Anderstedt: När briserar den stora bomben?

,

KRÖNIKA Att följa ”Silly Season” är både intressant och fascinerande. Just nu är vi mitt uppe i den. Vissa spelarkontrakt är påskrivna och nya ramlar in i stort sett varje dag.
Men när briserar den stora bomben?

Det är många rykten som florerar och som placerar spelare i mer eller mindre troliga klubbar.

Den här krönikan är inte heltäckande, men ger kanske några nya perspektiv på det som sker.

Det som överraskar mest är tystnaden från nykomlingarna. Både Åby/Tjureda och AIK behöver absolut förstärka. Åby/Tjureda har visserligen fått Arvid Johannisson och Jonathan Svensson från Vetlanda, men det tror jag inte räcker.

AIK har tydligen helt andra saker att reda ut. Nyhetsrubrikerna skriker om kriminalitet, firmor, personhot och skatteskulder. Därför är tystnaden kring de nödvändiga förstärkningarna en aning oroande.

Ryska Bandyfederationen diskuterar än en gång införandet av begränsningar för utländska spelare. Det var på gång redan förra säsongen och frågan är nu uppe till ny diskussion. Den begränsning vissa förespråkar är att lagen endast ska få ha EN utländsk spelare.

De flesta lag är dock helryska nuförtiden. Den gångna säsongen fanns bara tre svenska spelare i Super League, som högsta divisionen heter. Erik Pettersson i mästarlaget Neftyanik, Patrik Sjöström i Jenisej och Patrik Johansson i Start. Jenisej försvann förvånansvärt tidigt i slutspelet. Laget slogs ut i kvarten av Ural Trubnik i två raka matcher. Patrik Johansson är den ende som nu vänder hem till Sverige.

Han hade planer på en fortsättning, men klubben fick problem, tvingades skära i kostnaderna och då har Patrik valt att flytta hem. Nu har den återstående svenskduon dock blivit en trio när Christoffer Edlund blir klubbkompis med Patrik Sjöström.

Den sista finalmatchen mellan Dynamo Moskva och SKA Neftyanik lockade endast 2 743 åskådare. Det har gjort att diskussionen kommit upp igen om man skall ha en enda final som i Sverige, eller bäst av fem som ryssarna har nu.

Intressant på hemmaplan är förstås att se hur det går för de klubbar som balanserat på slak ekonomisk lina och med nödrop klarat elitlicensen. Där är Sandvikens AIK hittills den enda klubb som tydligt signalerar pånyttföddhet och presenterar spelarnyheter på löpande band. På samma sätt som Hammarby så sades alla spelarkontrakt upp vid säsongsslutet.

Men nu är SAIK på väg att bygga ett starkt lag, trots sina nya ekonomisk förutsättningar. De spelare som stannar gör det med ett stort hjärta och talar alla om en nystart. Det är imponerande. Klubben har exempelvis lyckats behålla alla sina landslagsspelare, utom en, trots nya lägre ersättningar. Men jag tror ändå det behövs en komplettering på anfallssidan i det svartvita laget efter Edlunds sorti.

Hammarby arbetar i tystnad och inget kommer ut, frånsett att tränaren Misja Pasjkin flyttar hem och tar över Jenisej. Men rykten går. Christoffer Fagerström är sugen på Ryssland. Kanske intressant för Neftyanik som tappar Pavel Ryazantsev som forward.

Men mästarlaget har ändå kvar Erik Pettersson och Artem Bondarenko som tillsammans gjorde 140 mål (68 respektive 72) den gångna säsongen. De toppade den ryska skytteligan tillsammans med just Ryazantsev som gjorde 62.

Dessa tre Neftyanikspelare gjorde alltså 202 mål i ryska skyttetoppen, helt fantastiskt! Blir väldigt spännande att se Neftyanik i World Cup i höst. SKA Neftyanik är just nu det överlägset bästa ryska klubblaget.

Vänersborg har tydligen en bit kvar innan ekonomin är löst och är därför sista lag under ekonomisk lupp. Några spektakulära värvningar är nog inte aktuella där.

Största utropstecknet bland värvningar hittills är Daniel Mossberg till Bollnäs, även om det inte är en direkt skräll. Han kan ge hälsingelaget ny spelintelligens, det kan göra skillnaden mellan kvartsfinal och semifinal.

Mästarlaget Villa-Lidköping då? Firas det ännu, månntro? Lugnet verkar i alla fall ligga över Lidköpingsbygden. Frågetecken dock för David Karlsson och Petter Björling har jag förstått. Men mästarlaget blir starkt ändå.

I övriga lag då? Än så länge inga direkta skrällar, men samtidigt spännande.

Kjell Anderstedt

/0 Kommentarer/av

Anderstedt: Johan och Malin — inga kioskvältare som Årets spelare

,

KRÖNIKA Det finns många situationer och prestationer bland spelare och domare som diskuterats den gångna säsongen. Men juryn som utsett Årets Spelare har tagit kloka beslut, som nog ingen i bandy-Sverige ifrågasätter.

