Bandyns historia, del 11: 00-talet och Edsbyns galna guldera

, , , , ,

Edsbyn fick enorma framgångar, Hammarby prenumererade på SM-silver och svensk bandy drömde stort. 00-talet blev på många vis ett expansivt årtionde för sporten.

När man botaniserar i minnenas alléer om svensk bandy under 2000-talets första halva så framträder vissa saker på en gång.
Edsbyns bandyhall, den allra första bandyarenan i landet med tak över huvudet, kommer direkt på näthinnan.

Edsbyns bandyhall vars framväxt la grogrunden till föreningens sanslösa framgångar med fem raka SM-guld 2004-2008.
Vi kommer få anledning att återkomma till Edsbyn lite senare.

Under detta årtionde drömde bandyn också stort. När Håkan Ramsin tog över som ordförande i Svenska bandyförbundet 2006 var det med grandiosa visioner.
Riskkapitalisten/mediestrategen/rådgivaren Ramsin ville utveckla svensk bandy, införa halltvång och förlägga SM-finalen på nationalarenan Friends arena inför fullsatta läktare.
Under Ramsins ordförandeskap kunde bandyn också förhandla fram ett lukrativt byte till TV4 för tv-rättigheterna.

Ramsin ville onekligen verka i nuet och hade inte mycket till övers för nostalgiska tillbablickar på svensk bandy.
Med andra ord var nog den klassiska bilden av bandyåskådaren som en bandyportföljbärande invidid mer främmande för Ramsin än någon annan på positionen dessförinnan.

Håkan Ramsin, ordförande, Svenska bandyförbundet

Håkan Ramsin var ordförande i Svenska bandyförbundet 2006-2014 och drev på en modernisering av svensk bandy.

Tillbaka till Edsbyn och de fem raka SM-gulden mellan åren 2004-2008.
Läs det E N G Å N G T I L L…
Inom elitidrott är det som alla vet ohyggligt svårt att ta sig hela, mödosamma vägen till det mest värdefulla slutmålet: guldet.

Men lilla Edsbyn med runt 4 000 invånare blev precis vad Boltic utmynnade i under nästan hela 1980-talet — en maktfaktor med sin galna guldsvit.
Pararellen med Karlstadlaget är inte ologisk. Boltic var dessförinnan det enda laget tillsammans med IFK Uppsala (Boltic tog sju raka SM-guld 1979-1985) som mäktat med att vinna guld fem år i följd.

Sviten började som sagt 2004.
Efter att ha slutat tvåa bakom Sandviken i norrgruppen slog Edsbyn ut Bollnäs respektive Västerås på vägen till SM-finalen. I finalen väntade Hammarby i vad som blev en av tidernas mest dramatiska bandyfinaler.

Hammarby hade ledningen med 4–2 och fick en gyllene möjlighet att utöka till 5–2 i andra halvlek via straffpunkten.
Men Patrik Sandells straff räddades av Anders Svensson — en gigant i finalen — och i stället kunde Edsbyns Patrik ”Palle” Rönnkvist kontra in 3–5. Samme Rönnkvist ordnade även 4–5 innan Jonas Edling satte kvitteringen till 5–5 på ett straffslag.

Hammarby var förlamat. Peter Törnberg satte sedan 6–5 på hörna med kvarten kvar och Edsbyns supportrar var i extas.
Stockholmarna gjorde ett försök att få in kvitteringen — men i stället kontrade Jonas Edling in 7–5.
Saken var klar för närmre än en 6–7-reducering kom inte Hammarby.
Edsbyns 26 år långa väntan på ett nytt SM-guld var över. Stortalanger och egna produkter som Per Hellmyrs, 20, Jonas Edling, 20, och Hans Andersson, 21, fick sina stora genombrott denna säsong.

Edsbyn, 2004, SM-guld

Foto: Martin Henriksson. Där satt den! Edsbyn firar SM-guldet 2004 efter en av tidernas mest spännande bandyfinaler.

2005 stod Sandviken för motståndet när Edsbyn segrade med 6–4. För Joakim Hedqvist, inför säsongen nyförvärv från Broberg, blev det en SM-final att minnas. Efter att Edsbyn haft ledningen med 3–2 i halvtid blev Hedqvists två mål mellan minut 55 och 62 matchavgörande.
5–2-målet var för övrigt en riktig kanon på hörna och visste inte den svenska bandypubliken hur hårt Joakim Hedqvist sköt innan finalen, så visste de det efter matchen. Notervärt är att Joakim Hedqvists far är den tidigare bandyprofilen Pär Hedqvist, som på sin tid var känd för sitt hårda skott.

