världen att det i slutändan handlar om pengar. Då spelar det egentligen ingen roll vad tränare, spelare, publik, vaktmästare, volontärer med mera tycker och tänker när det sitter någon annan människa på tron och bestämmer en annan sak än vad man själv hade önskat.

Tycker även att alla dessa träningslandskamper som ligger utplacerade mitt under säsongen är helt fel när man har en haltande tabell, är det inte bättre att försöka få till en icke haltande serie?

Dessutom ska man ju spela VM när man är mitt uppe i slutskedet av serien och strax innan man går in i ett eventuellt slutspel, bara det är ju helt idiotiskt i mina ögon. VM bör spelas efter säsongen. Punkt slut.

Stå upp för bandyn alla bandyälskare!

Joakim Tillman

Tillman: Bollnäs och Frillesås lät sig inte påverkas av yttre faktorer

, , ,

KRÖNIKA Eftersom det fortfarande spelas bandy under bar himmel på en hel del idrottsarenor runt om i Sverige så funderar jag på om det verkligen finns några perfekta yttre förhållanden längre med tanke på hur klimatet är nu för tiden.

Hade jag själv varit en bandyspelare på elitnivå och skulle spela en utomhusmatch så hade jag nog önskat mig en stjärnklar himmel, vindstilla och ca -2 grader.

Men nu är jag ju ingen spelare utan bara en stor fantast av denna fina och vackra vintersport. Då vill jag ju självklart att de yttre förhållandena är så bra som möjligt för de aktiva så att jag som åskådare kan få valuta för entrépengen.

Gårdagens matchen mellan Frillesås och Bollnäs på Sjöaremossen visade en temperatur runt nollan, molnigt och inte så mycket vind. Rätt bra förhållanden med andra ord.

Men i och med att Frillesås och Bollnäs är två lag som inte har en hall att tillgå är de vana med varierande väderförhållanden, och detta syntes verkligen matchen igenom då de inte läts påverkas av de yttre förhållandena.

Frågan jag ställde mig inför denna match var också om Bollnäs kunde ta med sig den fina insatsen som man stod för i den senaste omgången då man besegrade serieledarna Villa-Lidköping på Sävstaås. Eller om man skulle underskatta ett Frillesås som befinner sig på den nedre halvan av serien.

Bollnäs kunde i alla fall inte fått matchinledningen på ett bättre sätt då man redan i första anfallet gjorde mål genom lagets stora målskytt och stjärna, Patrik Nilsson.

Bollnäs fortsatte sedan att trycka tillbaka Frillesås i 30 minuter utan att lyckas göra fler mål.

Efter detta tycker jag att Frillesås kom in mer och mer i matchen genom att man spelade ett tightare försvarsspel samtidigt som man började spela ett enklare anfallsspel där man komrunt på kanterna och fixade fram några hörnor.

Detta spel gav resultat i form av att Adrian Emretsson gjorde 1-1 efter 37 minuters spel genom ett distansskott samt att Johan Grahn satte hemmalaget i ledningen ledningen med sitt 2-1-mål i halvlekens sista minut på hörna.

Svenne Olssons mannar måste ha fått sig en ”liten” utskällning i halvtidsvilan. Och det med all rätt. Andra halvlek startade precis som den första i mitt tycke. Bollnäs hade tryck i grejorna och på knappa tio minuter hade man vänt underläget och gått upp till 3–2 efter mål av Christian Mickelsson och Patrik Nilsson.

Bollnäs höll sedan undan och kunde också kosta på sig en straffmis.
På tilläggstid, vem annars, spikade Patrik Nilsson slutresultatet 4–2.

Resultatet visar ändå att det inte är lätt för topplagen att möta Frillesås på bortais.
Tror Bollnäs är nöjt med att ha överlevt matchen för de ska förstås ta två poäng för att haka på i toppen.

Joakim Tillman

Gästkrönika: ”Största anledningen till att det görs färre mål är poängsystemet”

,

Jag är uppväxt med bandy. Trots att fotboll är sporten som ligger mig närmast hjärtat tycker
jag att bandy är den vackraste sporten som finns.
Utan tvekan.

