Nordén: Vi underhåller inte publiken längre

, ,

KRÖNIKA Vi bandyspelare tränar och förbereder oss i tre årstider för att sedan vid fjärde årstiden, vintern, prestera så nära max vi kan under några månader.
Detta gör bandyn till en oerhört komplex sport.

För att bli en bra bandyspelare så behöver du ha en hög syreupptagningsförmåga, vara explosiv och ha en uppbyggd muskelmassa som dels gör dig stark, dels gör att du kan ha en kroppskontroll som klarar smidighet.
Och då har jag bara nämnt de fysiologiska förutsättningarna.
Att sedan behärska skridskoåkning, passningsspel, individuell klubbskicklighet och spelförståelse gör bandyspelaren till en fantastisk idrottsmänniska.

Jag har tränat lag i elitserien, allsvenskan och i division ett och är idag tränare för Mölndal bandy.
Jag funderar väldigt mycket om bandyns framtid och om hur vi kan göra den bättre och attraktivare för alla.
Jag återkommer till förberedelserna för en bandyspelare som sträcker sig över tre årstider.

Här har vi stora problem som vi måste jobba med för att göra sporten attraktivare för nyrekrytering.
Vi måste ha en träningsmiljö fram till vintern där individen känner tillfredställelse. Vi har stora problem med att erbjuda detta under vår-, sommar- och höstmånaderna.

Jag vet. Jag har tittat på hur andra sporter jobbar under försäsongen för sina sporter.
De ställer högre krav på närvaro och har en seriös professionell plan för hela försäsongen.
Vi inom bandysporten är för rädda att ställa krav på individen och närvaro under dessa månader.

Vi ställer inga krav – vi är rädda för att tappa spelare.
 Och det är precis här som vi gör felet: individen väljer något annat för att det finns seriösare förhållanden någon annanstans.
Vi måste vara bättre förberedda inför träningsstarten och ha en tydlig klar plan för vår-, sommar- och höstträningen för alla träningsgrupper i din klubb.
Våga ta ut en professionell riktning och jag lovar att det kommer tas emot av individen på ett sätt som känns attraktivt.

Skapa gärna större träningstrupper mellan åldersgrupperna.
I och med det så får du en känsla av konkurrens mellan spelarna och sporrar till hårdare träning samt även en bra integrering för de yngre spelarna att ta klivet uppåt till A-laget.

Jag tog den riktningen med Mölndal i år (2016.reds.anm.). P-18 och A-laget tränade tillsammans under vår-, sommar- och höstträningen.
Vi är 30 spelare på varje träning som sliter stenhårt för varandra. Utvecklingen och integreringen har varit fantastisk att följa under vår- och sommarträningen så här långt.

Skapar du som klubb och tränare denna modell för din klubb så får du en känsla av professionalism i gruppen. Det behöver inte bara vara P-18 och med A-laget tillsammans; ni kan även göra detta i lägre åldrar både på herr- och damsidan.

Hur en bandyspelare ska träna har förändrats enormt sedan jag började träna på åttiotalet fram till hur vi tränar idag. Jag har följt denna utveckling från att träna enormt mycket uthållighet, löpning, lätt styrka, smidighet, boll och klubba under försäsongen fram till i dag.
I dag där vi tränar mindre och mindre uthållighet till att träna explosivitet, tuff styrka och lite boll och klubba under vår-, sommar- och höstmånaderna.
Skillnaderna har naturligtvis påverkats av inomhushallar då vi kan vara på is mycket tidigare.

Under 80- och 90 talet så sades det att bandyspelaren var den som var bäst tränad av alla lagsporter bland övriga idrottsverige.
Vår sport var den mest fartfyllda lagsporten i Sverige.
Idag är vi långt ifrån det för vi har tagit en riktning åt fel håll.
Vi gläder inte publiken längre, vi blir mindre bandyklubbar för varje år, vi lockar inte barn och ungdomar till bandyn längre.

Vi får inte glömma bort i utvecklingen vad som tillfredsställer och gläder publik samt spelaren. Vi utvecklar träningen och spelet i en riktning utan att veta vad riktningen är.
Vi har tappat vår identitet.

Tränaren och ledaren har den viktigaste positionen för bandyns utveckling. Skapa professionella förutsättningar och ett spel där spelaren och publiken trivs.
Bandyn är artisternas sport – det är bandyns identitet.

Stefan Nordén

* Denna krönika publicerades ursprungligen juni 2016

Nyberg: Färgerna på ditt lags matchställ – var har det sitt ursprung?

, ,

KRÖNIKA På tåget mellan huvudstaden och Dalarna ser jag en man i grönvit halsduk.
Bajen eller VSK tänker jag.
En släpig västmanländsk dialekt avslöjar snart att mannen är från Västerås.
Klubbfärgen – har den någon betydelse? Kanske inte för spelet på planen, men för den sanna
supportern är det ofta självklart att bära, mössa, halsduk eller kanske tröja, i sitt lags färger vid
match. Färgen hör till klubben historia och identitet. Att en förening skulle byta eller överge sin
klubbfärg är näst intill omöjligt.

Varför spelar ditt lag i den färg det gör? Klubbfärgernas historia är ofta mycket svårt att klargöra.
Oftast är det nog tillfälligheter eller kanske någon form av anknyting till orten som är orsak till
tröjornas färg. Klubbmärkets färger kan ha betydelse men föreningens emblem är inte sällan
skapat senare.

När bandyn var ung, var matchställ inte alltid identiska. ”Ta på dig en blå tröja och kom ned till
isen”, kunde orden vara. Tids nog fick den blå tröjan ett fastsytt klubbmärke och snart fanns
klubbtröjor i samma färgnyans med klubbemblem. Rött och blått var ursprungligen det
vanligaste färgerna. Vad som gjorde att en klubb fick rött och en annan blått kunde vara
slumpartade händelser. Vita tröjor blev lätt smutsiga och valdes sällan som matchtröja.

Idag spelar en del klubbar i vit tröja på bortaplan. Men av de 30 klubbar som finns i elitserien och
allsvenskan tror jag bara Tranås har vitt matchställ på hemmaplan.
I den tidiga idrottsrörelsen bildades massor av föreningar och det fanns inte sällan både tre och
fyra klubbar som spelade bandy i en mellanstor svensk stad.
När blått och rött var upptaget, fick man välja andra färger. De flesta matcher spelades mot
klubbar i närområdet, då var det mest praktiskt att välja en färg som inte någon lokalkonkurrent
hade. Kanske är Vetlandas och Brobergs gula tröjor resultatet av att det fanns klubbar i närheten
som spelade i rött eller blått.

IFK klubbarna är hela 168 stycken i Sverige och har ofta haft många idrotter på programmet i
samma förening. Kamratklubbarna har vanligtvis spelat i blått och vitt. Så gör både Motala och
Vänersborg som idag är elitseriens två IFK klubbar. Men undantag finns. IFK Kungälv spelar i
blått och rött. Det gjorde även den avsomnade bandysektionen i IFK Wreta Kloster. IFK Kalix
spelade i rött och vitt.

