Arkiv för kategorier: Krönikörer

KRÖNIKA Idag briserade bomben! AIK köper en gång till upp ett halvt nytt stjärnlag för att vinna SM-guld.

AIK hade ett enda väldigt tydligt mål med sin elitsatsning den gångna säsongen och det var att gå till slutspel.
Stjärnor köptes in i parti och minut. Några av dom slängs väl nu på sophögen för att bereda plats för ännu större.

Nu ska AIK inte bara ta SM-guld utan dessutom pulvrisera elitserien! Hittills har ordföranden Marco Engborgs miljonföretag förmodligen varit det som plöjt in pengar, men nu går miljardären Torbjörn Törnqvist enligt uppgift in med en påse ur sitt 25-miljardersbolag från oljebranschen och tar bandysponsringen till en helt ny och hisnande nivå.

Bandysverige är ikväll mest att likna vid ett svampmoln som efter en rejäl kärnvapensprängning!

Kraften i AIK-ledningens beslut att köpa till sig ett svartgult bandyguld har vi inte upplevt i den svenska bandyhistorien.
Och så oändligt feltajmat det är i förhållande till den ekonomiska verklighet som många övriga klubbar lever med just nu.
Och så chansartat det känns i en tid när vi inte alls sett de ekonomiska coronaeffekterna och den förmodade finanskrisen.
Vi har inte heller sett med vilka realiteter bandyn i övrigt går in i hösten och den nya säsongen.

Visst, vi är vana att lag satsar på att skaffa sig de bästa nyförvärven. Men hittills har klubbarna ändå spelat i någorlunda samma ekonomiska liga.
Det har liksom varit förutsättningen för att Elitserien skulle kunna vara den spännande serie av hög kvalitet som vi haft.

Den gångna säsongen har serien dessutom varit jämnare och mer spännande än på länge. Tror nog att många bespetsat sig på kanske en ännu bättre, jämnare och roligare serie kommande vinter.
Det har ju alltid skiftat vilka lag som ska stå på Studenternas i mars och kanske få lyfta den åtråvärda SM-bucklan.

Det närmaste den här ekonomiska dopingen kommer i jämförelse är väl när Boltic köpte upp ett stjärnlag i slutet på 70-talet och tog 9 SM-guld.
Men det har vi tack och lov varit förskonade ifrån på väldans många år. Sånt blir ofta endast tillfällig njutning för klubben själv.
Om satsningen inte kraschar förstås.

Det är en enda fråga jag har kring stjärnköpen idag — till vilken nytta? Ja, skyhöga inkomster för spelarna förstås.
Men om man har en företagare med alldeles för mycket pengar att disponera, då kan man faktiskt köpa upp en SM-titel i vilken sport som helst. Det är busenkelt.

Men till vilken nytta?
Till en kortvarig glädje för en liten klick kring det uppköpta stjärnlaget och ett antal supportrar, visst.
Men till vilken nytta för sporten?

Och att dessutom dopa en sport som bandy som om något har verkat i den idrottsliga svenska myllan och byggt på engagemang och klubbkänsla, plus några värvade stjärnor ibland.
Men det har inte varit det som byggt föreningarna, lojaliteten och gjort bandyn till vad den är och gett sporten förutsättningarna på längre sikt.

Jag tycker att paraden vi upplevde idag i Stockholm förändrar förutsättningarna för elitserien.
Tack och lov kommer vi inte att uppleva det igen.

Av två skäl. Ambitionen finns inte i bandyns mera normala klubbverksamhet att med obegränsad ekonomi köpa upp ett lag av stjärnor. Det andra skälet är förstås att förutsättningarna och pengarna inte finns och det känns ganska bra faktiskt.

Klubbarna runt om i Sverige har lokala och lojala sponsorer som stöttar verksamheten för att få synas i ett positivt sammanhang, företagen ser att klubbarna gör en stor insats för bygden eftersom man, vid sidan av elitsatsningen, tar ett stort socialt ansvar. Bygger ungdomsverksamhet från grunden för att fostra för framtiden, tar ansvar för integrationen av nya invånare i samhället och ger de yngsta möjlighet att leka sig till ett intresse.