Det är något visst med att stå i några minusgrader, frysa och se sitt lag spela. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte tittar på jättemånga matcher, men ett fåtal per säsong blir det i alla fall.

Något som har slagit mig de senaste åren är hur mycket mindre mål det blir i dagens bandy jämfört med hur det var för ett 10-tal år sedan.
Jämnare säger vissa, men jag säger faktiskt att det är tråkigare.

Som bandysupporter har man oftast fått försvara sporten: ”Det är för kallt.” ”Man ser inte bollen.” Ja, det är argument man hört så många gånger genom åren.
Ett av mina försvar har alltid varit att om man vill se mål, ja då ska man gå på bandy.
Men så är det inte längre, nu är resultaten oftare 2-2, medan ett vanligt resultat när jag var ung var 8-6.

När jag i helgen kollade på en match så tänkte jag just på detta; hur kommer det sig?
En av anledningarna stavas att fler lag backar hem och helt sonika står och väntar på
motståndarna. Vilket gör det otroligt svårt för det bollförande laget. Att lagen står kvar på
mållinjen på hörnor bidrar också till färre antal mål.

Men jag tror att den absolut största anledningen till att det görs färre mål är poängsystemet. Lagen får 1 poäng för oavgjort, och 2 för en vinst. I nästan alla andra sporter får man 3 poäng för en vinst. När man bara får en poäng mer för en vinst än ett kryss, varför ska lagen försöka vinna i slutet av matcherna då? 3 poäng för en vinst främjar lagen som vill vinna, och det kommer i sin tur främja åskådarna. I alla fall enligt mig.

Jag skriver den här krönikan för att jag vill uppmana alla som gillar bandy att skriva till förbundet så vi får igenom regelförändringen, 3 poäng till vinst. För jag lever efter den divisen att jag inte tror att sporten bandyn kommer utvecklas utav att lagen backar hem.

Just i denna tid med hallfrågor och liknande tror jag det kommer skada bandyn ännu mer om det
blir ännu mindre mål i matcherna. För i ärlighetens namn tycker jag att det inte alls är lika kul att se en match som innehåller 4 mål som att se en där det görs mer än det dubbla.
Så snälla förbundet. Låt en vinst vara värt 3 poäng. Främja lagen som verkligen vill vinna.

Jakob Alledal

Bladh: Bandydödare i Tierps kommun

,

KRÖNIKA Det har diskuterats om publiksiffror rätt mycket den senaste tiden inom elitbandyn.
Helt i sin ordning.
Men i Söderfors Goif har de större problem än så.
Bandyverksamheten ska dö ut.

Det vill nämligen kommunen, som inte vill blåsa liv i ett aggregat.
Ett aggregat som är en förutsättning för att spola konstis på Bruksvallen.

Nu får Söderfors förlita sig på att skaffa naturis — om eldsjälarna och ismakarna i föreningen orkar frambringa en spelbar sådan på nytt.
För jag tror de känner stor sorg i kroppen just nu.
Signalerna som sänts från Söderfors själva är att de riskerar att tvingas lägga ned bandyn för gott.

Mikael Nilsson, Patrik Nilsson och Erik Pettersson är bland annat fostrade här i Söderfors.
Jag undrar hur de tänker nu.
Minnen bleknar kanske, men de lär inte glömt sina rötter.
Hur de spenderade dag ut och dag in på Bruksvallen de tidiga åren.
Fler profiler inom bandyn i framtiden med Söderfors Goif som moderklubb blir det alltså inte.

En konstfrusen bandyplan är ett måste för att bedriva tävlingsverksamhet i ett alltmer opålitligt klimat om vintrarna.
Men det skänker också glädje åt så mycket mer än bara satsande bandyspelare.
Jag har sett så mycket upprymdhet genom åren när barn- och ungdomar haft kul på en sådan bandyplan utomhus.

Varm choklad, skojas, ramla på rumpan och njuta av solen.
Bli röd om kinderna.
Eller få skridskosnörena lite mer åtsittande utanför isen av personalen på skolan eller fritidshemmet.

