Så gick det i helgens träningsmatcher: ”Siffrorna är lite missvisande”

, , , ,

Flertalet träningsmatcher spelades i helgen med elitserielag inblandat.
Häng på Bandyfeber för en sammanställning.

Sirius var i farten två gånger om i helgen. På fredagen spelade laget 5–5 (2–4) mot SAIK i Relitahallen.

SAIK hade dock ledningen med 4–2 i halvtid. Men sista 45 blev en helt annan historia då Sirius åt sig ikapp till 4–4 i minut 62.

— Tycker vi visar bra moral som vänder 1–4 i paus till 5–5, säger Sirius tvåmålsskytt Ted Bergström.

Ja, båda lagen gjorde fem mål vardera i slutändan. För fler mål än Daniel Berlins 5–5-kvittering med drygt en kvart kvar att spela blev det inte.

Ted Bergström var främst nöjd med spelet efter halvtidsvilan.

— Väldigt rörig första halvlek. Men vi styrde upp det i paus och gjorde en riktigt stark andra halvlek. Märks att vi börjar få till vårt eget spel mer och mer för varje vecka som går.

I SAIK var Victor Berling sammantaget belåten med insatsen.

— Jag tycker vi gjorde en bra första halvlek där vi hade bra tryck i anfallen och en bra defensiv. Sedan i andra fick vi spela med två man mindre ett tag och kom inte riktigt in i samma spel som i första. Men överlag en godkänd match, säger han.

Målskyttar, Sirius: Ted Bergström 2, David Thorén, Samuel Heeger, Teemu Määttä.
SAIK: Daniel Berlin 2, Niklas Holopainen 2, Linus Forslund.

***

Målrikt värre. Ja, så kan Sirius 6–10-förlust borta mot VSK beskrivas.

Ted Bergström gav visserligen gästerna ledningen på hörna — men sen tog VSK kommandot och släppte aldrig taget.

— Det var väl ingen superinsats av oss, framförallt inte defensivt. Man vill aldrig släppa in tio mål, trots att det är träningsmatch, säger Sirius Ted Haraldsson.

— Däremot så tycker jag att siffrorna är lite missvisande. Vi förtjänade en ledning i första och de var bättre än oss i andra.

4–2 till VSK i halvtid blev till slut en tvåsiffrig seger för grönvitt.
Notervärt är att Robin Andersson svarade för hela fem mål.

— Det känns helt okej. Vi gjorde vissa saker vi bestämt jättebra och sen finns det såklart saker att förbättra, säger VSK-målvakten Henrik Kjellsson.

— Det märktes att det var länge sen vi spelade match så vi får vara nöjda ändå. Vi gillar att vinna och det är viktigt att träna på att vinna också, så det gjorde vi bra.

Målskyttar, VSK: Robin Andersson 5, Tobias Holmberg 2, Jesper Jonsson, Oscar Gröhn, Daniel Johansson.
Sirius: Jimi Heinonen, Matteus Liw, Kalle Mårtensson, Ted Haraldsson, Ted Bergström, Samuel Heeger.

***

Frillesås segrade mot Nässjö på lördagen. Mötet i Åby Isstadion slutade 5–2 (3–0).

— Jag tycker vi gör en stabil insats och får träna på mycket på det spelet vi har tänkt spela i vinter, säger Frillesås Fredrik Brandin, som gjorde ett av målen.

Frillesås hade 3–0 i halvtid. En ledning laget aldrig släppte.
Elias Modin stängde definitivt matchen med sitt 5–2-mål i 83:e minuten.

— Känns som vi tagit några kliv till i år, så det blir kul och se vart vi hamnar när vi summerar säsongen senare i vår, säger Brandin.

Målskyttar, Nässjö: Albin Franzén, Linus Jönsson.
Frillesås: Sergey Pochkunov 2, Jesper Henriksson, Fredrik Brandin, Elias Modin.

Vetlanda och Broberg segrade: ”Kom igång bättre i andra”

, ,

På tisdagen spelades två matcher med elitserielag inblandade. Häng med Bandyfeber för en kort sammanfattning.

Broberg tog sig an SAIK i Helsingehus Arena i Söderhamn. Och det var hemmalaget som knep segern med 4–3 (0–1).
Fritiof Hagberg svarade för ett av målen och var efteråt nöjd med att laget lyckades vända på underläget sista 45.

— Jo, men det var okej. Vi var lite trötta i ben och huvud. Men kom igång bättre i andra halvlek och det är bra av oss och vrida tillbaka och vinna i andra, säger han.

SAIK missade å sin sida en straff på slutet vilket hade inneburit kvittering.

— Kul att spela match. Det var väl ringrostigt genom hela matchen egentligen, släpper in några ”trökiga” mål. Vi gör också några fina mål, säger SAIK:s tvåmålsskytt Hannes Edlund.