Det är ju dessutom den typen av verksamhetskrav som satts upp för att bevilja elitlicensen till exempel.

Många sociala medier har under dagen svämmat över av känslor, oerhört starka och blandade av chock, ilska och uppgivenhet och sen förstås en euforisk lycka i de svartgula supporterleden över att klubben nu köpt sig ett kanonlag som dessutom skall spela inomhus.

Är jag kritisk mot spelarna som nu skrivit de här kontrakten?
Nej, absolut inte.
I flera fall är det spelare som länge gjort en enorm arbetsinsats för sin klubb eller velat satsa på bandyn som levebröd och nu får chansen till det. Spelarna önskar jag bara lycka till i sin nya och något annorlunda men säkert spännande miljö.

Jag har också pratat med flera klubbledare runt om i landet idag, man har ju tid med sånt i karantäntider.
Är de avundsjuka? Nej, det är inte känslan som dominerar. Men det är inte heller några som uttrycker entusiasm, de flesta är inte ens imponerade — utan mest fundersamma över vad det gör med bandyn.

Kjell Anderstedt

Det här är en opinionstext publicerad på Bandyfeber. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.

KRÖNIKA Det har sannerligen varit ett par dagar av konvulsion för bandysporten. Bandy-VM flyttas, SM-semifinaler och final avgörs utan publik och kvalet till elitserien är inne i ett spännande avgörande. Det är inte någon vanlig avslutning på bandysäsongen och hur Bandyförbundet och Uppsala Kommun tänker kring SM-finalen har vi ingen aning om just nu.

Ska vi ta semifinalerna först.
Såklart trista förutsättningar utan publik. Edsbyn klart för final!
Vi måste rikta ett stort grattis till Byn som tagit sig igenom den här säsongen på ett imponerande sätt och visat att man är landets bästa lag sett över hela elitserien.

Det hackade ändå litet på slutet, inte minst i den här sista matchen där laget var riktigt illa ute med ett 0–3-underläge hemma mot Sandviken.
Men matchavgörande blir matchstraffet mot Linus Pettersson i SAIK.
Man kan möta Edsbyn med fullt lag, men att spela en man kort en hel halvlek är för mycket.

Här hade domarna en avgörande roll både i bedömningen av utvisningssituationen och även när man inte blåste frislag för Sandviken strax innan. Det såg ut som en rejäl miss som blir tråkigt i en så viktig match.

Men Edsbyn har ändå gjort sig mycket förtjänt av finalplatsen samtidigt som Sandviken skall ha all heder av årets prestation. Massor av bandylag i Sverige kan bara drömma om att spela semifinal, men Sandviken uppnår semifinalen i stort sett varje år och i år är det mer imponerande än på väldigt länge.

Skall bli väldigt intressant att följa laget nästa säsong när alla unga spelare får ett års tillväxt och sen hoppas alla supportrar att de etablerade med Berlin, Säfström m.fl. blir kvar i laget.

Semifinalen mellan Villa Lidköping och Bollnäs går in i fjärde matchen efter kvällens Villaseger med 5–2. Villa tog fram en del av storspelet från förra säsongen och sätter nu press på Bollnäs som får samla all kraft till hemmamötet på Sävstaås på lördag.

Här är det ändå inte alls finalklart, även om det är fördel Villa.
Bollnäs har varit väldigt svårslaget på hemmaplan, inte minst för Villa.
Mycket talar för att Bollnäs kan utnyttja den fördelen även på lördag.
Å sen blir det, i så fall, ett avgörande i Lidköping på måndag.
Och då är det nog helt öppet.
Kul att matcherna i den här semifinalserien har gått så här långt.

I elitseriekvalet har någon regisserat ett drama av speciella mått. Frillesås är klart för en ny säsong i elitserien och toppar tabellen med 8 poäng. Sen står Sirius på 5 poäng och +1 i målskillnad före Falun med 5 poäng och -2. Sist ligger bortspelade Lidköpings AIK med 2 poäng.

