Anderstedt: Rätt av förbundet med de nya regelförändringarna

, ,

KRÖNIKA Svenska bandyförbundet har tagit till sig av kritiken att man tidigare varit för feg att införa förändringar i de högsta serierna. Det har gjorts ett antal prov av olika nya regler i turneringar innan seriestart, men det har varit si och så med beslutspotensen.
Många är det som tyckt att regler borde införts när försöken varit lyckade.

Nåväl, nu torgför förbundet sina regelnyheter och den som gör det är domarlegendaren Håkan Sjösten som är ordförande i förbundets regel- och domarkommitté. Håkan är en man med klokskap och även nytänkande.

Alla förändringar som uppmuntrar en offensiv bandy är bra. Publiken vill se fart, fläkt och mycket mål, men samtidigt njuta av imponerande försvarsprestationer och målvaktsräddningar. Men offensiv bandy gillas av alla, inte minst dom som betalar för underhållningen.

Därmed har jag redan nästan sagt vad jag tycker om förändringarna.
Men vi tar dom en och en så det blir tydligare.

LÄNGRE KLUBBOR TILLÅTS

Maxlängden på bandyklubban blir nu 130 cm, en förlängning med 3 cm. Det är väl himla bra och en rättvisefråga att både korta och långa spelare kan använda klubbor som passar dom själva.

OFFENSIVA SPELARBYTEN VID HÖRNOR

Många tycker att hörnorna har för stor betydelse i bandyn och många lag har blivit specialister på att spela till sig hörnor. Nu uppmuntras de skyttestarka lagen ytterligare när det lag som tilldelas hörna också får göra spelarbyten i samband med hörnor.

Kan det bli longörer av bytena?
Här får domarna vara rappa och se till att det blir fart på eventuella byten. Det kan ju också det försvarande laget bidra till genom att snabbt ställa upp i målet.
Vi får se om det också betyder fler hörnmål.

ALLA MATCHER SKALL AVGÖRAS

Här tar bandyn efter ishockeyn. Förlängning vid oavgjort och 7 utespelare och 1 målvakt i lagen under förlängningen på 10 minuter. Skiljs inte lagen åt då väntar 5 straffar.
Det är bra, strunta i att hockeyn var före. Förändringen blir inte sämre för det.
En klar uppmuntran av offensivt spel.

Dels blir sista delen av andra halvlek offensiv om det är oavgjort, dels hägrar extrapoängen som det lag får som avgör i sudden.

Kan matcherna bli för långa för publiken på exempelvis fredagskvällar när man vill hinna med annat än bandy också?
Nja, här får domarna se till att det inte blir någon onödig paus.

Det var ändå bara en bråkdel av matcherna i vintras som slutade oavgjort i Elitserien.
11 % av matcherna blev oavgjorda, 51 % slutade med hemmaseger och 38 % av matcherna vanns av bortalaget. Men en klar uppmuntran av offensivt spel är förändringen onekligen.

INGA MÅLVAKTSUTKAST INOM STRAFFOMRÅDET

Målvakten måste kasta bollen till medspelare utanför straffområdet. Det här uppmuntrar snabba uppspel av målvakterna och samtidigt en offensiv ”forechecking” från motståndarlaget. Bra!
Det skall bli kul att se hur de här förändringarna faller ut i herrarnas- och damernas elitserie och i herrarnas bandyallsvenska i vinter.

Men hur det överhuvudtaget kommer att bli med vinterns seriespel och om det kommer att finnas några åskådare, ja dom frågorna lär nog inte bli besvarade förrän senare.
Det är nog bara virusspridningen som kan styra det.

Kjell Anderstedt

Bladh: Ni kommer älska årets sommarläsning

,

KRÖNIKA Kanske får jag äta upp den där rubriken. Men jag är glad och stolt över att ni trogna läsare stöttar upp min satsning på årets sommarläsning — som hittills varit en stor succé.

Nu står juli månad inför dörren — och du kommer inte bli besviken om du swishar en slant även nu. För ekonomiskt blöder jag mer än lovligt. Delvis säkerligen på grund av den miserabla pandemin vi befinner oss i. Det är i princip omöjligt att få företag att sponsra mig eller inleda något ekonomiskt gynnsamt på längre sikt.

Men hittills har det alltså blivit tre delar i artikelserien om bandyns historia i Sverige.
Tre delar där jag slitit mitt hår för att få allt rätt.
Faktamässigt och stilistiskt på mitt alldeles egna vis.
Jag är petig — knappast perfekt — på gott och ont men ska jag göra någonting så gör jag det fullt ut.
Det krävs en hel del för att jag ska trycka på publicera-knappen.