— Men för att vara tredje gången på stor is och första matchen med nya killar på lite nya positioner, så får vi ändå vara nöjda och ta med oss alla bra saker till fredagens match mot Sirius.

Brobergs målskyttar: Jaakko Hyvönen, Martin Söderberg, Fritiof Hagberg, Adam Wijk.
SAIK: Hannes Edlund 2, Dennis Henriksen.

***

Vetlanda fick slita för att vinna första träningsmatchen i mötet med Nässjö. Segersiffrorna skrevs till 6–5 (2–3) efter bland annat fyra mål av hemvändaren Joakim Andersson.

— Insatsen var verkligen hur en första match ser ut. Vi hade otroligt svårt att hitta tajming och samarbete i första halvlek. I andra halvlek höjer vi oss lite och gör fler grejer som vi kom överens om innan matchen, säger VBK:s Pontus Vilén.

Nässjö hade överraskande ledningen med 3–2 i halvtid. Men Vetlanda spelade upp sig sista 45. Hemvändande Joakim Andersson, som öst in mål för Villa de två senaste säsongerna, visade vägen målmässigt med sina fyra mål.

Filip Bringe satte segermålet på hörna i 81:a minuten.

Målskyttar, VBK: Joakim Andersson 4, Patrik Johansson, Filip Bringe.
Nässjö: Linus Jönsson 3, Pontus Nordström, Patrik Gustafsson Thulin.

Bandyns historia, del 10: 1990-talet — när VSK blev Mesta mästarna

, , , ,

En publikfriande bandy, profiler, ryska importer och en stor taktisk utveckling av bandyn. Och ett VSK, som hade ett stort årtionde. Vi talar förstås om svensk bandy under 1990-talet.

1990-talets bandy är det många som minns tillbaka på med något nostalgiskt i blicken.
Nostalgi och bandy har, som bekant, alltid haft många beröringspunkter med varandra.
Och 90-talet är ju inte så himla långt bort på näthinnan i minnenas korridorer.

”Var mycket mer profiler på 90-talet” eller ”mer publik och drag på läktarna” är ett par citat som man ibland kan höra idag.
Och så vidare.

Årtionden överlappar varandra och förändringar sker så klart gradvis över tid.
Kort sagt: 1989 års allsvenska säsong (då högsta serien) kanske inte skiljde sig jättemycket åt rent spelmässigt i jämförelse med 1990 års säsong.
Om vi talar utvecklingen av spelet som sådant.

Men med det sagt, så kan vi hävda att svensk bandy i senare delen av 1980-talet och i början av 1990-talet hade fler rollspelare än år 2020.

Begreppet rollspelare är inte helt lätt att semantiskt bryta ned men har varit vanligt förekommande i ishockeyn (mestadels i NHL och där under beskrivningen ”role player”) och innebär en spelartyp som är specialiserad på något.
En spelare vars repertoar är smal; döda utvisningar, bra i numerärt överläge, fysiskt stark…
Användbara, ofta underskattade, spelare i en given situation inom ishockeyn.

Applicerar vi det på bandyn och 1990-talets inledande år hade nog bandylagen i allsvenskan, överlag, fler rollspelare i sina trupper jämfört med idag.

— Man hade nog råd med fler rollspelare, fanns fler som i stort sett bara hade defensiva uppgifter. Skillnaden var större, säger förre SAIK-spelaren, tränaren och förbundskaptenen Anders Jakobsson.

Att det också var ”fulare” spel under 1990-talet är det fler än en som kan skriva under på.
Vilket kan bero på att bandyn var mer öppen och frejdig. Försvararna ställdes ibland inför hopplöst svåra dueller.

Bollnäsikonen Andreas Westh, som lade skridskorna på hyllan efter förra säsongen, var en av dem som fick uppleva detta.

— Fulare var det. Eftersom det var öppnare spel så var det ju svårare att komma närmare, så då blev det kanske andra saker än nu.

Anders Jakobsson är också inne på samma linje att det mer öppna spelet skapade mer fula tilltag än i dagens bandy där lagen agerar mer kollektivt överlag

— Stämmer nog bra, utvisningarna var heller inte lika avgörande då. Spelet var hårdare, gäller väl även fotboll och hockey till exempel.

Jakobsson tycker sammantaget att 90-talsbandyn skiljer sig på flera andra punkter kontra dagens elitbandy.

— Farten är den största skillnaden. Pratades mer taktik då. Styrspelet i defensiven startade högre upp. Spelet i luften var mer strukturerat.

Sportsligt hade anrika Västerås SK ett enastående 1990-tal.
Åtta SM-finaler varav sex guld talar sitt tydliga språk.
De stora framgångarna började 1989 och när det var dags att byta decennium blev det således mycket grönvitt när Sveriges bästa bandylag skulle koras.

VSK

Foto: Gunnar Heinemann. Jubel i VSK efter SM-guldet 1989 på Söderstadion.