Hur kommer det här att sluta?
Jag tror att Sirius slår Lidköping hemma i sista matchen och slutar på 7 poäng. I den andra matchen handlar mycket om hur allvarligt Frillesås tar på hemmamatchen mot Falun.
Det bör bli en stenhård match och Frillesås har en tydlig hemmafördel. Men Falun är ett väldigt bra lag, så det blir ruskigt spännande.

***

Bandy-VM flyttas till oktober eftersom spridningen av coronaviruset skapat en osäkerhet och oro världen över. Det internationella bandyförbundet FIB tog ett tidigt beslut att flytta VM-turneringen för de bästa lagen. Ett väldigt bra beslut, tycker jag. Då får vi ett VM i höst med alla de bästa lagen och turneringen avgörs på bästa sätt i den nybyggda arenan i Irkutsk. En chansning att genomföra VM hade riskerat att skapa konstiga förutsättningar. Klokt var ordet!

Flera beslut togs av FIB de här dagarna. P15-VM flyttas också fram beroende på all osäkerhet orsakat av corona i världen. Lika klokt det. Frågan om World Cup för klubblag har hängt i luften. Nu vet vi att turneringen kommer att växla med värdskap i Ryssland och Sverige vartannat år.

Svårt att tycka något om det. Ambitionen är att skapa större publikt intresse, återstår att se om man lyckas med det. Klart är nog att färre svenska lag kommer att finnas med.

***

En fråga som hänger alldeles för länge i luften är hur Bandyfinalen skall spelas nästa lördag. Det är ett enkelt beslut. Bandyfinalen måste spelas på utsatt tid som avslutning på den här säsongen. Och den ska spelas i Uppsala.

Den måste avgöras utan publik efter de övergripande besluten från Regeringen. Eftersom ingen publik kommer att finnas så kan den avgöras på Studenternas om vädret är gynnsamt eller i Uppsalas Relitahallen för att säkra de sportsliga förutsättningarna.
Det är tyvärr en gåta att frågan drar ut på tiden. Besluta bara!

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Vilken pangstart och dramatik det blev på semifinalspelet när Edsbyn och Sandviken drabbade samman igår kväll. Edsbyn är naturligtvis skyhöga favoriter, inte bara till semifinalsegern utan även till SM-guldet.
Det är inte alls konstigt efter den överlägsna säsong hälsingelaget har presterat.

Edsbyn valde Sandviken på sin halva i slutspelet eftersom det har varit ett lätt motstånd i grundserien med enkla segrar såväl borta som hemma.
Men semifinalstarten igår visade att det mycket väl kan bli en rejäl fajt om det här.

Edsbyn startade som laget brukar och satte fart direkt. Det gav en 2–0-ledning i första halvlek. Sandviken såg stillastående ut och provade med sitt ibland vanliga spel att behålla bollen inom laget. Problemet var att det inte alls blev någon fart i anfallsspelet och alltför få spelare följde med upp i anfallet. En enkel match för Edsbyn alltså.

Men efter paus kom bortalaget ut som ett helt nytt lag och satte fart på anfallen och många deltog.
Plötsligt var det Edsbyn som blev litet stirrigt och taget på sängen.
Å vips var Sandviken i 3–2-överläge. Resten var avancerad dramatik som regisserat av en mästare.

Ända in i mål var det mycket ovisst och Edsbyn fick chansen två gånger om med två straffar på övertid.
Men prickskyttet var som bortblåst, men Edsbyn hade domarens klocka med sig och kunde andas ut med 4–3. Men det kan bli en rejäl match av det här. Spännande i Sandviken på måndag.

Det andra semifinalmötet känns ännu mera osäkert och spännande på förhand. Bollnäs är det lag som passar Villa sämst av alla lag i Elitserien.

Bli inte förvånade om de orangeklädda ställer till det på samma sätt för Villa som man gjorde för Västerås.
Men mästarlaget är fortfarande favoriter, kom ihåg det.

Kvalet till Elitserien utvecklar sig också till ett drama.
Det är kul, men väldigt oväntat. Förmodligen trodde flera med mig att Sirius skulle vara kvalets starkaste lag.

