Kaptensroll för Lundberg i vinter: ”Jättekul att få förtroendet”

, , ,

SOMMARLÄSNING I vinter gör han sin sjätte säsong i Sirius. Liberon Victor Lundberg kommer samtidigt göra det med kaptensbindeln på armen.
— Det är så klart jättestort, säger 26-åringen till Bandyfeber.

Den 14 april som så beskedet: Siriusliberon Victor Lundberg stannar i klubben över nästa säsong.
Ett fint besked till de egna supportrarna.

26-åringen menar att det aldrig var riktigt aktuellt med att röra på sig i dagsläget.

— Nej, i slutändan var det egentligen inte mycket att tveka på. Jag ville bara se att klubben fortfarande ville framåt efter den säsongen som var med trasslig ekonomi, säger han.

Något som också spelade in var tränarfrågan och vem som skulle leda laget i vinter. När Esa Määttä presenterades som ny tränare i mitten av mars började pusselbitarna falla på plats.

— När allt det var löst var det inte mycket att tveka på. Det kändes inspirerande att få en ledande roll i ett lag som vill framåt, säger Lundberg.

Notervärt är att Victor Lundberg kommer dra på sig kaptensbindeln i vinter.
Efter ett samtal med tränaren Esa Määttä stod det klart att Siriusliberon får ta upp det hedervärda uppdraget efter Lars Fall.

— Det är så klart jättestort. Jättekul att få det förtroendet av Esa och av klubben. Men vi kommer vara fler i laget som kliver fram och leder, säger Lundberg.

Vad har du fått för intryck av Esa Määttä?

— Han är väldigt seriös och har väldigt bra koll på bandy och framförallt försäsongsträning som vi verkligen har ökat i år. Han är tuff och rak och säger det han vill ha sagt. Men är även lätt att prata med när det behövs. Så jag har fått ett bra intryck.

Och att han är väl värd kaptensbindeln är tydligt. Victor Lundberg kom till Sirius från Falun inför säsongen 2013/14 och har blivit en mycket populär spelare i klubben. Det innebär totalt fem säsonger i ett Sirius som haft tämligen stor cirkulation på spelare.

Lundberg är den spelare i nuvarande truppen som varit längst i föreningen.
En tid som Siriusliberon beskriver som relativt rörig, om än alltid harmoni i både laget och utanför isen.

— Den har väl varit ganska rörig då det har varit stor ruljans på spelare och rörig ekonomi. Jag tror jag är ensam kvar från de första två säsongerna jag var här, haha…

— Men det har ändå alltid varit bra stämning i laget varje år. Och det märks verkligen hur många det är som bryr sig om bandyn i Uppsala. Utan det hade det inte fungerat de här åren. Sedan trivs jag väldigt bra i stan också, säger Lundberg.

Foto: Anna Westin. Siriusförsvararen Victor Lundberg har fem säsonger bakom sig i Sirius. I vinter kommer han föräras rollen som lagkapten.

Victor Lundberg och hans Sirius kan blicka tillbaka på en säsong där laget till slut ordnade nytt elitseriekontrakt.

Detta utan ett nervfyllt kvalspel.
Victor Lundberg gladdes förstås över förnyad elitseriestatus, men hade hoppats på lite mer av laget.

— Var väl sådär. Jag tror vi är många som känner att vi skulle kunna fått ut mer av det laget som vi hade. Men samtidigt hade vi som mål att komma topp-tio vilket vi bara var målskillnad ifrån och undvek då också ett kval, säger Lundberg och fortsätter:

— Så det får ses som godkänt med tanke på att vi hade en del otur med skador och sjukdomar under säsongen. Men det finns mycket att utvärdera och en hel del som vi kan göra bättre till denna säsong.

Vad känner du kring din egen prestation?