Det blir alltså rätt mycket jobb på obekväma tider mitt i allt med trilskande barn (emellanåt).
Men om man älskar bandy, så är det svårt att stå emot.

Målsättningen är ändå att köra ända in i kaklet och påbörja del fyra.
Och jag vill inte stanna förrän vi når år 2020.
Det ska — ursäkta språket — bli jävlarimig bra.

Ni är många ”bandynördar” därute och förutom att förhoppningsvis ge er tillbaka något bra, så ser jag texterna (och bilderna) även som en potentiell källa till att informera och möjligen inspirera personer utan något nuvarande superintresse för bandyn.

För bandy är ju världens bästa och vackraste sport.
Det finns mängder av historier att berätta.
Och jag är beredd med pennan.

Mattias Bladh

Vill du bidra? (Se nedan för Swish-nummer). Alla som donerat i april, maj och nu i slutet av juni kommer få sitt namn/företag uppskrivet i ett separat inlägg.

Swish: 070 480 74 52

Sommarläsningens intåg — vi behöver ditt bandyhjärta

,

När jag var mer än rädd för att stänga igen Bandyfeber inför maj månad dök följande hjältar upp på några dagar i slutet av april.

Titta nedan. Personer som jag personligen skulle vilja ge en kram. Vi börjar med att titta på namnen:

Mikael Westerberg
Jon Erik Botås
Daniel Andersson
Mats Anderstedt
Sylve Andersson
Daniel Jäderberg
Victoria Bergwall
Stefan Widegren
Ann-L Claesson
Kåre Jonsson
Stefan Hallgren
Anders Hedlund
Johannes Gustavsson
Lind Skogsberg
Ulf Alexsson
Erik Stål
Fredrik Hansson
Peter Ericsson
Joakim Larsson
Svante Fält
Johan Karlsson
Anders Nylén
Åsa Staaf Blic
Peter Johansson
Mona Gjermandssen
Björn Olsson
Håkan Löfblad
Mattias Wallin
Dan Eriksson
Lars Olsson
Henrik Johansson
Hans Östlund
Kenneth Behrendt
Jörgen Persson
Morgan Åkesson
André Onelius
Marcus Olsson
Väinö Kaarto
Linus Palmborg
Roger Embretssen
Anders Karlsson
Ulf Bogren
Stig Dammbro
Lucas Dalin
Carolina Tengström
Joakim Elfving
Roger Eriksson
Robert Ekwall
Mats Larsson
Sören Gustavsson
Peter Jansson
Jan Lundborg
Jan Hylander
Johan Andersson

Är något felaktigt — hör av dig så korrigerar vi på en gång.

Alla har ni bidragit stort när jag körde ut en ”desperat” krönika i slutet av april. Fantastiskt!
Och vips, så var problemen lösta och maj månad var mer än välkommet.
Kan inte tacka er nog.

Jag är ÖVERTYGAD om att ni kommer sluta upp ånyo.
Juni står inför dörren och det finns så fantastiskt mycket att berätta i vår bandyhistoria. Få ditt namn uppskrivet. Visa idrottssverige att bandyn ska få den uppmärksamhet den förtjänar.

Kort sagt: jag — för jag är dessvärre ensam om att skriva artiklar eller reportage — kommer kavla upp armarna, jobba hårt och servera läsning i världsklass. Ni vet vad ni får.

För vad vore väl bättre än att just du som läser detta kan läsa skön, fördjupande bandyläsning på sommaraltanen, stranden, hammocken eller var du nu befinner dig i vårt avlånga land?
Det blir då i så fall tredje året i rad med sommarläsning (!).

För det är speciella tider och det är, utan att hymla, stentufft.
Vill ni så kör vi. Tillsammans.
Älska bandy.
Stort tack för ditt stöd!

Mattias Bladh

Anderstedt: En idé till säsongsupplägg — om publiken måste stanna hemma

, ,

KRÖNIKA Pandemin har lagt sin mörka skugga över världen, skapat alla begränsningar, ansatt sjukvården väldigt hårt, attackerat mångas hälsa och allas våra framtidsplaner. Att då samtidigt fantisera om den kommande bandysäsongen blir en kullerbytta som lätt kan likna den mest skruvade Lars Nohrén-pjäs. Silly season, spekulationer, värvningar, spelares och tränares tankar huruvida de skall visa klubbhjärta eller gå vidare och följa pengarna har inte riktigt det största intresset just nu.

Men likväl, vi har spelat bandy sen urminnes tider. Vi som älskar sporten har kastats mellan njutning och förfäran, uthärdat krig, isande kyla, hällregn, springmatcher i issörja, sportslig besvikelse och euforisk glädje. Allt det som vi bara älskar med den mest fantastiska av sporter.