Valen hade inte vält några tidningskiosker i nyhetsväg på den tiden dessa fanns. Jag vill nog inte påstå att årets jury haft ett direkt ansträngande jobb.

JOHAN ESPLUND i guldlaget Villa får ta emot utmärkelsen för andra gången. Förra gången var 2015. Juryns formulering:
”Ett offensivt geni som har förmågan att överraska vem som helst, när som helst. Han hotar motståndarna med allt från sensationella dribblingar till briljanta passningar och var en starkt bidragande anledning till att Villa Lidköping BK i år blev svenska mästare för första gången”.

Ett klockrent val av juryn. Och alla bandyälskare lär väl för lång tid minnas Esplunds osannolika avgörande i förlängningen mot Edsbyn när han briljerade fram Villa till final.

Ett lika klokt val gjorde juryn på damsidan. MALIN PERSSON i förstagångsmästarna Västerås SK tog också hon titeln för andra gången. Den första 2017. Här formulerar juryn sig så här:
”En snudd på komplett bandyspelare med en enorm klubbteknik och passningsklubba. Balansen och bredden i kunnandet har den här säsongen bland annat bidragit till att lagkaptenen fört Västerås SK till ett historiskt första SM-guld på damsidan”

Som alltid är det lockande för en krönikör att gå tillbaka i historien för att hitta tidigare legendarer som tagit hem priset. Många har varit givna på förhand. Det är lätt att se att svensk bandy haft massor av underbara spelare, målskyttar, lirare och målvakter genom tiderna.

Den förste på herrsidan är också en av de absolut bästa genom tiderna. Bernt ”Bempa” Eriksson i Falu BS! Han blev redan 1964 ”Årets Man” som ju priset hette tills för bara ett par år sedan. Han fick utmärkelsen hela fem gånger under 11 år. Med det är han förstås värst av alla. Tätt följd av Magnus Muhrén, Sandvikens AIK, som fått utmärkelsen 4 gånger, dessutom alla i rad mellan 2002 och 2005.

Jag kan inte låta bli att med stolthet nämna några andra legendariska spelare. Men jag har ingen ambition att vara heltäckande. Torbjörn Ek, Ljusdal, Uffe Fredin, Sirius, ”Pinnen” Ramström, Boltic, Ola Johansson, Boltic och VSK, Anders Bridholm, Boltic, Daniel Berlin, SAIK, Micke Arvidsson, Motala, Jonas Claesson, Vetlanda och Hammarby, Pelle Fosshaug, VSK, Hans Åström, SAIK och många fler. Utmärkelsen i år är den 55:e i ordningen.

Birgitta Söderström i IK Göta blev först bland tjejerna 1974. Även här finns många tjejer genom åren som på ett fantastiskt sätt bidragit till att utveckla dambandyn till vad den är idag. Även här plockar jag litet bland guldkornen som fått utmärkelsen bland de 46 som nu delats ut. Emma Kronberg, Västerstrand och Kareby tre gånger, lika många som Johanna Pettersson, Sandvikens AIK och Åsa Fredin, Västerstrand. Camilla Johansson, Kareby två gånger. Det har också Anna Lundin och Linda Odén i AIK.

Kjell Anderstedt
”Årets PR-profil 1997” – så det så 🙂…

/0 Kommentarer/av

Tillman: Längtar redan till nästa års bandyfinaler — men köerna var en arrangörsmiss utan dess like

,

KRÖNIKA Idag känns allting så tomt. Bandysäsongen är nämligen över för den här gången och jag får snällt invänta början på en ny. Tänk om det aldrig skulle ta slut, om man kunde spela bandy året om.

Tomt var det verkligen inte (!) på torget i Lidköping på söndagen när fansen hyllade sina guldhjältar efter att man lyckades vinna det där så efterlängtade SM-guldet.

Jag kan inget annat än att lyfta på hatten och gratulera alla som har någon koppling till Villa-Lidköping.
Stort GRATTIS.

Men jag får även göra det samma för Västerås damlag som också blev historiska när man tog sitt första SM-guld någonsin.

Om vi börjar med matchen så är den första halvleken något utöver det vanliga, kanske till och med den bästa halvleken jag någonsin sett i en bandyfinal.

Det var full fart framåt från början av både Villa och Västerås, och vilka mål det bjöds på.

Ur spänningssynpunkt tycker jag att Villa gjorde ett mål för mycket i första halvlek för att det skulle bli en bra och spännande andra halvlek.

Tränaren i Västerås, Micke Carlsson, sa ändå innan den andra halvleken började att man skulle ge det en chans och köra på för att försöka komma ikapp och förbi, men så blev aldrig fallet.

Om nu den första halvleken bjöd på magisk underhållning så var den andra halvan av matchen inte alls lika bra då Villa bevakade sin ledning, höll bollen inom laget och gjorde inga större misstag.

Västerås ska som sagt ha all heder i att man gjorde ett krafttag till att knappa in på Villa, men istället rann det iväg resultatmässigt i slutskedet av matchen.