Söderfors Bandy kommer inte längre ges möjlighet att ta emot fler unga, spralliga, härliga barn.
Föreningens skridskoskola har varit populär och kommer nu passeras till en dåtid.

Det är mer än synd. För jag vet själv hur jag längtade efter de där dagarna då det stod på skolschemat: ”Åka skridskor!”

Jag har inte ens nämnt ordet politiker i den här texten men tänkte göra det nu.
Det kan inte vara lätt att vara politiker.
Och det kan inte vara lätt att heta Sara Sjödal (C) och vara kommunalråd i Tierps kommun.

Men det är lätt att veva med siffror och ord som ”för dyrt” eller skylla på någon annan part.
Det är ju så politiken fungerar.
När ett visst medietryck ska hanteras.
Så har vi sett gällande ett konstisaggregat på anrika Bruksvallen.

Jag vet i alla fall en sak, ni folkvalda och styrande (C, M, MP, L och KD) i kommunen.
Ni gillar inte bandy.
Ni gillar framför allt inte Söderfors Goif.

Men än värre; ni sopar undan mattan åt alla barn- och ungdomars möjligheter att upptäcka denna fina sport.
Få uppleva känslan av nyspolad konstfrusen is på Bruksvallen.
Och den där varma, passande chokladen mellan stapplande skär och skratt.

Mattias Bladh

Tillman: 749 personer befann sig i Göransson Arena — ledsamt och oroväckande

, , ,

KRÖNIKA Det jag kommer ihåg från mötena mellan SAIK och Falu BS är de klassiska annandagsmötena som ägde rum i början av 2000-talet.

Då var det ett rejält tryck på grejerna, både på planen men även på läktarplats där publiksnittet i serien var högre på de klassiska arenorna Jernvallen och Lugnets Isstadion.
Det är både ledsamt och oroväckande hur det ser ut säsongen 2018/19 när lagen ställdes mot varandra på fredagskvällen.

749 personer befann sig i Göransson Arena på fredagen.
Siffror under all kritik och oroande.
Alldeles oavsett om det var ett tippat bottenlag på besök så är de siffrorna inte bra.

Jämfört med det engagemang, ur ett åskådarperspektiv, som var i ”gamla” tider mellan lagen blir bara orimligt.

Rent sportsligt är, bevisligen, SAIK ett topplag år efter år men någon större lockelse till bandyn verkar inte finnas längre i staden.

Detta är ju tyvärr inte bara ett problem i Sandviken utan även på många andra ställen runt om i Sverige där det spelas bandy på elitnivå. Vad det beror på är svårt att analysera men det är inte bra.

När det kommmer till Falun har man haft fler problem än enbart publiksiffror.
Dalalaget åkte bland annat ut ur elitserien efter säsongen 2009/10. Inför fredagens drabbning hade lagen bara mött varandra i träningsmatcher sedan degraderingen, senast tidigare på höstkanten.
Då slutade det med storseger för SAIK (11-2) efter hela sex mål av Christoffer Edlund.

Skillnaden mellan de tidigare träningsmatcherna och fredagens seriematch blev att SAIK ”bara” vann med 7-1 och att Christoffer Edlund ”bara” gjorde fem mål.

Dock tror jag att siffrorna hade kunnat blivit ännu större om SAIK hade tagit tillvara på några av alla deras 18 (!) hörnor som man hade i matchen.

I matchen lirade även två gamla SAIK-spelare tillbaka i Göransson Arena i form av Daniel Bäck och Joakim Bergman. Inför denna säsong valde de att skriva på för Falun, men som tidigare har spelat och vunnit tre SM-Guld med SAIK (2011, 2012 och 2014).

Efter SAIK:s seger fick jag mig en pratstund med Joakim Bergman.
Denna oerhört betydelsefulla värvning för Falun.
Besvikelsen var påtaglig efter nederlaget mot sitt forna lag.
Även om det fanns vissa ljuspunkter.

— Det känns surt att det blev så stora siffror på slutet. Annars tycker jag vi gjorde en riktigt bra insats tills det rann iväg på slutet.