Det finns såklart minst två grundläggande scenarier för vad som händer med pandemin fram på senhösten. Endera så har vi samma läge som nu som skapar stora konsekvenser för exempelvis Elitserien. Eller så har smittan klingat av och vi kan genomföra den kommande säsongen med stor publik och fantastisk underhållning.

Det kommer trots allt en ny säsong, oavsett allt annat. Men om Folkhälsomyndigheten skulle besluta, som Riksidrottsförbundet flaggade för så sent som häromdagen, att publiken får stanna hemma åtminstone fram till nyår, hur gör vi då? Bandyklubbarna har, i de allra flesta fall, inte bottenlösa kassakistor att ösa ur. Hur ska man få underskotten att bli så små som möjligt den här kommande säsongen? Kommer staten att stötta för publikbortfallen? Ja, det är möjligt, men som vanligt inte med heltäckning.

De ekonomiska problemen som nu tynger sporten kommer, om publiken uteblir, att fortsätta urholka verksamheterna. Men bandyn kunde trots allt, till skillnad mot exempelvis ishockeyn, genomföra hela slutspelet och finalen i våras. Detta med litet tur då säsongen tidsmässigt låg där den låg, men också genom kloka beslut från förbund och klubbar. På samma sätt tog det internationella förbundet ett tidigt klokt beslut om att skjuta upp A-VM till hösten. Just nu pågår beslutsarbetet för om A-VM skall genomföras i höst eller först till våren. Svar kommer inom kort.

I hela samhället är A och O att kostnader och intäkter hålls i balans. I det kommersiella livet finns det naturligtvis även ett vinstkrav som styr. Men inom bandyn är det såklart livsviktigt att plus och minus är i så god samklang som det någonsin är möjligt.

Just nu pågår en intensiv diskussion i sociala medier, på bandysajter och i traditionell media. Hur ska bandyn göra om den kommande säsongen tvingas spelas utan publik? Jag har läst ett stort antal förslag på åtgärder, väljer att nämna några även om jag kanske inte gör vågen:

– Ligga lågt och hoppas att staten kompenserar för publikbortfallet hyfsat bra.
– Ta ett sabbatsår och ställ in säsongen tills dess publiken är tillbaka.
– Spela poolspel och bara i inomhushallar etc.

Oavsett vilka åtgärder som vidtas så tror jag det är viktigt att Bandyförbundet skissar på både en plan B och C i förhållande till en helt vanlig säsong med publik. Detta för att inte hamna i tidsnöd om beslut från Folkhälsomyndigheten/RF kommer nära in på säsongstart.

Det finns tre saker som måste styra ett beslut för en säsong utan publikintäkter, tycker jag:

  • Minska kostnaderna så mycket som någonsin går! En hel del kostnader är fasta, men många är också rörliga och kopplade till planhyror, resor, övernattningar, mat, förlorad arbetsförtjänst, domare etc.
  • Rymlig försäsong för Svenska Cupen och rimligt uppehåll för 4-nationsturnering strax före jul.
  • Hitta ett sätt att genomföra elitserien så att spänningen och bandyn lever även om det blir annorlunda säsongen 2020-2021!

Det vore väl också sjutton om jag som krönikör inte skulle våga bistå med en idé till säsongsupplägg i förslagslådan OM publiken måste stanna hemma och kostnaderna minimeras. Mina utgångspunkter är att genomföra en elitserie med grundserie, åttondelar och slutspel likt en vanlig säsong, men korta ner den för att ge lagen som spelar utomhus bra spelförutsättningar hela vägen. Men allra viktigast: Halvera kostnaderna för resor, övernattningar, planhyror, mat, ersättningar för förlorad arbetsförtjänst, domare och mycket annat. Allt för att alla klubbar skall överleva den kommande säsongen.

Jag spånar utanför boxen, jag vet. Men fullt genomförbart:

Spela en enkelserie med 13 omgångar istället för 26. Premiäromgång söndag 22 november och sen spel en vardag och en helg varje vecka och elitserien kan avslutas 17 januari. Därefter åttondelar 22 och 24 januari. Kvartsfinaler i bäst av tre matcher 29 januari, 31 januari och 3 februari. Semifinaler också bäst av tre matcher 7, 9 och 12 februari. SM-final lördag 20 februari. Sen laddar landslagsspelarna upp för ett VM en månad senare, typ.

Det vore kul och intressant att få synpunkter och gärna flera idéer på hur Elitserien kan klara en säsong med begränsad ekonomi och tomma läktare. Gör det gärna på Bandyfebers Facebooksida!

