Anderstedt: Annandagsbandyn — en bandyklassiker

, ,

KRÖNIKA Säg ordet ANNANDAGSBANDY till en bandynörd av det något mognare slaget så får du vara med om en känslomässig reaktion som om personen ifråga just har blivit påmind om intensiteten i den första tonårsförälskelsen eller sitt första barns födelse eller när laget i hjärtat tog SM-guld första gången. Han eller hon himlar med blicken och ser plötsligt ut som när det blev vågor över TV-bilden när dom gamla filmerna skulle illustrera att man skulle tas tillbaka flera år i berättelsen. Att den mogna bandynörden blir varm i kroppen och nästan ser febrig ut vid blotta förnimmelsen av ordet Annandagsbandy är en underdrift.

Jag minns det såväl själv. I tonåren bodde min familj femtio meter från stadens klassiska bandyplan. Att se alla hemmamatcher och att dessutom åka på majoriteten av bortamatcherna var liksom självklart. Men inget var som Annandagsomgången. Å i år när Annandagen inte blir som alla andra Annandagar så är det lätt att drömma sig tillbaka. När Annandagsmatcherna var på riktigt då spelades alla matcher utomhus.

Jag vill absolut inte vara en bakåtsträvare. Bandyn har gått framåt och med frånvaron av riktiga vintrar så skulle det inte bli mycket till elitbandy över huvud taget om inte inomhusarenorna skapats.
Men när det begav sig på riktigt var hela förmiddagen på just Annandagen en oerhört irriterande väntetid. Kvart över tolv blev ett i bandybarndomen hårt inristat klockslag.

Ja, matcherna började inte då, men det var då man fick gå dom där ynka metrarna och det knarrade mysigt under fötterna och när man hade tillryggalagt halva sträckan så sniffade man en helt underbar och speciell doftmix som bara hör bandyn till. Doften av varm glögg och kokkorv i ett spad av lagerblad och pepparkorn. Det gick någon form av rus genom näsan som spred sig runt i kroppen.

Man träffade kompisarna utanför entrén och surrade och spekulerade en stund innan det var dags att gå in och ställa sig på samma invanda plats man aldrig skulle avvika ifrån för att vara på plats precis kvart över ett. På läktarn till höger om klockan och anslagstavlan och precis bredvid spelarnas vandring från omklädningsrummet till planen och tillbaka i paus eller efter matchen. Där fick man ju alltid dom häftigaste kommentarerna eller glåporden som lika ofta kunde hagla mot motståndarna. Ofta var det stjärnorna i bortalaget som fick spott och spe.

Men det var ett ogillande blandat med stjärndyrkan när man kom nära dom största och nästan kunde ta på dom. En ångestladdad tjusning. Och vi tonåringar tog ju efter alla stjärnor som man både hatade och dyrkade. Jag kommer ihåg när jag tvingade morsan att sy på en gigantisk tofs på min mössa under hjälmen. Men tofsen skulle vara ovanpå hjälmen och mössan under. Så hade ju Bempa! Liknelsen mellan denne bandylegend och undertecknad tog också slut där, men tofs skulle det vara.

Nu spelade såklart laget i ens hjärta inte alltid hemma på Annandagarna, det gör dom ju inte nu heller. Men dessa Annandagsbortamatcher hade också sina nästan religiösa riter. Mamma bakade färska kanelbullar och när Radiosportens klassiska signatur Mucho Gusto ljöd i transistorradion tystnade hela huset. Nu var det en högtidsstund där man förflyttades från Kopparvallen till Faxevallen till Tingvalla till Västanfors IP och Backavallen eller Eyravallen och IP i Ljusdal.
Annandagsbandyn har etsat sig fast som bandyklassikernas bandyklassiker vid sidan av bandyfinalen.

I år blir det inte ens en publikfest. Kommer Radiosporten ens att sända? Det kommer att bli så annorlunda. Hur kommer det att kännas och slutligen hur kommer det att gå?
Jag måste ju involvera en bedömning av herrarnas elitseriematcher i den här krönikan. Skam vore det väl annars.

AIK–TELLUS
Stockholmsderby! Men kanske inte av det hetare slaget. Vill man förverkliga nån nyårsförhoppning om att bli rik, då sätter man en hundring på Tellus. Men det lär nog vara årets mest bortkastade surt förvärvade hundring. SOLKLAR ETTA!

BOLLNÄS–EDSBYN
Den här matchen skulle förmodligen dragit 5-6000 hälsingar i normalläget. Trist men sant. Hur går det då? Båda lagen har 9 poäng så här långt, men då har Bollnäs spelat två matcher mer än coronadrabbade mästarlaget. Ni som läst mig förut vet att jag älskar skrällar, men här blir det nog bortaseger men den kanske skulle garderas, åtminstone med ett kryss. KNAPP TVÅA.

SIRIUS–HAMMARBY
Här önskar vi att Sirius blir så svårt att möta borta som dom visar i sina bästa stunder. Hammarby på fjärde plats med 10 poäng blir ända favorit mot ett Sirius som är tolva på 5 poäng. TVÅA.

VÄSTERÅS–VILLA LIDKÖPING
Om VSK lyckas få till ytterligare en pangstart som mot AIK senast då man ledde med 3-0 efter dryga kvarten så kan laget hota Villa, men då måste man betydligt bättre klara av att hålla en hög kvalitet mycket längre. Det är en aning knäckande att få stryk med fem bollar om man får en sån smakstart. Villa är nog alltför starkt, så serieledare man är. TVÅA.

VÄNERSBORG–FRILLESÅS
Inte lika solkar etta som i AIK-mötet med Tellus, men nog går Holopainens manskap ganska bekvämt segrande ur den här striden. ETTA.

VETLANDA–MOTALA
Nian mot tian i tabellen så här långt. En spännande drabbning kan det bli. Jag sätter nog tipset ändå på hemmalaget som gjort flera bra matcher i hemmahallen i år. Bäst var nog när man klippte dit mästarlaget Edsbyn med uddamålet. ETTA.

BROBERG SÖDERHAMN–SANDVIKENS AIK
Normalt hemmastarka Broberg har bara tagit en seger hittills i den egna hallen. Den kom mot hälsingekollegan Bollnäs. Nu står seriens kanske mest imponerande lag på andra sidan. Mest imponerande utifrån utgångstipsen före serien. Sandviken har slagit AIK borta och spelat oavgjort med Edsbyn borta. Den här matchen ska dom svartvita ta hem. TVÅA.

Ha nu en God Jul, en trevlig annandagsupplevelse framför teven eller datorn och sen håller vi alla tummarna för att säsongen 2021/2022 bjuder på mera vanliga bandyupplevelser igen. Men redan den här säsongen kan ju bli rysligt spännande, om än väldigt annorlunda. Vi vet inte ens var alla nya coronamutationer tar vägen med oss. Håll i, håll ut!

Kjell Anderstedt

Wikström: Svensk idrotts heliga graal

, ,

KRÖNIKA Annandagen 2020.
2020 drar sig sakta bakåt.
Bara småskvättar kvar.
Små pölar av ett ruttet år.

Vi ska dock fira jul först.
Vi ska fira jul som vi aldrig firat förr.
På ett lite annorlunda sätt måhända men visst ska vi fira.
Vi måste ta tillvara på de ljusglimtar som blinkar till i den mörka vardagen som håller oss tillbaka.
Visst tusan känns det tråkigt att inte kunna träffa tjocka släkten, smala Sussi eller Farbror Frej men det finns telefoner och alla möjliga bildskärmar.
Det får bli som blir bara det blir.

Det som också blir av, som traditionen sig bör, är annandagsbandyn.
Svensk idrotts heliga graal.
Blir inte mer svensk idrott än detta.
Ska väl vara Bandyfinalen som kan konkurrera men den är ju inte förrän i mars så vi säger nu att annandagen är större.

Vi, åtminstone jag, kan luta mig tillbaka och fånigt leende tänka tillbaka på tider som var i svartvitt och bandyspelarna hade sotade ögon och läderremmade klubbor.
Annandagsbandy på Nyborgsvallen med full läktare och Irene hade världens godaste kokta med bröd till försäljning i luckan på den röda längan.
Svunna tider.

Dagens tider.
Borta är det svartvita (förutom Sandviken AIK då).
Borta är sotade ögon och läderremmar.
Borta är den boll som var röd.
Borta är såväl läktaren som den röda längan på Nyborgsvallen där ingen bandy längre spelas.
Dagens tid är orolig och bandybollen är cerise.

I denna tid ska det alltså spelas annandagsbandy.
Inför tomma läktare.
Arenor förvandlade till spökstäder.
Men vi ser ändå.
Vi ser och skänker en tanke till den som uppfann det här med datamaskiner.
Obegripliga tingestar som möjliggör vår sport att synas.
Om någon sagt till mig i snödrivan på Ugglegränd att vi i framtiden inte spelar bandy under gatlampans sken, att vi kommer kunna se bandy i våra telefoner.
Jag hade skrattat, gått in och tittat på den gråa telefonen på telefonbordet i hallen och skrattat än mer.
Se bandy på den… jaja.

Men nu är vi där.
Vi kan se.
På telefonen.
På datorn.
Via datorn på tv:n.
Men inte på tv ”som vanligt”.
Där får vi kanske se ett kort inslag i Sportspegeln och en skylt med resultaten.
Det kan jag tycka är uselt.
Bandyn förtjänar plats i den ”riktiga” tv:n.

Jag tänkte ge mig ut på en resa genom högtidsdagen och försöker mig på att sia utgången av matcherna som spelas.
Mina inkomster på tippande genom åren har inte varit av kalibern ”säga upp mig från jobbet” så ni behöver inte satsa er luspanka för att följa mina tips.
Det kan bli en lite torftig jul då.

Då börjar jag.
Jag tar Elitserien först.

AIK–IK Tellus.
I en ny hall i de södra delarna av Stockholm.
Av de bägge hemmalagen får AIK för gälla som stora favoriter även om ”Jordens lag” ibland kan fälla stora byten.
Tips: 8–2.

Bollnäs–Edsbyn
Blir inte mer annandag än detta.
Hälsingland glöder.
Min bror har varit där en gång, för det är jag avundsjuk.
Edsbyn vinner.
Tips: 3–6.

Sirius–Hammarby
Öppet som ett fönster på torpet en sommardag.
Skador oroar söderbröderna.
Kan bli kryss.
Tips: 4–5.

Vänersborg–Frillesås
Emil Viklund, grabben från kvarteret bredvid får tipset.
Tips: 6–2.

Vetlanda–Motala
Nära gränsen för det omöjliga att sia om.
Hemmaplan avgör.
Tips: 6–4.

Västerås–Villa
Tungviktsmöte.
En av två matcher föreningarna emellan denna dag.
Ett lag på V vinner.
Tips: 3–6.

Broberg–Sandviken
Matchen går i färg.
Vinnaren går i svartvitt.
Tips: 4–6.

Vi tar trappan ner till våningen där Bandyallsvenskan håller sin annandagsfest.
Lite mera rock´n´roll.
Allt kan hända här.
Vänd dem aldrig ryggen.

Katrineholm–TB Västerås
TB överraskar alla hittills i år.
TB vinner här.
Tips: 4–5.

Jönköping–Nässjö
Smålänningar i kamp vid Vätterns södra strand.
Nässjö vinner kampen.
Tips: 4–7.

Ljusdal–Västanfors
LBK hakar på de främsta vagnarna i serietåget.
Vinner här.
Tips: 8–3.

Rättvik–Falu BS
The battle of the valleys.
IFK jagar revansch från ifjol då matchen gällde kvalplats.
IFK föll då.
Annandagens svåraste tips: 4–4.

Gripen–Kungälv
Trollhättingarna vill koppla grepp i toppskiktet.
Det gör de här och nu.
Tips: 6–2.

Örebro–Boltic
ÖSK ter sig svårstoppade.
ÖSK är obesegrade i nio matcher. Nio.
ÖSK leder serien.
ÖSK vinner.
Tips: 7–3.

Åby/Tjureda–Lidköping
Tung uppförsbacke för smålänningarna i inledningen.
Laik blandar.
Svårt att se i kaffesumpen vem som drar längsta strået.
Tips: 3–5.

Och på min lilla plats på denna jord firar vi annandagen en annan dag.
Det sägs att imorgon är en annan dag.
I Kalix är den dagen som är en annan tre dagar senare.
De styrande i de bägge föreningarna, Kalix och Unik, satte sig ner och resonerade genom en sån där datamaskin.
En kopp kaffe och en bakelse senare hade man ett beslut.
Ett beslut som borde premieras med ordensband och en fanfar.
Det beslut man tagit var att istället för att spela i Kalix på annandagen (26/12) och i Uppsala tre dagar senare (29/12) så spelar man bägge matcherna i Kalix dagarna efter varandra.
Kalix hemmamatch den 29:e och Unik:s den 30:e.
Kostnader och andra småsaker delas upp mellan de bägge.
Genialt.

Ger inget tips där då hjärtat kan fördriva hjärnan men utlovas full garanti att det blir två gastkramande tillställningar.

Tänk att jag bara får en mil i min bil till Unik:s hemmamatch.
Världen blir allt mindre.

Närmar mig slutstationen på denna annandagsresa.
Och denna slutstation är damernas Elitserie.
Det kommer gå på följande vis.

Sandviken–Skutskär.
Svårtippat är ett litet ord.
En svårknäckt nöt.
Senaste mötet (15/12) vann de gröngula med 6-2.
Men jag drar till med förbundna ögon.
Tips: 5–5.

Vi åker västerut.

KS Bandy–Mölndal
Två lag i behov av poäng.
Kan KS ta sina första?
Har de stuvat undan bilderna från senaste matchen då de föll stort, rejält stort, mot Villa.
Får Mölndal till sin målproduktion?
Sju mål på fem matcher får inte högsta betyget.
Tips: 2–4

Tillbaka österut.
Till huvudstaden.

AIK–Skirö
Tips: 10–2

Vi svänger ut på E18 och stannar till efter elva mil.
I Västerås.

Västerås SK-Villa/Lidköping
Det här kan vara den hetaste matchen denna dag.
Det är inte glödhett.
Det brinner med öppna lågor.
På ena planhalvan: Västerås SK, regerande mästare, obesegrade i vinter, 56-9 i målskillnad.
På den andra halvan: Villa/Lidköping, första utmanare, obesegrade , 60-10 i målskillnad.

Målskyttar av klass i bägge lagen.
Charlotte Selbekk: VSK, avgjorde SM-finalen i våras, har gjort tjugo mål på sju matcher.
Tilda Ström: Villa, prisad ifjol som ”Årets komet”, har gjort nitton på sex matcher.
Håll i hatten alla, det här blir häftigt.

Att tippa detta känns lika trevligt som att ta ett bad med utsvultna pirayor.
Men okej.
Tips: 5–3.

Det var min lilla resa genom annandagens läckerheter.
Så nu återstår det bara för alla bandyvänner att söka upp favoritplatsen i soffan, duka upp med kaffe och en julklappspralin och se vad laget i sitt hjärta kan uträtta för storverk.

Var rädda om varandra.
Inte för varandra.

GOD JUL!

Stefan ”Sargvakten” Wikström

Anderstedt: Upphämtningarnas omgång

, ,

KRÖNIKA Onsdagskvällens omgång i herrarnas elitserie får nog utan överdrift benämnas som upphämtningarnas omgång. De två matcher som inte hade en tillstymmelse till upphämtning var de på förhand lättippade där både AIK och Villa Lidköping spelade hemma och mötte Motala respektive Tellus. Här blev det tvåsiffrigt i båda matcherna och det var fjärde gången den här säsongen för Villa och tredje för AIK.

Det imponerar såklart även om det återstår mycket och dessutom många farligare lag att möta. I AIK noterades Erik Pettersson för tre mål som bäste målskytt.

Upphämtningarnas omgång, ja. Övriga tre matcher innehöll just starka upphämtningar. Sirius startade väldigt offensivt och gjorde 3-0 innan paus på Sävstaås och Bollnässpelarna såg ut som stora frågetecken.
I den andra samlade de orangeklädda ihop sig rejält och svarade för en väldigt stark upphämtning.

Patrik Nilsson visade att krutet fortfarande är torrt genom tre mål. Precis vad alla lag som har en notorisk målskytt vill skall hända.
Noterbart är förstås att ”gamle” Andreas Westh var tillbaka
i laget. Längre än så blev alltså inte hans karriärslut till många supportrars stora glädje.

Mötet Broberg-Vänersborg började precis som man kunde tänka sig eftersom Vänersborg börjat säsongen väldigt offensivt och spelglatt med tre segrar medan Broberg fortfarande letar efter vinstformeln. Vänersborg hade rättvisa 3-1 i paus, men i andra var Broberg betydligt effektivare och gick upp till oavgjorda 3-3.

Men andra halvleken blev väldigt sönderryckt av utvisningar. Tre tiominutare i första halvlek, men hela åtta i andra. Det är ju nåt som inget lag kan fortsätta med, om man vill vinna matcher såklart.

Vetlanda tog emot Hammarby som senast gjorde en väldigt bra segermatch mot Sandviken. Men här såg det mörkt ut för Bajen långt in i första halvleken. 3-1 till ett starkt spelande Vetlanda. Men i andra genomgick matchen en total scenförändring när Hammarby gjorde fem raka mål. På slutet blev det spännande, men Hammarby kunde avgöra och vinna med uddamålet.

Hammarby bandy, Hammarby, bandy, elitserien

Foto: Romus Ramström. Hammarby vann borta mot Vetlanda med uddamålet.

Edsbyn-Sandviken blev uppskjuten den här veckan på grund av coronautbrott i Byn. Det är väl coronaoron som de flesta tänker på just nu. Hur skall den här säsongen sluta när Sverige har så stor smitta på grund av att folk inte följer riktlinjerna som dom borde.

Det gör såklart att idrotten blir drabbat. Bandysverige oroas och inte minst hockeyns SHL där massor av matcher har skjutits upp. Hur skall allt hinnas med när bara halva säsongen återstår?
Man kan nog inte göra nåt annat än hålla tummarna och inte nog vädja till folks sunda förnuft.

Till sist måste jag ändå kommentera det matchstraff och efterföljande ganska långa avstängning som Motalas Anders Persson ådrog sig efter den våldsamma tacklingen på Bollnäs Oskar Westh.

Det har florerat massor av synpunkter och diskussioner om det rätta i att ge Persson fem matchers avstämning.
Vissa hade önskat en avstängning för resten av säsongen medan andra tycker fem matcher var alldeles för mycket. Motala har också överklagat avstängningen till RF.

Men att önska sig ett kortare straff är aningen magstarkt. Ska bandyn komma bort från den här typen av brutalt spel måste det stämmas i bäcken. Det är inget uppträdande bandyn behöver med ett så här överdrivet hårt spel där bollen inte alls är i fokus. Jag måste ställa mig bakom dom som tycker att straffet är skäligt och det skulle förvåna mycket om RF ändrar något.

Damernas elitserie hade ikväll ett riktigt toppmöte. Både Västerås SK och AIK är bland de segertippade i serien. Här gick VSK segrande ur mötet i ABB arena. De grönvita tjejerna kan absolut försvara guldet i vår. Har vunnit alla inledande sex matcherna och ståtar i serietopp på 12 poäng. Starkt och imponerande!

Kjell Anderstedt 

”Skulle vara oerhört tacksam för din insats”

,

KRÖNIKA Kära bandyvänner, trogna följare och läsare. Ni som ständigt kommer tillbaka till Bandyfebers webbplats och fyller på med kommentarer på Bandyfebers Facebooksida.

Ni ger mig energi, ni ger mig hopp och en framtidstro på att Bandyfeber behövs.
Jag kan inte tolka det på något annat sätt.
Oerhört tacksam över att Bandyfeber har haft ett värde för så många av er under en längre tid. Något jag aldrig kommer ta för givet.

Det finns mycket Bandyfeber kan göra bättre. Mer dambandy än enbart lite krönikeinslag och resultat från elitserien. Det är i vart fall något jag vill utveckla. Om inte denna säsong, så nästa.

Men att vara själv med allt — förutom en stående, vass krönikor som jag är oerhört tacksam för — tär.
Tär? Ja, det tär en aning även om det går.
En given lösning skulle vara att sluta helt.
Lägga ned allt och bara titta på bandy.
Slänga pennan, anteckningsblocket och släppa tangenterna.

Men det vill jag inte. Det må tära emellanåt men nog fasiken ska jag klara av det. Har jag gjort förut. Det behövs olika medier som skriver om bandyn.
Bandypuls, exempelvis. De är ledande på många sätt och gör ett stort jobb.
Den mängden jobb skulle dock vara omöjligt för mig att ta mig av många skäl.
Om jag inte klonade …

… Nä, skämt å sido så är det som det är.

Inför december månad blir det garanterat intensivt.
Som alltid produceras alltid grejer på Bandyfeber med målet att det ska stå sig mycket väl i mediebruset.

Då är min fråga till er: Vill DU som privatperson, eller ditt företag, stötta Bandyfeber ekonomiskt inför december månad?

* Tycker du om jobbet som görs på Bandyfeber och att allt är utan betalväggar, så skulle jag vara oerhört tacksam för din/er insats.
I så fall finns swishuppgifter längst ned i denna text.

Jag noterar alla (du får givetvis även stötta anonymt) som bidrar och i den mån jag hittar er på sociala medier etc. så kommer ni samtliga få ett stort tack av mig personligen.

Länge leve vår svenska bandy. Den är jag väldigt rädd om. Det vill jag gärna fortsätta berätta och skriva om, nutid som dåtid, för er.

Mattias Bladh

Bandyfeber

Swish: 070 480 74 52 (märk gärna med ditt/ert namn/företag)

Anderstedt: En levande legend

, ,

KRÖNIKA Så har då alla lag kommit igång i Elitserien. De sista två att genomföra premiären var Tellus och Västerås SK som möttes i Gubbängshallen. Det känns väldigt skönt att alla lag nu är igång.

Vi vet inte alls hur splittrad den här serien kommer att bli eftersom pandemin verkar ha ett nytt och kraftigare grepp om det svenska samhället. Vi kan nog bara hålla tummarna för att spelare och domare får hålla sig friska så det blir en Elitserie att tala om.
Och då talar jag förstås både om herrarnas och damernas serier.

Idrotten blir rumphuggen nog som det redan är när serier ställs in eller kortas ner.
Eftersom tabellen på herrsidan är haltande då flera matcher i premiäromgången ställdes in så blir den här krönikan inte direkt fylld av genomtänkt analys. Det blir mera en ögonblicksbild av läget just nu när åtta lag har spelat två matcher och sex lag bara har spelat en match.
Men några iakttagelser hittills kan nog ändå göras.

AIK och Sandviken är de enda två lag med full pott efter två matcher. AIK har 25-6 i målskillnad!
Det imponerar såklart. Frillesåsanfallaren Fredrik Brandin lyfte på hjälmen efter utskåpningen med 14-3 och utropade ”Sjukt bra!”.

Nu var kanske inte just Frillesås den värdemätare som gör att vi andra imponeras på samma överväldigande sätt. Att AIK blir ett starkt lag som kommer att slåss om guldet, det råder det inget tvivel om.

Jag har tidigare skrivit att det kanske tar ett tag innan Magnus Muhrén får ihop ett komplett lag.
Att få ihop elva man till ett sammanhållet kollektiv är ingen enkel sak. Ännu svårare att få högavlönade världsspelare att foga sig. Dessutom är dom sprungna ur helt olika nationella kulturer.

Jag tror en viktig förutsättning för att AIK ska lyckas är Magnus Muhrén själv. En mindre erfaren person som coach kanske inte skulle hysa den respekt som Magnus gör.
Han är en levande legend som står i särklass i jämförelse med alla spelarna i AIK.
Det kan vara vad som behövs för att han skall kunna bygga just ett lag.
Men vi får nog avvakta med betygsättningen tills Gnaget mött mera högkvalitativt motstånd.

Sandviken, det andra laget med full pott, har spelat två bortamatcher. Uddamålsseger mot Sirius i premiären och en stark uppvisning mot Vänersborg i fredags. Här blir det spännande, av helt andra anledningar än i AIK, att se hur ett pånyttfött lag med många unga hungriga spelare kan överleva stjärnförlusterna.

Inga överraskningar hittills? Jodå! Broberg Söderhamn-Sirius 3-6 och Vetlanda-Edsbyn 5-4 får nog hamna i kategorin överraskningar, men samtidigt gav resultaten två styrkebesked.

Sirius gjorde en bra premiär i uddamålsförlusten mot SAIK och nu klipper man dit Broberg borta.
Sirius har nånting i görningen.

Lika strongt jobbade Vetlanda hemma mot Edsbyn. 5-4 efter underläge 1-2 i paus och matchavgörande 5-4 i slutminuten. Ytterligare ett kraftprov får Vetlanda på onsdag då Sandviken tar emot i Göransson Arena.

En pikant sak från Hammarby-Bollnäs var att alla Hammarbymål gjordes av före detta bollnässpelare. Kasper Milerud 2, Christoffer Fagerström och Daniel Mossberg varsitt.
Kul för Hammarby att resa sig efter debaclet mot AIK i premiären. Samtidigt starkt av Bollnäs att ta poäng i lagets bortapremiär.

Villa-Motala med programenlig och komfortabel hemmaseger 6-3. På samma sätt för VSK i Gubbängen mot Tellus 10-2. Smolk i glädjebägaren dock för VSK att Niklas Gifting drog på sig ett grovt matchstraff när bara sekunder återstod. Upprinnelsen var en fasthållning från Martin Krigh i Tellus. Den gav 10 minuter.

Men leder man med 10-2 och klockan tickar upp mot slutsignal kanske vi kan kräva bättre självbehärskning av Gifting än ett våldsamt slag som svar på fasthållningen. Ett kvartssamtal med tränar-Carlsson kan jag tänka mig blir en konsekvens.

Damernas elitserie verkar tyvärr bli ganska ojämn den här säsongen. Mycket stora matchsegrar bådar inte gott för tabellen och spänningen i ligan. AIK, Västerås SK och Villa Lidköping är tippade topplag och de ståtar med full pott efter två matcher.

Jag räknade in Skutskär i toppkvartetten innan seriestarten och jag står nog fast vid det tipset, även om de inledande tre matcherna bara gett en seger.
Jag tror nog tyvärr att de fyra övriga lagen med Sandvikens AIK, Mölndals BK, Skirö AIK och KS Bandy snart blir frånåkta poängmässigt.

Helgens resultat pekar också på det. SAIK-VSK 0-7, Mölndal-Skutskär 1-5, Villa-Skirö 8-2, AIK-KS Bandy 10-1 och VSK-KS Bandy 11-2.

Det är litet synd.
Vi behöver en jämnare damliga där inte bara fyra lag slåss om topplaceringarna. I damernas elitserie går 6 lag till slutspel. Ettan och tvåan går direkt till semifinalerna medan lag 3-6 får spela kvartsfinaler om de två övriga semifinalplatserna. Bandyförbundet har ju också sedan tidigare beslutat stänga herrarnas och damernas elitserier och Bandyallsvenskan så att inga lag ramlar ur i vår.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Rätt att stänga serierna

, ,

KRÖNIKA Premiäromgången i Elitserien blev ganska väntad, men ändå inte. Resultatmässigt inga överraskningar. Men att omgången blev rejält rumphuggen på grund av coronasmitta oroar verkligen inför fortsättningen. Fyra matcher av sju kunde genomföras. Det går inte att låta bli att fundera på hur den här säsongen kommer att gestalta sig. Fortsätter coronasmittan att ta sig in i omklädningsrum och spelarbussar så blir den här elitserievintern inte som vi är vana med.

Nu har också förbundet valt att stänga serierna efter säsongen så att inget lag ramlar ur. Men däremot kan lag flyttas upp ett snäpp. Då kommer Elitserien och kanske Allsvenskan att utökas med några lag till nästa säsong.

Är det ett bra beslut? Ja, det tycker jag absolut! Eftersom vi ganska säkert vet att smittan kommer att gäcka lagen i vinter så är det inte mer än rätt att stänga serierna från nedflyttning. Då behöver klubbarna inte stressas i ett läge när ett flertal matcher kommer att skjutas upp. Det känns inte ens säkert att alla matcher hinner genomföras denna säsong, som ju redan komprimerats.

Om vi då tittar på premiäromgången i de båda Elitserierna, herrarnas och damernas, så bjöd flera matcher på både imponerande och spännande bandy.

AIK spelade ut Hammarby i Stockholmsderbyt. Det var kanske inte överraskande att AIK skulle vinna, men inte med 11-3!? Det är inte okej för Hammarby att så fullständigt klappa igenom även om AIK var på ett riktigt premiärhumör.

AIK imponerade helt klart. Det blir intressant att se om ”Gnaget” visar sig ha fått ihop alla stjärnor direkt eller om det, som många med mig tror, kommer att ta litet tid. Men en imponerande premiär. Hammarby kommer att resa sig, men det här var nesligt.

Toppmötet Edsbyn-Villa slutade oavgjort 4-4. Absolut väntat med delad poäng mellan mästarna och segertippade Villa. Men det var ytterst nära hemmaseger med Edsbyledning med 4-2 bara drygt 4 minuter kvar av ordinarie tid. Men Villa hann kvittera.

Sirius mot Sandvikens AIK blev jämnt. Det trodde vi inte efter Sandvikens imponerande start på matchen med ett böljande offensivt spel som gav rejäla problem för hemmalaget. Men Sirius bjöd på en spännande match. Hannes Edlund satte säkert sin andra straff för kvällen tio minuter kvar och gav SAIK segern. Sirius visade att laget blir knepigt att tampas med på Studenternas och Sandvikens offensiva spel imponerar, men med uppenbara blottor bakåt.

Vänersborg gjorde också en mycket bra premiär borta idag mot Motala. Vänersborg visade upp ett väldigt bra försvarsspel där forwards och mittfält hela tiden jobbade bakåt och assisterade i försvarsspelet. Alltid svårspelat i Motala och Vänersborgsspelarna är säkert nöjda att ha den här matchen avklarad redan nu. Det var dock mycket jämnt och Motala kommer säkert knipa en hel del poäng hemma. Men idag avgjorde främst skyttet, som ju är ett Vänersborgskt gammalt signum.

Tre uppskjutna matcher. Värst drabbat är Vetlanda som hahela åtta spelare coronasmittade, men även Tellus har fått smitta i truppen. Nu håller vi tummarna för att Bollnäs, Tellus, Västerås, Vetlanda, Broberg och Frillesås får premiärspela till veckan. Men det känns inte alls säkert.

Damerna premiärspelade i sin Elitserie idag med tre matcher. Fyra lag kan väl sägas vara topptippade. Villa Lidköping, Västerås SK, AIK och Skutskär. Skutskär och Villa möttes redan i dagens premiär. Men det blev ingen match alls för Villa. Lidköpingslaget var imponerande bra och avgjorde med 4-0 redan i första halvlek. Kan det bli dubbla SM-guld för Lisch i vinter? Ja, omöjligt är det inte.

I premiäromgången spelade också de kanske inte direkt tippade topplagen Sandvikens AIK, Skirö, Mölndal och KS Bandy. Sandviken och Mölndal premiärvann med två starka bortasegrar. Damernas elitserie blir säkert sevärd i vinter. Dambandyn tar nya utvecklingskliv varje år och det är väldigt spännande att se hur den fortsätter. Sverige är ju sedan länge ledande damnation i bandyvärlden.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: ÄNTLIGEN…eller?

, ,

KRÖNIKA Att utropa äntligen när Elitseriepremiären står för dörren känns spontant och naturligt. Det har vi alltid gjort den här tiden på året. Alla vi bandyälskare har en lång väntetid varje år där all sommarträning, värvningar, träningsmatcher och cuper blir en enda lång uppladdning för den riktiga bandysäsongen.

Men hur riktig blir den här säsongen?
Den är planerad och klar och vi spekulerar som alltid om vinnare, förlorare, vilka blir mästare, vilka skall överraska och vilket lag som ska ramla ur.

Men de cumulusmoln som solen i somras enkelt lyste igenom och gav oss hopp om att coronatiden snart var över visade sig snabbt förändras till mörka orosmoln. Och när elitseriebandyn står inför premiären har Sverige den mest oroväckande utvecklingen av virusspridning sedan den började.

Nu verkar många inte bry sig längre, vilket gör att smittan sprids i alla delar av landet och drabbar alla åldersgrupper. Det lär bli vaccinet som blir räddningen.
Men ett vaccin lär gemene man i Sverige inte få tillgång till förrän en bra bit efter bandyfinalen.

Det är detta faktum som gör att vi inte alls vet hur bandysäsongen utvecklar sig. Det vi vet idag, att Elitserien har premiär på fredag, det är nästan det enda.
Redan i premiäromgången är mötet Västerås SK-Vetlanda BK uppskjutet då halva laget i VBK är smittat.

Hur många uppskjutna matcher klarar ligan?
Vilka lag kommer att kunna ta in 300 sittande åskådare?
Hur blir förutsättningarna för finalen i mars?

Det är tråkigt att inte kunna skriva en krönika inför seriestarten och bara spekulera i vinnare, slutspelslag och finalister. Men även om den här krönikan var tvungen att inledas med funderingar kring coronakrisens påverkan på säsongen så vänder jag på kuttingen och tittar på Elitserien OM den skulle spelas enligt plan. Det är betydligt roligare.

Så här ser premiäromgången ut: Fredag 19.00 Edsbyn-Villa, Sirius-Sandviken, AIK-Hammarby och Bollnäs-Tellus. Lördag 15.00 Motala-Vänersborg och 17.15 Frillesås-Broberg/Söderhamn.

VILLA LIDKÖPING BK BLIR SVENSKA MÄSTARE!
Jag drar till med det tipset direkt. Flera lag gör anspråk på titeln. Segervana Edsbyn har en titel att försvara, AIK har värvat ett stjärnlag som kommer att nå sitt mål att ta guld, men kanske inte nu och till och med Sandvikens AIK har stuckit ut hakan och sagt att man kan slå alla lag. Men mot bakgrund av all bandy jag sett, supporterhejat, bevakat, refererat och analyserat så finns inte nån annan känsla i min kropp än att Villa tar guld.

Där tog alla bergsäkra och känslomässigt tunga tips slut för min del. Det är det enda jag tror jag kan tippa just nu, utan att direkt darra på den manschett som försvann ur garderoben för bra länge sen. Men jag ska försöka att plocka bland övriga lag också, annars blir det inte mycket till krönika inför premiären.

Jag drog till med Villa, AIK, Edsbyn och SAIK till semifinalerna i Svenska Cupen. Det visade sig ju vara begåvat tippat. Stärkt av den framgången tror jag den kvartetten tar dom fyra första platserna i Elitserien också, och dessutom i nämnd ordning. Det kommer att ta litet tid för AIK att få ihop alla högpresterande stjärnor till ett LAG.
Men får dom det så är laget det starkaste hotet.

Edsbyn har tappat Tuomas Määttä till Ryssland och är försvagat, men bra nyförvärv tillsammans med vinnarinstinkten ger en topplats och nosande på final igen. Sandvikens AIK imponerade i Svenska Cupen. Klubben har en särdeles förmåga att växa, oavsett vilka stjärnor som lämnar. Tränaren Jocke Forslund har fått till ett böljande och omväxlande spel som har imponerat, även om målskyttet måste förbättras.

Jag tror också att VSK och Hammarby tar de två övriga direktplatserna till kvartsfinalerna. Med Micke Carlsson som tränare kan vilket lag som helst bli en vinnare.
Och den här säsongen lär han ju kunna ha fullt fokus på VSK när landslagstillfällena blir lätträknade. Detta även om alla hoppas att VM i Syktyvkar kan spelas enligt planerna. Men den turneringen ligger en bit efter SM-finalen. VSK lånar ut Martin Landström till ryska Baikal Energy och tappar Janne Rintala till Kalix. Men i övrigt i stort sett samma trupp som i fjol.

Hammarby blir intressant. Klubben har förlorat bland andra Adam Giljam (Jenisej) och Ted Bergström (Sirius). Men i gengäld fått Daniel Mossberg och Christoffer Fagerström från Bollnäs så vi kan säkert få se ett anfallsglatt Hammarby även den här säsongen. Men försäsongen för både VSK och Hammarby har varit omväxlande.

Jag skrev inför förra elitseriestarten att serien skulle bli ruskigt jämn och nästan allt skulle kunna hända. I samma situation nu så ska jag nog inte formulera mig riktigt så. Jag tror mycket att de sex nämnda lagen håller sig på övre halvan genom serien. Lag 7-10 skall tampas i åttondelsfinaler innan de kvalificerat sig för kvartsfinalerna. Jag tror det blir Vetlanda, Broberg, Bollnäs och Vänersborg. Mest osäker är jag nog om något av lagen hamnar på fallrepet i tabellstriden med Sirius. Det blir spännande att se.

Vetlanda är i klass med Sandviken när det gäller att trolla fram nya talanger och ligga kvar i nivå när andra klubbar ”stjäl” deras stjärnor. Men både Vetlanda och Sandviken har en världsspelare i laget som betyder oerhört mycket för klubbkänslan och att driva på de yngre. Joakim Andersson valde att komma till Vetlanda från Villa och SAIK:s Daniel Berlin är outstanding som ledarprofil och härförare i bandylandet.

Broberg och Bollnäs hamnar också i den här kvartetten. Båda har tappat spelare, men ersatt dessa ganska bra. Vänersborg har tappat Robin Öhrlund till Edsbyn, men alltså fått Markus Kumpuoja från Sirius och Ilja Gratchev från Ryssland.
Vänersborg har en ganska stor omsättning av spelarförluster och värvningar i truppen.

Sirius blir spännande att se. Tappat exempelvis Viktor Lundberg (numera Berling) till SAIK och Markus Kumpuoja till Vänersborg. Men ändå värvat Ted Bergström från Hammarby. Som sagt; Sirius kan utmana om åttondelsplatserna.

Bottenskiktet då?
Motala har haft en motig försäsong och truppen ser aningen tunn ut. Som vanligt kämpiga yttre förutsättningar även om laget i fjol gjorde en bra säsong och var ytterst nära att gå till slutspel efter en tajt åttondel mot Vetlanda. Den bandyhall som skymtas i horisonten är nog en överlevnadsfråga. Med en hall är bandykulturen så stark i Motala att klubben kan växa i Elitserien.

Lika givna lag till de två bottenplatserna som segertipset för Villa är Frillesås och Tellus. Båda med de svagaste trupperna och Tellus går in i serien med såväl sjukdomar och skador som avstängningar. Men jag avstår att tippa vilket lag som tar sig till kvalspel tillsammans med Motala. Detta är alltför svårtippat.

Säsongen 1930/31 var den allra första säsongen i högsta serien. Värst i maratontabellen är Sandvikens AIK med 80 säsonger spelade och vunna 1939 poäng med Västerås SK med 87 säsonger och 1903 poäng som tvåa. På de nio efterföljande platserna i maratonligan (XX/XX säsonger och poäng) ligger Edsbyn (75/1692), Villa (53/1391), Broberg (68/1243), Bollnäs (68/1148), Hammarby (52/1132), Vetlanda (44/1081) och Sirius (60/1028). På plats 14 ligger Vänersborg (36/812), på plats 16 Motala (34/776), på plats 29 AIK (23/169), på plats 48 Tellus (3/29) och på plats 56 Frillesås (2/20).

Och nu startar den 91:a säsongen i vår högsta serie.
Det kan bli den konstigaste någonsin, men att den äntligen är igång, det älskar vi.

Kjell Anderstedt

Wikström: Vore kul med något otippat

, ,

KRÖNIKA. Paraskavedekatriafobi.
Vi får innerligen hoppas att ingen av spelarna i årets Elitserie har denna åkomma.
Speciellt om han tillhör något av lagen som, redan nästa fredag, inleder färden mot podiet på Studenternas läktare när mars månad satts i drift.
Kan bli jobbigt för den stackarn.

Vad betyder då det där Paraskavedekatriafobi?
Fobi för fredagen den trettonde.

Och i det gamla bondesamhället betraktades fredagen som en olämplig dag att arbeta på och om man gjorde det fick det inte vara bullersamt.
Det var också olämpligt att starta en resa, särskilt en längre lite äventyrligare resa.

Olämpligt eller ej, Paraskavedekatriafobi eller ej.
På fredagen den trettonde november startar åtta av manskapen i säsongens upplaga av Elitserien sin bullersamma och äventyrliga resa mot guld och framgång.
De övriga hakar på tåget under helgen.
Vi bandyvänner följer den dramatiska resan från avgång till mål.
På avstånd.
Idag handlar allt om avstånd.

Och tänk ändå hur lätt det är det där med avstånd, men lika fullt har vi så svårt att ta in det.
Ibland blir jag alldeles matt över människans dumhet.
Det finns utrymme för förbättring.

En annan sak som gör mig lite kluven är det här fruktansvärda viruset som inte bryr sig om det är fredag och vilodag eller inte.
Det får mig ibland att fundera.

Är det viktigt med sportsliga framgångar i en värld som svajar?
Ibland tänker jag på vad tusan vi sysslar med.
Ibland tänker jag på att något ljus måste vi få ha i detta kompakta mörker.

Nåväl, det är beslutat om avgång av alla serier så då är det ju bara hänga på.
Idrottsvärldens längsta försäsong har i år varit än längre.
Från den dagen i mars då domaren blåste full tid på Studenternas och Edsbyn fick pokal och hjälmar av guld inför tomma läktare.
Till nu.
När vi hunnit halva vägen av svinnovember.
Visserligen har lagen matchat i hallar och en svensk cup har avverkats.
Men, ni må ursäkta, träningsmatcher och cuper är inte så upphetsande.
Man följer dem med ett halvt öga, lite snett över axeln.
Ja, förutom om det är ens eget lag som matchar, då blir det genast intressant.

På min plats på jorden har hösten varit galen.
Först grå i veckor.

Sedan ett snöfall som fick akutavdelningen på Kalix sjukhus att digna under frustande gubbar med ryggskott.
Ryggskott av snöskottning.
Snön försvann, plusgraderna ökade och stormar tog fart.
Var tog den normala hösten vägen?
Ismakare runt om i landet gråter och kämpar ute på marker som vägrar frysa till.

Dessa ismakare är
höstens riddare.
Grundbultar i svensk bandy.
De står där med slangar och ljummet kaffe under dygnets alla timmar.
Och gör allt i sin makt för att spelarna i deras förening ska få fina förhållanden för sin sport.
Bandymössan av för er.

Hur slutar då det stora alltet?
Vem vinner?
Vem försvinner?

Vinner.
Alla experter nämner tre kandidater.
AIK, Edsbyn och Villa.

Jag är definitivt ingen expert men jag ställer mig enig till de som är det.

Villa.
Vann den där cupen på hemmaplan som kallas ”Svenska Cupen”.

Har tappat Johan Esplund och Joakim Andersson.
Inga dussinspelare det.
Men har två blytunga värvningar i Christoffer Edlund och Erik Säfström.
Edlund har visat att han håller ordning på var målburarna är placerade i svensk bandy efter något år bland målburar i Ryssland och Säfström är en lysande stjärna på sin kant.
Väschötarna blir svårstoppade.
Mycket svårstoppade var ordet.
Final?

Ja, om inget obehagligt inträffar så borde de kunna boka bussbiljetten till Uppsala redan nu.

Edsbyn.
Regerande mästare.
En tung lagmaskin.

Förvisso tappat geniet Tuomas Määttä som, i mina ögon, var ohotad som Elitseriens bäste spelare förra vintern.

Går inte ersätta men Robin Öhrlund från Vänersborg blir spännande att följa.
Final?

Njaää, når nog inte dit men om de gör det så kommer jag inte trilla av stolen i förvåning.

AIK.
Den truppen de förfogar över.

På pappret är det nog den bästa trupp ett svenskt lag förfogat över sen bondesamhällets dagar.
Vimlar av kunskap.
Och rutin.

Målman Bergwall var med och byggde upp nämnda bondesamhälle i den tid han började med bollfångandet.
Han var bäst då.
Han är bäst nu.
Och bakom honom finns Victor Birgersson.

En glimrande målvaktstalang inköpt från Åby/Tjureda som visat under hösten att han på allvar vill utmana om förstaplatsen.
Och mitt bland alla ryssar, finnar, lesjöforsare, smålänningar och annat folk i den uppställningen hittar vi en kalixbo.
Christian Frohm.
Tack vare det namnet får solnaiterna nog finna sig i att bära väskan med det stora favoritskapet.

AIK, Edsbyn, Villa
Förutsägbart och lite tråkigt.
Tänk hur kul det vore med nåt helt otippat.
En vitaminkick.
Tyvärr har jag svårt att se var den kicken skulle komma ifrån.
Upp till bevis ni övriga!

I botten då?
Här är jag bestämd på en sak.
Stäng.
Stäng falluckan ur serien.

I rådande tider kan allt möjligt hända och det vore fruktansvärt för en förening att falla ner på grund av blossande sjukdom.

Tänk om ett lag får in smitta i omklädningsrummet och blir lidande i en till två veckor.
Finns knappt tid till ordinarie matcher än mindre till några uppskjutna.
Hur löser man det?
Nä, stäng luckan nedåt i vinter.
Skola komma ljusare tider och då får man ställa allt till rätta igen.

Då är det väl bara starta igång resan.

I aftonbönen be för att allt går bra och att vi kanske kan ses vid någon is denna vinter.

Håll ut, håll avstånd, håll tummar (endast era egna) och håll om en kär i er närhet.

Älska bandy.

Stefan Wikström

P.s. Måste bara skriva det en gång till; Paraskavedekatriafobi. D.s.

Anderstedt: Vilken sanslös målskytt han är

, , ,

KRÖNIKA Det var länge sedan man kunde sammanfatta en avgörande match på ett så enkelt sätt. Något mer behöver nästan inte sägas om finalen i Lidköping. Om Alan Dzhusoev var fältherre i AIK tidigare i turneringen, så visade Christoffer Edlund utan pardon vem som ägde finalen.

4 klockrena mål imponerar och det visar att klubbfärgen inte har någon betydelse för en av världens vassaste målskyttar. Vi har i många år njutit av hans målskytte, men det har varit i SAIK-tröjan. Det här var första gången i en betydelsefull match, i den blåvita dressen, som han visade vilken sanslös målskytt han är.

En annan storskytt, som i sina bästa stunder kanske är snäppet ännu vassare än Edlund är Erik Pettersson. Två mål fixade ”EP” i finalen.
Bli inte förvånade om dom här två slutar i skyttetopp i Elitserien i vår.

Det här var Villa Lidköpings andra titel i Svenska Cupen. Den första tog klubben 2016, men den här viktorian blir inte den sista.
Det är ett som är säkert!

Det var på ett sätt kul att det var Villa och AIK som möttes i finalen. Två lag som värvat storstjärnor till den här säsongen. Nu fick dom tampas i säsongens första riktiga värdemätare. Och det blev så jämnt man kunde tro…ja, om vi räknar bort Christoffer Edlund förstås.

Semifinalerna då? Ja, den enda som blev spännande var Edsbyn-Villa. 1–1 efter att bara några få sekunder återstod av matchen. Edsbyn fick först en jättechans när Simon Jansson hade att raka in en hörnretur, men missade. På nästa anfall får Villa en vänsterhörna.
Returen ut till Felix Pherson som efter 59:33 enkelt sätter segermålet.

Den andra semifinalen blev inte alls lika spännande. Alan Dzhusoev punkterade nästan matchen med ett hörnmål och turneringens snyggaste skott som från långt håll gav 2–0 innan pausvilan. Sandviken orkade sedan inte ta sig ikapp i andra.

För att titta på insatserna från gruppspelet så var Sandvikens AIK det lag som imponerade mest med tre raka segrar mot Hammarby (5–4), Vetlanda (5–2) och i gruppfinalen mot Villa Lidköping (4–2). Enda laget med full pott från fredagen och lördagen.

Klubben har något bra på gång, trots kämpig ekonomi. Det skall bli intressant att se hur alla unga talanger utvecklas under säsongen. Men bärande är förstås de stora lirarna där Daniel Berlin är den store resen. Men i helgen fick vi se två väldigt bra målvaktsinsatser i Sandviken då både Joel Othén och Jesper Sundving matchades.

Villa Lidköping var stabilt rakt igenom turneringen, förutom i den aningen betydelselösa gruppfinalen.

B-gruppen blev väldigt spännande då det avgjordes först i sista matcherna hur tabellen skulle se ut. Även om AIK tog sig ända till final så hade det kunnat sluta i gruppspelet då Motala i sista matchen stretade emot bra och hade oavgjort ända in i mitten av andra halvlek.
Men dramatiken slutade inte där.

AIK var tvunget att vinna med 3 mål för att inte riskera att VSK och Edsbyn skulle spela oavgjort i sista matchen. AIK hade då riskerat att bli utslaget på målskillnad. Men sett till resten av turneringen så var det rättvist att Gnaget gjorde Byn sällskap till semifinal.

Att Västerås SK, Hammarby, Vetlanda och Motala skulle lämna turneringen efter gruppspelet var inte någon direkt överraskning för mig. Men med litet mera flyt hade i alla fall Hammarby och VSK kunnat ta sig vidare. Hammarby torskade bara med uddamålet mot Sandviken och VSK hade med litet mera medgång fått till en målskillnadsaffär med AIK och Edsbyn.

Att Vetlanda och Motala skulle kamma noll hade många räknat med. Men Vetlanda gjorde två bra matcher mot Sandviken (2–5) och Hammarby (3–2). Motala spelade ganska jämnt i alla tre gruppmatcherna mot VSK (2–4), Edsbyn (3–5) och AIK (3–6).

Festen kring en sådan här turnering med hemmalaget i final hade naturligtvis sett helt annorlunda ut med publik på läktarna. Men i fortsättningen av säsongen får ju i alla fall 300 personer chansen att se bandy på plats.

Att vinna fighten mot coronaviruset är såklart viktigare än välfyllda läktare just nu.
Men det kommer ju en dag när vi kan fira att bandy blir en publikupplevelse igen.
Den dagen längtar vi alla till, även om den inte kanske kommer den här säsongen.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Upplevelserik första dag i Svenska cupen — men skärpning, Bandypuls

, ,

KRÖNIKA En upplevelserik första dag på Svenska cupen fick vi som var klistrade framför teven, datorn eller surfplattan. Resten av helgen lär bjuda på än mer dramatik.

Grupp 1
Villa Lidköping–Vetlanda 5–0
Segertippade Villa tog för sig direkt och lät inte Vetlanda få något grepp alls om händelseutvecklingen. Felix Phersson och Christoffer Edlund tvåmålsskyttar.

Villa fick precis den start på turneringen som laget också behövde för att få ett rejält självförtroende. Vetlanda räckte inte till att stå emot.

Sandviken–Hammarby 5–4
Den första riktigt spännande matchen i turneringen. Hammarby stod verkligen upp mot Sandviken. Bajen hade också ledningen så långt in i matchen som 8 minuter in på andra halvlek. Sandviken gick ikapp och ryckte åt sig en tvåmålsledning med 9 minuter kvar av matchen. Sista reduceringen till 5–4 kom för sent när tiden rann ifrån Bajen.

Hammarby–Villa Lidköping 1–6
Hammarby gjorde en mycket bra första halvlek, men råkade ut för ett väldigt psykologiskt baklängesmål när Christoffer Edlund gjorde 2–0 till Villa precis innan halvtidssignalen.
I andra halvlek var det bara ett lag på banan och Villa rann ifrån ganska enkelt. Hammarby resignerade långt innan slutsignalen.

Vetlanda–Sandviken 2–5
Vetlanda stod upp bra mot Sandviken i första halvleken. När Jocke Andersson sen blev skadad föll Vetlanda ihop och Sandviken tog över matchen helt. Fem olika målskyttar i det svartvita laget visar att många tar ansvar framåt i brist på fixstjärnor. Tror ändå att SAIK måste vara bra en hel match istället för att bara göra bra ifrån sig i andra halvleken för att lyckas i slutspelet på söndag.

Grupp 2
Västerås–Motala 4–2
Motala tog ledningen tidigt i första halvleken och höll faktiskt ställningarna till pausvilan.
Sen tog Västerås över, men det var spännande ända tills bara drygt 4 minuter var kvar.
Då punkterade VSK matchen med sitt 4-2-mål.

Edsbyn–AIK 3–3
Premiärkvällens mest spännande match. Ett möte som svängde fram och tillbaka. 3–0 till Edsbyn så långt in i matchen som 10 minuter in på andra halvlek.

Men AIK reste sig och Alan Dzhusoev, AIK:s bäste spelare, kvitterade på övertid. Sen knep AIK också den efterföljande straffläggningen.
Den blir avgörande om Edsbyn och AIK hamnar på samma poäng i sluttabellen om inte målskillnaden eller mest gjorda mål skulle avgöra.

Det är tidigt på säsongen. Det märktes på flera håll och kanter. Domarna var inte alltid i synk med varandra när det gäller att ta gemensamma beslut istället för att peka åt olika håll. Men det lär väl bli bättre redan under fortsatta helgen kan man hoppas.