Grönt är en ganska ovanlig klubbfärg men i elitserien finns den på både Västerås, Hammarbys
och Frillesås matchtröjor. Hammarby lär ha fått sin grönvita färg redan 1889 då roddsektionen i
klubben valde grönt och vitt som klubbens framtida färg. Att Västerås är gurkstaden är välkänt
och då passar den gröna färgen bra för VSK.
Svart är sorgens färg – kanske förklarar det att den svarta färgen är en ovanlig klubbfärg. Att
Sandviken spelar i svart kan möjligen förklaras av att klubben alltid varit så tätt förknippat med
den lokala stålindustrin. Svart passar stålmännen från Sandviken. Under 70-talet spelade SAIK
med gula hjälmar och gula byxor. Nu blandas det svarta med vitt.

När tittar på äldre matchtröjor kan man se att utformingen har förändrats genom årtiondena. Om
en klubb har två färger kan betoningen på en kulör väga över under en period för att sedan
ändras. De svarta inslagen på Sirius blå-svarta tröja har växlat. Att Bollnäs spelar i orange vet vi
men de blå inslagen har periodvis varit mer eller mindre. Har man två färger som t.ex. Motala så
är det ju självklart att någon av färgerna dominerar.
Edsbyn med röda tröjor lär ha spelat i vitt när klubben var ung. Falun hade ursprungligen en
brunaktig tröja som likande koppar.

Tre färger är svåra att hitta på bandyplanen. Rosa, lila och brunt. Men om det inte redan finns så
dröjer det nog inte länge förr än vi får se ett lag i rosa. På fotbollsplanen är randiga tröjor vanligt,
men på bandyplanen är det vanligare med vertikala ränder. Lodräta ränder är ganska sällsynt,
Sirius är ett undantag, men fler finns givetvis fler. Till matchstället hör givetvis även byxor,
strumpor och hjälm. Varianterna kan självklart växla men att strumpor och tröja är samma färg
är praxis. Att klubbmärket lyfts fram allt mer värmer på läktaren.
Vet du något om din klubbfärgs historia ? Kommentera gärna!

Svante Nyberg

Forsberg: Kan nästan känna doften av nyspolad is

, ,

KRÖNIKA Tomas Ledin ljuger när han sjunger att sommaren är kort. Va? Vad skriver karln? Jo, det är faktiskt sant och jag är inget ”nät-troll” som levererar fake news. Men en förklaring kanske ändå är på sin plats.

Som bandyvän, eller rättare sagt fantast, så är sommaren olidligt lång. Inga glänsande isar så långt ögat kan nå eller näsan kan lukta sig till. Glöggen står på lagren i affärerna och kokt korv på sommaren är väldigt smaklösa kontra en halvljummen i bröd på en bandyarena där ångan från isen stiger upp mot antingen ett tak eller himlen. Tro tamejtusan att kaffet också smakar annorlunda.

Så som bandyvän kan jag stå för att Ledins fras om att sommaren skulle vara kort är att gå till överdrift. Och med tanke på den här sommaren så tror jag att även ni som icke ännu blivit frälsta kan hålla med mig. Från en helsikes vinter gick vi rätt in i sommaren redan första veckan i maj till dags datum. Är det en kort sommar, så vet inte jag. Så därför ljuger Ledin.

Men vem har då rätten att sitta här och hoppa på en av våra största artister och dessutom en som kommer från Sandviken? Jo, det tänkte jag lite snabbt berätta.

Thomas Forsberg är mitt namn och jag frälstes i bandysporten den 15 mars 1988 på en bandybana i Sandviken som då gick under smeknamnet ”Curlingbanan”. Detta på grund av att den var en av Sveriges minsta bandyarenor på den tiden. Jag tillsammans med 5 879 andra var där och satte publikrekord i Sandviken. Jag och 5879 andra fick se en sanslöst dramatisk semifinal, den helt avgörande mellan SAIK och Vetlanda.

Jag minns det nästan som att det var i går. Hur jag stod där på en snöhög snett nedanför måltavlan och upplevde min första bandymatch live. Jag minns hur jag och kanske 5860 (fanns väl ett 20-tal Vetlandabor där också) andra Sandvikenbor skrek i vild förtvivlan när Håkan Sjösten visade på straffpunkten när Patrick Johansson föll i straffområdet. Tror att det var Per Lennartsson som satte straffen och spiken i den slutspelskistan för SAIK det året.

Nu kan man ju fråga sig hur en sådan traumatisk händelse kan göra att man blir så fast för en idrott som jag blev den kvällen? Normalt hade väl varit kanske att aldrig mer besöka en bandyarena. 30 år senare så står jag här med flera hundra matcher bakom mig och är fortfarande hungrig på mer bandy.Trots att smärtan av det där målet ännu sitter inristat i mitt svartvita hjärta av stål…

För numera så är jag inte bara svartvit vad det gäller denna sport. Visst, ränderna går aldrig ur och jag kommer för alltid ha den färgkombinationen. Men jag ser inte allt svart på vitt mer. Jag kan numera se bandyn för vad den är. En vacker sport där fart och finess blandas finare än vad en bartender kan göra drinkar. För även om pengarna börjar spela in även i bandyn så är vi långt ifrån den fantasivärld som Zlatan och Zäta (Henrik Zetterberg) lever i. Bandyn har fortfarande sin själ kvar på något vis och det är något vi som värnar om sporten ska vara rädda om.

Nu kanske detta smakar surt för er som läser detta när detta skrivs av en som håller på SAIK som år efter år visar upp ekonomiska bekymmer och ändå kan vara med i toppen. Men tro mig. Den sura smaken känner även jag. Inget gör ondare i min själ över det faktum att SAIK befinner sig i denna sits. Men samtidigt så ger det mig styrkan att fortsätta tro på att det ska förändras och ska vi vara ärliga så är det väl inte så många bandyklubbar som visar upp plusresultat mer?

Bandyn kämpar. I plusgrader. Minusgrader. Storm. Snö. Regn. Hall. Inte hall. Men den överlever det mesta. Det är det som gör bandyn så stark. Själen i bandyn kan man aldrig ta död på.

Jag har fått förtroendet att skriva krönikor på denna fantastiska sida där bandyn verkligen får en själ. Det är jag oerhört tacksam för och tackar för förtroendet och jag hoppas kunna fylla ut ”skridskorna”. Den här första kan väl ses som en liten presentation av vem jag är och vad bandyn har betytt för mig.

Längre fram så kommer jag att skriva mer om elitserien och mina förväntningar på den. Frågorna är många. Kan Edsbyn fortsätta att sitta kvar på tronen och ta sitt tredje raka guld? Eller är det dags för Villa nu? Med tanke på värvningarna av Löfstedt och Andersson så kan jag inte hitta en större favorit den här säsongen.