Edsbyn, 2005, SM-guld

Foto: Martin Henriksson. Segern är vår. Edsbyn firar andra raka guldet. Det var första gången på 52 år som föreningen lyckades försvara ett SM-guld.

2006 var, precis som två år innan, Hammarby finalmotståndare. Edsbyn vann med 6–2 vilket innebar tredje raka guldet för Edsbyn.
Visserligen tog Stockholmslaget ledningen men sedan malde de rödblå på, anfört av Joakim Hedqvist som svarade för två mål och två assist.
Drygt 23 000 bevittnade finalen vilket var nytt rekord.

Edsbyn, 2006, SM-guld

Foto: Martin Henriksson. Magnus ”Kuben” Olsson höjer SM-pokalen i skyn 2006.

Året därpå, 2007, skulle Edsbyn komma att få göra upp ånyo med Hammarby om SM-guldet. 21 576 åskådare fick se en rysare — och supervärvning av Edsbyn. Hammarby hade ledningen med 2–0 i halvtid och gick upp till 3–0 med drygt tjugo minuter kvar.
Edsbyn var i brygga och Hammarby såg ut att ha föreningens första SM-guld i sina händer.
Men Edsbyn … ja, är Edsbyn. Satsade därefter väldigt offensivt och fick utdelning. När Magnus ”Kuben” Olsson pangade in 2–3 med kvarten kvar var det definitivt match igen.
När så fyra minuter återstod tilldömdes Edsbyn en offensiv hörna. Skottklar stod Joakim Hedqvist — vem annars — och sköt in kvitteringen till 3–3.

I förlängningen klev finaldebutanten Pär Törnberg fram. Från högerkanten drev han med bollen in mot mitten och testade skott utifrån.
Bollen satt lågt och Andreas Bergwall tvingades kapitulera.
Fjärde raka SM-tecknet var bärgat.

Edsbyn, 2007, SM-guld

Foto: Martin Henriksson. Edsbyns trogna supportrar invaderar isen efter slutsignalen i 2007 års SM-final.

2008 års SM-final mellan Edsbyn och Sandviken bjöd på hela sjutton (!) mål — fler mål hade det aldrig blivit i någon tidigare bandyfinal.
Efter kvarten spelad hade Edsbyn kopplat greppet rejält när laget ledde med 5–1.
Alla vet att det kan ringa fort i bandy men Sandviken lyckades aldrig hämta sig från Edsbyns chockstart.
I finalen blev Joakim Hedqvist och Daniel Liw båda tremålsskyttar i 11–6-krossen.

Edsbyn, SM-guld, 2008

Foto: Martin Henriksson. Mattias Hammarström jublar efter ett av sina två finalmål mot Sandviken 2008.

Edsbyn, 2008, SM-guld

Foto: Martin Henriksson. Pär Törnberg kramar om Anders Svensson efter Edsbyns femte SM-guld.

Edsbyn, 2008, SM-guld

Foto: Martin Henriksson. Anders Svensson poserar med supporterflagga efter 2008 års finalvinst mot SAIK.

Ett otroligt facit men allt har ett slut. Även om det var svårt att tro det när Edsbyn vann ytterligare en SM-final.
Men 2009 bröt Västerås Edsbyns guldsvit efter 5–4-segern på Studenternas inför 20 114 åskådare på läktarna. En match där VSK-mittfältaren Tobias Holmberg agerade stor segerorganisatör och var inblandad i alla målen.

Vad var de största bidragande orsakerna till att ”Guldbyn” (ja, har man tagit fem på raken så förtjänar man det epitetet) tog de där fem raka SM-gulden?
Ja, en massa toppspelare är en sak. Och otroligt nog hade Edsbyn, till största delen, egna produkter under de gyllene fem säsongerna.

En annan orsak är tränarparet Ola Johansson och Franco Bergman, som ledde trupperna 2004-2008.
Två väldigt vassa tränarhjärnor och den förstnämnde är av många ansedd som ett taktiskt geni.
Förutom att vara en av de största bandyspelarna vi har haft inom svensk bandy, så har också tränaren Ola Johansson gått till historien som en av de största ledarna inom bandyn.