— Den var helt okej. Jag spelade inte så många matcher på grund av att jag bröt tummen i mitten av november, så spelade bara fem-sex matcher på hela säsongen. Men det jag var med tycker jag gjorde det bra. Men jag är väldigt revanschsugen inför i år.

Jo, en fraktur i högerhanden i segermatchen mot Tillberga var ett hårt slag och är förhoppningsvis något som inte kommer upprepas i vinter.

Nu är kroppen i full trim och Victor Lundberg och Sirius har fullt sjå med att slipa på detaljerna inför kommande säsongen.

— Vi ska dra igång de gemensamma träningarna idag (läs: tisdag) igen efter egenträning sedan midsommar. Vi kommer att köra två rinkpass i veckan och två gemensamma barmarkspass nu under augusti tills isen ligger i Relitahallen. Utöver det ska vi köra två-fyra individuella styrkepass.

Vad tycker du personligen om att träna under försäsongen?

— Haha… jodå, men jag tycker det är kul faktiskt. Man vet hur viktigt det är för att man ska kunna prestera senare i vinter. Så jag brukar inte ha några problem att träna. Sedan är det såklart lite tyngre att träna när det är 30 grader varmt ute och stranden eller golfbanan lockar. Men överlag är jag väldigt nöjd med min träning denna sommar. 

En försäsong utan tongivande spelare som Jakob Jenefeldt (Frillesås), Lars Fall (slutat) och Johan Jansson Hydling (slutat). Bland nyförvärven finns målvakten Erik Persson (Edsbyn), men i övrigt är det mindre namnkunniga spelare som tillkommit. Men det ska också tilläggas att klubben säkrat viktiga förlängningar, bland annat med Teemu Määttä och Markus Kumpuoja.

En Silly season som kunde ha varit bättre.
Men Victor Lundberg tror ändå stenhårt på lagets slagstyrka och framhåller vad han sett under sommaren.

— De spelarna som har kommit vill verkligen bli bättre och har tränat på riktigt bra i sommar. Och jag tror vi kommer få ihop gruppen bra. Sen är det så klart att det var tunga rutinerade spelare som lämnade men vi kommer få till det bra ändå.

Ja, ni tappar en del rutin inför kommande säsong. Hur skulle du säga årets upplaga står sig mot den tidigare?

— Svårt att säga så här innan vi har gått ut på stor is. Men jag har fått ett bra intryck av alla killar så jag tror vi står oss bra mot förra året. Trots att vi har tappat rutin så tror inte vi kommer spela sämre än förra året.

Så ni hänger kvar i elitserien?

— Ja, det gör vi. Något annat finns inte.

Ni som har följt Bandyfebers sommarserie vet att vi brukar avsluta med vad spelare har för tankar kring vilket lag som ska ha favoritstämpeln till SM-guldet.

Victor Lundberg får förstås frågan och han skickar favoritskapet på ett blått och vitt gäng från Lidköping.

— Jag skulle säga Villa, svårt att säga något annat efter de värvningarna de har gjort. Men det kommer bli tufft. Sandviken och Edsbyn kommer att utmana.

Mattias Bladh

Martin Johansson i stor intervju om kärleken till Villa, drömmen om SM-guld och favoritskapet

, , ,

SOMMARLÄSNING Elitseriens bäste försvarsspelare tre säsonger i rad. När lagkaptener och tränare får säga sitt. Villaliberon Martin Johansson står på toppen av karriären och stortrivs i Lidköpingsklubben som är favorit till SM-guldet i vinter.
— För mig är det bara Villa som gäller och kommer gälla, säger Villastjärnan till Bandyfeber.

Stora ord. Jo, det är det sannerligen.
Men faktum är att Villa- och landslagsstjärnan Martin Johansson växt ut till en gigant inom svensk bandy och utmärkelsen som bäste försvarare, som delas ut av magasinet Bandyportföljen, är inte konstigt på något sätt.