Och vad händer med SAIK? Kommer ”Murren” att komma tillbaka eller är det en ny väg man kommer att gå. Känner jag vinnarskallarna i detta lag rätt så svider den där sista matchen i mars än i kropp och själ. Revanschlustan är stor. Och hur kommer det att gå för Hallands stolthet Frillesås? Det jag vet är att vi går en intressant säsong till mötes.

En lång och varm sommar går nu ändå mot sitt oundvikliga slut. En del kommer redan efter några veckor längta tillbaka efter värmen och beställer resor till utlandet för att blidka begäret. Jag är inte en av dem.

Jag ser fram emot den nalkande kylan som finns där någonstans. Beredd att ta landet i sitt grepp och förvandla grusplaner till vackra isytor. Och på vissa ställen så ligger redan isen, bland annat i Sandviken. Det är nästan så att jag kan känna doften av nyspolad is. En välbehaglig doft. En doft god som vilken sommaräng som helst.

Fast å andra sidan… På måndag börjar jag jobba igen. 5 veckors semester är över. Fan vet om inte Ledin hade rätt ändå…

Thomas Forsberg

Stefan Nordén: Kommer göra Villa bäst genom tiderna med Johan Löfstedt i laget

, , ,

KRÖNIKA Johan Löfstedt är klar för Villa. Vilken värvning. Landslagsstjärnan, som skrivit på för tre säsonger, tror jag kommer i precis rätt läge för att ta Villa till sitt första SM-guld.

Johan Löfstedt är en fantastisk bandyspelare. Ingen i Sverige idag kan avgöra matcher på egen hand som han kan. Det är en ovanlighet i dagens bandy.

Framför allt så kommer Johan prestera det Villapubliken älskar mest: en spelare som går rakt fram och i djupet med både passningar och individuella prestationer.
Saker som hela bandy-Sverige behöver och ett spel alla lag vill ha.
Finns så många komponenter som kommer göra Villa bäst genom tiderna med Johan i laget.

Hur ska då Löfstedt användas i Villa?
Han passar inte in i dagens spel som tränarna förordar men jag vet att Johan Sixtensson är en klok tränare som kommer ge Johan det publiken vill ha, som det var för 10-15 år sedan blandat med kontroll och balans.

En sak jag är säker på är att Villas måltjuv, David Karlsson, kommer vinna skytteligan nästa säsong i och med Löfstedts ankomst.

Tittare vi vidare rent taktiskt så är det möjligt, förstås, att Villa kan gå från 5–3–2 till 5–2–3 med Johan Löfstedt, David Karlsson och Johan Esplund i anfallet.
Vet att tränarna kommer testa båda spelstrategierna innan seriepremiären.
Så kloka är de.

Klart är att jag tror Villa ska nyttja Johans vilja till att underhålla publiken och till sitt egna fantastiska djupledspel som Villa har ibland, men som oftast väldigt runt utanför motståndarnas styrning som blir statiskt och tråkigt.

Kan unga stortalanger som Joel Broberg och Martin Karlsson få en skjuts med Löfstedt i laget? Ja, då jag vet att han brinner för att utveckla unga spelare.

Men alla spelare kommer utvecklas genom Johans spel, framförallt via hans personlighet som är så fantastisk. Ger till andra hela tiden med både kärlek och spelintelligens. 

Det lär bli en kul vinter för Villasupportrarna som kommer få uppleva bandy som det ska spelas.

Like in the good old days…

Sist men inte minst; Villas klubb- och sportchef, Jonas ”Sparris” Johansson, förtjänar en stor eloge för att Villa lyckats genomföra denna värvning.

Stefan Nordén

Svante Nyberg: Många som varit med och byggt nya Falun

, , ,

Det sägs att många av Manchester Citys supportar har svårt med sin identitet sedan klubben tog steget från att ha varit en medelmåttig klubb som fanns i den nedre delen av tabellen, till att bli topplaget i Premier League. Som Citysupporter var man utsvulten på framgång och impregnerad från födseln med att alltid vara förloraren i förhållande till eviga vinnaren Manchester United. Men tiderna förändras, idag är det City som är nummer ett i den engelska fotbollens Mecka.

När Kalix Bandy gjorde 1-0 efter tretton sekunder i söndagens avgörande kvalmatch mellan Kalix och Falun kom den där obehagliga, men allt för välbekanta känslan krypande. ”Jaha.  Det är en sådan dag igen. Det kommer att skita sig… ” Kalix öste på under de inledande minuterna och Falu BS såg ut att ha tappat allt av det vinnande spel som gjort dem ditintills obesegrade i det jämna kvalet.

Att vara BS-supporter är sannerligen inte detsamma som att vara van med att få inkassera segrar och prenumerera på SM-finaler eller ens slutspel. Som Falusupporter började jag säsongen under många år på 80- och 90-talet med att kalkylera, om hur stora möjligheterna var att ”inte åka ur”, snarare än att ta sig till ett hägrande men fullständigt ointagligt SM-slutspel.

Nej, jag vet det mycket väl; Falu BS är inte helt utan framgångar. 47 säsonger i högsta serien är ju bättre än många andra. Två SM-guld och två silver finns i prisskåpet. Men mycket av all stolt historia börjar kännas som att de haft ett bäst före datum, åtminstone för den som inte var med under storhetstiden på 70-talet. Jag gläds visserligen varje gång jag i pausvilan går in i bandyhuset på Lugnet – ser alla pokaler och priser som BS skördat genom åren. Och på väggen, målad i olja, hänger helgonet själv: Bernt ”Bempa” Ericsson. Bempas ande har vilat över Falu BS i 50 år nu. Men Bempa, Håkan Sundin, Egon, Nypon, Pajen, Obbe, Gratjov, Nanen, Spången, Dajmen och alla andra hjältar från BS historia har haft sin tid och som supporter längtar man ständigt efter nya framgångar och nya stjärnor.

Efter elva (!)  hörnor föste Toumas Liukkonen in ett tredje mål för norrbottningarna som överfyllda av segerhungrig energi gick till pausvila.  Alla Falusupportar förstod att om BS inte höjde sig i andra halvlek skulle detta bli en nattsvart kväll…

27 mars 2013 föll ett nattsvart mörker över Faluns bandy. 78 års bandy historia tycktes vara över när klubben begärdes i konkurs. Under några veckor fanns inte längre Falu BS. Men tack vare en stark vilja och övertygelse om att bandyn i Falun trots allt har en framtid, samlades krafter och togs nya tag. Bollsällskapet blev ett bandysällskap. Den ekonomiska ryggsäck förening slitit med under flera år var borta. Det klassiska klubbemblemet kunde bevaras och ett nytt kapitel i klubbens historia började skrivas. Falu BS fick börja om från noll. Åren i division ett blev endast ett. Som nykomling i allsvenskan tog sig Falun till elitkval och samlade nyttig erfarenhet inför framtiden. Även fjolårssäsongen slutade med kval till högsta serien.