Sammanfattningsvis vinner Villa den här finalen på ett rättvist sätt, man ska inte ta ifrån dom någonting idag.

Några andra reflektioner från den här bandyhelgen är att jag står fast vid att herrfinalen ska spelas någon gång under dagen, runt 14-15-tiden. Som supporter blir det en alldeles för lång väntan på att matchen ska dra igång.

Det blir mer fylla och chanserna till att det händer någonting i mörkret efter matchen ökar och försvårar då arbetet för ordningsvakter och poliser.

Dock tror jag att det var rätt lugnt ändå efter matchen, har bara kunnat läsa mig till att det var lite tumult innan matchen.

I och med att det var väldigt fint väder under finaldagen så kanske isen var något bättre när herrarna spelade sin final än vad den var när damerna spelade sin match.

Så därför kanske detta var den enda positiva anledningen till att finalen spelades senare på kvällen.

Oavsett matchtid så hade i alla fall runt 18 tusen personer tagit sig till Studenternas i år för att se finalen där de flesta läktarna var fyllda med blåvita färger.

Dock kändes det väldigt nervöst bland publiken då det var väldigt tyst hos både Villa- och Västeråssupporters.

Tror det tog drygt 20 minuter innan jag hörde Västeråsfansen sjunga och cirka 10 minuter till innan Villa började sjunga och heja.

Att få in så mycket folk på en arena kan ta olika lång tid, och årets SM-final var en sådan dag när det tog väldigt lång tid att släppa in alla. Köerna ringlades långa utanför varje ingång och många blev oroliga att man inte skulle hinna in till matchstart.

Alla vi som stod i dessa köer var eniga om att detta var under all kritik och en arrangörsmiss av dess like. Jag frågar mig själv varför man inte hade flera ingångar in till läktarna?

Som det var nu fanns det bara en ingång på varje kort och långsida och det är alldeles för lite enligt mig. Här får Uppsala komma på en bättre lösning till nästa år. Gör om gör rätt.

Någonting annat som man också kan försöka fixa är en storbildsskärm någonstans på arenan där man kan visa repriser. Även om man nu är en van bandytittare så vill man ibland kunna se vad som hände i ett tidigare skede.

Annars tycker jag som vanligt, att den här helgen är bland det bästa på hela året. Det är en stor enda folkfest där man umgås och pratar bandy med varandra oavsett vilket lag hjärtat slår för och det gillar jag verkligen jättemycket.

Därför längtar jag redan nu till nästa års bandyfinal.

Joakim Tillman

/0 Kommentarer/av

Anderstedt: Historisk bandylördag — första gulden till Villa och VSK

,

KRÖNIKA Vi som upplevt guld för våra lag tidigare vet precis hur framför allt alla Lidköpingsbor känner sig nu. De är i ett enormt glädjerus, känner en oerhörd stolthet för sitt lag. Så många tårar som fälldes under andra halvleken när allt började gå upp att det faktiskt är sant.

Men den överlägset starkaste känslan för Lidköpingsborna är LÄTTNAD! Spökena är borta. Det går att vinna guld. Äntligen fick Villa-Lidköping BK bli svenska mästare i bandy. I klubbens femte final.

Ni som bor efter vägen mellan Uppsala och Lidköping lär få höra de tusentals Villasupportrarna i de 40 bussarna om ni i läsande stund inte redan gjort det.

Å som Villaspelarna är värda det här. Alla segrar från World Cup till den överlägsna seriesegern och vinsterna i slutspelet. Jag vill påstå att det här är ett av de mest kompletta klubblag som funnits i svensk bandy.
Det har funnits flera genom historien och nu är Villa ett av dom.

Det var dessutom fantastiskt att ni fick vinna guldet i en sådan här otroligt bra bandyfinal. Jag vill påstå att det var en av de absolut bästa och mest intensiva bandyfinaler som någonsin har spelats. Tyvärr inte den allra mest spännande i andra halvlek, men det rår ni i Villa för.
Ni var helt enkelt ett par snäpp bättre än VSK i den här finalen.

Till denna fantastiska final bidrog alla spelarna på planen. Västerås offensiva och aggressiva spel gjorde att Villaspelarna verkligen blev utmanade och fick strida för guldet.

Till farten i spelet bidrog också domaren Christoffer Aidesjö och hans kollegor eftersom dom bestämde sig för att ha en hög nivå matchen igenom och tillät ett fysiskt spel som de aldrig skulle gjort i Elitserien.

Synd bara att man också släppte litet för mycket, som till exempel den självklara straff VSK skulle ha haft i första halvleken.

De här fyra finallagen, Villa och VSK i herrfinalen och VSK och Skutskär i damfinalen, visade verkligen vilken fantastisk sport det här är. Den snabbhet och det artisteri som lagen visade upp finns inte i någon annan lagidrott vintertid, ja kanske inte under andra årstider heller.

Jag både tror och hoppas att bandyn med denna finaldag har förvärvat många nya entusiaster.

