Anderstedt: Vad ska bandyförbundet nu göra med konkursade Hammarby?
KRÖNIKA Svenska Bandyförbundets Elitlicensnämnd gav i våras storklubbarna Västerås, Sandviken och Hammarby beskedet om att de, trots allt, fick sina eftertraktade elitlicenser för spel i högsta ligan även kommande säsong.
Elitlicensnämnden gick in med ambitionen att granska klubbarna mera noggrant än någonsin tidigare för att inte släppa igenom ekonomiskt lättsinne en gång till. Inte minst för att visa att det inom svensk bandy bedrivs en kompetent och förtroendeskapande granskning av elitklubbarna.
Helt rätt ambition.
Särskilt bra är planerna framåt på att skapa ett ännu mindre nålsöga för klubbarna att ta sig igenom. En granskning med hög kompetens, gärna extern, är vad som behövs. En nämnd helt fri från eventuella klubbrelationer och som inte riskerar att kritiseras för undergivenhet mot storklubbarna.
När förbundet hade lagt det ekonomiska granskningsarbetet i våras bakom sig, med konstaterandet att alla klarade granskningen, så kom smällen som sänkte förtroendet fullständigt. Bolaget Hammarby Bandy i konkurs! Bolaget som bedriver elitbandyn i Hammarby har på rekordtid alltså gått från att uppvisa hållbara siffror till en konkurs!?
Detta faktum pulvriserar allt förtroendekapital som förbundets granskning byggt upp, men också den trovärdighet som ledningen för Hammarby eventuellt skaffat sig, eller åtminstone försökt att uppvisa. Jag kan tänka mig att förbundsledningen ruskades om rejält när konkursnyheten exploderade. Den konkurs som elitlicensnämnden borde fått möjlighet att förutse.
Det är klart att tankarna hos många går till IFK Kungälv som 2016 degraderades till Allsvenskan. Kungälv var inte konkursmässigt, men det räckte då med att inte klara elitlicensen för att flyttas ner från Elitserien.
I flera av de ekonomiskt vacklande klubbarna har granskningen nu lett till att ekonomin reviderats, nytt folk tillsatts i ledningarna, nya mera realistiska mål har satts upp och munnen tvingats rättas efter matsäcken.
Helt enkelt det som hela granskningsarbetet syftar till: att få elitklubbarna i synnerhet, men bandyklubbar i allmänhet, att ha en stabil verksamhet med kontroll och ambitioner som ryms inom möjlig budget. Att Bandyförbundet gör slag i saken att skaffa sig en än starkare elitlicensgranskning är en överlevnadsfråga. En granskning som med all säkerhet ställer betydligt tuffare krav på såväl ekonomi som kompetens och långsiktighet i elitklubbarna.
Bort med ledare, sponsorer och styrelsefolk som bejakar ekonomisk doping för att till varje pris hålla sig kvar i toppen.
Men vad ska bandyförbundet nu göra med konkursade Hammarby?
Det är sannerligen tragikomiskt att det bolag som nyligen visade upp ekonomiska siffror som gav elitlicens nu har konkat och får inte ens organisera sina träningar under augusti – men är samtidigt klart för en ny elitseriesäsong.
Jag vill sportsligt sett se Hammarby i elitserien den kommande säsongen! Inte minst för att få beskåda de nya stockholmsderbyna.
Men det har blivit uppenbart att Hammarbys egentliga ekonomi undgått offentlighetens ljus, inte minst elitlicensnämndens lupp. Ingen tror väl ändå att konkursläget var en fullständig överraskning för de ansvariga som visade upp Hammarbys räkenskaper för elitlicensnämnden.
Det var naturligtvis livsviktigt för klubben och bolaget att Hammarby blev kvar i Elitserien. Allt annat var otänkbart. Elitlicensen hade högsta prioritet. Det bekymmersamma för Bandyförbundet med det nya läget är inte granskningen, utan konkursen.
Om Hammarby, trots konkursen, ges möjlighet att komma till elitseriespel i höst så är klubben bara att gratulera. Vi får hoppas att det inträffade blir en tuff läxa för alla inblandade. Men jag tror nog att en och annan bandyvän i sitt stilla sinne funderar litet på om resultatet hade blivit detsamma om saken gällt Frillesås, Vetlanda eller Sirius…
Kjell Anderstedt