Hur skulle du sammanfatta matchen?

— Vi försvarade oss jättebra och försökte ta vara på de kontringslägen vi fick. Tyvärr missade vi ett öppet måli början av andra halvlek som kunde ha gett oss 2-2 men istället gjorde de nästan direkt därefter 1–3.

Bergman pekade vidare på Falun svårigheter att etablera ett eget spel med slarv på egen planhalva.

— Tycker vi strulade till det alldeles för mycket för oss själva i uppbyggnadsfasen i slutet av matchen vilket resulterade i att siffrorna rann iväg till SAIK:s fördel, säger han.

Det blev ingen hörnbomb från din klubba ikväl — hur ser du på din insats?

— Haha… Nej, det blev ju inget nätrassel ikväll men trots det så känner jag att jag gjorde en godkänd match.

Hur känns det att stå på andra sidan planhalvan och möta klubben som du representerat i så många år innan du hamnade i Falun inför denna säsong?

— Det är väl lite speciellt till en början men det är ingenting man tänker på när matchen väl är igång.

Säger Joakim Bergman. Faluns klassvärvning.

Joakim Tillman

Tillman: Jäkligt jämnt i både toppen och botten av tabellen

,

KRÖNIKA Bandymatcherna bäddade för intressanta resultat på onsdagen. SAIK lyckades vinna en utomhusmatch nere i Motala med 7-4 inför klena 638 åskådare.

Efter att SAIK fick ta klivet in i Göransson Arena 2009 så har utomhusmatcherna blivit till någonting extra och det tycks gå grus i maskineriet. Och efter allt som hänt den gångna veckan inom föreningen så kanske även spelarna hade svårt att fokusera fullt ut inför kvällens drabbning?
Men som kungen en gång sa; vi vänder blad och går vidare.

Kvällens andra utomhusmatch spelades på Sjöaremossen i Frillesås där hemmalaget tog emot Västerås och där bortalaget gick segrande med ”bara” 3-0.
Frillesås gjorde sin blott andra hemmamatch på grund av saknaden av spelbar is.

Oavsett om det är Västerås, Sandviken, Villa eller något annat förväntat topplag som står på andra sidan så kommer dessa lag att få jobba för att åka härifrån med en seger i bagaget.

Och alla lag som kommer komma dit och spela sina matcher kommer med största sannolikhet fundera om de verkligen kommit rätt eller kört fel innan de når fram till ”arenan”.
Eller rättare sagt spelplanen som Gud glömde efter att de svängt av från E20.

Spelplanen ligger högst uppe på en kulle bland kottar och bär, sargen består av trä, omklädningsrummen rymmer knappt ett helt lag och många frågar sig säkerligen om denna arena håller måttet för elitseriebandy.

Men att se hur det verkligen brinner av engagemang i människorna som jobbar för denna föreningen är någonting utöver det vanliga och publiken har väntat länge på att få gå och se elitseriebandy i Frillesås.

Så nu är det även upp till spelarna att visa lite hjärta för klubben och alla andra som brinner för föreningen så kanske man kan lyckas kvala sig kvar till slut.
För högre än så kommer de svartgröna inte i tabellen när serien är färdigspelad.

I Vänersborg tog hemmalaget emot ett fortsatt skadedrabbat Broberg som inlett säsongen på sämsta tänkbara sätt med sex förluster i bagaget. Samtidigt har Vänersborg imponerat på mig så här långt i inledningen med sex vinster efter en knackig försäsong där jag ett tag vara ganska säker på att Ari skulle få sparken som tränare.

Men den gamle storskytten verkar ha fått grabbarna i laget att dra åt samma håll så här långt och det har som sagt resulterat i sex vinster där den senaste inkasserades mot Broberg med 5-3 inför 1 249 åskådare i Vänersborg en
På en onsdagskväll.
Det är bra.

Då skall det även tilläggas att Vänersborgs hårdskjutande lagkapten Jocke Hedqvist fick ett grovt matchstraff i matchen. Återstår att se om Vänersborg kan behålla sin fina form till kommande omgång när man ska åka upp till huvudstaden på lördag och ta sig an Hammarby på ”Zinken”.