Ola Johansson, Edsbyn

Demontränaren Ola Johansson. Av många ansedd som en av världens bästa spelare och tränare genom tiderna.

Edsbysonen Ola lämnade aldrig något åt slumpen när Edsbyn dominerade svensk bandy.
Inför matcher hittade han ofta avgörande detaljer för att hans lag skulle segra i slutändan.
Taktiska fullträffar kan vi kalla det.
Som aktiv spelare var hans spelsinne minst en nivå högre än hos alla andra spelare. De vägvinnande passningarna som Ola Johansson många gånger stod för under sin långa, framgångsrika karriär var passningar ”som inte fanns”.

När vi talar om bidragande orsaker till Edsbyns hegemoni under 00-talet är givetvis den egna bandyhallen givet att nämna i sammanhanget.
Hallen stod färdig 2004 och var då Sveriges första bandyhall. En hall som gav Edsbyn stora fördelar i att kunna bemästra vädrets makt. Nu kunde laget träna och nöta på sitt spel under perfekta förhållanden.

Med allt detta sagt så är det ofrånkomligt att inte nämna det inflytande finansmannen Ulf ”Järven” Järvefelt hade på gulderan 2004-2008.
Väl känt är att Edsbyns hedersordförande dömdes till två års fängelse 2011 för grov trolöshet mot huvudman. Detta efter att ha förskingrat familjeföretagen och överfört uppemot 20 miljoner till Edsbyns IF.
Det krävs ingen magisterexamen i nationalekonomi för att förstå att dessa ”svarta” pengar hade effekt på Edsbyns stora slagkraftighet dessa år. Både på isen och för hela föreningen.

Järvefelt har sedan länge avtjänat sitt straff och har flertalet gånger uttryckt ånger för att ha varit ”ovarsam”.
Värt att understryka i sammanhanget är att det aldrig har riktats några brottsmisstankar mot Edsbyns IF.

Vad som tenderar att missas när ”Järven” kommer på tal är samtidigt hans betydelse för hallarna i svensk bandy.
Trots det uppenbart oförsvarliga ekonomiska brottet så var, likväl, bygget av Edsbyns hall banbrytande.
Fler hallar skulle följa i landet med Edsbyns ”bandykyrka” som inspiration för att bemästra det nyckfulla vädret.

Edsbyns bandyhall, Edsbyn arena, Svenska Fönster arena

Foto: Anders Wändahl, distribuerad under en CC BY-SA 3.0-licens. Edsbyn var först i landet med bandyhall vilket fick stor betydelse för lagets framgångar 2004-2008.

Om vi ska försöka avrunda denna mer trista del kring Edsbyns historia om de ”svarta” pengarna, så lägger det absolut ingen skugga på Edsbyn och de sanslösa sportsliga framgångarna. Dels hade föreningen inte någon aning om att transaktionerna var brottsliga, dels var det spelarna som gjorde jobbet på isen.
Och de gjorde det med nästintill perfektion på isen under fem gyllene säsonger.

***

Innan Edsbyn startade sin guldsvit så fanns det ett svartvitt lag femton mil söderut med stora ambitioner.
I Sandviken och Sandvikens AIK BK.

För att förstå SAIK:s storhet i början av 2000-talet, där det blev SM-guld år 2000, 2002 samt 2003, så måste vi backa bandet till 1997.
Säsongen 1996/97 kulminerade i SM-guld för Sandviken när VSK besegrades med 5–4 — ett minst sagt efterlängtat ögonblick då klubben inte hade vunnit guld på 51 år.

I guldtruppen återfanns Hans Åström vars offensiva kvalitéer var viktigt för laget. Äldre, rutinerade spelare som Anders Jakobsson och Stefan Åkerlind gjorde sin sista säsong medan yngre, talangfulla spelare knackade rejält på dörren.
Unga spelare likt Magnus Muhrén, Daniel ”Zeke” Eriksson, Patrik Södergren med flera som gav blanka f-n i föreställningen att SAIK inte kunde vinna.

Det har pratats om vinnarskallar i SAIK under den här tiden och det är fullkomligt sant.
Träningarna kunde utmynna i blodvite och viljan att vinna var stor.
Följdaktligen bildades en vinnarkultur och framgångarna lät inte vänta på sig.