Vi är alla i dagens läktartomma situation beroende av de streamade sändningarna av turneringen som webbsiten Bandypuls ansvarar för.

Här är ett par tips efter första dagen så kan ni som är kommentatorer genom ett uns av förberedelse bidra till en rejäl kvalitetshöjning för tittarnas skull.
Det är viktigt att ta tittarna på allvar när man kommenterar.
De är värda att du som kommentator är påläst och förberedd. Det är inte okej att inte ha koll på varför vissa spelare inte spelar när dom faktiskt är avstängda.

Att kunna reglerna är också ett ganska lågt krav vi ställer, annars blir vi vilseledda. Vid oavgjord match mellan två lag i Svenska Cupen är det inte alls de efterföljande straffarna som i första hand skiljer lagen åt om de landar på samma poäng i sluttabellen. I första hand är det målskillnad och därefter flest gjorda mål, innan det är straffarna i ett eventuellt oavgjort inbördes möte som avgör.

Nu är det två dagar kvar av turneringen så det får bli skärpning i TV-hytten så vi tittare får den behållning vi kräver.
Vi betalar ju ändå för sändningarna.

Villa Lidköping och Sandviken går till semifinal från grupp 1.
Men semifinalplatserna i den andra gruppen är helt öppna. VSK har 2 poäng och AIK och Edsbyn har 1 vardera. Det räcker förstås för VSK att vinna en av matcherna mot AIK och Edsbyn för att gå till semifinal.
Men förlorar grönvitt båda matcherna, ja då blir det Gnaget och Byn som går till semifinal.

Sandviken och Villa Lidköping skall också göra upp om första- och andraplatsen i grupp 1 i morgon. Det blir en spännande lördag och säkert också söndag. Jättekul!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Svenska cupen blir högintressant

, ,

KRÖNIKA Trots den annorlunda försäsongen utan World cup som en given ingrediens så står nu elitserielagen på herrsidan inför utmaningen Svenska cupen. Träningsmatcher har spelats, även om lagen haft väldigt olika förutsättningar. Vissa lag har matchats flitigt och till och med turneringslirat i Vänersborg, andra har haft det tunnsått med matcher.

Svenska cupen i Lidköping blir därför högintressant och den första riktiga värdemätaren. Cupen har spelats på olika platser sedan 2005 då Edsbyn blev cupmästare i sin hemmaborg. Nu är det dags för 16:e turneringen. Svenska cupen har utöver Edsbyn också spelats i Västerås och Vänersborg, men sedan 2011 är spelplatsen Lidköping.

Mest framgångsrikt är Sandvikens AIK som blivit cupmästare hela 6 gånger. Edsbyn och Hammarby har 3 titlar, Västerås SK 2 och Villa Lidköping 1.
Kanske dags att hemmaklubben kniper sin andra cuptitel i år. Det är mycket som talar för det, även om cup alltid är cup. Och som sådan väldigt oförutsägbar.

Jag tänkte ändå ta mig friheten att ranka lagen efter mitt eget huvud och utifrån förutsättningar och prestationer hittills under hösten.

1. VILLA LIDKÖPING
Villa har presterat bra i nästan alla träningsmatcher och känns som det mest kompletta laget så här långt. De värvade stjärnorna Christoffer Edlund från Jenisej och Erik Säfström från Sandviken har haft en ganska enkel anpassning till den nya miljön. Jag skulle bli mycket förvånad om inte Villa Lidköping åtminstone tar en finalplats.

2. AIK
Här är den nya mixen av alla stjärnspelare inte lika lätt att få ihop till ett komplett lag på samma enkla sätt. Här ska också nationella kulturer flätas ihop. Det kommer ta litet tid. Det har också resultaten hittills visat. Men AIK kommer att växa för varje match och det råder inga tvivel om att det här stjärnbygget blir vinterns mest intressanta lag. Jag håller AIK som tvåa inför Svenska cupen eftersom jag tror ”Murren” och Co. får ihop det ett snäpp ytterligare sedan turneringen i Vänersborg.

3. EDSBYN
Klubben har fött vinnarskallar i decennier! Ska vi gå efter försäsongen, och det ska vi, så har laget inte övertygat. Många insläppta mål och varierade resultat. Som ett exempel kan vi nämna dubbelmötena med Sandviken där mästarna blev utspelade med 7–0 en halvlek borta, men reste sig hemma och vann komfortabelt. Notabelt ändå förlustmatch mot AIK. Men känner jag ”Byn” rätt så är träningsmatch hisnande långt ifrån cupfighter.

4. SANDVIKENS AIK
Likt en av legenderna om Fågel Fenix så reser sig alltid den här klubben. En av legenderna berättar att Fenix bränner sig själv på bål för att ur dess aska uppstå i föryngrad gestalt. Precis så är det i Sandviken. Många trodde inte att laget skulle bli att räkna med alls förra säsongen. Men det blev semifinal mot Edsbyn. I år har laget förlorat ytterligare viktiga kuggar. Ersatt klokt och likt Fenix återuppstå i föryngrad form. Precis som Edsbyn så har Sandviken haft en extrem förmåga att hela tiden slussa in nya unga spelare som snabbt tar plats. Försäsongen har varit varierad, men segrarna mot Edsbyn och utspelningen av Västerås SK senast (5–1) imponerar.

5. VÄSTERÅS SK
De grönvitas enda förlust i höst är ovan nämnda bortamöte med SAIK. Västerås har ett lag där det inte hänt så mycket sedan förra säsongen. Martin Landström har förvisso gått till Baikal Energy. I övrigt har Micke Carlsson kunnat bygga vidare från fjolåret. VSK är alltid att räkna med och det blir intressant att se om laget kan snuva Edsbyn eller AIK på en semifinalplats i helgen.

6. HAMMARBY IF
Eftersom jag bygger den här rankingen på hösten hittills så hamnar ”Bajen” på sjätteplatsen. Inte så mycket utifrån lagets prestationer, utan mera utifrån frånvaron av prestationer. Laget har inte spelat särskilt många träningsmatcher och vi vet att det är mycket nytt som skall samordnas. Hammarby är ju också en av de ekonomiskt tyngda klubbarna som inte heller kunnat värva speciellt stort. Christoffer Fagerström blir såklart anfallsesset i vinter, men nu är han avstängd fyra matcher in i Svenska cupen efter försyndelsen mot Johan Esplund i senaste slutspelet.

7. VETLANDA BK
VBK fick bara stryk med uddamålet mot Villa Lidköping i en träningsmatch. I övrigt inte i direkt något direkt krävande motstånd. Delvis nybygge även här och det känns också spännande. Inte minst med Jocke Anderssons återkomst i laget. Jag tror inte laget rår på Villa, SAIK och Hammarby i gruppspelet, men säker är jag inte.

8. IFK MOTALA
Motala har haft en motig försäsong. Inte bara beroende på sina miserabla träningsförutsättningar. Laget har också endast spelat två träningsmatcher. Haft otur med sjukdomar som ställde in en match och issmältning i Stockholm som ställde in en annan. Jag känner inte att jag kan sätta Motala högre i den här rankingen. Men skrällar hör alltid till bandyns riktiga höjdpunkter.
Du som läser gör säkert din egen ranking. Det är alltid kul inför sådana här turneringar även om felmarginalen nästan alltid är stor. Det erkänner jag direkt.

Hur går det sen då? Lagen är indelade i två grupper. I A-gruppen spelar Villa Lidköping, Sandviken, Vetlanda och Hammarby. B-gruppen innehåller Edsbyn, AIK, Västerås och Motala.
Mina semifinaltips blir nog att Villa och Sandviken tar sig vidare från A-gruppen och Edsbyn och AIK från B-gruppen. Slutsegrare är alltid nyckfullt att tippa, men jag sätter en hundring på Villa Lidköping.
Men jag räknar inte med någon stor förtjänst på det spelet.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: 10 minuter hade varit befogat — inget mer

, , , ,

KRÖNIKA Äntligen har försäsongen gått in i litet mera av tävlingsmatcher. Men vi bandyälskare har bara att hoppas på att så många matcher som möjligt streamas på nätet. För det lär nog dröja innan vi kan besöka arenorna och få njuta av den där riktiga känslan. Publikrestriktionen om maximalt 50 åskådare på idrottsevenemang ser ut att gälla bra länge än.

Många hoppades ju att en ökning till 500 åskådare skulle få börja gälla snart.
Men det ser mörkt ut.

Möjligheten att kunna ha 500 åskådare skulle betyda oändligt mycket för många idrotter, inte minst för bandyn. Ingen stor publiksiffra för de normalt publikstarka lagen.
Men för många klubbar kämpar med ekonomin och en lättnad på detta hade inneburit mycket.

Samtidigt får man ha förståelse för att Folkhälsomyndigheten inte vill ta några risker, trots allt så ser ju coronaläget inte så bra ut just nu.
Men för bandyn tror jag att en publik på 500 personer skulle betyda enormt mycket.

Coronapandemin ger inte bara problem vad gäller publikintäkterna. Flera stora turneringar ställs in. VM i Irkutsk har redan ställts in och det är inte mycket som talar för att World Cup kan spelas med tanke på att reserestriktionerna till länder utanför EU lär ligga fast ett bra tag till. Ett antal internationella turneringar för yngre lag är osäkra. Beslut från internationella bandyförbundet, FIB, skall komma 1 november.

Men vi kan glädjas åt att tävlingsmatcherna kommit igång. Den här helgen avgörs turneringen med det litet udda namnet Vänersborgsklubban cup.
Fyra lag möts i enkelmatcher. Deltagande lag är Villa Lidköping, IFK Vänersborg, AIK och Frillesås.

Villa ser ut att rinna igenom turneringen obesegrade. I denna stund, lördag kväll, har laget två raka segrar. Igår seger mot AIK med 52 och idag Frillesås med 71.
Mest fokus har väl hittills varit när Villas Martin Johansson tacklade AIK:s Daniel Andersson igår fredag.
AIK har anmält Martin Johansson och menar att tacklingen var brutal, men domaren Anders Berg valde att helt fria och Johansson klarade sig även från utvisning.
När jag granskat situationen ett antal gånger så får Daniel Andersson en tackling av Martin Johansson. Samtidigt är Andersson inte riktigt i balans när han tar emot passningen och det gör tacklingen tuffare.

10 minuter hade varit befogat — inget mera.
Men anmäld blev han och därmed avstängd tills beslut tas.

Men vilken härlig avslutning av turneringen när IFK Vänersborg skrällde rejält på lördagskvällen mot AIK. Seger med 3–2.
Så nu är det klart för ett derbyladdat avgörande mellan Vänersborg och Villa.
Undrar hur mycket publik den matchen skulle lockat i ett normalt läge

***
Damerna spelar play off i Svenska cupen. Idag avgjordes semifinalerna.
AIK-Västerås SK möttes i den ena och mästarinnorna knep den ena finalplatsen med en 53-seger. Men matchen var länge jämn och AIK blir att räkna med i vinter.
Det lär bli fler lag som lägger sig i den övre delen på damernas elitserie den här säsongen.

Skutskär, som spelat flera finaler, slogs ut i den andra semifinalen med buller och bång av Villa Lidköping.
81 imponerar verkligen och inte minst att målskyttet spreds ut på många spelare. Damernas elitserie kan bli bättre och jämnare än på mycket länge.
Finalen i Svenska cupen på söndagen mellan VSK och Villa är inte lättippad.

***

Träningsmatchandet för herrarnas elitlag rullar i övrigt vidare. Vetlanda slog ganska lätt Motala hemma på lördagen med 62 och Hammarby slog Broberg med 84.
Mästarlaget Edsbyn är också igång såklart. Har mött Sandvikens AIK i två raka matcher. Lagen tog en enkel seger vardera på respektive hemmaplan.
Kanske elitserien blir jämn ändå i vinter. Det hoppas vi på.

Närmaste höjdpunkten vad gäller turneringar är Svenska cupen för herrar 23-25 oktober. Deltagande lag är Villa Lidköping, Sandvikens AIK, Vetlanda och Hammarby i ena gruppen och Edsbyn, Västerås, AIK och Motala i andra gruppen.
Svårtippat och spännande i arenan i Lidköping.

Kjell Anderstedt

Bandyfeber väljer en annan väg — vill du stötta?

,

Det är enkelt. Bandyfeber är ”plusfritt” och innebär att inget är låst bakom betalväggar. Så har det alltid varit och så vill jag att det ska förbli.

För mig känns det jätteviktigt att vi alla ska kunna ta del av kvalitetsjournalistik kring elitbandyn. Jag är bara en liten, liten pusselbit i ett stort medielandskap där alltmer material är just bakom betalväggar. Men jag vill påstå att Bandyfeber ligger i framkant på mycket.

Det bästa med att inte vara bakbunden av en koncern och kanske nitiska redaktionschefer har sina fördelar. Det finns ingen som lägger sig i, tystar eller på annat sätt hindrar arbetet. Vill jag göra något, så gör jag det.

Med tanke på den pågående pandemin så är det dock mycket som är osäkert. Liksom många andra så har jag det tufft ekonomiskt. Ditt stöd är mer viktigt än någonsin.
Varje krona är guld värt och möjliggör att jag kan satsa på daglig bevakning av Bandyfeber. Nämligen att fortsätta skriva om bandyns historia, nyheter och annat kring världens bästa sport.
Oavsett vad så kommer jag göra allt för att värna ditt bandyintresse, nu och i framtiden.

Mattias Bladh

Anderstedt: Lämna sandlådan, ni är vuxna nu!

, ,

KRÖNIKA När man följer den hysteriska och kaosartade utvecklingen just nu i svensk bandys inre katakomber kastas jag direkt tillbaka till mina barnaår hemma i Sandviken. Leken i sandlådan gick för det allra mesta lugnt till, alla hade sina spadar, favoritbilar, traktorer och lastbilar som man oftast lekte med.

Ibland bytte man med varandra för att få litet omväxling i grävandet och transporterandet av grus.
Men ibland tog slitningar och skrik och tandagnisslan över leken.
Någon i gråtande skrik och spadar kastades så långt man kunde.
Men då var jag 4 år gammal.

Men hu så snabbt minnet gav sig till känna när jag läser om samma låga kaos i Svenska Bandyförbundet. Det är ju två personfrågor som vuxit sig rejält stora. Dels huruvida sittande ordföranden Per-Anders ”Nöne” Gustafsson skall få förnyat förtroende på lördag eller om han skall röstas bort och valberedningens utmanare Jesper Kärrbrink ta över klubban. Dels det kaosartade årsmötet i bandyns distrikt Mellan som röstmässigt är det största bandydistriktet.

Efterdyningarna till det årsmötet tar ordet kaos till nya höjder.
Genom fullmakter från flera vilande bandyklubbar, det sägs att de inte haft någon bandyverksamhet på flera decennier, avsattes distriktets ordförande Bo Häggqvist.
Istället valdes Bo Ribers.
Därefter lades distriktets röster för sittande Per-Anders Gustafsson till Svenska Bandyförbundets årsmöte på lördag.

Men nu menar flera klubbar att hela mötet skall ogiltigförklaras då det skulle strida mot demokratiska principer.
Å nu slits det hår på förbundskansliet kan jag tänka.

Juristen Henrik Nilsson har fått i uppdrag att lösa knuten tills på lördag. Men hur det skall lösas verkar ingen veta. När dessutom förbundsjuristen samtidigt anklagas för jäv då han skall ha villkorat sitt fortsatta arbete med att nuvarande ordförande får sitta kvar, då blir allt ännu rörigare och svårare och tiden är minst sagt knapp.

Här skulle behövas en klok medlare som lyfter de inblandades perspektiv till en något högre nivå.

Nåväl. Det som behövs i svensk bandy är inte sådana här hårresande sandlådefasoner.
Jag kan inte personstriderna i detalj så jag avstår från någon värdering av kandidater.

Men det jag kan göra är att enkelt se att bandyn just nu inte vare sig är betjänt av en sån här strid eller har råd med den mitt i all coronaproblematik där mycket av säsongen fortfarande har stora frågetecken. Om dessutom lördagens ordförandeval leder till ytterligare aggressiva bildningar av nya läger så är man illa ute.

Utan att förenkla personfrågornas betydelse så kan jag konstatera att det suttit mången god ordförande för svensk bandy genom åren. Om lägren väljer att lägga ner sina största stridsyxor och besinna sig innan årsmötet så kommer förbundets och bandysveriges arbete fortsättningsvis att gynnas. Det handlar om val av två personer. En sprungen ur bandymyllan och en med bandybakgrund men som mestadels jobbat kommersiellt utanför bandyn.

Bandyn har två olika kandidater. Tror medlemmarna mest på att det vore bra att jobba vidare och lösa problem med nuvarande roder så väljer man ”Nöne” och tror man att konkurrenten kommer in med nya insikter så väljer man motkandidaten.

Jag är övertygad om att bandyn kan gå vidare oavsett vem som blir ordförande. Men det bandyn absolut inte har råd med är ett aggressivt krig på årsmötet som söndrar mer än enar.

Nu behöver bandyn samla krafterna framåt. Lämna sandlådan och ta ansvar för framtiden! Bandyn är för viktig för idrottssverige för att bli marginaliserad och söndrad av ett inbördeskrig.

Kjell Anderstedt

Wikström: Den vackraste sporten av alla börjar ta fart

, ,

Jag flyger över ett land.

Ett land som går mot höst.
När väckarklockan jagat upp mig ur skön säng vid pass 05:15 har solen inte orkat upp över taket hos grannen på andra sidan vägen.
Den tidiga morgonen känns ännu tidigare.
Solen gör tecken på höstens ankomst.

Ett land där dofter från tusentals öppnade surströmmingsburkar ligger som ett dis över altaner, terrasser och allehanda uteplatser runt om i landet.

Ett land där den vackraste sporten av alla börjar ta fart.
”Vi är alla glada bandybarn,
Bollfest, bollfest hela da´n.
Slå på stort det har vi alltid gjort,
så det är bollfest, bollfest hela da´n”

De flesta lag gnuggar på små isar med alldeles för hög sarg.
Nya skridskor ska formas med skavsår och svullna fötter som följd.
Träningsmatcher i ståtliga byggnader medan andra lag kanske tappar sina isytor på sin ort.
Kommuner ska spara en peng.
Stänger de konstfrusna isarna.
Sparar på de små.
Orättvisan slår hårt mot de små.
Bandyn som en gång var är inte längre.
De små orterna har inte en chans längre.
Jag känner sorg för det.

Jag ser ett elakt virus sätta sin prägel på samtiden.
Alla frågar sig, hur ska det bli?
Hur ska framtiden te sig?
Vem vet, inte du.
Vem vet, inte jag.
Vi vet ingenting nu.
Vi vet inget idag.

Föreningslivet vill veta.
Bandysport utan publik?
Med begränsad publik?
Femtio?
Sjuttiotvå?
Hundra?

Och just nu diskuteras bara arenor med sittplats.
Hallå!
Vi äro många med enbart ståplats.
Än så länge i alla fall.

Beslut är taget.
Vi kör!
Bandy ska spelas även denna vinter.
Med eller utan eller några få åskådare.
Ingen vet.
Vi kör!

I min värld ett klokt beslut.
Känner att vår lilla sport riskerar försvinna totalt i bruset om serier tystnar.
Men jag känner också all sympati för de klubbar som tappar stora påsar med sedlar i uteblivna publikintäkter.

Frågorna ställer sig i kö inför denna ovissa framtid.
Förutom pengar och publik kommer frågorna om det sportsliga i skymundan.
Får ta till armbågarna för att ta sig fram.

Vilka vinner guld?
För damer.
För herrar.

AIK.
Flipp?
Flopp?

Hur bra är regerande mästarna Edsbyn utan Tuomas Määttä?
Fullständigt överlägsna senaste vintern.
Nu?

Hur ska det gå för Tanja Illarionova i Skutskär?
Målskytt av högsta kaliber i Kalix i Allsvenskan.
Nu steppar hon upp.
Jag är fullständigt övertygad om framgång.
Fullständigt var ordet.

Vem vinner herrarnas Allsvenska?
Hur går det för Kalix?
Orkar jag en helvetesvandring genom vintern ännu en säsong?

Fråga Lund.
Fråga en uggla.
Ingen vet.

Jag ser, tyvärr, att det stormar på toppen.
På den topp där de som bestämmer över vår sport huserar.
Paj kastas.
Personligen har jag lika lite insikt som en kolgruvearbetare har utsikt.
Noll.
Ger mig därför inte in på vem som har rätt eller vem som har fel.
Jag kan bara tycka allt känns så onödigt.
Vår sport behöver inte all denna negativa reklam.
Inte nu.
Inte sen.
Aldrig.
Sånt här skär djupa sår.
Släpp prestige och lägg alla kort i leken på bordet.
Från bägge parter.
Ärlighet.
Sen går vi vidare.
Och vänder blad.
Innan det totala kaoset infinner sig.

Och förresten har jag åkt i samma hiss som nuvarande ordförande.
På Hotell Malmen i Stockholm.
Han var bra på att åka hiss.

Apropå Stockholm.
Bandyhall minsann.
På tiden kan jag tycka.
Måndagen 24 augusti, dagen då Bartolomeus har namnsdag och jultomten bara har fyra månader kvar på sin semester.
Den dagen blir för evigt inpräntad i stockholmarnas bandyhistoria.
En ståtlig pjäs som snickrats på under två år stod färdig för invigning.
I Gubbängen.

Denna Gubbäng som Stockholms stad år 1908 köpte av lantbrukaren Albin Arvidsson, men det dröjde fram till 1940-talet innan man kom igång med stadsplanering och byggande.
Och nu långt senare stoltserar man med huvudstadens första hall för skridsko- och bandysport.
Men det lär bli trångt där.
Många vill in.
AIK, Tellus, Hammarby, GT76 och säkert några till.
Vuxna, ungdomar och små pysar.
Alla vill in.
Jag tror inte jag vill vara den som ska planera tider för alla spekulanter.
Jag håller mig till min lilla fabrik.

Från min plats där ovan ser jag en bomb brisera.
Legendaren Mikhail Sveshnikov, som en gång kastade sin klubba i en soptunna på arenan i Kalix och några år senare gör sitt sista mål i karriären på samma arena, lämnade Ljusdal i våras och flyttade 662 mil österut.
Långt, långt bort i Chabarovsk skulle träna den lilla kvartersklubben Neftyanik.
Och i detta nu meddelas att han vänder hem igen.
River sitt kontrakt, tar sin trunk och drar hem till Hälsingland igen.
Fortsättning lär följa.

Han är snart äldre än Grekland, men jag är övertygad om att han kan roa (eller föralldel oroa) oss med andra färger än gulgrönt på hjärtat.
Jag tumlar väl inte baklänges av förvåning om jag ser en tröja #66 åka omkring på Fomab Arena i Kalix lördagen den sjunde november.
Kanske kastar han sin klubba i frustration.
Kanske gör han ännu ett mål trots att han gjort sitt sista.

Jag flyger över att land.
Ett land som står redo.
Redo för världens, i särklass, vackraste sport..
….BANDY!

Håll ut så ses vi snart runt isen.

Stefan ”Sargis” Wikström

Anderstedt: Rätt av förbundet med de nya regelförändringarna

, ,

KRÖNIKA Svenska bandyförbundet har tagit till sig av kritiken att man tidigare varit för feg att införa förändringar i de högsta serierna. Det har gjorts ett antal prov av olika nya regler i turneringar innan seriestart, men det har varit si och så med beslutspotensen.
Många är det som tyckt att regler borde införts när försöken varit lyckade.

Nåväl, nu torgför förbundet sina regelnyheter och den som gör det är domarlegendaren Håkan Sjösten som är ordförande i förbundets regel- och domarkommitté. Håkan är en man med klokskap och även nytänkande.

Alla förändringar som uppmuntrar en offensiv bandy är bra. Publiken vill se fart, fläkt och mycket mål, men samtidigt njuta av imponerande försvarsprestationer och målvaktsräddningar. Men offensiv bandy gillas av alla, inte minst dom som betalar för underhållningen.

Därmed har jag redan nästan sagt vad jag tycker om förändringarna.
Men vi tar dom en och en så det blir tydligare.

LÄNGRE KLUBBOR TILLÅTS

Maxlängden på bandyklubban blir nu 130 cm, en förlängning med 3 cm. Det är väl himla bra och en rättvisefråga att både korta och långa spelare kan använda klubbor som passar dom själva.

OFFENSIVA SPELARBYTEN VID HÖRNOR

Många tycker att hörnorna har för stor betydelse i bandyn och många lag har blivit specialister på att spela till sig hörnor. Nu uppmuntras de skyttestarka lagen ytterligare när det lag som tilldelas hörna också får göra spelarbyten i samband med hörnor.

Kan det bli longörer av bytena?
Här får domarna vara rappa och se till att det blir fart på eventuella byten. Det kan ju också det försvarande laget bidra till genom att snabbt ställa upp i målet.
Vi får se om det också betyder fler hörnmål.

ALLA MATCHER SKALL AVGÖRAS

Här tar bandyn efter ishockeyn. Förlängning vid oavgjort och 7 utespelare och 1 målvakt i lagen under förlängningen på 10 minuter. Skiljs inte lagen åt då väntar 5 straffar.
Det är bra, strunta i att hockeyn var före. Förändringen blir inte sämre för det.
En klar uppmuntran av offensivt spel.

Dels blir sista delen av andra halvlek offensiv om det är oavgjort, dels hägrar extrapoängen som det lag får som avgör i sudden.

Kan matcherna bli för långa för publiken på exempelvis fredagskvällar när man vill hinna med annat än bandy också?
Nja, här får domarna se till att det inte blir någon onödig paus.

Det var ändå bara en bråkdel av matcherna i vintras som slutade oavgjort i Elitserien.
11 % av matcherna blev oavgjorda, 51 % slutade med hemmaseger och 38 % av matcherna vanns av bortalaget. Men en klar uppmuntran av offensivt spel är förändringen onekligen.

INGA MÅLVAKTSUTKAST INOM STRAFFOMRÅDET

Målvakten måste kasta bollen till medspelare utanför straffområdet. Det här uppmuntrar snabba uppspel av målvakterna och samtidigt en offensiv ”forechecking” från motståndarlaget. Bra!
Det skall bli kul att se hur de här förändringarna faller ut i herrarnas- och damernas elitserie och i herrarnas bandyallsvenska i vinter.

Men hur det överhuvudtaget kommer att bli med vinterns seriespel och om det kommer att finnas några åskådare, ja dom frågorna lär nog inte bli besvarade förrän senare.
Det är nog bara virusspridningen som kan styra det.

Kjell Anderstedt

Bladh: Ni kommer älska årets sommarläsning

,

KRÖNIKA Kanske får jag äta upp den där rubriken. Men jag är glad och stolt över att ni trogna läsare stöttar upp min satsning på årets sommarläsning — som hittills varit en stor succé.

Nu står juli månad inför dörren — och du kommer inte bli besviken om du swishar en slant även nu. För ekonomiskt blöder jag mer än lovligt. Delvis säkerligen på grund av den miserabla pandemin vi befinner oss i. Det är i princip omöjligt att få företag att sponsra mig eller inleda något ekonomiskt gynnsamt på längre sikt.

Men hittills har det alltså blivit tre delar i artikelserien om bandyns historia i Sverige.
Tre delar där jag slitit mitt hår för att få allt rätt.
Faktamässigt och stilistiskt på mitt alldeles egna vis.
Jag är petig — knappast perfekt — på gott och ont men ska jag göra någonting så gör jag det fullt ut.
Det krävs en hel del för att jag ska trycka på publicera-knappen.

Det blir alltså rätt mycket jobb på obekväma tider mitt i allt med trilskande barn (emellanåt).
Men om man älskar bandy, så är det svårt att stå emot.

Målsättningen är ändå att köra ända in i kaklet och påbörja del fyra.
Och jag vill inte stanna förrän vi når år 2020.
Det ska — ursäkta språket — bli jävlarimig bra.

Ni är många ”bandynördar” därute och förutom att förhoppningsvis ge er tillbaka något bra, så ser jag texterna (och bilderna) även som en potentiell källa till att informera och möjligen inspirera personer utan något nuvarande superintresse för bandyn.

För bandy är ju världens bästa och vackraste sport.
Det finns mängder av historier att berätta.
Och jag är beredd med pennan.

Mattias Bladh

Vill du bidra? (Se nedan för Swish-nummer). Alla som donerat i april, maj och nu i slutet av juni kommer få sitt namn/företag uppskrivet i ett separat inlägg.

Swish: 070 480 74 52

Sommarläsningens intåg — vi behöver ditt bandyhjärta

,

När jag var mer än rädd för att stänga igen Bandyfeber inför maj månad dök följande hjältar upp på några dagar i slutet av april.

Titta nedan. Personer som jag personligen skulle vilja ge en kram. Vi börjar med att titta på namnen:

Mikael Westerberg
Jon Erik Botås
Daniel Andersson
Mats Anderstedt
Sylve Andersson
Daniel Jäderberg
Victoria Bergwall
Stefan Widegren
Ann-L Claesson
Kåre Jonsson
Stefan Hallgren
Anders Hedlund
Johannes Gustavsson
Lind Skogsberg
Ulf Alexsson
Erik Stål
Fredrik Hansson
Peter Ericsson
Joakim Larsson
Svante Fält
Johan Karlsson
Anders Nylén
Åsa Staaf Blic
Peter Johansson
Mona Gjermandssen
Björn Olsson
Håkan Löfblad
Mattias Wallin
Dan Eriksson
Lars Olsson
Henrik Johansson
Hans Östlund
Kenneth Behrendt
Jörgen Persson
Morgan Åkesson
André Onelius
Marcus Olsson
Väinö Kaarto
Linus Palmborg
Roger Embretssen
Anders Karlsson
Ulf Bogren
Stig Dammbro
Lucas Dalin
Carolina Tengström
Joakim Elfving
Roger Eriksson
Robert Ekwall
Mats Larsson
Sören Gustavsson
Peter Jansson
Jan Lundborg
Jan Hylander
Johan Andersson

Är något felaktigt — hör av dig så korrigerar vi på en gång.

Alla har ni bidragit stort när jag körde ut en ”desperat” krönika i slutet av april. Fantastiskt!
Och vips, så var problemen lösta och maj månad var mer än välkommet.
Kan inte tacka er nog.

Jag är ÖVERTYGAD om att ni kommer sluta upp ånyo.
Juni står inför dörren och det finns så fantastiskt mycket att berätta i vår bandyhistoria. Få ditt namn uppskrivet. Visa idrottssverige att bandyn ska få den uppmärksamhet den förtjänar.

Kort sagt: jag — för jag är dessvärre ensam om att skriva artiklar eller reportage — kommer kavla upp armarna, jobba hårt och servera läsning i världsklass. Ni vet vad ni får.

För vad vore väl bättre än att just du som läser detta kan läsa skön, fördjupande bandyläsning på sommaraltanen, stranden, hammocken eller var du nu befinner dig i vårt avlånga land?
Det blir då i så fall tredje året i rad med sommarläsning (!).

För det är speciella tider och det är, utan att hymla, stentufft.
Vill ni så kör vi. Tillsammans.
Älska bandy.
Stort tack för ditt stöd!

Mattias Bladh

Anderstedt: En idé till säsongsupplägg — om publiken måste stanna hemma

, ,

KRÖNIKA Pandemin har lagt sin mörka skugga över världen, skapat alla begränsningar, ansatt sjukvården väldigt hårt, attackerat mångas hälsa och allas våra framtidsplaner. Att då samtidigt fantisera om den kommande bandysäsongen blir en kullerbytta som lätt kan likna den mest skruvade Lars Nohrén-pjäs. Silly season, spekulationer, värvningar, spelares och tränares tankar huruvida de skall visa klubbhjärta eller gå vidare och följa pengarna har inte riktigt det största intresset just nu.

Men likväl, vi har spelat bandy sen urminnes tider. Vi som älskar sporten har kastats mellan njutning och förfäran, uthärdat krig, isande kyla, hällregn, springmatcher i issörja, sportslig besvikelse och euforisk glädje. Allt det som vi bara älskar med den mest fantastiska av sporter.

Det finns såklart minst två grundläggande scenarier för vad som händer med pandemin fram på senhösten. Endera så har vi samma läge som nu som skapar stora konsekvenser för exempelvis Elitserien. Eller så har smittan klingat av och vi kan genomföra den kommande säsongen med stor publik och fantastisk underhållning.

Det kommer trots allt en ny säsong, oavsett allt annat. Men om Folkhälsomyndigheten skulle besluta, som Riksidrottsförbundet flaggade för så sent som häromdagen, att publiken får stanna hemma åtminstone fram till nyår, hur gör vi då? Bandyklubbarna har, i de allra flesta fall, inte bottenlösa kassakistor att ösa ur. Hur ska man få underskotten att bli så små som möjligt den här kommande säsongen? Kommer staten att stötta för publikbortfallen? Ja, det är möjligt, men som vanligt inte med heltäckning.

De ekonomiska problemen som nu tynger sporten kommer, om publiken uteblir, att fortsätta urholka verksamheterna. Men bandyn kunde trots allt, till skillnad mot exempelvis ishockeyn, genomföra hela slutspelet och finalen i våras. Detta med litet tur då säsongen tidsmässigt låg där den låg, men också genom kloka beslut från förbund och klubbar. På samma sätt tog det internationella förbundet ett tidigt klokt beslut om att skjuta upp A-VM till hösten. Just nu pågår beslutsarbetet för om A-VM skall genomföras i höst eller först till våren. Svar kommer inom kort.

I hela samhället är A och O att kostnader och intäkter hålls i balans. I det kommersiella livet finns det naturligtvis även ett vinstkrav som styr. Men inom bandyn är det såklart livsviktigt att plus och minus är i så god samklang som det någonsin är möjligt.

Just nu pågår en intensiv diskussion i sociala medier, på bandysajter och i traditionell media. Hur ska bandyn göra om den kommande säsongen tvingas spelas utan publik? Jag har läst ett stort antal förslag på åtgärder, väljer att nämna några även om jag kanske inte gör vågen:

– Ligga lågt och hoppas att staten kompenserar för publikbortfallet hyfsat bra.
– Ta ett sabbatsår och ställ in säsongen tills dess publiken är tillbaka.
– Spela poolspel och bara i inomhushallar etc.

Oavsett vilka åtgärder som vidtas så tror jag det är viktigt att Bandyförbundet skissar på både en plan B och C i förhållande till en helt vanlig säsong med publik. Detta för att inte hamna i tidsnöd om beslut från Folkhälsomyndigheten/RF kommer nära in på säsongstart.

Det finns tre saker som måste styra ett beslut för en säsong utan publikintäkter, tycker jag:

  • Minska kostnaderna så mycket som någonsin går! En hel del kostnader är fasta, men många är också rörliga och kopplade till planhyror, resor, övernattningar, mat, förlorad arbetsförtjänst, domare etc.
  • Rymlig försäsong för Svenska Cupen och rimligt uppehåll för 4-nationsturnering strax före jul.
  • Hitta ett sätt att genomföra elitserien så att spänningen och bandyn lever även om det blir annorlunda säsongen 2020-2021!

Det vore väl också sjutton om jag som krönikör inte skulle våga bistå med en idé till säsongsupplägg i förslagslådan OM publiken måste stanna hemma och kostnaderna minimeras. Mina utgångspunkter är att genomföra en elitserie med grundserie, åttondelar och slutspel likt en vanlig säsong, men korta ner den för att ge lagen som spelar utomhus bra spelförutsättningar hela vägen. Men allra viktigast: Halvera kostnaderna för resor, övernattningar, planhyror, mat, ersättningar för förlorad arbetsförtjänst, domare och mycket annat. Allt för att alla klubbar skall överleva den kommande säsongen.

Jag spånar utanför boxen, jag vet. Men fullt genomförbart:

Spela en enkelserie med 13 omgångar istället för 26. Premiäromgång söndag 22 november och sen spel en vardag och en helg varje vecka och elitserien kan avslutas 17 januari. Därefter åttondelar 22 och 24 januari. Kvartsfinaler i bäst av tre matcher 29 januari, 31 januari och 3 februari. Semifinaler också bäst av tre matcher 7, 9 och 12 februari. SM-final lördag 20 februari. Sen laddar landslagsspelarna upp för ett VM en månad senare, typ.

Det vore kul och intressant att få synpunkter och gärna flera idéer på hur Elitserien kan klara en säsong med begränsad ekonomi och tomma läktare. Gör det gärna på Bandyfebers Facebooksida!

Kjell Anderstedt

Bladh: Det är riktigt illa ställt med Bandyfeber

,

KRÖNIKA Det är bistra tider. Folk blir uppsagda, korttidspermitterade och andra grepp i denna konstiga pandemi-tid vi lever i just nu.
Jag är ingen expert på det ekonomiska området men klart är att det påverkar mig rejält.
Om det beror på Corona låter jag vara osagt.
Är väl kanske inte långsökt att dra slutsatsen att sponsorer och andra aktörer drar öronen åt sig nu.
Skit är det.

Kommer ni ihåg kampanjen som startades av mig i slutet av mars?
Det kom in närmare 5 000 pix tror jag. Inte exakta siffror i huvudet. Jag återkommer kring det.
Men det värmer i hjärtat.
Stort, stort tack för det.
Jag kommer uppmärksamma detta och även kommande, eventuella bidrag inom kort.

Okej, nu kör vi utan filter: Jag är arbetslös. Frilansmöjligheterna ser dystra ut (om det har med Corona att göra låter jag vara osagt).
Det är mycket nej tack, just nu.
Allt känns — ursäkta språket — piss.

Reklamannonser, sponsrade artiklar — de lyser med sin frånvaro, frånsett en reklambanner häromdagen som gav netto 1 500 spänn,
Det var tufft innan men nu är det stentufft.
Känns som dödsstöten för Bandyfeber.com.

Innehållet håller toppklass. Störst på Facebook och helt fantastisk besökarstatistik.
Jag har på många vis gjort att Bandyfeber är ledande när det gäller engagemang och prat på sociala medier kring bandyn.
I alla fall på just Facebook.
Där det är så viktigt att nå då folk gärna klickar på nyheter och annat via bildlänkar på sociala medier.

Publicerat material får alltid stort genomslag och jag har jobbat häcken av mig i april.
”Det ska vända. Det ska vända. Det ska vända…”

Mantrat har upprepat sig i mitt huvud om att jag vill visa upp ett bra jobb. Jag vill skriva mer fördjupande tillbakablickar likt händelsen i Kazan, hyllningsreportage om Andreas Westh…

Jag tycker bandybevakningen på riksnivå, frånsett Bandypuls, lider stort bland större medier om vi pratar journalistik .
Annars pratar vi regional nivå och bevakning av det lokala laget/lagen.
Då blir det smalare och så kommer jag aldrig ha det.

Tellus kommer vara lika viktigt att skriva om som AIK. Och så vidare, och så vidare.
Det är hela syftet med Bandyfeber: skriva om alla elitserielagen.

Jag vet inte om jag använt ordet ”tär” innan — hög sannolikhet — men då gör jag det igen.
Det tär som sjutton att vara ensam, frånsett en underbar krönikör i Kjell Anderstedt som kompletterar.

Men att det tär är inte några problem. Jag tar på mig handskarna och skriver dag som natt.
Som jag alltid gjort — men då måste jag komma med en uppmaning:
Vill ni, har möjlighet och gillar Bandyfeber så har nog ett eventuellt bidrag från just dig aldrig kommit så väl till pass som nu.

Mattias Bladh 

Anderstedt: AIK:s förslag kring regelförändringar är ett friskt initiativ

, , ,

KRÖNIKA AIK har kommit in som en frisk fläkt i elitbandyn. Avsikten med den extrema stjärnsatsningen är såklart att köpa sig ett guld så snart som möjligt, men också röra om i den ganska konservativa bandygrytan.

Min senaste krönika handlade, som ni vet, om mina dubier kring att stjärnlag köps upp för att vinna kortsiktiga segrar. De flesta bandyklubbarna i Sverige tar ett stort socialt och samhälleligt ansvar, rekryterar och utbildar unga talanger för framtiden och jobbar med exempelvis integrationen i samhället.

Jag har sett klubbar köpa upp stjärnlag tidigare och skapat segrar, men jag kan inte påstå att det i någon större omfattning utvecklat bandyn i stort.
Nåväl. Man får gilla läget och trots allt se fram emot en ny och förhoppningsvis spännande Elitserie.

Nu har AIK-fläkten också attackerat helig mark i bandylandet.
Det är Bandypuls som uppmärksammat att klubben i en proposition till Svenska bandyförbundet föreslår 9 (nio!) regeländringar i svensk bandy för att, som man hoppas, utveckla bandyn.
Det här är ett friskt initiativ.

Bandyn behöver nya idéer för att utvecklas. Det har provats nya regler i vissa turneringar, men sen har nytänkandet oftast stannat där.
I vissa fall har dom testats igen, men vägen till offensiva beslut känns onödigt lång.

Det är stor variation på de här nya förslagen och deras kvalitet.
Med tanke på beslutsgången i förbundet så finns nog ingen risk för att alla förverkligas.
Men jag hoppas innerligt att de leder till något nytt.

Självklart skall förslag beredas, konsekvenser analyseras och arbetsgrupper tillsättas, men det kan ändå arbetas skyndsamt.

Jag tycker att en del av idéerna förtjänar att kommenteras.

3 POÄNG VID VINST OCH AVGÖRANDE VID OAVGJORT

Det positiva är att det uppmuntrar offensivt spel och det gillar publiken. Jag var inblandad i förarbetet till senaste World Cup i Sandviken där 3 poäng testades. Innan det beslutades gjorde jag en analys av vad det skulle få för konsekvenser för gruppspelet. Det som skapades var mera utdragna tabeller, alltså längre avstånd mellan övre halvan och nedre halvan.

Den effekten skulle Elitserien få och det vore inte bra. Den gångna elitseriesäsongen var den mest spännande och jämnaste på många år, det vill vi ha även framöver.

FYRA DOMARE

Bra förslag! Det finns ju redan nu en fjärdedomare vid sidan av isen. Sätt på honom/henne skridskor! Åtta ögon ser bättre än sex.

FLERA SENIORER SOM AVBYTARE PÅ BÄNKEN

Här kan man ju ana att AIK behöver ha snurr på sin stora trupp efter värvningarna av alla nya stjärnor. Att prioritera in unga talangfulla spelare som får chansen att utvecklas känns som en viktigare ambition för bandyn.

NY KARENSTID FÖR UTLÅNING AV SPELARE

Idag är karensen fyra dagar för en elitseriespelare att utlånas till exempelvis en allsvensk klubb. Här vill AIK ha en dag och snabbare snurr för inte minst målvaktsavbytare som ofta får väldigt litet matchning. Klarar man de formaliteter som kanske krävs för utlåningen så borde förslaget funka.

DISCIPLINNÄMNDEN

Förslaget handlar om tillsättningen av nämnden. Jag har tidigare skrivit att man borde ha en enda nämnd som tar löpande beslut. Inte en disciplinnämnd och en videogranskningsgrupp. Att domarna efter matcherna gjort anmälningar har varit alldeles för godtyckligt. Domarna ska ta beslut på isen och inte efteranmäla sina egna misstag! Sätt kloka, snabbfotade och beslutsföra personer i en enda Disciplinnämnd som löpande och snabbt tar upp ärenden på eget initiativ eller på anmälningar från klubbarna.

FLER SPELOMGÅNGAR I GRUNDSERIEN

I förslaget ligger 38 omgångar i herrarnas Elitserie istället för 26 och 20 omgångar för damerna istället för nuvarande 14.
”Spelarna får spela mer och det blir fler derbymatcher, vilket ger god ekonomi för klubbarna. Kostnaderna för spelarna består, men intäkterna blir fler”.
Det är AIK:s tankar med förslaget.
Nja. Ett väldigt genomgripande förslag som kräver rejäl konsekvensanalys och värdering. Serierna är trånga redan nu, det skall skapas plats för såväl World Cup som Svenska Cupen och VM. Och publiken skall ha råd att betala.

MEN AVSLUTNINGSVIS. Dessa och fler friska initiativ är bara nyttiga. Bandyn har en traditionsrik grund som har ett stort värde. Men för att möta nya utmaningar behöver förbund och klubbar gemensamt hitta bra sätt att uppmuntra och flyhänt hantera goda idéer som utvecklar sporten. Bandyn behöver vare sig titta på fotbollen eller hockeyn, utan istället forma sina ambitioner utifrån de egna förutsättningarna.
Bra initiativ Gnaget!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: AIK:s stjärnvärvningar — till vilken nytta för sporten?

, ,

KRÖNIKA Idag briserade bomben! AIK köper en gång till upp ett halvt nytt stjärnlag för att vinna SM-guld.

AIK hade ett enda väldigt tydligt mål med sin elitsatsning den gångna säsongen och det var att gå till slutspel.
Stjärnor köptes in i parti och minut. Några av dom slängs väl nu på sophögen för att bereda plats för ännu större.

Nu ska AIK inte bara ta SM-guld utan dessutom pulvrisera elitserien! Hittills har ordföranden Marco Engborgs miljonföretag förmodligen varit det som plöjt in pengar, men nu går miljardären Torbjörn Törnqvist enligt uppgift in med en påse ur sitt 25-miljardersbolag från oljebranschen och tar bandysponsringen till en helt ny och hisnande nivå.

Bandysverige är ikväll mest att likna vid ett svampmoln som efter en rejäl kärnvapensprängning!

Kraften i AIK-ledningens beslut att köpa till sig ett svartgult bandyguld har vi inte upplevt i den svenska bandyhistorien.
Och så oändligt feltajmat det är i förhållande till den ekonomiska verklighet som många övriga klubbar lever med just nu.
Och så chansartat det känns i en tid när vi inte alls sett de ekonomiska coronaeffekterna och den förmodade finanskrisen.
Vi har inte heller sett med vilka realiteter bandyn i övrigt går in i hösten och den nya säsongen.

Visst, vi är vana att lag satsar på att skaffa sig de bästa nyförvärven. Men hittills har klubbarna ändå spelat i någorlunda samma ekonomiska liga.
Det har liksom varit förutsättningen för att Elitserien skulle kunna vara den spännande serie av hög kvalitet som vi haft.

Den gångna säsongen har serien dessutom varit jämnare och mer spännande än på länge. Tror nog att många bespetsat sig på kanske en ännu bättre, jämnare och roligare serie kommande vinter.
Det har ju alltid skiftat vilka lag som ska stå på Studenternas i mars och kanske få lyfta den åtråvärda SM-bucklan.

Det närmaste den här ekonomiska dopingen kommer i jämförelse är väl när Boltic köpte upp ett stjärnlag i slutet på 70-talet och tog 9 SM-guld.
Men det har vi tack och lov varit förskonade ifrån på väldans många år. Sånt blir ofta endast tillfällig njutning för klubben själv.
Om satsningen inte kraschar förstås.

Det är en enda fråga jag har kring stjärnköpen idag — till vilken nytta? Ja, skyhöga inkomster för spelarna förstås.
Men om man har en företagare med alldeles för mycket pengar att disponera, då kan man faktiskt köpa upp en SM-titel i vilken sport som helst. Det är busenkelt.

Men till vilken nytta?
Till en kortvarig glädje för en liten klick kring det uppköpta stjärnlaget och ett antal supportrar, visst.
Men till vilken nytta för sporten?

Och att dessutom dopa en sport som bandy som om något har verkat i den idrottsliga svenska myllan och byggt på engagemang och klubbkänsla, plus några värvade stjärnor ibland.
Men det har inte varit det som byggt föreningarna, lojaliteten och gjort bandyn till vad den är och gett sporten förutsättningarna på längre sikt.

Jag tycker att paraden vi upplevde idag i Stockholm förändrar förutsättningarna för elitserien.
Tack och lov kommer vi inte att uppleva det igen.

Av två skäl. Ambitionen finns inte i bandyns mera normala klubbverksamhet att med obegränsad ekonomi köpa upp ett lag av stjärnor. Det andra skälet är förstås att förutsättningarna och pengarna inte finns och det känns ganska bra faktiskt.

Klubbarna runt om i Sverige har lokala och lojala sponsorer som stöttar verksamheten för att få synas i ett positivt sammanhang, företagen ser att klubbarna gör en stor insats för bygden eftersom man, vid sidan av elitsatsningen, tar ett stort socialt ansvar. Bygger ungdomsverksamhet från grunden för att fostra för framtiden, tar ansvar för integrationen av nya invånare i samhället och ger de yngsta möjlighet att leka sig till ett intresse.

Det är ju dessutom den typen av verksamhetskrav som satts upp för att bevilja elitlicensen till exempel.

Många sociala medier har under dagen svämmat över av känslor, oerhört starka och blandade av chock, ilska och uppgivenhet och sen förstås en euforisk lycka i de svartgula supporterleden över att klubben nu köpt sig ett kanonlag som dessutom skall spela inomhus.

Är jag kritisk mot spelarna som nu skrivit de här kontrakten?
Nej, absolut inte.
I flera fall är det spelare som länge gjort en enorm arbetsinsats för sin klubb eller velat satsa på bandyn som levebröd och nu får chansen till det. Spelarna önskar jag bara lycka till i sin nya och något annorlunda men säkert spännande miljö.

Jag har också pratat med flera klubbledare runt om i landet idag, man har ju tid med sånt i karantäntider.
Är de avundsjuka? Nej, det är inte känslan som dominerar. Men det är inte heller några som uttrycker entusiasm, de flesta är inte ens imponerade — utan mest fundersamma över vad det gör med bandyn.

Kjell Anderstedt

Det här är en opinionstext publicerad på Bandyfeber. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.

Bladh: Vad vill ni läsa om?

,

KRÖNIKA Det är konstiga tider. Det hamstras i affärer, människor undviker varandra. Vi läser något nytt om coronaviruset varje minut.
Tvättar händerna igen.
Vi vill inte smittas av farsoten.
Tro fan det.

Pandemin är inget att leka med. Människors hälsa går först och så ska det alltid vara.
Vi måste tänka på varandra.
För vi är alla beroende av mig och dig.
På ett eller annat sätt.

Jag är ingen expert på samhällsekonomi men denna ”lockdown” riskerar att bli en katastrof för företagare.
Ingen sitter säkert.
Hur många konkurser vi kommer få se framöver vågar jag inte tänka på.

Klubbarna blöder.
Jag blöder.
Du blöder säkert också.

Kommer jag klara hålla igång Bandyfeber nu och framåt tills säsongsstarten?
Först och främst.
Eftersom det var svårt innan så har jag nu ohyggligt svårt att se det framför mig.

Men det finns tusen historier att berätta. Tusen historier som är värda att föra fram i rampljuset.
Om jag bara såg något ljus framför mig.
Ska jag vara ärlig så är jag optimistisk om att det ska gå att lösa.

Det har faktiskt gått runt hårfint ekonomiskt med Bandyfeber denna säsong. Dels på grund av ert stöd, dels av reklam.
Är jag tacksam för det?
Jag kan inte nog säga tack för det.
Det är för futtigt.

Jag snittar bra över 1 000 unika besökare varje dag. Oavsett vad som händer en given dag på sajten.
Det är en framgångssaga.

Facebook-sidan växer lavinartat. På ett sätt väldigt viktigt för att ha en samlande punkt för allmänt snack kring bandyn. Det är bara kolla engagemanget där.
Otroligt.

Bandyvänner … Jag kan inte med gott samvete bara stänga ned Bandyfeber.
Men jag vill inte att den går i stå.
Inte efter, som det känns, lagt ned min själ och skrivit sjuhundrafemtiotusen artiklar säsongen 2019/20.

Silly season, historier — finns hur mycket som helst.
I dessa tider ska vi vara extra rädda om bandyn. Det är mycket som konkurrerar.

Om Bandyfeber försvinner har vi en aktör kvar: Bandypuls.
En sajt som skriver regelbundet och gör det fantastiskt bra.
Men med resurser som jag aldrig kan få.
Bara drömma om.

Ta hand om er. Vi ser vart det barkar. Finns det intresse nog att stötta så kommer jag ge mitt yttersta.
Vad vill ni läsa om?

Mattias Bladh

Anderstedt: Här fångade säkert bandyn många nya tittare

, , , ,

KRÖNIKA Stämningen och folkfesten uteblev ju den här finallördagen på Studenternas, men beslutet hade ett gott hälsosyfte. Men på isen blev det samma underhållning som vi blivit bortskämda med många gånger förut när det handlar om SM-final i bandy.

Jag tror faktiskt bandyn vunnit en hel del i både popularitet och uppskattning för beslutet att genomföra finalmatcherna. Tack vare att vi inom bandyn också avgör finalen i en enda match så kunde bandyn sticka ut mot många andra lagsporter som fick ställa in allt finalspel, bland annat ishockeyn. Hade bandyn också spelat en lång finalserie hade det nog blivit inställt även här.