Målsnålaste matchen spelades i Vetlanda där hemmalaget ställdes mot Bollnäs och där slutresultatet skrevs till 1-1.
Frågan jag ställer mig då är om båda lagen ”parkerade sina bussar” framför sitt eget mål och bara väntade på att det andra laget skulle göra ett misstag som man sedan skulle ta till vara på i en snabb kontring.

Men samtidigt om man såg till tabelläget innan matchen så kanske detta var den typiska kryssmatchen i omgången då båda lagen är placerade i mitten av serien.
Dock så trodde jag faktiskt att Bollnäs skulle stå som segrare i denna match om man ser till vilket namnkunnigt lag de har på papperet jämfört med Vetlanda.

Men alla som håller på med idrott vet att det inte spelar någon roll vilka namn som finns med på papperet när det i slutändan gäller att prestera på planen också.

Som tur är har Vetlanda och Bollnäs men också de andra lagen i serien några matcher kvar att få ordning på saker och ting som man anser inte fungerade.
Och jag är ganska övertygad om att både det gulsvarta laget från Småland och det orangevita laget från Hälsingland är med och krigar om en slutspelsplats när det väl ska avgöras.

Det jag tar med mig från denna omgång är att serien fortsätter vara väldigt haltande på grund av olika anledningar, men även att det är jäkligt jämt i både toppen och botten av tabellen vilket gör det minst lika intressant att följa elitseriebandy denna säsong som alla andra säsonger.

Joakim Tillman

Wikström: Försök i mesta möjliga mån hålla fulla omgångar

, ,

KRÖNIKA Vi har hunnit halvvägs på resan genom den mörkaste månaden av dem alla.
November.
Mörkare än en kolgruva med strömavbrott.
De enda som gläds över denna månad är de som ägnar sina dagar åt tillverkning av spolarvätska.
Där går nog maskineriet för högtryck.

Vi bandyvänner kan dock trösta oss över att i november börjar alla serier komma igång på allvar.
Alla smygpremiärer och annat hittepå är överstökade.
Men serierna haltar.
De går med kryckor.
Med gåbord.
Rollator.
Till och med i rullstol.
I den högsta serien vacklas det, när detta skrivs, mellan tre och sex matcher.
I den näst högsta, men finaste, serien hoppas det fram mellan en och tre matcher.

Att det inte kan vara precis och exakt kan jag leva med men så här ojämnt är inte bra.
Försök i mesta möjliga mån hålla fulla omgångar.
Inte titta på hockeyn eller fotbollen som matchar åtta dagar i veckan.

Det har debatterats om publiktappet i bandyn.
Jag kan bara hålla med om det, synnerligen, kloka inlägget på Twitter häromdagen.

En Fredrik Persson skrev:
”Tål att upprepas. Det sista som lockar mer publik till arenorna är när vi supportrar klagar på hur lite folk det är på arenorna. Man blir ju inte direkt skittaggad.”

Enkelt och klokt.
Vi kan väl glädjas och tacka de som kommer istf att slösa energi på de som inte kommer.

Och vore alla som mig, vilket Gud förbjude, så behövs inga s.k events eller techno för att locka mig till en arena.
Jag går till en is för att se bandy.
Inte en massa blinkande lampor.
Bara bandy.
Och, jag lovar, det finns tjusning i bandyn på alla nivåer.

I Kalix har vi inga blinkande lampor, vi har knappt lampor som lyser upp arenan…..#ping# Kalix Kommun.

Sportsligt då?
Tja, det är väl inte mycket som får mig trilla av stolen av förvåning.
Det enda som kan få stolen att gunga till lite grann är väl Sandvikens rejäla snyting de åkte på i Vänersborg förvånande.
Vem såg 6-2 i IFK-favör komma?

Villa/Lidköping dras varje match med en tung påse favoritskap på sina axlar.
Den påsen bär de blåvita utan problem, hittills.

