Forsberg: Löfstedt är utan tvekan turneringens man

, ,

I Lidköping har det under flera år suttit och lagts ett pussel. Ett pussel för att vinna titlar. Det har dock saknats en bit varje gång och alla har slitit sitt hår av förtvivlan. ”Var är biten?”
Nu är den funnen.
Den hittades i de mörka skogarna i Småland.

Och i dag (läs: söndag) så lades den på plats när Villa besegrade Sandviken i World Cup-finalen med 4-1.
Pusselbiten har nummer 23 och efternamnet är Löfstedt.

Joakim Andersson får faktiskt ursäkta.
Hans målfabrikation är naturligtvis viktig också för Villa och det är en fantastiskt duktig bandyspelare.
Men att Villa lyckades få pennan i näven och skriften på papperet av Löfstedt är den där pricken över i:et som Villa behövde och behövt.

Det är bara att titta på hans betydelse under World Cup:s fyra dagar.
I gruppspelet så stod han för 6 poäng (4+2). I semifinalen mot Start så gjorde Johan 3+2.
Och slutligen i finalen så gör han det där viktiga och matchavgörande 2-0-målet på ett typiskt Löfstedt-sätt.

Sätter fart ifrån princip stillastående och sedan hoppar han över både andra, tredje och fjärde växeln och åker ifrån ett tröttkört SAIK och slänger upp bollen i krysset bakom Joel Othén som var SAIK:s bäste spelare i finalen.

Så gör en lirare. Så gör Johan Löfstedt. Att utse bäste spelare i turneringen måste varit lika lätt som det är att välja hallonsylt till pannkaka…
Jag lyfter på bandykepsen och bugar mig.

Villa var i World Cup final 2016 och föll då mot Västerås med 4-1. Nu vinner man med 4-1 och är nog det lag som har imponerat mest av de svenska lagen i turneringen, tätt följd av finalmotståndarna SAIK som bjöd på en fantastisk bandymatch i semifinalen mot ryska landslaget, eller Neftyanik med Erik Pettersson om ni så hellre vill.

Men den matchen blev nog också fallet för SAIK eftersom det verkade ha sugit musten ur benen på det för dagen vitsvarta SAIK-spelarna.
För Villa fick ju en betydligt angenämare resa fram till den här finalen då man nästan innan morgonkaffet hade bryggts färdigt, avfärdat överraskningslaget Start från Ryssland.

För Villa var nog den här finalen oerhört viktig att vinna. För om man skulle ha förlorat, en final till, kanske det där hjärnspöket ”Villa kan inte vinna”, som huserar i Lidköpings kommun, ha fortsatt att hemsöka föreningen och befolkningen.

Men när man nu har flera ”Exorcister” i laget, kanske det där spöket flyr för gott.

För tittar man i den laguppställning som Villa den här säsongen besitter så behöver man inte vara någon hjärnkirurg för att förstå att laget har kapacitet att gå hela vägen. ”Pusselbiten” Löfstedt har jag redan nämnt. Och Joakim Andersson gör mycket nytta förutom att sätta bollar i nätet hos motståndarna. Jobbar hårt för laget.
Esplund bjuder ju alltid på häftiga grejer och har väl hela ABC egentligen i bandyboken.

Tre stora stjärnor som har stort stöd av flera andra duktiga bandyspelare. Där finns Jesper Eriksson, Joel Broberg, Petter Björling, David Karlsson och ännu flera.
Villa har en kompetens och spets som få lag har den här säsongen.
Dessutom har man bredden att kunna gå runt på många spelare. Viktigt i cupspel som den här helgen med fyra långa dagar av bandy.

Att Villa var stora favoriter innan säsongen visste vi alla om. Oddsen har inte förändrats nämnvärt.
Möjligen sjunkit lite till.

Men säsongen är lång och även Villa kommer att hitta gropar i vägen och få punktering.
Så är det under en säsong.
Och det finns absolut andra lag som kan utmana. Men jag tror att Villa är minst känslig för formsvackor, skador och sjukdomar.

Man har alltid någon ny spelare att sätta in.
World Cup i Sandviken är nu över.
Fyra dagar med bandy. 31 matcher.
Det är precis som vanligt.
En tomhetskänsla som fyller kroppen. Trots att jag inte har åkt en sekund på isen är jag både fysiskt och mentalt slut.

Att uppleva World Cup på plats innebär litervis med kaffe och te och minimalt med sömn.
Kombinationen är inte att rekommendera.
Men det är jäkligt roligt.

Årets upplaga tycker jag både sportsligt och arrangörsmässigt varit den bästa sedan cupen landade i Sandviken för 9 år sedan. Det har varit flera bra bandymatcher. En del skrällar. Många mer väntade resultat.
Men framförallt mycket fin bandy som spelats. Det är ju häftigt när alla de bästa bandyspelarna i världen träffas så här.

Publikmässigt så har det också varit betydligt bättre än tidigare år. Det är känslan i alla fall och kanske är det så att det tar en viss tid att ”köra in” konceptet.
Jag hoppas verkligen att World Cup får fortsätta arrangeras i Sandviken.
Jag tror att det finns stora möjligheter till att utveckla ännu mer.

Tänkte försöka mig på en liten sammanfattning av de här dagarna.

Den såg ingen komma…
På cupens första dag och första match kom också första skrällen. Det var väl inte så där jättemånga som hade skrivit i en Siriusseger mot Edsbyn.
Men idrottens härliga ingrediens överraskning skedde och Sirius vann med 4-2.
Att man sedan inte vann någon mer match tror jag ändå man kan leva med.

Wildcardet från Uppsala sände ut en signal om att man inte kommer att tolerera att trampas på i vinter. Inte ens av regerande mästare.

På cupens näst sista dag kom kanske en ännu större skräll. Jenisej skulle enligt alla bara slå det ryska laget Start.
Efter 23 sekunder visade Start att man hade andra planer. (Snacka om smakSTART..)
Med näbbar och klor och ibland finess så slog man tillbaka jättarna från Krasnojarsk med 4-0.

Fick berättat för mig att de två lagen bodde på samma hotell och när bussen som skulle hämta semifinallaget på morgonen kom och Startspelarna satte sig på bussen så ställde chauffören frågan vilket lag man var. De log och svarade Start. Varpå chauffören sa att då var det fel buss för han skulle ju hämta semifinallaget Jenisej…

Så nog var detta tidernas skräll. Oklart vilken buss Jenisej fick ta i stället….