Damfinalen blev lika historisk som herrfinalen. Det blev en härlig upplevelse för alla 6 478 i rekordpubliken när VSK-tjejerna fick sitt efterlängtade första guld.

Två otroligt bra bandylag som verkligen bjöd upp till fight såväl under ordinarie tid som i förlängningen. Offensivt spel, härliga individuella prestationer och mycket hjärta. Men det är nog dags för Bandyförbundet att ta sig an frågan om det är rimligt att SM-finaler ska avgöras på straffar.

Det kan vara okej i andra cupsammanhang. Men i SM-finalen måste lagen få spela sig till ett avgörande. Förlängningar i sudden-form kan också sluta i tillfälligheter, visst, men då får lagen åtminstone spela om det. Här tycker jag att förbundets regelexperter har ett jobb att göra.

Damfinalen fick alltså avgöras på straffar. Men domarna bestal Skutskär på en solklar straff redan i första halvlek, det var trist. När Sara Carlström i VSK-målet fällde Sanna Gustafsson i Skutskär såg vi hela säsongens mest solklara straff. Någon av domarna skulle självklart ha blåst.

Det är såklart okej för domare att göra misstag, men i en final får man inte fega ur. Det blev inte matchavgörande, men fick såklart betydelse för matchutvecklingen. Men för den unga domartrion blir det förhoppningsvis ett lärande misstag.

Västeråstjejerna klippte in två av straffarna som tog vid efter förlängningen. Bara att gratulera laget till det här första SM-guldet. Men Johanna Pettersson får nog inleda nästa säsong med att beordra tjejerna en rejäl straffslagsträning hemma i Skutskär. Att inte hitta rätt en enda gång från straffpunkten på 5 straffar i matchen, trots en bra VSK-keeper, är alldeles för dåligt.

Men båda lagen bjöd upp till en historiskt spännande final. Det var stor underhållning för både rekordpubliken och för alla oss som bara såg matchen på TV.

Ta aldrig bort SM-finalen i bandy! Att avgöra guld och silver i en enda match är något unikt. Bandyn kan säkert ta lärdom av andra idrotter i olika avseenden, men låt avgörandet i en enda final leva kvar.

Detta är propaganda och bandyreklam som vi inte kan få med en lång serie finalmatcher. Alla vi som upplevde årets finaler är övertygade om det.

Kjell Anderstedt

/1 Kommentar/av

Tillman: Min analys av lagdelarna i VSK och Villa inför SM-finalen

,

KRÖNIKA Med finalen runt hörnet kan jag inte sluta tänka på att det snart är dags för mig att ännu en gång få se en bandyfinal gå av stapeln på Studenternas i Uppsala.

I min senaste krönika kunde ni läsa om hur jag siade utgången av denna final, där jag skrev att Villa-Lidköping vinner sitt första och efterlängtade SM-guld. Jag tänkte nu skriva några rader om varför jag tror som jag gör och vad nyckeln till segern blir.

Om vi börjar längst bak med lagens båda målvakter så tycker jag det är jämnt skägg mellan Villa-Lidköpings målvakt Jesper Thimfors och Västeråsmålvakten Henrik Kjellsson.

Tycker att båda dessa herrar har blandat och gett under säsongen, när man vissa matcher har gjort den ena fantomräddningen efter den andra och sedan har man i stort sätt ”kastat” in bollar i andra matcher.

Tar vi sedan ett kliv uppåt i banan så hittar vi lagens båda försvarare och här tycker jag att Villa har ett klart mycket tyngre och mer namnkunnigt material än vad Västerås har.

Se bara på namn som Felix Pherson, Martin Andreasson, Martin Johansson och Petter Björling.
Dessutom släppte man bara in 60 mål under hela grundserien. Det tycker jag talar sitt tydliga språk att man har ett bra och fungerande försvar.

Tar vi sedan en titt på mittfältet så tycker jag att Villa har Sveriges, ja kanske till och med världens bästa mittfält den här säsongen.

För när man läser upp namn som framförallt Johan Esplund, Johan Löfstedt, Jesper Eriksson och Martin Karlsson kan man ju inget annat än att bara lyfta på hatten för vad dessa herrar har presterat och åstadkommit i match efter match.

Medan Villa har lite mer av finess och ”finlirare” på sitt mittfält så har Västerås mera ”stök och bråk” i form av Magnus Joneby, Jacob Bucht, Mikael Olsson och Tobias Holmberg, toppat med mittfältsgeneralen Simon Jansson, som verkligen kan bjuda upp till dans med sina tekniska nummer.
Trots detta vinner Villa mittfältskampen.

Slutligen ska det avslutas på topp, och återigen är det bara att kolla på vad statistiken säger från grundserien där Villa gjorde hela 174 mål på 26 matcher.

Kanske inte så konstigt heller när man har forwards som David Karlsson, Joel Broberg men framförallt Joakim Andersson som har öst in mål i vinter. Bara Christoffer Edlund gjorde flera mål än Andersson i grundserien.