30-åringen är en absolut nyckelspelare i det framgångsrika Villa som gått från ”Rock’n’roll-bandy” och frejdigt spel till att ha blivit en guldaspirant år efter år numera med ett vägvinnande spel.
Det går helt enkelt inte att frånse att Martin Johansson har en stor del i de framgångar klubben haft sedan han anslöt till Villa inför säsongen 2008/09.

Innan dess lirade Villastjärnan i moderklubben Otterbäckens BK.
Där fostrades Martin Johansson och det blev totalt fem säsonger i Otterbäcken mellan 2003-2008.

— Vi var ett lag i botten av allsvenskan varje år och då fick jag som försvarare väldigt mycket att göra. Det såg jag som en utmaning inför varje match som jag även bär med mig idag, säger Martin Johansson.

Och visst blev det framgång med ”lilla” Otterbäckens BK. I juniorlaget (P19) fick Martin, då 18 år, vara med om ett SM-guld 2006.

— Det är jag väldigt stolt över. Det ska hela orten vara stolt över och inte minst Rolf Larsson som var tränare för oss. Han fick varje spelare att göra precis allt för att få göra det omöjliga.

Finalen spelades mot Västerås och det blev en riktigt rafflande final där Otterbäcken hämtade upp ett stort underläge.

— Ja, en helt galen match. Låg under stort i halvlek och var inte alls med i första halvleken. Kommer ihåg att vi pratade i halvlek att vi hade chansen men vi behövde första målet i andra och skapa energi på det sättet. Blev precis tvärt om och VSK gjorde mål direkt.

Men i sport kan allt hända och Otterbäcken satsade allt för att vända på steken.
Och…

… — Sen började upphämtningen som också slutade med att vi tillslut vann med 7–6 och lilla Otterbäckens BK blev svenska mästare, säger Martin Johansson.

Foto: Privat. Svenska mästare. Martin Johansson, här synlig i ”pannhöjd” tredje man från vänster, firar guldet med juniorlaget 2006.

Att flera klubbar hade koll på Martin Johanssons framfart vid den här tiden är glasklart.
Och två år senare, säsongen 2008/09, var det Villa som lyckades skriva kontrakt med jättetalangen när Sparbanken Lidköping arena var i antågande samma säsong.

— Började med att Henrik Larsson som då spelade i Villa pratade om att Villa var intresserade av mig och skulle höra av sig till mig. Det gjorde de också och då var det Olle Isaksson (dåvarande tränare) som jag pratade med först, säger Martin och fortsätter:

— Vi bestämde träff nere i Lidköping och jag fick redan då en förfrågan om att skriva på. Bestämde mig då om bara jag och min sambo skulle få ett jobb vardera sidan av bandyn så skulle jag skriva på, vilket också blev fallet.

Sparbanken Lidköping arena invigdes Annandagen 2009 och in klev Villa under tak.
Ett gynnsamt läge att komma till klubben, men det var inte anledningen menar Martin Johansson.

— Nej, det var det inte. Det hade pratats om hallen i många år som på många andra ställen runt om i landet men inget var spikat just då. Men nu så här efteråt, så är den en stor bidragande orsak att jag inte har testat något nytt i karriären. Hallen blev räddningen för klubben och jag är säker på att Villa som klubb inte hade varit så här långt fram i dagens bandy annars och inte jag heller.

Det går inte underskatta hallens betydelse för det sportsliga?

— Nä, det är klart att en hall gör väldigt mycket då framförallt man kan bedriva bra träningar under hela säsongen och på så sätt få en fördel mot lagen utan.

Med hallens ankomst började Villa ta ett rejält steg mot att försöka etablera sig bland topp-fyra i elitserien. En framgångsresa helt enkelt för Martin Johansson och den guldsuktande Lidköpingsklubben.

Kvartsfinaler har blivit till stående semifinaler år efter år och säsongen 2011/12 blev en efterlängtad framgång för Villa när man slog ut Bollnäs i semifinal efter 3–1 i matcher. Avgörandet i förlängningen på Sävstaås innebar att klubben spelade sin första SM-final på 29 (!) år.