Det hoppas jag aldrig blir aktuellt i denna ädla sport. Vi behöver den här festen som säsongsavslutning! Nytänkande är i det här sammanhanget inte av godo, här hoppas jag att traditionens makt är större!

Jag är också övertygad om att många TV-tittare satte sig framför teven för att äntligen få se sport igen efter alla inställda evenemang. Här fångade säkert bandyn många nya tittare som blev nyfikna på sporten.

Det har vi finallagen Edsbyn, Villa Lidköping, Skutskär och Västerås att tacka för.
Ni bjöd TV-tittarna på fart, fläkt, dramatik, nerver, läckra mål och stora individuella prestationer i absolut världsklass.

Vi tar det mest dramatiska först. Jag måste erkänna att utvecklingen av damfinalen under matchens sista 10 minuter var nog bland de märkligaste jag upplevt.
Vem skulle kunnat tippa på SM-guld för VSK när Skutskär hade en 3–1-ledning med mindre än fem ordinarie minuter kvar av matchen?

Men genom en sanslöst optimal utdelning för VSK sista minuterna och bjudningar och slarv från Skutskär så kunde VSK både kvittera och sätta segermålet till 4–3 innan domarens pipa ljöd för full tid efter 6 övertidsminuter.

Det är det här som är idrottens både härliga njutning och stora förtvivlan. Samtidigt som jag imponerades av VSK:s vilja att aldrig ge sig så tyckte jag samtidigt väldigt synd om Skutskärstjejerna som var så väldigt nära revansch för förlusten i straffavgörandet i fjolårets final.

Herrfinalen blev spelmässigt väldigt jämnt och lagen skapade massor av hörnor.
Men ineffektiviteten i hörnskyttet var slående i Villa.
Bara ett mål på arton försök är i skralaste laget. Edsbyn satte åtminstone en av sex.
Även i den övriga effektiviteten i anfallsspelet var det lika ojämnt. Edsbyn ångade på precis som laget gjort under hela serien.

Edsbyn blev helt överlägset i elitbandyn den här säsongen och det är såklart helt rätt att laget fick kröna en fantastisk säsong med deras SM-guld nr 12. Det var under en kortare period med cuper i höstas som Edsbyn var blekt.

Det första guldet tog klubben redan 1952 när man slog IK Göta med matchens enda mål inför 24 815 åskådare på Stockholms Stadion. Den publikfesten som sannolikt omgärdade SM-finalen då får vi innerligt hoppas att vi får uppleva igen under finalen 2021.

Vi håller tummarna för att årets extrema coronaläge försvinner om några månader. Idrotten i allmänhet och bandyn i synnerhet behöver de här publikfesterna och alla supportrar är värda att åtminstone någon gång i livet få uppleva en final med sitt lag och ännu hellre ett SM-guld nån gång. Edsbyns supportrar har fått uppleva många härliga SM-titlar och årets uppsättning av guldmedaljer är synnerligen välförtjänta.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Ett mycket konstigt läge i bandyvärlden just nu

, ,

KRÖNIKA Så blev det ändå den final vi alla förutsett på Studenternas — men ändå inte. Det är ett mycket konstigt läge i bandyvärlden just nu. Men att det blev Edsbyn och Villa Lidköping som skall mötas i finalen var precis det som allt talat för under hela säsongen.

Sandviken och Bollnäs gjorde det de kunde i semifinalerna och de gjorde det mycket bra. Sandviken tvingade Edsbyn till tre mycket jämna matcher, varav en gick till sudden death och Bollnäs stred sig till fyra matcher mot Villa, även där sista matchen till förlängning. Det visade att de fyra semifinallagen var mycket jämna och säsongens bästa lag i Elitserien.

Men Edsbyn och Villa drog längsta strået och är mycket värdiga finalister. Som vanligt blir det extremt svårt att tippa finalen.
Det känns inte ens nödvändigt eller meningsfullt.
Nu låter vi säsongens bästa lag göra upp om det. Må bästa lag vinna!

Men det blir den konstigaste final i mannaminne. Helt utan fest och publik är ju inte riktigt en SM-final i bandy. Det som gör en stor bandyfinal är självklart festen, stämningen och publiken.
Nu blir det en torr bandymatch.

Men om jag känner Edsbyns Red Farmers och Villas supportergäng rätt så lär det ändå bli en stor fest när det vinnande laget kommer hem sent på söndagskvällen.
Tror supportrarna tar igen allt det missat under dagen då istället!

Jag trodde att sista omgången i elitseriekvalet skulle bli en riktig rysare. Men ganska snabbt avtog spänningen när Falun inte riktigt lyckades hålla jämna mål på Sjöaremossen mot Frillsesås.
Alltså jämna mål med Sirius på Studenternas.

Sirius rann ifrån ganska enkelt mot Lidköpings AIK hemma i Relitahallen i Uppsala och klarade kvalet, trots en klen start i kvalspelet. Frillesås och Sirius försvarar alltså sina platser i Elitserien.

Man kan inte tycka så mycket om det, även om det alltid är spännande när det blir litet omväxling bland elitserielagen.
Men vi får vänta på det och Falun och Lidköpings AIK får kämpa en säsong till i Bandyallsvenskan.

Det känns som att bandyn på grund av coronavirusets utbredning över världen skapat de konstigaste av situationer. Bandy-VM för de bästa lagen blev flyttat till oktober, men kommer att spelas som planerat i Irkutsk i Sibirien. VM för P15-lagen blir också flyttat framåt i tiden. Även mot avslutningarna för de nationella serierna har rädslan för spridningen av viruset slagit hårt.

Igår spelades den finska finalen mellan Akilles och Veiterä i Borgå. Den spelades utan publik och Akilles blev nya finska mästare genom en storseger med 6-1. Finalerna i Norge, både för de manliga och kvinnliga lagen har ställts in. I herrfinalen skulle Ready och Stabaek mötts och i damfinalen Stabaek mot Hövik, men det blir inget av med det.

I Ryssland åkte seriesegrande Jenisej ut i semifinalen mot Dynamo Moskva. Den ena matchen mellan lagen blev rena utspelningen med 9-1 till Dynamo.
Överraskande var det sannerligen.

Nu håller vi tummarna för att bandysporten till hösten får genomföras utan sådana här nyckfulla och störande inslag. Och jag gissar att SVT kommer att ha en större publik än någonsin på bandyfinalen när alla på festen måste sitta framför TV-apparaterna.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Ett stort grattis till Byn

, ,

KRÖNIKA Det har sannerligen varit ett par dagar av konvulsion för bandysporten. Bandy-VM flyttas, SM-semifinaler och final avgörs utan publik och kvalet till elitserien är inne i ett spännande avgörande. Det är inte någon vanlig avslutning på bandysäsongen och hur Bandyförbundet och Uppsala Kommun tänker kring SM-finalen har vi ingen aning om just nu.

Ska vi ta semifinalerna först.
Såklart trista förutsättningar utan publik. Edsbyn klart för final!
Vi måste rikta ett stort grattis till Byn som tagit sig igenom den här säsongen på ett imponerande sätt och visat att man är landets bästa lag sett över hela elitserien.

Det hackade ändå litet på slutet, inte minst i den här sista matchen där laget var riktigt illa ute med ett 0–3-underläge hemma mot Sandviken.
Men matchavgörande blir matchstraffet mot Linus Pettersson i SAIK.
Man kan möta Edsbyn med fullt lag, men att spela en man kort en hel halvlek är för mycket.

Här hade domarna en avgörande roll både i bedömningen av utvisningssituationen och även när man inte blåste frislag för Sandviken strax innan. Det såg ut som en rejäl miss som blir tråkigt i en så viktig match.

Men Edsbyn har ändå gjort sig mycket förtjänt av finalplatsen samtidigt som Sandviken skall ha all heder av årets prestation. Massor av bandylag i Sverige kan bara drömma om att spela semifinal, men Sandviken uppnår semifinalen i stort sett varje år och i år är det mer imponerande än på väldigt länge.

Skall bli väldigt intressant att följa laget nästa säsong när alla unga spelare får ett års tillväxt och sen hoppas alla supportrar att de etablerade med Berlin, Säfström m.fl. blir kvar i laget.

Semifinalen mellan Villa Lidköping och Bollnäs går in i fjärde matchen efter kvällens Villaseger med 5–2. Villa tog fram en del av storspelet från förra säsongen och sätter nu press på Bollnäs som får samla all kraft till hemmamötet på Sävstaås på lördag.

Här är det ändå inte alls finalklart, även om det är fördel Villa.
Bollnäs har varit väldigt svårslaget på hemmaplan, inte minst för Villa.
Mycket talar för att Bollnäs kan utnyttja den fördelen även på lördag.
Å sen blir det, i så fall, ett avgörande i Lidköping på måndag.
Och då är det nog helt öppet.
Kul att matcherna i den här semifinalserien har gått så här långt.

I elitseriekvalet har någon regisserat ett drama av speciella mått. Frillesås är klart för en ny säsong i elitserien och toppar tabellen med 8 poäng. Sen står Sirius på 5 poäng och +1 i målskillnad före Falun med 5 poäng och -2. Sist ligger bortspelade Lidköpings AIK med 2 poäng.

Hur kommer det här att sluta?
Jag tror att Sirius slår Lidköping hemma i sista matchen och slutar på 7 poäng. I den andra matchen handlar mycket om hur allvarligt Frillesås tar på hemmamatchen mot Falun.
Det bör bli en stenhård match och Frillesås har en tydlig hemmafördel. Men Falun är ett väldigt bra lag, så det blir ruskigt spännande.

***

Bandy-VM flyttas till oktober eftersom spridningen av coronaviruset skapat en osäkerhet och oro världen över. Det internationella bandyförbundet FIB tog ett tidigt beslut att flytta VM-turneringen för de bästa lagen. Ett väldigt bra beslut, tycker jag. Då får vi ett VM i höst med alla de bästa lagen och turneringen avgörs på bästa sätt i den nybyggda arenan i Irkutsk. En chansning att genomföra VM hade riskerat att skapa konstiga förutsättningar. Klokt var ordet!

Flera beslut togs av FIB de här dagarna. P15-VM flyttas också fram beroende på all osäkerhet orsakat av corona i världen. Lika klokt det. Frågan om World Cup för klubblag har hängt i luften. Nu vet vi att turneringen kommer att växla med värdskap i Ryssland och Sverige vartannat år.

Svårt att tycka något om det. Ambitionen är att skapa större publikt intresse, återstår att se om man lyckas med det. Klart är nog att färre svenska lag kommer att finnas med.

***

En fråga som hänger alldeles för länge i luften är hur Bandyfinalen skall spelas nästa lördag. Det är ett enkelt beslut. Bandyfinalen måste spelas på utsatt tid som avslutning på den här säsongen. Och den ska spelas i Uppsala.

Den måste avgöras utan publik efter de övergripande besluten från Regeringen. Eftersom ingen publik kommer att finnas så kan den avgöras på Studenternas om vädret är gynnsamt eller i Uppsalas Relitahallen för att säkra de sportsliga förutsättningarna.
Det är tyvärr en gåta att frågan drar ut på tiden. Besluta bara!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Bollnäs fortsätter vara ett spöke för Villa

, ,

KRÖNIKA Bollnäs fortsätter att vara ett spöke för Villa Lidköping. Trots en synnerligen jämn returmatch på Sävstaås i Bollnäs, där matchen stod och vägde nästan in i det sista, så kunde måltjuven Christian Mickelsson skjuta Bollnäs till kvittering i matchserien på tisdagskvällen.
Först 3–2 på en högerhörna och sen 4–2 på straff.

Alla fyra semifinallagen har sannerligen bjudit till i de två matchomgångarna som spelats.
Lagen bjuder på offensiv bandy, kämpaglöd och stor dramatik.
Tre av fyra matcher har ju också slutat med uddamålsvinster och favoriterna Edsbyn och Villa har inte fått något gratis så här långt mot starkt kämpande Sandviken och Bollnäs.

Bollnäs tog den chans på tisdagskvällen som Sandviken missade i måndags, nämligen att ta en hemmaseger i andra matchen och kvittera till 1–1.
Istället har Edsbyn nu ett 2–0-övertag på Sandviken medan Bollnäs-Villa står 1–1.

Det som visat sig tydligt hittills är att det lag som vågar satsa på fart i anfallsspelet och de spelare som vågar gå offensivt i jämna lägen är de som vinner dom här supertäta fighterna.

Nu är det också ett lag som bara kan satsa framåt i den tredje matchen och det är Sandviken uppe i Edsbyn.
Det svartvita laget har inget att förlora, dessutom är det inte många som tror att laget skall kunna vända ett 0–2-underläge mot Edsbyn, även om Sandviken klarat den bedriften förut.

Men när nu SAIK-truppen är tunnare än någonsin och skadorna har grinat litet illa för laget så är det nog betydligt svårare än tidigare att vända på semifinalen.
Allt talar för Edsbyn.

Men jag kan tänka mig att Sandviken kommer att sälja sig väldigt dyrt i tredje matchen, om inte annat så för att kunna få en hemmamatch ytterligare.

Inte minst ekonomiskt skulle det naturligtvis vara välkommet i en hårt ansträngd klubbkassa. Ser man till de två matcherna som spelats hittills i slutspelet mellan Edsbyn och Sandviken så kan tillfälligheter bli avgörande även på torsdag kväll, så utgången är allt annat än given.

I den första semifinalen så talar ändå allt för att Edsbyn skall vinna någon av de tre återstående matcherna.

Men hur kommer den andra semifinalen att sluta?
Att Villa Lidköping har så förbenat svårt att tas med just Bollnäs kan bli mästarnas olycka i det här slutspelet. Men det är klart att det faktum att Villa har två hemmamatcher kvar är en väldigt tung fördel, även om Bollnäs har visat sig vara farligt oavsett var lagen möts.

Edsbyn och Bollnäs drömmer säkert om ytterligare ett hälsingederby på Studenternas. Det är en klar fördel Edsbyn i den ena semifinalen och knapp fördel Villa Lidköping i den andra, men endast tack vare hemmamatcherna som återstår för svenska mästarna.

Det är så kul att den här fantastiska elitseriesäsongen, med en tabell som varit jämnare än jag tror någonsin tidigare, också följs av ett slutspel fyllt av dramatik in i det sista.

Och till och med kvalet till elitserien kan bli en riktig rysare de sista två omgångarna. Ryktet om bandyns död är extremt överdrivet.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Kan bli en rejäl fajt om det här

, ,

KRÖNIKA Vilken pangstart och dramatik det blev på semifinalspelet när Edsbyn och Sandviken drabbade samman igår kväll. Edsbyn är naturligtvis skyhöga favoriter, inte bara till semifinalsegern utan även till SM-guldet.
Det är inte alls konstigt efter den överlägsna säsong hälsingelaget har presterat.

Edsbyn valde Sandviken på sin halva i slutspelet eftersom det har varit ett lätt motstånd i grundserien med enkla segrar såväl borta som hemma.
Men semifinalstarten igår visade att det mycket väl kan bli en rejäl fajt om det här.

Edsbyn startade som laget brukar och satte fart direkt. Det gav en 2–0-ledning i första halvlek. Sandviken såg stillastående ut och provade med sitt ibland vanliga spel att behålla bollen inom laget. Problemet var att det inte alls blev någon fart i anfallsspelet och alltför få spelare följde med upp i anfallet. En enkel match för Edsbyn alltså.

Men efter paus kom bortalaget ut som ett helt nytt lag och satte fart på anfallen och många deltog.
Plötsligt var det Edsbyn som blev litet stirrigt och taget på sängen.
Å vips var Sandviken i 3–2-överläge. Resten var avancerad dramatik som regisserat av en mästare.

Ända in i mål var det mycket ovisst och Edsbyn fick chansen två gånger om med två straffar på övertid.
Men prickskyttet var som bortblåst, men Edsbyn hade domarens klocka med sig och kunde andas ut med 4–3. Men det kan bli en rejäl match av det här. Spännande i Sandviken på måndag.

Det andra semifinalmötet känns ännu mera osäkert och spännande på förhand. Bollnäs är det lag som passar Villa sämst av alla lag i Elitserien.

Bli inte förvånade om de orangeklädda ställer till det på samma sätt för Villa som man gjorde för Västerås.
Men mästarlaget är fortfarande favoriter, kom ihåg det.

Kvalet till Elitserien utvecklar sig också till ett drama.
Det är kul, men väldigt oväntat. Förmodligen trodde flera med mig att Sirius skulle vara kvalets starkaste lag.

Men som uppsalalaget har svikit sina fans. Nu ligger Sirius riktigt illa till och Frillesås och Falun har greppet om kvalserien.

Till de blåsvarta fansens tröst är ändå att Sirius har det hela i egna händer om man tar full pott i resten av kvalet.
Men mäktar man med det, det är den stora frågan?
Annars blir det Frillesås och Falun som blir nya i högsta serien.

Själv har jag tillbringat den senaste veckan i flödande sol och ett fåtal minusgrader i Sibirien och den inledande VM-turneringen i Irkutsk, nämligen B-gruppen med litet mera blåbärslag än i slutet av mars när de stora elefanterna skall dansa i det sprillans nya ispalatset i Baikal i den sibiriska ”huvudstaden”.

Väldigt intressant att se de engagerade och ambitiösa lagen den här veckan. De spelade samtliga matcher ute på fyra arenor, varav tre var på naturis.
Men det är inga problem i Irkutsk där den Sibiriska vintern ofta biter i.
Det var helt perfekta förutsättningar.
Finalen sågs dessutom av en stor publik på mer än 2 500 personer.

Nu jobbar dessutom det internationella bandyförbundet, FIB, för att de här lagen skall få utvecklas ytterligare framöver. Hur den satsningen ser ut kanske klarnar när bandyvärlden samlas i Irkutsk i månadsskiftet mars-april.

Ungern tog hem segern i B-VM genom ett bra spel turneringen igenom och i finalen slog man Ukraina med 4–1.
I flera av lagen fanns svenska spelare. I det segrande ungerska laget spelade hammarbymålvakten Filip Berglönn och hans bror André från Djurgården tillsammans med Dennis Pacsay från Finspång, Ludvig von Polgar i IFK Uppsala och även Linus Schellin från KMH.

Med flera rinkar runt om i Europa och nya stora banor på gång så kan nog bandyn med rätt åtgärder höja kvaliteten på lagen under de bästa. Måste avsluta den här krönikan med en kuriosagrej som blev en riktig snackis i Irkutsk.

Många spelare i bandyvärlden har i sin karriär besökt straffbänken, fått både tidsbegränsade utvisningar och matchstraff. Men frågan är om inte Kristián Lukšo, försvarare i Slovakien, i söndags skrev in sig i de delar av historiska böcker som man kanske inte direkt skryter med.
Han lyckades få rött kort… två gånger, dessutom på samma dag!

De flesta spelare får aldrig den ”chansen” eftersom man sällan spelar två matcher på samma dag. Men den här söndagen gjorde Kristián det.

I söndagsmorgonens match mot Lettland fick han ett rött kort för en frilägesfällning på en motståndare. På kvällen spelade Slovakien mot Mongoliet och då fick han 10 minuter för grovt spel mot en mongolisk spelare.
När han lämnade planen drog han klubban i utvisningsbåset.
Rött kort igen!

Världsrekordet kommer att bli svårt att slå och vi rekommenderar ingen att försöka slå det.
För att ta reda på om det är ett världsrekord, konsulterade vi turneringens huvudsupervisor och ordföranden för FIB:s regel- och domarkommitté, Olle Modin.

Olle skakade på huvudet några gånger när han hörde vad som hänt ”vi har aldrig upplevt det någonsin”…
Ingen spelare skadades så du kanske läser detta med ett leende i ansiktet. Det är förståeligt.

Men vi kan hoppas att Kristián har lärt sig en läxa, eller kanske två, ändå. Han fick dessutom spela vidare i Irkutsk då båda röda korten inte ansågs som grova.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: En intressant kvartsfinalkväll

, ,

KRÖNIKA Det blev en intressant kvartsfinalkväll. Men den slutade med att samtliga lag som vann den första matchen också gjorde 2–0 i matcher.
Vi kan ta matcherna i tur och ordning.

AIK– VILLA 2–3

Det här var den allra mest spännande matchen ikväll. AIK stod upp och gav mästarna en riktig fajt om segern. Men Johan Esplund var den som avgjorde det hela till Villas fördel och det avgörande 3–2-målet på Bergshamra.

En eloge måste jag ändå ge till AIK som står upp mot mästarna och hade med lite tur tagit hem segern och gjort den här kvartsfinalfajten till något riktigt spännande.
Men Villa är Villa i avgörande lägen.

BOLLNÄS–VÄSTERÅS 4–3

Också en spännande match där VSK hade chansen att utjämna läget till 1–1 efter två matcher. Men Bollnäs är mycket svårslaget hemma på Sävstaås och krigade in i det sista och gjorde 2–0 i den här kvartsfinalserien.
Pånyttfödde Daniel Mossberg och måltjuven Christian Mickelsson blev på något sätt tungorna på vågen.

BROBERG–SANDVIKEN 2–9

Broberg blekare än på väldigt länge. Var det för mycket press på laget efter bortaförlusten i lördags?
De mötte ett Sandviken som var stabilt, passningssäkert och målskyttet var otroligt imponerande även om målvaktinsatsen i hemmalaget ibland var av svajig natur.

Oturligt nog blev också Henrik Rehnvall i hemmamålet skadad och fick bäras ut på bår efter att ett svartvitt skott träffat olyckligt. Men Sandviken var alltför stabilt och kompakt för att Broberg skulle kunna hota.

VETLANDA–EDSBYN 1–7

Vetlanda stod upp väldigt länge och gjorde en imponerande insats mot de mäktiga seriesegrarna från Hälsingland, åtminstone i första halvlek.
Krigade och gjorde mycket rätt både i försvarandet och i sitt anfallsspel.

Men som så alltid förr så är Edsbyn en imponerande lagmaskin som blir väldigt svår att knäcka för någon motståndare i det här slutspelet.

Hur slutar då de här kvartsfinalerna?
Ja, med 2–0 i alla kvartsfinaler så är det ju ett enkelt tips att samtliga ledarlag avgör i tredje matchen.
Jag trevar och försöker i min fantasi att hitta ett läge där utgången blir annorlunda i tredje matcherna på onsdag.

Ja, det finns ett par möjligheter.
VSK kan absolut vinna nästa match i hemmaborgen mot Bollnäs och tvinga till sig en fjärde match.
Broberg kan också mycket väl resa sig och skrälla mot Sandviken när det svartvita laget tvingas till ny utematch man inte är van med.

Men varken AIK eller Vetlanda kan knäcka Villa eller Edsbyn på bortaplan. Finns det någon som tror det?
Inte jag, tyvärr.

Jag tror egentligen heller inte att Broberg och VSK kan vända och ta tre raka nu mot Sandviken respektive Bollnäs. Så det blir nog kvällens segrarlag som tar sig till semifinalen ändå och det är ganska troligt att det för första gången på väldigt länge blir 3–0 i samtliga kvartsfinaler.
Sen är de väntande semifinalerna förstås en helt annan historia!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: AIK visade att den där kvartsfinalen skulle man ha

, ,

KRÖNIKA Många, även jag själv, hade räknat med ett riktigt drama i stockholmsderbyts returmöte. Men AIK tog initiativet väldigt tidigt och visade att den där kvartsfinalen ska laget bara ha.

Jag satt och tänkte på att första halvleken liknade mycket den utspelning som vi såg i World Cup mellan de här lagen i höstas. Men Hammarby samlade ihop sig och gjorde match av det här i andra halvlek, även om laget aldrig kom riktigt nära. Alltför mycket rutin finns i AIK för att släppa ett så stort målöverläge. Men AIK var på väg att göra ett klassiskt misstag och för tidigt tänka i försvar.

Men, som sagt, mycket rutin gjorde att AIK åter igen började spela framåt och då hade Hammarby svårt att komma ikapp.
Storleken på besvikelsen i Hammarbys läger är nog inte mätbar.
Att missa slutspelet hör verkligen inte till vanligheterna.
Tittar man tillbaka, bara de senaste tio åren, så har Hammarby haft stora framgångar.

Laget har varvat kvarts- och semifinaler om vartannat och dessutom tagit två SM-guld.
Men för första gången på väldigt länge tar säsongen slut efter två åttondelsfinaler och dessutom mot ärkefienden AIK.
Det kunde inte komma i ett sämre läge för Bajen.

Ett slutspel ger fina ekonomiska intäkter, inte minst med fyllda läktare på Zinken. Hammarby hade förstås behövt slutspelsintäkterna, kanske mest av alla föreningar.

AIK har hela säsongen uttryckt att ”Vi måste gå till slutspel”. Klubben har lagt ut väldigt mycket pengar på stjärnspelare och att man absolut ville till slutspel har nog varit lika mycket ekonomiskt betingat som sportsligt.

AIK har tre svenska mästerskapstitlar sedan tidigare. Då menar jag väldigt mycket tidigare. 1909, 1914 och 1931 tog AIK sina guld och klubben har spelat ytterligare tre finaler, men även dom så tidigt som 1913, 1915 och 1917.
Så det här slutspelet är förstås enormt efterlängtat.

Varken Motala eller Vetlanda har varit speciellt framgångsrikt det senaste decenniet. Vetlanda har spelat några kvartsfinaler, den senaste säsongen 2017/2018. Förra säsongen blev det respass i åttondelen och dessutom mot just Motala.

Motala har under många år trampat vatten i mitten eller de nedre regionerna i serien och dessutom varit nere en sväng i Allsvenskan.
Det har också varit mycket upp och ner. Senast Motala var i slutspel, innan fjolåret vill säga, var säsongen 2007/2008.
Men i slutet på 90-talet var man i semifinal två gånger.

Det såg länge ut i åttondelsreturen i Motala som om hemmalaget skulle dra sig segrande ur striden om kvartsfinalplatsen.
Länge var ledningen 3-1 och totalt 6-6. Det hade gett Motala avancemanget på fler gjorda bortamål.

Patrik Johansson i Vetlanda satte stopp för det genom att bli matchhjälte med sitt reduceringsmål för Vetlanda till underläge 3-2 med kvarten kvar.

Vad kan vi tro om de nya kvartsfinallagens möjligheter och chanser då?

EDSBYN–VETLANDA

Allt annat än att Edsbyn avgör i tre raka vore en stor överraskning. Skillnaden i kraft i förhållande till Vetlanda är enorm. Det den trevliga gula bandyklacken i Vetlanda i bästa fall kan tro på är att Vetlanda överraskar med en hemmaskräll i andra kvartsfinalen, men dom är ensamma i bandysverige om den tron.
Ingen annan ser något annat än tre raka.

VILLA–AIK

Det här kan bli en väldigt intressant kvartsfinal. Fördelen för Villa är nog mest att laget har tre hemmamatcher, för bortamatcherna i Solna kommer säkert att bli riktiga rysare.
Något som kan ställa till det för Villa är också förväntningarna från både lidköpingsborna och från laget självt, något som inte över huvud taget kan finnas i motståndarlaget.

Nu har AIK gjort det man hoppades på. Allt annat är en stor bonus.
Det finns inga förväntningar vare sig från fansen eller spelarna.
Och den situationen är farlig för ett favoritlag.
Jag blev faktiskt överraskad att herr Sixtensson valde som han gjorde i slutspelsvalet.
Ett sunt tips är att Villa ändå tar sig vidare till semifinal, men det kan krävas fyra eller fem matcher.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Kan bli kvartsfinalspelets riktiga batalj

, ,

KRÖNIKA Det blev en till vissa delar söndertrasad sista omgång i elitserien. Vädret ställde till det ordentligt på utearenorna i Frillesås, Uppsala och Solna. Vaktmästarna på Studenternas lyckades att hålla spelbar is och där avgjordes den viktiga matchen mellan Sirius och Vänersborg.

På Bergshamra blev det spel i 3×30 minuter, men värst var det på Sjöaremossen i Frillesås där isen helt enkelt inte var spelbar.
Stormvindar, regn och alltför många plusgrader är förstås de allra sämsta förutsättningarna för bandy.

Den gastkramande spänningen i slutomgången inskränkte sig snabbt till endast kampen om fjärdeplatsen mellan Västerås och Bollnäs eftersom flera matcher blev avgjorda ganska snabbt. Broberg tog grepp om matchen mot Hammarby redan i första halvlek och detsamma med Vänersborg på Studenternas.

VSK-triumfen borta mot AIK avgjorde kampen om fjärdeplatsen innan den uppskjutna matchen i Frillesås knappt hunnit igång.

Vänersborg är ett lag som imponerat i slutdelen av serien. Från ett länge litet hopplöst läge så tar laget tre raka segrar mot Sandviken, Vetlanda och Sirius och är klart för nästa års elitseriespel. Sirius gjorde en väldigt fin startperiod i serien, men har inte lyckats behålla den kvaliteten serien ut och får kvala tillsammans med Frillesås. Just nu är kvalmotståndet Lidköpings AIK och Falu BS, men då återstår några matcher i den serien.

Sent omsider kunde valen till slutspelet då göras nu ikväll.
Det blev en lång väntan för spelare, tränare och alla oss andra.
Men till slut fick Edsbyn ta till orda och stipulera förutsättningarna som seriesegrare. Många har nog spekulerat ganska friskt under eftermiddagen hur kvartsfinalerna skulle att se ut.

***

EDSBYN–MOTALA/VETLANDA

Här valde tränare Magnus ”Kuben” Olsson enbart utifrån lagets bästa chanser att ta sig till semi, trots att det fanns två ekonomiskt hägrande hälsingederbyn att välja mellan. Edsbyn är för närvarande det allra bästa laget i Sverige.
Inget kan stoppa Byn i kvartsfinalen, oavsett vilket motståndet blir.
Mitt tips: Edsbyn vinner med 3-0 i matcher.

SANDVIKEN–BROBERG

Jocke Forslund, tränaren, fick två hälsingelag att välja mellan. För Sandviken är ekonomin i kvartsfinalerna väldigt lyckad. Derbyliknande möten är lockande och sen har nog det sportsliga påverkat att det blev Broberg istället för Bollnäs. Dessutom får Sandviken bortamatcher inomhus när man nu valde Broberg.

Kan vara klokt eftersom Sandviken kommer att spela sina matcher utomhus på Jernvallen, VM-arenan från 1958. Viss fördel Sandviken men Broberg har alltid varit ett cuplag, tänk på det!
Mitt tips: Sandviken vinner med 3-1 eller 3-2.

VILLA–AIK/HAMMARBY

Det här blir nog spektakulära kvartsfinaler oavsett motstånd. Men det gäller att regerande mästarna är på tårna och får ihop spelet.
Men att Villa inte valde Bollnäs är förståeligt då man haft svårt för det laget. Jag tror chansen att få till stora publikmatcher avgjorde Villas val. Men varken AIK eller Hammarby är någon lättvunnen kvartsfinal, även om mästarna såklart är favoriter.
Mitt tips: Villa vinner med 3-1 i matcher.

VÄSTERÅS–BOLLNÄS

Det här kan bli kvartsfinalspelets riktiga batalj. Hade VSK fått välja motstånd hade nog valet fallit annorlunda. Den här kvartsfinalen går nästan inte att tippa.
Det kan bli fem brutalt spännande publikmatcher. Hemmaplan kan avgöra för VSK.

På Sävstaås kommer den här kvartsfinalen att locka storpublik. Förhoppningsvis får det också grönvita fans i stora skaror att lockas till hemmaarenan. Så brukar det vara med gamla mästarlag som VSK, Sandviken m.fl. De har skämt bort sina supportrar med många guld, så det är först till slutspelet publiken strömmar till.
Mitt tips: Västerås vinner med 3-2 i matcher.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Vilken slutomgång det blir

, ,

KRÖNIKA Det finns all tänkbar anledning för väldigt många bandysupportrar att vara på plats på söndag eftermiddag klockan 15.00! Självklart på rätt arena eller i sämsta fall framför datorn eller teven. Det är då Elitserien skall avgöras.

Antalet lag som har ett avgörande i den sista dallrande omgången har förvisso minskat, men för dom som har kvar sina avgöranden är det desto mera sofistikerat.

Om det inte blir 2000-3000 personer på Studenternas på söndag så blir jag mäkta förvånad. En helt avgörande match för om det skall bli Sirius eller Vänersborg som får kvala eller klara sig kvar i Elitserien utan kval. Båda lagen står på 20 poäng. Vinnaren klarar sig kvar. Om det blir oavgjort så blir det Sirius som slipper kval.

Men från fredagskvällens till vissa delar gastkramande omgång så måste jag lyfta ett par lag som har svarat för en imponerande avslutning av serien. Motala slog Bollnäs borta senast och pulvriserade kometen AIK ikväll (läs: fredag) med 9-2!
Tror att flera än jag har missbedömt Motala i slutet. Men laget har bevisat det tidigare att man kan lyfta sig i de svåraste lägen.
Nu är Motala klart för åttondelen. Väldigt starkt!

Det andra laget är självklart Vänersborg som först slår Sandviken borta och på fredagen tog en knapp uddamålsseger mot Vetlanda, som gör att man helt plötsligt har allt i egna händer. Tänk så fullständigt hopplöst det såg ut för Vänersborg för ett par omgångar sedan.

Bollnäs och Västerås klarade att vinna den här fredagskvällen, även om det länge satt långt inne mot Sirius respektive Broberg. Fjärdeplatsen i serien är väldigt attraktiv då den ger en extra hemmamatch i kvartsfinalen.

Det står mellan klassikerlagen VSK och Bollnäs som står på samma poäng inför avgörandet på söndag, även om VSK har ett rejält målplus. Men det ger spänning i matcherna AIK-VSK och Frillesås-Bollnäs. Eftersom AIK fortfarande har chansen till att ta sig in bland de sex kvartsfinallagen så blir matchen AIK-VSK extra spännande, liksom förstås Broberg-Hammarby, eftersom söderhamnslaget slåss med just AIK om sjätteplatsen.

Ja, herrejävlar, vilken slutomgång det blir. Skönt ändå för Edsbyn som seriesegrare, Villa som serietvåa och Sandviken som trea att få spela av söndagsomgången i lugn och ro med klart sikte på slutspelsstarten nästa lördag.

Men de anspänningar som kommer att finnas i Uppsala, Solna och Söderhamn blir utmaningar för nervsvaga supportrar. Ja, även i Sandviken kan det bli spännande eftersom det avgörs för Motala vilka man får möta i åttondelen.
Om jag inte vågat tippa tidigare så vore det väl sjutton om jag inte skulle göra det nu.

Broberg slår Hammarby och blir sexa. AIK blir sjua och får möta Hammarby i åttondelen. Huvva! Motala och Vetlanda möts i den andra åttondelen. Sirius-Vänersborg spelar om att slippa kval, vem kan tippa den matchen?
Inte jag i alla fall.

Med två åttondelsfajter på Bergshamra och Zinken mellan AIK och Hammarby så skapas förmodligen helt nya bandyklassiker till historieböckerna!
Men har jag fel så blir allt förmodligen helt annorlunda, men vem vill missa söndagens omgång?

Hur kvartsfinalerna sen kommer att se ut återstår att se, även om jag har mina aningar. Det vill säga hur Edsbyn och Villa kommer att välja, men det är ändå en fråga efter slutsignalerna.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Går inte med säkerhet tippa hur det här slutar

, ,

KRÖNIKA Nu börjar det verkligen dra ihop sig i elitseriens slutfas. Flera lag tog vara på chansen att få vara med i dramatiken in i slutomgången.

Broberg, AIK och Vänersborg tog chansen att komma på rätt sida om sina respektive streck genom imponerande insatser. Broberg slog Motala hemma. Ingen skräll, men Motala har visat att laget kan slå de flesta.

AIK är på stark frammarsch och har hela säsongen siktat på slutspel, nästan som ett måste-mantra har det uttrycks.
Att skåpa ut Bollnäs på fredagskvällen är starkt, även hemma.

Vänersborg var i ett desperat läge inför bortamatchen mot Sandviken.
Hade laget fått stryk igen hade chansen att undvika kvalspel nog varit borta. Mycket starkt att gå på vilja i en så svår bortamatch.

Nu blev det inte så svårt för vare sig AIK eller Vänersborg.
Lagen de mötte var bedrövligt dåliga. Mer måste man kunna kräva av två lag som slåss i tabelltoppen.

Det verkade nästan som Bollnäs och Sandviken inte hade något mer att spela för. Men SAIK hade chansen att skapa ett gastkramande bortamöte med Villa om andraplatsen och Bollnäs hade kunnat spela sig klart för fjärdeplatsen, med häng på tredje.
Men båda lagen gjorde väldigt bleka intryck, nästan så fansen bör känna sig litet oroliga inför slutspelet.

Sandviken spelade bort chansen till andraplatsen, så nu blir laget trea om inte Bollnäs kommer ikapp med hjälp av ett ganska lätt slutprogram. SAIK måste nog vinna sista hemmamatchen mot Motala för att säkra tredjeplatsen, men nu spelar det ju i alla fall ingen som helst roll att bli trea eller fyra.

Det är Edsbyn som genom sin storslagna serieseger kommer att stipulera alla förutsättningar inför slutspelet. Edsbyn och Villa hamnar ju på varsin slutspelshalva. Det handlar bara om vilket lag av trean och fyran som Edsbyn vill ha på sin sida och få möta i en eventuell semifinal.

Och mot eventuellt Sandviken eller Bollnäs i semi så tar sig Edsbyn till final oavsett hur man väljer.

Med kvällens resultat har det skapats två grupperingar i tabellen. Den ena gruppen kommer att slåss för att ta de sista tre direktplatserna till kvartsfinalerna. Fyra lag inom 2 poäng slåss om 3 platser efter Edsbyn, Villa och Sandviken. Bollnäs på 28 poäng, Broberg på 27, Västerås och AIK på 26.

Bollnäs reder ut det här med tre matcher kvar och ett inte alltför svårt motstånd med Motala hemma, Sirius hemma och Frillesås borta. Men bland de övriga tre lagen blir det ruskigt spännande.

VSK-Broberg i näst sista omgången, Broberg-Hammarby i sista och AIK-VSK i sista.
Hur slutar det?

Den andra gruppen består av fyra lag som både slåss för nytt kontrakt och att slippa ett väldigt nervpirrande kvalspel, men också för chansen att ta sig till åttondelsfinal med sikte på kvartsfinal. Tre lag har 20 poäng. Hammarby med -6 i målskillnad, Motala -7 och Sirius -13 och sen ett sprattlande Vänersborg på 18 poäng.

Två av dessa fyra lag ska till åttondel, ett lag ska ha klarat kontraktet och ett lag ska kvala. Motala har ett stentufft slutprogram med Bollnäs borta, AIK hemma och Sandviken borta. Sirius har det också väldigt tufft med VSK hemma och Bollnäs borta innan slutavgörandet med Vänersborg hemma.

Tror spekulationer är en intensiv syssla nu bland fans, spelare, ledare och media.
Men det går helt enkelt inte att med någon form av säkerhet tippa hur det här slutar.

Men jag kan bidra till spekulationerna.
Hammarby tar sig till åttondel tack vare Frillesås hemma. Bajen hamnar på 22 poäng inför sista matchen mot Broberg borta. Motala kammar nog noll på de matcher som är kvar och slutar på 20 poäng.

Om Vänersborg kan lyfta sig en gång till mot Vetlanda i näst sista omgången står även Vänersborg på 20 inför sista, lika som Sirius som innan sista omgången kammar noll mot VSK och Bollnäs.
Det vore nog ändå en skräll om Vänersborg som trampat vatten så länge skulle ta sig till åttondel genom tre segrar i de sista tre matcherna, inklusive Sandviken ikväll alltså.

Om ett sådant här rysarläge skapas med tre lag på 20 poäng inför sista matchen så kommer förloraren i slutmötet Sirius-Vänersborg att få kvala. Vinnaren går till åttondel tillsammans med Hammarby och Motala klarar sig kvar om de inte spelar bort sin hyfsade målskillnad. Men mot tre bra lag i slutet så kan en hyfsad målskillnad snabbt vara borta och då kan det bli kval för Motala.

Det enda som känns lugnt att tippa är finallagen. Något annat än Edsbyn-Villa kan jag inte se någonstans.
Och om de två behåller den form de har nu så hamnar guldet i Hälsingland.

Det enda lag nu som lugnt kan förbereda sig för åttondelsspel är Vetlanda. Laget ligger mitt emellan de olika grupperingarna på en trygg åttonde plats på 24 poäng. De kan nog inte hota uppåt när laget har Edsbyn i sista matchen och nedåt är det hur lugnt som helst. Bara börja ladda för åttondel!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Sex nervkittlande omgångar kvar

, ,

KRÖNIKA Tänk att en halvannan vecka kan vara olika lång. Tycker de var kortare förut, men nu när vi väntar intensivt på att få det där avgörandet i Elitserien så har en och en halv vecka känts extremt lång.

Det som skulle förgylla uppehållet, 3-nationsturneringen i Finland, blev ju bara kattskit i svenska ögon om man ser till resultaten. Det bidrog nog till att vår väntan kändes ännu längre.
Om vi stannar till litet vid landslagsturneringen så är säkert många rätt besvikna. Men å andra sidan så verkar nu VM-turneringen bli mera intressant än på länge när de finska lejonen tagit rejäla kliv framåt.

Inte nog med att det blåvita gänget slagit Sverige fler gånger än lovligt. De klarade dessutom av att hålla jämna steg med Ryssland och till och med vinna turneringen på straffar.
Tror vi kan få se härliga bataljer i Irkutsk och det känns mer svårtippat än på väldigt länge. Och några riktigt stora spelare saknades ju i det svenska laget i helgen också.

Jag är dessutom säker på att Sveriges mindre lyckade resultat höjer tempen ytterligare på omstarten i Elitserien. Jag är övertygad om att det kommer 16 blågula vargar, hungriga på revansch, hem från Finland. Nu kommer de att visa mer hjärta än vanligt för sitt klubblag.

Men tänk att all vår väntan ändå tog slut. Onsdagskvällen står för dörren med sex matcher i den 21:a omgången.
Nu är det bara sex nervkittlande omgångar kvar och tänk så mycket som är ovisst.
Det vore nästan ett självpåtaget harakiriuppdrag att försöka räkna ut vilka som slår vilka och vilket lag som besätter den och den tabellplatsen.

Vi har ändå några tydliga förutsättningar om man ser tabellen litet från ovan.
Tre lag har sedan ganska länge ryckt ifrån. Inte minst Edsbyn som verkar helt outstanding denna säsong. Seriesegern hamnar i Byn, något annat vore dumt att tro. Egentligen bara två ovissa matcher kvar, VSK och Vetlanda borta.
I övrigt tar Edsbyn allt.

Villa och Sandviken kommer att slåss om andraplatsen. Villa har tre kluriga bortamatcher kvar, Broberg, Hammarby och Vetlanda. Sandviken har fyra hemmamatcher kvar. Det är dubbelmötena med Hammarby som är de mest ovissa.
Kan bli så att det blir en direkt avgörande fajt om andraplatsen i Lidköping i näst sista omgången mellan Villa och SAIK.

Antalet lag som har en rimlig chans att nå de sex direktplatserna till kvartsfinalerna har blivit något färre den senaste tiden. Just nu har åtta lag bäst möjligheter. Utöver de tre topplagen så står det främst mellan Bollnäs 24 poäng, Vetlanda 23, Västerås 22, Broberg 21 och Sirius 20. Men AIK och Motala är hack i häl på 18. Mitt undvikande av harakiritippandet bygger främst på att de här lagen möter varandra kors och tvärs.

Bollnäs har nog bästa utgångsläget för att försvara den attraktiva fjärdeplatsen med sitt kvarvarande spelschema. Bollnäs och AIK är också de enda två lag som har spelat färdigt mot de tre topplagen.

Vänersborg ligger i nuläget på kvalplatsen och är en stor besvikelse. Men eftersom laget möter flera av de andra som konkurrerar om platserna i åttondelsmatcherna kan mycket hända. Hammarbyfansen har kanske anledning att vara litet skakis. Laget ligger en poäng före Vänersborg, men har två svängar mot Sandviken och en match mot Villa kvar och dessutom en rysaravslutning i Söderhamn.

Men av alla lag så har stackars Åby/Tjureda det svåraste matchprogrammet. Laget skall spela två gånger mot Edsbyn, hemma och borta, och har sen också Sandviken borta och Villa hemma. Det enda som inte är ett tippningsmässigt vågspel är såklart att Åby/Tjureda ramlar ur efter den här första säsongen i Elitserien.

Men jag tror inte klubben är så särskilt bekymrad över det. Man har skaffat sig erfarenhet och en sprillans ny inomhusarena och har bandysveriges bästa ekonomi.
Snart ser vi Åbytjurarna i eliten igen.
Det vågar jag tippa, utan att ta en ohälsosam risk.

Sen hoppas jag innerligt att politiker och företag med resurser i Nora, Köping och Fagersta tar sitt förnuft till fånga och ger de tre klassiska svenska bandyklubbarna Nitro/Nora BS, Köpings IS och Västanfors IF rimliga förutsättningar att bedriva sin sport och samtidigt ge barn och ungdomar i kommunerna förutsättningar för idrottande och utveckling. Den sociala insats våra bandyklubbar står för är långt viktigare än enstaka sportsliga framgångar.

Just nu är det tyvärr långt mellan likartade förutsättningar när vissa kommuner har inomhusarenor och andra inte ens råd med konstfruset.
Framsynta beslutsfattare som investerar, exempelvis i en konstfrusen bandybana, tar normalt samtidigt beslut att avsätta pengar till förbättringar och framtida uppgraderingar för att inte kasta investeringen i sjön. En sådan självklar budgetrutin verkar tyvärr inte vara gängse överallt.

Kjell Anderstedt

Bladh: Skäms, Nora, Fagersta och Köpings kommun

,

KRÖNIKA Ingen konstfrusen is på Krillans bandyplan i Köping nästa år. I Nora och Danfo arena verkar hoppet snart släckt. Lägg därtill Västanfors IP. En djupt sorgesam utveckling utspelar sig framför våra ögon.

Bandyn blöder i Köpings IS Bandy. Vi kan väl börja där. Nästa vinter har alltså, om beslutet från kommunen står fast att de inte tänker satsa på ett nytt fryssystem, spelarna ingen hemmaplan.
Ett dråpslag, milt uttryckt.

I ett högst kritiskt läge befinner sig även Nitro/Nora. Klubben har inte råd att stå för alla kostnader längre.
Kylanläggningen ska nu stängas av.
Det är för dyrt — elräkningen är ett återkommande problem.

Borde inte Nora kommun gå in direkt och säga till konkursförvaltaren att ”nej, nu steppar vi in och tar över anläggningen. Elräkningen tar vi hand om i fortsättningen”.
Icke. Det gör man inte. Politikerna beklagar sig också utåt. Det är så ”sorgligt”, ”beklagligt” och andra tomma adjektiv när Nitro/Nora vädjar till kommunens politiker.

Fler föreningar är i gungning. Sedan 1997 har Västanfors IF varit hyresgäst på Västanfors IP. Det behövs ett nytt kylsystem. Fagersta kommun har här, enligt uppgift, agerat nonchalant och inte var lyhörda för ”Fläktens” oro över situationen.
I värsta fall kan bandyn vara förlorad på orten inom en snar framtid.

Fler konstfrusna bandyplaner runt om i landet lär vara i fara om inte nu så framöver.
Och i nästan alla fall är det kommunen i fråga som ansvarar för anläggningarna och klubbarna är hyresgäster.

Förutom att fostra kommande bandyspelare tjänar dessa konstfrusna bandyplaner ett betydligt större värde: barn och ungdomar får röra på sig, oavsett om de ämnar lira bandy eller inte.
Det handlar om hälsa och i en tid där många barn och ungdomar sitter mer än gärna framför en skärm i stället för att just röra på sig.

Jag minns själv när jag var liten hur roligt det var att skrinna ut på en jättestor isyta under uppväxten.
Gott om plats för alla och kul som attans (och glöm inte den varma chokladen). Och slippa den där ishallen där det, helt enkelt, var för trångt och inte lika skojigt.

Lyft blicken, politiker i berörda kommuner. Ser ni hur många barn som har kul på isen när det är allmänhetens åkning och så vidare?
Vill Nora, Fagersta och Köpings kommuns styrande politiker vara de som satte stopp för det?
Ni är på god väg att göra väldigt många barn ledsna om vintrarna framöver.
Det ligger på ert samvete.

Och jag vet att det inte kan vara lätt att vara politiker i vissa kommuner där viljorna drar åt olika håll.
Men här tycker jag att dessa kommuner måste tänka till mer än en gång.

Låt ytterligare barn få uppleva det jag en gång fick när jag tog mina första stapplande skär på en konstfrusen bandyplan.

Mattias Bladh

Anderstedt: Hur ska det här elitseriedramat sluta?

, ,

KRÖNIKA När jag satte mig för att fånga in dagens tre elitseriematcher som underlag för en krönika så måste jag erkänna en sak. Jag hade bespetsat mig på ett par rejäla överkörningar när de två topplagen, Edsbyn och Villa, skulle möta seriens klara bottenlag, Frillesås respektive Åby/Tjureda.

Men jag blev glatt överraskad av bottenlagens frejdiga spel och stundligen även respektlösa inställning till motståndarna. Visst vann både Edsbyn och Villa till slut, men det var inte alls att bara ställa in skridskorna. Speciellt Villa var illa ute i slutet av matchen när Åby/Tjureda radade upp målchanser.

De här två matcherna tror jag gav Frillesås och Åby/Tjureda rejält med råg i ryggen inför fortsättningen. Nu har lagen sett att det går att stå upp och nästan ta poäng även mot storlagen.

Edsbyn skåpade ut Sandviken häromsistens medan Frillesås visade betydligt bättre motstånd i bandykyrkan. Konstigt nog skedde det när matchen verkade vara avgjord. Vid paus var ställningen hela 5–0. Men i andra halvlek satte gästerna rejäl fart och hade laget bara satt alla sina chanser och hörnlägen så hade siffrorna blivit betydligt jämnare än de 5–1 det nu blev.

Det var sann glädje att se både Frillesås och Åby/Tjureda bestämma sig för att bjuda motstånd och göra det på sitt eget sätt. Jättekul!

Motala är omvittnat svårt att tas med på hemmaplan. Nu stod Sirius och Motala på samma poäng innan den här lördagsfajten. I årets rekordjämna serie är ju ett sånt möte av det viktigare slaget. När det dessutom är sista matchen inför ett speluppehåll ger en seger också en psykologisk kick. Jimi Heinonen var i stor målform i Sirius och avgjorde målmässigt den här matchen med sitt äkta hattrick genom två straffmål och ett spelmål.

Nu har vi sex omgångar kvar när landslagsspelarna är tillbaka från 3-nationslandskamperna i finska Porvoo och Lappeenranta. Och vilka sex omgångar det blir! Samtidigt som det blir skönt för oss alla med litet andrum så kittlar fortsättningen redan.

Hur skall det här elitseriedramat sluta?
Topptrion är nog väldigt ohotad. Poängförsprånget är alltför stort för att något lag skall komma ikapp. Även om det är teoretiskt möjligt så kommer lagen också att slå varandra och det gör nog att inget lag kommer ikapp.

Edsbyn är så starkt att laget bör vinna serien. Fajten om andraplatsen står mellan Villa och Sandviken. Helt avgörande kan det bli när lagen möts i Lidköping i näst sista omgången 14 februari.

Fjärdeplatsen är inte säker för något lag i nuläget. Men Bollnäs har börjat hitta formen och jag skulle inte bli förvånad om laget tar fjärdeplatsen. Västerås, som också har börjat visa vanlig styrka, aspirerar också på fjärdeplatsen, liksom Vetlanda som tog en viktig seger mot Hammarby igår.

Längre ner i tabellen så börjar nog Hammarby och Vänersborg känna kniven mot strupen. De två lagen kommer att kämpa förtvivlat för att undgå att få kvala tillsammans med Frillesås.
Hur det går törs jag inte tippa.

Många lag kommer säkert att använda speluppehållet till nödvändig träning och kanske också litet vila för att ladda alla batterier inför avgörandet av bandyhistoriens mest spännande elitserie.

Ett lag som nog särskilt ser fram emot ett uppehåll på halvannan vecka tror jag är Sandviken som efter 15 matcher utan förlust åkte på två hälsingeproppar den här veckan. Tror förresten inget lag mår dåligt av det kommande uppehållet efter en synnerligen intensiv spelperiod.

Det är också upp till bevis för Svenska landslaget i den där finlandsturneringen. Efter att ha varit alltför blekt i julas när laget fick stryk av både ryssar och finnar så får nog Micke Carlssons landslag visa bättre tåg nu. Det stundar ju en VM-turnering i Sibirien och nu behöver lagen sätta sig i respekt inför fajten om guld och silver.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Då återstår sju matcher av grundserien i vår högsta bandyserie

, ,

KRÖNIKA Så återstår då sju matcher av grundserien i vår högsta bandyserie. Fortfarande helt omöjligt att peka ut de sex lag som direktkvalificerar sig till slutspelet.