Samtidigt gjorde Västerås ”bara” 21 mål mindre än Villa Lidköping, där Martin Landström är den forward som gjorde flest mål för de grönvita under seriespelet. Det är inte förrän nu i slutspelet som forwarden Ted Bergström har bombat in en hel del mål.

Men det kanske har sin förklaring i att han inte har spelat alla matcher under säsongen på grund av en konflikt med tränaren Michael Carlsson. Därför ser jag att Villa vinner den här matchen i matchen också.

I och med detta tror jag att nyckeln till ett SM-guld ligger i att Villa kommer vinna flera matcher i matchen än vad Västerås gör.

Joakim Tillman

/av

Anderstedt: Det skrivs historia på Studenternas på lördag

,

Att se på lördagens fest på Studenternas i ett historiskt perspektiv är synnerligen intressant. Så många fantastiska finaler som spelats, sådana legendarer som deltagit och sådana känslor som släppts lösa under 120 herrfinaler och 46 damfinaler.

DET BLIR TROLIGTVIS MÅLRIKT

Under herrfinalerna sedan 1907 har det i snitt gjorts 6 mål. Men 2000-talet har varit mera målrikt än tidigare decennier. Snittet de senaste tio åren är 10 mål per final. Mycket talar även av andra anledningar för en målrik final mellan Villa och Västerås.

I damfinalerna har snittet tvärt emot sjunkit från 8 mål i snitt till drygt 5 mål per final de senaste tio åren. Hur kommer det sig? Det beror förstås på lagens kvalitet. Lagen nu är betydligt bättre. Tidigare var det många ojämna damfinaler, men nu är det ovisst och jämnt.

Det finns några finaler som sticker ut när det gäller målfabrikationen. 17 mål är det mesta som gjorts i en final, både för herrar och damer. Edsbyn slog Sandviken med 11-6 i finalen 2008 och Boltic slog Stångebro 1987 med 14-3!

Finalhjältar finns det förstås en hel drös av. De största måltjyvarna är Bertil Bohlin 1917 när han gjorde 5 mål för IFK Uppsala. Samma sak gjorde klubbkompisen Roland Carlberg när klubben blev mästare 1933.

I mera modern tid är Ljusdals Stefan Johansson meste finalskytten med 5 mål mot Villa 1975. Men den mest besvikne målsprutan måste ändå vara Hans Johansson i VSK som 1997 gjorde lagets alla mål när man förlorade mot Sandviken med 4-5.

På damsidan hittar vi dock den största målmaskinen i Boltics Lena Larsson som gjorde hela 7 mål i segermatchen mot Stångebro 1987.

Guld-kungen över alla är ändå Ola Johansson som har 10 SM-guld i olika klubbar!

DET FINNS PUBLIKREKORD ATT SLÅ

Det lär bli mycket folk på lördag och det finns naturligtvis publikrekord utomhus som behöver slås. Jag tror ändå att det blir svårt att radera ut herrfinalernas rekord från 1959 när Skutskär mötte Västerås inför 28 848 personer på Stockholms Stadion. Men damrekordet från i fjol kan mycket väl ryka. Då drog Skutskär och AIK 5 198 personer när Skutskärs damer tog sitt allra första SM-guld.

Men eftersom VSK-fansen lär vara på plats tidigt på lördag så kan damrekordet ryka. Den allra största publiksiffran är dock finalen i Friends Arena 2013 då Hammarby tog guld i finalen mot Sandviken. 38 474 personer bör bli svårslaget, oavsett var finalerna placeras framöver.

STUDENTERNAS ÄR FÖR MÅNGA DEN RÄTTA FINALARENAN

50 finaler har spelats på Stockholms Stadion, denna klassiska OS-arena från 1912. Studenternas var också tidigt finalarena, redan 1911 faktiskt. 27 finaler har spelats på Studenternas och 23 på Söderstadion. Men 8 finaler har också spelats på sjöis.

Den allra första finalen 1907 spelades på Gavleån i Gävle när IFK Uppsala slog IFK Gävle med 4-1. Den sista sjöfinalen spelades 1949 mellan Nässjö och Edsbyn. Nässjö tog guldet efter betryggande 7-1 på Perstorpsgölen i Eksjö. Hela 14 809 betalade entré och det sägs att flera tusen utöver dessa inte gjorde det.

BRYTS FÖRBANNELSEN ELLER BLIR DET GULD NR 21?

Att Västerås SK vunnit 20 SM-guld i svensk bandy är ett fantastiskt rekord. Villa har ju försökt nå guldet vid fyra tillfällen hittills, men aldrig har väl laget varit så nära som nu, enligt alla experter. De största guldklubbarna efter VSK är IFK Uppsala med 12 guld, Edsbyn med 11, Sandviken med 9 och Boltic med 8 guld.

På damsidan är AIK mest framgångsrikt hittills med 15 guld, närmast följer Göta med 8 och Västerstrand och Boltic med 6 guld vardera.

FRAM TILL 1956 HADE FINALDOMAREN EXTRA STOR PRESS

Alla herrfinaler fram till 1956 dömdes av en ensam domare med endast två flaggviftande måldomare till hjälp. Spelsinne och skridskoskicklighet krävdes nog då, inte minst för att ha koll på offsiden. Året efter blev Bengt Andrén och Bertil Andersson historiska när de för första gången dömde en SM-final i par.