Poängen….
Låt vara att VSK redan var ur turneringen när man mötte det finska laget Veiterä på fredagsnatten. Det tar ändå inte ifrån Veiteräs bedrift att som första icke svensk-rysk lag ta poäng i World Cup sedan 2008 då Uleåborg och Tornio plockade en varsin poäng i gruppspelet.
Då spelades cupen i Ljusdal. Det här var första gången i Sandvikens cuphistoria. Självklart passar en sådan bedrift in på en lista av detta slag.

MVS…. (Mest Värdefulle Spelaren)
Har redan skrivit hans namn men gör det igen då.
Johan Löfstedt är utan tvekan turneringens man. Hans fyra dagar i Sandviken är briljanta och han gör både mål och läckra framspelningar.
Hans fart på skridskorna är fantastisk att skåda och han har tillfört en dimension till i Villas sätt att spela.
Räcker det som motivering?

MÖS… (Mest Överskattade Spelaren)
Här kanske det är som att svära i kyrkan. Ja kanske snudd på straffbart att skriva Sergej Lomanov. Men jag känner mig trygg i det och är beredd att stå till svars.
För att Jenisej inte kommer längre än till kvartsfinal är inte fullt så överraskande enligt mig.

För när man har så många duktiga bandyspelare i ett lag och använder nästan bara en i matchplanen, då är man inte ett lag.
Visst, Lomanov är en bandyguru och duktig på alla sätt och vis.

Men jag undrar om inte bäst-före-datum börjar närma sig där.
Tycker att han i det flesta av matcherna utstrålade mest frustration och att han lämnar Sandviken med 2 mål på kontot (mot Veiterä) är inget annat än underkänt.

Som sagt var. Jag är beredd att ta min plats på torget och få äpplen kastade på mig…

Målkungen…

Det blev till sist två. Christoffer Fagerström och Erik Pettersson gjorde båda två 9 mål var. Till saken hör att båda spelade mot finska Akilles och där kom en stor del av mål.
Men båda visade också prov på sitt stora register som bandyspelare.
Tekniskt skickliga nummer blandade med stenhårda skott som förmodligen hade orsakat handfrakturer på målvakterna om de försökt räddat.

Ur något ont kan något gott komma…
Våren i Vetlanda beskrivs nog i bandyvärlden som stormig och kall. Detta beroende då på alla spelarförluster som klubben drabbades av. Många tänkte nog att detta var slutet på toppambitionerna.
Men insatserna i Svenska Cupen och World Cup har sänt andra signaler.

I Sandviken tycker jag att laget visade att man har ett lag med ganska så bra kvalité, trots tappet av stjärnorna.
Nu gick man inte vidare men stod upp bra mot både Neftyanik och Hammarby, stundtals i alla fall.
Jag tror att om man bara får en bra start på serien så kan Vetlanda stångas med lagen kring slutspelsstrecket.

Hemläxa….
Varken Edsbyn eller Bollnäs tog sig vidare till slutspelet.
Okej, det har faktiskt hänt förr så det är väl ingen superskräll så.
Men jag tror att de båda hälsingelagen hade andra planer för den här helgen.
Edsbyns förlust mot Sirius i öppningsmatchen satte ju laget i en svår sits. Tog sig samman och slog tillbaka Vänersborg men lyckades sedan bara spela oavgjort mot Start och var då utslagen.

Förvisso var det väldigt tajt i den gruppen men jag tycker inte att man spelmässigt imponerade.
Och frågan är om draget att sätta Hans Andersson i en mittfältsposition i stället för på den mer drivande ytterhalven är ett smart drag?
Man spelade så under fem halvlekar och när det krävdes en rejäl upphämtning mot Start satte man ner Hasse där han på något vis hör hemma. Då hände det saker och upphämtningen kom.
Och med den förflyttningen så fick man även fart på det finska lokomotivet Määttä.

Nu är det tidigt på säsongen och den här positionsförändringen kan ju bära frukt längre fram. Det är mycket möjligt. Men helgen synliggjorde hur viktig Hans Andersson är för Edsbyns spel.

Bollnäs har också dem lite att fundera över. Svenne har fått lite att klura på när han nu sitter i bilen mellan hemmet i Söderhamn och träningarna i Bollnäs.
För spelet i Sandviken dom här dagarna nådde väl inga höga höjder. 1-1 mot SAIK var väl helt okej.
Men sedan blir man mer eller mindre överkörd av Broberg, 1-6, och avslutar med 3-3 mot Baykal.

Försvarsmässigt vet vi vad Bollnäs kan.
Det är framåt det inte stämmer.
Det känns lite för lättläst och uddlöst i nuläget.

Tar väl med Broberg i detta ”Hälsingeblock” också. Broberg gör en helt okej turnering. Speciellt segern mot Bollnäs satt nog fint och då spelade man riktigt bra.
Bra fart och spel.

Att man sedan inte räckte till mot varken SAIK eller Neftyanik säger jag inte så mycket om. Broberg har något bra på gång och kan bli en outsider i årets seriespel. Det sa jag förra säsongen också och då hamnade man ”outside” slutspel.

Räddningen…
Många räddningar naturligtvis när 31 matcher spelats. Svårt att välja ut en speciellt men jag känner ändå en som fastnade på näthinnan. En väldigt matchavgörande och annorlunda sådan.
Det var när Neftyanik hade fått häng på SAIK och knaprat in ett 0-3-underläge till 2-3 i semifinalen.

Då sker ett ihopslag utanför SAIK:s straffområde som gör att bollen går upp i luften och för en stund försvinner ur synfältet för Joel Othén i målet.
Men med en lagkamrats varnande röst gör att Joel i sista stund hinner upptäcka bollen och kan göra en snabb parad.
Bra för Joels reflexträning.
Mindre bra för hjärtat hos alla det svartvita fansen som var på plats…

Den viktigaste spelaren….
Här är det ingen enskild jag tänker på.
Den här spelaren har inga skridskor eller klubba.
Den här spelaren är många.
Jag tänker på alla de som på något sätt hjälpt till i arrangemanget av turneringen.
På alla de frivilliga som under fyra dagar underkastar sig att skippa sömnen och mattider för att ställa upp och hjälpa till för att få en turnering att rulla på.

Det finns så många uppgifter så jag kan inte räkna upp dom alla.
Jag kör ett stort kollektivt tack till er alla som gjorde det möjligt att genomföra World Cup 2018.
Utan den här spelaren blir det svårt att genomföra en turnering.
Bra jobbat alla!