Kjell Anderstedt

Bladh: Det är riktigt illa ställt med Bandyfeber

,

KRÖNIKA Det är bistra tider. Folk blir uppsagda, korttidspermitterade och andra grepp i denna konstiga pandemi-tid vi lever i just nu.
Jag är ingen expert på det ekonomiska området men klart är att det påverkar mig rejält.
Om det beror på Corona låter jag vara osagt.
Är väl kanske inte långsökt att dra slutsatsen att sponsorer och andra aktörer drar öronen åt sig nu.
Skit är det.

Kommer ni ihåg kampanjen som startades av mig i slutet av mars?
Det kom in närmare 5 000 pix tror jag. Inte exakta siffror i huvudet. Jag återkommer kring det.
Men det värmer i hjärtat.
Stort, stort tack för det.
Jag kommer uppmärksamma detta och även kommande, eventuella bidrag inom kort.

Okej, nu kör vi utan filter: Jag är arbetslös. Frilansmöjligheterna ser dystra ut (om det har med Corona att göra låter jag vara osagt).
Det är mycket nej tack, just nu.
Allt känns — ursäkta språket — piss.

Reklamannonser, sponsrade artiklar — de lyser med sin frånvaro, frånsett en reklambanner häromdagen som gav netto 1 500 spänn,
Det var tufft innan men nu är det stentufft.
Känns som dödsstöten för Bandyfeber.com.

Innehållet håller toppklass. Störst på Facebook och helt fantastisk besökarstatistik.
Jag har på många vis gjort att Bandyfeber är ledande när det gäller engagemang och prat på sociala medier kring bandyn.
I alla fall på just Facebook.
Där det är så viktigt att nå då folk gärna klickar på nyheter och annat via bildlänkar på sociala medier.

Publicerat material får alltid stort genomslag och jag har jobbat häcken av mig i april.
”Det ska vända. Det ska vända. Det ska vända…”

Mantrat har upprepat sig i mitt huvud om att jag vill visa upp ett bra jobb. Jag vill skriva mer fördjupande tillbakablickar likt händelsen i Kazan, hyllningsreportage om Andreas Westh…

Jag tycker bandybevakningen på riksnivå, frånsett Bandypuls, lider stort bland större medier om vi pratar journalistik .
Annars pratar vi regional nivå och bevakning av det lokala laget/lagen.
Då blir det smalare och så kommer jag aldrig ha det.

Tellus kommer vara lika viktigt att skriva om som AIK. Och så vidare, och så vidare.
Det är hela syftet med Bandyfeber: skriva om alla elitserielagen.

Jag vet inte om jag använt ordet ”tär” innan — hög sannolikhet — men då gör jag det igen.
Det tär som sjutton att vara ensam, frånsett en underbar krönikör i Kjell Anderstedt som kompletterar.

Men att det tär är inte några problem. Jag tar på mig handskarna och skriver dag som natt.
Som jag alltid gjort — men då måste jag komma med en uppmaning:
Vill ni, har möjlighet och gillar Bandyfeber så har nog ett eventuellt bidrag från just dig aldrig kommit så väl till pass som nu.

Mattias Bladh 

Anderstedt: AIK:s förslag kring regelförändringar är ett friskt initiativ

, , ,

KRÖNIKA AIK har kommit in som en frisk fläkt i elitbandyn. Avsikten med den extrema stjärnsatsningen är såklart att köpa sig ett guld så snart som möjligt, men också röra om i den ganska konservativa bandygrytan.

Min senaste krönika handlade, som ni vet, om mina dubier kring att stjärnlag köps upp för att vinna kortsiktiga segrar. De flesta bandyklubbarna i Sverige tar ett stort socialt och samhälleligt ansvar, rekryterar och utbildar unga talanger för framtiden och jobbar med exempelvis integrationen i samhället.

Jag har sett klubbar köpa upp stjärnlag tidigare och skapat segrar, men jag kan inte påstå att det i någon större omfattning utvecklat bandyn i stort.
Nåväl. Man får gilla läget och trots allt se fram emot en ny och förhoppningsvis spännande Elitserie.

Nu har AIK-fläkten också attackerat helig mark i bandylandet.
Det är Bandypuls som uppmärksammat att klubben i en proposition till Svenska bandyförbundet föreslår 9 (nio!) regeländringar i svensk bandy för att, som man hoppas, utveckla bandyn.
Det här är ett friskt initiativ.

Bandyn behöver nya idéer för att utvecklas. Det har provats nya regler i vissa turneringar, men sen har nytänkandet oftast stannat där.
I vissa fall har dom testats igen, men vägen till offensiva beslut känns onödigt lång.

Det är stor variation på de här nya förslagen och deras kvalitet.
Med tanke på beslutsgången i förbundet så finns nog ingen risk för att alla förverkligas.
Men jag hoppas innerligt att de leder till något nytt.