Utvecklingen av resultaten gör ändå att den trio som för några omgångar sedan ryckte åt sig ett initiativ i toppen med största säkerhet kan börja trycka kvartsfinalbiljetterna och fila på annonserna till de tre hemmamatcherna i kvarten.
De andra jagar nog i onödan.

Nu slår lagen varandra, precis som vi förutspått en längre tid. Det gör också att man ofta får utropa ”hoppsan” när man ser resultaten.

Vetlanda som etablerat sig högt upp i serien blev rejält utskåpat på Studenternas mot ett Sirius som forsade fram i ren eufori i första halvlek.
6-0 i paus!

Nu har jag inte tillgång till Vetlandas elitseriehistorik. Men den som lagt den i något dammigt skåp upptäcker nog att en sådan utskåpning i första halvlek inte har hänt på länge, om ens någonsin.

Samtidigt som Sirius är ett exempel på oförutsägbarheten i den här serien. Med två poäng ikväll har laget plötsligt häng på övre halvan.

Ett tips måste jag klämma in till AIK, Frillesås, Edsbyn, Vetlanda, Sirius och Broberg. Det är de lag som har VSK kvar att möta i serien. Om ni ligger under med några mål i slutet — ge inte upp, ge järnet istället!

Historien från VSK-genomklappningen mot Bollnäs häromsistens, där laget tappade en tremålsledning de sista 3 minuterna, upprepade sig i stort sett mot Vänersborg borta.

VSK hade en tvåmålsledning efter minut 84.
Men ett starkt kämpande Vänersborg tog ena poängen efter en rejäl upphämtning och gjorde 5-5 på övertid.

Jag tror att det hörnprickande Vänersborg med Jocke Hedqvist i laget har blivit ett kämpande och krigande lag nu. Samma omvandling som Sandviken genomgått efter att ha förlorat skyttekungen Christoffer Edlund så formades ett lag som krigar för varandra.

Ja, frånsett bortamötet med Edsbyn i tisdags då laget blev utspelat å det gruvligaste.

Edsbyn är så här långt seriens bästa lag. Kanske både Villa och Sandviken gillar det. Att slippa favoritskap är alltid av godo.
Hur långt räcker Edsbyns dominans? Omöjligt att säga i den här serien.
Men helt klart är alla fall att Edsbyn kommer att gå långt i slutspelet.

Men det känns som det har hänt förut och många gånger dessutom. Byns förmåga att forma kanonlag, oavsett förutsättningar, har imponerat bandyälskarna och gjort sina egna supportrar till de gladaste i flera decennier.

AIK såg ut att rinna iväg tidigt mot Frillesås, men gästerna vek inte ner sig i förtid. Stred in i det sista och matchen slutade med endast en tvåmålsmarginal. Något säger mig att Frillesås, om laget klarar kvalet som sannolikt väntar efter serieslutet, kan jobba upp sig till ett mera etablerat elitserielag om något år.

Bollnäs är starkt hemma. Det vet vi. Matchen mot Hammarby var jämn och spännande en bit in i andra halvlek. Men en resultatgivande timeout vid 3-3 gav hemmalaget den boost det behövde. Sedan rann det bara på.
Bra värdemätare för nyblivna fjärdelaget i serien.

En annan sån kommer på fredagen då Sandviken gästar Sävstaås, förmodligen med en revanschlusta av oanade mått efter utskåpningen i Edsbyn.

Villa vann till slut i Motala, trots att laget inte lyckades avgöra i rimlig tid. Men bortamatcher i Motala är inte likt nåt annat, det har många lag fått erfara. Utespel, inte direkt glänsande is och ett krigande blått lag är svårspelat.

Det såg ut som Villa tog chansen direkt efter paus när isen var spelbar. Två snabba mål avgjorde, även om Motala var ytterst nära en pinne i slutet.

Nu har vi en omgång kvar innan serien gör ett uppehåll för 3-nationslandskamper i Finland mellan Ryssland, Sverige och Finland. Supportrar, krönikörer och spelare som inte är landslagsupptagna ser nog fram emot att få ladda batterierna med annat en dryg vecka. Det behöver vi!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: En förfinad och mer rättvisande publikanalys

, ,

KRÖNIKA Efter att vi publicerat en första publikanalys i förra veckan visade många läsare synpunkter på ett stort engagemang. Många förslag på hur publikvolymen kan öka.

Exempel på synpunkter jag fick:
Öka antalet lag i Elitserien.
Sänd inte matcherna på nätet.
Sänk biljettpriserna.
Minska antalet spelare till 9 istället för 11
osv.

Verkligen roligt med allt engagemang. Därför fortsatte jag arbetet och gjorde publikanalysen mera komplett och beräkningsunderlaget mera rättvisande.

Publiken på exempelvis Annandagsmatcherna påverkar publiksnitten mycket. Det är jättebra av flera skäl, men de största publikmatcherna blir alltför påverkande på snittet. Därför har den här uppdaterade analysen några ”läsanvisningar”:

  1. Den match som för varje lag respektive säsong dragit störst publik har tagits bort i beräkningen. Detta för att göra övriga matchers publiksiffror mera representativa. Däremot finns inget behov att ta bort lagens lägsta publiksiffra.
  2. Antalet hemmamatcher är 8 när matchen med störst publik tagits bort. Det finns två undantag, Sirius och Vetlanda. Dessa lag har bara spelat 8 hemmamatcher hittills, så deras underlag är 7 matcher.
  3. Publikanalysen bygger på de 12 lag som spelat i Elitserien båda säsongerna. Falun och Tellus åkte ju ur och finns inte med, inte heller AIK och Åby/Tjureda som gick upp.
  4. Det finns variationer i klubbarnas sätt att redovisa publiksiffror. Vissa räknar endast personer som fanns i arenan, medan andra redovisar alla som var på plats + antalet sålda säsongsbiljetter, oavsett om de personerna varit på plats eller inte. Därför bör du inte jämföra klubbarnas publikstorlek med varandra. Jämför istället förändringen i klubbarnas eget publiksnitt mellan säsongerna eftersom deras eget sätt att redovisa sin publik är detsamma från den ena säsongen till den andra.

Jag presenterar inte den totala elitseriepubliken nu. Det är såklart inte meningsfullt eftersom de största publikmatcherna inte är medräknade. Det gör vi när serien är slutspelad. Vilket också skall bli intressant.

I flera fall så är det tydligt att lagens prestationer den här säsongen visar sig i publikmängden. Tydligaste exemplen på det är Västerås och Sandviken. Sjätteplacerade VSK:s publiksnitt har minskat med nästan 27 % medan SAIK:s har ökat med hela 48 %!

Spekulationen om varför en klubbs snittsiffra svänger överlåter jag till dig som läsare. Men visst finns det en del tydliga exempel på koppling mellan lagets prestation och förändring i publiksstorlek. Jag redovisar, för skojs skull, också respektive lags största publiksiffra den här säsongen.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Har grävt ned mig lite i publiksiffrorna…

, ,

KRÖNIKA Som krönikör vill man ibland titta vid sidan om spelet och matcherna. I mitt fall så har jag grävt mig ner lite i publiksiffrorna. Jag tyckte det var spännande att kolla på hur utvecklingen har sett ut den här säsongen i förhållande till förra efter 17 omgångar.

En del har pratat om publiktapp och andra om publikökning.
Hur har det då sett ut?

Jag nöjde mig i mitt statistiksvep med att jämföra publiktillströmningen förra säsongen och hur det har sett ut hittills fram till samma omgång.
Och det jag hittade var intressant och i vissa fall mycket intressant.

Nu gjorde jag publikanalysen innan matcherna på fredagskvällen. Siffrorna är bara avsedda att vara en ögonblicksbild vid samma tid på säsongen i fjol och i år. Jag har inte gjort några detaljerade anpassningar för t.ex. Annandagsderbyn.
Dessa har såklart en påverkan på publiksnitten från en säsong till en annan.

Samma sak med vilka lag respektive klubb mött fram till nu och vilka motståndare man har kvar.
Ta det bara som en intressant fingervisning.

Tydligt är att lagens prestationer på isen har gett ett direkt genomslag på publiksiffrorna. Jag har studerat publiken ur två perspektiv, dels hur det totala publiksnittet ser ut just nu i förhållande till samma tid förra säsongen och dels har jag plockat fram publiksiffrorna för ett antal lag i serien som exempel.

Allt bygger på hur publiken ser ut efter sjuttonde omgången i januari i år i förhållande till i fjol. Om man först tittar på totalen så har elitseriepubliken ökat med 4 %, från drygt 159 000 åskådare i fjol till drygt 165 000 i år.

Sammantaget för elitseriebandyn är det förstås en glädjande ökning.
Om det är ett trendbrott har jag inte hunnit analysera, men en positiv ökning är det i vart fall.

Sen har jag till en viss del gått in och tittat på några av elitserielagen och hur förändringarna i publik ser ut. Det man ser är att en del av lagens framgångar på isen direkt fått genomslag på hur stora skaror som sökt sig till arenorna. Jag har tagit fram siffrorna för fem av lagen på övre halvan i tabellen.

VÄSTERÅS SK

Har minskat publiksnittet från 1715 personer efter förra säsongens hemmamatcher så här långt till ett snitt på 1124 personer. Ett tapp på hela 34%, förmodligen kopplat till VSK:s varierande resultat den här säsongen hittills.

BOLLNÄS GIF

Hade i fjol ett snitt på 2185 personer, men har tappat till ett snitt denna säsong på 1785 personer. Ett tapp på 18 %. Här har förra säsongens stora derbypublik på Annandagen i Bollnäs påverkat fjolårssnittet rejält, det kan man tänka på.

VILLA LIDKÖPING

Har serien största publiksnitt, inte direkt någon överraskning. Snittet ligger i år på 3014 personer mot i fjol 3184. Ett tapp på ungefär 5 %. Även här är det väl ganska enkelt att koppla publiken till lagets förvånansvärt varierade, speciellt på hemmaplan.

EDSBYNS IF

I skrivande stund serietvåa även om lördagens derby mot Broberg kan ändra på det. Förra året hade Edsbyn ett publiksnitt på hemmamatcherna på 1352 personer och i år är snittet 1617 personer. En ökning på i stora drag 19 %. Helt kopplat till lagets framgång, förmodar jag, i år när man parkerat i toppen i ett tidigt skede.

SANDVIKENS AIK

Här är elitserietoppens stora publiklyft! En ökning av publiken i hemmaborgen Göransson Arena med hela 55 %! I fjol vid samma tid hade Sandviken ett publiksnitt på 995 personer. Det spel och det segertåg laget visat på den här säsongen har gett ett publiksnitt på 1545 personer!

Inte i publiknivå med Villa förstås, men Sandvikspubliken är samtidigt väldigt svårflörtad och kräsen efter många guld. Men en utveckling i en väldigt positiv riktning för den ekonomiskt tyngda klubben är det förstås.

***

Det var lite om publiksiffror.
Spelades också fajter i elitserien på fredagen.

Sandviken hade svårt att skapa ett offensivt spel och målchanser. Men å andra sidan är Sirius ett erkänt duktigt försvarslag som kan vara svårt att tränga igenom. Men allt eftersom matchen gick så skapade hemmalaget till slut avgörande lägen.

Matchens segerorganisatör blev Erik Säfström, som alltid är en njutning att se, främst i sina offensiva framryckningar. Denna kväll avgjorde han matchen med två eleganta mål, 2–1 och slutresultatet 3–1. Å plötsligt är Sandviken i serieledning, vem hade trott det? Men vi får väl se hur länge…

I det högintressanta mötet mellan Vetlanda och AIK gick hemmalaget ifrån flera gånger, men ”Gnaget” gav sig inte, utan kämpade till sig poängmöjligheter i slutet. Men Vetlandas 7–4-ledning med knappt 10 minuter kvar lyckades inte AIK riktigt hämta upp, utan slutsiffrorna stannade vid 7–6.

En spännande match och väldigt värdefulla poäng för Vetlanda som tar litet rygg på topptrion.

I dag spelas ytterst ovissa möten. Vad sägs om hälsingederbyt Broberg-Edsbyn, prestigederbyt Villa-Vänersborg, bottenkampen Frillesås-Åby/Tjureda och den ovissa drabbningen Hammarby-Motala.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Historien upprepade sig mellan Bollnäs och Villa

, ,

KRÖNIKA Historien upprepade sig mellan Bollnäs och Villa. Bollnäs hade sitt erkänt benhårda försvar och dessutom en vägg i målet. Pertti Virtanen var en av matchens allra bästa. När Villa inte ens kan knäppa in en enda av sina 16 hörnor är det svårt att vinna, inte minst på Sävstaås.

Bollnäs har efter sina två senaste segrar nu kanske fått en välbehövlig boost i självförtroendet.
Villa har problem just nu och söker på något sätt efter det vägvinnande spel som laget skämt bort oss med tidigare. Det lär väl komma, nåt annat är inte att vänta.

Sandviken fick bekänna färg när laget idag skulle ta sig an AIK på Bergshamra.
Ett lag på stark uppgång.
Men Sandviken gjorde sin 14:e match i rad utan förlust.

Med kraften i den tåga och laganda som finns i det laget skulle man kunna värma upp ett mindre samhälle.

Just nu är serien spännande och jämn i sina två delar. Toppen med de tre lag som gått ifrån även om differensen minskade från nya trean Villa ner till Bollnäs på fjärde plats, men sex poäng är ett hyfsat gap ändå.

I övrigt blev det givna segrar för Sirius mot Frillesås, VSK mot Åby/Tjureda, Edsbyn mot Motala och ett Vänersborg i chock fick stryk av Hammarby.
Vetlanda-Broberg blev spännande och uddamålsvinst för smålänningarna.

Under de tre flyende topplagen är det ett getingbo. Tre poäng mellan fyran Bollnäs och elvan Motala.
Varje match är viktig.

Vi som tittar på njuter, även om supportrarna kastas mellan hopp och förtvivlan. Denna vinter krävs det järnpsyke att vara elitseriesupporter.

Bandysverige chockades av beskedet igår om att Jocke Hedqvist med omedelbar verkan bryter sitt kontrakt och lämnar IFK Vänersborg. Övergångar mitt under brinnande elitserie förekommer inte i bandyn.
Därtill är klubbarnas lojalitet med varandra för stor.
Det är bra, fan ta den som ändrar på det.

Nu vill alla veta; varför?
Vilken blir ny klubb?
Inte många tror kanske att Jocke lägger av med bandyn, men det kan vara så det blir om lusten tagit slut.
För vilken klubb är beredd att köpa loss en spelare som bara har ett par månader kvar av sin karriär?

IFK Vänersborg är i chock och verkar inte förstå någonting. De blåvita fansen känner sig med rätta svikna nu när Vänersborgs tabelläge är av det riktigt prekära slaget.

Den ikonstatus som Jocke Hedqvist skulle fått när han efter säsongen avslutat sin långa och framgångsrika karriär i IFK Vänersborg är nog nu bortblåst.

Oavsett anledning så är det tråkigt för bandyn och Elitserien. Kanske får vi endera dan svar på frågan om det blir någon ny klubbadress för Hedqvist.
Det har ryktats om AIK, men jag tror inte heller AIK tar ett så för bandytraditionen dåligt grepp som att värva mitt i säsongen.

Någonting helt annat som vuxit fram som ett problem och som diskuteras friskt är hur bestraffningar och avstängningar hanteras.
Dels har domarna möjlighet att efter matcherna anmäla ojustheter, dels har lagen möjlighet att anmäla sånt som de anser vara allvarliga förseelser eller beteenden.

Bandyförbundet har också två olika forum i beslutsprocessen. Dels en videogranskningsgrupp, dels en disciplinnämnd.
Alltför godtyckligt och för många olika bedömningar anser kritikerna att domarna gör besluten i.

Bandyförbundet imponerar inte heller. Flera beslut om avstängningar som tagits har ansetts alldeles för nyckfulla.
Nånting måste till för att skapa enhetliga bedömningar och bestraffningar.

Problemet är att alldeles för många olika personer är inblandade, enligt min mening. Domarna är individer och gör olika bedömningar av vad som skall anmälas och när det finns både en videogranskningsgrupp och en disciplinnämnd så blir det många kockar.
Det kan inte bli annat än rörigt och nyckfullt.

Se till att det finns EN instans som gör alla bedömningar och tar beslut! Placera begåvade och såklart regelkunniga personer i den gruppen. Färre personer som är inblandade ger bättre beslut.

Gör gruppen beslutsmässig och ge den också rätten att på eget initiativ ta upp ärenden. Låt domarna sköta matcherna och låt andra bedöma konsekvenser efteråt.
Det sägs att det för detta krävs ändringar i tävlingsbestämmelserna. Ändra då!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Fredagskvällens elitseriebandy gav de dryga 14 000 personerna underhållning på högsta nivå

, ,

KRÖNIKA Anders Jakobsson, expertkommentatorn i TV-sändningen från Sandviken, slog huvet på spiken i sin slutkommentar: ”Ryktet om bandyns död är betydligt överdrivet”. Om jag var lyrisk över annandagens omgång i elitseriebandyn så vet jag inte vilka superlativer man ska ta till i fortsättningen om matcherna fortsätter så här.

Fredagskvällens elitseriebandy gav de dryga 14 000 personerna, som såg de sex matcherna, underhållning på högsta nivå. På de flesta arenor i alla fall.

Den match de flesta blickarna riktades emot, om publiken i Lidköping och Sandviken ursäktar, får ändå sägas vara stockholmsderbyt mellan Hammarby och AIK på Zinken.

Det började redan innan matchen med en del tjafs mellan supporterskarorna. Matchen fick en senare start, också beroende på publiktillströmningen. 5 849 personer är naturligtvis något som kassören i Hammarby måste gjort kullerbyttor för.
En allvarlig varning måste jag rikta till AIK:s kommande motståndare: Vad ni än gör, ge inte AIK några hörnor!
Då är slaget förlorat.

Mot Hammarby var AIK femtioprocentiga på hörnor (!). Gjorde mål på 5 av 10. AIK behöver i och för sig det nog varnas för. I det här derbyt var laget hetare, bättre, skarpare och tyngre än Hammarby.
Att AIK kommer mer och mer desto längre serien går har jag skrivit tidigare.
I nästa match kommer Sandviken med 13 matcher utan förlust till Bergshamra.
Då får det sannerligen bekännas färg.

Jag gillar när det blir många olika målskyttar. Det vittnar om att bandyn är underhållande för då produceras målen också på många olika sätt.
Den här fredagskvällen gjordes 55 mål och det var 43 olika målskyttar. Fantastiskt!

”Seriefinalen” mellan Villa och Edsbyn blev också den stor underhållning.
Men här var det Edsbyn som med sin effektivitet lite klädde av Villa och visade hur man skall agera mot mästarlaget.

Efter att Villa tog en ganska snabb ledning i början av matchen med 2–0 så blev det bara Edsbyn för hela slanten i målprotokollet. Efter 2–1 i paus gjorde ”Byn” fyra raka mål i andra halvlek och som nu skickade upp laget i serieledning med en poäng.
Den här toppstriden blir stenhård hela vägen.

Ett riktigt klassikermöte var Sandviken-Västerås. Hemmalaget tog initiativet direkt och hade 3–0 efter ungefär 25 minuter. I andra halvleken gjorde VSK matchen jämnare, men Sandvikens effektivitet avgjorde och det svartvita laget ståtar nu med 13 matcher utan förlust.
Det är väldigt imponerande.

Broberg-Sirius blev fredagskvällens mest svängiga match ändå. 0–3 redan efter 11 minuter blev 2–4 innan pausvilan. I andra halvlek gick Broberg upp till 4–4 på tio minuter och ryckte ifrån till 6–4, men Sirius gav sig inte. Men det blev ändå hemmaseger med 7–6. Sådana här matcher borde locka publiken i fortsättningen.

De två sista matcherna blev mera förväntade. Motala-Vänersborg blev så jämn som vi trodde och oavgjort var väldigt logiskt.

Ett lag vi väntat skulle kvickna till är Bollnäs. Poängutdelningen under december var otroligt skral. Nu blev det storseger borta mot Åby/Tjureda, men det är ju inte någon värdemätare direkt.
Men jag noterar att Daniel Mossberg fick igång måskyttet med 3 pytsar.
Nåt supportrarna väntat på alldeles för länge.

Det här gör att de tre topplagen nu drar ifrån ytterligare och det är hela åtta poäng ner till fjärde laget som nu blivit Bollnäs.

Tabellen liknar nåt jag inte minns att jag upplevt tidigare. Om topptrion drar ifrån så är det ett otroligt jämnt skikt i större delen av tabellen.
Nio lag inom fyra poäng och alla dessa har chans på slutspelsplats.
Bara Frillesås och Åby/Tjureda är avsågade i botten.
Hur ska detta sluta?

Nu avslutas den sextonde omgången med Frillesås-Vetlanda denna lördag och redan på Trettondagen avgörs den sjuttonde omgången med sju matcher.
Två av dessa som vi ser fram emot med speciellt stor nyfikenhet är Bollnäs-Villa och AIK-Sandviken. Huvva!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Sicken annandag det blev

, ,

KRÖNIKA Detta får vi uppleva när bandy är som mest publikfriande och har alla möjliga ingredienser. Sicken Annandag det blev!
Dramatik, ett par skrällar, massor av mål, publikfester och de 48 målen spreds på hela 45 olika målskyttar.

Bandyn har nuförtiden svårt att locka de stora åskådarmassorna till arenorna, men om en hyfsad andel av annandagspubliken kommer tillbaka så får publiksnittet sig ett rejält lyft.

Jag som korstittade på flertalet av matcherna på TV tycker det vore konstigt om inte många i publiken blev frälsta av det de såg. Den här omgången hade allt man kan önska sig.
Men vi kan ta matcherna i tur och ordning.

Åby/Tjureda-Vetlanda 1–3

Matchstarten försenades för att supporterbussarna från Vetlanda var aningen sena. Snyggt gjort och ett positivt problem att det var många supportrar som ville se matchen.

Vetlanda tog en förväntad och stabil seger men Åby/Tjureda stretade emot ordentligt ända in i mitten av andra halvlek. Publik 2 000 och fullsatt.

Frillesås-IFK Vänersborg 5–4

Omgångens rejäla skräll. Båda lagen ligger på kvalplats men alla väntar på att Vänersborg ska börja röra sig uppåt i tabellen. Men laget har förtvivlat svårt att vinna. Vänersborg har nu dessutom fått stryk av Frillesås två gånger, både hemma och borta. Men Frillesås spelade en pigg bandy och var välförtjänta av vinsten. Publik: 1 705.

Sandviken-Broberg 7–5

Målrikt och så spännande som det ofta är mellan de här lagen. Matchutvecklingen liknade i mångt och mycket förra mötet uppe i Söderhamn som slutade 6–6. Sandviken dominerade matchbilden men i sista ordinarie matchminuten gick Broberg upp till 6–5 innan hemmalaget kunde slå in spiken med 7–5 i fjärde övertidsminuten.
Tio olika målskyttar var extra trevligt.

En publiken på 2 559 som verkligen borde komma tillbaka när svartvitt nu har elva matcher utan förlust..

Edsbyn-Bollnäs 5–4

Ett häsingederby som var helt i den stora publikens smak. Lagen gick till ledning målmässigt två gånger vardera innan alla trodde att Edsbyn slog spiken i kistan med 5–3 och bara sex minuter kvar.

Men Bollnäs gav sig inte och stred till sista minuten och gjorde också 5–4 på övertid men hemmalaget höll undan. Sådana här matcher unnar man alla att få uppleva litet då och då, rena propagandan för den läckraste vintersporten. Publik: 4 109.

IFK Motala-Västerås 2–4

Motala är svårspelat hemma och var också i ledningen två gånger innan VSK kunde gå ifrån innan paus. Efter en målrik första halvlek så blev vi mäkta förvånade över att andra halvleken blev mållös. VSK har precis som de flesta trott nu börjat röra sig upp mot lagets mera normala tabellplaceringar, det vill säga upp mot slutspelsplatserna. Publik: 2 134.

Hammarby-Sirius 5–3

Äntligen kom publiken till ”Zinken”. Det har varit skralt med publikstödet för Hammarby hittills, med tiondeplatsen i tabellen lockar man inga horder av stockholmare.
Det krävdes annandagsbandy för att de skulle lockas.
Jätteroligt!

För även bortalagen älskar ju att spela på Södermalm när det är liv i luckan. Hammarby släckte matchen redan efter 22 minuter när man hade 4–0 mot ett stabbigt Sirius. Trodde alla. Men Sirius är ett lag som aldrig ger sig.

Fick 4–1 innan paus och hade riktig medvind i andra och gick upp till 4–3 innan Bajen slog in spiken i sista ordinarie spelminuten.
Publik: 6 498 (!)

Det här var kanske den marknadsföring som Hammarby behövde för att publiksiffrorna skall bli litet mera normala i fortsättningen.

Villa-AIK 3–3

AIK gör en synnerligen stark insats och tar poäng av mästarna. En första halvlek där Villa inte riktigt stod att känna igen som det stabila hemmalag vi vant oss vid. AIK spelar frejdigt utan respekt. Men sammantaget var det en ganska dålig match med hafsigt spel åt båda håll. Inte ens Villa fick någon riktig ordning på sitt spel och det är synnerligen ovanligt i hemmahallen. Publik: 4 271.

Tre lag har nu gått loss i toppen, Villa, Edsbyn och Sandviken. Det skiljer sex poäng från tredjeplacerade Sandviken till fjärdeplacerade Motala. Men mittenskiktet i tabellen är desto jämnare. Det skiljer bara två poäng mellan Motala på fjärde platsen och Broberg på tionde. Det blir nog strid på kniven under resterande seriespel.

Tabellen kommer, precis som tippat innan, att bli kanonhård och förutsättningslös.

Tror förresten att man nästan kan sluta använda begreppet skrällar. Den här elitserievintern kommer lagen att slå varandra om vartannat, oavsett om de är favoritlag eller förlusttippade.
23 276 personer bevistade de sju matcherna, ett snitt på 3 325 personer.

Tänk om det kunde fortsätta så.
Redan på lördag är det ny full omgång med ett flertal spännande matcher och med ett nytt hälsingederby, Bollnäs-Broberg den här gången.

Kjell Anderstedt

Wikström: Annandagsbandyn — denna svensk bandys heliga graal

, ,

KRÖNIKA Julen kryper inpå.
Snart står den för dörren och vi tar oss inte ut.
Eller in.
Julklappar ska köpas.
Skinkan ska griljeras.
Julgranen barrar.
Ögon som tindrar.
Räven raskar över isen.
Och bandy ska spelas på isar runt om i landet.

Annandagsbandyn.
Denna svensk bandys heliga graal.
Vår högtidsdag på året.
Det hör till julen lika väl som tomte, gran och Janssons frestelse.
Och visst tusan är det häftigt med fulla läktare och heta matcher mot de onda från grannbyn.

Man kan förlora vilken match som helst under säsongen men INTE denna.
Inte under några omständigheter.
Blir tungt att möta en granne med vinnande färg på halsduken nästa gång du besöker närmsta köpcentra.

Jag som kalixsupporter är inte så van med annandagsderbyn.
Å andra sidan tycker jag det inte spelar någon större teater vilka man möter denna dag.
Huvudsaken är att jag får se bandy.
En annandag utan bandy är ingen riktig annandag.
Bara en helt vanlig annandag.
En annan dag.

Jag har sett annandagsderbyn mot såväl Sirius, Villa, Hammarby som Vetlanda.
Vetlanda.
131 mil bort.
131 mil hem.
Var går gränsen för vad man kallar lokalderby?
I år kommer IK Tellus upp till min plats.
Ett fint lag med skägg.
Från Stockholm.
Närmare än Vetlanda.

När inlandsisen höll oss i stadigt grepp mötte vi Karlsborg.
Ofta gick jag hem i moll.
Och dagen efter gick jag bakom maskinerna i pappersbruket.
Bakom PM2 hör ingen dig skrika.

Vad bjuder då denna bandyns högtidsdag på i övrigt?
Vad får vi julmatsfyllda bandyvänner ta del av för läckerheter?
Det fanns en gång en man i min bygd som blev tidningarnas favorit inför sommar och vinter då han spådde framtidens väder i abborrens fenor och inälvor.

Nu har jag inte tillgång till någon fisk och sätta mig ute på ”Svartsjön” i vår skärgård och pimpla är inte min grej så jag siar om annandagen lite på chans.
Skjuter från höften.
Med bindel för ögonen.

I Haparanda.
Division 1 Öfvre Norrland.
Serieledande Haparanda SKT tar emot Karlsborg BK.
I klassiska HSKT-färgerna gult och blått står hemmalaget som favoriter.
Vi minns HSKT på gamla griskalla Gränsvallen.
Alltid kallare än i din värsta mardröm.
Även på sommaren.
Nu står där sedan länge, länge hyreshus.
Jag brukar undra om hyresgästerna där fryser.
Resultatet blir 5–3.

I paradvåningen.
Elitserien.
Bubbel och snittar.
Frack och långklänning.

I Småland.
I en ny och fin hall med träsarg runt isen.
Åby/Tjureda tar emot Vetlanda.
Ett Åby som har det tungt.
Motvind, motsol och punktering på bakdäcket.
Framdäcket sviker även det en smula.

Vetlandas målvakt, David Borvall, har låtit måla en bild på ”Snoddas” på sin mask och därför får hans lag gälla som favoriter.
2–7.

I skogen i Halland.
Sjöaremossen.
Låt det smälta på tungan.
Sjöaremossen.
I tävlingen ”Snyggaste namn på arenan” vinner Frillesås överlägset.
Det doftar bandyromantik runt det namnet.

Dit kommer IFK Vänersborg i sin buss.
Ett IFK som grenslat port efter port i Elitseriens krokiga pist denna vinter.
Tolfte plats efter halva serien hade nog ingen riktigt trott.
Kan de hängande läpparna åka en bit uppåt?
Kan de tappade hakorna återfinnas?
Jag tror det.
Men det kan bli en obehagligt svår nöt att knäcka.
Siffror?
4–6.

I Sandviken.
Tungt möte där.
Många säger att hemmalaget Saik har gått bättre än väntat.
Jag vet inte jag.
Förvisso utan målskytt Edlund och motor Mossberg.

Men det finns ju för bövelen en viss kunskap hos de övriga också.
Målrikt och kryss senast.
Svårtippat.
Får klia mitt gråa en stund.
En jämn match som slutar 5–4.

I Lidköping.
Många var de i Liköping med omnejd som höjde sina ögonbryn då serieschemat lades fram.
Den givna motståndaren är förstås Väners … nähä, inte det.
Det bidde AIK.

Nykomlingen AIK får resa ner till Lisch och ta sig an laget med mästarbältet.
Vår vän från Kalix, Christian Frohm, och hans gulsvarta kamrater får där en knepig uppgift.
Även om de har spottat i nävarna, kavlat upp ärmarna på arbetarskjortan i de senaste matcherna så blir nog detta dem övermäktigt.
Tipset får bli 7–3.

Nere vid Zinkensdamm.
Dock inte en junikväll.
En kväll i jul.
Förväntad folkfest.
Hög stämning, sång och fest.
Bland höghusen på Söder.
Hemmahjältarna Hammarby gästas av IK Sirius.

Ett Sirius som ligger sexa.
Ett Hammarby som ligger tia.
Men poängskillnaden är två.
Nu blir det svårt att sia.
Tänk om jag haft en abborre.
Men ett tips måste fram så…
3–4.

Vid Göta Kanal.
Motala.
Nere vid kaj ligger ”Kung Sverker”.
Uppe på bandyplanen spelar stadens IFK mot Västerås SK.
Vinterns överraskning blåvita IFK Motala.

Jag vill minnas nån som tippade IFK på kvalplats framåt vårkanten.
*Hostar förläget*
Laget ligger just nu på fjärde plats och får, utan tvekan, priset som vinterns glada överraskning.
Hatten av.

Alltid lika kul när ”de lite mindre” klubbarna lyckas.
Denna dag blir det ett kryss.
5–5.

Hett i Hälsingland.
Någongång i början på 2000-talet.
Runt Sävstaås stod dryga åtta tusen (!) hälsingar med olika färger på hjärtan och halsdukar.
Men åtta tusen!
Svårt att ta in.
Där hade jag gärna stått.

I år går den hetaste matchen av dem alla i Edsbyn och eftersom där är väggar och tak som begränsar publiktillströmningen så blir det inte några åtta tusen.
Men dramatiken och det häftiga i detta ligger kvar som en dimma över de tre milen mellan orterna.

På nåt sätt kan jag tycka det här är en av grundpelarna i annandagens skimmer.
Glödhett derby i Hälsingland.
Hoppas att Bollnäs drivrem Per Hellmyrs är fri från sin skakande hjärna och kan delta.
I år vinner Edsbyn.
I proppfull bandykyrka.
6–3.

En våning nedanför.
Allsvenskan.
Arbetarserien.
På en is i Kalix.
Kanske inte lika proppfullt på Fomab Arena i Kalix som i Edsbyns hemmahall.
Publikrekordet på fyratusen femhundra lär stå kvar.

Kan bara hoppas att folket lämnar julbordet för att ta en två timmars rast för att andas frisk luft och betitta fin bandy.
Ska vårt rödvita, skadeskjutna lag ta poäng av ett gulklätt lag från Stockholm som börjar få igång sitt maskineri efter en inledning där inte alla cylindrar varit med?
Svår uppgift.
Men alls icke omöjlig.
Jag tror alltid.
5–4.

Och jag slår ihop mina händer varje kväll fram till dagen är annan och mumlar: må alla rödvita skavanker vara över till dess.

Och utanför mitt fönster har snön äntligen lagt sig.
Det var svårt denna genomvåta höst.
Men nu har vi någon centimeter.
Snö på gran och fur.
Tomten på Båtön tar på vinterskorna.
Tassar tyst omkring i julenatten.

GOD JUL till er alla!
Ta hand om er och era nära och kära.
Och masa er ut på annandagen och titta på en bandymatch.
Det är världens vackraste sport.
Utan tvekan.
Punkt.

Stefan Wikström

Anderstedt: Annandagen gick man och laddade för minst lika mycket som inför julafton

, ,

KRÖNIKA Under min uppväxt hade jag alltid två julaftnar varje år som jag längtade till lika mycket. När en del kompisar hade fått julklapparna och sett Kalle Anka. Då var julen över.
Men vi som levde med bandylaget hade ju en julafton igen.
Annandagen gick man och laddade för minst lika mycket som inför julafton.

Jag säger inte att allt var bättre förr. Men minnena är starka och värmer i hjärtat fortfarande. Mamma Ingeborg lagade söndagsmiddagarna tidigare än vanligt. Ja, på den tiden sa vi middag och inte lunch mitt på dan. Eftersom det nästan alltid var solsken och några minusgrader på Annandagarna på den tiden så blev det standardutrustningen som åkte på.

Varma skor, långkalsingar, tröja, täckjacka åsså den svartvita sjalen och vinterluvan. Även om man som krönikör ser bandylivet ur opartiska ögon så finns det ju en källa nånstans där allt började.

Det har vi bandyälskare med oss allihopa, laget i hjärtat har gett var och en av oss en kärlek som inget resultat eller motgång kan ändra på. Med tiden så breddar man blicken och kan se kvaliteter i alla lag och typer av spelare.

I mitt fall har nog den långa yrkeskarriären i Sveriges Radio gjort mig ”yrkesskadad” vad gäller opartiskhet, det blir på nåt ett sätt att leva — att alltid vidga blicken.
Nåväl, annandagsbandyn i tonåren gav mig ingen opartiskhet, där var det kärlek till laget hela vägen.

Efter att ha blivit fullt utrustad så begav jag mig iväg för att vara på plats en halvtimme innan så att alla intryck hanns inandas innan avslag. För min del var det bara en promenad på 75 meter.

Jag har alltid uppskattat min far för hans placeringsförmåga av hemmet.
Norra IP var mitt hem under vinterhalvåret.
All ledig tillbringade man där, morsan var inte ens orolig när kvällarna blev sena när vi lirade matcher tills ingen såg bollen.
Hon hade den bästa barnpiga man kunde ha.

Det bästa med annandagsmatcherna var att jag redan på förstukvisten hörde rösterna och när jag avverkat halva sträckan med det härliga knarret under fötterna så började glöggdoften kännas i näsan. Mötte kompisarna utanför entrén och sen blev allt en enda lång njutning.

Spelet, snacket, jublet, korven å glöggen i paus och sen görandet i andra halvlek. Annandagen var inte som andra dagar.

Gick matchen borta på Annandagen, ja, det hände såklart lika ofta som dom spelade hemma. Då fixade morsan lussekatter å kaffe innan man satte på transistorn prick 14.00 så att man efter nyheterna fick njuta av radiosportens fantastiska signatur.

Har aldrig funnits en bättre signatur, varken förr eller senare. Alla matcherna gick samtidigt på den klassiska tiden 13.15 och radiosportens bandysportextra började när det var paus i alla matcher.

Att få vara med på alla arenor i ett händelserikt tempo var alltid en upplevelse. För att inte tala om de skräckfyllda minuterna under 15-Ekot när matcherna var inne i slutfasen och man riskerade att missa nåt.

Annandagsmatcherna var på nåt sätt alltid derbymatcher och började alltid 13.15. På den tiden skulle inget ha kunnat ändra på det. Det var heligt. Bempa, Dallas, Knatten, Dala, Boive… ja till och med Snoddas hann jag se i väldigt unga år.

Går vi tillbaka i annandagshistorien så spelade Rödtomtarna och Blåtomtarna ett antal klassiska annandagsderbyn redan på 30-talet. Rödtomtarna var Karlstad-Göta och Blåtomtarna var Slottsbron.
6 687 åskådare som bäst!

Annandag Jul användes annars länge som genrepsdag för lagen i högsta serien. Sen var det seriepremiär först på Nyårsdagen eller Trettondagen.
Svenska Kyrkan såg inte med blida ögon att man ägnade sig åt något så syndigt som bandy på Annandag Jul och var emot spektaklet.

Från 1957 blev dock Annandag Jul premiärdag för den allsvenska bandyn, samtidigt som serien utökades till tio lag i båda grupperna, norra och södra. Men från 1963 så gjordes spelprogrammet om att börja i december, men redan från 1966 premiärspelade man redan i november.

Annandagsbandyn har alltid dragit stora publikskaror. Annandagsbandyn och SM-finalerna är klassiker som övriga idrottssverige sett på med avundsjuka.
De allra flesta omgångar på Annandagen har lockat mellan 25 000 och 30 000 åskådare. Som mest var det julen 2001 då hela 30 800 tittade på de 8 matcherna, ett snitt på 3 850 per match!

Största enskilda publiksiffra uppnåddes redan 1957 då 9 519 personer såg Västerås SK-Örebro SK.

Vad ska vi då tro om årets Annandagsbandy? Nu spelas matcherna tyvärr på olika tider utspridda över dagen. Det är trist. Inte undra på att Radiosporten bara speglar tre matcher som ligger på bästa sändningstid: SAIK-Broberg, Edsbyn-Bollnäs och Motala-VSK, sen dominerar hockeyn etern, förstås.

En idé till nästa år kunde vara att lägga alla matcherna samtidigt, naturligtvis klockan 13.15 och ta ett snack med Radiosporten för en nysatsning med Bandysportextra.
Chefen där är Siriussupporter, så det borde inte vara omöjligt.

Årets omgång då?
13.15 Åby/Tjureda-Vetlanda — här blir det en klar bortaseger. Inget annat att vänta.
14.00 Frillesås-Vänersborg — det lär inte bli annat än tvåa här heller, men en liten varning.
14.00 Sandvikens AIK-Broberg — annandagsklassiker! Hemmafavör, men passopp!
15.00 Edsbyn-Bollnäs — Annandagsderbynas annandagsderby! Hemmatips, men…
15.00 IFK Motala-Västerås SK — helt öppet!
15.00 Hammarby-Sirius — hemmatips, men Sirius sexa och Hammarby tia i tabellen.
19.00 Villa Lidköping-AIK — kan inte bli annat än etta.

Och skulle du inte ha möjlighet att uppleva ett elitseriederby så finns det en hel omgång i Bandyallsvenskan att välja på också.

Kjell Anderstedt

Bladh: Magnus Muhrén blir en injektion för AIK

, ,

KRÖNIKA Det slog ned som en bomb i bandy-Sverige på tisdagen.
I alla fall för mig.
Ingen mindre än Magnus Muhrén, en av tidernas bästa bandyspelare, är klar som assisterande tränare i AIK Bandy.
Det är bara gratulera klubben — han kan ta stockholmsklubben till nya höjder.

Det är inte per automatik som före detta storspelare — oavsett sport — gör succé i en tränarstab.
Verkligen inte.
Men här finns det förutsättningar för det.

AIK får in ytterligare en vinnarskalle förutom spelande tränaren Andreas Bergwall.
Få har en aura bara med sin närvaro inom bandyn som just Magnus Muhrén.
Han kommer bli en injektion för elitserienykomlingen.

SAIK-legendaren har redan visat att han har goda ledaregenskaper även utanför isen. Inför säsongen 2015/16 blev han players manager i Villa och var kvar i två år.

Tillsammans med Johan Sixtensson, som alltjämt är kvar som tränare i Villa, kom en riktig vinnare in i en guldsuktande förening där han även hoppade in som spelare (!) när laget hade skadebekymmer.
De båda hade ett fint samarbete och spelarna höjde sig.
Det arbete han utförde i Villa lever kvar och har utvecklats ytterligare.

I Muhrén fick Villaspelarna en stor röst utifrån som vet hur man vinner.
Hur Villa skulle ta det där sista steget.

Till slut kom också första SM-guldet för Villa i fjol och en del av den äran ska tillfalla Muhrén.
Inget snack om saken.

Jag har inte hört ett enda negativt ord om Muhrén efter hans tid i Villa.
Och varför skulle det vara något sådant?
Det vore bara befängt.
Alla de Villasupportrar jag varit i kontakt med i dagarna hade velat ha honom kvar.

Efter sejouren i Villa tog han Sandviken hela vägen till SM-finalen i mars 2018.
Där blev det förlust och sedan dess blev han dessvärre ”Murren” sjukskriven för utbrändhet och depression.

Men nu är han äntligen tillbaka i offentlighetens ljus inom bandyn.
Där han hör hemma.
Och det blir i AIK.

Ska bli oerhört intressant att se vad spelande tränaren Andreas Bergwall, Anders Östling och Muhrén kan ”koka ihop” på sikt med klubben.
Det har varit upp och ner för AIK i elitserien denna säsong där det blivit fler förluster än vinster.
Efter halva serien ligger laget på elfte plats.
Spelat har stundtals hackat betänkligt.

Det var kanske inte oväntat då man värvat ihop i stort sett ett helt lag med flertalet stjärnryssar, finnar och svenskar för att etablera sig i elitserien.

Spelare med fina individuella kvaliteter men där spelet inte stämt till hundra procent hittills.
Taktiskt sett finns det att jobba på.
Men det tar tid att få ihop ett vinnande koncept på isen med konkreta riktlinjer.

Blir ”Murren” kvar i 2-3 år så tror jag AIK kan lyfta rejält.
Jag hoppas han blir det och att hans kropp och själ får ro nu.
För vi vill se Magnus Muhrén i offentlighetens ljus inom bandyn.
En stor profil som också kan ge rubriker och det är något bandyn behöver mer än någonsin.

Mattias Bladh

Anderstedt: Kan jag dra några slutsatser av nuvarande elitserietabell? Ja, ett är säkert…

, ,

KRÖNIKA Halvtidsvila i Elitserien. Tänk ändå vad fort det gått. 13 av 26 omgångar avverkade. Ikväll kan jag tänka mig att det är lite festläge bland elitseriespelarna.

Förmodligen den enda helgen som de kan unna sig nöje tillsammans efter att ha tagit sig igenom första halvan av grundserien och samtidigt ha två hela veckor till nästa match.

Slutomgången innan julvilan var skrällfri och bjöd inte på annat än ganska förväntade eller åtminstone logiska resultat, bortsett då från Edsbyns fullständiga utskåpning av Vänersborg men lika mycket Vänersborgs totala genomklappning.

Därför tänkte jag lyfta blicken en aning. Vad har överraskat oss så här långt och hur ser läget ut om man jämför hur elitserien utvecklade sig under förra säsongen och vad vi kan dra för slutsatser av det.

Under förra säsongen hände inte mycket alls från jultabellen till sluttabellen i mars. Lagen bytte bara lite platser inom ungefär samma del av tabellen.

De sex lag som intog direktplatserna till slutspelet var 1 Västerås, 2 Villa, 3 Sandviken, 4 Bollnäs, 5 Edsbyn och 6 Hammarby.

Det enda som hände under andra halvan av serien var bara att Västerås och Villa bytte plats i toppen och Edsbyn och Bollnäs skiftade plats 4 och 5.
På samma sätt var det i mellanskiktet på platserna som fick kvala till kvartsfinalerna. Vänersborg sjua, Broberg åtta, Motala nia och Vetlanda tia efter 14 omgångar som var spelade till jul.

I sluttabellen bytte sen bara Vetlanda och Broberg plats. I bottenskiktet var lagen placerade vid juluppehållet exakt på samma sätt som när elitserien avslutades; 11 Sirius, 12 Falun, 13 Frillesås och 14 Tellus.

Kan jag dra några slutsatser av det när man ser nuvarande elitserietabell inför julvilan?
Ja, ett är då säkert.
Elitserien kommer inte att vara lika oförändrad. Det är jag extremt övertygad om.

Ett eller kanske två av de sex lag som just nu abonnerar på direktplatserna till slutspelet kommer att falla bort. Västerås och Hammarby har haft en ganska skral första halva av serien, men åtminstone VSK kommer att peta ner något lag i den ledande sextetten.

Sirius är nog det mest hotade laget av dessa sex, om Bollnäs får mer ordning på grejerna än vad fallet är just nu annars hänger dom löst också.
Annars är Motala och Sirius de två lag som förbättrat tabellpositionerna mest sedan i fjol.

Sirius slutade elva och ligger nu på sjätte plats och Motala som slutade nia är nu fyra i tabellen. Sirius, Motala, Vetlanda och Sandviken är de fyra lag som imponerat mest utifrån förväntningarna i höstas.

Sirius och Motala är starkast på de egna utearenorna. Vetlanda har åderlåtits på storspelare de senaste säsongerna, men får alltid till lagskapandet ändå. Patrik Johansson har en fingertoppskänslig förmåga att forma lag, oavsett spelarförändringar.

Sandviken släppte storspelarna Mossberg och Edlund som en besparingsåtgärd i den ekonomiska saneringen och hela bygden oroades. Men när Berlin och Säfström visade ansvar och lojalitet och stannade i klubben så vändes oro till nytt hopp. Och nu går man till julfirande med 10 raka matcher utan förlust!

Villa motsvarar förväntningarna vad gäller tabellplaceringen. Men ett flertal lag har haft mästarna i gungning. Mästarna behöver ordinarie lag för att ha ordning på grejerna.

Drabbas laget av nya skador framöver så kan oron växa, ja inte för att missa den givna slutspelsplatsen förstås, men kanske oron för att missa seriesegern.
Men med ordinarie lag kan det aldrig bli något annat än serieseger. Förmodligen med Edsbyn som förste utmanare.

I botten då? Förra säsongen låg bottenlagen alltså kvar på samma platser i sluttabellen som de hade under juluppehållet. Det bör vara en varning till AIK, Vänersborg, Frillesås och Åby/Tjureda som i nuläget utgör detta hotfulla bottenskikt.

Brobergs Martin Söderberg ligger i skyttetoppen med 21 mål och han följs av Christian Mickelsson, Bollnäs, på 19 och Oscar Wikblad, Edsbyn, med 18.
Relativt nya namn som ersatt de senaste årens skyttekungar.

Apropå skyttekungar så är det intressant att snegla lite på ryska Superleague nu efter Micke Carlssons landslagsuttagning. I ryska ligan har man hunnit med 11 omgångar och toppen är stenhård mellan SKA Neftyanik och Jenisej. Båda lagen har 31 poäng, vilket är sex mer än Dynamo Moskva.

I skytteligan har Erik Pettersson och Christoffer Edlund satt sig i rejäl respekt hos ryssarna inför VM i Irkutsk. Erik i Neftyanik toppar skytteligan på 28 mål före Christoffer på 25 i Jenisej.
Ha nu en riktigt God Jul så ser vi fram emot vår klassiker, Annandagsbandyn!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Två matcher som svängde som vi alla som älskar dramatik verkligen njuter av

, ,

KRÖNIKA Martin Söderberg och Daniel Berlin — fredagskvällens stora lirare! Martin med osannolika 5 (!) mål i segermatchen mot Bollnäs och Daniel med ett hattrick som sånär gav Sandviken två inte direkt tippade poäng mot mästarna Villa.

Frågan är om inte denna fredagskväll, trots endast två matcher på Elitserieprogrammet, är säsongens allra mest spännande hittills.

Två matcher som svängde som vi alla som älskar dramatik verkligen njuter av. Och för spänningen i serien så var det särskilt kul att de två lag som nog inte var segertippade som bjöd på den allra bästa bandyn.

Broberg svarade för en helt sanslös vändning i hemmahallen. Från underläge med 0–3 och en total målmässig dominans av Bollnäs efter 40 minuter så hinner Broberg kvittera innan paus.

Och med Martin Söderbergs glänsande andra halvlek så gick Broberg ifrån till en stor seger med 8–4 mot ett Bollnäs som kroknade fullständigt.

Avsaknaden av skadade Per Hellmyrs märktes naturligtvis, men lite mera hade vi hoppats av bollnäslaget.
Men vi lyfter på vinterluvan för Broberg.

Å nu får Broberg ta stafettpinnen efter Sandviken att utmana Villa i nästa match på onsdag.

Matchen i Göransson Arena började på ett känt manér. Sandviken tog hand om spelet direkt och stod upp mycket bra mot Villa, men effektiviteten stod mästarlaget för. 2–0-ledning för Villa som tycktes stå sig inför pausvilan innan hemmakapten Berlin klippte in matchens första hörnmål.

I andra halvlek dominerade Sandviken spelmässigt och Villa stod inte alls att känna igen, dels för att hemmalaget spelade väldigt bra men också på grund av att Villa inte alls kom upp i förväntad nivå.

Daniel Berlins tre mål var sånär att avgöra matchen, men Villas effektivitet framför mål gav en poäng, den poäng som Villa ikväll får vara väldigt tacksamt för.

Innan matchen hade nog spelarna i Sandviken varit nöjda med en poäng mot serieledarna, men efter matchen var det nog Villaspelarna som var mest tacksamma för poängen.

Det som är speciellt kul med fredagskvällens matcher är såklart att serien lever och många svängiga matcher är att vänta.
Och när inte ens Villa är oslagbart blir serien ännu mera intressant.

Det kanske inte lidköpingsborna gillar att läsa, men för Elitseriens dragkraft så är det nog så som många känner efter nästan elva omgångar.

Sandviken och Broberg får vara exempel på det den här kvällen. Broberg slår hälsingekollegan Bollnäs och Sandviken gör sig obesegrat i åtta raka matcher.

Elitserien i vinter blir den mest intressanta på flera år, det har jag skrivit tidigare i vinter, och för en luttrad krönikör känns det kul att det bekräftas.

Det spelades ju matcher redan i början av veckan. Många resultat som kändes säkra på förhand. Noterar gör jag ändå att Västerås SK piggnade till, dessutom borta mot Bollnäs.
Det var nog en tung suck av lättnad för de grönvita fansen och kanske kan lyftet från bottenträsket påbörjas nu.

Men fredagen gav ändå mycket smolk i bägaren när Johan Löfstedt tydligt i TV-sändningen berättade att det inte blir något landslagsspel i vinter.
Han prioriterar andra delar av livet, respekt för det.

Kanske blir det forever, men åtminstone definitivt för den här säsongen.
VM-turneringen i ryska Irkutsk i vår blir en stor lirare fattigare. Synd!

Å efter en fredag fylld av dramatik så riktar vi blickarna mot stockholmsderbyt AIK-Hammarby på Östermalms IP.

Å här har ju Hammarby revansch att utkräva efter 6–0-utskåpningen som AIK stod för i World Cup-derbyt. Bandyupplevelsen lever vidare!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Nu svänger det rejält om elitserien

, ,

KRÖNIKA En rejäl skräll, en ordentlig skalp på ett topplag, en duktig upphämtning, ett par givna segrar och ett orosmoln. Det är några underrubriker för fredagskrönikan. Nu svänger det rejält om Elitserien. När man tittar på tabellen så är det bäst att kolla noga.

Vi bevittnar en ögonblicksbild. Den här tabellen kommer att ändra sig en massa gånger i vinter. Det är ju så himla kul att både imponeras av de stora och segertippade lagens spelkvaliteter, men också roas när dom ibland blir knäppta på näsan.