Säsongen 1999/00 var SAIK suveränt i seriespelet, slog ut Bollnäs och VSK i kvarts- respektive semifinalen. I finalen väntade Hammarby. Matchen bjöd på tretton mål och SAIK segrade med 8–5 efter bland annat två mål av skyttekungen Magnus Muhrén. Matchens gigant var annars Patrik Södergren.

SAIK, SM-guld, 2000, bandy

Foto: Arbetarbladet/Gefle Dagblad. SAIK-tränaren Anders Jakobsson jublar efter SAIK:s SM guld 2000.

SAIK, SM-guld, 2000

Foto: Arbetarbladet/Gefle Dagblad. Patrik Södergren omfamnar Henrik Hagberg i SM-finalen år 2000. I bakgrunden syns Niklas Spångberg.

Inför guldsäsongen hade SAIK värvat Stefan ”Lill-Dino” Söderholm från Edsbyn och en ung, talangfull Daniel Mossberg — då junior — visade framfötterna.
Ett redan starkt SAIK blev än starkare och efter ett tufft uttåg mot Hammarby säsongen därpå var laget i en ny SM-final 2002.

I finalen på Studenternas vann SAIK mot VSK med 8–4. Notervärt är att Patrik Nilsson, som värvades säsongen innan från Söderfors, gjorde ett av målen.

SAIK, SM-guld, bandy, 2002

SAIK-stjärnan Magnus Muhrén jublar efter ett av sina tre finalmål mot VSK 2002.

Segeryran pågick hela natten lång och där och då talade mycket för att Sandviken skulle bli svårslaget säsongen därefter.
Och visst, 2003 försvarade ”Stålmännen” guldet när Hammarby besegrades med 6–4 inför 21 804 åskådare.
Det stod 2–2 i halvtid men i andra halvlek visade SAIK störst kyla och klubbens sjätte SM-guld genom tiderna var säkrat.

Foto: Arbetarbladet/Gefle Dagblad. Gustaf Björkman får glädjefnatt efter sitt avgörande 6–4-mål.

SAIK, SM-guld, 2003

Foto: Arbetarbladet/Gefle Dagblad. Niklas Spångberg och dåvarande sportchefen Arne Anderstedt har kramkalas efter slutsignalen i 2003 års SM-final där SAIK besegrade Hammarby.

SAIK var i totalt fem SM-finaler under 00-talet varav tre av dem alltså slutade guldkantat. Förutom spelare i toppklass och ramstarka lagdelar går det hävda att vinnarmentaliteten var SAIK:s största styrka dessa år. Det är faktiskt så att det arv som lades med denna inställning blev inristat i väggarna hos SAIK med tiden. Och den har blivit kvar än idag.

Hade Edsbyn Ola Johansson så hade SAIK också ytterst kompetenta tränare. Sören Persson ledde laget vid guldet 1997 men sedan kom Thony Lindqvist och Anders Jakobsson in i bilden. De två sistnämnda har haft en stor del i hur SAIK:s spelmodell formades vilket bar frukt under 00-talet.
Anders Jakobsson förde SAIK till två raka SM-guld (2002, 2003) och var den stora taktikern. En tränare som hade en stor förmåga att se och ändra på saker under pågående matcher.

***

Vad är ett årtionde inom svensk bandy utan framgångar för VSK?
Nej, det är sällsynt för under 00-talet var Mesta mästarna i final tre gånger och två av dessa finaler slutade med SM-guld. VSK, som var 1990-talets stora dominant inom svensk bandy, var i en ny SM-final 2001 mot Hammarby.

En rysarfinal där VSK vann en tät match med 4–3. VSK:s målvakt Andreas Bergwall var många gånger omutlig och hade en hel del att göra när storskytten Jonas Claesson fick flera superlägen.
Minnesvärt är Anders Östlings solomål där han, från egen planhalva, satte fart och sågade sig igenom hela Hammarbyförsvaret och satte bollen i mål.

Foto: Gunnar Heinemann. Sedvanlig planinvasion efter slutsignalen.

VSK tog sig till ytterligare en SM-final 2002 mot SAIK. Vägen dit gick via en serieseger i södergruppen följt av en sjätte plats i elitserien. I slutspelet höjde sig laget; slog ut BolticGöta i kvartsfinalen och vann semifinalen mot Hammarby med 3–1 i matcher.
Men i finalen gick grönvitt bet mot ett starkt SAIK. Helt jämnt efter första halvlek, 2–2, men sista 45 är nog något VSK vill glömma.
SAIK gjorde ytterligare sex mål medan VSK inte kunde svara målmässigt.
Notervärt är att Michael Carlsson gjorde samtliga VSK-mål.