Självklart skall förslag beredas, konsekvenser analyseras och arbetsgrupper tillsättas, men det kan ändå arbetas skyndsamt.

Jag tycker att en del av idéerna förtjänar att kommenteras.

3 POÄNG VID VINST OCH AVGÖRANDE VID OAVGJORT

Det positiva är att det uppmuntrar offensivt spel och det gillar publiken. Jag var inblandad i förarbetet till senaste World Cup i Sandviken där 3 poäng testades. Innan det beslutades gjorde jag en analys av vad det skulle få för konsekvenser för gruppspelet. Det som skapades var mera utdragna tabeller, alltså längre avstånd mellan övre halvan och nedre halvan.

Den effekten skulle Elitserien få och det vore inte bra. Den gångna elitseriesäsongen var den mest spännande och jämnaste på många år, det vill vi ha även framöver.

FYRA DOMARE

Bra förslag! Det finns ju redan nu en fjärdedomare vid sidan av isen. Sätt på honom/henne skridskor! Åtta ögon ser bättre än sex.

FLERA SENIORER SOM AVBYTARE PÅ BÄNKEN

Här kan man ju ana att AIK behöver ha snurr på sin stora trupp efter värvningarna av alla nya stjärnor. Att prioritera in unga talangfulla spelare som får chansen att utvecklas känns som en viktigare ambition för bandyn.

NY KARENSTID FÖR UTLÅNING AV SPELARE

Idag är karensen fyra dagar för en elitseriespelare att utlånas till exempelvis en allsvensk klubb. Här vill AIK ha en dag och snabbare snurr för inte minst målvaktsavbytare som ofta får väldigt litet matchning. Klarar man de formaliteter som kanske krävs för utlåningen så borde förslaget funka.

DISCIPLINNÄMNDEN

Förslaget handlar om tillsättningen av nämnden. Jag har tidigare skrivit att man borde ha en enda nämnd som tar löpande beslut. Inte en disciplinnämnd och en videogranskningsgrupp. Att domarna efter matcherna gjort anmälningar har varit alldeles för godtyckligt. Domarna ska ta beslut på isen och inte efteranmäla sina egna misstag! Sätt kloka, snabbfotade och beslutsföra personer i en enda Disciplinnämnd som löpande och snabbt tar upp ärenden på eget initiativ eller på anmälningar från klubbarna.

FLER SPELOMGÅNGAR I GRUNDSERIEN

I förslaget ligger 38 omgångar i herrarnas Elitserie istället för 26 och 20 omgångar för damerna istället för nuvarande 14.
”Spelarna får spela mer och det blir fler derbymatcher, vilket ger god ekonomi för klubbarna. Kostnaderna för spelarna består, men intäkterna blir fler”.
Det är AIK:s tankar med förslaget.
Nja. Ett väldigt genomgripande förslag som kräver rejäl konsekvensanalys och värdering. Serierna är trånga redan nu, det skall skapas plats för såväl World Cup som Svenska Cupen och VM. Och publiken skall ha råd att betala.

MEN AVSLUTNINGSVIS. Dessa och fler friska initiativ är bara nyttiga. Bandyn har en traditionsrik grund som har ett stort värde. Men för att möta nya utmaningar behöver förbund och klubbar gemensamt hitta bra sätt att uppmuntra och flyhänt hantera goda idéer som utvecklar sporten. Bandyn behöver vare sig titta på fotbollen eller hockeyn, utan istället forma sina ambitioner utifrån de egna förutsättningarna.
Bra initiativ Gnaget!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: AIK:s stjärnvärvningar — till vilken nytta för sporten?

, ,

KRÖNIKA Idag briserade bomben! AIK köper en gång till upp ett halvt nytt stjärnlag för att vinna SM-guld.

AIK hade ett enda väldigt tydligt mål med sin elitsatsning den gångna säsongen och det var att gå till slutspel.
Stjärnor köptes in i parti och minut. Några av dom slängs väl nu på sophögen för att bereda plats för ännu större.

Nu ska AIK inte bara ta SM-guld utan dessutom pulvrisera elitserien! Hittills har ordföranden Marco Engborgs miljonföretag förmodligen varit det som plöjt in pengar, men nu går miljardären Torbjörn Törnqvist enligt uppgift in med en påse ur sitt 25-miljardersbolag från oljebranschen och tar bandysponsringen till en helt ny och hisnande nivå.

Bandysverige är ikväll mest att likna vid ett svampmoln som efter en rejäl kärnvapensprängning!