Vinterluvan lyfter jag ikväll förstås för skrällen i Vänersborg! Inte för att Frillesås vann i första hand. Utan för att de gör det mot ett synnerligen hemmastarkt lag hemma i deras egen bandyborg. Otroligt starkt. Det är insatser som dessa som gör att man inser att inget lag går säkert igenom serien. Och det är just sådana här matcher som gör att Elitserien kanske går mot sin roligaste säsong på mycket länge.

Den andra skalpen ikväll stod Bollnäs för. Vi visste att hälsingederbyt skulle bli kvällens hetaste match. Edsbyn har gått som tåget och var förstås favoriter. Men favoritskap är inget man har så mycket användning av inför ett klassiskt hälsingederby. Det har historien visat många gånger.

Tidigt i höstas skrev jag att jag trodde hälsingederbyna nu blir hetare än på väldigt länge. Jag har ännu inte haft anledning att ångra det tipset. Dessutom återstår ett antal derbyn i hälsingeskogarna mellan Bollnäs, Broberg och Edsbyn. Kapten Andreas Westh, åldermannen i Bollnäs, pigg som vanligt, visade vägen genom att sätta både den viktiga kvitteringen till 1-1 och även 2-1 för Bollnäs. På assist från en annan legendar båda gångerna, Per Hellmyrs.

Jag är övertygad om att de 2 255 på läktarna kommer tillbaka. Nästa bandyafton att njuta av i Hälsingland är redan på fredag med Broberg-Bollnäs för att inte tala om annandagsderbyt Edsbyn-Bollnäs.

Apropå Broberg. Laget såg under stora delar av matchen mot Sandviken ut som segrare. I
2-målsledning fyra gånger i matchen, 2-0, 3-1, 5-3 och 6-4. Den sista tvåmålsledningen med bara tiotalet minuter kvar av matchen. Men Sandviken gav sig inte. Lika imponerad som jag var av Brobergs optimistiska anfallsspel och målproduktion så imponerades jag av SAIK:s ständiga upphämtningar av dessa underlägen.

Laget gav aldrig upp och mycket välförtjänt fick Mäster Berlin sätta 6-6-målet i 90:e minuten. I avsaknad av Christoffer Edlund och Daniel Mossberg har något annat vuxit fram i laget. En kämpaglöd som kan bära ganska långt även i vinter.

Jag har varnat för Sirius hemma på Studenternas tidigare. Nu fick Hammarby uppleva det krigande uppsalalaget på dess hemmaarena. Den arena som så många lag vill till åtminstone en gång den här säsongen, finalhelgen i mars. Men innan dess så tror jag Sirius kommer att plocka poäng här och där av storlagen på Studan.

Hammarby var i ledning två gånger och såg i slutet ut att kunna plocka båda poängen. Men unge Samuel Heeger tog sista chansen i matchen när han klippte in en hörna endast 40 sekunder före slutsignalen.

Det är klart att jag också måste berömma de två lag som gjorde precis vad som förväntades. Villa tog en storseger borta mot AIK, helt enligt planerna förstås. Men det var kanske bra för Villa att ha AIK borta så här tidigt på säsongen. Segermarginalen blir nog inte lika stor på Bergshamra för de lag som möter AIK där senare i vinter.

Jag tror solnalaget kommer att spela ihop sig med tiden, för det är mycket som skall hamna i synk för tränare Bergwall. Äldre och yngre spelare, ryssar, svenskar och finnar i en salig men spännande blandning. Och med två spjutspetsar längst fram, när Patrik Nilsson förhoppningsvis är tillbaka, då blir AIK ganska vasst.

Vetlanda är också starkt i vinter. Åby/Tjureda hade inget att hämta i kvällens match. 7-0 kanske man får räkna med i baken, även om det aldrig är roligt att bli mållöst. Vetlanda är också synnerligen starkt hemma. Ikväll hade hemmalagets Pontus Nordström det torraste krutet och gjorde tre av de sju målen.

I veckans tidigare matcher fanns inga stora skrällar. Men en match som skilde sig var Motalas skalp på bortaplan mot Västerås SK. Motala är starkt hemma, men kan också överraska borta. Jag är säker på att det spridit sig ett orosmoln över många grönvita fans nu. Det är inte som vanligt med VSK.

Att se mesta mästarna i bottenskiktet är vi verkligen inte vana med. Men det är också det jag menar med att vi i år ska se tabellen som en ögonblicksbild. Jag är inte ett dugg orolig. Med så många kompetenta vinnarskallar och en lysande tränare i Micke Carlsson så handlar det bara om när man får ordning på grejerna, inte om.

Ta gärna en skärmdump på tabellen, det är nog enda gången som vi ser VSK i en tabell som fansen bara vill vända upp och ner på. Lugn, bara lugn säger jag. Jag litar på att grönvitt kommer att befinna sig en bra bit från bottenskiktet efter jul.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Fredagskvällen hade både starka och förväntade insatser

, ,

KRÖNIKA Den här fredagskvällen hade båda starka insatser av lag som inte visat så mycket styrka hittills i Elitserien och samtidigt förväntade insatser av lag som tillhör seriens toppskikt.

Broberg gör en imponerande insats mot det lag som varit seriens största glädjeämne hittills, nämligen Vetlanda. I den här matchen i hemmaborgen i Söderhamn ger Broberg egentligen inte Vetlanda någon möjlighet till att fortsätta imponera.

Broberg tar initiativet direkt och har 2-0 paus och i andra halvlek kan hälsingarna fortsätta dominera och ta en betryggande seger med 5-2. Kul när det svänger fram och tillbaka från omgång till omgång, som den här matchen också blir ett exempel på.

Fredagskvällens andra utropstecken måste vi sätta för Frillesås på Sävstaås i Bollnäs. Jag är övertygad att Frillesås kommer att oroa flera lag i vinter. Bollnässegern satt verkligen väldigt långt inne. Frillesås chockade i första halvlek och hade 2-0 innan Bollnäs målproduktion kom igång. 2-2 i paus och i andra halvlek var det ytterst nära att det här hade slutat med säsongens största skräll hittills.

Men Christoffer Fagerström frälste de orangeblå fansen en kvart in i andra halvlek med det som skulle visa sig bli segermålet. Mycket bra jobbat av nederlagstippade Frillesås!

Att Motala är ett starkt hemmalag visste vi och det fick Hammarby också uppleva. 2-0 tidigt i första halvlek blev 3-3 i paus. Kasperi Hirvonen blev Motalas räddare den här kvällen när han kvitterade i slutminuterna till 4-4 efter att Jonas Söder tidigare i andra halvlek gett Hammarby ledningen.

Jag är helt övertygad att flera lag kommer att gå på pumpen i Motala. Sandviken som nollades tidigare vet det redan och Hammarby vet nu också att man inte bara hämtar hem poäng hur lätt som helst i Motala.

Serieledarna Edsbyn gav inte AIK skuggan av en chans på Bergshamra i Stockholm. En del trodde det var skrälläge när edsbymotorn Hans Andersson var skadad, men icke. Det var så långt ifrån skräll man kan komma. Edsbyn är ett mycket bra lag och det kan bli en riktig kamp om guldet i vår. Men det är långt dit och mycket kan hända. Men Byn imponerar så här långt.

I Västerås dukades det upp för ett riktigt klassikermöte. Två av landets historiskt bästa klubbar ställdes mot varandra. Och det blev en ganska konstig match. Sandviken dominerade spelmässigt stora delar av matchen, men Västerås var i ledningen både med 1-0 och 2-1 trots att laget slarvade bort mängder av passningar. Men Sandviken har förtvivlat svårt att göra hörnmål.

Här skaffade man sig 10 hörnor, men icke. Denna kväll blev det inte ens mål på straff. Den vanligen idiotsäkre Jesper Hvornum slog en svag straff i magen på Henrik Kjellsson som inte ens behövde anstränga sig för att rädda. 2-2 får nog båda lagen vara nöjd med, men kanske Sandviken känner sig mest nöjd med en pinne på bortaplan.

Till sist måste jag uppmärksamma efterspelet till tidtagarskandalen i Västerås för en vecka sen (se tidigare krönika). Ansvariga i Bandyförbundet har vridit sig i en veckas lidande utan att komma på något rimligt beslut. Klart är ju ändå att ett grovt fel gjordes, det är alla överens om.

Men det verkar inte bli någon bestraffning eller få direkt allvarliga konsekvenser. Finns inga signaler på det i alla fall. Nu kan vi bara hoppas på att klavertrampet i Västerås leder till kloka slutsatser för fortsättningen hos alla ansvariga.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Regler måste följas ─ vart är vi annars på väg?

, ,

KRÖNIKA Fredagskvällens och lördagseftermiddagens elitseriebandy bjöd på några riktiga ytterligheter för oss som älskar den här sporten. Vattenbandy i Motala, sekretariatskandal i Västerås och bandynjutning av Vetlanda BK.

Jag tar det positiva först. Vetlanda är Elitseriens utropstecken så här långt. Förlust i premiären borta mot Villa med 6-2. Sen idel segrar: Motala hemma 3-2, AIK borta 3-2, Västerås hemma 6-5 och nu alltså vinst mot Bollnäs borta med 3-2. Och som man segrar på Sävstaås i Bollnäs!

En frejdig, snabb och offensiv bandy som jag tror en hel del i hälsingepubliken också njöt av. Jag gjorde det i alla fall till fullo och imponerades av det gula smålandslaget. Först 0-1 och 0-2 inom 4 minuter i första halvlek av ynglingarna Emil och Pontus Nordström och sen Emil Fedorov med 0-3 innan bollnäspubliken ens doftat på halvtidsglöggen. Man blir verkligen glad när man ser sån bandy.

De två negativa händelserna då. Ja, den ena är inget att göra någonting åt alls. Ösregn över isstadion i Motala på lördagen och ett rent lotteri om hemmalaget skulle kunna skrälla mot en av seriefavoriterna eller om hälsingarna skulle plaska bäst.

Och gästerna gjorde det bäst, men i övrigt kan vi lämna den här vattenkampen och hoppas att det var den enda för säsongen. Hyllas bör ändå de 497 entusiasterna som betalade entré.

Skandalen skedde i mötet mellan VSK och Hammarby. Matchsekretariatet släppte in utvisade hemmaspelaren Joel Engström flera minuter för tidigt när han skulle suttit utvisad 10 minuter. Och dessutom reagerade ingen som borde ha reagerat på detta uppenbara. Inte fjärdedomaren, inte domarna på isen och tyvärr inte heller TV-kommentatorerna.

Till råga på allt fick VSK göra mål och gå upp i 3–0-ledning när Hammarby skulle varit två man mer. Nu är det lätt att fnysa lite och säga ”jaja, men det blev ju ändå 6–0 till VSK, vad tjafsar ni om?”.

Men regler måste följas, vart är vi annars på väg? Nu är det dock så fint ordnat i denna TV-ålder att allt är kontrollerbart i efterhand. Lika mycket som tävlingsjuryer tar TV-bilderna till hjälp när det skall bedömas avstängningar (senast i World Cup), så blir alla fel enkla att kolla när elitseriematcherna TV-sänds och arkiveras. Hammarby har lämnat in protest och kräver att matchen skall spelas om.

Efter att själv ha tittat på bilderna, matchklockan och sekretariatets protokoll idag så kan jag bara konstatera att ett grovt fel gjordes. 3-0-målet gjordes när Hammarby skulle varit två man mer.

Vad ska beslutet efter protesten bli då? När jag funderar på vad ett beslut kan bli, så ser jag inte att Bandyförbundet kan besluta något annat än att matchens spelas om. Hur ska man annars göra? Hoppas nu att resten av vintern blir fri från ledsamheter av det här slaget.

I övrigt då? Som tippat så fick Frillesås sota för att Bollnäs klappade dit Villa i förra matchen. Villa vann nu enkelt borta.
AIK kämpade till sig en poäng hemma mot Vänersborg under sista halvtimmen.
Starkt.

Och Sandviken tog två viktiga bortapoäng mot Sirius idag med en klar seger.
Starkt även det mot Sirius som är mycket bra just hemma på Studenternas.

Kjell Anderstedt

* EN SÖNDAGSKOMPLETTERING TILL LÖRDAGSKRÖNIKAN

Sedan igår, då min ovanstående krönika skrevs, har ett par saker framkommit. Dels har Christer Persson i Bandyförbundets tävlingskommitté uttalat sig i media att det inte är troligt att man beslutar om omspel i matchen Västerås-Hammarby och dels har jag själv klockat när saker och ting hände i matchen i fredags, utan att lita till den ofta osäkra tiden på matchklockan i arenan eller TV-sändningens matchtid, som dessutom startades först efter en hel minuts spel i andra halvlek!

Vad var det egentligen som hände och när?
Joel Engström fick 10 minuters utvisning i slutet av första halvlek och han satt av de första 40 sekunderna innan pausvilan. VSK ledde med 1-0. Han skulle således vara åter i spel i andra halvlek efter 54.20.

En minut in på andra halvlek gör VSK 2-0 när Engström sitter utvisad. Han släpps sedan in på isen igen redan efter 51.48, alltså 2 minuter och 32 sekunder för tidigt. Detta sker samtidigt som lagkamraten Stefan Edberg får en 10 minuters utvisning.

Efter 53.58 gör VSK 3-0 efter att laget under 2 minuter och 10 sekunder varit en man för mycket på isen eftersom Engström felaktigt var med i spelet. Målet bokförs av sekretariatet 54.45 eftersom alla händelser bekräftas först när spelet blåses igång igen.  

Varför påkallar inte matchsekretariatet domarnas uppmärksamhet när de släppt in Engström mer än två och en halv minut för tidigt? Det finns ju till exempel en fjärdedomare vid sidan av isen att kontakta för sådant. Hade det gjorts hade allt kunna rättats till direkt.

Det ska också sägas att det här fallet är unikt. De som jobbar i sekretariaten är ofta väldigt rutinerade och kunniga och har ett bra samarbete med domarna. Därför rättas misstag som begås oftast till så fort som möjligt och framför allt under pågående match. Men här gick det väldigt fel.

Till sist, vad kan beslutet protesten bli?
Det finns alltså inte stöd för omspel i tävlingsbestämmelserna. Domarens beslut i fakta som rör matchen är enligt spelreglerna slutgiltiga. Fel som begås av matchsekreterare ses som ett sådant fakta som rör matchen och kan därför inte leda till omspel.

Om matchsekretariatet gör ett fel så förutsätter alltså spelreglerna att det rättas till av domarna så fort felet upptäcks under matchen. Här har felet inte alls rättats till och då blir ju konsekvenserna värre, när till och med ett felaktigt mål får göras.

Under måndagen beräknar Bandyförbundet att ta ställning till Hammarbys protest.

Oavsett vilket beslut det blir så är det nog en del som har anledning att ta lärdom av det som hände i Västerås i fredags.

Anderstedt: Bollnäs har Villanycklarna och Åby/Tjureda har en poäng

, ,

KRÖNIKA Onsdagskvällen fortsatte ge oss älskare av skrällar och segrar för nederlagstippade lag nya glädjeämnen.
Åby/Tjureda tar sin första elitseriepoäng någonsin.

Efter en heroisk kämpainsats i nya hemmaarenan så tar laget in ett tvåmålsunderläge i de sista skälvande minuterna i mötet med IFK Motala.

Underläge 2–4 då Andreas Lysell gör 3–4 i 90:e minuten och sen måltjuven Filip Bringe 4–4 i 94:e.
Grattis Åby/Tjureda till första poängen, men förhoppningsvis inte sista!

Vetlanda knep båda poängen mot Mesta mästarna på hemmaplan.
VSK har inte visat en riktig styrka hittills och har nog en del kvar innan man når sin ordinarie högre nivå.
Men Vetlanda gör en mycket stark match och leder i stort sett hela tiden.
Hade till och med 4–0 innan VSK kom in i matchen.

Hammarby-Edsbyn 1-1 efter drygt 20 minuter och sen blev matchen en lång tillställning av målmissar och inte direkt en uppvisning i pigg anfallsbandy utan istället en match hammarby- och edsbyfansen vill glömma.

Vänersborg är starka på hemmais. Denna kväll hade inte Sirius något att hämta. Det kan mycket väl bli så att Vänersborg med hemmaborgen i ryggen kommer att knäppa flera av lagen och ta sig upp på slutspelsplats istället för att, som i vintras, få spela slutspelskval.

Broberg hade inga problem med AIK. Solnalaget hade förtvivlat svårt att få till spelet.

Det verkar som att Andreas Bergwall har en del jobb kvar innan han lyckas samordna de olika bandykulturerna i sitt lag. Det är sannerligen en högkvalitativ uppgift att få svenska, ryska och finska toppspelare att fungera som en väloljad gemensam styrka.

Men lyckas han med det så kan AIK säkert plocka tillräckliga poäng för fortsatt elitseriespel framåt våren.

Jag valde att skriva om det roliga till sist. Ja, inte för de blåvita fansen förstås.
Men ni vet redan vad jag tycker om när det nederlagstippade laget fäller ett stort byte.

Å Bollnäs gjorde det igen.
Det är tydligen Bollnäs som har nycklarna till Villalåset!

Förra säsongen var det endast Bollnäs som lyckades besegra mästarna. Men då var det hemma på Sävstaås. Inte många trodde att Bollnäs skulle lyckas igen, dessutom i mästarlagets hemmahall. Väldigt starkt att nu vinna där också.

Ett välorganiserat försvarsspel och att lyckas på åtminstone två av målchanserna gav Bollnäs Villa det första nederlaget i vinter. Och har man dessutom en lysande sista utpost i Pertti Virtanen så är allt igenbommat bakåt.

Villa hade förtvivlat svårt att få till ett vägvinnande anfallsspel. Massor av missade passningar som gav Bollnäs kontringslägen ett flertal gånger.
Johan Esplund saknades i hemmalaget, men det ska inte påverka spelet så här mycket.
Villa måste ha råd att ha någon stjärna borta.

Den här säsongen tror jag dock inte att Bollnäs blir enda laget som knäpper Villa Lidköping.
Bara en känsla jag har. Den här onsdagskvällen gör att, åtminstone jag, tror att fler lag än Bollnäs kan tvinga mästarna till nederlag.

En man måste dock lyftas i hemmalaget.
Sällan har väl juryn som utser bästa spelare i Villas hemmahall gjort ett så gott arbete som denna kväll.
Hemmamålvakten Jesper Thimfors och bollnäskeepern Pertti Virtanen fick pris som matchens lirare.

Jag måste också passa på att lyfta ett varnande finger till alla elitserieförsvar inför fortsättningen av serien: Christian Mickelsson! Han slog en bedrövlig straff i magen på Thimfors men blev trots det matchhjälte.
Spelar han inte VM i vår blir jag oerhört besviken.

Kjell Anderstedt 

Anderstedt: Sicken bandykväll det blev

, ,

KRÖNIKA Jag har ingen insyn i min lägenhet. Det är jag oerhört glad för ikväll, ni anar inte. Hade jag insyn hade förmodligen någon av mina portugisiska grannar kontaktat de sociala myndigheterna för att ta hand om en galen svensk psykopat.

Ja, herreminje…Sicken bandykväll det blev. Självklart är alltid den bästa behållningen att på plats få uppleva bandy, höra skären, njuta av passningarna och uppleva stämningen. MEN det är absolut inte fy skam att som ikväll använda alla upptänkliga digitala verktyg för att kunna följa alla matcher.

De här fyra matcherna fick jag följa i en modern mix mellan teve, dator, padda och mobiltelefon och den gav ju allt som man kan tänka sig. Toppmötet i Edsbyn i en match som hade allt av njutbar bandy i hög fart och två enormt kompetenta lag.

På Studenternas verkade matchen avgjord efter att Sirius gjort 4-0 efter 20 minuter, men icke. Åby/Tjureda var väl seriens hittills mest utdömda lag att åka genom halva Sverige för bortamatch mot Bollnäs. Men så som laget stred och gav hälsingarna en riktig fajt. Vetlanda imponerade när man stod upp mot AIK på Bergshamra. Men vi tar det i tur och ordning.

I bandykyrkan i Edsbyn laddades det för den här säsongens första stormöte. De självklart tippade finallagen Edsbyn och Villa. Om vi gladdes mycket åt publiksiffrorna i premiäromgången så var väl publiktillströmningen i Edsbyn den enda besvikelsen ikväll. 1 443 personer är lite för svagt för en sån fajt. Och matchen var värd betydligt flera åskådare.

Den hade allt, precis allt. Det var fart och fläkt, spänning ganska länge, grinigt och känslor i alla fall i första halvlek och briljanta individuella prestationer. Tipset att de här två lagen kommer att gå kanske längst i mars känns bara starkare. Men sett till hela matchen var det en rättvis seger för mästarna. Laget tog hand om spelet stora delar av andra halvlek och visade varför man är mästare.

Matchen på Studenternas blev helt makalös. Sirius körde över Broberg de första 20 minuterna och klämde in 4-0 innan söderhamnarna hade fattat att matchen ens börjat. I den andra halvleken förändrades matchbilden fullständigt. Det var i stort sett ett lag på banan. Broberg pressade och det vete sjutton om de inte nu har svenskt rekord i missade målchanser.

Inget lyckades, vare sig frilägen, hörnor eller skott i öppna lägen. Men till sist fick Broberg hål på Sirius och sen knaprade man in på underläget. För oss som gillade dramatiken tyckte det var synd att 4-3-målet kom när det bara var en minut kvar av tilläggstiden. Var det en rättvis siriusseger? Ja, det vete sjutton. Men starkt var det av hemmalaget ändå och jag har varnat för uppsalalaget tidigare och gör det igen.

Vetlanda utmanade AIK direkt i bortamötet i Stockholm. Niklas Gälman gjorde 0-1 redan efter 5 minuter. Men sen blev det inte spelet och målen som kom att dominera den här tillställningen. Första halvleken hade fem 10-minutersutvisningar och andra halvleken 8. Hela 130 utvisningsminuter på 90 minuters bandy (!)…

Det är klart att det då blir tillfälligheter som avgör. Helt klart var det hemmalaget AIK som förlorade mest eftersom gnaget hade 8 av de 13 tiominutersutvisningarna. Det håller inte om man skall plocka poäng i elitserien. I 80 av matchens 90 minuter satt någon svartgul på botbänken. Här får nog Bergwall ta ett rejält snack med laget om man ska stå upp mot lagen i högsta serien.

Vem hade tippat att Åby/Tjureda skulle skaka Bollnäs? Ingentror jag. Jag trodde det skulle bli en kross. I snökaoset på Sävstaås avgjordes matchen i 3 halvlekar om 30 minuter. Åby/Tjureda hade som bäst ett 4-3-underläge efter drygt två tredjedelar. Men att Bollnäs nu vann var långt ifrån den viktigaste segern för bollnäsbandyn den här veckan.

Den absolut största segern på väldigt länge uttalas istället BRO 4:4. Jag säger bara Bro 4:4. Det är detaljplanen för det gamla SJ-området i Bollnäs. Den har blivit överklagad, men häromdagen så kom domen att överklagan avslogs. Detaljplanen som överlevde denna överklagan innebär nu att det är grönt ljus för en bandyhall i Bollnäs.

Samhällsbyggnadsbolaget får nu köpa fastigheten av Bollnäs kommun och bygga den hall som det pratats om sen Snoddas dagar. Om Åby/Tjuredas hallbygge är bandyhistoriens snabbaste så är Bollnäs bandyhall ett resultat av världshistoriens längsta hallprocess. Äntligen! Grattis Bollnäs GIF! Å tack Åby/Tjureda för en riktig kämpainsats!

Kjell Anderstedt 

Resultat, fredagens elitseriematcher

AIK-Vetlanda 2-3 (1-1)

Mål, AIK: Jimmy Jansson, Patrik Nilsson.
VBK: Niklas Gälman, Axel Ekholm, Patrik Johansson.

Bollnäs-Åby/Tjureda 5-3 (3-1)

Mål, Bollnäs: Christian Mickelsson 3, Christoffer Fagerström, Per Hellmyrs.
Åby: Andreas Lysell 2, Viktor Johansson.

Edsbyn-Villa 3-5 (1-1)

Mål, Edsbyn: Mattias Hammarström, Jonas Edling, Matteus Liw.
Villa: Martin Karlsson, Tim Persson, Martin Andreasson, William Arvidsson, Jesper Eriksson.

Sirius-Broberg 4-3 (4-0)

Mål, Sirius: Teemu Määttä, Simon Karlsson, Nils Bergström, Kalle Mårtensson.
Broberg: Martin Söderberg, Erik Jonsson, Vadim Arkhipkin.

Anderstedt: Vad hände i Bollnäs omklädningsrum under pausvilan?

, , , , , ,

KRÖNIKA Fortsätter Elitserien på det här sättet så blir det en underhållande vinter. Det inte bara svänger från match till match, utan också från den ena stunden till den andra under matcherna. När ett lag ser ut att ha kontroll på grejerna så svänger det över till motståndarlaget.

För oss som gillar när det oväntade och överraskande sker så är det precis så här vi vill ha högsta serien.

Det är ju det förväntade och statiska med givna segrar och förluster som gläder endast det vinnande lagets fans.
Men vi andra får vårt lystmäte när det oväntade inträffar och det på förväg förväntade stryklaget skräller.

Samtidigt lider man lite med en tränare som Svenne Olsson i Bollnäs som ser laget lira efter ritningarna i första halvlek denna tisdagskväll och precis alla spelare tappar koncepterna helt efter paus.
Svenne fick nog ett tjog nya gråa hårstrån under andra halvlek.

Vad hände i Bollnäs omklädningsrum under pausvilan?
Laget föll ihop som ett korthus i Vänersborg. Man har 1-0 i paus och har bjudit publiken på ett underhållande anfallsspel under de första 45 minuterna.

Sen får vi uppleva en total scenförändring i andra när Vänersborg plötsligt hittar det spel man letade efter redan när Sandviken tog en enkel seger i premiären i Vänersborg. Samtidigt som Bollnäs helt tappar sitt.

Tur att Bollnäs åtminstone hade samma dräkter efter paus, annars hade man trott det var något division 2-lag som förirrat sig in i Arena Vänersborg.

Nej, jag är inte orolig för Bollnäs, men höjde lite på ögonbrynen. Kapaciteten finns där och det finns risk att Åby/Tjureda får sota för det här på Sävstaås på fredag.

Svängigt värre var det också i arenan i Söderhamn där Broberg visade upp ett frejdigt offensivt spel mot Västerås och hade 2-0 redan efter dryga halvtimmen. Här funderade åtminstone jag om VSK skulle krokna precis som i premiären mot Sirius.

Men VSK är VSK. Vinnarskallarnas hemvist på jorden. Trots att Broberg, efter att VSK gått upp till 2-2, på nytt tar ledningen med 3-2 så ger sig inte grönvitt.

Innan slutsignalen går så har västeråsarna gjort 3-5 i slutminuterna.
Robin Andersson hade en riktig kanonkväll när han satte tre mål i andra halvlek.

Såg en undersökning häromdagen att Elitserien i bandy är den sjunde mest populära ligan i landet.
Många jublade över den placeringen.
Jag tyckte det var en överraskande låg placering.

Att bandyn skall vara populärare än elitserien i speedway och ligorna i innebandy och korgboll är ju självklart.
Här finns det placeringar att knipa om vår högsta serie fortsätter så här underhållande i vinter.

Jag skrev redan innan serien att jag tror att elitserien nu blir jämnare än på länge. Det är ganska lätt att utse ett par topplag i Villa och Edsbyn, men sen blir det strid på kniven och här kommer många av lagen att slå varandra.

Och jag som vill få underhållning och spänning är verkligen nöjd så här långt.
Det är förstås en rumphuggen tabell så här långt, men att se Sirius i topp efter två matcher är kul.
Det kommer säkert ännu mer blåsvarta fans till Studenternas nu.

Jag utnämnde i en tidigare krönika Siriusklacken till Sveriges bästa.
Vet att en och annan höjde på ögonbrynen då. Det finns ju andra arenor som har betydligt större publik, hur kan man då skriva så om Siriusklacken?

Jag har varit på de flesta arenor i Sverige.
Å alla vet vi ju att storleken inte har någon betydelse, känslan och inlevelsen är såklart viktigare, även i bandy.
Sirius supporterskara har en unik kärlek till sitt lag.

Det som skiljer uppsalafansen från nästan alla övriga är att de stöttar laget när det är som viktigast. När laget ligger under!
På många arenor hör man fansen så länge laget leder och spelar bra, där gör Siriusklacken skillnad.

Jag minns en gång för ett par säsonger sedan när jag TV-refererade Sirius-Sandviken. Sandviken spelade ut Sirius och gjorde tvåsiffrigt.
Vad gjorde hemmaklacken i det prekära läget? Dom sjöng i högan sky om sitt lag! I love it!

Får vi bandyälskare andas ut något till helgen då?
Nej nej, inte när onsdagskvällen innehåller underhållning som Villa-Hammarby, SAIK-Edsbyn, AIK-Sirius, Åby/Tjureda-Frillesås och Vetlanda-Motala.
Halleluja!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Tre styrkebesked och två rejäla premiärfloppar

, ,

KRÖNIKA Så är vi då äntligen igång efter månader av förberedelser, från barmarkslufsande till cuper där lagen fått mäta sina försäsongskrafter. Nu ligger en hel elitseriesäsong framför oss och tänka sig, det här kan bli väldigt roligt. Mycket känns spännande och oförutsägbart i vinter.

Redan premiärkvällen på fredagen blev det precis så. Tre positiva utropstecken från lag som imponerade och två rejäla floppar av lag vi hade förväntat oss betydligt mera av.

Två matcher motsvarade helt mina förväntningar. Att Bollnäs skulle dra sig segrande ur premiären hemma mot AIK och att Hammarby skulle klara av Åby/Tjureda på Zinken var såklart också helt i sin ordning. I de matcherna var skrällarna långt borta.

Tre lag som gav rejäla styrkebesked i premiären var Sirius, Edsbyn och Sandviken. Skrällen stod Sirius för som manövrerade ut Västerås i den grönvita hemmahallen. Sirius visade en kul och imponerande respektlöshet som gav en överraskande bortaseger.

Sirius kan bli riktigt kul att se i vinter. Inte minst hemma där publikstödet är bandysveriges otvivelaktigt bästa. Att dessutom göra 7 mål borta på VSK var särskilt imponerande.

Edsbyn är lika bra som större delen av försäsongen talat om, även om även Byn blandat starka insatser med litet blekare. Den imponerande lagmaskinen gjorde dock processen kort med Broberg, även om motståndet på fredagskvällen var mer än lovligt tamt.

Sandviken som med sitt till vissa delar nya lag inte direkt är topptippade visade upp ett starkt, snabbt och väloljat passningsspel borta mot Vänersborg, kombinerat med tätt försvarsspel. Laget dominerade under den större delen av matchen och Vänersborg hade mycket svårt att få till ett ordnat anfallsspel.

Jag måste ändå utpeka två riktiga floppar denna fredagspremiär, Västerås och Broberg. Västerås hade alla väntat sig mer av i hemmapremiären och att släppa in hela sju mål var blekare än lovligt mot Sirius. Att Edsbyn slår Broberg hemma hade alla väntat sig, men att Broberg dessutom klappar igenom totalt och släpper in tvåsiffrigt. Det får inte hända, inte ens mot Edsbyn.

En sensationell målskytteanalys förtjänar också sin plats. Denna fredagskväll gjordes de 41 målen av 32 olika spelare (!)… Målskyttet var alltså enormt utspritt. Edsbyn hade 7 olika målskyttar vid de 10 målen mot Broberg. Hammarby hade 6 olika målskyttar i 7-0-segern mot Åby/Tjureda och Sandvikens målskytte kommer tydligen bara att få en förändrad profil i vinter mot tidigare.

5 mål mot Vänersborg och 5 olika målskyttar! Även i målexplosionen i Rocklunda med 13 mål så hade Sirius fem målskyttar vid sina 7 mål och VSK spred 6-målskyttet på fyra spelare. Detta är något riktigt roligt för Elitserien! Måtte det fortsätta så, då blir matcherna väldigt sevärda när många spelare kliver fram som målskyttar.

Nu fortsätter den något rumphuggna första elitseriehelgen med Villa-Vetlanda sent lördag kväll och på söndag Sirius-Åby/Tjureda. Allt annat än hemmasegrar där är förstås fullständigt otänkbart.

Kjell Anderstedt

Tillman: Äntligen dags för den vackraste vintersporten vi har i Sverige

,

KRÖNIKA Äntligen, härligt, underbart — jag skulle kunna fortsätta leta ord på hur jag känner inför det som komma skall. Man skulle kunna dra paralleller med ett litet barn som sitter framför julgranen tittande på en massa julklappar dagen innan julafton för hur jag känner mig inför elitseriepremiären.

Efter x antal timmars barmarksträning, träningsmatcher och olika typer av cuper, så är det äntligen dags för de fjorton lagen i årets upplaga av elitserien i bandy att påbörja resan mot en final och ett eventuellt firande av ett SM-Guld på Studenternas i mars månad.

Men jag tänker faktiskt redan nu sticka ut hakan och säga att jag tror det kommer stå mellan fyra lag: Villa-Lidköping, Västerås, Edsbyn och Bollnäs.
Förutsatt att alla av dessa lag klarar sig från skador. 

Detta grundar jag helt enkelt på att dessa lag har en bra trupp samt det där lilla extra som krävs för att vinna ett SM-guld. Men som jag har nämnt vid några andra tillfällen så är det ju faktiskt inte på papperet som matcherna avgörs utan på spelplanen. Självklart finns det fler lag som vill vara med och kriga om guldet, men de lagen ser jag mer som underdogs till att vinna. 

Dock tycker jag inte att vi ska gå händelserna så långt i förväg redan nu utan istället fokusera på vad som sker under fredag och lördag kväll.
När det äntligen är dags för säsongsstart för den vackraste vintersporten vi har i Sverige.

Jag kommer sia lite kring hur matcherna slutar i helgen.

***

Motala-Frillesås

De här lagen drabbades samman under World Cup i Sandviken för drygt tre veckor sedan och då blev det halländsk seger. Så här har Motala möjlighet att få till en snabb revansch men då krävs det att de blåvita grabbarna hittar tillbaka till fjolårets prestationer. Motala kommer säkerligen att bjuda upp till dans men jag tror tyvärr inte att det kommer räcka denna gången heller. Jag tippar att Frillesås vinner matchen med 4-2.

Hammarby-Åby/Tjureda

Som alltid när det gäller Bajen, så har de ju väldigt svårt att få träna på Zinken då det saknas is, vilket har lett till att laget fått flytta runt en hel del på försäsongen för att hitta träningstider på någon form av is, hockeyhall eller bandyplan.
Men förhoppningsvis finns det is på Zinken på fredagen när det är dags att ta emot elitserienykomlingen ÅbyTjureda.

Även om Bajen inte har övertygat på försäsongen så tror jag att stockholmarna vinner den här matchen ganska enkelt.
Om det nu finns någon is att spela på…
Jag tippar att Hammarby vinner med 7-2 där nyförvärvet Ted Bergström stänker in flertalet mål.

Edsbyn-Broberg 

Här har vi nog stora snackisen. Ett hälsingederby redan i första omgången.
Vilken tillställning detta kan bli, både på planen och på läktarna.
Om vi ser till hur dessa lag har presterat på försäsongen så tycker jag att Edsbyn började väldigt bra där man bland annat tog hem Svenska Cupen för att sedan övergå till att inte alls prestera i World Cup.

Därför ska det nu bli intressant att se vart Edsbyn står i dagsläget, framförallt när jag nu har sagt att Edsbyn mycket väl kan vara ett av lagen som vinner SM-guld längre fram. Tittar vi på Broberg så tycker jag ändå att de har gjort en helt okej försäsong resultatmässigt utifrån deras trupp och vilka motståndare man har stött på.

Broberg kan mycket väl skrälla i den här matchen men jag tror ändå att det blir Edsbyn som går segrande ur detta derby. Edsbyn vinner med 5-3.

Vänersborg-Sandviken 

På förhand känns den här fajten väldigt oviss då jag tycker att Saik inte har lyckats fylla luckorna efter sina tongivande spelare som man tappade inför den här säsongen. Samt att Vänersborg alltid brukar vara bra mot Saik på hemmaplan. Dessutom kommer Vänersborg från en väldigt imponerande insats i World Cup där laget precis missade slutspelet. Med detta sagt så tror jag att matchen slutar 4-4.

Västerås-Sirius

Intressant möte! Fjolårsfinalisten VSK kommer till den här matchen med ett ”silver” i Svenska Cupen och ett bra genrep i World Cup där man missade slutspelet med ett hårsmån. Vad gäller Sirius så ska det bli väldigt intressant att följa detta gäng i vinter då jag tror att de har hittat en nytändning i klubben och det finns en tydligare rollfördelning i truppen.

Trots detta så kommer Västerås att bli en svår nöt att knäcka för Uppsalalaget. Men jag blir inte förvånad om det blåsvarta gänget ger VSK en match in i det sista. Mitt tips blir 6-4.

Bollnäs-AIK 

Det här kan bli en bra tillställning. Ett Bollnäs som för tillfället är bäst i världen och ett AIK som gör sitt första framförande i den högsta serien. Att Bollnäs lyckades vinna World Cup är ett riktigt styrkebesked av hälsingelaget och jag tror att detta är någonting som de kan ha med sig som motivation in i flera matcher framöver.

Vad gäller AIK så har man verkligen inte legat på latsidan under Silly Season då man har lyckats få in en hel del världsspelare i truppen. Sen hur det har gått till tänker jag inte skriva någonting om, så har jag ingenting sagt.
Oavsett vad så finns det både spelare i Bollnäs och AIK som kan avgöra en match på egen hand och det skall bli mycket intressant att följa den här matchen på fredag.
Mitt tips blir 4-2 till Bollnäs.

Villa-Lidköping-Vetlanda 

Detta är den enda match som kommer att avgöras under lördagskvällen, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Under World Cup drabbades Villa av några skador på sina nyckelspelare (Johan Löfstedt, Martin Johansson och Petter Björling).
Självklart är detta någonting som kommer att påverka laget inledningsvis av säsongen även om Björling ser ut att vara tillbaka.

Men när Villa väl får tillbaka Johansson och Löfstedt så kommer man precis som förra säsongen bli väldigt svårstoppat. Samtidigt tror jag inte att skadorna kommer vara avgörande i den här matchen då man trots allt har ett bättre lag än vad Vetlanda har. Därför tror jag att Villa vinner med 6-3.

Avslutningsvis vill jag bara säga: let’s get ready to rumble!

Joakim Tillman

Wikström: Så blir mitt slutgiltiga tips

, ,

Elitserien.

All väntan är över.
Elitserien i en vacker sport knackar på.
Och vi släpper in den i vår gemensamma värme.

Frågorna är många.
Svaren har ingen.
Spekulationer och tips.
Rykten och sanningar.
Upp till bevis.

Vilka vinner?
Många säger att guldet stannar i Lidköping vid Vänern.
Det är mycket möjligt att så blir fallet men många äro dess utmanare.
Utmanare som med vässade tänder och hungriga ögon står på lur.

I en by i Hälsingland känner man, sedan många år tillbaka, igen doften av guld på långt avstånd.
Nu kommer den doften smygandes genomskogar och över åkrar.
Edsbyn räknas som en av hårdaste nötterna att knäcka för de övriga guldspekulanterna.

Bara ett misslyckat frislag därifrån ligger en orange gynnare och lurar.
Bollnäs, med fräna nyförvärv, vann nyligen World Cup och tuppkammen växte.
Ska absolut inte räknas bort.
Nestor Andreas Westh är hungrig på ett gul i orange tröja.
Om planeterna ligger rätt och abborrens fenor säger ja så kan det gå vägen.

En grönvit sportklubb i gurkornas stad är lite sugna på att ta revansch för förlusten i den senaste upplagan av Bandyfinalen.
VSK är alltid VSK och de kommer garanterat vara med långt fram i våren.

Några som säkert vill ha en lång säsong är Sandviken.
Ett Sandviken som kommit starka ur de senaste årens turbulens gällande debet och kredit.
Nu säger sig klubben ha räknat igenom varenda liten sekin och känner sig redo för framgång.

Inget nytt på toppen av elitseriens berg?
Ingen varningsskylt för någon skräll?
Eller som travfolket säger, någon fidus.
Nä, jag tror icke det.
Tyvärr.
Tror bandyn skulle må bra av något nytt som utmanar.
Någon som ligger i tredje par invändigt, rycker örontussarna och bryter sig ut under sista delen av upploppet.

Hammarby brukar ju kunna det här med bandyspel.
Har dock haft en grådaskig höst.
Har med smal trupp stått på näsa i cupspel.
Slutspel då?
Ja.

I trappan till den sjätte platsen till slutspelets ädla våning är det trångt och svettigt.
Många gör upp om portvaktens gunst.
Vem får komma in?
Vem får kalla handen upptryckt i ansiktet?

Vänersborg med en Emil Viklund i nyslipad form.
Broberg med sin hall, vässar klorna efter senaste säsongens slutspelsmiss.
Sirius, just nu utan is på Studenternas men med Ted Haraldsson.

Vetlanda, ett lag som alltid reser sig trots motvind, motsol och uppförsbacke under Silly season.
Motala, överraskning i våras då man via åttondelsfinal, typ, nådde kvarten där dock Villa blev för svåra.

AIK, laget det stormar kring.
Nykomlingar som värvat klass.
Nykomlingar med underkänd hemmais.
Nykomlingar som synas i varenda söm.
Patrik Nilsson ska göra tusen mål.
Pavel Ryantzaev ska göra detsamma.
Kommer bli en obehaglig överraskning för många.
Kommer ställa till det för många.

Slutspel?
Ja, nä, kanske.

Att ur den gruppen sia om vem som lyckas eller misslyckas är lika lätt som att förstå rymdens  gömmor och hemligheter .
Svarta hål och galaxer.
Magnetosfärer och jonosfärer.

Och i det mörka, kalla, dyiga bottenträsket.
Det träsk som slukar hänsynslöst.
Skoningslöst sluter det sitt bottenlösa, mörka, djup kring förlorarens kropp.

Frillesås, klarade sig undan besten med nöd och näppe.
I ett kvaldrama klarade sig hallänningarna med en pinne före elitseriekollegan Falu BS.
Klang och jubel på Sjöaremossen, avgrundsdjup svärta på Lugnet.

Åby/Tjureda, en frisk fläkt med landets bästa supportrar.
Hela bygden ställer upp för de gulklädda.
Man säljer lott, man syr en vante, man bygger en hall i rekordfart.

Jag är stum av beundran för den energi och framåtanda som virvlar omkring där nere vid Helgasjöns strand.
Att föreningen dessutom ser till at man har rätt nivå i pengakistan är beundransvärt.
En tumme håller jag på nykomlingarna 139 mil från Kalix.

Mitt slutgiltiga tips blir.

1. Villa/Lidköping
2. Edsbyn IF
3. Västerås SK
4. Bollnäs GIF
5. Sandviken AIK
6. Hammarby IF
——————–
7. AIK
8. IFK Vänersborg
9. Broberg/Söderhamn IF
10. Vetlanda BK
——————
11. IK Sirius
——————-
12. IFK Motala
13. Åby/ Tjureda
———————-
14 Frillesås BK

I finalen på Studenternas den 21 mars gör titelförsvarande Villa och utmanaren Edsbyn upp.

Pokalen får lyftas av……………….lagkaptenen i det lag som vinner.
Guldfirandet kommer gå av stapeln på torget i Lidköping……eller Edsbyn.
Det är omöjligt.
Helt omöjligt.

Men okej.
Villa.

Tack för ordet.

Stefan Wikström

Anderstedt: Det känns väldigt ovisst, trots att några favoritlag skiljer ut sig

, ,

KRÖNIKA Nu är vi bandynördar spända på den stora bandybegivenheten — elitseriestarten!
En del spännande saker har hänt under försäsongens cuptävlande. Men nu lämnar vi det snabba spelet bakom oss. Det som gör att du genom att fokusera på några få matcher, spelade under kortare speltid och med utrymme för att enstaka skrällar som får betydelse.

Nu väntar Elitseriens 26 omgångar med efterföljande slutspel med full speltid, 2×45 minuter, innan lagen kvalificerat sig för slutspel, elitseriekval och nedflyttning.

Vi har fått en del signaler från Svenska cupen och World Cup som vi tar med oss när vi nu värderar lagens möjligheter. Och en del överraskande besked. Villa har visat sig vara i alla fall stundom mänskligt. Nådde inte final i någon av cuperna, även om straffavgörandet mot Bollnäs i World Cup naturligtvis var hårfint.

Edsbyn vann välförtjänt Svenska cupen, men föll pladask i World Cup och blev utskåpat av hälsingekollegan Bollnäs. Västerås gjorde egentligen bättre ifrån sig i World cup än slutresultatet visade och det hängde bara på ett plusmål.

Nu har lagen haft säsongsupptakt i Uppsala för att beskriva sina chanser och tippa vilka lag man tror på i vinter. Allt fler lag får inomhushall, vilket såklart jämnar ut förutsättningarna. De som inte har hall kommer efter i starten på säsongen, men har också ett starkt minus under en lång säsong med skiftande väderförutsättningar.

I tippandet höjer naturligtvis alla Villa till skyarna. 13 av 14 tränare tror på Villa i SM-final. I de flesta fall därför att man tror det. I några fall är det ren taktik för att slippa favoritskapet själv.
Det är alltid bekvämt att inte vara favorit.

Jag tror att Elitserien kan bli jämnare och mer spännande än på länge. Det jag grundar det på är att det känns väldigt ovisst, trots att några favoritlag skiljer ut sig. Det är många lag som kommer slåss om slutspelsplatserna och det är väldigt få lag som redan från början kan räknas bort som bottenlag.

Det gör att massor av matcher i vinter kommer att vara spännande och lagen kommer att slå varandra hej vilt, tror jag. Som jag ser det har vi tre givna topplag. Villa som favorit, men också Edsbyn och Bollnäs ingår i den givna topptrion med starka nyförvärv. Så Bollnäs och Edsbyn kan inte värja sig mot favoritskap.
Jag har skrivit det tidigare, men gör det igen; hälsingebandyn blir särskilt sevärd i vinter.

Många övriga lag har fått vissa nyförvärv, men har också tappat tunga spelare. Därför tror jag att fajten om övriga fem slutspelsplatser blir stenhård. Tidigare givna lag som VSK, Hammarby och Sandviken är försvagade med mindre spelartrupper.

De har släppt dominerande spelare, men inte haft råd att värva nytt i någon större utsträckning. Möjligen kan Västerås skilja ut sig och ansluta till de tre topplagen som tippat slutspelslag. Men försök att tippa fyra slutspelslag bland övriga den som kan. Hammarby, Sandviken, Vänersborg, Vetlanda, Motala, Broberg, AIK och Sirius?
Många spännande drabbningar är att vänta.

Nu blir det ändå två lag som på förhand får det tuffast, tror jag,. Frillesås och Åby/Tjureda. För nykomlingen AIK har genom att gå till kvartsfinal i World Cup och final i ExTe-cupen i Ljusdal visat att med nya stjärnor kommer man att kunna skrälla mot vilket lag som helst.

Att ha en stabil verksamhet med en ekonomi i balans är en överlevnadsfråga, långt viktigare än en enstaka framgång. Flera storklubbar genomgår nu en uppfriskande reningsprocess bort från den ekonomiska doping som hållit dom på topp länge.

Men det som nu oroar i bandysverige är alla rykten om AIK:s ekonomiska förehavanden.
Vad är sant och inte?
Snart nog lär vi få svaren.

Kjell Anderstedt 

Anderstedt: Mickelsson finalhjälte när Bollnäs var hundraprocentigt

, , ,

KRÖNIKA Bollnäs GIF tog hem World Cup-titeln för andra gången i historien. Den första gången var 2005. Segern var ytterst välförtjänt då Svenne Olssons mannar imponerade från första till sista skäret.

Bollnäs började med att skåpa ut Edsbyn efter konstens alla regler. Sen fortsatte segertåget och lagets moral stärktes efter varje seger. Bollnäs är känt för ett stabilt försvarsspel men nu uppvisade hälsingelaget även en vass offensiv. Inte minst tack vare värvningarna av Christoffer Fagerström och Daniel Mossberg.

Sista hindret var det ryska stjärnlaget SKA Neftyanik som var turneringens riktiga storfavorit. Men i finalen visade Bollnäs upp en total respektlöshet. Hade inte ens vett att anpassa sitt spel efter motståndaren. Så starkt trodde laget på det egna spelet och genomförandet var helt felfritt. Mycket starkt och imponerande.

Särskilt lyckosam var Christian Mickelsson som gjorde fyra mål i en World Cup-final. Ett minne för livet. Med den här insatsen stiger även förväntningarna på Bollnäs inför elitseriens start, inte minst från de egna supportrarna. Men respekten hos motståndarna lär också ha stärkts rejält.

AIK blev det stora utropstecknet genom att slå såväl Broberg som Hammarby och ta sig till kvartsfinal. De som kritiserade utökningen och inte ville ta in okvalificerade lag fick svar på tal. Åby/Tjureda spelade jämt med Edsbyn och Frillesås klappade dit Motala. De blev snarare kul inslag i turneringen än sänkte den.

Besvikelserna då? Ja, de tydligaste negativa intrycken fick vi av Edsbyn och Hammarby som inte alls stod att känna igen. När det gäller de ryska lagen så var Baikal Energy det som överraskade mig mest negativt och tog inte någon seger alls.

Sämst i hela turneringen var ändå finska Veiterä som i våras spelade i finska finalen där laget fick stryk av nya mästarlaget JPS från Jyväskylä. Veiterä skrapade inte ihop någon poäng alls i gruppspelet, fick alltså stryk i alla tre gruppmatcherna mot Jenisej, Västerås och Vänersborg och en skral målskillnad på 4 gjorda och 24 insläppta mål.

Vilket intryck gav vårt nya mästarlag då? Villa gick som en klocka genom gruppspelet och vann alla tre matcherna och blev tredje bästa gruppetta. Fick möta Sandviken i kvarten. Där uppstod inget problem, men sen stötte man på Bollnäs i semifinalen. Då blev det stopp, men först i straffslagningen efter den oavgjorda matchen.

Även om tränare Sixtensson förfogar över en stark trupp så lär tre skador på nyckelspelare bli kännbara en tid framöver. Inte så roligt facit för Villa att komma hem med tre skadade spelare från Sandviken i Johan Löfstedt, Martin Johansson och Petter Björling.

World Cup-turneringen de fem gångna dagarna i Sandviken blev en annorlunda upplevelse på flera sätt:

• Favoritlagen manövrerades ut och kom aldrig ens nära mästartiteln.
• 5 grupper inrymde 20 lag. Det skapade nytt moment när grupptvåorna inte automatiskt blev kvalificerade till kvartsfinalerna. Horribelt, utropade någon kritiker, ett nytt härligt spänningsmoment, hyllade andra.
• Att de två bästa lagen fick välja motståndare i kvartsfinalen gjorde att lagen inte kunde spela på resultat eller i förväg veta motståndare.
• Hela sex ryska storlag blev inbjudna och de flesta höjde turneringens kvalitet.

En arbetsgrupp utsedd av FIB, det internationella förbundet,har nu tillsatts för att förutsättningslöst ta fram ett underlag till beslut om hur och var det framtida World Cup skall spelas.

Det är klokt att titta på hur konceptet i Sandviken kan förnyas och göras än mer intressant för publik och deltagande lag. Det är lika klokt att titta på nya former för turneringen och till och med nya platser för World Cup de närmaste åren. Det är därför med spänning vi ser fram emot arbetsgruppens förslag som sen skall beslutas av FIB. Arbetet måste i vart fall säkert göras någorlunda skyndsamt så att arrangören i tid kan planera för en för bandyn i världen stor och viktig turnering.

Till sist en besvikelse i både Svenska Cupen och World Cup. Publiktillströmningen är för dålig. I Sandviken var det rent konstigt när de deltagande världslagen var fler än någonsin. Många kanonmatcher, men det lockade inte någon större publik. Nya idéer behövs, oavsett hur och var evenemangen skall genomföras framöver. Att tänka utanför den traditionella boxen är nog inte ett alltför dumt begrepp i sammanhanget.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: AIK har gett belackarna svar med sin andraplats

, ,

KRÖNIKA Det blev lite av ryssarnas fredag i Göransson arena. De båda storklubbarna Neftyanik och Dynamo Moskva blev de första lagen att ta sig till kvartsfinalspelet. De två lagen möttes också så sent som i våras i den ryska finalen i Super League. Då blev Neftyanik mästare genom att vinna finalen i tre raka matcher. Därför är det ingen överraskning att just de båda blev klara först till kvartsfinalerna.