När BS-supportar i söndags, framför datorer och surfplattor, började tappa modet i halvtid samlade sig spelarna ett av IP:s omklädningsrum. Tränare Forslund inpräntade och samlade krafterna: ”Hitta era positioner, håll i bollen, håll spelet uppe..”  Efter en dålig första halvlek visade Falun upp ett helt annat spel i andra. Och när Faluns yngsta spelare David Jansson, i minut 72, äntligen spräckte nollan följt av ytterligare ett BS-mål kändes det som att Kalix energi sakta pöstes ut.
Matchen hade vänt och den sista kvarten var en transportsträcka till slutsignalen.
Falu BS var tillbaka i elitserien!

Det finns många som varit med och byggt det nya Falun gjort Falu BS till ett elitserielag kommande säsong. En person vill jag nämna här: Johan Kruse.  Tränare i BS från omstarten i division ett tills i fjol. Tillsammans med några spelare som stannade kvar efter konkursen tog sig Kruse an laget. Han har hela tiden haft en spelidé som Jocke Forslund förfinat och fullbordat. Kruse skolade in unga spelare som sakta fått växa till sig. Han har utan att jäkta byggt upp laget steg för steg.
Och inte minst; han steg självmant av tränaruppgiften efter fem år då han klokt insåg att nu behövdes en ny tränare. Johan Kruse finns nu istället med i Falu BS styrelse.

Framtiden.  En stentuff elitserie väntar.  Falun behöver förstärka. Det gäller att våga satsa men samtidigt inte riskera klubben ekonomi. Den läxan har man lärt sig i BS. Men grundstommen för laget finns där.  BS kommer sannolikt att tillhöra ett gäng klubbar som får kämpa i seriens nedre del. Men hur ordningen blir mellan Falun, Tellus, Motala, Frillesås och kanske Sirius, det får framtiden utvisa.
Just nu firar och gläder sig luttrade BS-anhängare över att åtta års frånvaro från eliten är över!

Epilog:  Rolf ”Dajmen” Sjöö var en av Falu BS största ledare vid sidan om planen. ”Dajmen” var en gigantisk glädjespridare med mycket stort hjärta. Rolf Sjöö avled i början av årets bandysäsong.

 Svante Nyberg

Stefan Wikström: Elitseriens sista skälvande omgång ska avgöras

, ,

KRÖNIKA Det är måndag.
Det snöar utanför mitt fönster.
Skulle det delas ut poäng för snöfall skulle Kalix toppa Elitserien med hundra poäng före tvåan.
Nu gör det inte det.
Därför ligger Kalix inte i Elitseriens toppskikt.

Imorgon är det tisdag.
Brukar oftast vara det efter måndag.
Elitseriens sista skälvande omgång ska avgöras.
Inte den mest dramatiska avslutningen kanske.
Mycket är avgjort.

Broberg/Söderhamn tar semester.
Det hade nog inte laget och dess supportrar räknat med.
Många var de som spände bågen och tyckte att semifinal kan det bli.
Nu blir det vapenvård och soffhäng.

IK Tellus tar semester.
Det hade nog inte bandyexpertisen runt om i landet räknat med.
Utdömda ifjol.
Utdömda i år.
Nytt kontrakt via ett starkt kvalspel ifjol.
I år ett snäpp uppåt.
Jag tyckte det var ett härligt gäng när de, nyligen, besökte oss i norr.

Och, mest troligt, tar IK Sirius också sommarlov.
Men de får vänta lite med att spika upp hängmattan.
Det finns en liten risk för att den blåsvarta hängmattan spricker och faller ner i kvalgropen blir hårt.
Laget möter ett Tellus som kommer i badtofflor, solhatt och semester i blick.
Men, som klyschan säger, matchen ska spelas.

IFK Motala, nykomlingarna, har efter en besvärlig vinter vaknat till ordenligt och har inför morgondagen två poäng upp till Sirius.
Det som talar emot laget från Baltzar Von Platens hemtrakter är att de möter, självaste, Sandviken.
En lite marig uppgift på papperet.
Men, som klyschan även här säger, matchen ska spelas.
Jag tror nog ändå att jag lägger min veckopeng på Sirius.

Reseplaneraren i Motala får åter börja se sig om efter billigaste resan upp till mina breddgrader.
Kalix.
Kalix Bandy.
Jag vet inte hur många kval ett mänskligt hjärta klara innan det packar ihop.
Tydligen ganska många.
Känns som om mitt hjärta haft det tufft med kvalbandy varje år sedan månlandningen.
Börjar bli lite ansträngt nu.

Känns som att det får räcka nu.
Jag kanske var blåögd.
Eller rödvitögd.
Jag trodde att jag skulle slippa denna fasa denna vår.
Och det har ju sett bra ut.
I vissa matcher.
I vissa matcher har det sett lite sämre ut.

Nu är dock så att en tabell efter tjugosex omgångar aldrig ljuger.
Man är inte bättre, eller sämre, än den plats man landar på.

Därför vinner Sandviken grundserien.
De är det bästa laget.
De kan mycket väl ryka i ett slutspel, även om jag inte tror det, men sett över en lång serie så är de svartvita, helt enkelt, bäst.

Och Edsbyn blir tvåa.
Kanske.
De kan bli segrare.
I teorin alltså.
Två poäng och tjugo mål tar man inte in på Saik i det verkliga livet.
De kan bli trea.

Fyran Hammarby och femman Villa/Lidköping skuggar.
Och imorgon tävlar de bägge lagen om två poäng på Zinkensdamm.
Om ”Byn” står på näsan mot Vänersborg blir vinnaren på Zinken tvåa.

Nu är jag tveksam att Edsbyn släpper det grepp om den åtråvärda andraplatsen de nu har.

Sportklubben från Västerås tar sig en nittiofyra mil lång resa upp till ett snöfyllt Kalix.
En resa många kassörer gråter floder över.
Av de spelare, och ledare, jag brukar växla några ord med när de anländer till IP, så är det många som uttrycker ”det här med att resa upp till Kalix det är bara trevligt”.
Vinst för ”Mesta mästarna” flyttar fram den grönvita pluppen från ruta fem till ruta fyra.

Bollnäs då.
Ett av de trevligaste lagen i serien.
Alltid mycket surrande med killarna i det laget.
Senast det begav sig avhandlade vi ämnet ”Bittra vaktmästare”.

Humor.
Även domaren Andreas Broberg deltog med kunskap.
Final för de orangea i våras.
Sjua nu.
Kan bli åtta.
Haft en del sjukdoms- och skadebekymmer och kanske inte riktigt nått upp till önskad nivå.

Att Patrik Nilsson fått, i stort sett, hela säsongen spolierad p.g.a sjukdom går inte obemärkt förbi.

Smålands stolthet Vetlanda spelade kryss när de var i Kalix samma kväll Lucia skred fram bland gård och stuva.
Där och då fick jag se den spelare jag tycker är den bäste jag sett i vinter.