— Det var väldigt nervöst från min sida då jag åkte på två utvisningar första 60 minuterna. Då tog Johan Sixtensson (Villatränaren) av mig ifall det skulle bli eventuellt en femte avgörande eller final. Det hade varit väldigt tungt och åkt på en tredje i det läget vi var då och missa nästa match, säger Martin Johansson.

— Sen är det straffräddningen och ”Davvas” (David Karlsson) avgörande som man minns mest ifrån matchen samt att vi hade ett chartrat plan som vi åkte till matchen i istället för sex timmars bussåkande.

Väl i final väntade starka SAIK med stjärnor som Johan Löfstedt (nyförvärv i årets Villatrupp), Daniel Berlin och Christoffer Edlund.
Villa låg under med 1–5 i halvtid och i den 67:e minuten stod det 2–6 innan Villa gjorde en rejäl kraftansträngning och faktiskt ”bara” föll med 5–6.
Martin Johansson var förstås rejält besviken och efteråt var förlusten svårsmält.

— Det var det säkert, men då kändes det som att vi mer hade gjort det bra att bara ta oss till en final och vi blev nog tagna av matchbilden samt allt runt om som en final innebär, säger han.

Nästa SM-final för Villa blev säsongen 2015/16. Men ett underpresterande Villa föll med 2–5 i mötet med VSK på Tele 2 arena.

— Finalen 2016 är väldigt tung även så här lång tid efter. Många saker man har tänkt på som gick så lite fel, men kostade oss ett guld. Vår insats just i finalen var väl inte en sådan matchbild vi ville ha och hade spelat så bra hela året. Då blev det mer tuta och kör-bandy som VSK är mycket bättre än oss på och tog guldet ifrån oss.

Om än inte ett SM-guld, så kom en milstolpe sju månader senare i Svenska cupen. Då säkrade klubben cupguldet i finalmötet med SAIK.
Villas första stora titel – efter 82 års väntan.

Foto: Team Fabbe/Sören. Martin Johansson firar vinsten i Svenska cupen.

Hur mycket betydde segern för er i Villa?

— Klart det var väldigt roligt för oss att få vinna något även om det är en försäsongsturnering som spelas 2×30. Men vi i laget är ute efter något mycket större, dock roliga delmål att bocka av.

Säsongen 2016/17 åkte Villa ut i semifinal mot Bollnäs efter 0–3 i matcher.
Möjligen en mer mättsmält förlust som inte var i närheten av det som hände den gångna säsongen där Villa, efter ett starkt slutspel, först slog ut VSK i kvartsfinalen och såg ut att gå av bara farten till en ny SM-final.

Foto: Team Fabbe/Sören. Martin Johansson firar avancemanget i kvartsfinalen i mötet med VSK den gångna säsongen. Men det skulle komma att ta stopp i semifinalen.

Väl i semifinal körde Villa över Edsbyn i två raka matcher.
Men 8–2-triumfen i andra mötet fick en bitter eftersmak då Martin Johansson i 70:e minuten rusade på en hörna och fick Mattias Hammarströms skott på högertummen.
Träffen tog illa och slutspelet var därmed över för landslagsliberon.

— Det var den tyngsta perioden i min karriär. Försökte att få en öppning att någon läkare skulle kunna bara provisoriskt laga tummen så jag skulle kunna vara med i någon match i alla fall. Dock sa varenda läkare nej och förklarade att jag skulle få svåra men, säger Martin Johansson.

— Då var jag väldigt nedstämd när min säsong som spelare var över och jag blev opererad. Jag hade det tungt att orka pusha lagkamraterna att vinna två matcher till, men jag försökte och var nere redan när laget kom hem efter tredje semifinalen och skulle träna. Vi skulle göra det tillsammans.