Ytterligare ett svensk topplag fick lämna turneringen igår kväll när Hammarby skåpades ut av stockholmskollegan AIK. Precis som Edsbyn blev en total besvikelse så följde Hammarby i Edsbyns spår. En väldigt slätstruken insats och likt matchen Bollnäs-Edsbyn på torsdagskvällen så gick AIK ifrån väldigt lätt och det historiska derbyt kom av sig redan i första halvlek.

Det finns tre nyckelspelare som kommer att betyda mycket i AIK den kommande säsongen. Det är spelande tränaren Andreas Bergwall i målet som med sina strålande räddningar skapar en enorm trygghet i laget och det är spjutspetsarna Patrik Nilsson och Pavel Ryazantsev som kommer att avgöra många matcher.

Ryazantsev gjorde 4 och Nilsson 2 mot Hammarby. Dessutom har AIK med sin andraplats gett belackarna svar. De som kritiserade arrangörerna för att släppa in mindre bemedlade lag i finrummet i Göransson arena. Blir väldigt spännande att följa AIK fortsättningsvis i turneringen. Med den målskillnad laget skaffat sig så är jag ganska säker på att det blir kvartsfinal. Å bäva den gruppsegrare som väljer solnalaget som motståndare i kvarten.

Om vi tittar fram mot lördagens avslutande gruppspel så har Vetlanda ett gruppavgörande i egna händer. Smålandslaget tar sig an Villa. Nu är Villa skadedrabbat på två nyckelposter när både Martin Johansson och Johan Löfstedt är borta från resten av turneringen. Det kan göra att laget blir litet lättare att tas med.

Vetlanda slog ryska Baikal Energy, men det laget från öst har varit en stor besvikelse i turneringen, så det kan man inte säga är en riktig värdemätare.

Jenisej mot Västerås blev den kanske mest underhållande matchen hittills. VSK tog upp ett 0-4-underläge och skapade stor dramatik. Till slut vann Jenisej matchen med 6-5. Återstår att se om Vänersborg kan skaka Jenisej under avgörandets sista gruppspelsdag.

Bollnäs är det svenska lag som imponerat mest hittills och möter i sista matchen Uralski Trubnik i en ren gruppfinal lördag eftermiddag. Båda står på maximala 6 poäng och det kan mycket väl bli Bollnäs som går segrande ur den striden. Gör laget det så har hälsingegrabbarna ett synnerligen bra utgångsläge inför kvartsfinalerna. Laget kan till och med bli bästa gruppetta och få, som första lag, välja sin kvartsfinalmotståndare. 13-3 som nuvarande målskillnad kan räcka långt.

Nu går World Cup in i slutskedet och dramatiken tätnar. Publiktillströmningen till kvartsfinalspelet är nog beroende på om hemmalaget SAIK går dit eller ej. Efter ett tidigt 0-2-underläge mot Motala i vad som blev en nattmangling lossnade spelet och SAIK gick ikapp och ifrån till 6-2.

Efter att ha vänt tabellerna in och ut och upp och ner och studerat målskillnadernas innersta så börjar kvartsfinalisterna klarna. Kom ihåg att bara de 3 bästa grupptvåorna kvalificerar sig.

I grupp A vinner Villa gruppen vid seger mot Vetlanda. Vid småländsk seger är plötsligt mästarna utslagna. Grupp B är redan avgjord med Dynamo Moskva som segrare.
Grupp C får Jenisej som segrare och VSK som tvåa. I grupp D har Neftyanik vunnit och Sandviken är tvåa. I grupp E väntar en ren gruppfinal mellan Bollnäs och Uralski Trubnik. Här vinner Bollnäs.

När jag sammanför fakta med troliga scenarior och tänkta resultat så heter gruppsegrarna Villa, Dynamo Moskva, Jenisej, Neftyanik och Bollnäs. De tre bästa grupptvåorna blir AIK, Västerås och Sandviken.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Bollnäs ägde torsdagskvällen

, ,

KRÖNIKA Nu börjar det hända saker i World Cup-turneringen. Vissa förutsägelser som i alla fall jag hade efter onsdagsmatcherna kom på skam rejält. Och det fanns ett par särskilt olyckliga spelare under torsdagen.

Villaspelaren Martin Johanssons oturliga skada har redan omnämnts i annan text. I skrivande stund vet vi inte vilken skada han ådragit sig eller hur rehabiliteringstiden ser ut. Men det såg inte trevligt ut när han rullades av banan på bår. Den andre spelaren som inte kommer minnas den här dagen i det vackraste ljus är Nicklas Gustafsson i Frillesås.

I förlustmatchen mot Sandviken blev han först utvisad för fasthållning och sedan vräkte han ur sig sånt som inte passar i text. Det renderade honom ett grovt matchstraff.

Till betydligt trevligare prestationer från torsdagens 10 matcher. För enkelhetens skull kan vi ta det i bokstavsordning.

Grupp A
Villa Lidköping klev in i handlingarna och gjorde vad man skulle med ryska Baikal Energy, varken mer eller mindre. Stabila 6-4. Det andra rysslaget Vodnik hade inga problem med Vetlanda utan tog en säker 4-2-seger. Vodnik har varit starkt så här långt och kan knäppa Villa också med litet flyt. Dessa lag kommer att placera sig som etta och tvåa. Det känns säkert.

Grupp B
Hammarby hade chansen att se till att samtliga lag i gruppen hamnade 3 poäng inför sista omgången i morgon kväll. Nu var dock Bajen numret för kort mot Dynamo Moskva och står nu utan poäng inför de avgörande två matcherna. Trots det är det helt öppet om de två förstaplatserna i gruppen. AIK imponerar, var så när att ta poäng av Dynamo i första matchen och tog Brobergs i andra matchen.

Grupp C
Inte mycket att säga något om. Två matcher spelade, där Västerås först slog Vänersborg med uddamålet, 4-3. Sedan en riktig nattmatch Veiterä-Jenisej. Som blev turneringens riktiga utskåpning hittills. Finländarna hängde med ett tag. I andra halvlek var det kattens lek med råttan. 13-2 till slut för Jenisej.

Grupp D
Ryska mästarlaget Neftyanik vinner den här gruppen. Laget har bara Frillesås kvar. Kampen om andraplatsen står mellan Sandviken och Motala. Helt ovisst, men det lär bli tufft för det vinnande laget att ta sig till kvartsfinal som en av de tre bästa tvåorna. Båda har minusmål i nuläget så det blir kämpigt.

Grupp E
Torsdagens utskåpning kom i det hett emotsedda hälsingederbyt Edsbyn mot Bollnäs. Tror nästan lagen redan nu är trötta på att möta varandra. Matchen denna torsdag blev den fjärde matchen mellan lagen i höst. Vi trodde på en spännande kamp, men aj vad man bedrog sig. Det fanns ett lag på planen, Bollnäs gjorde en helgjuten match medan inget i Edsbyn stod att känna igen. 7-2 i målskillnad kan bli betydelsefullt i sluttabellen för båda lagen.

Under fredagen rullar World Cup vidare med en hel del spännande matcher. Vodnik-Villa är en kraftmätning. Både Vetlanda och Edsbyn skall mätas med ryssar, Baikal Energy respektive Uralsky Trubnik. Men fredagskvällen innehåller fyra kanonmatcher som också är betydelsefulla för utgången av grupperna. Broberg-Dynamo Moskva och stockholmsderbyt AIK-Hammarby blir väldigt avgörande för gruppen. Jenisej mot Västerås är en annan godbit liksom Sandviken-Motala som blir helt avgörande för vilket lag som tar andraplatsen efter Neftyanik.

Eftersom det inte räcker att bli tvåa för att gå till kvartsfinal så blir avslutet i grupperna under fredagen och lördagen mycket intressant.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Broberg kan spela hem minst andraplatsen

, ,

KRÖNIKA En storfavorit som höll och ett par andra som, om inte föll, så ändå gjorde ett blekt intryck när World cup startade på onsdagen.

Favoritlaget som höll var förstås Neftyanik som inte hade några problem att vinna öppningsmatchen mot hemmalaget Sandviken. Efter 3-0 i första halvlek så trodde vi nog att det skulle rulla iväg ordentligt i andra.

Neftyanik spelade en underhållande bandy med hög hastighet i skridskoåkningen och skicklighet i det snabba passningsspelet. SAIK försökte ideligen bygga upp anfall med stort deltagande som man brukar mot svenska lag. Det funkade inte alls mot en röd mur väldigt högt upp i banan.

I andra halvlek hittade Sandviken en del nycklar där man kunde dyrka upp Neftyaniks försvar. Melodin var snabba omställningar och kontringar på 2-3 passningar. Då visade även Neftyanik upp en del svaghet. Tremålsledningen från paus stod sig matchen ut eftersom slutresultatet skrevs till 6-3.

Stark insats av Neftyanik, men Sandvikenspelarna får vara nöjda med att marginalen bara blev 3 mål. Det kan ha betydelse i sluttabellen att hålla siffrorna nere. Slaget om andraplatsen i denna grupp D står mellan Sandviken och Motala. Vem som drar det längsta strået avgörs sent fredag kväll då de möts.

Broberg visade ingen respekt för Hammarby och var snabbt och aggressivt i anfallsspelet. Hammarby verkade lojt och litet segt. Gruppen verkar bli ett riktigt getingbo. Broberg bröt ner Hammarby och AIK störde den tippade gruppettan Dynamo Moskva, så nu blir gruppen superjämn och oviss.

Om Broberg visar lika lite respekt för Dynamo som AIK gjorde kan Broberg spela hem minst andraplatsen. AIK stod upp bra mot Dynamo in i det sista. Segern för Dynamo med matchens enda mål blev ändå snöpligt för Solnas stolthet eftersom målet kom i slutet av matchen.

Matcherna dag 2 blir väldigt spännande. Broberg-AIK och Hammarby-Dynamo Moskva i grupp B. Tippa utgången där den som kan.

Premiärkvällens sista match var helrysk med Vodnik och Baikal Energy i grupp A. Baikal Energy vann kvartsfinalen lagen emellan i ryska slutspelet i våras. Efter stora segrar för båda lagen i de inledande två matcherna så vann Baikal Energy en mycket jämn tredje match med 4-3 hemma i den blivande VM-staden Irkutsk.

Ett VM som förresten avgörs i månadsskiftet mars-april 2020. Men nu utkrävdes revansch direkt. Vodnik gick segrande ur striden med rättvisa 3-1, till stor glädje för de tillresta och röststarka fansen från Arkhangelsk.

Vad har vi för höjdpunkter under torsdagen då? Västerås-Vänersborg blir intressant vid lunchtid, de redan nämnda matcherna i grupp B förstås och Villa får mäta sig mot ryskt motstånd i sin första gruppmatch när mästarlaget möter Baikal Energy.

Men torsdagens verkliga höjdpunkt nås kl. 19.00 då den stora hälsingebataljen mellan Edsbyn och Bollnäs spelas upp i grupp E. Hälsingemöten är sällan lättippade och de här lagen har redan slagit varandra i höst. Det blir nog torsdagens stora match även om jämnheten i grupp B gör den gruppen intressant i fortsättningen.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: De ovanligt många storlagen kommer höja kvaliteten

, ,

KRÖNIKA Så är det då äntligen dags! Den turnering bandyvärlden väntat på ett antal månader. World Cup i Sandviken och Göransson Arena 9-13 oktober samlar den kommande helgen det bästa som finns att uppbringa. För första gången deltar de sex bästa lagen från Ryssland och samtliga stora svenska elitlag. Kompletterade av finska finallaget Veiterä men också av de tre svenska lagen Frillesås, Åby/Tjureda och AIK som halkade in i turneringen på ett litet bananskal när antalet ökades från 16 till 20. Men jag är övertygad om att deras medverkan inte alls drar ner kvaliteten, det är de ovanligt många storlagen som kommer att höja kvaliteten till en nivå turneringen aldrig tidigare nått.

Förra året drog turneringen drygt 20 000 åskådare och det skulle förvåna mycket om inte den siffran stiger rejält. Det vore helt enkelt ett underbetyg åt åskådarna om de inte tar chansen när det bjuds den allra bästa bandyn med världens bästa spelare. Nu har alla bandyvänner som inte kan ta sig till arenan dessutom alla möjligheter att följa turneringen då samtliga 37 matcher sänds direkt i webb-TV.

De tre senaste åren har svenska lag tagit hem cuptiteln. 2016 vann Västerås SK, 2017 Sandvikens AIK och 2018 blev Villa Lidköping cupmästare. Det senaste ryska laget att vinna var Jenisej 2015. Tyvärr är det litet tunnsått med finska segrar. Vi får leta i historiens rullor ända till 1976 då det enda gången har blivit en finsk cupsegrare. OLS Uleåborg finalvann mot VSK med 3-2. Finska och Norska deltagare har tyvärr varit numret för litet i kampen med de stora klubblagen från Sverige och Ryssland.

Tittar vi på fjolårets World Cup så blev det en besvikelse för en del av de svenska storlagen. Såväl Edsbyn som Västerås, Vetlanda, Sirius och Bollnäs försvann redan i gruppspelet. Minnesvärt var ett spännande derby i en av kvartsfinalerna när Villa slog Vänersborg med endast 2-1 och turneringens mest dramatiska match var semifinalen mellan Neftyanik och Sandviken där SAIK vann med 3-2 efter en kanonmatch. Villa vann finalen enkelt mot Sandviken med 4-1.

Fyra grupper med fyra lag i varje var det då. Två lag från varje grupp gick till kvartsfinal. Enkelt men också ganska förutsägbart då det gått att spela på resultaten i sista gruppspelsmatcherna i gruppen.

I år blir det andra bullar. 5 grupper med fyra lag i varje. Gruppsegrarna går till kvartsfinal, men bara tre av grupptvåorna. Nämligen de grupptvåor med högst poäng, bäst målskillnad eller flest gjorda mål i gruppspelet. Det skapar en extra spänning som jag tror bara är positivt för publiken och utmanande för lagen. Det räcker alltså inte att bli tvåa i gruppen för att gå till kvartsfinal utan man måste vara en av de tre bästa tvåorna. Nytt är också att matchsegrar i grupperna ger 3 poäng, första gången det testas.

En annan nyhet är att de två bästa gruppsegrarna får välja sin kvartsfinalmotståndare bland de grupptvåor som kvalificerar sig för kvartsfinal. Eftersom World Cup utökades med 6 matcher startar turneringen redan onsdag kväll med 4 rejäla publikmatcher. Sandviken möter ryska mästarlaget Neftyanik med bland andra tidigare SAIK-forwarden Erik Pettersson. Broberg möter Hammarby. Ytterst intressant då båda lagen har spelare med förflutet i varandras klubbar.

Dynamo Moskva-AIK blir en rejäl kraftmätning för nya stjärnfyllda AIK. Sista matchen på öppningskvällen är ett helryskt möte mellan Vodnik och Baikal Energy. Dessa lag möttes i den ryska kvartsfinalen i våras där Baikal Energy vann med 2-1 i matcher så revansch finns att utkräva från Vodnik.

Kvartsfinalerna lördag kväll, semifinaler söndag förmiddag och årets World Cup-final avgörs söndag kl. 16.00.

Nu väntar många på att jag ska tippa utgången. Det är så kul att göra det så det kan jag helt enkelt inte låta bli.

GRUPP A innehåller Villa Lidköping, Baikal Energy, Vetlanda och Vodnik. Baikal Energy har 7 nyförvärv och tappat lika många spelare. Men man har bland nyförvärven fyra spelare från Jenisej med erfarenhet. Vodnik har tre starka värvningar från Dynamo Moskva men också landslagsmålvakten Roman Chernyk från Jenisej. Hugget som stucket mellan de rysslagen alltså.

Tips: Villa vinner gruppen med Baikal Energy som tvåa.

GRUPP B har Dynamo Moskva, Hammarby, Broberg och AIK. Dynamo har värvat från både Jenisej och Neftyanik, bland andra landslagsspelaren Janis Befus från mästarlaget Neftyanik. Boka redan nu in höjdarderbyt AIK-Hammarby fredag kväll kl. 18.30. Det blir nåt alldeles extra, inte minst på läktarplats.

Tips: Dynamo Moskva vinner gruppen och Hammarby blir tvåa.

GRUPP C fylls av Västerås, Jenisej, Vänersborg och Veiterä. Jenisej har värvat hela 8 nya spelare men tappat lika många. Men bland värvningarna finns skyttekungen Christoffer Edlund från Sandviken som åter får spela för sin gamla hemmapublik. Han förgyller svenskheten i laget tillsammans med västeråsaren Patrik Sjöström som spelar där sedan tidigare. I laget också liraren Sergej Lomanov.

Tips: Jenisej och Västerås blir etta och tvåa, i nämnd ordning..

GRUPP D består av Neftyanik, Sandviken, Motala och Frillesås. Neftyanik är sevärt med alla världsstjärnor. Vad sägs om Yuri Vikulin, Maxim Ishkeldin, Alan Dzhusoev målsmaskinerna Artem Bondarenko och Erik Pettersson som tillsammans gjorde 162 mål den gångna säsongen. Sandviken har en skalp att utkräva från Svenska Cupen där man kroknade i sista matchen och fick stryk av Motala med 5-2.

Tips: Neftyanik vinner gruppen med Sandviken som knapp tvåa.

GRUPP E slutligen innehåller Edsbyn, Uralski Trubnik, Bollnäs och Åby/Tjureda. Hälsingegruppen. Men jag tror inte att de två första platserna intas av båda hälsingelagen. Men en otroligt spännande grupp som med allra största säkerhet inte avgörs förrän i sista gruppspelsmatchen på lördag eftermiddag då Bollnäs möter Uralski Trubnik.

Tips: Edsbyn och Uralski Trubnik blir i nämnd ordning etta och tvåa.

Alla oavgjorda matcher i gruppspelet följs av 3 straffslag för att skilja lagen åt endast om de hamnar på samma poäng i sluttabellen. Om kvarts- och semifinalerna slutar oavgjort avgörs de på samma sätt, alltså 3 straffslag. Finalen däremot, om den slutar oavgjort, avgörs med sudden death om 2 x 10 minuter innan det kan bli tal om straffslag. En gyllene grundregel i turneringen är också att ryska och svenska mästarlagen Neftyanik och Villa inte får mötas förrän först i en eventuell final. Sicken final det skulle bli!

Slutligen ett riktigt aber för två lag, Jenisej och Västerås SK. De har varsin spelare avstängd i de två inledande gruppspelsmatcherna. Det är Stefan Edberg i Västerås och Vadim Chernov i Jenisej som är avstängda 2 matcher när turneringen startar. I förra årets World Cup fick båda två grovt matchstraff i varsin match. Efter att ha fått 10 minuter för osportsligt uppträdande fyllde de båda på med att dra på sig ytterligare en utvisning i samma spelsekvens.

Detta gav grovt matchstraff och tävlingsjuryn utdömde avstängning två matcher. Dessa avstängningar avtjänas under nästa internationella klubbturnering och det är årets World Cup. Avbräck för lagen, javisst, men tror tyvärr det blir mest kännbart för Västerås.

Nu känner man sig som ett barn två dagar före julafton…

Kjell Anderstedt

Bladh: Bandyn förtjänar mer än enstaka, tröttsamma nedslag

,

KRÖNIKA SHL, SHL — mer SHL. Hockey i all ära, men det finns också något som heter bandy. En sport som förtjänar mer än enstaka, tröttsamma nedslag hos de ”stora” medieaktörerna i landet.

Eller ska vi också tillägga fotboll, fotboll och mer fotboll…
Vi kan fortsätta och rabbla saker.
Ni vet hur det ser ut.
Jag älskar fotboll. Det är inte de olika sporternas ”fel”.
Vad som är fel är hur mediehusen ratar bandyn vecka efter vecka.

År 2019 och inte en rad hittills om försäsongen bland elitserielagen i Aftonbladet, Expressen och de ”stora” drakarna.
Jasså, har du sett någon rad?
Inte jag.
I så fall har det dolts bland artiklar, krönikor, noveller och stora romaner om allsvensk fotboll, utländsk fotboll och ishockey (ned till division 7).

Det är tröttsamt.
Är det verkligen där vi ska vara?
Är det något vi ska acceptera?
Är det lönt att ens skriva denna rad?
Det jag skriver kommer inte diskuteras på några möten på redaktionerna.
Det är jävligt synd.

Högre ort på medier (sportchefer, nyhetschefer etc.) älskar att hänvisa till statistisk om vad som ”intresserar” läsarna.
Vad vi klickar på alltså.
Ju mer klick — det kör vi på.
Genererar mer intäkter.
Ungefär så.

Ur ett strikt affärsmässigt perspektiv kan vi kanske köpa att bandyn prioriteras bort till en mörk och dunkel bakgård.
Om inte bandyn får plats blir det heller inget större intresse från den breda massan, förutom de redan frälsta.
Syns man inte så finns man inte.

Vad som sedermera är i allra högsta grad väsentligt är kritiken mot SVT och dess icke-intresse av att få folk att få upp ögonen för elitserien.
Public service?

Med allt det sagt så går vi snart mot en mer hetare elitserie än någonsin.
Det vet vi om.
Om de ändå också kunde fatta det.

Mattias Bladh

Anderstedt: Edsbyn — värdig cupsegrare

, , ,

KRÖNIKA Svenska cupen blev långt mer omväxlande och spännande än vad man kanske kunde tro i förväg. Det var inte många direkta skrällar, men några överraskningar både resultat- och prestationsmässigt.

Att tippa endan här turnering är ytterst vanskligt, det skrev jag i förhandskrönikan. Men också väldigt kul, inte minst för dom som får sätta krönikören på plats i feltippningens stund. Klokt nog satte jag ingen hattmåltid på spel på att tippa Villa som segrare. Men mitt tips på semifinallagen är jag ändå ganska nöjd med.

3 av 4 lag prickades in. Men jag övertolkade Västerås bleka insatser i träningsmatchandet och överskattade SAIK utifrån dess övertygande träningsmatchande.

Det är ett ganska nyformat lag med många unga spelare. Just orutinen hos flera bidrog nog till den fullständiga genomklappningen mot Motala i gruppavgörandet. Apropå genomklappning så stod Hammarby också för en sådan när Vänersborg spelade ut de grönvita med 7-1.

Jag tror att många bandyfans, Lidköpingsborna undantagna, såg ett hopp om att även mästarna Villa skulle visa sig mänskligt igen. Visserligen var laget stabilt genom hela gruppspelet med klara segrar mot Vänersborg (3-1) och Bollnäs (6-3) och en oavgjord mot Hammarby (3-3), men i semifinalen hände något.

I min förra krönika skrev jag att största hotet mot Villa kan bli Villa självt med alla tunga segerförväntningar. Och det var också Villas falska trygghet som blev lagets fall. För med en 3-0-ledning med 20 minuter kvar ska ett mästarlag inte rasa ihop totalt, även om Edsbyn alltid är bäst när det gäller.

En kul ingrediens genom hela turneringen blev de många oavgjorda matcherna och därmed sudden-avgörandena. Tre matcher i gruppspelet och båda semifinalerna. Sådant är särskilt kul för publiken, om än nervigt för lagen och fansen.

Att Edsbyn och Västerås tog sig till final är ingen överraskning historiskt sett. Lagen avancerar ofta till de stora matcherna. På de senaste 20 SM-finalerna exempelvis så har något av lagen funnits med i 14 av finalerna. Det säger en hel del.

I cupfinalen i Lidköping blev det tydligt att Edsbyn matchat bra mycket mer än Västerås på försäsongen. Laget har spelat träningsmatcher, DM-matcher i Hälsingland och turneringen Governors Cup i Khabarovsk. Det har gjort att laget är mera samkört än VSK.

Det blev aldrig någon spännande final. Efter 2-0-underläge i paus orkade grönvitt inte resa sig och ta upp kampen och Edsbyn höll obehindrat kontrollen matchen ut.Turneringens bästa lag och värdig vinnare men 5-0 var överraskande stort.

Västerås gör, trots finalförlusten, en mycket bra turnering. Tre segrar i gruppspelet mot Motala (6-0), Sandviken (5-3) och Edsbyn (5-2) och en semifinalseger mot Bollnäs i sudden.

Publikt har det alltid varit svårt att locka många till turneringarna tidigt på säsongen. Årets Svenska cupen var inget undantag. Men jag trodde att Villas guldlag skulle dra hemmapubliken till arenan i större utsträckning än vad nu blev fallet.

Nu hade Villa bara 420 personer öppningsderbyt mot Vänersborg och i semifinalen mot Edsbyn kom 754 personer. Men Svenska cupens publiksiffra i finalen på 303 personer är förstås alldeles för dåligt! Turneringen fick ändå en publikökning jämfört med fjolåret med ett snitt nu på 480 personer mot 405 i fjol.

Nu vänder vi snart blickarna mot World Cup. 37 matcher med alla de bästa lagen från svenska och ryska ligan och ett finallag från Finland. Flera av lagen i Svenska Cupen blir att räkna med även där, främst förstås Edsbyn, Västerås, Bollnäs och Villa.

Hammarby och Sandviken lyfter nog sig en nivå tills dess och både Vänersborg och Motala visade att de åtminstone i enstaka matcher kan störa normalt bättre lag. World Cup blir mer sevärd än någonsin, det är jag helt säker på. Publiksiffran för hela turneringen i Göransson Arena i Sandviken lär stiga rejält från förra årets 20 094 personer.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Nästan läge att lova ut en måltid på hatt eller sko om inte Villa vinner

, ,

KRÖNIKA Som vi har väntat på att den här träningshösten skall omvandlas till tävlingshöst. Dags för Svenska Cupen och World Cup på både herr- och damsidan.
Med Svenska Cupens upplägg på damsidan så har den turneringen redan tjuvstartat.
Mer om det senare.

Som bandykrönikör har jag försökt dra ut en del slutsatser av ett spretigt träningsmatchande. Ett omöjligt uppdrag eftersom försäsongen sett så väldigt olika ut och lagen är till stora delar nykomponerade.

Men det senare är samtidigt en spännande ingrediens den här säsongen. Hur kommer lagbyggena att se ut med stjärnvärvningar och kommer olika länders spelarkultur kunna mixas till lag?

Det är långt till säsongsklimax i mars såklart. Men resultaten efter de närmaste veckornas
cupspelande kommer ändå att ge vid handen hur den första delen av seriesäsongen kan te sig.
Men bandysäsongen är lång och allt viktigt händer efter nyår.

Herrarnas cupspel i helgen i Lidköping omsluter de åtta kvartsfinallagen från förra säsongen.
När det gäller att tippa cupvinnare så är det nästan ett sånt där läge att lova ut en måltid på hatt eller sko om inte Villa Lidköping vinner.

Men här lovas inte ut nåt, det lovar jag. Inte för att jag anser mig feg, snarare realist med erfarenhet av cupspelets säregna dramatik. Men det största hotet mot en Villaseger är nog Villa självt.

Alla räknar med seger, spelare, ledare (även
om dom ju aldrig uttrycker det utåt), publik, experter och supportrar. Där ligger det största
hotet. Det är såå lätt att råka ut för misslyckande i sådana lägen.

Och med korta matcher 2×30 min hänger det skrällvarningar i luften ideligen.
Så inget gamblande med insatser av
pepprade hattar eller skor för min del.

Vad är hoten bortsett från Villa självt då? I gruppen ingår Bollnäs, Hammarby och
Vänersborg. Derbykonkurrenten Vänersborg har ett utsökt skrälläge redan i öppningsmatchen
fredag lunch.

Jag tror att kampen om andraplatsen i gruppen står mellan Bollnäs och
Vänersborg. Hammarby har haft sämst förutsättningar av alla under försäsongen och behöver mer tid än så här för att få ihop det. Så jag tror att fredagskvällens möte Vänersborg-Bollnäs blir avgörande.

Tips: Villa och Bollnäs till semifinal.

I den andra gruppen har vi Edsbyn, Motala, Sandviken och Västerås. Det sistnämnda laget
vann cupen i fjol efter att ha manövrerat ut Villa redan i semifinal. VSK är ett cuplag av Guds nåde.
Motala får det svårt, men med någon skräll kan laget störa.

Edsbyn bör vara det starkaste laget och Sandviken har redan slagit Västerås i höst, ett Västerås som också tog stryk av AIK hemma. Nyckelmatchen kan bli Sandviken-Västerås på lördag förmiddag.

Tips: Edsbyn och Sandviken till semifinal.

***

Jag märker själv nu att ju längre fram i turneringen man tippar, desto större blir felprocenten.
Så jag nöjer mig och stannar här.

Damernas Svenska Cupen har ett helt annat upplägg. De åtta elitserielagen är indelade i två grupper. Men gruppmatcherna avgörs under en och en halv månads tid och ettan och tvåan i
varje grupp går till slutspelet i Västerås 19-20 oktober.

Spännande upplägg som flera sett som positivt, även om en hel cuphelg också har sin speciella charm.

I ena gruppen spelar Skutskär, AIK, Sandviken och Uppsala Bois och i den andra KS Bandy,
Skirö, Villa och Västerås.

De flesta med erfarenhet av fjolårets Elitserie. Undantagen är då mixen av Kareby-Surte som blivit KS Bandy och kvalade upp i våras och dessutom Uppsala Bois som slogs ut i kvalet, men fick en gratisbiljett till högsta serien när Söråker drog sig ur.

Fjolårssäsongens SM-finalister Västerås och Skutskär i varsin grupp. Troligt att de möts i
cupfinalen 20 oktober.
Några matcher är redan spelade.
AIK har slagit Sandviken med 3-2 i grupp A och i grupp B har två matcher spelats, Skirö-Västerås 1-19 och Skirö-Villa 1-12.

I och med att AIK vann en spännande match mot Sandviken häromdagen så blir det Skutskär
och AIK till semifinal, det är mitt inte särskilt svåra tips. I grupp B har Villa och Västerås redan varsin seger och går till semifinal.
Jag tror inte KS Bandy kan hota, men skrällar är ju cupspelets allra sötaste karameller! I alla fall för de som skräller.

Känns inspirerande att som krönikör äntligen få grotta in sig i matcher som betyder nåt när
tävlingssäsongen är igång. Och nu är det bara två veckor kvar till bandyvärldens största event – World Cup i Sandviken … mums!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Sirius — utropstecknet som får fansen att sjunga upp

, , ,

KRÖNIKA Den gångna helgens träningsmatchande för elitlagen gav publiken massor av mål, men inga direkta skrällar utan snarare mest väntade utgångar av matcherna.

Om målfabrikationen är ett tecken på vad som väntar den här säsongen så gläds publiken redan nu. För de flesta älskar ju många mål när man bevistar bandyarenorna. 43 mål på fem matcher ger ett snitt på nästan 9 mål per match.

Känns svårt att säga om det är fantastiskt anfallsspel eller helt ihåliga försvar som ligger bakom det. Men förmodligen är det som vanligt, en blandning där emellan.

Sirius visar på fin gryende form. Laget följde upp 5–5 på bortaplan i Sandviken i fredags med en solklar hemmaseger på söndagen när Hammarby slogs tillbaka med hela 7–2. Jimi Heinonen och Teemu Määttä igång ordentligt med målproduktionen.

Vore kul om detta vittnar om att Sirius går mot en stark säsong. Kul därför att bandypubliken i Uppsala är så mycket värd det. Stödet Sirius har på Studenternas kan inte jämföras med något annat.

Jag glömmer aldrig när jag för ett par år sedan refererade en match på webb-TV när uppsalalaget mötte Sandviken i Elitserien. Bortalaget ledde med 10–1 i andra halvlek och siriusklacken sjöng för sitt lag.

Det värmde alla på plats, oavsett vilket lag de höll på. Vore kul om de får se sitt kära lag längre upp i tabellen än vad som var fallet förra säsongen.

Tyvärr får vi inte se Sirius i vare sig Svenska cupen till helgen eller i World Cup två veckor senare. Till Svenska Cupen var Sirius inte kvalificerat eftersom turneringen består av de åtta kvartsfinallagen och till World Cup tackade Sirius nej.
Trist det.

Mötet mellan Åby/Tjureda och Frillesås var ett intressant möte för att se vilket lag som får ett litet övertag inför seriespelet. Frillesås vann med 9–5 efter en sanslös målkavalkad åt båda håll. Därmed heller ingen riktig värdemätare.

Vetlanda-Motala spelade oavgjort, 2–2, och Sandviken, som sagt 5–5 i hemmapremiären i Göransson Arena mot Sirius.
Det var nog ett besviket svartvitt lag efter den matchen.
Inte minst eftersom laget vunnit sina inledande träningsmatcher mot Broberg och Västerås.

Villa då? Laget går som väntat som tåget. Frågan är vilka lag som kan skrälla mot mästarna den här säsongen.
Det lär inte bli många som skräller, men lika mycket som bandysverige unnade Villa att få första guldet i våras, lika mycket hoppas alla på att laget drabbas av diverse skrällar i vinter.

Ja, inte supportrarna i lidköpingsbygden då, men alla andra runt om i det bandyälskandet landet.
Kärleken är kortvarig och den skiftar lika snabbt som sommarvärmen i landet övergår i höstrusk.
Men Villa gör hittills det laget ska…Vinna!

Men nu övergår träningsspelandet i mera ordnade tävlingssammanhang. Till helgen Svenska
Cupen i Lidköping och två veckor senare World Cup i Sandviken.
Men vi tar en sak i taget.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Säga vad man vill om försäsongen men det spretar litet åt alla håll

, ,

KRÖNIKA Säga vad man vill om försäsongen för oss bandyälskare, men det spretar litet åt alla håll. Som vanligt väldigt olika förutsättningar. Villa, Västerås, Vänersborg, Edsbyn och Broberg har tillbringat träningar och matcher i den egna hallen.

Sandviken har mest tränat i hockeyhall för att kapa kostnader och övriga lag med utomhusarenor jagar halltider hos de mer lyckligt lottade. Hammarby har fått fixa och trixa för att skapa träningstillfällen som inte ska se ut som gemensamma träningar eftersom konkursreglerna sagt nej till det.

Lika spretigt är det också med matchandet så här en månad in i säsongen. Hammarby har av förklarliga skäl bara hunnit med en träningsmatch, medan hälsingelagen har matchat hårt och genomfört DM och två av lagen, Edsbyn och Bollnäs, har även varit på ryssresa och Governors Cup i Khabarovsk.

Men som brukligt är brukar förutsättningarna jämna ut sig allt eftersom när matchandet också blir lite mera organiserat. Lagen som genomlever ekonomiska stålbad, till exempel Sandviken, Vänersborg, Västerås och Hammarby blir kanske inte tippade finallag i år när man tvingats banta bort onödigt dyra spelare. De storspelare som, trots allt, valt att stanna kommer att betyda mycket för dom yngre som behöver lära sig vad lojalitet betyder för en förening.

Vad har lagen visat upp då hittills? Några slutsatser vore såklart dumdristigt att ge sig på och som krönikör skulle det vara rent oseriöst. Men eftersom jag gått igenom alla träningsmatcher så kan jag i alla fall lyfta fram några utropstecken.

Edsbyn och Bollnäs är nästan i full sving. De har till och med mött varandra flera gånger redan. Bollnäs slog Edsbyn i matchen om tredjepriset i Ryssland och Edsbyn fick revansch genom att vinna DM-finalen. Båda har också mött Broberg. Bollnäs vann och Edsbyn fick stryk. För hälsingepubliken kan den här säsongen bli mer underhållande än på länge.

Sandviken har imponerat utifrån de lägre ambitionerna. Spelat två bortamatcher med två segrar mot Broberg och nu senast mot Västerås, dessutom med bred 5-2-marginal. SAIK har tappat måltjuvarna Edlund (Jenisej) och Mossberg (Bollnäs) och många har undrat hur det ska gå med målskyttet. Men mot VSK hade de svartvita 5 olika målskyttar. Mycket talar nog för att andelen spelmål kommer att öka i vinter för de S-märkta.

Västerås har sett väldigt trevande ut i inledningen. Slog allsvenska Falun med 6-0, men sen två tveksamma insatser i hemmahallen mot AIK, 3-5, och SAIK 2-5. Det är när de här bättre lagen möts som insatserna blir lite mätbara.

Övriga kvartsfinallag har inte utsatt sig själva för några större prövningar. Villa har två klara segrar mot AIK och Frillesås. Hammarby slog Tillberga med 8-0 och Vänersborg har tre säkra segrar, men mot Gripen, Frillesås och Åby/Tjureda.

Vetlanda, Motala och Sirius har bara spelat en match var. Inte direkt kommenterbart.

Nej, nu ser vi fram mot två andra höjdare. Svenska Cupen i Lidköping och World Cup i Sandviken. Det blir en annan spänning det och bandysäsongen kommer igång på riktigt.

I Svenska Cupen deltar fjolårssäsongens kvartsfinallag, som sig bör. De är indelade i två grupper där ettan och tvåan går till semifinal. Bollnäs, Hammarby, Vänersborg och Villa i den ena gruppen och Edsbyn, Motala, Sandviken och Västerås i den andra. Kan inte låta bli att tippa, även om det är vanskligt. Men jag satsar på att Villa, Bollnäs, Edsbyn och Sandviken spelar semifinal.

World Cup i Sandviken blir den bästa av de 46 turneringar som spelats sedan premiären i Ljusdal 1974. Det är jag helt övertygad om. Hela 37 matcher på 5 dagar och hur många kanonmatcher som helst, mycket tack vare att Ryssland i år representeras av hela 6 lag.

Vad sägs om gruppmatcher som SAIK-Neftyanik, Broberg-Hammarby, Villa-Baikal Energy, Edsbyn-Bollnäs, Hammarby-Dynamo Moskva, Uralski Trubnik-Edsbyn, stockholmsderbyt AIK-Hammarby, Jenisej-Västerås med mera, med mera… Och sen följer ändå kvartsfinaler, semifinaler och final.

Hoppas nu att alla bandyälskare bokar upp 27-29 september för vistelse i Lidköping och 9-13 oktober för fem dagar i Sandviken. Allt annat vore bara dumt. Skulle nästan vara krav på skriftligt giltigt förfall att inte vara på plats. Men skulle du nu ha giltigt förfall så sänds alla 52 matcherna direkt i webb-TV. Grattis!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Premiären lovande — men kan Bergwall få ihop rysk, finsk och svensk bandykultur?

, , ,

KRÖNIKA Det är naturligtvis tveksamt att ge omdömen på elitserielagens första träningsmatch. Att dessutom dra långtgående slutsatser vore direkt oseriöst. Men mot bakgrund av allt hemlighetsmakeri med truppen och de ekonomiska ryktena kring nykomlingen AIK var naturligtvis intresset kring första matchen stort.

Ungefär som skådespelarna på Dramaten låter ridån gå upp för premiären av en ny pjäs. Man vet inte hur det kommer att se ut. Man vet bara att det är ett gäng individuella stjärnor som ska prestera som ett team.

Det är 55 år sedan AIK spelade i högsta serien. Det här blir någonting nytt också för de svarta fansen. De flesta nyförvärven var på plats i Rocklundahallen igår kväll när det första träningsmotståndet var förra säsongens SM-finalist Västerås SK.

Av nyförvärven i AIK spelade alla utom Patrik Nilsson och Ilari Moisala.
Det såg litet stabbigt och osäkert ut i försvarsspelet, åtminstone under första halvlek. Det är AIK-försvaret som kommer att sättas på prov i vinter. Framåt är stjärnorna så stora att alla övriga elitserielag får det jobbigt med att ta ner jättarna Pavel Ryazantsev (195 cm) och Patrik Nilsson (192 cm).

Men en sak slog mig när andra halvlek kom igång. Det här är en nykomling som direkt kommer att kunna mäta sig med de etablerade elitserielagen.
Det har diskuterats, åtminstone på sociala medier, om utökningen av World Cup till 20 lag istället för 16 är bra eller dåligt. En del har nämnt ord som idioti och utarmning när tre svenska lag plockades med i elfte timmen. Lag som normalt inte skulle fått delta.

Men att tillföra turneringen Jenisej och AIK kommer bara att göra den ännu bättre, bortsett ifrån att inget av lagen var kvalificerat från början. Det här blir utan tvekan den bästa World Cup-turneringen någonsin. Alla svenska kvartsfinallag är på plats och hela sex ryska topplag vilket är fler än någonsin tidigare.

Av de sex ryska lagen så gick två till final i det ryska slutspelet i våras, Neftyanik och Dynamo Moskva. Två till semifinal i Ural Trubnik och Baikal Energy och två till kvartsfinal i Jenisej och Vodnik.
Att ett par svenska lag ses som utfyllnad påverkar inte turneringen alls. Massor av kanonmatcher kommer att spelas redan i gruppspelet och när slutspelet drar igång så är det förmodligen bara världslag i Göransson Arena.

Västerås SK får finna sig i att hamna i skuggan i den här krönikan. Allt intresse var på hur AIK skulle få ihop det och hur laget skulle bete sig. VSK kommer att bli ett topplag som vanligt, allt annat är otänkbart. Relativt snart när elitseriesäsongen dragit igång ser vi också om Andreas Bergwall kommer att lyckas med det som flera tränare tidigare misslyckats med. Att koka ihop den svenska, ryska och finska bandykulturen till något riktigt bra.

Vi minns IFK Vänersborgs ryska satsning som inte blev en framgång för några år sedan och Alan Dzhusoev som gjorde en väldigt blek figur i Sandviken. Det är såklart Bergwalls största utmaning att en mix av ryskt, finskt och svenskt formas till ett sammanhållet lag. Individualisterna finns där, men kommer laget att fungera? Det återstår att se.

Men segermatchen mot VSK igår var i alla fall en intressant start.
En än större värdemätare har AIK skaffat sig på onsdag — Villa-Lidköping borta!

Kjell Anderstedt

Nyberg: Bandyns försäsong blir längre och längre

, ,

KRÖNIKA Månadsskifte augusti–september. Redan har en handfull träningsmatcher spelats. Bandyns försäsong blir längre och längre.
I Söderhamn har det funnits is hela sommaren.

Flera av lagen med egen hall går ut på fullstor is innan blåbären i skogen är mogna.
Seriepremiären är fortfarande en bit bort, men tiden går fort och i början av november är elitserien och allsvenskan igång.

Ibland hör man röster som tror att annandag jul tidigare var dagen för seriepremiären. Men annandagen har egentligen aldrig varit dagen för första omgången i allsvenskan.

Länge började serien i början av januari. Alla matcher spelades på söndagar och tiden var ofta kl 13:15.

Söndagen var den lediga dagen i veckan då idrott kunde utövas. Först ett besök i kyrkan kl 11, sen hem för en snabb lunch och därefter vidare till bandyplanen kvart över ett.
Så såg schemat ut för en hel del åskådare på 30- och 40-talet.

Beroende på när den första söndagen inföll i januari varierade datumet för premiären. Vissa år kunde den dröja till trettonhelgen eller en söndag i anslutnings till den helgen.

Försäsongen var kort. Under december började lagen att träningsspela mot varandra. Inte sällan gick distriktsmästerskapen under senare delen av december.

När serien drog igång var den kort och intensiv. Sju omgångar var vanligt. Ynka tre hemmamatcher kunde det bli vissa år. En eller två helger under serien gjordes uppehåll för landskamper.

Vädret var det ständiga problemet.
Att en serie kunde genomföras utan några inställda matcher var ovanligt.
Blidväder var det vanligaste orosmolnet.

Vissa år hade bandyförbundet svårt att få ihop serien och man fick hitta lösningar som att spela dubbelomgångar en helg.

När det konstfrusna banorna kom under 60-talet kunde bandyns seriepremiär allt mer tidigareläggas och nu är vi som sagt igång tidigt i november.

Säsongen avslutades då som nu med finalen i mars. Men när seriestarten allt mer har tidigarelagts och träningsmatcherna drar igång i augusti är det fortfarande så att bandyns säsongsavslutning är i mars månad.
Finalen har endast hamnat ett par veckor framåt i kalendern.

Rent teoretiskt skulle bandyn med inomhushallar kunna förlänga säsongen någon månad. Hockey spelas numera i maj och i NHL kör till och med över midsommar.

Nu föredrar jag personligen bandy utomhus och ser gärna att finalen spelas på Studenternas i mars månad, men att VM alltid spelas i april tycker jag vore en god ordning.

Det är inte så många år sedan bandy i augusti var något otänkbart. Idag är det en verklighet – men långt ifrån för alla föreningar. I Halland finns visserligen konstfruset på Sjöaremossen, men lyckas man få till is där under november är det bra gjort.

”Zinken” i Stockholm brukar vara sen. Samma sak gäller på flera håll runt om i Sverige. Det är nästan som olika sporter – för tänk – det finns faktiskt lag, så pass högt upp som i division 1, som fortfarande spelar på en uppspolad naturis.

Svante Nyberg

Bladh: Legitim kritik kring årets World cup — men blir också den bästa upplagan någonsin

,

KRÖNIKA World Cup i Sandviken i oktober blir en 20-lagsturnering istället för en turnering med 16 lag som tidigare. Över de 45 år turneringen spelats sedan starten i Ljusdal 1974 så har det varit 16 lag de flesta år. Förutom 2006 och 2007 då 20 lag deltog.

Liksom i de flesta internationella turneringar i olika bollsporter så har World Cup i bandy bestått av världselit och några ”blåbärslag”.
När World Cup nu utökas till 20 lag så följs beslutet av synpunkter i sociala medier. Vissa tycker att turneringen blir slätstruken när några ”utfyllnadslag” ges en biljett i elfte timmen.

Andra jublar över att utökningen ger publiklaget Jenisej en chans att delta, trots att laget i vintras åkte ur ryska slutspelet redan i kvarten.
Därför har jag tittat på turneringarna bakåt i tiden för att kunna göra en seriös bedömning av den kvalitet World Cup får i år.

Björn Swartswe, ni vet bandylegendaren i Ljusdal, fick idén efter att ha följt sändningarna från 10-milaorienteringen dygnet runt.
Då borde det gå att spela bandy dygnet runt också, menade Björn.

Många ruskade på huvudet och funderade om det nu slagit runt totalt för mångsysslaren och idésprutan Swartswe.
Men så rätt han fick.
Efter en trevande inledning 1974 blev det en folkfest och ett evenemang i idrottsvärlden som inte liknade någonting annat.

Första upplagan hette DAF-cupen och Sandviken tog hem finalsegern mot Broberg och fick en bil av märket DAF med sig hem.
DAF sponsrade cupen de första fem åren, sen blev det Dex-cupen från 1979. Senare fick turneringen officiell World Cup-status.

Turneringen har alltid lockat de bästa lagen i Sverige, Ryssland, Finland och Norge. Det har gett turneringar med växlande kvalitet. De norska och finska lagen har inte nått upp till de svenska och ryska, helt klart. Frånsett 1976 när finska OLS Uleåborg skrällde och vann finalen mot VSK.

Annars har segrarna alltid kommit från Sverige eller Ryssland. 33 gånger har ett svenskt lag segrat och 12 gånger har segern gått till Ryssland.
Om man jämför kvaliteten på årets World Cup med tidigare år så är de publikdragande lagen och stjärnorna fler nu än någonsin.

Villa är regerande cupmästare och blir säkert svårslaget. Västerås, Edsbyn och Hammarby är en spännande trio. Utöver dessa fyra finns exempelvis Bollnäs med nyförvärvade stjärnor som Daniel Mossberg och Christoffer Fagerström.

Ryska slutspelet i våras bjöd på flera överraskningar och nu satsar de ”stora” lagen hårt. Neftyanik blev mästare och kommer med sitt stjärnlag med bland andra storskyttarna Artem Bondarenko och Erik Pettersson. Dynamo Moskva är ett lag i förvandling. Uralski Trubnik med nye Ilja Gratchev från Hammarby och det gamla storlaget Jenisej med Christoffer Edlund och Patrik Sjöström.

Det kommer att bli stenhårt för flera lag att gå vidare från gruppspelet i år.
Kritiken mot att det blir 20 lag mot 16 då, betyder inte den någonting? Jo, absolut. Främst måste arrangören SAIK försäkra sig om att underlaget håller för en turnering med 20 lag.

Man hade i fjol problem med isen som inte riktigt klarade att hålla högsta kvalitet. Man måste klara av att ha bra is hela turneringen. Det är av det skälet inte bra att ytterligare utöka antalet matcher i Göransson Arena.

Varför då inte flytta några matcher till exempelvis Söderhamns nya hall? När FIB och SAIK nu visat att man vågar tänka utanför boxen så vore det ett bra beslut. Då minskar man trycket på huvudarenan och i Söderhamn kan man skapa några publikmatcher om man till exempel lägger någon/några av Brobergs gruppmatcher där.

Och för motståndarlagen är det mindre än 10 mil att åka, flera lag brukar dessutom bo i Gävle och då är avståndet bara 8 mil.

Men att låta ”blåbären” AIK, Frillesås och Åby/Tjureda att delta, blir inte kvaliteten utarmad då som en del kritiker säger? Visst kan man diskutera om lag som kvalat sig till Elitserien skall ges plats i World Cup. Det var heller inte meningen från början.

Men när Jenisej anmälde sig som det 17:e laget ansåg arrangören förmodligen att det var bättre att fylla ut till 5 grupper med 4 lag i varje istället för att ha 4 grupper men med 5 lag i en av grupperna.

Turneringen har ju haft mindre kvalificerade lag varje år. När Norge deltog med 2 lag och Finland med 2 lag så var kvaliteten betydligt sämre.
AIK kan säkert dra en stor publik med sina nyförvärvade stjärnspelare som Patrik Nilsson och Pavel Ryazantsev.
”Gnaget” kan till och med skrälla i turneringen.

Årets World Cup blir den bästa turneringen någonsin.
Många kanonmatcher redan i gruppspelet och slutspelet fylls av lag med många världsstjärnor på isen.
Den saken är säker.

Mattias Bladh

Anderstedt: Vad ska bandyförbundet nu göra med konkursade Hammarby?

, ,

KRÖNIKA Svenska Bandyförbundets Elitlicensnämnd gav i våras storklubbarna Västerås, Sandviken och Hammarby beskedet om att de, trots allt, fick sina eftertraktade elitlicenser för spel i högsta ligan även kommande säsong.

Elitlicensnämnden gick in med ambitionen att granska klubbarna mera noggrant än någonsin tidigare för att inte släppa igenom ekonomiskt lättsinne en gång till. Inte minst för att visa att det inom svensk bandy bedrivs en kompetent och förtroendeskapande granskning av elitklubbarna.
Helt rätt ambition.

Särskilt bra är planerna framåt på att skapa ett ännu mindre nålsöga för klubbarna att ta sig igenom. En granskning med hög kompetens, gärna extern, är vad som behövs. En nämnd helt fri från eventuella klubbrelationer och som inte riskerar att kritiseras för undergivenhet mot storklubbarna.

När förbundet hade lagt det ekonomiska granskningsarbetet i våras bakom sig, med konstaterandet att alla klarade granskningen, så kom smällen som sänkte förtroendet fullständigt. Bolaget Hammarby Bandy i konkurs! Bolaget som bedriver elitbandyn i Hammarby har på rekordtid alltså gått från att uppvisa hållbara siffror till en konkurs!?

Detta faktum pulvriserar allt förtroendekapital som förbundets granskning byggt upp, men också den trovärdighet som ledningen för Hammarby eventuellt skaffat sig, eller åtminstone försökt att uppvisa. Jag kan tänka mig att förbundsledningen ruskades om rejält när konkursnyheten exploderade. Den konkurs som elitlicensnämnden borde fått möjlighet att förutse.

Det är klart att tankarna hos många går till IFK Kungälv som 2016 degraderades till Allsvenskan. Kungälv var inte konkursmässigt, men det räckte då med att inte klara elitlicensen för att flyttas ner från Elitserien.

I flera av de ekonomiskt vacklande klubbarna har granskningen nu lett till att ekonomin reviderats, nytt folk tillsatts i ledningarna, nya mera realistiska mål har satts upp och munnen tvingats rättas efter matsäcken.

Helt enkelt det som hela granskningsarbetet syftar till: att få elitklubbarna i synnerhet, men bandyklubbar i allmänhet, att ha en stabil verksamhet med kontroll och ambitioner som ryms inom möjlig budget. Att Bandyförbundet gör slag i saken att skaffa sig en än starkare elitlicensgranskning är en överlevnadsfråga. En granskning som med all säkerhet ställer betydligt tuffare krav på såväl ekonomi som kompetens och långsiktighet i elitklubbarna.

Bort med ledare, sponsorer och styrelsefolk som bejakar ekonomisk doping för att till varje pris hålla sig kvar i toppen.
Men vad ska bandyförbundet nu göra med konkursade Hammarby?

Det är sannerligen tragikomiskt att det bolag som nyligen visade upp ekonomiska siffror som gav elitlicens nu har konkat och får inte ens organisera sina träningar under augusti – men är samtidigt klart för en ny elitseriesäsong.

Jag vill sportsligt sett se Hammarby i elitserien den kommande säsongen! Inte minst för att få beskåda de nya stockholmsderbyna.