Efter det fick vi uppleva några legendariska domarpar under finalerna, som exempelvis Yngve Berglund/Erik Andersson, Ambjörn Larsson/Åke Bennemo, Einar ”Bola” Boström/Gert Hedlund, Stig Nilsson/Arne Axelsson och inte minst Bosse Nilsson/Axel ”Hixa” Pettersson. 1982 infördes 3-domarsystemet med en huvuddomare och två assisterande.

I rullorna hittar man legendariska namn som exempelvis Sune Modig, Gunnar Thunman, Olle Modin, Leif Johansson, Sven Lind, Kent Lisell, Håkan Sjösten, Peter Öhrlund, Ulrik Bergman m.fl.

Damfinalen 2018 dömdes för första gången helt av tre tjejer. Lisa Elg, Ida Salomonsson och Hanna Hansson blev därmed historiska.

På lördag får vi se Ida Salomonsson som huvuddomare med assist av Amanda Bäverhag och Hanna Hansson. Herrfinalen har Christoffer Aidesjö som huvuddomare och Christoffer Eriksson och Andreas Lindvall Viktorsson som assisterande.

GER HISTORIEN NÅGON HINT OM FINALERNA PÅ LÖRDAG?

Ja, att herrfinalen blir målrik och damfinalen sannolikt målsnålare, men det är nog det enda. Sen vete sjutton. Hur som helst så blir denna lördag historisk – på något sätt.
– VSK kan för första gången ta 2 seniorguld samma dag.
– Villa kan ta sitt hett efterlängtade första guld.
– Skutskär kan försvara sitt guld för första gången.
– VSK kan ta sitt första damguld.

Och tipset då? Jo, jag tycker nog man kan kräva ett tips av en som skrivit krönikor hela slutspelet. Mitt tips blir: Villa bryter förbannelsen och Västerås blir mästarinnor. Men som alla bandyälskare så håller även jag mer på vissa lag än andra, men vilka, det håller jag för mig själv den här gången.

Hur det än går på lördag så får i alla fall inte Villa och VSK dela guldet, som 1912 när IFK Uppsala och Djurgården spelade 1-1 och tog guldet båda två när det inte fanns is till en omspelsmatch. Så det så!

Kjell Anderstedt

/av

Tillman: De tror jag blir svenska mästare på lördag

, , ,

KRÖNIKA På lördag skall det avgöras vilket lag som blir svenska mästare i bandy. Kommer Villa-Lidköping att ta sitt efterlängtade första SM-guld eller blir det Mesta Mästarna Västerås som tar sitt 21:a SM-tecken?

Om man ser till hur grundserien slutade så är väl det här enligt många den ”optimala” finalen där ettan i serien ställs mot tvåan, så jag kan väl bara instämma även om jag trodde det skulle bli andra lag i finalen.

Men nu är det dessa två giganter som skall skrinna in på Studenternas på lördag och kriga i 90 minuter om det nu inte blir förlängning och straffar vill säga.

Så någon gång strax innan eller efter vid 20-tiden vet vi vilket lag som står och jublar och sjunger ”SM-guld, SM-guld, SM-guld” tillsammans med sina tillresta fans.

För jag räknar med att det blir en hel del Villa- och VSK-fans på plats, men jag hoppas också att det kommer flera andra bandyentusiaster till Studenternas så att den här kvällen blir till någonting alldeles extra.

Kväll var det ja, det är första gången som en final skall gå av stapeln så sent på dagen som klockan 18.00. Succé eller fiasko återstår att se.

Enligt mig skall bandyfinalen spelas dagtid med avslag 14.00 eller 15.00. Det är sedan gammalt. Men jag spar på mina åsikter kring detta och återkommer efter finalhelgen istället.

Oavsett tid, plats och lag så kommer jag att fortsätta gå och kolla på bandyfinalen i förhoppning av att få se en riktigt bra bandymatch mellan två värdiga finallag.

Och som jag skrev inledningsvis så kan jag inget annat än att hålla med om att både Villa-Lidköping och Västerås är två lag som har gjort sig förtjänta av att vara i final.

Sedan är det ju tyvärr alltid ett lag som måste förlora, och det är ju aldrig roligt varesig du är spelare eller åskådare.

Och skall jag nu sia om vilket lag som vinner och vilket lag som förlorar så tror jag faktiskt att det blir Villa-Lidköping som vinner den här matchen och man tar sitt första efterlängtade SM-guld!

Detta grundar jag på att Villa har flera spelare som kan avgöra en match, man har artisten Esplund som kan göra vad han vill med en bandyboll, man har Löfstedt på mittfältet som sätter Karlsson och Andersson i fina lägen samt att man har ett bra försvarspel.

Nu vet jag att det är Mesta mästarna som står på andra sidan och många spelare i det här grönvita laget har varit i final tidigare och vet vad som krävs för att vinna ett SM-guld.