Utan Martin Johansson tappade Villa naturligtvis mycket i bland annat defensiven och i hörnskyttet. Det ska också sägas att hälsingelaget verkligen steppade upp och var oerhört effektivt i skyttet.

— Ja, även detta år fick vi gå ifrån en säsong besvikna och inte klara av vårt mål med säsongen. Vad hände … Vi spelade väldigt bra de två första matcherna, sen så gjorde Edsbyn några taktiska förändringar som vi inte klarade av att lösa. De tre sista matcherna blev istället väldigt jämna och spännande, men vi lyckades inte stänga matchserien utan Edsbyn gick vidare som det starkare laget.

Foto: Team Fabbe/Sören. Martin Johanssons skada bidrog till att Edsbyn kunde vända och vinna i semifinalen.

Om jag säger att Villas chanser till avancemang minskade rejält med dig borta – är jag rätt ute då?

— Det vill jag inte säga. Vi har en väldigt bra trupp och spelare som kan gå in och lösa uppgiften väldigt bra som också hela försvarslinjen gjorde med.

Lite plåster på såren var kanske utmärkelsen som elitseriens bäste försvarare för tredje året i rad. Priset delas ut av magasinet Bandyportföljen sedan 2013/14 där lagkaptenerna och tränarna i elitserien får lägga rösterna.
Villa släppte endast in 69 baklängesmål i elitserien i vintras — nytt rekord under elitseriens nuvarande form.
Utan Martin Johansson hade det knappast varit möjligt och utmärkelsen var kanske helt given…

— Det är väldigt roligt varje gång man har fått den utmärkelsen. Spelare och ledare man möter varje match tycker man är bra, då växer man som människa och spelare, säger Johansson.

Förutom ett tungt uttåg i semifinalen mot Bollnäs blev det också förlust för Martin Johansson — och lagkamraten Jesper Eriksson — i senaste bandy-VM, hans fjärde VM-turnering totalt.
Finalen i början av februari slutade med en 4–5-förlust i mötet med Ryssland inför 9 000 åskådare i Chabarovsk. Sedan tidigare har dock Martin ett VM-guld men ville förstås försvara titeln.

— Klart det var en tung förlust då vi kände oss så starka hela turneringen. Jag personligen gjorde inte min bästa match i min karriär och då blir det direkt mycket svårare att vinna i en stor final. Alla behöver ligga på sitt max hela finalen.

Foto: vlbk.se. Martin Johansson i landslagströjan. Mycket talar för att Villastjärnan lägger beslag på liberoplatsen när ikonen Andreas Westh slutat i blågult.

Finalen var också ikonen Andreas Wesths, en av Sveriges bästa libero-spelare genom tiderna, sista resa med landslaget.

Du är given i landslaget och är enligt många Andreas Wesths arvtagare. Hur ser du på det där snacket?

— Det har varit ett ständigt snack om att jag ska ta över efter Westh i många år nu. Westh har passat bättre än mig som libero i landslaget och det har jag köpt till hundra procent varje tillfälle vi har spelat tillsammans. Han har varit grym och är fortfarande en väldigt bra libero, dock väldigt sliten i kroppen.

Förstås med glimten i ögat…

Nu riktas blickarna mot nästa säsong.
Som bekant har Villa värvat storstjärnorna Johan Löfstedt och Joakim Andersson vilket gör Villa – på papperet – ett ännu bättre lag i vinter.

— Vi får två spelare som hade gått in i vilket lag som helst och varit stora stjärnor i lagen också. Sen är de helt underbara människor bredvid planen som gör dem kompletta att ha i ett lag. Villa kommer få mycket nytta av dem många år framöver. De kommer bli nya publikfavoriter, säger Villas nummer 24.

Foto: vlbk.se. Martin Johansson hyllar värvningarna av stjärnorna Johan Löfstedt och Joakim Andersson. Båda anslöt från Vetlanda BK.