Kräftgång är ett starkt ord — men i VSK:s fall har målbilden alltid varit skyhög. Titlar har alltid varit ytterst viktigt men efter finalförlusten skulle det dröja till 2009 innan klubben tog sig till en ny SM-final. Som bekant totaldominerade Edsbyn 2004-2008.
Men 2009 blev succéfyllt för VSK som faktiskt lyckades bryta Edsbyns sanslösa guldsvit.

20 114 personer fick se Mesta mästarna segra med 5–4 där nyförvärvet Jonas Nilsson svarade för det avgörande målet.
Notervärt är att unga spelare som Tobias Holmberg, Stefan Edberg, Victor Engström och Oscar Gröhn tog rejäl plats och visade att återväxten var god.

Foto: Gunnar Heinemann. VSK på podiet efter 2009 års SM-final.

***

Herrlandslaget då? Jo, blågult lyckades under decenniet ta tre VM-guld: 2003, 2005 samt 2009.
VM 2003 blev dramatisk i finalen mot Ryssland. Snön vräkte ned på Trudstadion i ryska Archangelsk och isen var allt annat än bra i första halvlek.
Sverige fick ändå en drömstart och efter mindre än 20 sekunder plockade Henrik Hagberg ned en lyra och satte ledningsmålet.
Fem minuter senare pangade Michael Carlsson in 2–0 på hörna och Sverige fick matchen dit man ville.
Men Ryssland kom tillbaka via dubbla mål av Sergej Obuchov och gjorde också 3–2 via Sergej Lomanov Jr på straff i slutet av halvleken.

Snön slutade vräka ned i andra halvlek och Sverige kunde kvittera genom Magnus Muhrén och göra 4–3 när debuterande Patrik Nilsson var framme på en målvaktsretur.
Spiken i kistan fixade ingen mindre än Per Fosshaug när han fräste iväg ett långskott med mindre än tjugo minuter kvar. För närmre än en reducering kom inte Ryssland och Sverige kunde fira sjunde VM-guldet genom tiderna.

Efter Finlands bragdartade VM-guld 2004 så stod ryska Kazan värd för VM 2005. En turnering där Sverige tog sig till final mot ett hårt satsande Ryssland, som satsade hårt på att återta tronen som världens bästa landslag.
Men blågult, under ledning av förbundskapten Kenth Hultqvist som gjorde sin sista turnering, stod för en formidabel insats i finalen och vann med 5–2.

Sverige hade ledningen med hela 3–0 efter en kvarts spel och segern kändes aldrig i fara. Taktiskt var det också en triumf då Sveriges lyckades trycka ut Ryssland på kanterna.

2009 års VM spelades på hemmaplan och blågult lyckades äntligen gå hela vägen igen efter tre raka finaler som slutat med silver.
Sverige, under ledning av förbundskapten Anders Jakobsson som gjorde sin sista match på posten, tog sig planenligt till VM-final där Ryssland var sista hindret. Efter 1–1 i halvtid stod Sverige för en urstark andra halvlek. Joakim Hedqvist ordnade förlösande 2–1 i 65:e minuten på hörna vilket var en ledning som blågult aldrig släppte.
Guldrycket kom inom loppet av blott tio minuter, mellan minut 75 och 85, när Sverige ”målade” fyra gånger.
Notervärt är att Patrik Nilssons 4–1-mål innebar anfallarens 48:e mål i landslagströjan — då flest baljor genom tiderna.

Foto: Privat. Bröderna Bergwall. Andreas Bergwall och Marcus Bergwall med VM-bucklan.

***

Till sist; Hammarby IF.
00-talets stora sorgebarn, i alla fall när det gäller att förlora SM-finaler.
Det är anmärkningsvärt hur många gånger Stockholmföreningens supportrar stått med gråten i halsen på Studenternas IP när laget fallit på målsnöret.
Hela sex gånger var föreningen i SM-final under detta årtionde — utan att få ta på sig guldhjälmarna en endaste gång.

Sorgebarn är kanske att överdriva. Att ta sig till en SM-final är ohyggligt svårt i sig och i en final kan det, som det brukar heta, allt hända.