Dessutom kan man gå ut i finalen och spela avslappnat då allt favoritskap ligger på motståndarna.

Men jag sätter ändå mina slantar på att Villa-Lidköping blir svenska mästare säsongen 2018/2019.

Joakim Tillman

/av

Anderstedt: Dramatik när Frillesås klamrade sig kvar

,

KRÖNIKA Onsdagskvällen och det rafflande avgörandet i kvalserien till Elitserien blev näst intill lika spännande som dramat i Lidköping kvällen innan.

AIK var klart för avancemang sedan tidigare, men frågan var vilket lag som skulle följa Stockholmarna upp. Frillesås hade allt i egna händer hemma mot jumbolaget Nässjö medan Falu BS var tvunget att vinna hemma mot AIK.

Det stod klart väldigt tidigt på Lugnet i Falun att AIK hade avslutat sin säsong. Det blev aldrig något motstånd för Falun som enkelt kunde göra sitt och ta den viktiga segern i kampen om elitserieplatsen.

I och med Falusegern räckte det inte med en poäng för Frillesås utan det krävdes seger mot Nässjö.
Och så spännande det blev!

Nässjö kämpade för sin heder. Det hade krävts AIK-seger för att Nässjö skulle kunna med halmstråets hjälp gå upp. Men trots att det tidigt rann iväg i Falun så kämpade Nässjö matchen igenom och laget gjorde det mycket bra.

Trots att Frillesås gick upp till 3-1 i andra halvlek så gav inte Nässjö upp och vid 3-2 så hade laget flera möjligheter att kvittera. Det blev stor dramatik tiden ut. Men Frillesås lyckades hålla emot och ta den sista helt avgörande segern.

Grattis alltså till AIK, Frillesås och inte minst Åby Tjureda som ju tidigare var klart för Elitserien. Falun ramlar ur, men jag tror att klubben samlat så mycket kraft när man nu byggt en ny organisation efter konkursen för några år sedan att laget kan vara tillbaka igen ganska snart.

Och Falun har sig självt att skylla. Ett mycket svagt kval där laget inte alls kom upp i normal nivå.

Åby Tjureda med sin enormt välskötta förening och imponerande ekonomi blir ett intressant och spännande nytillskott i Elitserien. Frillesås får en ny chans, vi får se om klubben klarar att skapa starkare förutsättningar än den här säsongen. Laget har inte riktigt räckt till i Elitserien.

AIK då? Ja, det kan verkligen bli fågel eller fisk. Laget består ju av ett antal spelare som på karriärens höst valt att varva ner i Solnaklubben. Det gäller t.ex. Andreas Bergwall, Rinat Shamsutov med flera. Hur ser det laget ut till nästa säsong? Det är en fråga det.

Men det rör på sig på bandysveriges högsta nivå. Nya lag som kommer till och det är jättebra för bandyns utveckling. Frågan är bara om de har kraft och spelartrupper att etablera sig i Elitserien.

Kjell Anderstedt

/av

Anderstedt: ”Frälsaren Johan Esplund”

,

KRÖNIKA Det är kvällar som denna som gör att man älskar den här sporten. Vilken fantastisk kväll det blev i den fullsatta arenan i Lidköping.

Villa lyckades inte avgöra under 90 minuter som alla trodde. Edsbyn kämpade sig in i matchen. Jag skrev det tidigare att Edsbyn är det sämsta motstånd Villa kunde välja i slutspelet.

Men den här gången slutade matchen ändå som de allra flesta trott. Hade Edsbyn lyckats i förlängningen vet man inte alls fortsatta matchserien sett ut.

Edsbyn genomförde sin matchplan till punkt och pricka och var väldigt nära att lyckas. Men Edsbyn liknar inget annat lag i sådana här lägen. Stort beröm för insatsen, åtminstone i den här matchen, i förra mötet var laget alldeles för blekt.

Nu behöver Villaspelarna inte kliva på bussen till Hälsingland en gång till. Det blev heller inte en tillfällighet som avgjorde i sudden. Det blev Johan Esplund som gjorde det på egen hand.

Jag räknade till sju Edsbyspelare som Johan rundade innan han slog bollen förbi den åttonde, målvakten Anders Svensson.

Ett fantastiskt bandymål av en härlig spelare!

Det råder ingen tvekan om att Villa är ett välförtjänt finallag. Men det var nog en och annan Lidköpingsbo som såg spöket flimra förbi en kort stund när Edsbyn tog ledningen med 3-2 i den 77:e minuten.

Nej, nu kan alla i Lidköping sikta in sig på Studenternas. En finalplats har ändå känts förbokad för Villa hela säsongen. Nu är man där. Det första målet är avklarat, målet att ta sig dit.

Nu återstår bara det sista ynka hindret, att äntligen efter fyra finalförluster ta det efterlängtade guldet. Stryk 1975 mot Ljusdal med 8-4, stryk mot Boltic 1983 med 5-0, stryk mot Sandviken 2012 med 6-5 och stryk mot VSK 2016 med 5-2.