Vetlanda har kanske börjat bättre än vad expertisen siade.
Om det är ”Nille” och hans vänner som är bra eller expertisen som är dålig kan man ju filosofera över.
Kul är det i alla fall.

Tellus har varit nära.
Enligt texter på nätet har de gjort bra matcher men inte nått fram.
Nollan i poängprotokollet slår som en sur torsk i nyllet på stockholmarna.

Broberg har haft en jobbig inledning.
Endast en seger.
Hett derby ikväll, onsdag, mot Bollnäs.

Ett Bollnäs som nog är lite sugen på upprättelse efter tvåsiffrigt i häcken mot VSK i senaste matchen.
De gula kan dock ståtas med titeln ”Bäst i Hälsingland” efter den meriterande segern i försäsongsturneringen som kallas Champions Cup men i själva verket är ett DM i Hälsingland.

En gång såg jag mitt Kalix i den turneringen.
Då debuterade Christoffer Norin i rött.
En Norin som, i takt med Villas tunga inköp, nu syns i en annan röd tröja.
Lidköping AIK:s.

Bollnäs var det.
Näst efter Sirius det trevligaste laget jag som bortlagsvärd tog emot på Kalix IP förra vintern.

Frillesås har problem med is på sin hemmaarena.
Men matchen de gjorde i Sandviken var heroisk.
Tyvärr dock inga poäng för hallänningarna.
Att plocka upp 1-5 till lika i Saik:s hemmaborg är värt en poäng bara det.
Nu blev det till slut 5-8 och resan hem var lång.

Apropå lång resa.
Bajens målis tyckte resan ner till Vetlanda var en lång resa i buss.
34 mil.
Jaja, vi ser lite olika på saken.
Kalix åker 73 mil till sin närmaste bortamatch.
Den i Ljusdal.
Det kan mycket väl hända att jag och frugan kör ner dit.
73 mil är ju bara runt hörnet.

I den finaste serien då.
Den som kallas Bandyallsvenskan.
Massor av klassiska bandylag.
En ska upp.
Två ska kvala.
Helt oviss.
Om Elitserien är förutsägbar så är den här serien dess raka motsats.
Visst finns det favoriter.
Ljusdal.
AIK.
Men sedan?
Helt öppet.
Inte ens oraklet som satt i templet i Delfi kan sia om utgången.

Hittills inga större överraskningar där.
Men personligen vill jag lyfta på luvan för TB Västerås.
Hårt brandskattade på spelare efter degraderingen i våras.
Bara att fylla på från egna led tyckte klubbledningen.
När de svartklädda nu har bortamatch måste skolan stänga för alla elever är med på den resan.
I senaste matchen, mot Västanfors, räknade jag till sju spelare med ett (J) efter sitt namn på Elitrapport.
Sju.
Den yngste, Kasper Sandgren, är född 2002.
2002.
Minns jag inte fel gjorde karl…..pojken mål på Kalix IP redan förra säsongen.
2002 var året.
I sanning, imponerande.

Som en motpol kan ju nämnas att i samma match som -02:an Sandgren spelade hade Västanfors i sin laguppställning den inte lika unge Alexander Zinkevitch.
Abbe Bodins svärfar.
Den gode Zinkevitch är född tre år innan det blev högertrafik i Sverige.
Bilarna körde över på höger sida i september 1967.

Mitt Kalix har börjat serien lysande.
Kanske inte överraskande att såväl Västanfors som Katrineholm skickats hem med stora förluster men spelet ser övertygande ut.
Och att se vinster är ju alltid lika trevligt.

I damernas Elitserie haltas det också.
Innan en del lag har gått in i serien har en del hunnit med två matcher.
Därför omöjligt att uttala sig om.
Regerande mästarinnorna från Skutskär har ännu inte trätt in på isarna.
Förresten, än en gång stort tack för det färglada publikhavet ni bjöd på i finalen i våras.
Mäktigt.
Men Kareby fattas.
Det är synd.

Mitt Kalix börjar i Allsvenskan kommande helg.
Det ska bli kul att följa.

Nu slutar vi klaga och ger oss ut på en bandyarena i närheten.
Eller 73 mil bort.
Vilket som.