Ur ett bredare perspektiv var Hammarbys ”pånyttfödelse” under 1990-talet en stor injektion för svensk bandy, som annars historiskt sett varit mer landsortscentrerad. Det banade väg för Stockholmsbandyn och Hammarby hade många gånger starka publiksiffror på Zinkensdamm under 00-talet. Det blev trendigt att gå på bandy i huvudstaden och de större medierna, som annars mest flockades kring ishockeyn, lockades till högre grad än tidigare till storsatsande Hammarby.

Jonas Claesson, Hammarby, Kenneth Kvist

Foto: Hans Fridén. Storstjärnan Jonas Claesson var en av alla klasspelare som anslöt till Hammarby. Claesson avslutade spelarkarriären 2002.

Nu skulle det komma att dröja till år 2010 innan Hammarby äntligen gick hela vägen.
Skam den som ger sig.

Mattias Bladh

Anderstedt: Vilken sanslös målskytt han är

, , ,

KRÖNIKA Det var länge sedan man kunde sammanfatta en avgörande match på ett så enkelt sätt. Något mer behöver nästan inte sägas om finalen i Lidköping. Om Alan Dzhusoev var fältherre i AIK tidigare i turneringen, så visade Christoffer Edlund utan pardon vem som ägde finalen.

4 klockrena mål imponerar och det visar att klubbfärgen inte har någon betydelse för en av världens vassaste målskyttar. Vi har i många år njutit av hans målskytte, men det har varit i SAIK-tröjan. Det här var första gången i en betydelsefull match, i den blåvita dressen, som han visade vilken sanslös målskytt han är.

En annan storskytt, som i sina bästa stunder kanske är snäppet ännu vassare än Edlund är Erik Pettersson. Två mål fixade ”EP” i finalen.
Bli inte förvånade om dom här två slutar i skyttetopp i Elitserien i vår.

Det här var Villa Lidköpings andra titel i Svenska Cupen. Den första tog klubben 2016, men den här viktorian blir inte den sista.
Det är ett som är säkert!

Det var på ett sätt kul att det var Villa och AIK som möttes i finalen. Två lag som värvat storstjärnor till den här säsongen. Nu fick dom tampas i säsongens första riktiga värdemätare. Och det blev så jämnt man kunde tro…ja, om vi räknar bort Christoffer Edlund förstås.

Semifinalerna då? Ja, den enda som blev spännande var Edsbyn-Villa. 1–1 efter att bara några få sekunder återstod av matchen. Edsbyn fick först en jättechans när Simon Jansson hade att raka in en hörnretur, men missade. På nästa anfall får Villa en vänsterhörna.
Returen ut till Felix Pherson som efter 59:33 enkelt sätter segermålet.

Den andra semifinalen blev inte alls lika spännande. Alan Dzhusoev punkterade nästan matchen med ett hörnmål och turneringens snyggaste skott som från långt håll gav 2–0 innan pausvilan. Sandviken orkade sedan inte ta sig ikapp i andra.

För att titta på insatserna från gruppspelet så var Sandvikens AIK det lag som imponerade mest med tre raka segrar mot Hammarby (5–4), Vetlanda (5–2) och i gruppfinalen mot Villa Lidköping (4–2). Enda laget med full pott från fredagen och lördagen.

Klubben har något bra på gång, trots kämpig ekonomi. Det skall bli intressant att se hur alla unga talanger utvecklas under säsongen. Men bärande är förstås de stora lirarna där Daniel Berlin är den store resen. Men i helgen fick vi se två väldigt bra målvaktsinsatser i Sandviken då både Joel Othén och Jesper Sundving matchades.

Villa Lidköping var stabilt rakt igenom turneringen, förutom i den aningen betydelselösa gruppfinalen.

B-gruppen blev väldigt spännande då det avgjordes först i sista matcherna hur tabellen skulle se ut. Även om AIK tog sig ända till final så hade det kunnat sluta i gruppspelet då Motala i sista matchen stretade emot bra och hade oavgjort ända in i mitten av andra halvlek.
Men dramatiken slutade inte där.

AIK var tvunget att vinna med 3 mål för att inte riskera att VSK och Edsbyn skulle spela oavgjort i sista matchen. AIK hade då riskerat att bli utslaget på målskillnad. Men sett till resten av turneringen så var det rättvist att Gnaget gjorde Byn sällskap till semifinal.