Det är nu hela Lidköpingsbygden skall frälsas och de blå laget äntligen få lyfta bucklan mot skyn i Uppsala. Bara en enda match till som skall vinnas.

Men – och jag säger bara men. Villa möter landets mest erfarna finallag. Mesta mästarna från Västerås. Klubben har spelat 36 finaler mot Villas ynka 4. VSK har 20 SM-guld!

Nu är frågan om det är den historiska tyngden som avgör eller om Villas sug efter guld blir för starkt för VSK. Det kan också bli något annat som blir avgörande, så nyckfull är den, SM-finalen i bandy.

Jag har sagt det förr. Väldigt mycket av egen lång finalerfarenhet. Det är en sak att vinna serien och ta sig igenom kvarts- och semifinal. Det är en helt annan sak att tajma allt man har i det sista avgörandet.

En enda match. Vädret spelar in, nerverna spelar in, tillfälligheterna spelar in, domarna spelar in och många gånger också turen spelar in.

Jag skriver det inte för att skrämma de blå supportrarna. Jag skriver det för att beskriva fascinationen över bandyns ädlaste institutioner – SM-finalen på Studenternas!

Jag ser en del på sociala medier som tycker att vi skall följa hockeyn och spela bäst av fem eller, må Gud förbjuda, bäst av sju matcher i en finalserie. SM-finalen i bandy är unik i idrottssverige! Den skall vi vara väldigt rädda om!

Skulle jag tippa finalen? Skulle inte tro det. Villa är knapp favorit, det är det enda jag kan säga.

Kjell Anderstedt

/av

Anderstedt: Stort grattis VSK — och Svensks avstängning ger Edsbyn bekymmer

,

KRÖNIKA Stort GRATTIS VSK! Ni har återigen visat på förmågan att vara bäst när det gäller. Mycket imponerande när säsongen som helhet varit lite upp och ner.

Om det sen räcker till ett nytt guld ska jag nog i skrivande stund låta vara osagt. Men oavsett vilket motstånd det blir så förvånar det inte mig om era fans får njuta av ännu ett guld.

Ted Bergström spelade inte från start nu heller. Är säker på att han själv längtar efter det. Bergström blev matchvinnare med tre mål i första mötet med Hammarby, sedan start på bänken igen. Och matchhjälte igen i tredje mötet.

Har han med kvällens hattrick spelat in sig i finalelvan månntro? Jag är medveten om att det kanske bara är en tillfällighet om man startar som ordinarie eller på bänken, men det har betydelse för spelarna.

VSK ägde den här tredje matchen fullständigt mot Hammarby. Full fart från start och Hammarby hade inte förmågan att störa VSK i ABB arena. Segern var helgjuten.

Hammarby lyckades inte uppbåda samma kraft som man hade i avgörande mötet med Sandviken i kvartsfinalen. Men Hammarby måste vara nöjt med den här säsongen.

Ska bli spännande att se Bajen nästa säsong, för elitlicensen sägs vara säkrad. Annars vore det trist.

Nu återstår frågan om vilket lag som får möta Västerås. Ska det bli en repris på finalen 2016 mellan Västerås SK och Villa Lidköping? Eller ska det bli en repris på finalen 2009 där VSK mötte Edsbyn?

Hursomhelst så kan vi minnas att VSK tog guld båda dessa gånger, 5-2 respektive 5-4 till Mesta mästarna. Kan det hända igen?

Klart är ändå att Edsbyn måste lyfta sig flera nivåer om man ens skall ha en rimlig chans att stoppa Villas 3-0-seger i semifinalen. Men nu har Edsbyn också en knepig lagsammansättning att lösa.

Joakim Svensk är borta från försvaret. Han fick 4 matchers avstängning för sin huvudlösa crosschecking i förra matchen. Regerande mästarna har redan nog med försvarsproblem.

Nu blir det omflyttningar i startelvan. Flyttar man ner någon från mittfältet uppstår en lucka där. Utifrån ser det ut som en jobbig situation att få ihop rätt spelare på rätt plats till tisdagskvällen.

Apropå Jocke Svensk. Det är någonting som felar där när han riskerar den här avstängningen efter crosschecking-överfallet på William Arvidsson i underläget med 4-8. Det är helt obegripligt.

Svensk får nu 4 matcher eftersom han är en återfallsförbrytare. Skulle Edsbyn vända på steken mot Villa så blir man utan Svensk i finalen.

Skulle Edsbyn torska mot Villa så blir väl Svensk bara avstängd under några matcher i Svenska Cupen i höst. Då får Svensk skatta sig lycklig. Det är trist att vara avstängd under en final. Men det är kanske det man borde tänka på innan.

Till sist. Grattis AIK till platsen i Elitserien! Alltid kul med nya lag. Nu har även Frillesås ett drömläge i kvalet. Det räcker med seger hemma mot Nässjö, kan till och med räcka med en poäng. Falun får skylla sig själv. En seger, två oavgjorda och två förluster hittills är för dåligt.

Kjell Anderstedt

/av