Det är vi tillsammans som kan göra den reklam vår sport behöver.

Stefan ”Sargvakten” Wikström

Nyberg: Varför stannar publiken hemma?

, ,

KRÖNIKA Några omgångar in elitserien. Villa går som tåget i toppen. Frillesås i botten.

Allt efter ritningarna än så länge.
Två resultat sticker ut efter lite drygt 30 spelade matcher; Vetlandas tvåpoängare i Söderhamn och Vänersborgs seger över SAIK.

Men publiksnittet så här långt är 1 207.
I fjol slutade det på 1 269.
Siffran sjunker år efter år.
Inte mycket, inget dramatiskt.
Men 50 personer färre i snitt varje år gör att om fyra år är det vanligare med matcher under 1 000 betalande än över.

Några lag går mot strömmen. Villa med Sveriges trevligaste arena har ett hemmasnitt runt 3 000 — imponerande. Fredagskvällar på Sävstaås i Bollnäs är det drag och minst 2 000 på plats.

Och att Edsbyn med lite över fyra tusen invånare samlar en fjärdedel av byn i sin hall är inte heller dåligt. Men annars är det sämre.
Mycket sämre.

Tellus, Falun och Sirius har riktigt dåliga siffor. SAIK med sitt världslag och sin pampiga arena har ett snitt på runt 900.

Varför stannar publiken hemma?
Är det för dyrt?
Vänersborg tar visst 180 kr vid vändkorset. Säsongskort – sittplats 2 700 kronor.
Är ni fyra i familjen som går på bandy blir det pengar.

Inomhus eller utomhus?
Ja, inte har bandyn fått en större publik sen hallarna kom.
Men det är sannolikt inte särskilt många som avstår från att gå på match för att den spelas inomhus.

Bandy på nätet? Klart att det ibland kan vara enklare men knappast roligare att se matchen på sin surfplatta.
Jag har ingen koll på hur många som tittar på sändningarna. Men om de var allt för få skulle det knappast vara lönsamt.

Samtidigt ger nätsändningarna en möjlighet att följa sin klubb i bortamatcherna på ett helt annat sätt än tidigare. Det är ganska få av oss bandyvänner som har möjlighet att ta oss 25 eller 50 mil en onsdagkväll och så hem igen…

Konkurrens från andra sporter?
Ja och nej. På vissa håll är det hård konkurrens. I Västerås och Stockholm finns mycket idrott att se.
I Falun och Uppsala drar innebandyn mycket folk. På andra orter är bandyn ganska ensam.

Men visst; här finns en av anledningarna: utbudet med fotboll eller hockey på betalkanalerna är enormt.

Tidsandan sedan — har vi blivit bekvämare? Kanske är det så?
Vi stannar hemma när kvicksilvret kryper neråt eller när det är snöblandat regn.
Jobbet tar sitt. Det är lätt att bli kvar i soffan på kvällen.
Familjen vill hellre åka till IKEA på söndagen.

Spelet då? Om jag får gissa så tror jag två saker drar folk till arenorna: profiler och spelet.
Det räcker uppenbarligen inte med att SAIK vinner, man måste göra det på ett sätt som uppskattas av publiken.

Den defensiva bandyn har helt klart gjort att många tröttnat. Ideliga vändningar och hellre säkert bakåt än offensivt framåt är inte publikvänligt.

De allra trognaste kommer ändå men de som går på tre-fyra matcher varje säsong har gett upp. Förbundet har vaknat och testar regeländringar.
Från Söderhamn kom ett förslag om att spela i tre perioder.
Fler idéer efterlyses, kanske någon tanke som kommer fram som är värd att genomföra.
Hörna endast i straffområdet är en från mig.

Profilerna då — ja, de är viktiga.
Det måste inte alltid vara en målkung. Backhjälten, som alltid ger allt, kan också bli älskad. Eller målvakten som gör gymnastiska volter.
Att våga ta plats både på planen och i media gör profilen.
Känslan är att profilerna är färre idag än tidigare.

Svante Nyberg