Kraften i AIK-ledningens beslut att köpa till sig ett svartgult bandyguld har vi inte upplevt i den svenska bandyhistorien.
Och så oändligt feltajmat det är i förhållande till den ekonomiska verklighet som många övriga klubbar lever med just nu.
Och så chansartat det känns i en tid när vi inte alls sett de ekonomiska coronaeffekterna och den förmodade finanskrisen.
Vi har inte heller sett med vilka realiteter bandyn i övrigt går in i hösten och den nya säsongen.

Visst, vi är vana att lag satsar på att skaffa sig de bästa nyförvärven. Men hittills har klubbarna ändå spelat i någorlunda samma ekonomiska liga.
Det har liksom varit förutsättningen för att Elitserien skulle kunna vara den spännande serie av hög kvalitet som vi haft.

Den gångna säsongen har serien dessutom varit jämnare och mer spännande än på länge. Tror nog att många bespetsat sig på kanske en ännu bättre, jämnare och roligare serie kommande vinter.
Det har ju alltid skiftat vilka lag som ska stå på Studenternas i mars och kanske få lyfta den åtråvärda SM-bucklan.

Det närmaste den här ekonomiska dopingen kommer i jämförelse är väl när Boltic köpte upp ett stjärnlag i slutet på 70-talet och tog 9 SM-guld.
Men det har vi tack och lov varit förskonade ifrån på väldans många år. Sånt blir ofta endast tillfällig njutning för klubben själv.
Om satsningen inte kraschar förstås.

Det är en enda fråga jag har kring stjärnköpen idag — till vilken nytta? Ja, skyhöga inkomster för spelarna förstås.
Men om man har en företagare med alldeles för mycket pengar att disponera, då kan man faktiskt köpa upp en SM-titel i vilken sport som helst. Det är busenkelt.

Men till vilken nytta?
Till en kortvarig glädje för en liten klick kring det uppköpta stjärnlaget och ett antal supportrar, visst.
Men till vilken nytta för sporten?

Och att dessutom dopa en sport som bandy som om något har verkat i den idrottsliga svenska myllan och byggt på engagemang och klubbkänsla, plus några värvade stjärnor ibland.
Men det har inte varit det som byggt föreningarna, lojaliteten och gjort bandyn till vad den är och gett sporten förutsättningarna på längre sikt.

Jag tycker att paraden vi upplevde idag i Stockholm förändrar förutsättningarna för elitserien.
Tack och lov kommer vi inte att uppleva det igen.

Av två skäl. Ambitionen finns inte i bandyns mera normala klubbverksamhet att med obegränsad ekonomi köpa upp ett lag av stjärnor. Det andra skälet är förstås att förutsättningarna och pengarna inte finns och det känns ganska bra faktiskt.

Klubbarna runt om i Sverige har lokala och lojala sponsorer som stöttar verksamheten för att få synas i ett positivt sammanhang, företagen ser att klubbarna gör en stor insats för bygden eftersom man, vid sidan av elitsatsningen, tar ett stort socialt ansvar. Bygger ungdomsverksamhet från grunden för att fostra för framtiden, tar ansvar för integrationen av nya invånare i samhället och ger de yngsta möjlighet att leka sig till ett intresse.

Det är ju dessutom den typen av verksamhetskrav som satts upp för att bevilja elitlicensen till exempel.

Många sociala medier har under dagen svämmat över av känslor, oerhört starka och blandade av chock, ilska och uppgivenhet och sen förstås en euforisk lycka i de svartgula supporterleden över att klubben nu köpt sig ett kanonlag som dessutom skall spela inomhus.

Är jag kritisk mot spelarna som nu skrivit de här kontrakten?
Nej, absolut inte.
I flera fall är det spelare som länge gjort en enorm arbetsinsats för sin klubb eller velat satsa på bandyn som levebröd och nu får chansen till det. Spelarna önskar jag bara lycka till i sin nya och något annorlunda men säkert spännande miljö.

Jag har också pratat med flera klubbledare runt om i landet idag, man har ju tid med sånt i karantäntider.
Är de avundsjuka? Nej, det är inte känslan som dominerar. Men det är inte heller några som uttrycker entusiasm, de flesta är inte ens imponerade — utan mest fundersamma över vad det gör med bandyn.

Kjell Anderstedt

Det här är en opinionstext publicerad på Bandyfeber. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.

Bladh: Vad vill ni läsa om?

,

KRÖNIKA Det är konstiga tider. Det hamstras i affärer, människor undviker varandra. Vi läser något nytt om coronaviruset varje minut.
Tvättar händerna igen.
Vi vill inte smittas av farsoten.
Tro fan det.

Pandemin är inget att leka med. Människors hälsa går först och så ska det alltid vara.
Vi måste tänka på varandra.
För vi är alla beroende av mig och dig.
På ett eller annat sätt.