Johan Löfstedt.
Fantastisk spelare.
Kändes som att karln bar hela VBK på sina axlar.
Om nu de gulklädda smålänningarna tar sju poäng i Bollnäs imorgon så stannar de på plats sex.

En, helt enligt mina uträkningar i höstas, väntad placering.
Samma uträkningar går i lås vad gäller kamraterna från Vänersborg.
Lite nerv kring slutspelskanten fram till den senaste omgången.
Då vann de, hemma i sin borg, mot…..eh ja host…mot ett lag som rest mycket långt.

Samtidigt kraschade konkurrenten vid strecket, Broberg, mot hälsingerivalerna Edsbyn.
Glädje och lättnad i Vänersborg.
Där många supportrar gick in i säsongen med gamnacke och negativa tankar.
De saknade sina vänner från österland som spelade med IFK förra vintern.

Jag hävdar att de inte spelade med IFK, de spelade lite för sig själv.
Utan att alls vara någon expert på området men jag tror många i dagens IFK mår bättre idag än då.

Och Tillberga lämnar skeppet.
Fem poäng.
Tre av dem mot…host…Kal…ja just det laget ja.

Från serien under noterar vi att det är en oerhört spännande slutsträcka kvar.
Två omgångar.

Frillesås har vägen till Elitserien plogad, putsad och klar.
Tre poäng ner till Falun.
Jag tror de håller sig på vägen.
Falun får kvala.

Om den andra kvalplatsen är det vild kubbning.
Gripen/Trollhättan.
Lidköping AIK.
Nässjö IF.
Tre lag inom två poäng.
Ljusdal och Peace & Love ytterligare en pinne efter.

Vad?!
Måste jag gissa?
Nää.
I den där serien vinner alla mot alla.
Och alla förlorar mot alla.
Det är lättare att ta till sig kvantfysik än att gissa resultat i Bandyallsvenskan.

Och i världens bästa div1.
Den som kallas Övre Norrland.
Där går Söråker från Sundsvall mot serieseger och kval till den galna Bandyallsvenskan.

Karlsborg vinner den prestigefyllda kampen om att, efter Kalix Bandy, bli bäst i vår kommun
Ligger just nu trea.
Kan bli tvåa.
Kan bli fyra.
Nyborg SK blir sexa.

Samma placering som Dans Glans i det 3000-meters hinderlopp Anders Gärderud vann vid Montreal-OS 1976.

Jag önskar samtliga lag lycka till i er färd mot Uppsala i mars.
Själv tar jag flyget dit.
Det är lättare så.

Ha det gott, bandyvänner.

Vi hörs (och syns)

Sargvakten

Lindmark: Får man ta portföljen med sig in i framtiden?

, ,

KRÖNIKA VM är igång borta i Ryssland, och i Vasaparken i Stockholm står representanter ur Hammarby bandy och svenska landslaget och visar brittiska kungligheter hur man står på en röd matta och skjuter boll.

Så just idag pratas det faktiskt lite bandy, men trots detta kanske vi skulle kunna enas om att bandyn faktiskt ändå är i kris?

Vi har sett vårt flaggskepp SM-finalen ha vikande publiksiffror på halvtomma stockholmsarenor nu flera år i rad, med gråa tv-produktioner som inte lyckats skapa någon vidare feststämning, långt ifrån det där “Sveriges Superbowl” som vi ju så gärna vill låtsas som att det nästan faktiskt är.

Förra årets hemma-VM i Sandviken blev ett publikmässigt fiasko när inte ens tretusen personer makade sig iväg till Göransson arena för att se det bästa som går sportsligt går att se inom bandy, nämligen finalen mellan Sverige och Ryssland.

Om detta berodde på höga biljettpriser, sandvikenbors ointresse för bandy, eller en härlig blandning av båda sakerna kan man diskutera i evighet. Men publiksiffran 2 888 står ändå och blinkar där med ett klarrött sken och borde kunna varna oss om att någonting inte står rätt till.

I år sänds inte ens VM i någon tv-kanal, utan sänds på webb-tv med prenumerationskrav. Vilket såklart betyder att ingen förutom de nära sörjande kommer se någonting av VM; inga värvningar till de svenska arenorna det vill säga.

Att Mittmedia gör sitt bästa för att leverera goda sändningar tycker jag vi ska ge dem credd för, men det är ju också sändningar av typen “tidningsredaktioner försöker göra tv”, och kvaliteten når ju såklart aldrig ens upp till midjan på vad en etablerad tv-kanal gör med vänsterhanden.

Vi kan kanske hoppas på att det är de tidiga morgonsändningarna samt det annalkande OS:et som gör att ingen riktig tv-kanal är intresserade av att sända mästerskapet, och att det kommande år kommer tillbaka till en riktig tv-kanal.

Men det kan vara att hoppas på för mycket.

De etablerade tv-kanalerna har ju som bekant redan övergett att sända bandy i sina kanaler, vilket i sin tur har gjort att sporten tappat i bevakning i kanalernas sportnyhetssändningar.
Och publiksiffrorna går nedåt.

Nu är bandyfinalen tillbaka i Uppsala (där den enligt mig hör hemma, vilket jag utvecklat i någon krönika här förut), och har vi tur kan finalen kanske återfå lite av sin forna glans: solsken som blänker i isen, studenter som aldrig stått på ett par skridskor som försöker ta sig runt planen med en knippe heliumballonger i näven samt pyttipannaos över stadsparken.

Det är det vi kan hoppas på, för absolut perfekta förhållanden för att spela bandy kommer det med hyfsat stor sannolikhet inte att bli. Mars är ofta lite för varmt för utomhusbandy, och så kan det ju blåsa, man kan ha solen i ögonen, och det kan vara väder, även om det ju faktiskt är extremt ovanligt, som hade gjort barn från Frostmofjället förskräckta.

Och någonstans där finns ju den stora konflikten inom svensk bandy. Är det de perfekta förhållandena som är det viktiga, eller är det att skapa attraktiva arrangemang som publik kommer och tittar på?

Hallfrågan är ju ständig, och det går knappast att påstå något annat än att hallarna är superviktiga för utvecklingen av den bandyns sportsliga kvalitet. Samtidigt är faktum att alla lag som flyttat in i hall, bortsett från Villa, har tappat i publik sedan de gjorde det.

De sportsliga fördelarna att anordna VM i den superfina Göransson Arena i Sandviken är självklara. Men 2888 åskådare i den extremt prestigefyllda VM-finalen mellan Sverige och Ryssland kan ju samtidigt lätt jämföras med den rätt prestigelösa gruppspelsmatchen lagen emellan i VM 2009 som lockade över 5000 åskådare till Zinkensdamm.