Jag har inte räknat antalet timmar jag har sovit sedan jag la mig i sängen på torsdag natt och fram till i lördags natt.
Men jag både vet och känner att de var för få. Snudd på illamående av trötthet förklarar jag nu World Cup 2018 avslutat och tar sikte på nästa års.
Men först ska vi väl köra lite elitserie också.
Det är ju kul det med.

Thomas Forsberg

Edlund efter finalförlusten: ”Ändå gjort några grymma prestationer i helgen”

,

Nästan hela vägen fram. SAIK kan ändå hålla huvudet högt efter en fin World cup-turnering — trots 1–4-förlusten mot Villa i finalen.
— Tycker ändå att vi gjort några grymma prestationer i helgen, säger SAIK-anfallaren Christoffer Edlund till Bandyfeber.

SAIK har imponerat i årets World cup och i semifinalen besegrade laget ryska stjärnlaget Neftyanik med 3–2.
Men i söndagens final tog det stopp mot Villa, som tog sin första större titel i klubbens historia.

— Klart man är besviken när man förlorat en final. Tycker ändå att vi gjort några grymma prestationer i helgen. Men tyvärr räckte det inte hela vägen denna gången, säger Sandvikenanfallaren Christoffer Edlund.

Vad är du mest nöjd med totalt sett i turneringen?

— Mest nöjd är jag med våra insatser i kvarts- och semifinal. Riktigt starka insatser.

Mattias Bladh

Villa–Sandviken 4–1 (1–0)

Målen: 1–0 Johan Esplund (23), 2–0 Johan Löfstedt (35), 3–0 David Karlsson (53), 3–1 Rasmus Forslund (59), 4–1 Joakim Andersson (60+1).
Hörnor: 5–5 (3–2).
Utv, Villa: 2×6. SAIK: 2×6.
Publik: 1 852.

Villa vann World cup: ”Betyder sjukt mycket”

,

Världens bästa klubblag. Ja, så kan Villa just nu kalla sig efter att ha vunnit World cup-finalen mot Sandviken.
— Alla är så värda detta, säger Villamittfältaren Tim Persson till Bandyfeber.

En titel i Svenska cupen 2016 — men Villas World cup-triumf slår förstås högre då det är den finaste titeln Lidköpingslaget tagit någonsin.

Och det var i slutändan en rättvis 4–1-seger mot SAIK i finalen på söndagen.
Lita på att det just nu jublas i Villa och Lidköping…

— Klart det betyder sjukt mycket! Att få vinna detta med Villa som man kämpat så många år i och med detta gänget vi har här nu är underbart. Alla är så värda detta, säger Villamittfältaren Tim Persson.

Matchen då?
En målsnål första halvlek där Villa gick till halvtidsledning med 1–0 efter att Johan Esplund slagit in en målvaktsretur i den 23:e minuten.

— Tycker vi gör första väldigt bra defensivt. Kändes stabilt, säger Persson.

Jo, Villa hade långa stunder en ramstark defensiv. SAIK bättre första kvarten men sedan tog Villa över mer och mer.

— Vi kände i halvlek att detta är vår match för vi hade massor med energi och kraft kvar i laget.

Fem minuter in i andra halvlek ökade Johan Löfstedt på till 2–0 efter ett riktigt kanonskott.
SAIK försökte komma igen, men såg aningen slitna ut.

I stället ordnade David Karlsson 3–0 i den 53:e minuten efter en lysande servering av Joakim Andersson.
Rasmus Forslund reducerade till 3–1 på slutet men på tilläggstid satte Joakim Andersson 4–1.

Och Villa är därmed världens bästa klubblag.
I alla fall ett år framöver.

— Det kommer säkert bli ett väldigt trevligt drag i bussen hem till Lidköping, säger Tim Persson.

Det tror vi också.

Mattias Bladh

Villa–Sandviken 4–1 (1–0)

Målen: 1–0 Johan Esplund (23), 2–0 Johan Löfstedt (35), 3–0 David Karlsson (53), 3–1 Rasmus Forslund (59), 4–1 Joakim Andersson (60+1).
Hörnor: 5–5 (3–2).
Utv, Villa: 2×6. SAIK: 2×6.
Publik: 1 852.

VSK har spelat färdigt i World cup: ”Riktigt surt”

,

VSK är utslaget ur World cup. Detta efter att ha slutat trea i ”dödens grupp” och missar därmed kvartsfinal.
— Riktigt surt. Men en tuff grupp givetvis, säger VSK-anfallaren Ted Bergström till Bandyfeber.

3–3 i avslutande gruppspelsmatchen mot finska Veiterä spelade ingen roll för VSK, som på förhand visste om att kvartsfinalplatsen var borta.

Villa tog nämligen hand om andraplatsen bakom Jenisej i Grupp B. Lidköpingslaget förlorade tidigare på fredagskvällen mot just Jenisej med 2–5 och hade råd med en fyramålssförlust för att gå vidare.

— Riktigt surt. Men en tuff grupp givetvis, säger VSK-anfallaren Ted Bergström, som haft en liten halvtrög höst efter sin fotskada på första ispasset.

Västerås vann som bekant Svenska cupen och har spelat bra under försäsongen.
Ett uttåg i World cup, ja sådant svider hos grönvitt.

— Det var upp till oss själva hela tiden. Men, men … Bara bryta ihop och komma igen nu, säger Bergström.

Mattias Bladh

Första speldagen avverkad i World cup — så gick det i matcherna: ”Bäst på plan”

, , , , , , , , , ,

Första speldagen är avverkad i årets World cup. Häng med Bandyfeber för en sammanställning av torsdagens matcher.

GRUPP A

Sirius tog en fin skalp genom att besegra svenska mästarna Edsbyn med 4-2 (1-1).
Första halvlek slutade 1-1, men Teemu Määttä såg till att Sirius tog ledningen direkt i andra akten. Edsbyn kvitterade emellertid med nio minuter kvar.
Men Uppsalalaget fick ändå sista ordet med två raka mål där Kalle Mårtensson fastställde slutresultatet 4-2 på tilläggstid.

— Jättebra insats. Vi gör det vi pratade om och var täta bakåt och släppte inte till mycket på hörnor som Edsbyn är skickliga på, säger Sirius Nils Bergström till Bandyfeber.