Det är ingen hemlighet att ni blir favoriter till SM-guldet i vinter. Känner ni av pressen?

— Vet inte om vi känner av någon större press än andra år. Vi har ju varit det några år tidigare då vi också har varit favoriter. Det är bara roligt för egen del att motståndarlagen känner sig efter rent truppmässigt.

Hur mycket skulle ett SM-guld säsongen 2018/19 betyda för Martin Johansson?

— Det klart största jag har varit med om som spelare. Sen att få äntligen dela glädjen med alla Villasupportar, alla inom föreningen samt ”Sparris” (Jonas Johansson, Villas klubbchef) som har slitit lika länge som mig att få ta det där första guldet. Det är det som driver mig; att alla jobbiga pass som man måste göra under många månaders tid ska leda till torget i Lidköping.

Oavsett om det blir guld eller inte kommande säsong kommer det bli fler chanser i Villadressen.
I mitten av februari förlängde Martin Johansson kontraktet – med hela fem år.
Med sambon Josefine, hus och barn kommer Lidköping bli Villaliberons hem en lång tid framöver.

— För mig är det bara Villa som gäller och kommer gälla. Kan inte se mig spela någon annanstans i Sverige i alla fall. Otterbäckens BK och Villa-Lidköping är mina lag i mitt hjärta, säger Johansson.

Mattias Bladh

”Tyckte jag såg ut som en trädgårdsslang”

, , , ,

SOMMARLÄSNING Allt började i Falun. Men sedan länge är Stockholm och Hammarby hemmaplan för Patrik Hedberg. I vinter gör 30-åringen sin tionde säsong i ”Bajen”.
– Jag trivs jättebra, säger Hedberg.

Framgångssagan Patrik Hedberg började i anrika Falu BS.
Där lades grunden till den fenomenala målvakt ”Slangen” har varit under en lång tid i elitserien och Hammarby.
Hedberg har inte glömt åren i Falu BS.
Han är trots allt en stolt dalmas.

De födda 1988, Patrik Hedbergs årgång, hade ett synnerligen talangfullt lag som gjorde avtryck på bandyplanen.

– Det hade vi verkligen. Vi hade ett bra lag tills vi var 15 eller 16 år. Sen var det många som slutade och satsade på exempelvis fotboll och innebandy. Minns att vi mötte Örebro i något slutspel i den åldern och vi vann borta, men torskade hemma och åkte ur. ”Säva” (Erik Säfström) spelade i ÖSK och var lika äckligt bra då som nu. Det har man fått höra av han några gånger hur de slog ut oss. Finns många bra 88:or i elitserien nu, säger Hedberg.

Att det blev en satsning på bandyn från första början kan vi delvis tacka ett antal unga grabbar som i tid och otid spelade landbandy i Hedbergs bostadsområde i Falun.

– Vi hade en landbandyliga i bostadsområdet i Falun där jag växte upp. Alla gator hade ett eget lag och grabbarna som var där var 4-6 år äldre än mig, men där fick jag stå i mål. Jag var kanske 10-11 år. Tyckte alltid det var mäktigt att vara målvakt och kunna vara med och påverka, bli hjälte eller syndabock. Man är väl halvt dum i huvudet som utsätter sig för det. Men samtidigt tycker jag det är lite vinnarskalle att våga stå där och inte få göra ett misstag för det syns så väl.

Hur kommer det sig att du blev målvakt?

— Det är nog en kombination av många saker, spelade ute och varvade med målvakt tills jag var 11-12 år. Sen blev det målvakt bara. Men OS i Lillehammer (guldet i ishockey 1994) med Salos räddning under straffarna gjorde sitt till.

Foto: Privat. Patrik Hedberg i unga dar i Falu BS.

Pappa Rolf Edberg ska också ha en eloge till att sonen har bandyn med modersmjölken. Den äldre gjorde hela 503 matcher i Falu BS-tröjan och tog ett SM-guld 1971.