Jag är ingen expert på samhällsekonomi men denna ”lockdown” riskerar att bli en katastrof för företagare.
Ingen sitter säkert.
Hur många konkurser vi kommer få se framöver vågar jag inte tänka på.

Klubbarna blöder.
Jag blöder.
Du blöder säkert också.

Kommer jag klara hålla igång Bandyfeber nu och framåt tills säsongsstarten?
Först och främst.
Eftersom det var svårt innan så har jag nu ohyggligt svårt att se det framför mig.

Men det finns tusen historier att berätta. Tusen historier som är värda att föra fram i rampljuset.
Om jag bara såg något ljus framför mig.
Ska jag vara ärlig så är jag optimistisk om att det ska gå att lösa.

Det har faktiskt gått runt hårfint ekonomiskt med Bandyfeber denna säsong. Dels på grund av ert stöd, dels av reklam.
Är jag tacksam för det?
Jag kan inte nog säga tack för det.
Det är för futtigt.

Jag snittar bra över 1 000 unika besökare varje dag. Oavsett vad som händer en given dag på sajten.
Det är en framgångssaga.

Facebook-sidan växer lavinartat. På ett sätt väldigt viktigt för att ha en samlande punkt för allmänt snack kring bandyn. Det är bara kolla engagemanget där.
Otroligt.

Bandyvänner … Jag kan inte med gott samvete bara stänga ned Bandyfeber.
Men jag vill inte att den går i stå.
Inte efter, som det känns, lagt ned min själ och skrivit sjuhundrafemtiotusen artiklar säsongen 2019/20.

Silly season, historier — finns hur mycket som helst.
I dessa tider ska vi vara extra rädda om bandyn. Det är mycket som konkurrerar.

Om Bandyfeber försvinner har vi en aktör kvar: Bandypuls.
En sajt som skriver regelbundet och gör det fantastiskt bra.
Men med resurser som jag aldrig kan få.
Bara drömma om.

Ta hand om er. Vi ser vart det barkar. Finns det intresse nog att stötta så kommer jag ge mitt yttersta.
Vad vill ni läsa om?

Mattias Bladh

Anderstedt: Här fångade säkert bandyn många nya tittare

, , , ,

KRÖNIKA Stämningen och folkfesten uteblev ju den här finallördagen på Studenternas, men beslutet hade ett gott hälsosyfte. Men på isen blev det samma underhållning som vi blivit bortskämda med många gånger förut när det handlar om SM-final i bandy.

Jag tror faktiskt bandyn vunnit en hel del i både popularitet och uppskattning för beslutet att genomföra finalmatcherna. Tack vare att vi inom bandyn också avgör finalen i en enda match så kunde bandyn sticka ut mot många andra lagsporter som fick ställa in allt finalspel, bland annat ishockeyn. Hade bandyn också spelat en lång finalserie hade det nog blivit inställt även här.

Det hoppas jag aldrig blir aktuellt i denna ädla sport. Vi behöver den här festen som säsongsavslutning! Nytänkande är i det här sammanhanget inte av godo, här hoppas jag att traditionens makt är större!

Jag är också övertygad om att många TV-tittare satte sig framför teven för att äntligen få se sport igen efter alla inställda evenemang. Här fångade säkert bandyn många nya tittare som blev nyfikna på sporten.

Det har vi finallagen Edsbyn, Villa Lidköping, Skutskär och Västerås att tacka för.
Ni bjöd TV-tittarna på fart, fläkt, dramatik, nerver, läckra mål och stora individuella prestationer i absolut världsklass.

Vi tar det mest dramatiska först. Jag måste erkänna att utvecklingen av damfinalen under matchens sista 10 minuter var nog bland de märkligaste jag upplevt.
Vem skulle kunnat tippa på SM-guld för VSK när Skutskär hade en 3–1-ledning med mindre än fem ordinarie minuter kvar av matchen?

Men genom en sanslöst optimal utdelning för VSK sista minuterna och bjudningar och slarv från Skutskär så kunde VSK både kvittera och sätta segermålet till 4–3 innan domarens pipa ljöd för full tid efter 6 övertidsminuter.

Det är det här som är idrottens både härliga njutning och stora förtvivlan. Samtidigt som jag imponerades av VSK:s vilja att aldrig ge sig så tyckte jag samtidigt väldigt synd om Skutskärstjejerna som var så väldigt nära revansch för förlusten i straffavgörandet i fjolårets final.

Herrfinalen blev spelmässigt väldigt jämnt och lagen skapade massor av hörnor.
Men ineffektiviteten i hörnskyttet var slående i Villa.
Bara ett mål på arton försök är i skralaste laget. Edsbyn satte åtminstone en av sex.
Även i den övriga effektiviteten i anfallsspelet var det lika ojämnt. Edsbyn ångade på precis som laget gjort under hela serien.