Stefan ”Lillis Jonsson, Johan Olsson, Ted Andersson, Anders ”Änsen” Carlsson, Hans Elis Johansson, Pelle Fosshaug, Michael Carlsson — bara några av alla de spelarprofiler i VSK, som gjorde stort avtryck under 1990-talet.
Vi kan också lägga till Ola Johansson och Ola Fredricson.
På tränarsidan kan vi inte undgå att heller nämna skarpa tränarhjärnor som Leif Klingborg, Ola Johansson och Sören Boström.
Av utrymmesskäl får vi nöja oss där, även om vi skulle kunna fortsätta rada upp namn.

Dåvarande managern Björn-Olle Forsberg ska tillskrivas en stor del i att VSK lyckades locka en del av nyss nämnda spelare med flera utifrån till klubben.

Björn-Olle Forsberg själv hade flyttat hem till Västerås som spelare efter en guldkantad avslutning med Boltic säsongen 1979/80. Men på grund av en korsbandsskada tvingades han emellertid avsluta spelarkarriären 1982.

Men Björn-Olle hade inga planer på att kasta in handduken och överge bandyn eller sitt kära VSK.
Detta i en tid när klubben var illa ute, både sportsligt och ekonomiskt.
Sagt och gjort; Björn-Olle ringde dåvarande ordföranden Börje Lundh och erbjöd sina tjänster att ta hand om seniorverksamheten.
Lundh nappade på idén vilket han inte lär han ångrat.

Efter ett 1980-tal som dominerats stort av Boltic var det stor guldtörst i VSK.
Det ligger liksom i klubbens DNA.
Hoppet om ett nytt SM-guld infriades till slut 1989 när VSK besegrade småländska Vetlanda med 7–3 på Söderstadion i Stockholm. Ett Söderstadion som, skulle det visa sig, var finalarena för allra sista gången efter att ha varit värd för bandyfinalerna sedan 1967.

VSK, Västerås, VSK, SM-guld, 1989

VSK avslutade 1980-talet med en klar seger över Vetlanda. Många fler guld och finaler skulle det bli på 1990-talet.

I finalen blev storstjärnan och legendaren Ola Johansson målskytt i vad som var — tro det eller ej — hans då nionde (!) raka final. Tidigare hade Ola Johansson firat stora triumfer med 80-talsgiganten Boltic.

VSK var åter nummer ett i landet och när klockan klämtade för 1990 var det åter dags för grönvitt att lyfta SM-bucklan. Detta via 6–3 mot Sandviken — på Rocklunda IP (!) i Västerås…

VSK

Foto: Gunnar Heinemann. Planinvasion på Rocklunda 1990 när VSK säkrade andra raka guldet.

Jo, i och med att ny finalarena ännu inte var spikat fick Rocklunda förtroendet.
Matchen spelades under vanvettiga förutsättningar för bandy då kvicksilvret visade på omkring 17 plusgrader i skuggan och 23 i solen.

VSK bemästrade de svåra förhållandena bäst. Notervärt är att den numera klassiska traditionen med ballongutsläpp och nationalsång inför finalen startade detta år.

1991 fick VSK se sig besegrat av Vetlanda. Mötet slutade 2–4. Ett Vetlanda som även försvarade titeln 1992 mot Boltic (4–3).
Båda gångerna på Studenternas IP i Uppsala.

Ja, för nu cementererades ”Studan” som ny finalarena för bandyfinalerna. Där skulle arrangemanget komma att hållas obrutet fram till 2013 när Friends arena bröt sviten.
Att valet föll på Uppsala 1991 och framåt var inte självklart.
Från förbundshåll var klassiska Stockholms stadion huvudspåret och den tanken släpptes inte i första taget.
Studenternas IP förblev dock en uppskattad finalarena inom några säsonger.

Återgår vi till det sportsliga så var VSK åter Sveriges främsta bandylag 1993 och 1994.
1993 vann VSK mot Boltic i finalen med 5–4. Det krävdes dock en nervkittlande sudden death för att fälla avgörandet.
Legendaren Ola Johansson fick ett minst sagt värdigt avslut på spelarkarriären när han stod för förarbetet till Pelle Fosshaugs avgörande volleymål.

VSK, Hasse Johansson, Ola Johansson

Foto: Gunnar Heinemann. Ola Johansson och brorsan Hasse Johansson tar emot supportrarnas hyllningar efter guldet 1993.

1994 års SM-final mellan VSK och toppkonkurrenten Vetlanda slutade med grönvitts trettonde SM-tecken i föreningens historia.
Det innebar att VSK kunde titulera sig ”Mesta mästarna” då triumfen innebar att man gick förbi IFK Uppsala i antal SM-guld.

VSK missade SM-finalen 1995 — Boltic vann detta år efter 2–1 mot Vetlanda — men skulle vara ena parten därefter vid samtliga återstående finaler under årtiondet.