Jag vill inte försöka leda någonting i bevis genom att plocka lite godtyckliga publiksiffror från olika år, sammanhang och städer. Jag önskar bara att det fanns en livligare diskussion i bandysverige om vad det är som gör vår sport till något speciellt och unikt. Vad det faktiskt är som lockar publik till arenorna, vad som faktiskt är det häftiga med vår sport, och vad det finns både för några fördelar och nackdelar med de olika sorters arrangemang vi har kring våra matcher.

Det måste gå att som hallälskare erkänna fördelarna med utematcher, och jag som knappast älskar någonting mer än att stå i -5 på Zinkensdamm och få glöggimma på glasögonen måste kunna erkänna till exempel de enorma sportsliga fördelarna med att spela bandy inomhus.

Personligen tror jag att bandyn måste våga stå kvar med ett ben i tradition samtidigt som det andra benet tar klivet in i framtiden. Vi kan inte bara vara bakåtsträvare och kräva att bandy ska spelas på sjöis och skridskorna ska vara gjorda av läder. Samtidigt kan vi inte kräva att utomhusmatcher ska förbjudas, att matcher ska vara pyroteknik och dunkande musik i högtalare vid varje avblåsning, samt att perfekta förhållanden alltid måste råda.

För varje kliv framåt sporten tar måste det andra benet släpa ordentligt efter i marken bakom sig och få med sig en rejäl klump med det grus som är det som vår sport så speciell.

När jag släpar foten i gruset får jag med mig en portfölj, dubbla underställ och ramsor som ekar i fasaden på Krukmakargatan.

Vad får du med dig?

Hugo Lindmark
Musiker

Nyberg: Årets allsvenska – en sportslig succé

, , ,

Slutspurt i allsvenskan. Fyra omgångar kvar och nu skall serien avgöras.
Samtliga 16 lag har fortfarande mycket att
spela för, men för ett lag, Gustavsbergs IF känns det kört.
Gustavsberg åker ur.

Kungälv började serien uselt men har fått ihop det bättre senaste tiden. Göteborgarna jagar, och jag gissar att man
tar sig över nedflyttningsstrecket trots att man har en ganska tuff avslutning.
Som helhet måste Kungälvs säsongs ses som ett stort misslyckande.

På de nedre kvalplatserna hittar vi just nu UNIK och NitroNora. Båda lagen är ojämna och en seger följs inte sällan av en riktigt dålig match. Mitt tips är att UNIK blir
förloraren i kampen och följer Gustavsberg ur serien..
Risk för kval finns även för Västanfors, Tranås, Tjureda …
… ja, till och med Örebro.

Nykomlingen Åby Tjureda har gjort en helt godkänd
säsong och jag tror man håller undan för strecket. Även Örebro borde klara sig undan kval rätt enkelt – men ÖSK
är en av säsongen verkliga besvikelser. Örebroarna gick ut med att man satsade på serieseger – nu är man närmare de
nedre strecken än de övre.

Västanfors har inte heller gjort
någon vidare insats under säsongen.
Ojämna insatser raktnigenom serien, men ”Fläkten” skärper till sig mot slutet.

Tranås har en obehagligt svår avslutning på serien och jag tippar att det blir Nitro/Nora eller möjligen Tranås som följer Kungälv till kval.
Boltic har inte säkrat nytt kontrakt men med avståndet fyra poäng till kvalstrecket utgår jag från att de klarar sig.

Ljusdal står tillsammans med Örebro och Kungälv förbsäsongens största misslyckanden. Drömmarna omm elitserien känns avlägsna just nu för hälsingelaget som bara vunnit 8 matcher hittills.

Hela sex lag är på allvar indragna i toppstriden. Nässjö har
sämsta utgångsläget med sina 21 poäng och jag gissar att vi kan räkna bort smålänningarna. Gripen och Peace & Love har båda skrapat ihop 22 pinnar.
Gripens tuffaavslutning gör dock att Borlänge sannolikt tar sig förbi Gripen, kanske även Lidköping.
Även Lidköping harbnågra avslutande tuffa matcher – Gripen, Frillesås, Nässjö
och ett hemmastarkt Kungälv.
Kan mycket väl bli så att vi
får två dalalag till elitseriekvalet.

Två lag slåss i teorin om förstaplatsen. Falun och
Frillesås. Stor fördel för Frillesås. Men visst, om Falun vinner de fyra matcher som är kvar och Hallänningarna
börjar darra ordentligt så kan BS ta sig förbi.
Lika liten chans som det är att Falun vinner serien, borde det vara att
dalalaget missar elitkvalet.

Frillesås seriesegrare, ja förmodligen.
Överraskande, ja helt klart.
Men kul och verkligen en utmaning för den lilla klubben på västkusten som gjort en kanonsäsong.

Redan nu kan man konstatera att årets allsvenska varit en sportslig succé.
Hårda och jämna matcher nästan rakt
över. Bara ett fåtal matcher har varit riktigt ojämna.

Publikt, nej inte någon kassako, men kanske kan publikenbbörja hitta till de allvenska arenorna kommande säsonger
om man inser hur bra bandy som spelas på denna nivå.

Till sist en snabb koll på division I. Skirö ser ut att ta hem den södra serien. Jönköping utmanar.
I den västra serien ligger Blåsut bäst till men både Surte och Mölndal jagar vänersborgarna.
AIK vinner den östra serien överlägset och rusar mot allsvenskan.
Mellersta serien har en tuff kamp mellan Katrineholm och Finspång.
Rättvik vinner den ena av norrlandserierna och
sannolikt Söråker den andra.

Svante Nyberg

Stefan Wikström: ”Tidningar skriver och skriver och skriver……… inte en rad”

, , ,

Imorgon, måndag 29 januari, då vi i vår tidszon just vaknat, gnuggat sömnen ur ögonen och gjort morgongymnastiken sätts bollen i rullning i en turnering som knappt någon bryr sig om.
Världsmästerskapen i bandy.

Sverige ska då ta sig an Finland.
Sverige bör och ska vinna.
Trots att Kalix Tuomas Liukkonen ska försvara de blåvita.

VM i år avgörs långt bort.
I en stad så långt bort att du nästan är hemma igen då du kommer dit.

Chabarovsk.
Ryssland.
Våra fantastiska damer blev, nyligen, världsmästare i en park, i en stad, i Kina.
Att vara bandyspelare är att resa.
Fråga en spelare i Kalix Bandy.
En han eller en hon, spelar ingen roll.
De känner till den delen av en spelares vardag.
Resor från hit till dit.
Eller från dit till hit.

Chabarovsk.
Sibirien.
Ryssland.
Tänker jag mig att ta min svarta Skoda och köra dit gäller det att ha nytankat och ny spellista på telefonen.
Niohundrasextiotvå (962!) mil.
Och vägen hem är lika lång.