Men det har blivit uppenbart att Hammarbys egentliga ekonomi undgått offentlighetens ljus, inte minst elitlicensnämndens lupp. Ingen tror väl ändå att konkursläget var en fullständig överraskning för de ansvariga som visade upp Hammarbys räkenskaper för elitlicensnämnden.

Det var naturligtvis livsviktigt för klubben och bolaget att Hammarby blev kvar i Elitserien. Allt annat var otänkbart. Elitlicensen hade högsta prioritet. Det bekymmersamma för Bandyförbundet med det nya läget är inte granskningen, utan konkursen.

Om Hammarby, trots konkursen, ges möjlighet att komma till elitseriespel i höst så är klubben bara att gratulera. Vi får hoppas att det inträffade blir en tuff läxa för alla inblandade. Men jag tror nog att en och annan bandyvän i sitt stilla sinne funderar litet på om resultatet hade blivit detsamma om saken gällt Frillesås, Vetlanda eller Sirius…

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Nu är bränderna släckta — men svåraste arbetet kvarstår

, ,

KRÖNIKA Den gångna våren har inneburit ett intensivt släckningsarbete på ett antal platser i landet. Hur skulle katastrofala ekonomier räddas? Vilka skulle klara det? Vilka skulle gå i konkurs?

Oroshärdarna i ett flertal etablerade och legendariska bandyklubbar var många. Skulle Västerås, Sandviken, Hammarby och Vänersborg överleva? Skulle Elitserien överleva? Skulle vi få ett lag till från Stockholm eller skulle det ekonomiska repet dras för AIK och erbjudandet gå till Falun?

Om de tre största av dessa klubbar, Västerås, Sandviken och Hammarby skulle försvinna från Elitserien — skulle vi ha någon elitserie värt namnet då?

Ja, frågorna var många när säsongen avslutades med SM-finalen i mars. Hela bandysveriges blickar riktades nu istället mot ekonomiska nyheter och rapporter från årsmötena.
I skrivande stund har de flesta elitserieklubbar haft sina årsmöten. Kvarstår gör AIK, Bollnäs, Broberg, Frillesås och Edsbyn, dessa väntas ha årsmöten efter sommaren.

Hur har det gått då? Jo, alla överlevde. Alla lag erövrade Elitlicensen för den kommande säsongen. Det finns kvarstående osäkerhet kring IFK Vänersborg. Allt avgörs i Tingsrätten där klubbens ackordsuppgörelse skall godkännas eller avslås — avgörandet står den 8 juli!

Inför den så har IFK Vänersborg ett minus i resultatet på 4,6 miljoner för det gångna året och ett underskott i eget kapital på 4,5 miljoner.

Tittar vi på de tre stora så är det litet svårt att jämföra klubbarna då deras resultat på årsmötena presenterades på olika sätt. VSK redovisade en förlust med 1,9 miljoner och Hammarby en förlust på 651 000 kronor. SAIK redovisade en vinst på 2,3 miljoner för det gångna året, men då är ”livräddningens” miljoner med i det resultatet.

När det gäller eget kapital har VSK ett minus på 1,4 miljoner medan Hammarby och SAIK har positiva egna kapital på 144 000 kronor respektive 106 000 kronor efter räddningspengarna.

SM-vinnaren Villa-Lidköping har ett resultat för den gångna säsongen på 474 000 kronor och ett eget kapital på drygt 2 miljoner. Åby/Tjureda har ändå de unikt bästa finanserna av alla svenska elitlag. Trots en liten förlust på 200 000 kronor har klubben ett eget kapital på hela 5,9 miljoner (!).

MEN…MEN…MEN…
Det är nu jobbet börjar. Bränderna är släckta, men nu skall det byggas på nytt, med helt nya ekonomiska villkor. Skall det lyckas så är det mycket som skall klaras av. Framför allt tror jag att glädjekalkylerna måste bort och likaså att kasta pengar på snabba framgångar. Det kommer inte att funka framöver.

Trovärdighet, ansvarstagande och klokskap måste styra. Många klubbar har rejält vikande publiksiffror. Styrelserna måste börja förvärva sin ansvarsfrihet på riktigt, inte genom slentrianbeslut på årsmötet.

Det är lätt att budgetera med en publikökning, men den fråga man tyvärr ofta missar att svara på är HUR? Det är en sak att sätta mål, men det är hur:et som är det avgörande. Publiksiffror och sponsorsintäkter måste öka, det säger alla. För att komma fram till hur så måste man tillåta sig att tänka nytt och gärna utanför den traditionella boxen.

För publiken är en bandymatch på högsta nivå en helhetsupplevelse där allt måste vara tilltalande. Man måste känna sig välkommen från det att man kliver av bussen, ur tunnelbanan eller ur bilen på parkeringen. Det är viktigt att de som nu gnuggar sina geniknölar kan se ur publikperspektivet och se på bandyupplevelsen utifrån besökaren.

Allt har betydelse för den. Parkeringen, biljett- och entréhanteringen, kiosker och restauranger, prisnivåer, speakerns tilltal, hur vi tar hand om våra medlemmar och säsongsgäster, en musik i arenan som motsvarar medelbesökarens smak och så vidare och så vidare.

Och självklart behöver en snabb och offensiv bandy också finnas där.
Nya idéer till samarbeten med sponsorer och finansiärer kanske måste till. Att utveckla utbytet till att vara mera än en reklamtext på matchtröjan eller skylt i hallen är jätteviktigt.

Det finns mycket höga kompetenser i klubbarna nu. Ett flertal klubbar har projekt för ungdomsutveckling, demokrati- och mångfald, lagbygge och ledarskap. Att erbjuda sponsorerna att få ta del av det klubbens egna kompetenser på dessa områden genom t.ex. föreläsningar på företaget kan vara en bättre betalning för en sponsor än bara en reklamskylt.

Det viktigaste av allt tror jag är att våga tänka nytt och att hitta möten för klubbarna att dela med sig mellan varandra av goda idéer, lyckosamma projekt och bra erfarenheter.
Den kommande säsongen blir därför intressant och spännande både på och utanför isen.

Kjell Anderstedt

Wikström: Störste idrottsmannen från Kalix genom alla tider

, ,

KRÖNIKA Det är i april år 2013.
Snön i Kalix har börjat tina bak solig vägg.
För oss bandyvänner är varje vägg en solig vägg.
På en presskonferens upp i Kalix Bandys klubbrum har en bomb just briserat.
Där framme vid bordet sitter, förutom vår ordförande, en konung i bandyvärlden.

En regent.
Och nu återvänder han till sina rötter efter många år i huvudstaden.
Han heter Olov Englund.

Och materialförvaltarna sitter i skräddarställning och syr upp en röd tröja med #2 på ryggen.

Stråkanäs.
En liten by du missar om nyser på din väg in mot Kalix.
Fantastiskt vackert ned mot älven.
Där föddes Olle en dag i maj 1983.

Grannpojken hette Lars Johansson, en pojk som det också gått rätt bra för inom bandyn.
Den ende fotbollsmålvakt i Kalix som släppt in bollar avfyrade av självaste Garrincha bor också där.
I sanning en framgångsrik liten by.

Olov började med bandyn som liten parvel och var framträdande i de lag han gick igenom och till slut fick han göra debut i, det som då hette, Kalix/Nyborg BK.

Framgångarna bland de stora grabbarna fick klubbdirektörer runt om i landet att belåtet slicka sig om munnen.
Den där Englund….mmmm….mumma.
Och till sist.

Efter den avskyvärda vintern 2004 tog tjugoårige Englund den framsträckta grönvita pennan och skrev sin signatur på ett papper som Hammarbys sportchef Stefan Karlsson lagt fram.

De tårar vi rödvita fällde fick älven att brädda över.
I södra Stockholm dansades rumba.
Till alla kisars och bönors vilda glädje blev deras nyvunne hjälte klubben trogen till våren 2013.

Med undantag för en och en halv säsong då han åt borsjtj och blinier borta i österland.
Han fick vara med om Bajens första SM-guld.
En minnesvärd historia mot Bollnäs där ingen på Studenternas såg vad som hände då ett ymnigt (minst sagt) snöfall förstörde festen.

Han fick också vara med om lagets andra (och senaste) guld.
Kanske den mäktigaste inramningen en bandymatch i Sverige någonsin haft.
Vi var runt 39000 som såg Bajen och Saik göra upp om pokalen.

Och ni vet väl vem som gjorde matchen sista mål?
Ett mål som fick supportrar att bli galna av glädje och domaren tyckte det var bäst att blåsa av matchen trots att en liten tid återstod.

Stefan ”X-et” Erixon och Olle i vild galopp över isen på Friends Arena efter bruten hörna.
Jag rös då.
Jag ryser nu.

Det jag kommer berätta för mina barnbarn om denne bandysportens gentleman är hans fantastiska skridskoåkning och hans klubba med teleskopskaft.

De äro tusenden, de forwards som trott på framgång då de sett en ensam målvakt i Kalix tröja, börjat fila på snygg målgestoch en klatschig floskel till väntande journalist då en lång klubba dykt upp och petat undan bollen.

En lång klubba tillhörande Olov Englund.
Den störste idrottsmannen från Kalix genom alla tider.
Så tyvärr Gunnar Lundh.

Dina insläppta bollar då du vaktade AIK:s bur mot Brasiliens VM-lag en gång i början av sextiotalet, de räcker inte att konkurrera ut din granne Olov.

Tack för allt Olov.
Och lycka till med allt i framtiden.

Stefan Wikström

Bladh: Illavarslande utveckling i rysk bandy — men inte förvånande

,

KRÖNIKA Medier som enbart ska ryggdunka, klappa och påheja rysk bandy i vinter. Det tycks vara den nya verkligheten som gäller för journalister som vill bevaka ryska mästerskapet kommande säsong. Tyvärr ska vi inte vara förvånande. 

Att vara kritisk journalist i Ryssland har inte varit en bra kombination på väldigt länge. Nu är det påtagligt att det kommer påverka även journalister som vill bevaka ryska ligan denna säsong.

Ni har första inte missat nyheten att det Ryska bandyförbundet i tävlingsbestämmelserna för kommande säsongen, mer eller mindre, sätter munkavle på medier som vill bevaka mästerskapet.

Det innebär, i korthet, att medier inte får yttra sig något negativt om vare sig domslut, tjänstemän eller själva ryska mästerskapet i stort. Vi kan också säga så här: enbart hejaklacksjournalister är välkomna till arenorna i Ryssland.

Följs inte ovanstående regler kommer sannolikt dessa medierepresentanter inte komma in på matcherna, portas och få hålla på med något annat. Och samtidigt riskera böter.

Bandyn behöver publicitet och fler journalister som skriver om sporten, inte färre. Det är en ren och skär skandal. Men tyvärr inte alls omöjligt i Ryssland.

Sedan tidigare har rysk bandy stora problem med ekonomin då publiken sviker, kanske beroende på de många uppgjorda matcherna vilket ryska källor har uppgett. På sista finalen mellan Neftyanik och Dynamo Moskva var det bara 2743 åskådare till exempel.

Problemet är också att det finns några klubbar med mycket pengar och många klubbar som har det tufft. Det har gjort Superleague väldigt ojämn. Neftyanik vann serien med 15 poängs försprång före Dynamo Moskva och 20 poäng före Jenisej.

Och nu kommer alltså munkavlen på journalisterna på detta.

Enligt ryska källor är problemet Boris Skrynnik. Skrynnik är ordförande för det ryska bandyförbundet och president i FIB sedan 2005. Han är enligt samma källor en synnerligen egensinnig person.

Enligt uppgifter till Bandyfeber så kan Skrynnik vara på väg att förstöra rysk bandy genom att han, enligt dessa uppgifter, ligger bakom fixade matcher och menar att han vill skaffa sitt eget lag fördelar. Just nu är hans lag Dynamo Moskva.

Starkaste kritikerna vill alltså ha bort Skrynnik från posten men det blir inte lätt — han har enligt källor goda relationer till Vladimir Putin…

Det ska, mitt i allt elände, sägas att det möjligtvis i FIB inte finns samma problem eftersom många länder representeras i olika kommittéer vilket torde göra beslutsfattandet mer demokratiskt.

Men det är en föga tröst just nu.

Mattias Bladh 

Anderstedt: Det finns bara en Owe Svensson

, ,

KRÖNIKA Rolling Stones släpper Satisfaction och uppträder i Sverige första gången och Beatles kommer ut med albumet ”Help”. Winston Churchill begravs i London och Ingvar Wixell sjunger samtliga låtar i den svenska uttagningen till Eurovision Song Contest.

Vinnarlåten är ”Annorstädes vals”. Hep Stars har tre låtar på Tio i Topp med ”Cadillac” som etta. Den första provsändningen av färg-TV genomförs i Sverige. Den amerikanske presidenten Lyndon B Johnson skickar in marktrupper i Vietnam och Patrik Sjöberg, JO Waldner, Jesper Parnevik och Challe Berglund ser dagens ljus för första gången. Örebro SK blir svenska mästare i bandy genom att på Stockholms Stadion slå Broberg med 5-2.

Året är 1965.

Oceaner av tid har passerat sedan dess. Hur mycket har hänt i ditt eget liv på de år som passerat — förmodligen väldigt mycket. Bandysverige har korat Svenska Mästare mer än 50 gånger sedan dess och i seriesammanhang har oändligt många minnesvärda matcher passerat framför bandypublikens ögon.

1965 var året då Owe Svensson blev ordförande i Åby Tjureda Idrottsförening! Under alla år sedan dess har han jobbat tusentals timmar och dagar för sin kära förening. Att vara ordförande i svenskt idrottsliv under 53 år är en arbetsinsats och ett engagemang det inte går att mäta betydelsen av.

Owe Svensson, Åby/Tjureda

Foto: Åby/Tjureda IF.

Han har inte bara suttit på styrelsemötena och klubbat igenom mängder av beslut. Han har skött slussen, båtplatserna, campingen, konserterna, korvförsäljningen, ja han har varit Åby-Tjureda IF.

Och föreningen är också unik, föreningen är synnerligen välskött och har en ekonomi som dom andra elitserieklubbarna bara kan drömma om. Och nu har han krönt sitt ordförandeskap med att bidra till att laget spelar i Elitserien till hösten, dessutom i en ny hall som föreningen själv finansierar genom ett lån.

Nu har Owe Svensson bestämt att överlåta ordförandeklubban vid årsmötet den 17 juni.

När han själv får gräva i minnet efter det största ögonblicket under sin 53-åriga historia så blir det inte avancemanget i våras till Elitserien. Då nämner han istället när ungdomslaget kom hem från Knatten Cup som segrare för första gången och på tågstationen i Växjö sjöng ”det finns bara en Owe Svensson…”

Och det är också precis så det är — det finns bara en Owe Svensson!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Slagen om Hälsingland blir vinterns klimax

, ,

KRÖNIKA Dörren till Silly Season-rummet inom svensk elitbandy börjar stängas så smått. Den är inte låst och reglad ännu, det finns fortfarande tid till övergångar. Men de spektakulära värvningarna är nu genomförda.

Och vilken avslutning det blev när de två forwardsstjärnorna Christoffer Fagerströms och Patrik Nilssons nya klubbadresser blev klara. Dom bytte städer med varandra. Christoffer bytte Stockholm mot Bollnäs och Patrik gjorde precis tvärt om.

Samtidigt som målkungen David Karlsson lägger klubban på hyllan.
Här förlorar svensk bandy en stor artist.

Jag konstaterar att Elitserien får nya styrkeförhållanden. Under den gångna säsongen var det Villas stjärnvärvningar och lagbygge som genomsyrade allt.

Men att med den pressen på sig vinna World Cup, Elitserien och SM-guldet imponerade stort.

Men inför den nya säsongen så är det inte alls lika givet att Villa kommer att gå hela vägen. Nu är det flera lag som mycket väl kan slåss om det. Detta trots att Villa fortfarande måste sägas ha den mest helgjutna lagmaskinen. Därom tvistar inga lärde.

Och att redan nu kasta fram tips på hur serien kommer att utkristallisera sig är kanske en harakirihandling av en bandykrönikör. Samtidigt är det kul när s.k. experter sticker ut hakan och sätter sig själv i pant.

Man lovar ibland att äta hattar, gå långpromenader mellan bandyorter eller förnedra sig på annat sätt om man skulle råka ha fel i sina antaganden.
Jag tänker inte bjuda på den typen av löften, men jag kan inte låta bli att göra graderingar av lagens styrkeförhållanden efter nu genomförda lagbyggen.

Favoritskapet från i vintras blir Lidköpingslaget inte av med. Till det har man ett alldeles för bra lag med landslagsmässiga spelare i alla lagdelar. Pressen blir stor även kommande säsong. Det måste bevisas att klubben inte var en fluga som dansade en vinter (inte så många flugor dansar på vintrarna förstås – men ni fattar).

Nu ska det bevisas att klubben har startat en ny era av framgångar. Men med uppstickande lag som stärkt trupperna betydligt så går inte ens Villa säkert.

Edsbyns värvning av Simon Jansson från Västerås och Bollnäs som lyckats plocka hem både Daniel Mossberg och Christoffer Fagerström gör att derbyna i bandykyrkan och på Sävstaås kommer att dra horder av publik. Kul!

Båda lagen höjer sig till en nivå precis under Villa, det är jag helt säker på.
Jag tror det i första hand blir dom som utmanar.

Sandviken, Västerås och Hammarby kommer slåss om en semifinalplats.
Alla tre går ur Silly Season med väldigt bra lag. Klubbarna har lyckats med två trolleritrick under våren, att genomföra de ekonomiska stålbaden och att behålla en stark trupp med ett flertal landslagsspelare.

Ja, det har visserligen omsatts spelare, men resultaten är fullgoda för alla tre, tycker jag.
Där har vi vinterns sex stora lag.

De åtta övriga är litet mera svårbedömda. Jag tror Motala tar ytterligare ett steg sedan i vintras. Laget imponerade i slutspelet. Ett annat lag jag tror tar nya steg framåt är Sirius. Utöver dessa två tror jag även Broberg, Vänersborg och Vetlanda kommer att slåss om att få kvala sig till kvartsfinal.

Med ovanstående förutsättning bör också World Cup i Sandviken 10-13 oktober bli mera publikdragande än på många år.

Kvar är Åby/Tjureda, Frillesås och AIK. Svårtippade lag, men något av dessa får lämna Elitserien.
AIK ja, vi väntar nu med stor spänning på resultatet av den utredning Svenska Bandyförbundet genomför kring AIK.

Det skulle onekligen vara en tråkig bandynyhet om AIK degraderas innan Elitserien ens börjat.

Men varken Stig Bertilsson, förbundsordföranden eller AIK:s nye klubbchef Daniel Johansson har tydligt kunnat säga att AIK blir ett elitserielag i vinter.

Här har Bandyförbundet säkert en hel del huvudbry. Det ska å ena sidan mycket till för att man skall lyfta bort AIK från den plats klubben spelat till sig.

Men å andra sidan kan inte förbundet skapa ett prejudikat och se mellan de ekonomiska fingrarna i ett läge där man sagt sig ställa ännu högre krav på elitklubbarnas ekonomiska ansvar.
Knivigt — det är nog bara förnamnet.

Kjell Anderstedt

Bladh: När allt känns åt helvete

,

KRÖNIKA Idag är det tungt.
Det har det förvisso varit ett tag.

Att födas är det farligaste som finns.
Men också det vackraste som finns.
Livet är skört.
En mycket sliten klyscha, men sann.

Vi kan också säga att livet känns åt helvete.
Orättvist.
Som det gör just nu.

Livet måste gå vidare…
Jadu, det gör det även om någon står på ruinens brant, ett steg från stupet.
Show must go on.

Idag tänkte jag på bandy och vad jag kunde skriva. Egentligen säger min kropp nej.
Klockan var 05.43 för att vara exakt.
Jag vet. Jag har en ganska tydlig digital klocka nära sängen med stora, röda siffror.

Terapeutiskt fungerar det ändå.
Journalistik är bland det bästa jag vet och allra helst lägga fokus på bandy på Bandyfeber.com.

Denna tjatiga kampanj om sommarläsningen går ut 1 juni.
Några har stöttat men det behöver trilla in mer pengar de få dagar som är kvar.

Vill ni. Då kör vi.
Och kanske livet blir lite, lite lättare att hantera.
Älska bandy.

SWISH: 070 480 74 52

Mattias Bladh

Anderstedt: Stjärnklipp av Edsbyn — men var landar Nilsson och Fagerström?

, ,

KRÖNIKA Att bandyns ”Silly Season” inträffar i direkt anslutning till bandysäsongens avslut är mumma för oss bandynördar.

Det känns liksom att spänningen och dramatiken förlängs med ett par månader när man får följa värvningskarusellen.
Starkaste intrycket gör ändå de spelare som är lojala med sin klubb och väljer att stanna, även om ropen från andra klubbar är starka.

Kan man gradera hettan i de värvningar som hittills har gjorts? Ja, självklart kan man det. När en stjärnspelare eller landslagsspelare byter klubb så är det alltid ett hett nyförvärv. Därför får man säga att Edsbyn stod för det största klippet hittills när klubben köpte hem Simon Jansson från Västerås.

Det kommer att stärka laget och det kan göra skillnad mellan semifinal och final i mars. Här gick medlemmarna i Edsbyns vänförening ut med stora insamlingsbössan och finansierade köpet.

För ovanlighetens skull handlade det om ett direkt spelarköp eftersom Jansson hade pågående kontrakt med VSK.

Kan Edsbyn med detta klipp matcha Villa i vinter? Vi får i alla fall nu ranka Edsbyn som klar tvåa i landet.

Jag tar mig friheten att kommentera de större värvningarna vi sett hittills. Daniel Mossbergs flytt från Sandviken till Bollnäs var ingen skräll eftersom det varit på gång tidigare.

Men en synnerligen stark värvning för Bollnäs när Mossan väljer att förlägga de sista bandyåren till Sävstaås.

Christoffer Edlund, skyttekungen, från SAIK till ryska Jenisej. Värvningen ligger ju litet utanför Elitseriens sfär, men den kommer att ha stor betydelse för båda klubbarna.

Ted Bergström är en glimrande målskytt som varit avgörande för VSK i flera matcher. Fick inte den speltid han kanske var värd, men nu blir han en nyckelspelare i Hammarby.

Sirius plockar Ted Haraldsson från SAIK, en spelare som ofta hamnade i skymundan i det stjärnspäckade laget. Men i Sirius blir han en motor som kommer med mycket erfarenhet.

Jesper Jonsson från Hammarby till VSK måste också in under epitetet större värvning.

Men vad händer i AIK? Hela bandysverige undrar. Ryktena sprids när kommunikation och information saknas från klubben.

Falun har verkligen gjort ett par värvningsklipp när Mikael Olsson och landslagskeepern Patrik Hedberg båda flyttar hem till Falun från Västerås respektive Hammarby.

Falun står på tur att få frågan om elitserieplats om något elitserielag skulle falla ur redan innan seriestarten. Men nu vill vi ändå helst se stockholmsderbyn mellan Bajen och AIK — även i bandy.

Men årets Silly Season är inte slut. Två av svensk bandys största anfallare går kontraktslösa och det står nog inte på förrän någon av de båda blir huvudperson på nästa presskonferens.

Jag talar förstås om Christoffer Fagerström i Hammarby och Patrik Nilsson i Bollnäs.
De kommer inte att vara kvar i sina nuvarande klubbar.

Men vart tar de vägen?

Här är det verkligen öppet för spekulationer. Det är lätt att koppla ihop Patrik Nilsson med Sandviken. Han bor i Gävle och laget behöver en målskytt. SAIK säger sig ha stängt truppen.

Men det kan ju dyka upp ett lämpligt jobb även för en kompetent bandyspelare, så vi får väl se. Om Christoffer Fagerström har det cirkulerat flera rykten. Ryssland är ett. Frågan är då vart han skall gå.

Flera av topplagen har fantastiska anfallare med Edlund i Jenisej och Erik Pettersson i mästarlaget Neftyanik där det för övrigt kryllar av stora målskyttar. Ett envist rykte de senaste dagarna placerar Christoffer Fagerström i Hälsingland och då menar jag inte i Ovanåkers kommun… Vi får väl se till helgen.

Så till något vi kan beskriva som ”positivt antiklimax” — stålbaden i krisklubbarna Västerås, Hammarby, Vänersborg och Sandviken.
Frågorna haglade hela vårsäsongen och spelarkontrakt sades upp.

Hur skulle dom klara av att ta sig ur den akuta ekonomiska krisen och få budgetarna i balans? Vilka stjärnspelare skulle fly när de står utan guldkantade heltidskontrakt?

Här måste man säga att klubbarna gjort ett synnerligen duktigt arbete. Jag har förstås ingen insyn i klubbarnas ekonomier i detalj. Men litar vi på vad klubbcheferna säger så har de gjort jobbet bra hittills och dessutom lyckats behålla förhållandevis starka lag. Deras starkaste ”värvningar” är att de lyckats behålla nyckelspelare med stora klubbhjärtan.

Man måste ha människor med ansvar, lojalitet och kompetens i klubbledning och styrelse. Det går inte att ha ansvarslösa personer som lever över klubbens tillgångar med enda målet att hålla laget och sig själv på toppen.

Jag hoppas att den typen av ekonomisk doping nu är bortrensad från elitbandyn. Det blir i alla fall upp till bevis för klubbarna nu när det tuffaste jobbet återstår, det att leva i en ny ekonomisk realitet.

Vad kan det komma ut ur den här krisen? Det är ett helt livsnödvändigt reningsbad. Att spelare inte kan vara heltidsproffs utan måste kombinera bandykarriären med ett civilt jobb är självklart.

Dessutom har de en försörjning när bandykarriären tar slut.
Det är en win-win-situation för såväl klubbar som förbund, aktiva och publik.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: ”Micke Carlsson kan bli en framgångsrik förbundskapten”

, ,

KRÖNIKA Micke Carlsson tar över taktpinnen för det svenska bandylandslaget efter att Svenne Olsson sedan tidigare valt att sluta.
Svenne har gjort ett gott arbete med landslaget.

Att skapa lag av individuella spelare är en av hans stora utförsgåvor och det har betalat sig bra.
Landslagsspelarna har gillat hans ledarskap.

Men det har inte direkt visat sig i resultaten. I bandyvärldens topp är det bara guld som räknas, åtminstone för Ryssland och Sverige som oftast prenumererar på de ädlaste medaljerna.

Där har Svenne inte nått de höjder som publiken, spelarna och han själv förväntat sig. Under hans två år som assisterande förbundskapten och fyra år som förbundskapten har Sverige tagit ett guld (2017), fyra silver (2014, 2015, 2018, 2019) och ett brons (2016).

Det är en allt för skral utdelning. Det är de resultaten förbundsledningen nu vill ändra.

Nu blir det alltså en ledarstab med fyra personer som skall jobba med det svenska herrlandslaget. VSK-tränaren Micke Carlsson blir förbundskapten och SAIK:s nye tränare Jocke Forslund assisterande förbundskapten.

Dessa två blir huvudansvariga för landslaget under kommande landskamper och VM-turneringar. Ytterligare två assisterande funktioner ingår i den ledarkvartett som kommer att arbeta deltid.

Det är P19-landslagets Mattias Rehnholm och P15-landslagets Pär Gustafsson som skall jobba med att scouta spelare och ta fram analyser under hela elitseriesäsongen.
En stark kvartett som säkert ger landslaget nya framgångar. Jag tycker att förbundet har gjort ett mycket bra val av ledarstab. Jag tror Micke Carlsson kan bli en framgångsrik förbundskapten.

Även om Sverige bara tagit ett guld under Svennes sex år så har det i varje turnering varit stenhårt och oftast har ett av finallagen vunnit med uddamålet eller i sudden.
Micke Carlsson förespråkar en offensiv och snabb anfallsbandy.
Det tror jag kommer att öka slagkraften.

Det som är den nästan svåraste uppgiften för alla ledare är att hitta mixen mellan etablerade spelare och ett inflöde av nya unga.
Här krävs det också mod.

Det är en sak jag vet diskuteras i alla landslagsledningar i bandyvärlden. Där står både Micke Carlsson och den ryske huvudtränaren Mikhail Yuryev inför samma kluriga uppgift. Den som bäst klarar mixen erfarenhet/förnyelse blir nog en vinnare.

Och finalresultaten de senaste åren med superjämna finalmatcher kommer också kräva ett taktiskt skarpt sinne och en förmåga att få ut max av spelarna ända in i kaklet.

Där misslyckades Sverige kapitalt i Vänersborg. Vid tre tillfällen under finalen hade Sverige tvåmålsöverläge. Laget hade 3-1 i paus, 4-2 i mitten på andra halvlek och 5-3 med kvarten kvar, men man lyckades inte hålla undan och föll sen med 6-5 efter sudden.

En jättebesvikelse, samtidigt som ryssarna visade sina vinnarskallar.

Federation of International Bandy, FIB, har nu skapat en helt ny säsongsplanering och VM senareläggs. Medialt kan allt fokus ligga på VM efter de nationella slutspelen.
Ett mycket bra beslut.

Kommande säsongs VM spelas inte förrän i månadsskiftet mars-april, alltså två månader senare än Vänersborgs-VM. Turneringen spelas i den inomhusarena som just nu byggs i Irkutsk.

En av de största städerna i Sibirien, drygt 500 mil och 5 tidszoner öster om Moskva. 2021 spelas VM i Syktyvkar som bara ligger drygt 130 mil nordost om Moskva och i samma tidszon.

Den här nya säsongsplanen ger också möjlighet till två landslagsturneringar före VM. Tidigare har det ju spelats en 4-nationsturnering före jul, men nu blir det alltså två 4-nationsturneringar under vintern.

Den första går i Ryssland i december och den andra i Finland i januari. Jag tror att bandyn tjänar mycket på förändringarna. Det blir fler landskamper för publiken, fler tillfällen för lagen att svetsa sig samman och en VM-turnering där spelarna kan ge allt och inte komma tröttkörda till ett efterföljande slutspel.

Så de kommande två VM-turneringarna kommer att bli särskilt intressanta inför en massiv rysk publik som bara kräver guld.
Vi kommer att gå en mycket spännande bandysäsong till mötes, det är jag helt övertygad om.
Och för Micke Carlsson och hans mannar blir det verkligen upp till bevis.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: När briserar den stora bomben?

, ,

KRÖNIKA Att följa ”Silly Season” är både intressant och fascinerande. Just nu är vi mitt uppe i den. Vissa spelarkontrakt är påskrivna och nya ramlar in i stort sett varje dag.
Men när briserar den stora bomben?

Det är många rykten som florerar och som placerar spelare i mer eller mindre troliga klubbar.

Den här krönikan är inte heltäckande, men ger kanske några nya perspektiv på det som sker.

Det som överraskar mest är tystnaden från nykomlingarna. Både Åby/Tjureda och AIK behöver absolut förstärka. Åby/Tjureda har visserligen fått Arvid Johannisson och Jonathan Svensson från Vetlanda, men det tror jag inte räcker.

AIK har tydligen helt andra saker att reda ut. Nyhetsrubrikerna skriker om kriminalitet, firmor, personhot och skatteskulder. Därför är tystnaden kring de nödvändiga förstärkningarna en aning oroande.

Ryska Bandyfederationen diskuterar än en gång införandet av begränsningar för utländska spelare. Det var på gång redan förra säsongen och frågan är nu uppe till ny diskussion. Den begränsning vissa förespråkar är att lagen endast ska få ha EN utländsk spelare.

De flesta lag är dock helryska nuförtiden. Den gångna säsongen fanns bara tre svenska spelare i Super League, som högsta divisionen heter. Erik Pettersson i mästarlaget Neftyanik, Patrik Sjöström i Jenisej och Patrik Johansson i Start. Jenisej försvann förvånansvärt tidigt i slutspelet. Laget slogs ut i kvarten av Ural Trubnik i två raka matcher. Patrik Johansson är den ende som nu vänder hem till Sverige.

Han hade planer på en fortsättning, men klubben fick problem, tvingades skära i kostnaderna och då har Patrik valt att flytta hem. Nu har den återstående svenskduon dock blivit en trio när Christoffer Edlund blir klubbkompis med Patrik Sjöström.

Den sista finalmatchen mellan Dynamo Moskva och SKA Neftyanik lockade endast 2 743 åskådare. Det har gjort att diskussionen kommit upp igen om man skall ha en enda final som i Sverige, eller bäst av fem som ryssarna har nu.

Intressant på hemmaplan är förstås att se hur det går för de klubbar som balanserat på slak ekonomisk lina och med nödrop klarat elitlicensen. Där är Sandvikens AIK hittills den enda klubb som tydligt signalerar pånyttföddhet och presenterar spelarnyheter på löpande band. På samma sätt som Hammarby så sades alla spelarkontrakt upp vid säsongsslutet.

Men nu är SAIK på väg att bygga ett starkt lag, trots sina nya ekonomisk förutsättningar. De spelare som stannar gör det med ett stort hjärta och talar alla om en nystart. Det är imponerande. Klubben har exempelvis lyckats behålla alla sina landslagsspelare, utom en, trots nya lägre ersättningar. Men jag tror ändå det behövs en komplettering på anfallssidan i det svartvita laget efter Edlunds sorti.

Hammarby arbetar i tystnad och inget kommer ut, frånsett att tränaren Misja Pasjkin flyttar hem och tar över Jenisej. Men rykten går. Christoffer Fagerström är sugen på Ryssland. Kanske intressant för Neftyanik som tappar Pavel Ryazantsev som forward.

Men mästarlaget har ändå kvar Erik Pettersson och Artem Bondarenko som tillsammans gjorde 140 mål (68 respektive 72) den gångna säsongen. De toppade den ryska skytteligan tillsammans med just Ryazantsev som gjorde 62.

Dessa tre Neftyanikspelare gjorde alltså 202 mål i ryska skyttetoppen, helt fantastiskt! Blir väldigt spännande att se Neftyanik i World Cup i höst. SKA Neftyanik är just nu det överlägset bästa ryska klubblaget.

Vänersborg har tydligen en bit kvar innan ekonomin är löst och är därför sista lag under ekonomisk lupp. Några spektakulära värvningar är nog inte aktuella där.

Största utropstecknet bland värvningar hittills är Daniel Mossberg till Bollnäs, även om det inte är en direkt skräll. Han kan ge hälsingelaget ny spelintelligens, det kan göra skillnaden mellan kvartsfinal och semifinal.

Mästarlaget Villa-Lidköping då? Firas det ännu, månntro? Lugnet verkar i alla fall ligga över Lidköpingsbygden. Frågetecken dock för David Karlsson och Petter Björling har jag förstått. Men mästarlaget blir starkt ändå.

I övriga lag då? Än så länge inga direkta skrällar, men samtidigt spännande.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Johan och Malin — inga kioskvältare som Årets spelare

, ,

KRÖNIKA Det finns många situationer och prestationer bland spelare och domare som diskuterats den gångna säsongen. Men juryn som utsett Årets Spelare har tagit kloka beslut, som nog ingen i bandy-Sverige ifrågasätter.

Valen hade inte vält några tidningskiosker i nyhetsväg på den tiden dessa fanns. Jag vill nog inte påstå att årets jury haft ett direkt ansträngande jobb.

JOHAN ESPLUND i guldlaget Villa får ta emot utmärkelsen för andra gången. Förra gången var 2015. Juryns formulering:
”Ett offensivt geni som har förmågan att överraska vem som helst, när som helst. Han hotar motståndarna med allt från sensationella dribblingar till briljanta passningar och var en starkt bidragande anledning till att Villa Lidköping BK i år blev svenska mästare för första gången”.

Ett klockrent val av juryn. Och alla bandyälskare lär väl för lång tid minnas Esplunds osannolika avgörande i förlängningen mot Edsbyn när han briljerade fram Villa till final.

Ett lika klokt val gjorde juryn på damsidan. MALIN PERSSON i förstagångsmästarna Västerås SK tog också hon titeln för andra gången. Den första 2017. Här formulerar juryn sig så här:
”En snudd på komplett bandyspelare med en enorm klubbteknik och passningsklubba. Balansen och bredden i kunnandet har den här säsongen bland annat bidragit till att lagkaptenen fört Västerås SK till ett historiskt första SM-guld på damsidan”

Som alltid är det lockande för en krönikör att gå tillbaka i historien för att hitta tidigare legendarer som tagit hem priset. Många har varit givna på förhand. Det är lätt att se att svensk bandy haft massor av underbara spelare, målskyttar, lirare och målvakter genom tiderna.

Den förste på herrsidan är också en av de absolut bästa genom tiderna. Bernt ”Bempa” Eriksson i Falu BS! Han blev redan 1964 ”Årets Man” som ju priset hette tills för bara ett par år sedan. Han fick utmärkelsen hela fem gånger under 11 år. Med det är han förstås värst av alla. Tätt följd av Magnus Muhrén, Sandvikens AIK, som fått utmärkelsen 4 gånger, dessutom alla i rad mellan 2002 och 2005.

Jag kan inte låta bli att med stolthet nämna några andra legendariska spelare. Men jag har ingen ambition att vara heltäckande. Torbjörn Ek, Ljusdal, Uffe Fredin, Sirius, ”Pinnen” Ramström, Boltic, Ola Johansson, Boltic och VSK, Anders Bridholm, Boltic, Daniel Berlin, SAIK, Micke Arvidsson, Motala, Jonas Claesson, Vetlanda och Hammarby, Pelle Fosshaug, VSK, Hans Åström, SAIK och många fler. Utmärkelsen i år är den 55:e i ordningen.

Birgitta Söderström i IK Göta blev först bland tjejerna 1974. Även här finns många tjejer genom åren som på ett fantastiskt sätt bidragit till att utveckla dambandyn till vad den är idag. Även här plockar jag litet bland guldkornen som fått utmärkelsen bland de 46 som nu delats ut. Emma Kronberg, Västerstrand och Kareby tre gånger, lika många som Johanna Pettersson, Sandvikens AIK och Åsa Fredin, Västerstrand. Camilla Johansson, Kareby två gånger. Det har också Anna Lundin och Linda Odén i AIK.

Kjell Anderstedt
”Årets PR-profil 1997” – så det så 🙂…

Tillman: Längtar redan till nästa års bandyfinaler — men köerna var en arrangörsmiss utan dess like

,

KRÖNIKA Idag känns allting så tomt. Bandysäsongen är nämligen över för den här gången och jag får snällt invänta början på en ny. Tänk om det aldrig skulle ta slut, om man kunde spela bandy året om.

Tomt var det verkligen inte (!) på torget i Lidköping på söndagen när fansen hyllade sina guldhjältar efter att man lyckades vinna det där så efterlängtade SM-guldet.

Jag kan inget annat än att lyfta på hatten och gratulera alla som har någon koppling till Villa-Lidköping.
Stort GRATTIS.

Men jag får även göra det samma för Västerås damlag som också blev historiska när man tog sitt första SM-guld någonsin.

Om vi börjar med matchen så är den första halvleken något utöver det vanliga, kanske till och med den bästa halvleken jag någonsin sett i en bandyfinal.

Det var full fart framåt från början av både Villa och Västerås, och vilka mål det bjöds på.

Ur spänningssynpunkt tycker jag att Villa gjorde ett mål för mycket i första halvlek för att det skulle bli en bra och spännande andra halvlek.

Tränaren i Västerås, Micke Carlsson, sa ändå innan den andra halvleken började att man skulle ge det en chans och köra på för att försöka komma ikapp och förbi, men så blev aldrig fallet.

Om nu den första halvleken bjöd på magisk underhållning så var den andra halvan av matchen inte alls lika bra då Villa bevakade sin ledning, höll bollen inom laget och gjorde inga större misstag.

Västerås ska som sagt ha all heder i att man gjorde ett krafttag till att knappa in på Villa, men istället rann det iväg resultatmässigt i slutskedet av matchen.

Sammanfattningsvis vinner Villa den här finalen på ett rättvist sätt, man ska inte ta ifrån dom någonting idag.

Några andra reflektioner från den här bandyhelgen är att jag står fast vid att herrfinalen ska spelas någon gång under dagen, runt 14-15-tiden. Som supporter blir det en alldeles för lång väntan på att matchen ska dra igång.

Det blir mer fylla och chanserna till att det händer någonting i mörkret efter matchen ökar och försvårar då arbetet för ordningsvakter och poliser.

Dock tror jag att det var rätt lugnt ändå efter matchen, har bara kunnat läsa mig till att det var lite tumult innan matchen.

I och med att det var väldigt fint väder under finaldagen så kanske isen var något bättre när herrarna spelade sin final än vad den var när damerna spelade sin match.

Så därför kanske detta var den enda positiva anledningen till att finalen spelades senare på kvällen.

Oavsett matchtid så hade i alla fall runt 18 tusen personer tagit sig till Studenternas i år för att se finalen där de flesta läktarna var fyllda med blåvita färger.

Dock kändes det väldigt nervöst bland publiken då det var väldigt tyst hos både Villa- och Västeråssupporters.

Tror det tog drygt 20 minuter innan jag hörde Västeråsfansen sjunga och cirka 10 minuter till innan Villa började sjunga och heja.

Att få in så mycket folk på en arena kan ta olika lång tid, och årets SM-final var en sådan dag när det tog väldigt lång tid att släppa in alla. Köerna ringlades långa utanför varje ingång och många blev oroliga att man inte skulle hinna in till matchstart.

Alla vi som stod i dessa köer var eniga om att detta var under all kritik och en arrangörsmiss av dess like. Jag frågar mig själv varför man inte hade flera ingångar in till läktarna?

Som det var nu fanns det bara en ingång på varje kort och långsida och det är alldeles för lite enligt mig. Här får Uppsala komma på en bättre lösning till nästa år. Gör om gör rätt.

Någonting annat som man också kan försöka fixa är en storbildsskärm någonstans på arenan där man kan visa repriser. Även om man nu är en van bandytittare så vill man ibland kunna se vad som hände i ett tidigare skede.

Annars tycker jag som vanligt, att den här helgen är bland det bästa på hela året. Det är en stor enda folkfest där man umgås och pratar bandy med varandra oavsett vilket lag hjärtat slår för och det gillar jag verkligen jättemycket.

Därför längtar jag redan nu till nästa års bandyfinal.

Joakim Tillman

Anderstedt: Historisk bandylördag — första gulden till Villa och VSK

, ,

KRÖNIKA Vi som upplevt guld för våra lag tidigare vet precis hur framför allt alla Lidköpingsbor känner sig nu. De är i ett enormt glädjerus, känner en oerhörd stolthet för sitt lag. Så många tårar som fälldes under andra halvleken när allt började gå upp att det faktiskt är sant.

Men den överlägset starkaste känslan för Lidköpingsborna är LÄTTNAD! Spökena är borta. Det går att vinna guld. Äntligen fick Villa-Lidköping BK bli svenska mästare i bandy. I klubbens femte final.

Ni som bor efter vägen mellan Uppsala och Lidköping lär få höra de tusentals Villasupportrarna i de 40 bussarna om ni i läsande stund inte redan gjort det.

Å som Villaspelarna är värda det här. Alla segrar från World Cup till den överlägsna seriesegern och vinsterna i slutspelet. Jag vill påstå att det här är ett av de mest kompletta klubblag som funnits i svensk bandy.
Det har funnits flera genom historien och nu är Villa ett av dom.

Det var dessutom fantastiskt att ni fick vinna guldet i en sådan här otroligt bra bandyfinal. Jag vill påstå att det var en av de absolut bästa och mest intensiva bandyfinaler som någonsin har spelats. Tyvärr inte den allra mest spännande i andra halvlek, men det rår ni i Villa för.
Ni var helt enkelt ett par snäpp bättre än VSK i den här finalen.

Till denna fantastiska final bidrog alla spelarna på planen. Västerås offensiva och aggressiva spel gjorde att Villaspelarna verkligen blev utmanade och fick strida för guldet.

Till farten i spelet bidrog också domaren Christoffer Aidesjö och hans kollegor eftersom dom bestämde sig för att ha en hög nivå matchen igenom och tillät ett fysiskt spel som de aldrig skulle gjort i Elitserien.

Synd bara att man också släppte litet för mycket, som till exempel den självklara straff VSK skulle ha haft i första halvleken.

De här fyra finallagen, Villa och VSK i herrfinalen och VSK och Skutskär i damfinalen, visade verkligen vilken fantastisk sport det här är. Den snabbhet och det artisteri som lagen visade upp finns inte i någon annan lagidrott vintertid, ja kanske inte under andra årstider heller.

Jag både tror och hoppas att bandyn med denna finaldag har förvärvat många nya entusiaster.

Damfinalen blev lika historisk som herrfinalen. Det blev en härlig upplevelse för alla 6 478 i rekordpubliken när VSK-tjejerna fick sitt efterlängtade första guld.

Två otroligt bra bandylag som verkligen bjöd upp till fight såväl under ordinarie tid som i förlängningen. Offensivt spel, härliga individuella prestationer och mycket hjärta. Men det är nog dags för Bandyförbundet att ta sig an frågan om det är rimligt att SM-finaler ska avgöras på straffar.

Det kan vara okej i andra cupsammanhang. Men i SM-finalen måste lagen få spela sig till ett avgörande. Förlängningar i sudden-form kan också sluta i tillfälligheter, visst, men då får lagen åtminstone spela om det. Här tycker jag att förbundets regelexperter har ett jobb att göra.

Damfinalen fick alltså avgöras på straffar. Men domarna bestal Skutskär på en solklar straff redan i första halvlek, det var trist. När Sara Carlström i VSK-målet fällde Sanna Gustafsson i Skutskär såg vi hela säsongens mest solklara straff. Någon av domarna skulle självklart ha blåst.

Det är såklart okej för domare att göra misstag, men i en final får man inte fega ur. Det blev inte matchavgörande, men fick såklart betydelse för matchutvecklingen. Men för den unga domartrion blir det förhoppningsvis ett lärande misstag.

Västeråstjejerna klippte in två av straffarna som tog vid efter förlängningen. Bara att gratulera laget till det här första SM-guldet. Men Johanna Pettersson får nog inleda nästa säsong med att beordra tjejerna en rejäl straffslagsträning hemma i Skutskär. Att inte hitta rätt en enda gång från straffpunkten på 5 straffar i matchen, trots en bra VSK-keeper, är alldeles för dåligt.

Men båda lagen bjöd upp till en historiskt spännande final. Det var stor underhållning för både rekordpubliken och för alla oss som bara såg matchen på TV.

Ta aldrig bort SM-finalen i bandy! Att avgöra guld och silver i en enda match är något unikt. Bandyn kan säkert ta lärdom av andra idrotter i olika avseenden, men låt avgörandet i en enda final leva kvar.

Detta är propaganda och bandyreklam som vi inte kan få med en lång serie finalmatcher. Alla vi som upplevde årets finaler är övertygade om det.

Kjell Anderstedt

Tillman: Min analys av lagdelarna i VSK och Villa inför SM-finalen

,

KRÖNIKA Med finalen runt hörnet kan jag inte sluta tänka på att det snart är dags för mig att ännu en gång få se en bandyfinal gå av stapeln på Studenternas i Uppsala.

I min senaste krönika kunde ni läsa om hur jag siade utgången av denna final, där jag skrev att Villa-Lidköping vinner sitt första och efterlängtade SM-guld. Jag tänkte nu skriva några rader om varför jag tror som jag gör och vad nyckeln till segern blir.

Om vi börjar längst bak med lagens båda målvakter så tycker jag det är jämnt skägg mellan Villa-Lidköpings målvakt Jesper Thimfors och Västeråsmålvakten Henrik Kjellsson.

Tycker att båda dessa herrar har blandat och gett under säsongen, när man vissa matcher har gjort den ena fantomräddningen efter den andra och sedan har man i stort sätt ”kastat” in bollar i andra matcher.

Tar vi sedan ett kliv uppåt i banan så hittar vi lagens båda försvarare och här tycker jag att Villa har ett klart mycket tyngre och mer namnkunnigt material än vad Västerås har.

Se bara på namn som Felix Pherson, Martin Andreasson, Martin Johansson och Petter Björling.
Dessutom släppte man bara in 60 mål under hela grundserien. Det tycker jag talar sitt tydliga språk att man har ett bra och fungerande försvar.

Tar vi sedan en titt på mittfältet så tycker jag att Villa har Sveriges, ja kanske till och med världens bästa mittfält den här säsongen.

För när man läser upp namn som framförallt Johan Esplund, Johan Löfstedt, Jesper Eriksson och Martin Karlsson kan man ju inget annat än att bara lyfta på hatten för vad dessa herrar har presterat och åstadkommit i match efter match.

Medan Villa har lite mer av finess och ”finlirare” på sitt mittfält så har Västerås mera ”stök och bråk” i form av Magnus Joneby, Jacob Bucht, Mikael Olsson och Tobias Holmberg, toppat med mittfältsgeneralen Simon Jansson, som verkligen kan bjuda upp till dans med sina tekniska nummer.
Trots detta vinner Villa mittfältskampen.

Slutligen ska det avslutas på topp, och återigen är det bara att kolla på vad statistiken säger från grundserien där Villa gjorde hela 174 mål på 26 matcher.

Kanske inte så konstigt heller när man har forwards som David Karlsson, Joel Broberg men framförallt Joakim Andersson som har öst in mål i vinter. Bara Christoffer Edlund gjorde flera mål än Andersson i grundserien.

Samtidigt gjorde Västerås ”bara” 21 mål mindre än Villa Lidköping, där Martin Landström är den forward som gjorde flest mål för de grönvita under seriespelet. Det är inte förrän nu i slutspelet som forwarden Ted Bergström har bombat in en hel del mål.

Men det kanske har sin förklaring i att han inte har spelat alla matcher under säsongen på grund av en konflikt med tränaren Michael Carlsson. Därför ser jag att Villa vinner den här matchen i matchen också.

I och med detta tror jag att nyckeln till ett SM-guld ligger i att Villa kommer vinna flera matcher i matchen än vad Västerås gör.

Joakim Tillman

Anderstedt: Det skrivs historia på Studenternas på lördag

, ,

Att se på lördagens fest på Studenternas i ett historiskt perspektiv är synnerligen intressant. Så många fantastiska finaler som spelats, sådana legendarer som deltagit och sådana känslor som släppts lösa under 120 herrfinaler och 46 damfinaler.

DET BLIR TROLIGTVIS MÅLRIKT

Under herrfinalerna sedan 1907 har det i snitt gjorts 6 mål. Men 2000-talet har varit mera målrikt än tidigare decennier. Snittet de senaste tio åren är 10 mål per final. Mycket talar även av andra anledningar för en målrik final mellan Villa och Västerås.

I damfinalerna har snittet tvärt emot sjunkit från 8 mål i snitt till drygt 5 mål per final de senaste tio åren. Hur kommer det sig? Det beror förstås på lagens kvalitet. Lagen nu är betydligt bättre. Tidigare var det många ojämna damfinaler, men nu är det ovisst och jämnt.

Det finns några finaler som sticker ut när det gäller målfabrikationen. 17 mål är det mesta som gjorts i en final, både för herrar och damer. Edsbyn slog Sandviken med 11-6 i finalen 2008 och Boltic slog Stångebro 1987 med 14-3!

Finalhjältar finns det förstås en hel drös av. De största måltjyvarna är Bertil Bohlin 1917 när han gjorde 5 mål för IFK Uppsala. Samma sak gjorde klubbkompisen Roland Carlberg när klubben blev mästare 1933.

I mera modern tid är Ljusdals Stefan Johansson meste finalskytten med 5 mål mot Villa 1975. Men den mest besvikne målsprutan måste ändå vara Hans Johansson i VSK som 1997 gjorde lagets alla mål när man förlorade mot Sandviken med 4-5.

På damsidan hittar vi dock den största målmaskinen i Boltics Lena Larsson som gjorde hela 7 mål i segermatchen mot Stångebro 1987.

Guld-kungen över alla är ändå Ola Johansson som har 10 SM-guld i olika klubbar!

DET FINNS PUBLIKREKORD ATT SLÅ

Det lär bli mycket folk på lördag och det finns naturligtvis publikrekord utomhus som behöver slås. Jag tror ändå att det blir svårt att radera ut herrfinalernas rekord från 1959 när Skutskär mötte Västerås inför 28 848 personer på Stockholms Stadion. Men damrekordet från i fjol kan mycket väl ryka. Då drog Skutskär och AIK 5 198 personer när Skutskärs damer tog sitt allra första SM-guld.

Men eftersom VSK-fansen lär vara på plats tidigt på lördag så kan damrekordet ryka. Den allra största publiksiffran är dock finalen i Friends Arena 2013 då Hammarby tog guld i finalen mot Sandviken. 38 474 personer bör bli svårslaget, oavsett var finalerna placeras framöver.

STUDENTERNAS ÄR FÖR MÅNGA DEN RÄTTA FINALARENAN

50 finaler har spelats på Stockholms Stadion, denna klassiska OS-arena från 1912. Studenternas var också tidigt finalarena, redan 1911 faktiskt. 27 finaler har spelats på Studenternas och 23 på Söderstadion. Men 8 finaler har också spelats på sjöis.