Sirius målskyttar: Kalle Mårtensson 2, Nils Bergström, Teemu Määttä.
Edsbyn: Mattias Larsson, Tuomas Määttä.

***

En klart rättvis seger. Så kan IFK Vänersborgs seger mot ryska Start beskrivas, som slutade 6-2 (1-0) till de blåvita.
Olle Berglund ordnade ledningsmålet i den 23:e minuten på passning av Mikko Lukkarila.
Emil Wiklund ökade på till 2-0 sex minuter in i andra akten för att sedan göra 3-0 mindre än tio minuter senare.
Där var saken klar och IFK hann med ytterligare tre mål innan slutsignalen.

— Vi gjorde en stark laginsats i dag. Kändes ganska lugnt hela matchen. Vi hade bra koll på dem, säger IFK Vänersborgs Mikko Lukkarila till Bandyfeber.

IFK-målskyttar: Emil Wiklund 2, Joakim Hedqvist 2, Olle Berglund, Robin Öhrlund.
Start: Maxim Gavrilenko 2.

GRUPP B

VSK och Villa var kanske det allra mest intressanta mötet på torsdagen. Och det var guldtippade Villa som gick segrande ur matchen via 4-1 (1-1).
Första halvlek slutade 1-1 efter två hörnmål. VSK öppnade bäst men där Villa växte in i matchen. Lidköpingslaget tog tag i taktpinnen efter pausvilan och i 40:e minuten, med en man mer, kom så 2-1 för Villa när Johan Löfstedt — en av matchens absoluta förgrundsfigurer — hittade nätmaskorna efter samspel med Martin Karlsson.

Villa fortsatte vara det bättre laget och skapade flera heta lägen. Logiskt kom 3-1 när Johan Esplund, serverad av Johan Löfstedt, inte gjorde något misstag fri med Henrik Kjellsson.
Där var matchen över i praktiken men 4-1 skulle också komma i slutskedet när Johan Löfstedt — vem annars — pangade in 4-1 efter ett lysande samspel med Joakim Andersson.

— VSK började starkt första kvarten, sen tycker jag vi kom in i det och tog över lite. Men en jämn match där vi lyckades dra längsta strået idag, säger Villaanfallaren Joakim Andersson till Bandyfeber.

Simon Jansson:

— Helt okej. Tillfälligheter och små marginaler som avgör matchen. Det vi skulle behövt var lite mer aggressivitet i våra anfall. 2-1 till dem gör ju att de kan falla hem lite och koncentrera sig mer på defensiven, säger VSK-anfallaren till Bandyfeber.

VSK-målskyttar: Måns Engström.
Villa: Johan Löfstedt 3, Johan Esplund.

***

GRUPP C

Vetlanda tog ledningen två gånger om mot ryska Neftyanik. Men efter sextio minuter var 2-5 (2-3)-förlusten ett faktum.
VBK gjorde fina första 30 men låg under med uddamålet, 2-3, i halvtid. En lite sämre andra akt där Neftyanik satte spiken i kistan i 53:e minuten.

— Vi gjorde en okej insats i dag. Jag tycker vi kunde förvaltat lägena bättre när vi ledde. Men nya tag i morgon och full fart. Bäst idag på plan var Philip Lennartsson, säger Vetlandas Philip Lindqvist till Bandyfeber.

VBK-målskyttar: Philip Lindqvist, Adam Rudell.
Neftyanik: Erik Pettersson 2, Oleg Tolstihin, Pavel Ryazahzev, Artöm Bondarenko.

***

Hammarby hade inga problem att vinna sista matchen för dagen i mötet med Akilles. Mötet slutade 8—0 (4-0) till Stockholmslaget.

* Då matchen spelades väldigt sent saknas spelarkommentar

Hammarbys målskyttar: Christoffer Fagerström 3, Jesper Jonsson 2, Pontus Blomberg, David Thorén, Ilja Grachev.

GRUPP D

Broberg knep i slutändan vinsten i mötet med ryska Baikal Energy. Detta via 2-1 (0-1) efter en fin andra halvlek.
Men efter första 30 minuterna låg Söderhamnsgänget under med 0-1.
Dröjde dock inte länge förrän Martin Söderberg skickade in 1-1.
Länge och väl stod sig resultatet – när Linus Forslund skickade in matchavgörande 2-1-målet på hörna i 55:e minuten.

— En helt okej match. Vi gjorde en jättebra andra halvlek, säger Brobergs Martin Söderberg till Bandyfeber.

Brobergs målskyttar: Martin Söderberg, Linus Forslund.
Baikal: Evgeny Volguzhev.

***

Det blev jämnt värre när SAIK och Bollnäs spelade 1-1 efter full tid. I den efterföljande straffläggningen blev det Bollnäs, som drog längsta strået.
Under ordinarie matchtid blev det målsnålt och stundtals tillknäppt. SAIK hade ledningen med 1-0 i halvtid efter ett straffmål av Christoffer Edlund i 26:e minuten.
Med kvarten kvar kom Patrik Nilsson fri och rullade iskallt in 1-1 bakom Joel Othén.
Och resten vet ni hur det gick…

Bollnäs Kasper Milerud:

— Vi gör en bra insats och tar med oss en bra känsla inför nästa match, säger han till Bandyfeber.

Christoffer Edlund:

— Jag tycker vi gjorde en bra insats defensivt. Sen kan vi önska lite mer av vår offensiv, säger notoriske SAIK-måltjuven till Bandyfeber.

SAIK-målskyttar: Christoffer Edlund.
Bollnäs: Patrik Nilsson.

Torsdagens matcher

Grupp A
Edsbyn-Sirius 2—4
Start-IFK Vänersborg 2—6
Grupp B
Veiterä-Jenisej 1—11
Villa-Västerås 4—1
Grupp C
Neftyanik-Vetlanda 5—2
Hammarby-Akilles 8-0
Grupp D
Baikal Energy-Broberg 1—2
SAIK-Bollnäs 1—1

Forsberg: Edsbyn har hamnat i ett tufft läge

, ,

Då sitter man här igen då. I ett lagom nerkylt Göransson Arena. För 10:e året. Kaffet smakar precis lika bra som tidigare år och ryssarna tycker att både mackor och bullar av svenskt märke är det bästa.

Och vad det gäller de ryska journalisterna så känner man igen de flesta. Det mesta är faktiskt som det brukar vara. Och så ska det väl vara när World Cup i bandy avgörs.