– Det är klart att han har betytt mycket under min uppväxt och för att det skulle bli bandy eftersom han själv spelat. Han körde mig till träningar och matcher. Sen har han alltid tjatat om att han har ett SM-guld, så då ville jag såklart inte vara sämre än honom.

Det ena ledde till det andra och Patrik Hedbergs bandykarriär verkade utstakad.
Säsongen 2005/06 tog han klivet upp i seniorsammanhang i Falu BS.
Ett stort ögonblick för en ung och lovande målvakt.

– Jag vill minnas att första gången man fick en plats i omklädningsrummet så kändes det stort. Man var ju bara 17-18 år och fick byta om och spela tillsammans med många riktigt bra spelare, säger Hedberg.

Bandyprofilen Dan Hjelm var en av dem som såg till att Hedberg kom in väl i seniorsammanhang.

– Så han var till en stor hjälp för mig och gjorde att det kändes som att man var en i gänget direkt. Det gick ganska bra för mig också på träningar och det fick man självförtroende av och växte och tog för sig mer och mer.

I början av 2010 var det dags att testa lyckan i Hammarby.
En övergång som tog fart kring årsskiftet säsongen 2009/10.

– Det var lite speciellt. Falun hade det tufft både spelmässigt och ekonomiskt och Nordgaard (Patrik) som stod i ”Bajen” blev skadad runt jul/nyår. Stefan Karlsson (sportchef och assisterande i Hammarby) som jag kände sedan tidigare genom hans söner, ringde mig och frågade om jag var intresserad av att komma till ”Bajen” och jag trodde först att han drev med mig, säger Hedberg.

– Men sen förstod jag att det var allvar och då bad jag Hammarby prata med Falun först innan vi gick längre. Sedan kom Hammarby och Falun överens om en utlåning resten av säsongen och jag flyttade till Stockholm veckan senare.

Att det var skillnad mot Falu BS-träningarna fick han snabbt bli varse om.

– Minns att första träningarna var tuffa med högre tempo och bra skyttar. Det var några nivåer till mot vad jag var van med. Men det släppte rätt snabbt och killarna i laget var bra att ha och göra med så det kändes bra. Spelade min första match mot Vetlanda hemma på ”Zinken” bara 3-4 dagar efter att jag flyttade till Stockholm, så allt gick oerhört snabbt.

Och det blev direkt SM-guld i Hammarby.
Något som upprepades 2013 även om det inte blev mycket spel för Hedberg i de avgörande matcherna då han fick agera reservmålvakt båda guldsäsongerna.
Men likväl hade han passerat far sin i antal SM-guld…

– Första året, 2010, så kom jag till Hammarby efter jul och nyår och spelade en hel del matcher under slutet av serien och stod någon match i slutspelet. Sen valde tränarna en målvakt och det var rätt val att jag inte skulle stå. Jag fick se och lära och det var nyttigt såklart även om man alltid vill spela så var det rätt. Man lär sig rätt mycket på sidan också, säger Hedberg.

Guldet tre år senare minns Hedberg som oerhört lärorikt för sin utveckling.

– Jag tränade med Bergwall (Andreas) och Asplin (Björn) varje dag och på träningarna fick jag tävla mot Bergwall. Det var mina matcher den säsongen för jag spelade bara två matcher i serien det året. Men jag lärde mig oerhört mycket. Jag hade bråttom att bli bra och trodde jag var bättre än jag var. Så det är nyttigt att se och lära ett tag också av dem som är bättre, säger Hedberg och fortsätter:

– Jag vet att jag inte tänkte så då, men i efterhand är jag oerhört tacksam för att jag har fått träna och spela med många av dem bästa spelarna i Sverige, så man verkligen ser vad som krävs och vilken tid man behöver lägga på träning och så vidare för att bli bäst.

Och där har du blivit kvar. Du trivs i Stockholm?