Boltic, 1995

Foto: Nya Wermlands-Tidningen. Ett ekonomiskt blödande Boltic stack emellan och vann SM-guldet 1995.

1996 års uppgörelse mot guldsuktande SAIK, som å sin sida var på väg att få ihop ett ytterst starkt lag, slutade hela 7–3 till VSK.
Finalen drog storpublik. 17 211 åskådare var på plats för att bevittna två av svensk bandys riktiga klassiker till lag.

Foto: Gunnar Heinemann. 1996.

Foto: Gunnar Heinemann. VSK-legendaren Anders ”Änsen” Carlsson i fokus efter 1996 års SM-guld. I finalen slogs SAIK tillbaka med 7–3.

Lagen skulle komma att mötas även 1997 och 1998. 1997 fick VSK dock kapitulera efter en riktig rysare inför 17 488 åskådare — en putsning av rekordet året innan. Trots en storspelande Hasse Johansson, fyra mål i finalen och ett stolpskott från kvittering i slutminuterna, föll grönvitt med 4–5.
En final som innebar att SAIK bröt en 51 år lång väntan på nytt SM-guld.

SAIK

Foto: Gefle Dagblad/Arbetarbladet. Stefan ”Pumpen” Andersson, en av många klasspelare i SAIK på 90-talet. 1997 vann klubben SM-guld på nytt — efter 51 års väntan.

Vid 1998 års SM-final var förväntningarna högt ställda på en sevärd final mellan två lag som drev den spelmässiga utvecklingen inom svensk bandy. 18 027 åskådare fick se VSK avgå med en 6–4-vinst. Nyförvärvet och storstjärnan Ola Fredricson (kom från Boltic) svarade för två av målen, samma notering tillkom från Michael Carlssons klubba

1999 stod inte SAIK för motståndet när VSK var i sin fjärde raka SM-final. I stället hade Falu BS, med två ryska spelare i Sergej Obuchov och Valerij Gratjev, tagit sig hela vägen till Studenternas inför imponerande 19 122 personer — nytt putsat publikrekord.
Ingen klang- och jubelföreställning ur ett neutralt åskådareperspektiv men vad brydde sig VSK om det?
Seger med 3–2 och klubbens femtonde SM-guld var i hamn.

Det blev trängre och trängre i VSK:s prisskåp när 1990-talet led mot sitt slut.
VSK var decenniets klart främsta lag sett över hela årtiondet.

En av svensk bandys riktigt stora, Ola Fredricson, sätter kanske orden bäst när han ger sig på en förklaring till varför VSK var så pass framgångsrikt:

— Bra spelare och träningar. Stenhårt varje gång, bra coach i Sören Boström och viljan att hela tiden vinna. Det var hård konkurrens om platserna. Alla älskade att spela SM-final och stå som vinnare efter och äga banketten.

Men Vetlanda var allt annat än lätta att tas med under första halvan av 1990-talet. Mötena mot VSK blev oftast jämna och tuffa tillställningar.

VBK:s generationsväxling efter finalförlusten 1989 innebar en ganska stor spelaromsättning. Bland annat lade Kenth Hultqvist och Stefan Karlsson skridskorna på hyllan följt av Dag Klingborg året därpå. Efter säsongen 1989/90 flyttade också skyttekungen Patrik ”Putte” Johansson till Selånger.
Likväl var värvningarna av Patrick ”Palle” Sandell (Motala), Thomas Liw (Edsbyn) och Stefan Gustafson (Nässjö) precis vad laget behövde.
Och givetvis var Pelle Lennartsson — fyra mål i SM-finalen 1991 — och Jonas Claessons inflytande stort.

Vetlandas två guld under 1990-talet, 1991 samt 1992, kunde varit fler (och då har vi ens nämnt 12–1-krossen mot Jenisej i finalen av Europacupen 1991):
Vid 1994 års SM-finalförlust mot VSK (2–5) hade VBK ledningen med 1–0 i halvtid och gick upp till 2–0 i andra akten. Men slog kanske av på takten för tidigt.

Foto: Åke Nilsson. Fruktade skyttekungen Jonas Claesson jublar efter att ha ”målat” i SM-finalen mot Boltic 1992. VBK var framgångsrika under första halvan av decenniet.

Målsnåla finalen 1995 slutade med en snöplig 1–2-förlust mot ett ekonomiskt krisande Boltic. Trots flera kanonlägen var stjärnmålvakten Mikael Forsell i ursinnig form i Karlstadgängets mål.
Var Pål Hansen offside när han avgjorde matchen på slutet?
Ja, vi låter det vara osagt men det är fler än en från Småland som hävdar det…

Hursomhelst, för VBK tog mycket av det roliga slut efter Boltic-förlusten.
Ekonomiska krisen under tidigt 1990-tal drabbade sponsorer hårt och nu drogs det i nödbromsen. Bland annat tvingades företaget Sapa på orten varsla folk för första gången.
Efter säsongen 1998/99 åkte VBK ur högsta serien och även om man relativt snabbt var tillbaka i allsvenskan var det under andra förutsättningar.