Att Västerås SK, Hammarby, Vetlanda och Motala skulle lämna turneringen efter gruppspelet var inte någon direkt överraskning för mig. Men med litet mera flyt hade i alla fall Hammarby och VSK kunnat ta sig vidare. Hammarby torskade bara med uddamålet mot Sandviken och VSK hade med litet mera medgång fått till en målskillnadsaffär med AIK och Edsbyn.

Att Vetlanda och Motala skulle kamma noll hade många räknat med. Men Vetlanda gjorde två bra matcher mot Sandviken (2–5) och Hammarby (3–2). Motala spelade ganska jämnt i alla tre gruppmatcherna mot VSK (2–4), Edsbyn (3–5) och AIK (3–6).

Festen kring en sådan här turnering med hemmalaget i final hade naturligtvis sett helt annorlunda ut med publik på läktarna. Men i fortsättningen av säsongen får ju i alla fall 300 personer chansen att se bandy på plats.

Att vinna fighten mot coronaviruset är såklart viktigare än välfyllda läktare just nu.
Men det kommer ju en dag när vi kan fira att bandy blir en publikupplevelse igen.
Den dagen längtar vi alla till, även om den inte kanske kommer den här säsongen.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Upplevelserik första dag i Svenska cupen — men skärpning, Bandypuls

, ,

KRÖNIKA En upplevelserik första dag på Svenska cupen fick vi som var klistrade framför teven, datorn eller surfplattan. Resten av helgen lär bjuda på än mer dramatik.

Grupp 1
Villa Lidköping–Vetlanda 5–0
Segertippade Villa tog för sig direkt och lät inte Vetlanda få något grepp alls om händelseutvecklingen. Felix Phersson och Christoffer Edlund tvåmålsskyttar.

Villa fick precis den start på turneringen som laget också behövde för att få ett rejält självförtroende. Vetlanda räckte inte till att stå emot.

Sandviken–Hammarby 5–4
Den första riktigt spännande matchen i turneringen. Hammarby stod verkligen upp mot Sandviken. Bajen hade också ledningen så långt in i matchen som 8 minuter in på andra halvlek. Sandviken gick ikapp och ryckte åt sig en tvåmålsledning med 9 minuter kvar av matchen. Sista reduceringen till 5–4 kom för sent när tiden rann ifrån Bajen.

Hammarby–Villa Lidköping 1–6
Hammarby gjorde en mycket bra första halvlek, men råkade ut för ett väldigt psykologiskt baklängesmål när Christoffer Edlund gjorde 2–0 till Villa precis innan halvtidssignalen.
I andra halvlek var det bara ett lag på banan och Villa rann ifrån ganska enkelt. Hammarby resignerade långt innan slutsignalen.

Vetlanda–Sandviken 2–5
Vetlanda stod upp bra mot Sandviken i första halvleken. När Jocke Andersson sen blev skadad föll Vetlanda ihop och Sandviken tog över matchen helt. Fem olika målskyttar i det svartvita laget visar att många tar ansvar framåt i brist på fixstjärnor. Tror ändå att SAIK måste vara bra en hel match istället för att bara göra bra ifrån sig i andra halvleken för att lyckas i slutspelet på söndag.

Grupp 2
Västerås–Motala 4–2
Motala tog ledningen tidigt i första halvleken och höll faktiskt ställningarna till pausvilan.
Sen tog Västerås över, men det var spännande ända tills bara drygt 4 minuter var kvar.
Då punkterade VSK matchen med sitt 4-2-mål.

Edsbyn–AIK 3–3
Premiärkvällens mest spännande match. Ett möte som svängde fram och tillbaka. 3–0 till Edsbyn så långt in i matchen som 10 minuter in på andra halvlek.

Men AIK reste sig och Alan Dzhusoev, AIK:s bäste spelare, kvitterade på övertid. Sen knep AIK också den efterföljande straffläggningen.
Den blir avgörande om Edsbyn och AIK hamnar på samma poäng i sluttabellen om inte målskillnaden eller mest gjorda mål skulle avgöra.

Det är tidigt på säsongen. Det märktes på flera håll och kanter. Domarna var inte alltid i synk med varandra när det gäller att ta gemensamma beslut istället för att peka åt olika håll. Men det lär väl bli bättre redan under fortsatta helgen kan man hoppas.