Det är alltså tionde året i rad som Sandviken står som värd för ”klubblags-VM”. 16 lag deltar. En del får nog finna sig i att just delta. Såg stackars Veiterä bli överkörda av Jenisej med 11-1 och då gick kanske det ryska jättarna på 60-65 procent. Lägg sen till att Villa och Västerås är med i gruppen så förstår nog ni att de finska mästarna från Villmanstrand kan checka ut på lördag förmiddag. Men det hade nog de räknat med själva.

Däremot så fick öppningsmatchen en helt annan utgång än vad de flesta hade räknat med. Regerande svenska mästarna Edsbyn föll mycket överraskande med 4-2 mot Sirius. Ett Sirius som fått ett s.k Wildcard. Det kändes nästan lite uppfriskande och bra för bandyn att det började med en sådan skräll.

Den andra matchen i gruppen Start-Vänersborg blev en enkel historia för IFK. 5-2 och det gav egentligen svaret att Start inte är ett av de bästa ryska lagen. Vänersborg gör en bra match men fick det ganska enkelt att försvara sig då rödklädda ryssar bara körde och körde och körde.

Resultaten öppnar upp för en mycket oviss utgång. Edsbyn har hamnat i ett tufft läge nu och matchen mot Vänersborg i morgon eftermiddag måste vinnas. Det kan bli en mycket tuff uppgift. Och Sirius ger jag efter att ha sett dagens matcher ganska så stora möjligheter att rubba Start. Intressant läge med andra ord.

I Grupp D så möttes Baykal och Broberg tidigt på dagen. Matchen spelades i lunchtid och det var en ganska så god ”rätt” lagen serverade publiken. En böljande match där Broberg till slut drog längsta strået via en hörnkanon från Linus Forslund fram till 2-1. En bra start för Broberg som onekligen ser mycket stabilare ut i år än förra säsongen.

Intressant resultat för fortsättningen i gruppen eftersom SAIK och Bollnäs spelade oavgjort, 1-1. En match som kanske inte innehöll någon sprudlande bandy där SAIK hade svårt att tråckla sig igenom ett tätt Bollnäsförsvar. Den här gruppen kommer garanterat att leva tills lördagens avslutande matcher.

I grupp C så vann Neftyanik planenligt över Vetlanda som dock chocköppnade med ett tidigt ledningsmål och under matchens första 30 minuter höll man det stjärnspäckade laget från Ryssland stången bra. Jag blir imponerad över hur Vetlanda har lyckats kraftsamla sig efter vårens alla spelarförluster. Kanske kan det komma något bra ut av alla de tunga förlusterna ändå.

Många yngre spelare som tar för sig. Nu räckte inte orken riktigt när Neftyanik pumpade på i andra halvlek och verkligen visade att man är här för att ta hem den titel man saknar. Jag har svårt att se vilket lag som ska kunna stoppa dem faktiskt. Åtminstone när man tittar på papperet över laget man förfogar. Sen ska pappersversionen stämma där ute på isen också.

När denna krönika skrevs så hade inte de två avslutande matcherna spelats ännu. Villa-Västerås och Hammarby-Akilles. Jag får lämna dessa två som en cliffhanger då mitt jobb som tv-kommentator var tvungen att ombesörjas. Så därför blir denna krönika ganska så kortfattad. Men hoppas kunna återkomma mer under de här dagarna. Bandyfesten i Sandviken rullar på.

Thomas Forsberg

Forsberg: Ta chansen och åk till Sandviken

, ,

Andra veckan i oktober. Här i mina trakter så betyder det att alla älgar ute i skog och mark får passa sig. Älgjakten är i full gång. Sedan i helgen har det bunkrats upp med kaffe, bröd och korv i jaktstugorna. Säkert har också en och annan skröna om monsterälgar berättats av det äldre som gjort nykomlingarna darrig i benen och skakig i skjutfingret. Det är något speciellt det där med älgjaktsveckan.

Jag har aldrig jagat älg. Inte min grej helt enkelt. Men precis som alla andra barn så har man ju någon gång följt med. Det var ju spännande och just de där berättelserna om stora älgar som kunde komma till just vårt pass, var ju det som triggade en att sitta med. Nu hände det aldrig mig. Det jag minns av älgjakt är frusna tår och fingrar.

Limpskiva med kall ost och smör som man doppa i medhavd choklad och att man somnade efter knappa timmen då det närmaste djur man hade kommit var den där hackspetten som satt i tallen bredvid och knackade för fullt. Nä, för mig får älgarna springa lösa och skrönorna får någon annan lyssna till.

I helgen kommer det att prickskjutas även i Göransson Arena. Lika traditionsenligt som älgjakten så avgörs World Cup i bandy och nu för 10:e året i följd så är det i Sandviken som vi får uppleva det bästa i klubblagsväg vad det gäller bandy.

SAIK vann förra året efter stor dramatik. Nästan lika stor dramatik som när man i den avgörande SM-semifinalen avgjorde mot Hammarby. Samme man avgjorde båda matcherna, Daniel Berlin. Men frågan är om SAIK kan försvara titeln?

Det är inte det lättaste när det gäller World Cup. Senast det hände var 2007 då Dynamo Moskva klarade av den bedriften. Chansen finns, absolut. Men det kommer att krävas både skicklighet och tur.

Som vanligt så är det 16 lag som kommer att spela bandy under fyra dagar. Och som vanligt så kommer vi att bjudas på både spännande och mindre spännande matcher. Skillnaden mellan det svenska och ryska lagen jämfört med det två finska lagen är alltjämt för stor och att något av lagen, Akilles och Veiterä skulle ta poäng i helgen, är för mig lika stor chans som att jag ska se en 24-taggare längs 272:an (vägen mellan Ockelbo-Sandviken). Men det ska dock sägas att Veiterä tycker jag överraskade positivt förra året.

Nä, det här kommer att stå mellan 4-5 lag. Av det svenska lagen så känns det som att SAIK, Villa, VSK och Hammarby har störst chans att gå långt. Hos det ryska lagen så är det väl Neftyanik som sticker ut mest med sina klassvärvningar i Erik Pettersson och Vikulin.

Deras tidigare klubb, Jenisej, ska inte räknas bort men tycker ändå att man har ramlat ner lite på kapacitetstrappan. Risken är väl att nu kommer precis ALLT gå via Lomanov. Det och att man hamnat i en tuff grupp med både Villa och Västerås, gör att jag placerar laget från det kallaste området på jorden, lite grann i kylfacket… Men… På söndag när vi summerar helgen så har kanske Lomanov skjutit fler mål än hela Ockelbos jägare älgar och jag får på pälsen….