Chabarovsk.
Det var där muren revs.
Den mur som Sovjet byggt upp för att försvara sitt bandyguld år efter år efter år efter år.
På det tolfte året VM spelades föll allt.
Det lilla landet i väst, Sverige, vann första mötet med klara 6-1 och Sovjet vann det andra med knappa 3-1.
Det spelades ingen final där och då utan den som vunnit ”serien” var världsmästare.
6-1 och 1-3 blir 7-4 i blågul favör.
Vi minns bilderna där, lagkapten, Sören Boström höjer den ståtliga bucklan mot den svarta sovjetiska kvällshimlen.
Magiskt.

Året var 1981.
Året då, nyblivne sjuttioåringen, Sven-Åke Lundbäck, från Luleå, vinner Vasaloppet efter ett ryck i en uppförsbacke strax innan Oxberg.
En uppförsbacke som därefter fick namnet ”Lundbäcksbacken”.

Jag skrev i inledningen att VM är en turnering som knappt någon bryr sig om.
Inte ens vi bandyvänner går upp i varv.
I stället spottar vi snus och gnäller på den.
I enad kör står vi upp och ylar över att den ligger fel i tid.
Alla tycks eniga i att VM i bandy skall spelas efter avslutad säsong.
Amen.

Runt millenniumskiftet gjorde den det.
Alla var nöjda och glada?
Nej och åter nej.
Det var inte alls bra.
Efter SM-finalen är alla mätta och belåtna på allt vad bandy heter så intresset är noll och intet!
Ylandes i enig kör.

Det pågår ett EM i handboll just nu.
Sverige spelar om guldet senare denna söndagskväll.
Hela svenska folket och samlad massmedia gnager nagel.
Jag har alls inget mot handboll.
Tvärtom.
Gillar sporten och, framförallt, dess attityd.
Stentufft.
Smäller så fönsterrutorna i hallen skälver.
Spelarna kliver upp, ruskar av sig och fortsätter spela.
Hej, fotbollsspelare.

Men det som förbryllar mig är att denna sport som, publikmässigt, ligger på bandyns nivå vad gäller serielunken på hemmaplan.
Tidningar och tv visar väl inget jättestort intresse.
Så.
Så kommer det ett mästerskap.
OS, VM, EM, DM, KM.
KM?
Kvartersmästerskap.
Då jäklar vaknar alla!

Så börjar bandyns mästerskap.
Tidningar skriver och skriver och skriver………inte en rad.
Svenska folket som just gnagt av varenda nagel börjar nu ladda om för ännu en……..arbetsvecka.

En arbetsvecka då man kan sitta vid fikabordet och göra sig fånig över bandyns världsmästerskap.
”Höhöhö, bara två lag som kan vinna” och liknande tongångar.

Bortglömt eller fånigt.
Spännande kommer det bli.
Ska di svenske lyckas brotta ned den ryska björnen även i år?

Ifjol, i Sandviken, lyckades brottningen.
I sista sekunden av finalen.
En final som runnit iväg i rysk favör och skivspelaren laddades upp med världens vackraste nationalsång, den ryska.
Blågula spelare ville annorlunda.
1-3 blev 2-3.
Matchen rullade in mot slutstationen.
Erik Pettersson kvitterade med fem minuter kvar.
Alla trodde på förlängning.
Sverige får en hörna i nittioförsta.
En fenomenal variant gör att Adam Gilljam vräker in guldmålet.

Och mannen vid skivspelaren fick snabbt byta till den svenska nationalsången.
Den är inte dum den heller.

Att nu kunna försvara det guldet kommer bli en marig uppgift, men alls icke omöjlig.
Att inför tiotusentals högljudda ryska supportrar och ett, till tänderna, fulladdat ryskt landslag stå emot den anstormning som kommer sättas igång kräver nog att allt, och lite till, står i rätt fas för våra spelare.

Det är, backhjälten, Andreas Wesths sista framträdande på de stora scenerna.
Sorgligt.
Hoppas verkligen att denne gigant får avsluta sin internationella bana med ännu ett guld.
Om någon är värd guld är det Andreas Westh.
Det höggs in i grottväggar utanför Bollnäs på den tid man inte hade papper och penna.

David Pizzoni Elfving.
Hans hjärna skakade under några obehagliga minuter på Zinkensdamm nyligen.
Är han helt okej?
Hans läkare vet, med all säkerhet, nog vad han talar om då han godkänt Davids medverkan.
Må det gå vägen.
En skakande hjärna är inget man leker med.

Vetlandas Joakim Andersson visar stort sportsligt hjärta.
Uppträdde inte vackert i VBK:s sista match innan vm-uppehållet.
Matchstraffet var lika solklart som en vårdag på isen i Kalix skärgård.
Avstängningen blev fyra matcher.
”Jag tar mitt straff” sade Andersson utan att blinka.
Att han inte står i fotoblixtar och domderar över straffet hedrar honom.
En sann sportsman.
Sånt blir jag glad av.

Ska bli roligt att se vad debutanten Christoffer Fagerström kan göra.

Imorgon, måndag, då vi i vår tidszon just vaknat, gnuggat sömnen ur ögonen och gjort morgongymnastiken sätts bollen i rullning i en turnering som knappt någon bryr sig om.
Världsmästerskapen i bandy.

Heja Sverige!

Stefan Wikström: Annandagen är vi bandyvänners dag

, , ,

Lars Ulrich, trummis i Metallica, fyller femtiofyra.
Det är på dagen femtioett år sen Per Oscarsson fick svenska folket att sätta lördagskaffet i halsen då han klädde av sig i endast kalsongerna i ”Hylands Hörna” som var tv:s tyngsta program då.
Klagomuren har aldrig haft så många påringningar.

Dagens namnsdagsbarn är…..ähum….men en Edberg, en Schwarz,  den eminenta Augustifamiljens kapellmästare Sporsén är också en som kan fira dagen.

Det är den tjugosjätte dagen i december.
Annandag jul.

Tomten har lämnat landet och sitter i sin borg och pustar efter årets enda arbetsdag.
Vi övriga sitter och pustar efter julrusch och julmat.

Men det är idag det gäller.
Annandagen är vi bandyvänners dag.

Och det hände sig på den tiden.
1930-talet.
I Värmland.
De röda tomtarna IF Göta, från Karlstad, och, de blå tomtarna Slottsbrons IF möttes varje år i en träningsmatch som gick under smeknamnet ”Tomtedansen” eller ”Tomtederbyt”.
På biografen visades ”Klart till drabbning” men de glada karlstadborna vände Åke Söderblom och Thor Modéen ryggen och gick på bandy istället.
Evenemanget lockade som mest runt sjutusen åskådare på snödrivorna runt Tingvalla Isstadion.

Tiden gick vidare.
Minut för minut.
År lades till år.
Under några år vid skiftet mellan femtio- och sextiotal användes dagen till genrep inför seriepremiären.
Man kan undra hur folket stod ut att vänta på bandytävling fram till jul.
Längre väntan än för småpysarnas väntan på tomten och paket.