Men som uppsalalaget har svikit sina fans. Nu ligger Sirius riktigt illa till och Frillesås och Falun har greppet om kvalserien.

Till de blåsvarta fansens tröst är ändå att Sirius har det hela i egna händer om man tar full pott i resten av kvalet.
Men mäktar man med det, det är den stora frågan?
Annars blir det Frillesås och Falun som blir nya i högsta serien.

Själv har jag tillbringat den senaste veckan i flödande sol och ett fåtal minusgrader i Sibirien och den inledande VM-turneringen i Irkutsk, nämligen B-gruppen med litet mera blåbärslag än i slutet av mars när de stora elefanterna skall dansa i det sprillans nya ispalatset i Baikal i den sibiriska ”huvudstaden”.

Väldigt intressant att se de engagerade och ambitiösa lagen den här veckan. De spelade samtliga matcher ute på fyra arenor, varav tre var på naturis.
Men det är inga problem i Irkutsk där den Sibiriska vintern ofta biter i.
Det var helt perfekta förutsättningar.
Finalen sågs dessutom av en stor publik på mer än 2 500 personer.

Nu jobbar dessutom det internationella bandyförbundet, FIB, för att de här lagen skall få utvecklas ytterligare framöver. Hur den satsningen ser ut kanske klarnar när bandyvärlden samlas i Irkutsk i månadsskiftet mars-april.

Ungern tog hem segern i B-VM genom ett bra spel turneringen igenom och i finalen slog man Ukraina med 4–1.
I flera av lagen fanns svenska spelare. I det segrande ungerska laget spelade hammarbymålvakten Filip Berglönn och hans bror André från Djurgården tillsammans med Dennis Pacsay från Finspång, Ludvig von Polgar i IFK Uppsala och även Linus Schellin från KMH.

Med flera rinkar runt om i Europa och nya stora banor på gång så kan nog bandyn med rätt åtgärder höja kvaliteten på lagen under de bästa. Måste avsluta den här krönikan med en kuriosagrej som blev en riktig snackis i Irkutsk.

Många spelare i bandyvärlden har i sin karriär besökt straffbänken, fått både tidsbegränsade utvisningar och matchstraff. Men frågan är om inte Kristián Lukšo, försvarare i Slovakien, i söndags skrev in sig i de delar av historiska böcker som man kanske inte direkt skryter med.
Han lyckades få rött kort… två gånger, dessutom på samma dag!

De flesta spelare får aldrig den ”chansen” eftersom man sällan spelar två matcher på samma dag. Men den här söndagen gjorde Kristián det.

I söndagsmorgonens match mot Lettland fick han ett rött kort för en frilägesfällning på en motståndare. På kvällen spelade Slovakien mot Mongoliet och då fick han 10 minuter för grovt spel mot en mongolisk spelare.
När han lämnade planen drog han klubban i utvisningsbåset.
Rött kort igen!

Världsrekordet kommer att bli svårt att slå och vi rekommenderar ingen att försöka slå det.
För att ta reda på om det är ett världsrekord, konsulterade vi turneringens huvudsupervisor och ordföranden för FIB:s regel- och domarkommitté, Olle Modin.

Olle skakade på huvudet några gånger när han hörde vad som hänt ”vi har aldrig upplevt det någonsin”…
Ingen spelare skadades så du kanske läser detta med ett leende i ansiktet. Det är förståeligt.

Men vi kan hoppas att Kristián har lärt sig en läxa, eller kanske två, ändå. Han fick dessutom spela vidare i Irkutsk då båda röda korten inte ansågs som grova.

Kjell Anderstedt

KRÖNIKA Många, även jag själv, hade räknat med ett riktigt drama i stockholmsderbyts returmöte. Men AIK tog initiativet väldigt tidigt och visade att den där kvartsfinalen ska laget bara ha.