– Ja, det har blivit så. Jag trivs jättebra i Stockholm och i laget. Det säger väl sig själv kanske, annars hade jag inte varit kvar. Det är få förunnat att få spela i ”Bajen” och på ”Zinken”. Det är alltid bra tryck på läktaren, våra supportrar är fantastiska. Det är ett gäng av dem som reser med på i princip alla bortamatcherna vilket är helt fantastiskt. Oerhört imponerande att de är så engagerade i oss och Hammarby.

Bland supportrarna är du känd som ”Slangen”. Var kommer det där smeknamnet ifrån?

– Det kom ganska direkt när jag flyttade till Stockholm. Jag vill minnas att det var Robin Sundin och Jesper Eriksson som började med det. De var ju stora och starka grabbar, så kom jag lång och smal från Falun. De tyckte jag såg ut som en trädgårdsslang.

I vintras blev det uttåg i semifinalen mot SAIK. En knallhård serie där ”Stålmännen” avgjorde i förlängningen i den avgörande femte matchen.

Patrik Hedberg minns, så klart, det smärtsamma uttåget och grämer sig när han blickar tillbaka.

– Ja, det är klart det gör. Mest kanske för att det kändes som vi var bättre än SAIK sett till den serien. Men man vet ju om att SAIK är ett riktigt bra lag. Men det var tufft, absolut. Men det är inget jag tänker på längre, fokus ligger på att bli så bra som möjligt nästa år och skapa sig förutsättningar för det genom en bra försäsongsträning.

En försäsongsträning som är påbörjad sedan länge.

Foto: Stefán Bertolotti. Patrik Hedberg efter en elitseriematch i vintras.

Vad tycker du om försäsongsträning – kul eller nödvändigt ont?

– Det är klart att det är kul att träffa grabbarna i laget. Men jag skulle ljuga om jag sa att det var roligt jämt. Men det finns lättare och tyngre perioder under försäsongen. Men utan den träningen tror jag inte man skulle klara sig så långt under vintern med skador och så vidare. Så man krigar på och gör det som krävs för att man som individ och lag ska komma så bra förberedda för vintern som möjligt.

Handlar det mesta om konditionsträning?

– Nej, det gör det inte, det är mycket styrka också för att bygga upp kroppen. Snabbhet och smidighet tränar vi också.

När vi genomför den här intervjun är det ganska lång tid tills elitserien drar igång igen.

Men redan nu har Hammarbymålvakten en klar syn på vilket lag som imponerar på papperet.

– Det är omöjligt att inte säga Villa. De har ett fantastiskt bra lag på pappret. Saik har ett bra lag, vi är bra, Bollnäs ser ut att bli bättre. ”Byn” kommer vara bra. Sen tycker jag Falun har värvat bra för att vara nykomling.

Jämfört med i vintras, hur slagkraftigt lag har ni?

– Lika bra om inte bättre kan jag tycka. Det kommer och går alltid några varje år. Men de flesta är kvar och tycker vi har fått in en riktigt bra spelare med Blomberg (Pontus, från Vetlanda) till exempel. Så har vi spelat ett år med ett nytt spel som vi nu kan utveckla ännu mer till vintern och jag tror och hoppas att vi kommer vara bättre nästa säsong. Det är känslan. Så vi ska absolut ha som mål att vara med där uppe i toppen.

Och icke att förglömma har Patrik Hedberg ett annat mål i sikte: etablera sig rejält i landslaget och försöka ta hand om förstaspaden i målet.

– Det är klart att det är ett mål kommande säsong. Det är nåt man alltid strävar efter, att vara bäst. Men det är svårt när toppen i Sverige är så stark. Men absolut så siktar jag på att vara etta där. Men viktigast är att leverera i Hammarby så att vi som lag går bra, då kommer landslaget och allt det på köpet. Men visst känner jag att jag har en bra chans att bli etta där och är ett mål jag har såklart.

Mattias Bladh