Edsbyn blev helt överlägset i elitbandyn den här säsongen och det är såklart helt rätt att laget fick kröna en fantastisk säsong med deras SM-guld nr 12. Det var under en kortare period med cuper i höstas som Edsbyn var blekt.

Det första guldet tog klubben redan 1952 när man slog IK Göta med matchens enda mål inför 24 815 åskådare på Stockholms Stadion. Den publikfesten som sannolikt omgärdade SM-finalen då får vi innerligt hoppas att vi får uppleva igen under finalen 2021.

Vi håller tummarna för att årets extrema coronaläge försvinner om några månader. Idrotten i allmänhet och bandyn i synnerhet behöver de här publikfesterna och alla supportrar är värda att åtminstone någon gång i livet få uppleva en final med sitt lag och ännu hellre ett SM-guld nån gång. Edsbyns supportrar har fått uppleva många härliga SM-titlar och årets uppsättning av guldmedaljer är synnerligen välförtjänta.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Ett mycket konstigt läge i bandyvärlden just nu

, ,

KRÖNIKA Så blev det ändå den final vi alla förutsett på Studenternas — men ändå inte. Det är ett mycket konstigt läge i bandyvärlden just nu. Men att det blev Edsbyn och Villa Lidköping som skall mötas i finalen var precis det som allt talat för under hela säsongen.

Sandviken och Bollnäs gjorde det de kunde i semifinalerna och de gjorde det mycket bra. Sandviken tvingade Edsbyn till tre mycket jämna matcher, varav en gick till sudden death och Bollnäs stred sig till fyra matcher mot Villa, även där sista matchen till förlängning. Det visade att de fyra semifinallagen var mycket jämna och säsongens bästa lag i Elitserien.

Men Edsbyn och Villa drog längsta strået och är mycket värdiga finalister. Som vanligt blir det extremt svårt att tippa finalen.
Det känns inte ens nödvändigt eller meningsfullt.
Nu låter vi säsongens bästa lag göra upp om det. Må bästa lag vinna!

Men det blir den konstigaste final i mannaminne. Helt utan fest och publik är ju inte riktigt en SM-final i bandy. Det som gör en stor bandyfinal är självklart festen, stämningen och publiken.
Nu blir det en torr bandymatch.

Men om jag känner Edsbyns Red Farmers och Villas supportergäng rätt så lär det ändå bli en stor fest när det vinnande laget kommer hem sent på söndagskvällen.
Tror supportrarna tar igen allt det missat under dagen då istället!

Jag trodde att sista omgången i elitseriekvalet skulle bli en riktig rysare. Men ganska snabbt avtog spänningen när Falun inte riktigt lyckades hålla jämna mål på Sjöaremossen mot Frillsesås.
Alltså jämna mål med Sirius på Studenternas.

Sirius rann ifrån ganska enkelt mot Lidköpings AIK hemma i Relitahallen i Uppsala och klarade kvalet, trots en klen start i kvalspelet. Frillesås och Sirius försvarar alltså sina platser i Elitserien.

Man kan inte tycka så mycket om det, även om det alltid är spännande när det blir litet omväxling bland elitserielagen.
Men vi får vänta på det och Falun och Lidköpings AIK får kämpa en säsong till i Bandyallsvenskan.

Det känns som att bandyn på grund av coronavirusets utbredning över världen skapat de konstigaste av situationer. Bandy-VM för de bästa lagen blev flyttat till oktober, men kommer att spelas som planerat i Irkutsk i Sibirien. VM för P15-lagen blir också flyttat framåt i tiden. Även mot avslutningarna för de nationella serierna har rädslan för spridningen av viruset slagit hårt.

Igår spelades den finska finalen mellan Akilles och Veiterä i Borgå. Den spelades utan publik och Akilles blev nya finska mästare genom en storseger med 6-1. Finalerna i Norge, både för de manliga och kvinnliga lagen har ställts in. I herrfinalen skulle Ready och Stabaek mötts och i damfinalen Stabaek mot Hövik, men det blir inget av med det.

I Ryssland åkte seriesegrande Jenisej ut i semifinalen mot Dynamo Moskva. Den ena matchen mellan lagen blev rena utspelningen med 9-1 till Dynamo.
Överraskande var det sannerligen.

Nu håller vi tummarna för att bandysporten till hösten får genomföras utan sådana här nyckfulla och störande inslag. Och jag gissar att SVT kommer att ha en större publik än någonsin på bandyfinalen när alla på festen måste sitta framför TV-apparaterna.

Kjell Anderstedt