Jag satt och tänkte på att första halvleken liknade mycket den utspelning som vi såg i World Cup mellan de här lagen i höstas. Men Hammarby samlade ihop sig och gjorde match av det här i andra halvlek, även om laget aldrig kom riktigt nära. Alltför mycket rutin finns i AIK för att släppa ett så stort målöverläge. Men AIK var på väg att göra ett klassiskt misstag och för tidigt tänka i försvar.

Men, som sagt, mycket rutin gjorde att AIK åter igen började spela framåt och då hade Hammarby svårt att komma ikapp.
Storleken på besvikelsen i Hammarbys läger är nog inte mätbar.
Att missa slutspelet hör verkligen inte till vanligheterna.
Tittar man tillbaka, bara de senaste tio åren, så har Hammarby haft stora framgångar.

Laget har varvat kvarts- och semifinaler om vartannat och dessutom tagit två SM-guld.
Men för första gången på väldigt länge tar säsongen slut efter två åttondelsfinaler och dessutom mot ärkefienden AIK.
Det kunde inte komma i ett sämre läge för Bajen.

Ett slutspel ger fina ekonomiska intäkter, inte minst med fyllda läktare på Zinken. Hammarby hade förstås behövt slutspelsintäkterna, kanske mest av alla föreningar.

AIK har hela säsongen uttryckt att ”Vi måste gå till slutspel”. Klubben har lagt ut väldigt mycket pengar på stjärnspelare och att man absolut ville till slutspel har nog varit lika mycket ekonomiskt betingat som sportsligt.

AIK har tre svenska mästerskapstitlar sedan tidigare. Då menar jag väldigt mycket tidigare. 1909, 1914 och 1931 tog AIK sina guld och klubben har spelat ytterligare tre finaler, men även dom så tidigt som 1913, 1915 och 1917.
Så det här slutspelet är förstås enormt efterlängtat.

Varken Motala eller Vetlanda har varit speciellt framgångsrikt det senaste decenniet. Vetlanda har spelat några kvartsfinaler, den senaste säsongen 2017/2018. Förra säsongen blev det respass i åttondelen och dessutom mot just Motala.

Motala har under många år trampat vatten i mitten eller de nedre regionerna i serien och dessutom varit nere en sväng i Allsvenskan.
Det har också varit mycket upp och ner. Senast Motala var i slutspel, innan fjolåret vill säga, var säsongen 2007/2008.
Men i slutet på 90-talet var man i semifinal två gånger.

Det såg länge ut i åttondelsreturen i Motala som om hemmalaget skulle dra sig segrande ur striden om kvartsfinalplatsen.
Länge var ledningen 3-1 och totalt 6-6. Det hade gett Motala avancemanget på fler gjorda bortamål.

Patrik Johansson i Vetlanda satte stopp för det genom att bli matchhjälte med sitt reduceringsmål för Vetlanda till underläge 3-2 med kvarten kvar.

Vad kan vi tro om de nya kvartsfinallagens möjligheter och chanser då?

EDSBYN–VETLANDA

Allt annat än att Edsbyn avgör i tre raka vore en stor överraskning. Skillnaden i kraft i förhållande till Vetlanda är enorm. Det den trevliga gula bandyklacken i Vetlanda i bästa fall kan tro på är att Vetlanda överraskar med en hemmaskräll i andra kvartsfinalen, men dom är ensamma i bandysverige om den tron.
Ingen annan ser något annat än tre raka.

VILLA–AIK

Det här kan bli en väldigt intressant kvartsfinal. Fördelen för Villa är nog mest att laget har tre hemmamatcher, för bortamatcherna i Solna kommer säkert att bli riktiga rysare.
Något som kan ställa till det för Villa är också förväntningarna från både lidköpingsborna och från laget självt, något som inte över huvud taget kan finnas i motståndarlaget.

Nu har AIK gjort det man hoppades på. Allt annat är en stor bonus.
Det finns inga förväntningar vare sig från fansen eller spelarna.
Och den situationen är farlig för ett favoritlag.
Jag blev faktiskt överraskad att herr Sixtensson valde som han gjorde i slutspelsvalet.
Ett sunt tips är att Villa ändå tar sig vidare till semifinal, men det kan krävas fyra eller fem matcher.

Kjell Anderstedt