Med allt det sagt, så fick VBK fram en högst blomstrande ungdomsverksamhet under 1990-talet. Klubben vann sitt första SM-guld i ungdomssammanhang 1995 och har sedan dess varit en maktfaktor på pojk- och juniorsidan med imponerande 17 guld till dags dato.

Pratar vi VBK, så måste vi också väga in SAIK. Sandviken blev under senare delen av 1990-talet en tuff nöt att knäcka för VSK och för den delen alla lag.
Efter 51 års väntan i bandytokiga Sandviken fick ”Stålmännen” alltså vinna SM-guld på nytt 1997 när VSK knäcktes med 5–4.

Generationsväxlingen i SAIK hade varit ganska smärtfri när spelare som Anders Jakobsson, Kjell Olsson, Ola Grönberg, Per-Ola Grönberg och Stefan Åsbrink väl avslutat spelkarriären.
Magnus Muhrén, Niklas Spångberg, Stefan ”Pumpen” Andersson, Patrik Södergren, Daniel ”Zeke” Eriksson — ett urval av klasspelare i SAIK, som satte skräck hos motståndarna i slutet av 90-talet och framåt.

Ett gäng fullt av vinnarskallar. Något som inte annat framkom under laget träningspass under den här tiden. Flera spelare har nämligen vittnat om att de kunde vara brutala.

— Träningarna i SAIK kom som en chock för mig första tiden. Det var rejäla tag och några som rök ihop varje träning, säger Henrik Hagberg, som kom till klubben från IFK Motala 1998.

— Utvecklande miljö men även ganska tuff för många. Det var antingen nåt man gillade och då blev man kvar. Om inte flyttade man nån annanstans.

Sammanfattningsvis så bjöd 1990-talet på en attraktiv bandy med VSK och SAIK som drivande i den spelmässiga utvecklingen under senare delen av årtiondet. Taktiskt sett så hände det mycket under denna period med flertalet vassa tränare inom bandyn. Lägg därtill spelare som Magnus Muhrén, Ola Fredricson, Jonas Claesson, Stefan ”Lillis” Jonsson, Göran Rosendahl och Per Fosshaug, som lyfte sporten en nivå ytterligare.

Det skadade knappast heller att inslagen av alla ryska spelare i svensk bandy höjde kvaliteten och intresset ytterligare. I mitten av 90-talet lirade ett 50-tal ryska spelare i Sverige. I bräschen gick Andrej Pajskin (IFK Vänersborg) redan 1988.

På tal om intresse så var Hammarbys återkomst i bandyns finrum 1995 välkommet. Det skapade ett hausse kring bandyn i Stockholm och sporten som helhet gynnades av Hammarbys ”pånyttfödelse”. Inte blev det sämre när ”Bajen” värvade klasspelare som Jonas Holgersson, Andreas Westman och Mikael Larsson från VSK och Patrik Sandell från Motala.
Och icke att förglömma, förstås, skyttekungen Jonas Claesson från Vetlanda.

Jonas Claesson, Hammarby, Kenneth Kvist

Foto: Hans Fridén. Hammarbys återkomst i bandyns finrum 1995 och sedermera storsatsning lyfte svensk bandy. Här ses storstjärnan Jonas Claesson lyfta armen i vädret efter ett av sina otaliga mål i den grönvita dressen.

Från återkomsten i högsta serien dröjde det bara fem år innan klubben var i SM-final.
Det skulle komma att bli betydligt mer av den varan under 2000-talet.

Mattias Bladh

SAIK tackar ja till spel i World cup: ”Nyttigt för laget”

,

Två svenska elitserieklubbar har nu tackat ja till medverkan i World Cup som i år spelas i Ryssland för första gången.

Turneringen startade i Ljusdal som en dygnet-runt-turnering 1974 och har spelats de senaste 11 åren i Göransson Arena i Sandviken. SAIK Bandy tackade ja till inbjudan på onsdagen, sedan tidigare har AIK Bandy gjort tummen upp för spel.

Arrangören har hoppats att de svenska semifinallagen från slutspelet i våras skall komma, men det verkar inte bli så. Bollnäs som vann World Cup förra året väljer att inte försöka försvara titeln och Edsbyn säger sig vara osäker.

World Cup avgörs 17-20 december i Krasnoyarsk som är hemort för ryska storlaget Jenisej. Avgörande för turneringen kommer naturligtvis att vara hur den pågående pandemin utvecklas och vilka restriktioner som kommer att gälla i december. Men de ekonomiska förutsättningarna har också stor betydelse och ryska arrangören har nu erbjudit de svenska klubbarna en mycket fördelaktig ekonomi.