I takt med konstfrusna banor och, på ännu senare tid, inomhusarenor så skedde premiären allt tidigare och tidigare.
Fortsätter vi i samma takt har vi seriepremiären helgen innan skolan startar efter sommarlovet.
Annandagen blev då en dag då man lade de, ack så, eftertraktade derbymatcherna.

Länge var bandyn det största som hände i landet just den dagen.
Folket åt de sista smulorna på julbordet och gick sedan man ur huse för att se sina favoriter vinna mot fienden från närbelägen ort.
Att förlora en sån match gjorde kommande tid mörk och dyster.
Jag kan minnas när jag som lite yngre såg uslingarna i IFK Kalix vinna mot mitt kära Nyborgs SK, då hjälpte det inte med, varken, julgodis eller kramar av min mor.
Otröstlig.
En jul fick jag Ramones dubbel-lp ”It`s Alive”, den julen kunde inget förstöra.
Inte ens en blåvit storförlust.

Å andra sidan vann ju NSK nångång också.
Då var det sång och dans kring granen i den wikströmska gården.
Fanns ju några år då Karlsborg BK var uppe i högsta serien och förstörde jular för oss ”kalixare”.
Får mardrömmar bara av att skriva om det.
Men det är ju det sista som räknas.
Annandagen 1998.
6-0 i rödvit favör.
Nästan en jul i klass med Ramones-julen.
Ljuva minnen.

Denna säsong då.
Då serien vänder.
Halva gjord.
Halva kvar.

Två riktigt heta matcher.

Den en av dem är en repris på finalen i våras.
Edsbyn och Bollnäs.
De arga rivalerna gör upp i Byns hemmaborg.
Slutsålt sedan lång tid tillbaka.
Edsbyn högst upp i tabellen i en jämn toppstrid.
Bollnäs ligger sjua och börjar alltmer spika fast sin plats i slutspelet.
Fem pinnar ner till strecket.
Oviss utgång.
Sätter en liten, mycket liten, slant på Edsbyn.
4-3.

Den andra glödheta.
Inte bara glödhet.
Den brinner med öppen låga.
Villa tar emot IFK Vänersborg.
Vem är bäst vid Vänern?
Flera ton prestige.
IFK gör nog bäst i att vinna då deras plats i slutspelet hänger på en skör tråd.
Och kunde Tellus så kan nog grabbarna från Lilla Paris också.
Vinna i en arena i Lidköping.
Min peng går dock till hemmalaget.
6-2.

Sandviken mot Broberg.
De gula från Söderhamn vill nog vinna till varje pris.
Gäller att haka på den sista vagnen i slutspelståget.
En vagn där Vänersborg sitter just nu.
Avståndet är endast två poäng så ”Gurt” har ett finger runt ett rör på den vagnen.
Gäller att få ett fastare tag.
Jag tror inte de får det denna dag.
Saik hemma i sin arena är inte lätta att tas med.
5-2.

I Västerås.
Två lag från samma ort.
Hemmalaget i svart heter TB Västerås
Mesta mästarna i grönt och vitt heter Västerås SK står som bortalag.
Svensk media, som visar allt mindre intresse för bandyn, har mer än en gång skrivit fel om de bägge Västerås-lagen.
I första halvan av serien har det mesta gått i svart för de svartklädda TB.
Publiken vänder laget ryggen.
Skador och förluster.
Förlusterna står uppställda i en rad likt svenska soldater utanför mässen då ärtsoppa serveras.
Sist i ligan och bara en vinst.
Och jag skriver inte en rad om vilka de vann mot.
Här vinner VSK.
3-7.

IFK Motala gästas av ett Vetlanda BK som tvingas resa femton mil.
Jag tror inte de behöver göra den resan förgäves.
VBK med den, hittills, bäste spelaren vi sett på Kalix IP i vinter, Johan Löfstedt, vinner detta.
Träffade en, mycket, god vän på Coop i Kalix under inhandling av julens godsaker.
Vi ägnade en god stund vid bröddisken för att utbyta lovord över denne Löfstedt.
När vi sade adjö var vi rörande överens över att vi ska skippa nästa års julhandel och istället lägga pengarna på att köpa upp karln till oss.
2-6.

På en idrottsplats på Ringvägen, Södermalm, Stockholm.
Zinkensdamm.
Ritad av Paul Hedqvist.
Byggd 1936.
Invigd 1937.
Nu skådeplats för en bandymatch mellan de bägge kombattanterna från Söder.
IK Tellus.
Hammarby IF.
Tellus har tidigare i vinter svarat för en av de största överraskningarna i mannaminne.
I och för sig är det lite si och så med mitt mannaminne, men att IK Tellus slår tillbaka självaste Villa är ju en smällkaramell av största klass.
Och att de gör det nere i Lidköping gör den karamellen än större.
Vi var många som tappade hakan.
Nu tror jag inte att de mäktar med Bajen som vaknat till ordenligt och framstår som en klar aspirant till spel på Studenternas i mars.
9-2.

Och sist men inte minst.
Eller jo kanske.
Sett till publiksiffran kan det bli så.
Tyvärr.
Vi har inte den största publiktillströmningen av alla lag.
Men denna dag vore det väl själve Hin Håle om vi inte ska kunna putsa till den lite dystra statistiken.
Vi får hjälp till det av några trogna blåsvarta supportar som kommer upp för att stötta sina favoriter.
I en match som nog inte faller in under epitetet ”Tomtederby”.
Skiljer nittio mil i en bil mellan orterna.
Inte ens E4 förenar oss längre då den inte går genom Owe Thörnqvists hemstad längre.

Men att matchen betyder mycket för de bägge kan vi här och nu hugga in i närmaste sten.
Sirius har tre pinnar ner till Kalix i striden vid kvalträskets strand.
Känner nog lite gungfly under fötterna.
Hemmalaget sprattlar febrilt i kamp för att nå upp till fastare mark.
Vid vinst, en pinnes skillnad gentemot Sirius och Tellus (om de förlorar mot Bajen vill säga).
Vid förlust, det som döljer sig under träskets yta får allt kraftigare tag om sitt byte.

Utgången i detta drama är ovisst.
Kanske den match som är mest svårtippad.
Men hjärtat säger sitt.
5-3.

Vill tro.
Måste tro.
Annars kommer julens godsaker smaka raggsocka.

Nu firar vi en fröjdefull jul med släkt och vänner, julskinka och praliner.
Och på annandagen klär vi oss i varma kläder, packar en termos och beger oss till en bandyarena i närheten, eller som för supportrarna från Uppsala 90 mil bort.
Spelar inte heller någon roll på vilken nivå det tävlas.
Damer eller herrar.
Flickor eller pojkar
Elitserien, Allsvenskan, Div1 eller vad som helst.
Det är fin sport vilket som.

Och du!
Bandy ska upplevas på plats.
Inte vid en skärm.
Fanns en gång en bildekal.
”Det finns två saker som är bättre live än på tv, det andra är bandy”

Vi ses på en arena.

Stefan Wikström