Den allra första finalen 1907 spelades på Gavleån i Gävle när IFK Uppsala slog IFK Gävle med 4-1. Den sista sjöfinalen spelades 1949 mellan Nässjö och Edsbyn. Nässjö tog guldet efter betryggande 7-1 på Perstorpsgölen i Eksjö. Hela 14 809 betalade entré och det sägs att flera tusen utöver dessa inte gjorde det.

BRYTS FÖRBANNELSEN ELLER BLIR DET GULD NR 21?

Att Västerås SK vunnit 20 SM-guld i svensk bandy är ett fantastiskt rekord. Villa har ju försökt nå guldet vid fyra tillfällen hittills, men aldrig har väl laget varit så nära som nu, enligt alla experter. De största guldklubbarna efter VSK är IFK Uppsala med 12 guld, Edsbyn med 11, Sandviken med 9 och Boltic med 8 guld.

På damsidan är AIK mest framgångsrikt hittills med 15 guld, närmast följer Göta med 8 och Västerstrand och Boltic med 6 guld vardera.

FRAM TILL 1956 HADE FINALDOMAREN EXTRA STOR PRESS

Alla herrfinaler fram till 1956 dömdes av en ensam domare med endast två flaggviftande måldomare till hjälp. Spelsinne och skridskoskicklighet krävdes nog då, inte minst för att ha koll på offsiden. Året efter blev Bengt Andrén och Bertil Andersson historiska när de för första gången dömde en SM-final i par.

Efter det fick vi uppleva några legendariska domarpar under finalerna, som exempelvis Yngve Berglund/Erik Andersson, Ambjörn Larsson/Åke Bennemo, Einar ”Bola” Boström/Gert Hedlund, Stig Nilsson/Arne Axelsson och inte minst Bosse Nilsson/Axel ”Hixa” Pettersson. 1982 infördes 3-domarsystemet med en huvuddomare och två assisterande.

I rullorna hittar man legendariska namn som exempelvis Sune Modig, Gunnar Thunman, Olle Modin, Leif Johansson, Sven Lind, Kent Lisell, Håkan Sjösten, Peter Öhrlund, Ulrik Bergman m.fl.

Damfinalen 2018 dömdes för första gången helt av tre tjejer. Lisa Elg, Ida Salomonsson och Hanna Hansson blev därmed historiska.

På lördag får vi se Ida Salomonsson som huvuddomare med assist av Amanda Bäverhag och Hanna Hansson. Herrfinalen har Christoffer Aidesjö som huvuddomare och Christoffer Eriksson och Andreas Lindvall Viktorsson som assisterande.

GER HISTORIEN NÅGON HINT OM FINALERNA PÅ LÖRDAG?

Ja, att herrfinalen blir målrik och damfinalen sannolikt målsnålare, men det är nog det enda. Sen vete sjutton. Hur som helst så blir denna lördag historisk – på något sätt.
– VSK kan för första gången ta 2 seniorguld samma dag.
– Villa kan ta sitt hett efterlängtade första guld.
– Skutskär kan försvara sitt guld för första gången.
– VSK kan ta sitt första damguld.

Och tipset då? Jo, jag tycker nog man kan kräva ett tips av en som skrivit krönikor hela slutspelet. Mitt tips blir: Villa bryter förbannelsen och Västerås blir mästarinnor. Men som alla bandyälskare så håller även jag mer på vissa lag än andra, men vilka, det håller jag för mig själv den här gången.

Hur det än går på lördag så får i alla fall inte Villa och VSK dela guldet, som 1912 när IFK Uppsala och Djurgården spelade 1-1 och tog guldet båda två när det inte fanns is till en omspelsmatch. Så det så!

Kjell Anderstedt

Tillman: De tror jag blir svenska mästare på lördag

, , ,

KRÖNIKA På lördag skall det avgöras vilket lag som blir svenska mästare i bandy. Kommer Villa-Lidköping att ta sitt efterlängtade första SM-guld eller blir det Mesta Mästarna Västerås som tar sitt 21:a SM-tecken?

Om man ser till hur grundserien slutade så är väl det här enligt många den ”optimala” finalen där ettan i serien ställs mot tvåan, så jag kan väl bara instämma även om jag trodde det skulle bli andra lag i finalen.

Men nu är det dessa två giganter som skall skrinna in på Studenternas på lördag och kriga i 90 minuter om det nu inte blir förlängning och straffar vill säga.

Så någon gång strax innan eller efter vid 20-tiden vet vi vilket lag som står och jublar och sjunger ”SM-guld, SM-guld, SM-guld” tillsammans med sina tillresta fans.

För jag räknar med att det blir en hel del Villa- och VSK-fans på plats, men jag hoppas också att det kommer flera andra bandyentusiaster till Studenternas så att den här kvällen blir till någonting alldeles extra.

Kväll var det ja, det är första gången som en final skall gå av stapeln så sent på dagen som klockan 18.00. Succé eller fiasko återstår att se.

Enligt mig skall bandyfinalen spelas dagtid med avslag 14.00 eller 15.00. Det är sedan gammalt. Men jag spar på mina åsikter kring detta och återkommer efter finalhelgen istället.

Oavsett tid, plats och lag så kommer jag att fortsätta gå och kolla på bandyfinalen i förhoppning av att få se en riktigt bra bandymatch mellan två värdiga finallag.

Och som jag skrev inledningsvis så kan jag inget annat än att hålla med om att både Villa-Lidköping och Västerås är två lag som har gjort sig förtjänta av att vara i final.

Sedan är det ju tyvärr alltid ett lag som måste förlora, och det är ju aldrig roligt varesig du är spelare eller åskådare.

Och skall jag nu sia om vilket lag som vinner och vilket lag som förlorar så tror jag faktiskt att det blir Villa-Lidköping som vinner den här matchen och man tar sitt första efterlängtade SM-guld!

Detta grundar jag på att Villa har flera spelare som kan avgöra en match, man har artisten Esplund som kan göra vad han vill med en bandyboll, man har Löfstedt på mittfältet som sätter Karlsson och Andersson i fina lägen samt att man har ett bra försvarspel.

Nu vet jag att det är Mesta mästarna som står på andra sidan och många spelare i det här grönvita laget har varit i final tidigare och vet vad som krävs för att vinna ett SM-guld.

Dessutom kan man gå ut i finalen och spela avslappnat då allt favoritskap ligger på motståndarna.

Men jag sätter ändå mina slantar på att Villa-Lidköping blir svenska mästare säsongen 2018/2019.

Joakim Tillman

Anderstedt: Dramatik när Frillesås klamrade sig kvar

, ,

KRÖNIKA Onsdagskvällen och det rafflande avgörandet i kvalserien till Elitserien blev näst intill lika spännande som dramat i Lidköping kvällen innan.

AIK var klart för avancemang sedan tidigare, men frågan var vilket lag som skulle följa Stockholmarna upp. Frillesås hade allt i egna händer hemma mot jumbolaget Nässjö medan Falu BS var tvunget att vinna hemma mot AIK.

Det stod klart väldigt tidigt på Lugnet i Falun att AIK hade avslutat sin säsong. Det blev aldrig något motstånd för Falun som enkelt kunde göra sitt och ta den viktiga segern i kampen om elitserieplatsen.

I och med Falusegern räckte det inte med en poäng för Frillesås utan det krävdes seger mot Nässjö.
Och så spännande det blev!

Nässjö kämpade för sin heder. Det hade krävts AIK-seger för att Nässjö skulle kunna med halmstråets hjälp gå upp. Men trots att det tidigt rann iväg i Falun så kämpade Nässjö matchen igenom och laget gjorde det mycket bra.

Trots att Frillesås gick upp till 3-1 i andra halvlek så gav inte Nässjö upp och vid 3-2 så hade laget flera möjligheter att kvittera. Det blev stor dramatik tiden ut. Men Frillesås lyckades hålla emot och ta den sista helt avgörande segern.

Grattis alltså till AIK, Frillesås och inte minst Åby Tjureda som ju tidigare var klart för Elitserien. Falun ramlar ur, men jag tror att klubben samlat så mycket kraft när man nu byggt en ny organisation efter konkursen för några år sedan att laget kan vara tillbaka igen ganska snart.

Och Falun har sig självt att skylla. Ett mycket svagt kval där laget inte alls kom upp i normal nivå.

Åby Tjureda med sin enormt välskötta förening och imponerande ekonomi blir ett intressant och spännande nytillskott i Elitserien. Frillesås får en ny chans, vi får se om klubben klarar att skapa starkare förutsättningar än den här säsongen. Laget har inte riktigt räckt till i Elitserien.

AIK då? Ja, det kan verkligen bli fågel eller fisk. Laget består ju av ett antal spelare som på karriärens höst valt att varva ner i Solnaklubben. Det gäller t.ex. Andreas Bergwall, Rinat Shamsutov med flera. Hur ser det laget ut till nästa säsong? Det är en fråga det.

Men det rör på sig på bandysveriges högsta nivå. Nya lag som kommer till och det är jättebra för bandyns utveckling. Frågan är bara om de har kraft och spelartrupper att etablera sig i Elitserien.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: ”Frälsaren Johan Esplund”

, ,

KRÖNIKA Det är kvällar som denna som gör att man älskar den här sporten. Vilken fantastisk kväll det blev i den fullsatta arenan i Lidköping.

Villa lyckades inte avgöra under 90 minuter som alla trodde. Edsbyn kämpade sig in i matchen. Jag skrev det tidigare att Edsbyn är det sämsta motstånd Villa kunde välja i slutspelet.

Men den här gången slutade matchen ändå som de allra flesta trott. Hade Edsbyn lyckats i förlängningen vet man inte alls fortsatta matchserien sett ut.

Edsbyn genomförde sin matchplan till punkt och pricka och var väldigt nära att lyckas. Men Edsbyn liknar inget annat lag i sådana här lägen. Stort beröm för insatsen, åtminstone i den här matchen, i förra mötet var laget alldeles för blekt.

Nu behöver Villaspelarna inte kliva på bussen till Hälsingland en gång till. Det blev heller inte en tillfällighet som avgjorde i sudden. Det blev Johan Esplund som gjorde det på egen hand.

Jag räknade till sju Edsbyspelare som Johan rundade innan han slog bollen förbi den åttonde, målvakten Anders Svensson.

Ett fantastiskt bandymål av en härlig spelare!

Det råder ingen tvekan om att Villa är ett välförtjänt finallag. Men det var nog en och annan Lidköpingsbo som såg spöket flimra förbi en kort stund när Edsbyn tog ledningen med 3-2 i den 77:e minuten.

Nej, nu kan alla i Lidköping sikta in sig på Studenternas. En finalplats har ändå känts förbokad för Villa hela säsongen. Nu är man där. Det första målet är avklarat, målet att ta sig dit.

Nu återstår bara det sista ynka hindret, att äntligen efter fyra finalförluster ta det efterlängtade guldet. Stryk 1975 mot Ljusdal med 8-4, stryk mot Boltic 1983 med 5-0, stryk mot Sandviken 2012 med 6-5 och stryk mot VSK 2016 med 5-2.

Det är nu hela Lidköpingsbygden skall frälsas och de blå laget äntligen få lyfta bucklan mot skyn i Uppsala. Bara en enda match till som skall vinnas.

Men – och jag säger bara men. Villa möter landets mest erfarna finallag. Mesta mästarna från Västerås. Klubben har spelat 36 finaler mot Villas ynka 4. VSK har 20 SM-guld!

Nu är frågan om det är den historiska tyngden som avgör eller om Villas sug efter guld blir för starkt för VSK. Det kan också bli något annat som blir avgörande, så nyckfull är den, SM-finalen i bandy.

Jag har sagt det förr. Väldigt mycket av egen lång finalerfarenhet. Det är en sak att vinna serien och ta sig igenom kvarts- och semifinal. Det är en helt annan sak att tajma allt man har i det sista avgörandet.

En enda match. Vädret spelar in, nerverna spelar in, tillfälligheterna spelar in, domarna spelar in och många gånger också turen spelar in.

Jag skriver det inte för att skrämma de blå supportrarna. Jag skriver det för att beskriva fascinationen över bandyns ädlaste institutioner – SM-finalen på Studenternas!

Jag ser en del på sociala medier som tycker att vi skall följa hockeyn och spela bäst av fem eller, må Gud förbjuda, bäst av sju matcher i en finalserie. SM-finalen i bandy är unik i idrottssverige! Den skall vi vara väldigt rädda om!

Skulle jag tippa finalen? Skulle inte tro det. Villa är knapp favorit, det är det enda jag kan säga.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Stort grattis VSK — och Svensks avstängning ger Edsbyn bekymmer

, ,

KRÖNIKA Stort GRATTIS VSK! Ni har återigen visat förmågan att vara bäst när det gäller. Mycket imponerande när säsongen som helhet varit lite upp och ner.

Om det sen räcker till ett nytt guld ska jag nog i skrivande stund låta vara osagt. Men oavsett vilket motstånd det blir så förvånar det inte mig om era fans får njuta av ännu ett guld.

Ted Bergström spelade inte från start nu heller. Är säker på att han själv längtar efter det. Bergström blev matchvinnare med tre mål i första mötet med Hammarby, sedan start på bänken igen. Och matchhjälte igen i tredje mötet.

Har han med kvällens hattrick spelat in sig i finalelvan månntro? Jag är medveten om att det kanske bara är en tillfällighet om man startar som ordinarie eller på bänken, men det har betydelse för spelarna.

VSK ägde den här tredje matchen fullständigt mot Hammarby. Full fart från start och Hammarby hade inte förmågan att störa VSK i ABB arena. Segern var helgjuten.

Hammarby lyckades inte uppbåda samma kraft som man hade i avgörande mötet med Sandviken i kvartsfinalen. Men Hammarby måste vara nöjt med den här säsongen.

Ska bli spännande att se Bajen nästa säsong, för elitlicensen sägs vara säkrad. Annars vore det trist.

Nu återstår frågan om vilket lag som får möta Västerås. Ska det bli en repris på finalen 2016 mellan Västerås SK och Villa Lidköping? Eller ska det bli en repris på finalen 2009 där VSK mötte Edsbyn?

Hursomhelst så kan vi minnas att VSK tog guld båda dessa gånger, 5-2 respektive 5-4 till Mesta mästarna. Kan det hända igen?

Klart är ändå att Edsbyn måste lyfta sig flera nivåer om man ens skall ha en rimlig chans att stoppa Villas 3-0-seger i semifinalen. Men nu har Edsbyn också en knepig lagsammansättning att lösa.

Joakim Svensk är borta från försvaret. Han fick 4 matchers avstängning för sin huvudlösa crosschecking i förra matchen. Regerande mästarna har redan nog med försvarsproblem.

Nu blir det omflyttningar i startelvan. Flyttar man ner någon från mittfältet uppstår en lucka där. Utifrån ser det ut som en jobbig situation att få ihop rätt spelare på rätt plats till tisdagskvällen.

Apropå Jocke Svensk. Det är någonting som felar där när han riskerar den här avstängningen efter crosschecking-överfallet på William Arvidsson i underläget med 4-8. Det är helt obegripligt.

Svensk får nu 4 matcher eftersom han är en återfallsförbrytare. Skulle Edsbyn vända på steken mot Villa så blir man utan Svensk i finalen.

Skulle Edsbyn torska mot Villa så blir väl Svensk bara avstängd under några matcher i Svenska Cupen i höst. Då får Svensk skatta sig lycklig. Det är trist att vara avstängd under en final. Men det är kanske det man borde tänka på innan.

Till sist. Grattis AIK till platsen i Elitserien! Alltid kul med nya lag. Nu har även Frillesås ett drömläge i kvalet. Det räcker med seger hemma mot Nässjö, kan till och med räcka med en poäng. Falun får skylla sig själv. En seger, två oavgjorda och två förluster hittills är för dåligt.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Villa tappar aldrig det här — och Disciplinnämnden har ett beslut att ta

, ,

KRÖNIKA Att först ha sett Hammarby-Västerås i snöoväder och sen få titta på Edsbyn-Villa med perfekta förutsättningar i Hälsinglands nästan heliga bandykyrka i andra semifinalen kan tyckas som en skillnad mellan natt och dag.

Men ändå inte. Om Hammarby slarvade bort stora delar av matchen genom satsningen på lyrbollar, mest i form av målvaktsutkast, så gav Edsbyn bort matchen mot Villa lika slarvigt.

Att slarva så kapitalt i passningsspelet och skänka borta snabba omställningar till landets bästa bandylag, det är självmord. Edsbyn var en riktig besvikelse.

Villa fick ett väldigt enkelt försprång med 3-0 på 13 minuter. Att slarva i egna uppspel och i försvarsspelet, det kan man göra mot många lag i Elitserien utan att det straffar sig. Men gör man det mot Villa så bjuder man för mycket. Villa är kliniskt effektivt.

Jag trodde Edsbyn skulle kunna ge bättre motstånd och kanske till och med skaka Villa på hemmaplan. Edsbyn har en enorm slutspels- och finalerfarenhet och så många vinnarskallar som borde kunna störa Villa på ett bättre sätt.

När Johan Löfstedt satte 2-4 precis före pausvilan gick luften ur matchen och andra halvlek blev bara en transportsträcka.

Villa är ett komplett lag. Det är bara Bollnäs som har knäppt Villa på näsan den här säsongen. Men som säsongen utvecklat sig så känns den matchen ganska avlägsen.

Villa imponerar. Jag var på väg att skriva mästarlag, men den risken tar jag inte, inte ännu. Jag märker på de Villasupportrar jag känner att kaxigheten växt betydligt under slutspelet.

Jag har förståelse för att ni ser guldet glimma runt hörnet. Ja, det kan mycket väl bli så, men så länge sista matchen är kvar på Studenternas så är inget klart. Ni får gärna glädjas och vara stolta, men gör inte misstaget att ta ut guldet i förskott.

Det blir såå extra jobbigt då om det skiter sig. Det finns inget som gör en så glad som att få jubla över ett SM-guld, särskilt det allra första. Det finns inte heller någon besvikelse som är så förkrossande som att förlora finalen, så in i bängen tråkigt.

Men som Villa presterar nu så vet jag inte riktigt vilket lag som skall knäppa de blåvita favoriterna.

Så en sak som knappt någon reagerat på, framför allt tyvärr inte Christoffer Aidesjö och hans domarkollegor. Nu har Villa spelat två matcher utan Felix Pherson som stängdes av för en ful tackling mot Motala.

Nu förutsätter jag att Disciplinnämnden tittar på slutminuterna i Edsbyn så att hemmalagets Joakim Svensk behandlas på samma sätt som Daniel Berlin och Felix Pherson.

Crosscheckingen i nacken på William Arvidsson hör inte hemma på en bandyplan. Det blev inte ens utvisning, men jag förutsätter ett annat beslut när de som bestämmer har kollat situationen.

Slutligen:
Är finalparet klart nu? Jag har skrivit om att det i historien varit svårt att vända 0-2-underlägen. Bara några gånger har ett lag lyckats med det.

Det är väldigt lätt att ta till något som att ”jag ska äta upp en sko ” eller ”jag ska promenera till Studenternas” eller varför inte ”jag ska bada naken på Sergels torg om inte Villa och VSK går till final”.

Nej, det ska jag inte roa er läsare med. Det kan inte vara nyttigt att äta skor, jag bor 392 mil från Studenternas och jag tror inte ens det är vatten i fontänen i Stockholm.

Men jag tror lik förbannat att det blir Villa och VSK!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Att njuta i horisontellt skitväder är sann kärlek

, ,

KRÖNIKA Hur kan man ägna en fredagskväll åt att se 22 man kriga om en liten boll i horisontellt snöoväder?
Jo, för att vi älskar den här sporten.
Och vi betalar till och med för det.

Andra halvlek av snömatchen på Zinken. Hammarby har genom ett totalt byte av matchplan i pausen börjat knappa in på underläget. Jag kom på mig med att tappa fokus.

Tankarna flög iväg från snöskottandet på planen till alla matcher man upplevt genom decennierna med allt från snömatcher, pinande iskyla och varma vårar till springbandy i en sörja av jord och is.

Det är precis det här som gjort att man älskat bandy i hela sitt liv. Helt plötsligt förändras förhållandena och spelarna måste ställa om till något man inte alls har tänkt sig i förväg. Detta är bandyromantik om något.

När jag såg matchen mellan Hammarby och Västerås så insåg jag hur sterilt och perfekt det är när bandy spelas inomhus. Jag förstår dom som fortfarande har åsikten att ”bandy ska spelas ute” med förstärkt glögg i portfölj.

Men samtidigt måste spelet utvecklas för att locka ny publik. Bandyn har tack vare de nya arenorna blivit så mycket snabbare och så mycket mera teknisk. Det är klart det är rätt utveckling om sporten ska kunna ge åskådarnas en större upplevelse.

För det är upplevelse klubbarna och förbunden måste fokusera på att skapa. Det är känslan av upplevelse som lockar folk att betala, tror jag.

Det här blev ju också en otroligt märklig match. Jag tror jag inte sett ett lag på länge som så kapitalt valt fel taktik som Hammarbys plan i första halvlek.

Jag ångrar att jag inte bestämde mig för att räkna Patrik Hedbergs målvaktsutkast. Men hade jag börjat räkna utkasten över nästan hela planen så inser jag att jag skulle tappat räkningen efter 15-20 minuter.

Att välja bort att försöka spela bandy på isen, så länge isen var spelbar, var helt misslyckat. Västerås som insåg att det, trots allt, skulle vara åkbart och spelbart åtminstone halva halvleken lyckades mycket bättre.

Å inte bara det, VSK skaffade en 3-0-ledning som skulle vara helt ointaglig trodde man efter Hammarbys första halvlek. Hur många, frånsett kanske ett antal inbitna Hammarbyfans, skulle satt en enda krona på att Bajen skulle vända på kuttingen i andra halvlek?
Jag är säker på att inte enda person skulle gjort det.

Men tänk så fel vi hade. Hammarby visade att det gick att helt byta taktik i paus, till och med genomföra den. Samtidigt som VSK-spelarna blev stillastående och nästan villrådiga. Skulle de fortsätta gå framåt och spela eller måste de börja försvara ledningen? Det verkade som en del i VSK tänkte så.

Så härligt det var att se Hammarby börja kriga. Rovdjuret får vittring på blod, Hammarby fick samma vittring efter att man lyckats skotta in det psykologiska 1-3-målet. Det räckte inte till seger, men det var härligt att se.

Avslutningsvis så måste blicken lyftas och vi ska titta framåt över hela matchserien. Vad händer nu? Efter att ha besökt Rocklunda fyllt av 3000 västmanlänningar ett stort antal gånger så vet jag hur otroligt starka mesta mästarna blir i hemmaborgen.

Apropå vittring, det har VSK fått nu också. Vittring på ännu en SM-final. Laget har tre matchbollar nu på Hammarby. Jag tror dom slår in den första på måndag.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Kliniskt hörnskytte gav VSK 1–0-överläge

, ,

KRÖNIKA Var det hörnskytteträning som låg bakom första VSK-segern? Det har i alla fall hänt något med det skyttet hos Mesta mästarna.

Från ett ganska bedrövligt hörnskytte i kvartsfinalspelet mot Vänersborg så var det helt annorlunda nu.

En bråkdel mål på hörnor mot Vänersborg, men fyra hörnmål mot Hammarby.
Det kan vara den här typen av matchsituationer som kommer att avgöra i semifinalen.

För det är väldigt litet som skiljer lagen åt. Båda lagen vill äga mycket boll och styra spelet. Det kändes ändå som att VSK hade det mesta av tålamodet och inte minst skärpan i avsluten ju längre matchen gick.

Som den utvecklade sig så var den här första semifinalsegern klar och rättvis för Västeråslaget.

Kan man dra några slutsatser av det till fortsättningen? Nej, jag skulle inte våga göra det utan att ta en stor feltippningsrisk.

Lagen är så jämna att det kan vara enskildheter som skärpan framför mål, hörnskyttet eller tålamodet som skiljer.
Det vi vet är att det blir en härlig andra match på fredag.

Minst 5 000 på Zinken och två lag som är helt fokuserade på seger.
Men, det är klart, skulle VSK klara det trycket och vinna igen, då är det mycket som talar för VSK i final.

Däremot om Hammarby lyckas revanschera sig så är det öppet – vidöppet!

Kvalspelet till Elitserien är också väldigt spännande. Nu har lagen kommit halvvägs, spelat tre omgångar av sex. De fyra lagen möts hemma och borta.

Det som är särskilt fascinerande i det här kvalet är att lagen omspänner hela den svenska bandyhistorien, från två anrika lag i de högsta serierna till två lag som tagit sig uppåt i seriesystemet på senare år. Falu BS och Nässjö IF är ju två klassiska lag i högsta serien. Frillesås och AIK Solna är nya utmanare.

Så här långt toppar AIK och Frillesås elitseriekvalet, båda har 4 poäng, sen följer Falun på 3 och Nässjö på en poäng. Den här kvällen tog Falun en mycket betydelsefull bortaseger mot Frillesås.

Det kan bli helt avgörande för Faluns möjligheter att klara sig kvar i Elitserien. När man tittar på det fortsatta spelschemat så tycker jag nog att Falun kan avgöra på egen hand eftersom man har både AIK och Frillesås kvar hemma och Nässjö borta.

AIK har också ett bra läge med hemmamatcher mot Nässjö och Frillesås kvar innan avslutningen mot Falun borta.

Jag sticker fram hakan och tror att Falun och AIK spelar i Elitserien nästa säsong.

Kjell Anderstedt

Tillman: Så slutar semifinalerna

,

KRÖNIKA Jakten på SM-guldet går vidare. Åttondels- och kvartsfinalerna är nu färdigspelade när det är dags för semifinalerna att dra igång i kväll med mötet Västerås-Hammarby. Medan mötet mellan Villa-Lidköping och Edsbyn tar sin början på onsdagskvällen.

Enligt mig kan dessa semifinalmatcher sluta hur som helst medan andra är rätt säkra på att det kommer bli ettan i grundserien, Villa-Lidköping, som ställs mot tabelltvåan Västerås i finalen på Studenternas lördagen den 23 mars.

Men oavsett vad man tror, tänker eller tippar för utgång i dessa semifinalmatcher så vet vi i alla fall med all säkerhet att det ena finallaget kommer vara klätt i grönvitt. Om det sedan blir Västerås eller Hammarby återstår att se.

Hammarby kommer från en stenhård fight mot Sandviken, och det är en av anledningarna till att jag ändå tror att Hammarby vinner den här matchserien.

Dessutom har man verkligen fått igång dom spelare som ska prestera i ett slutspel, från Hedberg längst bak till Gilljam, Lebedev, Spjuth, Fagerström, Pizzoni Elfving och kanske framförallt att Robin Sundin har hittat några superkrafter och varit riktigt bra på slutet.

Västerås har i och för sig fått vila någon dag extra efter att man slog ut Vänersborg i ett tidigare skede i sin kvartsfinalserie. Kanske har man då hunnit prata ihop sig ordentligt och lagt upp sin taktik inför sin semifinal.

Och som jag skrev i en tidigare krönika så är jag ganska säker på att tränaren i Västerås, Micke Carlsson, åkte till Sandviken för att analysera sina kommande motståndare som nu till slut blev Hammarby.

Ser man tillbaka på hur Västerås och Hammarby har spelat mot varandra i grundserien så har Västerås redan här ett litet övertag i och med att man vann båda mötena mot Hammarby.

Men när man väl är inne i ett slutspel så kollar man inte tillbaka på tidigare resultat utan man fokuserar på vad är det vi kan göra bättre nu som vi inte gjorde då och sedan är det bara all in som gäller.

Och som jag skrev tidigare så tror jag att Hammarby är det laget som gamblar bäst i den här matchserien och då kommer man också att bli belönade med en finalplats.

Om vi sedan går över till den andra matchserien mellan Villa och Edsbyn lyder väl fortfarande frågan från dom flesta bandyentusiaster runt om i landet om spelarna i Villa ska fortsätta stå pall för trycket som dom har haft på sig enda sedan bandysäsongen drog igång i april, maj?

En sak är då säker: skulle man förlora den här matchserien mot Edsbyn kan jag lova att den klassiska klyschan ”Villa men inte kunna”, som ständigt har florerat kring bandyn i Lidköping, kommer att användas flitigt i tidningar och på sociala medier.

Kvartsfinalserien som Villa spelade mot Motala såg jag bara som en del i en transportsträcka till någonting större. Den matchserien skulle dom bara inte förlora trots att Motala gjorde en fantastiskt bra säsong.

I och med detta så känns det som att det är nu allvaret börjar för pojkarna i Lidköping, och det gör man mot de rödblåa grabbarna från Byn. Edsbyn som kommer till den här semifinalen efter att man har slagit ut Bollnäs i tre raka matcher. Det lär ju inte vara något fel på deras självförtroende.

Dessutom tror jag inte att Edsbyn räds detta ”dreamteam”-lag som Villa har på papperet och trots att man fick stryk båda matcherna i grundserien. Edsbyn kan kliva in i den här matchserien som underdogs och känna att det är spelarna i Villa som har den största pressen på sig.

Man har även hemmaplansfördel i den här matchserien så det kommer vara extra viktigt att man vinner den första matchen på onsdag hemma i Lidköping om man vill behålla den fördelen.

Med detta som underlag ställer jag mig frågan: Är Villa redo att ta sig an Edsbyn? Jag tänker inte sticka ut hakan i den här semifinalserien, utan jag tror att Villa kommer vinna den här matchserien och blir det andra laget som står på Studenternas i slutet av mars.

Joakim Tillman

Anderstedt: Hammarby bröt de historiska sviterna — men SAIK:s tuffaste match återstår

, ,

KRÖNIKA Historien upprepade sig inte i Göransson Arena denna lördagseftermiddag!

Hammarbys klarade pressen att äntligen vinna en avgörande femte match. Sandvikens historiska svit på 24 år med minst semifinalspel blev aldrig 25.
Men rekordet lär stå sig ett bra tag ändå, kanske för alltid.

Det kan ha varit ett annat historiskt avbrott som Sandvikens bandyälskare fick bevittna i den här kvartsfinalen, även om de inte kanske tänkte på det under matchen. Klarar inte klubbens styrelse att ta sig ur det svåra ekonomiska läget så kan det här ha varit den sista matchen på elitnivå i Sandviken.

De mest pessimistiska rösterna säger att klubben kan försvinna om man inte klarar elitlicensen.
MEN enligt intensiva rykten i Sandviken ska en ekonomisk räddningsplan vara på gång.
Det är många som håller tummarna nu och ett par månader till.

Svensk bandy behöver inte förlora de topplag som nu är i ekonomisk gungning, snarare få fram flera bra lag, men med ordnad ekonomi.

För en räddningsplan kräver att det ekonomiska handlaget blir seriöst, kostnadseffektivt och trovärdigt. Bara då kan det lyckas. Jag hoppas verkligen att omställningsarbetet i såväl Sandviken som i Västerås och i Hammarby skall lyckas. Vad skulle det bli av elitserien om ett par av dessa klubbar försvann?

Alla spelare var efter 2-2 i matcher taggade till tänderna inför avgörandet idag. Det som förvånade mig var att inte tändningen visade sig mera i spelet från hemmalaget. Nu när man hade stödet från nästan 3 000 i publiken. Det var tamt och idéfattigt och den här riktigt desperata offensiven infann sig inte ens i tvåmålsunderläge. SAIK hade helt enkelt inget recept mot Hammarbys kloka defensiv.

Hammarby gjorde en mycket bra match, det ska verkligen framhållas, främst defensivt där hemmalaget ideligen körda fast och fick vända hemåt. Det som också skilde lagen åt var att Hammarby satte sina chanser. De grönvita hade också hjälp av ett i vissa stunder tveksamt hemmaförsvar, det gäller såväl utespelare som målvakt.

Hammarby blev alltså sista lag till semifinal, vad ska man då tro om dom två matchserierna?
Ja, här är vi nog alla lika bra eller dåliga tippare skulle jag tro.

VILLA—EDSBYN

Villa är favorit med det starka lag klubben fått ihop till den här säsongen. Men pressen är extremt stor. Det är nu Villa ska vinna det guld supportrarna väntat på i så många år. Man har sämsta möjliga motstånd nu för att lyckas.

Edsbyn, regerande mästarna, är ett hemskt lag att möta. Så fullt av vinnarskallar, hörnskyttar och av slutspelserfarenhet. Om jag ska våga mig på ett tips så blir det ändå Villa, kanske med hjälp av tre hemmamatcher.

Men kräv inte att jag ska spika, garderar direkt om jag får chansen.

VÄSTERÅS—HAMMARBY

Denna grönvita semifinal är nästan lika svårtippad. Två cuplag som kan vinna vilka matcher som helst, hemma som borta. Det som skulle kunna bli avgörande är den enorma rutin VSK har av slutspel och av att vinna. Att vara mesta mästarna är inte en press som laget har på sig, det är en kraft, tror jag. Tippar på VSK, men det blir nog inte tre raka.

Kjell Anderstedt

Tillman: Tror inte Hammarby ger sig så lätt

,

KRÖNIKA Nu är tre av fyra lag klara för semifinal medan det fjärde och sista laget blir klart på lördag eftermiddag.

Inför torsdagens matcher stod det redan klart att Edsbyn och Villa-Lidköping var klara för semifinalspel där de senare kommer att ställas mot varandra.

Nu står det även klart att Västerås gör dessa två lag sällskap efter att man tog en övertygande seger på bortaplan mot Vänersborg och vinner matchserien med 3-1.

Jag trodde faktiskt att Vänersborg skulle spänna musklerna i den här matchen och lyckas få till en femte och avgörande match i Västerås men det blev tvärtom. Det var Västerås som visade sina styrkor och detta trots att man saknade en av lagets mest tongivande spelare, Simon Jansson.

I och med detta är det bara för Micke Carlsson och Co att ta sig till Göransson Arena i Sandviken på lördag eftermiddag för att spana in och analysera kommande semifinalmotståndare. För där kommer Västerås att ställas mot vinnaren mellan Sandviken och Hammarby.

Detta efter att Sandviken vunnit på Zinkensdamm inför hela 4165 åskådare och fixat fram en helt och direkt avgörande match hemma i Sandviken.

Många bandysupportrar runt om i landet, inklusive mig själv, var väldigt skeptiska till att Sandviken skulle fixa fram en femte och avgörande match efter att laget enligt mig har underpresterat i de tidigare matcherna.

Men nu har stålmännen i två raka matcher verkligen bevisat att de vill fortsätta vara med och kriga om det där åtråvärda SM-guldet, och nu är det Sandviken som har satt sig i förarsätet inför avgörandet imorgon.

Därför återstår det nu att se om man klarar av att avgöra den här matchserien på hemmaplan mot ett revanschsuget Hammarby.

Och förhoppningsvis för spelarnas skull i Sandviken kan man väl hoppas på att byborna tar sig hem ur huse och beger sig ner till Göransson Arena för att stötta deras lag till seger.

För jag tror inte att Hammarby ger sig så lätt i kampen om att få spela vidare.

Fortsättning följer!

Joakim Tillman

Anderstedt: Historien grinar ”Bajen” i ansiktet och VSK ett nummer för stort

, ,

KRÖNIKA Torsdagens båda fjärde kvartsfinaler, som många trodde skulle bli ovissa och spännande, blev det inte alls, åtminstone inte i Vänersborg. Västerås tog snabbt initiativet genom att skaffa sig 2-0 redan efter 11 minuter.

Resten av matchen visade VSK att laget är ett nummer för stort för Vänersborg. Kanske inte i en vanlig elitseriematch, men när Mesta mästarna börjar få vittring i slutet på februari då höjer laget sig ett par snäpp och blir mycket svårt att ha att göra med.
Det fick Vänersborg känna av.

Vänersborg har ändå all heder av den här säsongen. Att ta sig till slutspel efter ett par ytterst jämna matcher mot Broberg var starkt och i åtminstone en av kvartsfinalerna lyckades man ta vara på sina hörnor och chanser. Tror att laget knyter näven i fickan till nästa säsong!

Tänk att historiens makt ändå är stark! Jag har vid flera tillfällen skrivit om att det inte ofta händer att ett lag reser sig från ett 0–2-underläge och vinner matchserien.

Sandviken och Hammarby är så jämna och kan varandra så väldigt väl att varje enskild match blir ytterst oviss. Och hemma- eller bortaplan verkar vara helt ovidkommande.

Jag tror att fjolårssemifinalen, där Sandviken vann fjärde matchen borta och femte matchen i sudden hemma, satt i en del huvuden nu. Om fjolårets matchutveckling satt i huvudena på spelare i båda lagen så var det inte alls så konstigt att det gick som det gick.
Sandviken bar en övertygelse om att man gjort det förr och Bajen visste hur det gick ifjol.

Den här fjärde matchen går inte till bandyhistorien som den mest fartfyllda och händelserika.
Långt därifrån.

Men nu gjorde förutsättningarna att spänningen fanns där hela tiden, trots väldigt avvaktande spel matchen igenom. Båda lagen hade på något sätt bestämt sig för att man skulle ta tillvara chanser som dök upp, hoppas att motståndarlaget skulle göra misstag.
Precis så blev det.

Efter att Hammarby kvitterat till 2-2 så begick man några misstag och Sandviken kunde hugga direkt. 2-3 och 2-4 på en minut.
Och historien upprepade sig och Sandviken visade på mental styrka, igen.

Nu är den stora frågan om historien ska upprepa sig även i den avgörande matchen på lördag eller ej. Vågar någon tippa?
Jag passar på det.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: En rysarsemifinal att vänta mellan Villa och Edsbyn — men Villaglädjen förstördes av Felix Pherson

, ,

KRÖNIKA Grattis Edsbyns IF och Villa-Lidköping BK!
De två första lagen till årets semifinaler.
Det är ingen tvekan om att det är två rättmätiga semifinallag som den här kvällen tog sig vidare.

Men, ett stort tack till IFK Motala! Det var ni som gjorde den här kvällen till en upplevelse för oss som såg matcherna.
Så befriade från respekt, så fokuserade på att göra allt för att få till en fortsättning på matchserien.
Och så vacker bandy ni bjöd på.

Ni höll er till matchplanen i mer än 90 minuter och visade alla andra lag i Sverige att det är möjligt att försätta storfavoriten Villa i rejäl gungning. Men framför allt var det njutbart att se den bandy som IFK Motala presterade.
Tack Motala! Nästa säsong blir det ännu mera spännande att se det här fajtande blåvita laget.
Det är jag helt övertygad om.

Villa såg skakat ut ganska långt in i matchen. Laget trodde säkert att det skulle ordna sig till slut och det gjorde det ju också. Men trots att spelarna inte skulle medge det, så tror jag att Villa tänkte sig en betydligt lättare tredje match än vad det blev. Samtidigt är det starkt att ta sig samman när spelet under större delen av matchen hackade.

Men Villaglädjen förstördes av Felix Pherson!
Den mycket brutala tacklingen som skadade Motalas Nicklas Ögren hör inte hemma i ett slutspel.
Det grova matchstraffet var självklart för huvuddomaren Christoffer Aidesjö. Den händelsen förtar en hel del av segerglädjen.

Tänkte inte Pherson alls på konsekvenserna den brutala tacklingen kunde få? Dels att han skulle skada Ögren, dels att han riskerade att få avstå från den guldfinal hela Lidköping väntar på.

Jag vet inte hur många matchers avstängning det blir. Blir det bara 3 matcher får Felix vara tacksam. Men blir det 4 eller fler riskerar han att få stå på läktaren på Studenternas, om nu Villa tar sig dit. Tror det blir ett samtal med Johan Sixtensson då det inte är första matchen Pherson visat på överhettning.

Den andra kvartsfinalen blev inte alls det spänningsdrama vi hade hoppats på. Bollnäs visade sig inte alls kunna resa sig och skaka Edsbyn i bandykyrkan. Laget skapade en hel del målchanser, men lyckades inte sätta dit bollen förrän allt var avgjort. Tycker faktiskt att Bollnäs underpresterade i flera av matcherna mot Edsbyn.
Och det håller inte mot ett Edsbyn med vittring på stora matcher i slutet på säsongen.

Att Edsbyn växer desto längre slutspelet går visste vi redan. Det här blev bara ett kvitto på att de rödblå blir att räkna med igen. Edsbyn har en fantastisk förmåga att, trots ett litet svajigt seriespel, samla sig och kliva upp en nivå i slutspelet. Nu kan man sätta sig och titta på Villa-Motala och få en del tips på hur man skakar de tänkta mästarna.

Vad ska vi då tro om semifinalen? Nu blir det en matchserie än mer intensiv än något av lagen upplevt i kvartsfinalerna.
Det är klart att Villa är favorit. Men det tror jag inte har någon betydelse för Edsbyn, tror snarare att Edsbyn gillar läget.
Båda lagen och supportrarna har nog förra årets semifinal i färskt minne.

Villa vann 3-1 borta och 8-2 hemma. Edsbyn tog sen tre raka; 6-4 hemma, 5-3 borta och 5-3 hemma i femte matchen.
Men nu är Villa ett helt annat lag och Edsbyn har ännu flera vinnarskallar.

En rysare!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: VSK grundlade sitt avancemang — och SAIK skapade ny rysarmatch

, ,

Båda matchserierna lever! Vi som älskar bandy och många dramatiska matcher i slutspelet gläds åt att båda matcherna på den ena halvan nu går in i fjärde matcherna. Att Västerås får möta Vänersborg en fjärde gång visste vi. Men Sandviken reste sig hemma mot Hammarby och grejade också en fjärde match.

Västerås har ändå det klart bästa utgångsläget av de båda favoritlagen. De grönvita tar, trots bortaförlust på torsdag, sig vidare genom att vinna femte matchen man har som bonus på hemmaplan.

Men hörnskyttet VSK, det var rent bedrövligt den här kvällen. Ett mål på 21 hörnor! Man behöver inte vara matematiker för att konstatera att det är långt under godkänt. Grönvitt kommer att tvingas till hörnträning av Micke Carlsson, var så säker. Men Vänersborg fortsätter med bra hörnskytte, nu mål på 2 av 9 hörnor.

För det andra favoritlaget i kvartsfinalen, Sandvikens AIK, så finns nu inte möjligheten att ta stryk borta och vinna hemma i femte som VSK. Då är matchserien slut på torsdag på Zinken.

Tänk att de här två lagen, Hammarby och SAIK, mötts ett flertal gånger i likadana lägen. Förra året var nästan exakt detsamma. Hammarby hade 2-1 i matcher, men klarade inte att avgöra hemma i fjärde och Sandviken avgjorde istället i sudden på hemmaplan i femte. Undrar om det sitter i huvudena på spelarna i Hammarby?

Sandviken hade mera fart i den här måndagsmatchen och nu var det Hammarby som slarvade en hel del i passningarna på mittplan och uppträdde tveksamt som helhet. Hammarby var mera avvaktande och Sandviken satsade offensivt, hade mera bollkontroll och satte chanserna bättre.

Slutligen, vad tippar man då?

VSK tar sig vidare till semifinal. Om inte på torsdag så i avgörande matchen hemma. Men kräv inte av mig att jag ska tippa Hammarby-Sandviken på torsdag. Jo, så långt kan jag tippa att om Bajen inte avgör hemma på torsdag, då går Sandviken till semifinal i femte matchen.

Sandviken var alltså det första laget av tre att påbörja vändningen av 0-2-underläge. Denna tisdagskväll ska Motala och Bollnäs försöka med samma konststycke. Tyvärr har de bortamatcher nu och det tror jag inte vare sig Motala eller Bollnäs klarar.

Men jag blir glad om jag har fel, vi bandyälskare gläds ju åt långa matchserier.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Jag unnar er i Lidköping att snart få känna hur det känns

, , ,

När helgen nu har erbjudit en paus i slutspelet, åtminstone för de bästa herrlagen, kan jag inte låta bli att skicka en tanke till de våndande supportrarna i Villa-Lidköping. Även om laget planenligt vann Elitserien och har 2-0 i matcher i kvartsfinalen så kommer stunden allt närmare en fråga som supportrarna säkert inte kan frigöra sig ifrån.

”Ska guldspöket visa sig igen?”

Ska förbannelsen brytas?

Ska belackarna äntligen få fel? Ska Lidköpingsbygden se solen den 23 mars och äntligen kunna gå rakryggade?

Villa har spelat endast fyra finaler, men ett stort antal kvarts- och semifinaler, men varje gång har guldspöket vuxit sig större och större.

Det är den här frågan som på något sätt hänger över hela bandysverige.
Kommer de att klara det nu?

Nu när Villa har förstärkts till det bästa lag man kan tänka sig, med spelare som ser ut att inte kunna misslyckas.
Många villasupportrar ser det som självklart att Villa nu sopar rent med de lag de möter och äntligen tar guldet: ”Det går inte att förlora med det här laget”.

Men det finns dom som varit med litet längre, som inte tror att spöket lämnar dom ifred nu heller. ”Det händer säkert något djävelskap på vägen, skador, andra lag som har tur, domarna eller något annat”.

Jag som älskat bandy sedan jag lärde mig krypa, född och uppvuxen på en plats där det här Villaspöket hade sina föräldrar, om spöken nu har föräldrar. Sandvikens AIK har en betydligt längre bandyhistoria än Villa och har en segerrad som är än mera imponerande.
Men det fanns en tid då spöket alltid visade sig under mars månad och såg till att det alltid blev något fel i slutet.

Jag började gå på bandy i mitten av 60-talet. Om man bodde 50 meter från dåtidens bandyborg i Sandviken, Norra IP, så var det omöjligt att inte bli frälst.

Under de närmaste dryga 30 åren, från 10-årsåldern, tills jag var 42 så var jag på alla hemmamatcher, åkte i supporterbussar, arrangerade supporterresor och fick uppleva fem bandyfinaler. Ja, till och med vara hejaklacksledare en final.

Men det var omöjligt att få uppleva hur det kändes att få vinna guld.

Hur kände dom det, dom där brobergarna, örebroarna, katrineholmarna, bolticälskarna och västeråsarna som fick se solen skina i mars ideligen, som fick åka hem från Söderstadion eller Studenternas och jubla i högan sky och fira sitt lag när dom kom hem till Guldstaden?
Hur kändes det?

En fråga jag ofta ställde mig, jag som fick uppleva fem finalförluster och en satans massa kvarts- och semifinaler under drygt 30 år.

När jag stod på Studenternas en söndag i mars 1996 å precis som vanligt fick titta på när segerrusiga grönvita fans fyllde isen och skrek ut sin glädje så dök en tanke upp i mitt huvud som jag inte tänkt förut. Ska jag tvingas leva ett helt liv och inte få uppleva hur det känns att vinna ett guld?
Jag fick nästan en tår på kinden när jag tänkte att det förmodligen var sant.

Samma typ av tår jag kunde få när jag var liten och stilla i min säng under mörka kvällar insåg att mina föräldrar kanske en dag inte finns längre.

En sådan där insikt som gör så fruktansvärt ont.
Jag var egentligen inte så intresserad av själva segern, det är ju bara en bandymatch som ska vinnas. Nej, jag var bara så otroligt nyfiken på hur det skulle kännas.

Ni Villasupportrar som nu gläds åt segrarna, men fortfarande våndas ju närmare den där dagen kommer i mars. Ni kommer att få uppleva guldet, var så säkra. Blir det inte i år så kanske det blir nästa år, men väldigt mycket talar för att ni får smaka guldkänslan redan om en månad.

Det fick jag till slut också. I mars 1997 hände det. 51 år efter förra guldet 1946!
Men nästan hela matchen så trodde jag att det skulle sluta som vanligt. SAIK-Västerås inför 17 488 åskådare. 4-3 till mitt lag i paus. Otroligt jämnt.
Hasse Johansson var planens kung, gjorde alla 4 Västeråsmålen.

SAIK ledde med 5-4 i slutminuten när Hasse får på ett kanonskott för en kvittering. Pang! Ribbträffen hördes över hela Uppsala. Slutsignalen går.
Å inte en enda grönvit på innerplanen.
Bara ett myller av svartvita människor, så många jag inte trodde fanns.
Å jag fick känna hur det känns, äntligen!

Men när folk frågat mig hur det känns har jag bara kunnat svara – det går inte att beskriva!

Jag håller, som ni förstår, alltid på mitt svartvita lag, men jag unnar er i Lidköping att snart få känna hur det känns.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Vem kan vrida sig ur 0–2-underläget?

, ,

KRÖNKA I en av mina tidigare krönikor skrev jag om ett par historiska ”sanningar” som kanske ger en hint om hur det kan gå i slutspelsmatcher även i nutid. Bland annat tog jag upp det faktum att det historiskt varit mycket svårt att ta sig ur det skruvstäd som ett 2-0-underläge i matcher innebär. Nu har vi tre kvartsfinaler av fyra som är i det läget.

Hammarby-Sandviken 2-0
Edsbyn-Bollnäs 2-0
Villa-Motala 2-0

Rent historiskt kommer i bästa fall en av de tre kvartsfinalerna att kunna överleva den tredje matchen. Om man då dristar sig till att rangordna möjligheterna för de lag som nu har 0-2-underläge i matchserien så har lagen helt olika förutsättningar. Men först en titt på fredagskvällens matcher.

Villa tog en stabil seger igen mot Motala. Även om siffrorna rann iväg något så skall Motala ha all heder av den här matchen. Motala var respektlöst och ville visa sina supportrar att man inte kommer att vika ner sig på förhand mot Villa. Speciellt härligt var det att se den offensivlusta som Motala visade när matchen egentligen redan var körd.

Motala satsade allt framåt, det spelade ingen roll om en eller till och med två egna spelare satt på utvisningsbänken. Man skulle framåt och det var härligt att se. Nu räckte det inte för att skaka Villa. Det kanske hade lyckats mot många andra lag, men Villa är alltför bra. Återigen en imponerande insats med stabilitet både framåt och bakåt. Och Villaspelarna tog inte i mera än vad som behövdes, de hade full koll på matchen och motståndarna.

Edsbyn har också visat att man är numret större än Bollnäs i två matcher. Normalt brukar båda lagen vara synnerligen starka på hemmaplan, men Bollnäs låg hela tiden steget efter. Hemmalaget hade till exempel 13 hörnor och lyckades inte få någon fullträff alls. Edsbyn däremot såg ut att ha en sån kontroll som man normalt sett har hemma i bandykyrkan.

Så tillbaka till 0-2-underlägena. Jag har tagit mig friheten att gradera möjligheterna för de tre lag som nu ligger under med 2-0 i matcher.

Hammarby-Sandviken 2-0
De här två lagen har mötts i många slutspel och flera finaler. Det verkar som att hemmaplan inte har någon betydelse. I färskt minne fjolårets semifinalrysare där lagen vann varsin hemma och bortamatch innan suddenavgörandet i femte matchen. Sandviken är det lag av de tre i 0-2-underläge som har störst chans att vända på steken. Sandviken har också två hemmamatcher kvar.

Edsbyn-Bollnäs 2-0
De här två hälsingelagen känner varandra så innerligt väl. Det finns inget de inte vet om varandra. Jag ger Bollnäs viss chans att ta sig ur greppet och vända på steken, men problemet är att Edsbyn har två hemmamatcher kvar. Men om det blir fler matcher än tre så är det ingen direkt skräll.

Villa-Motala 2-0
Här skulle det bli säsongens stora skräll om Villa inte avgör hemma i tredje matchen. Det är klasskillnad mellan lagen. Jag ser tyvärr inga möjligheter för Motala att ställa till med något. Den stora chansen var att vinna hemma. Villa har dessutom två hemmamatcher kvar.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Två chanser till revansch — men bara Vänersborg stod pall

, ,

Ojojoj, vilken dramatik den här slutspelskvällen bjöd på. Och jag pratar självklart om mötet mellan Vänersborg och Västerås.
Den andra kvartsfinalen mellan Hammarby och Sandviken blev tyvärr inte alls samma gastkramning.

Men vilken vilja, fokusering och djävlaranamma Vänersborg visade i den andra kvartsfinalen mot Mesta mästarna. Trots att VSK knappade in från 4-1 till 4-3 när bara drygt 10 minuter var kvar så gjorde Vänersborg 5-3 och skaffade en ledning vi, som såg matchen, trodde var ointagligt.

Men den match där VSK viker ner sig finns inte. De grönvita gör 5-4 med bara halvannan minut kvar av ordinarie tid.
Å med en straff på 5 minuters övertid kvitterar VSK.

Här trodde åtminstone jag att det grönvita laget med så många vinnarskallar skulle avgöra i sudden.

Men det här härliga laget från Vänersborg blir inte att leka med i den här kvartsfinalen.
Juho Liukkonen klipper in en hörna i sudden death för Vänersborg, å glädjen är fullständig.

Men blir det här en tillfällig glädje för Vänersborg? Kommer Västerås att återställa ordningen och vinna med 4-1 i matcher genom en retur hemma och en säker bortaseger efter det?

Nej, jag är inte alls säker på det. Vänersborg g