De övriga ryska lagen, Baykal och Start, har jag ungefär lika bra koll på som jag har på älgar. Jag vet att de finns där men jag har knappt sett dem. Baykal är väl det lag som varit på flest besök vad det gäller World Cup. Detta blir det 11:e framträdandet. Som bäst har man nått en semifinal i WC. Det var 2013.

Minns att det året så var alla lag som var kvar i söndagens semifinaler ryska lag. Kan utan att förringa deras insatser säga att det var ganska så tomma läktare den söndagen. Har till den här säsongen också tappat den ständigt unge Ivanushkin och inte fyllt på med några stjärnor.

Men Baykal är svåra att förstå sig på och kan plocka fram riktigt fartfyllt spel och det brukar ibland löna sig mot svenska lag. Tror väl ändå att man får tufft att ta sig vidare från gruppen.

Start är det andra laget och här kan jag direkt säga att jag inte har någon som helst koll. Laget från Nizjnij Novgorod har dock värvat ganska friskt och bland annat så finns svenske Patrik Johansson (Vetlanda) i laget. Gavrilenko och Ismagilov, värvad från Baykal, är också intressanta namn. Men hur man står sig rent spelmässigt som lag återstår att se. Det här är första gången som laget kommer till Sandviken. Man har faktiskt bara deltagit en enda gång i World Cup.

Gruppen med Edsbyn, Sirius och Vänersborg ser ju dock ganska så öppen ut och Start kan ha en skaplig chans att ta sig vidare.

Det svenska lagen är då 10 till antalet. Som jag skrev tidigare så håller jag väl SAIK, Villa, Västerås och Hammarby som det lag som har bästa chanserna. Sett till försäsongen så har de sett bäst ut. Men det är ju ingen garanti för att formen sitter där just den här helgen. SAIK ska som sagt var försvara en titel, vilket sätter lite press bara det. Sen visade det sig i Svenska Cupen att man är sårbar vad det gäller truppen.

Avstängningen på Airisniemi och skada på Hannes Edlund blev helt enkelt för mycket. Att hålla sig skadefri och friska för övrigt är nog ett måste för hemmaklubben om det ska jublas på söndagseftermiddag.

Villa är säkert revanschsugna efter Svenska Cupen. Man kanske inte gick ut offentligt och sa att man skulle vinna den turneringen men innerst inne fanns nog önskemålet och tankarna om det. Och man imponerade ju stort i gruppspelet. Sen mötte man VSK i semifinalen och då tog det stopp. Vill säkert visa vad man går för i World Cup men har ju en tuff grupp med både VSK och Jenisej, så någon enkel resa lär det inte bli.

Västerås flyger fram här på försäsongen. Alla har nu sett det. Men ändå försöker man på något sätt ”flyga under radarn”. Man fortsätter att hålla låg profil och snackar inte upp förväntningarna speciellt mycket. Kanske är det av lärdom från förra årets turnering då man ju föll pladask i gruppspelet och lämnade Sandviken med endast en poäng inspelad. Det tror jag man inte gör i år. Man har en bred trupp. Precis vad man behöver i en cup över fyra dagar.

Och World Cup är något man vet hur det är att vinna också. Två gånger har man vunnit i Sandviken och totalt sett så är man bäst på sju titlar genom åren. Ni kanske må ”flyga lågt” men jag tror ni kommer flyga långt i den här turneringen…

Hammarby trivs också med World Cup. Tre titlar varav en har kommit i Sandviken. Går nästan alltid till slutspel. Nu var det dock ett tag sedan man gick ända fram. 2010 var senaste finalframträdandet. Längtan efter en framgång är nog stor och chansen finns tycker jag. Tufft naturligtvis med Neftyanik i gruppen men både Vetlanda och Akilles ska man slå. Sen är det slutspel och då brukar Hammarby ”ilskna” till ordentligt.

Men det övriga lagen då? Ger jag dem ingen chans alls? Naturligtvis finns det chans för fler att blanda sig i . Har ju inte ens nämnt Edsbyn. Svenska mästare två år i rad. Vet hur det är att vinna. Men insatsen i Svenska Cupen ramla väl inte in på kontot för väl genomförbart. Och på senare år har man haft svårt att lyckas i World Cup. Sedan cupen började spelas i Sandviken så är det bästa resultatet, två kvartsfinaler. Detta att jämföras med tre finaler mellan åren 2005-2008. Men kanske har lite distans till helgen i Lidköping och älgjakt gjort att grabbarna från Byn kommer med helt andra ideér till den här helgen.

Grannlaget Bollnäs vet jag inte riktigt var jag har ännu. Gjorde väl en helt ok insats i Lidköping och fick säkert med sig en del bra bilder därifrån. Sen om det räcker till i en ganska så tuff grupp (SAIK; Broberg och Baykal), är en annan sak. Men man kommer säkert att göra ett rejält försök. Precis som Edsbyn så har man dock haft det tufft på senare år i World Cup sammanhang. En kvartsfinal (2013) är det bästa resultatet dom senast tio åren. Sitter det i hälsingegenerna att inte lyckas när cupen inte spelas i Ljusdal mer?

Broberg är jag nyfiken på. Verkar gå en fin säsong till mötes och har en bra mix i laget. Nu ställs man inför riktigt svårt motstånd men till skillnad från Edsbyn och Bollnäs så har ändå Broberg lyckats prestera ganska bra i World Cup de sista åren. Förra årets kvartsfinalrysare mot SAIK glömmer man inte. Tror att Broberg har skrällläge i år och första matchen på torsdag mot Baykal blir mycket viktig.

Lagen Sirius, Vänersborg och Vetlanda ger jag dock inte stora chanser till en lång turnering. Vetlanda imponerade ju dock i Lidköping där man faktiskt var väldigt nära att gå vidare. Men att tro på avancemang från gruppen med Neftyanik, Hammarby och Akilles är att tro på för mycket.

Med bara dagar kvar nu så känns det lite i kroppen att det snart är dags. Äntligen. World Cup är något alldeles extra för oss bandyvänner. Det är en fest i fyra dagar där likasinnade träffas och umgås. Över klubbfärger och språk. Nu kommer min största del av de här dagarna att tillbringas uppe på pressläktaren och tv-sändningarna, så någon öl tillsammans med en VSK-are, ryss, finne eller Bollnäsare lär det väl inte bli. Det gör mig dock inget heller. Att få möjligheten att sitta tillsammans med kunniga bandymänniskor och referera matcher är för mig lika stor fest som att sitta eller stå på läktaren.