Så här säger Rafi Markarian, klubbchef i SAIK Bandy:

— Som tidigare arrangör vill vi såklart delta. Men vi arbetar hårt för att ha en sund ekonomi och kan inte ta på oss stora kostnader. Men när ryssarna kom med de förmånliga förutsättningarna tackade vi ja. Det är nyttigt för laget med flera unga oerfarna spelare att få utvecklas i den här miljön

— Majoriteten av lagen blir ryska, på samma sätt som det varit med svenska lag när World Cup spelats i Sverige. Men det återstår att se vilka de övriga fyra svenska lagen blir som antar utmaningen.

Kjell Anderstedt

Gustafsson blir kvar som ordförande — Kärrbrink invald i styrelsen

Ordförandestriden är över inom Svenska bandyförbundet. Per-Anders Gustafsson får förnyat förtroende på posten — och Jesper Kärrbrink blir vice ordförande.

Det har minst sagt varit konfliktfyllt i bandy-Sverige de senaste veckorna med två delade läger: ge fortsatt förtroende till sittande ordföranden Per-Anders ”Nöne” Gustafsson eller låta valberedningens nominering från i somras, Jesper Kärrbrink, ta över ordförandeklubban.

På lördagen hölls så Svenska bandyförbundets årsmöte i Uppsala och det tänkta dramat uteblev helt.
Omstridde Per-Anders Gustafsson fick förnyat förtroende och utmanaren Jesper Kärrbrink valdes in i förbundsstyrelsen som vice ordförande.

Att det hela föll väl ut berodde på att Per-Anders Gustafsson och Jesper Kärrbrink, några timmar innan mötet, hade en informationsträff där de presenterade vägen framåt för svensk bandy. De båda kommer dela upp ansvarsområden mellan sig framöver.

— Det är viktigt att visa att vi menar allvar med samarbetet som vi presenterat idag och att vi jobbar med vår utvecklingsplan och ett strategiskt arbete framöver, säger Per-Anders Gustafsson till svenskbandy.se.

Förra ordföranden Stig Bertilsson, som gör en återkomst i svensk bandy och tar en plats i valberedningen, gladdes över att en infekterad strid verkar ha blossat över.

— Lösningen med Per-Anders Gustafsson och Jesper Kärrbrink i samma styrelse ger grund för en enighet inom bandyn, i motsats till hur det blivit om Kärrbrink hamnat utanför, säger han till TTELA.

Jesper Kärrbrink själv tycker att den stundtals hätska debatten den senaste tiden har varit olycklig.

— Vi i styrelsen får ta till oss av det här och se till att det inte uppstår igen. Det viktiga nu är att vi blickar framåt. Långsiktigt är ungdom, dam-flickbandy, anläggningar och naturligtvis ekonomi viktiga frågor. På kortare sikt måste sponsorsidan och SM-finalerna prioriteras. Vi vill dessutom ha en ny generalsekreterare från årsskiftet, en person med mycket energi och gärna med ett förflutet inom idrotten och helst bandyn, säger han och fortsätter:

— Det är viktigt att poängtera att mycket bra sker inom bandyn, det finns en plan och en medvetenhet. Jag hoppas kunna bidra med min erfarenhet och kanske delvis mitt nätverk, mina idéer och mitt ledarskap.

Mattias Bladh

SVENSKA BANDYFÖRBUNDETS STYRELSE 2020/21:

Per-Anders Gustafsson, ordförande (omval 1 år)
Jesper Kärrbrink (nyval 2 år)
Johanna Pettersson (nyval 2 år)
Anne Holopainen (nyval 2 år)
Arne Anderstedt (omval 2 år)
Oscar Chröisty (fyllnadsval 1 år)
Elin Ivarsson (1 år kvar på sitt mandat)
Henrik Nilsson (1 år kvar på sitt mandat)
Tiina Vesala (1 år kvar på sitt mandat)

Elitseriepremiären flyttas fram

Stryk 23 oktober. Den 13 november är nytt datum för elitseriepremiären. Det beslutades på Föreningen Svensk elitbandys (FSE) årsmöte under fredagskvällen.

Det blev inte oväntat ett beslut om att skjuta fram elitseriepremiären efter FSE höll sitt årsmöte i Uppsala på fredagen.
Frågan var bara hur långt framåt i tiden?
Svaret blev 21 dagar senare än det ursprungliga datumet, den 13 november.
Ursprungligen var 23 oktober speldatum för premiären.

På årsmötet beslutades även om att flytta fram Svenska cupen, som avgörs i Lidköping, från 25-27 september till 23-25 oktober.

Hur mycket publik som klubbarna kommer få ta in med anledning av Covid-19-pandemin är fortfarande högst osäkert. Är läget oförändrat vid elitseriepremiären gäller 50 åskådare.

Anderstedt: Lämna sandlådan, ni är vuxna nu!

, ,

KRÖNIKA När man följer den hysteriska och kaosartade utvecklingen just nu i svensk bandys inre katakomber kastas jag direkt tillbaka till mina barnaår hemma i Sandviken. Leken i sandlådan gick för det allra mesta lugnt till, alla hade sina spadar, favoritbilar, traktorer och lastbilar som man oftast lekte med.

Ibland bytte man med varandra för att få litet omväxling i grävandet och transporterandet av grus.
Men ibland tog slitningar och skrik och tandagnisslan över leken.
Någon i gråtande skrik och spadar kastades så långt man kunde.
Men då var jag 4 år gammal.

Men hu så snabbt minnet gav sig till känna när jag läser om samma låga kaos i Svenska Bandyförbundet. Det är ju två personfrågor som vuxit sig rejält stora. Dels huruvida sittande ordföranden Per-Anders ”Nöne” Gustafsson skall få förnyat förtroende på lördag eller om han skall röstas bort och valberedningens utmanare Jesper Kärrbrink ta över klubban. Dels det kaosartade årsmötet i bandyns distrikt Mellan som röstmässigt är det största bandydistriktet.

Efterdyningarna till det årsmötet tar ordet kaos till nya höjder.
Genom fullmakter från flera vilande bandyklubbar, det sägs att de inte haft någon bandyverksamhet på flera decennier, avsattes distriktets ordförande Bo Häggqvist.
Istället valdes Bo Ribers.
Därefter lades distriktets röster för sittande Per-Anders Gustafsson till Svenska Bandyförbundets årsmöte på lördag.

Men nu menar flera klubbar att hela mötet skall ogiltigförklaras då det skulle strida mot demokratiska principer.
Å nu slits det hår på förbundskansliet kan jag tänka.

Juristen Henrik Nilsson har fått i uppdrag att lösa knuten tills på lördag. Men hur det skall lösas verkar ingen veta. När dessutom förbundsjuristen samtidigt anklagas för jäv då han skall ha villkorat sitt fortsatta arbete med att nuvarande ordförande får sitta kvar, då blir allt ännu rörigare och svårare och tiden är minst sagt knapp.

Här skulle behövas en klok medlare som lyfter de inblandades perspektiv till en något högre nivå.

Nåväl. Det som behövs i svensk bandy är inte sådana här hårresande sandlådefasoner.
Jag kan inte personstriderna i detalj så jag avstår från någon värdering av kandidater.

Men det jag kan göra är att enkelt se att bandyn just nu inte vare sig är betjänt av en sån här strid eller har råd med den mitt i all coronaproblematik där mycket av säsongen fortfarande har stora frågetecken. Om dessutom lördagens ordförandeval leder till ytterligare aggressiva bildningar av nya läger så är man illa ute.

Utan att förenkla personfrågornas betydelse så kan jag konstatera att det suttit mången god ordförande för svensk bandy genom åren. Om lägren väljer att lägga ner sina största stridsyxor och besinna sig innan årsmötet så kommer förbundets och bandysveriges arbete fortsättningsvis att gynnas. Det handlar om val av två personer. En sprungen ur bandymyllan och en med bandybakgrund men som mestadels jobbat kommersiellt utanför bandyn.

Bandyn har två olika kandidater. Tror medlemmarna mest på att det vore bra att jobba vidare och lösa problem med nuvarande roder så väljer man ”Nöne” och tror man att konkurrenten kommer in med nya insikter så väljer man motkandidaten.

Jag är övertygad om att bandyn kan gå vidare oavsett vem som blir ordförande. Men det bandyn absolut inte har råd med är ett aggressivt krig på årsmötet som söndrar mer än enar.

Nu behöver bandyn samla krafterna framåt. Lämna sandlådan och ta ansvar för framtiden! Bandyn är för viktig för idrottssverige för att bli marginaliserad och söndrad av ett inbördeskrig.

Kjell Anderstedt

Klart: Inget bandy-VM för Sverige

Svenska herrlandslaget kommer inte att medverka i årets bandy-VM i ryska Irkutsk 3-10 oktober.

Om det blir ett VM överhuvudtaget i sviterna av coronapandemin har ännu inte fastställts av det Internationella bandyförbundet.
Det står ändå klart att Sverige inte kommer att delta.

Svenska bandyförbundet kommer att följa Utrikesdepartementets rekommendationer om avrådan för resor utanför EU fram till 15 november.

Frillesås träningsmatchar mot Villa: ”Riktigt kul att komma ut på stor is”

,

På onsdagen spelar Frillesås första träningsmatchen denna säsong borta mot Villa.
Ett välkommet avbrott i försäsongsträningen på rink.
— Det ska bli riktigt kul att komma ut på stor is och försöka hitta känslan för ytorna som vi faktiskt har i bandy, säger Frillesåsmittfältaren Adrian Emretsson till Bandyfeber.

Det är högst ovissa tider för Frillesås och övriga klubbar i elitserien. Hallänningarnas seriepremiär är borta mot Sandviken 23 oktober, men den rådande pandemin kan komma att sätta stopp för det.
I dagsläget vet vi inte om det blir någon match och om det blir match, så kommer någon publik att kunna se premiären?
Frågor som det väntas ett beslut om i slutet av veckan.