Jag vet att World Cup delar bandyfolket i två läger. Ett som accepterat läget att den måste spelas inomhus. Ett som inte accepterat det och vill ha den i Ljusdal igen. Jag förstår de som saknar festen på IP. Tvivla inte på det. Har själv upplevt den ett par gånger. Men nu är läget som det är och sporten mår bäst av det. Det går att göra de här dagarna i Sandviken till en fest också. Om vi alla hjälps åt så går det. Så ta chansen och åk till Sandviken och upplev bandy på högsta nivå. Ni vet väl vad vi brukar säga här i trakten: Ensam är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara….

Thomas Forsberg

Dokument: Från 0-0 till 22-2

, ,

DOKUMENT Har du beskådat en match i bandyns högsta serie sluta 0-0? Förmodligen inte. Att en bandymatch slutar mållöst är ovanligt – ja, rentav mycket ovanligt.

Om du sett en sådan match bor du kanske i Vänersborg?
Där spelades nämligen den 20 januari 2006 den senaste matchen som var mållös mellan Vänersborg och Sandviken.

På grund av vädret tvingades man dela upp matchen i tre perioder. Men inget av lagen lyckades alltså göra något mål.
Letar vi bakåt i tiden får vi gå ända till februari 1991 för att hitta en match utan mål.
Då i seriens sista omgång slutade faktiskt två matcher 0-0.

Sedan allsvenskan startade 1930 har endast 45 seriematcher varit mållösa. Notera då att knappt 12 000 matcher spelats sedan under 86 år.
1946 var till och med finalen på Stockholms stadion mållös, men returen vann Sandviken med 5-3 över VSK inför en publik på 20 598 personer.

Bandyn har utvecklats på många sätt. På 30-talet var snittet fem mål per match, alltså som exempel, 3-2.
Idag, 86 år senare, är det vanligt att matchen slutar exempelvis 6-3. Målsnittet har höjts till nio mål per match. Utvecklat material, bättre is men framförallt bättre tränade bandyspelare gör dagens bandy mer målrik.

Den match där det gjorts allra flest mål är mötet Sandviken-KVBS i november 2009.
En match med resultatet: 22-2, totalt 24 mål i samma match. Katrineholmslaget gjorde en bedrövlig säsong och släppte in 249 mål på 26 matcher.

De 22 målen gör att SAIK även har rekordet i antal gjorda mål (22) under en match och även största målskillnad, plus 20.
På bortais har Boltic målrekordet med 18 gjorda mål i elitseriens sista omgång mot IFK Vänersborg, 1-18, 1995.

Värt att nämna är även bataljen Broberg-Hammarby, 12 december 2001, som slutade 10-10. Inget annat lag som gjort 10 mål på hemmaplan har tappat poäng. Nio mål räckte inte heller för hemmaseger då Bollnäs mötte Sandviken 1987 och förlorade med 9-10 och då Motala föll mot Sandviken med 9-11 i januari 2008.

Under de första 30 åren av allsvenskan spelades inte mer än som mest sju matcher under en säsong och så final för de två bästa lagen. Självklart blev det därför inte så många mål. 1940 lyckades Västanfors bara göra 2 mål på 5 matcher, samtidigt som man släppte in 31 mål.

Säsongen 2007/08 gjorde Sandviken imponerande 226 mål på 26 matcher, det gör ett snitt på 8,6 mål per match.
Bra försvar och målvakt fanns i Karlstad-Göta 1937 som i en grundserie med endast tre matcher inte släppte in något mål. Året efter spelade Slottsbron fem matcher med en målskillnad på 12-1.

Svante Nyberg

* Denna text publicerades ursprungligen 2016.

Bladh: Höstrusk är inte så illa, va?

,

KRÖNIKA Sommarens värmande strålar har lämnat oss.
Själv fryser jag lite mer nu, men det går ju att ordna i understundom höstrusk. Den svenska hösten, ja. Med alla dess löv som gulnar, blir röda och så småningom bruna i sin färg.
Ett vackert skådespel.

Samtidigt är årstiden ett tecken om att seriepremiären inte är långt borta i elitserien.
Som jag längtar och jag gör det med stor tillförsikt att vi får den bästa elitserien på länge.

Hört den förut?
Adjektivet ”bästa” om just kommande elitserieårgångar har vi sett fler än en gång senaste åren.

Men det är ett relativt begrepp: bästa som att de bästa bandyspelarna spelar i Sverige och i elitserien? Bästa för att lag som Frillesås BK är med — en milstolpe i klubbens historia.
Jag ser fram emot att besöka Sjöaremossen i vinter.

Jag vet att vi i vart fall kommer få se många och härliga duster på isen när elitserien väl startar, ack så efterlängtad av mig och förmodligen du som läser detta.

Kommer Villa ta första SM-guldet någonsin denna säsong efter två stjärnvärvningarna i form av Johan Löfstedt samt Joakim Andersson?

Klarar sig charmiga Frillesås kvar i elitserien när säsongen är till ända?
Hur går det för anrika Falu BS?

Det finns många frågor. Frågor som kommer besvaras denna säsong.
Höstrusk är inte så illa, va?

Mattias Bladh

Forsberg: Jansson —finalens kung

, ,

KRÖNIKA Västerås fick revansch för förra årets finalförlust i Svenska Cupen. Man besegrade SAIK i finalen med 4-1 och var sett över dom 60 minuterna det klart bättre och piggare laget.

Västerås har under turneringen gått runt på mycket folk vilket också visade sig vara ett vinnande koncept. SAIK saknade både Airisniemi (avstängd) och Hannes Edlund i finalen och det innebar kort om folk att byta med. Det går inte mot en väloljad VSK-maskin.

Stort grattis till de grönvita för en stark turnering rakt igenom!

Söndagen började först med semifinalerna och den första, Villa-VSK, har under dagen hyllats som den bästa bandyunderhållningen på länge. Själv underhöll jag mig med en bilfärd in till köpcentrum för shopping. Inte fullt lika underhållande men nödvändigt. Men i Wifi-områden på köpcentrumet så kunde jag ändå följa matchen via Elitrapport. Och bara att läsa om växlande ledningar hit och dit, gjorde ju att man förstod vilken bandymatch det måste ha varit.