Frillesås Adrian Emretsson har förstås tänkt både en och två gånger kring alla oklarheter inför onsdagens träningsmatch mot Villa i Sparbanken Lidköping arena.
Men det har inte satt några större ”griller i huvudena” hos spelarna, menar Frillesåsmittfältaren.

— Jag skulle säga att det inte påverkar oss spelare så mycket än. Vi har fått instruktioner från styrelsen att vi kör på nästan som vanligt med träningsschemat och med siktet inställt på premiären och skulle det ändras, först då förändras planerna för oss spelare, säger Emretsson.

Och tillägger:

— Men däremot så förstår jag klubbarna i stort att det är ett gissel att försöka sätta en budget för kommande säsong med tanke på att man inte vet när serien ska starta. Om det blir publik eller ej och att sponsorer börjar fundera om det blir spel eller ej. Men jag och vi tränar för att premiären kommer bli av tills dess att något annat blir bestämt.

Bestämt är det i vart fall att det blir match borta mot Villa på onsdagen.
Ett välkommet avbrott för Frillesås, som tränar för fullt på rink.

— Ja, precis. Ska bli riktigt kul att komma ut på stor is och försöka hitta känslan för ytorna som vi faktiskt har i bandy vilket är riktigt svårt att jämföra eller träna på i en rink. Tråkigt såklart att det är tomma läktare, även om det inte brukar vara jätte mycket publik så här på försäsongen så blir det trots allt en annan atmosfär att spela inför publik.

Känslan annars inför säsongen?

— Känslan är bra. Vi har tappat några bra spelare men samtidigt fyllt de hålen i truppen på ett utmärkt sätt med spelare som jag tycker passar väldigt bra in i vår ”goa” grupp. Jag tror vi blir bättre som lag i år än föregående säsong, så det känns bra. Det märks mycket väl att klubben växer in i elitseriekostymen mer och mer och gör ett kanonjobb för att leverera så bra förutsättningar för oss som möjligt för att vi ska kunna prestera.

Emretsson, som nu är inne på sin sjätte säsong i Frillesås, tror att årets elitserie kan bli en mer jämbördig historia. Förra säsongen tog Frillesås elva poäng totalt i seriespelet och lyckades säkra nytt kontrakt via kvalspel.

— Jag har en känsla av att elitserien kan bli jämnare i år under topplagen. Vilket är riktigt roligt. Sen hoppas jag verkligen att coronaskiten lättar mer och mer så publiken kan få komma tillbaka så det blir härliga evenemang och matcher i vinter. Men det är nog bäst att inte hoppas på allt för mycket.

Mattias Bladh

Frillesås välkomsthälsning till ryske anfallaren — bäddar upp med personligt bäddset

,

Under måndagen ansluter Frillesås ryske nyförvärv Sergey Pochkunov till laget.
Klubben hälsar honom välkommen på Instagram — med att bädda hans förmodade säng på ett högst personligt vis.

Att sömn är viktigt råder det nog stor enighet om.
Det är i alla fall något som Frillesås vill understryka.

Inför ryske anfallaren Sergey ”Pocha” Pochkunovs ankomst på måndagen har klubben publicerat en video på Instagram där en säng prepareras för just Pochkunov.

”Pocha” är avbildad på såväl pås- och underlakanet i klubbens matchställ. Och givetvis ett örngott med ryssen i aktion vid ett möte mot Edsbyn i vintras.

View this post on Instagram

Imorgon måndag landar äntligen ryssen @pochkun71 på Frillesås airport..!✈️🇯🇲 Vi bäddar därför upp med ett personligt bäddset för att hälsa honom välkommen tillbaka i huset med havsutsikt, alldeles vid havet..👍🏼🇯🇲 #frillesåsbk #bandyfamiljen #somtarhandomsinaegna P.S vem vill inte ligga med en bandyspelare i Frillesås BK..??😍 Därför kommer det självklart finnas personliga bäddset att köpa på samtliga seniorspelare i truppen! Förutom Fredrik Brandin, vars sambo har hört av sig att hon inte tillåter någon annan att ligga med våran stjärna i laget..😢 (Det har marknadsgruppen fått acceptera och därför inte sytt upp något bäddset på just Brandin…👍🏼) #bättrenattsömn #närensupporter #fårsovanärasinbandyspelare

A post shared by Frillesås Bandy (@frillesasbk) on

37-åringen har ett förflutet i FBK då han värvades till hallänningarna i januari den gångna säsongen.
Det blev succé och nu blir det alltså ett nytt äventyr i Frillesås kommande säsong.

Och han vet redan nu att han inte behöver införskaffa något bäddset i Sverige.
Det har Frillesås redan tagit hand om.

Mattias Bladh