Det blev så pass dramatiskt att matchen fick avgöras via förlängning och som så många gånger förr, så fällde en hörna avgörandet. Måns Engström, ny från TB fick äran att skjuta in målet som tog VSK till sin andra raka final.

Kan tänka mig att det var snopna miner hos både Villa-spelare, ledare och supportrar. Efter tre fantastiska uppvisningar i gruppspelet hade man nog laddat för en hel dag i arenan. Men så blev det inte och än en gång så faller Villa tungt.

Tror nog inte att det spökar till det inför fortsättningen men det är klart att man hade nog sett en helt annan bild framför sig när man startade i fredags. Nu får man ladda om till Sandviken om två veckor och jag tror att man kommer gå långt där.

I den andra semifinalen så var det SAIK och Hammarby som gjorde upp. Och även här fick jag lita på fritt Wifi i köpcentrumets hets. Bland leksaker, sportartiklar, byxor och skor gick jag med telefonen och följde matchen. Hände väl så där lagom mycket under första halvlek, 1-1 och några par nya skor åt ena grabben. Men i andra drog det loss och det gick undan.

Jag kikade på telefonen vid ett tillfälle och då hade Erik Säfström gett SAIK ledningen. Gott så. Passade på att tugga i mig en tallrik IKEA kyckling med pommes och beasås. Mycket god. Tog en kopp kaffe och öppnade telefonen.

Se där ja. 4-1 till SAIK. Smakade lika gott som en pommes dippat i bea det… Hammarby kom inte närmare än en sen reducering.

Tyvärr för SAIK:s del så orsakade den unge ytterhalven, Albin Airisniemi,  ett matchstraff alldeles i slutet av matchen och avstängd i finalen. Jag såg ju inte situationen men enligt rapporterna så gick väl meningarna isär om det var rätt att ge Albin matchstraff. Men så är det ju alltid. Dömt är dömt och att försöka ändra på det är fördömt.

Final igen då mellan det två stora i svensk bandy. Och för andra året i rad dessutom. Förra årets final var spelmässigt och målmässigt SAIK:s hela vägen. Lika stort övertag blev det i år. Fast åt det andra hållet.
Väl hemma från shoppingrundan beslöt jag mig för att inhandla matchen via bandyplay för att avnjuta en bra final. För min del så kan jag väl säga att Kycklingfilén med pommes på IKEA var mer värd pengarna än den här finalen.

Jag har sett rätt så många bandymatcher genom åren och är det något jag lärt mig se så är det åt vart det lutar i matcher.
Här luktade det VSK redan från första avslag i matchen. Man såg rappare och hetare ut från start.

Och sedan så har man ju en viss herr Jansson. När Simon Jansson är på spelhumör, vilket han är rätt ofta, är det en av bandyvärldens svåraste spelare att få stopp på. Tillsammans med Martin Landström ordnade han en ledning som lade grunden för hela matchutvecklingen. Landström som nu har fått det där obligatoriska första ”känna-se och lära” året i VSK i benen verkar gå en fin säsong till mötes och tillsammans med Jansson kommer man att kliva mellan många försvar i vinter och producera poäng.

Och försvarsmässigt så lyckades man avvärja SAIK försök till attacker. Attacker som var mer av ensamkaraktär och det är inget man vinner matcher mot Västerås på. Berlin tände SAIK:s hopp med hörnreducering. Men det släckte Simon Jansson i matchens sista minut. Och sett till matchbilden så var det rätt så solklart att det skulle vara just han som satte punkt. Finalens kung.

Den första titeln är då utdelad för säsongen. Mesta Mästarna tar hem den. Har dom sänt ut en signal till det övriga topplagen om att man anmäler sitt intresse om att slåss om den där titeln i mars också? Ja, kanske. Man har i alla fall imponerat den här helgen. Har en spännande trupp med spets i nämnda Jansson och Landström. Tillskotten från TB är också intressanta.

Robin Andersson tror jag har alla möjligheter att bli en vass målskytt även i grönvita tröjan. 5 mål skvallrar om det. Sen har man som alltid ett starkt försvar. Ja, jag tror absolut att VSK kommer att vara med i år. Kanske inte som de stora favoriterna men det passar nog dom bra. Att smyga under radarn.

För SAIK:s del så blev den tunna spelartruppen fallet i finalen. Det höll kapten Berlin med om i en intervju efteråt. Även om SAIK:s lag ibland beskrivs som en maskin som aldrig tröttnar, så finns det en gräns ändå. Tror att man ändå är rätt nöjda med helgen när man nu åker hem och man har kvitto på att man håller absoluta toppklassen.

Nu siktar man in sig på att som första lag sedan Dynamo Moskva 2007, försvara sin World Cup titel. Det kommer att krävas en del för att göra det. Det är många om budet och alla vill ju slå en titelförsvarare. Men det vet SAIK och jag tror att man har goda möjligheter till att göra det. Men lätt, blir det inte.

En del spelarutnämningar gjordes också efter cupen. Bäste målvakt blev Henrik Kjellsson i VSK. Kan bli en obehaglig överraskning för andra lag i år. Man kan ju tro att axla Bergwalls handskar ska göra honom darrig. Inget man såg av i den här cupen i alla fall.

Bäste försvarare blev Erik Säfström i SAIK. Inte mycket att orda om. Säfström är en fantastisk bandyspelare som kommer att bli ännu bättre i år i SAIK än förra.

Bäste mittfältare, Simon Jansson. Ja, spelar man som han gjorde i finalen så är det väl svårt att sätta upp sig mot det, va?

Martin Landström blev bäste anfallare. Inget fel i det heller. Som jag skrev längre upp bland raderna så tror jag att han kommer att utvecklas väldigt mycket i år och kommer bli en viktig pusselbit i VSK:s offensiva spel.

Nu får vi längta tills torsdag 11 oktober. Då drar World Cup i gång. Ska bli otroligt roligt att få uppleva toppbandy i fyra dagar. Jag kommer naturligtvis finnas på plats. Ska faktiskt få chansen att prova på att vara tv-kommentator igen. Gjorde det förra året och det var riktigt roligt.

Kan väl redan nu tipsa om Hammarby-Akilles klockan 22.30 på torsdag kväll. Då kan ni göra mig sällskap framför tv/dataskärmen. Snälla gör det. Har en känsla av att jag inte har speciellt många i arenan som sällskap då nämligen…
Tack så länge så hörs vi närmare World Cup.

Thomas Forsberg