Vi är alla i dagens läktartomma situation beroende av de streamade sändningarna av turneringen som webbsiten Bandypuls ansvarar för.

Här är ett par tips efter första dagen så kan ni som är kommentatorer genom ett uns av förberedelse bidra till en rejäl kvalitetshöjning för tittarnas skull.
Det är viktigt att ta tittarna på allvar när man kommenterar.
De är värda att du som kommentator är påläst och förberedd. Det är inte okej att inte ha koll på varför vissa spelare inte spelar när dom faktiskt är avstängda.

Att kunna reglerna är också ett ganska lågt krav vi ställer, annars blir vi vilseledda. Vid oavgjord match mellan två lag i Svenska Cupen är det inte alls de efterföljande straffarna som i första hand skiljer lagen åt om de landar på samma poäng i sluttabellen. I första hand är det målskillnad och därefter flest gjorda mål, innan det är straffarna i ett eventuellt oavgjort inbördes möte som avgör.

Nu är det två dagar kvar av turneringen så det får bli skärpning i TV-hytten så vi tittare får den behållning vi kräver.
Vi betalar ju ändå för sändningarna.

Villa Lidköping och Sandviken går till semifinal från grupp 1.
Men semifinalplatserna i den andra gruppen är helt öppna. VSK har 2 poäng och AIK och Edsbyn har 1 vardera. Det räcker förstås för VSK att vinna en av matcherna mot AIK och Edsbyn för att gå till semifinal.
Men förlorar grönvitt båda matcherna, ja då blir det Gnaget och Byn som går till semifinal.

Sandviken och Villa Lidköping skall också göra upp om första- och andraplatsen i grupp 1 i morgon. Det blir en spännande lördag och säkert också söndag. Jättekul!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Svenska cupen blir högintressant

, ,

KRÖNIKA Trots den annorlunda försäsongen utan World cup som en given ingrediens så står nu elitserielagen på herrsidan inför utmaningen Svenska cupen. Träningsmatcher har spelats, även om lagen haft väldigt olika förutsättningar. Vissa lag har matchats flitigt och till och med turneringslirat i Vänersborg, andra har haft det tunnsått med matcher.

Svenska cupen i Lidköping blir därför högintressant och den första riktiga värdemätaren. Cupen har spelats på olika platser sedan 2005 då Edsbyn blev cupmästare i sin hemmaborg. Nu är det dags för 16:e turneringen. Svenska cupen har utöver Edsbyn också spelats i Västerås och Vänersborg, men sedan 2011 är spelplatsen Lidköping.

Mest framgångsrikt är Sandvikens AIK som blivit cupmästare hela 6 gånger. Edsbyn och Hammarby har 3 titlar, Västerås SK 2 och Villa Lidköping 1.
Kanske dags att hemmaklubben kniper sin andra cuptitel i år. Det är mycket som talar för det, även om cup alltid är cup. Och som sådan väldigt oförutsägbar.

Jag tänkte ändå ta mig friheten att ranka lagen efter mitt eget huvud och utifrån förutsättningar och prestationer hittills under hösten.

1. VILLA LIDKÖPING
Villa har presterat bra i nästan alla träningsmatcher och känns som det mest kompletta laget så här långt. De värvade stjärnorna Christoffer Edlund från Jenisej och Erik Säfström från Sandviken har haft en ganska enkel anpassning till den nya miljön. Jag skulle bli mycket förvånad om inte Villa Lidköping åtminstone tar en finalplats.

2. AIK
Här är den nya mixen av alla stjärnspelare inte lika lätt att få ihop till ett komplett lag på samma enkla sätt. Här ska också nationella kulturer flätas ihop. Det kommer ta litet tid. Det har också resultaten hittills visat. Men AIK kommer att växa för varje match och det råder inga tvivel om att det här stjärnbygget blir vinterns mest intressanta lag. Jag håller AIK som tvåa inför Svenska cupen eftersom jag tror ”Murren” och Co. får ihop det ett snäpp ytterligare sedan turneringen i Vänersborg.

3. EDSBYN
Klubben har fött vinnarskallar i decennier! Ska vi gå efter försäsongen, och det ska vi, så har laget inte övertygat. Många insläppta mål och varierade resultat. Som ett exempel kan vi nämna dubbelmötena med Sandviken där mästarna blev utspelade med 7–0 en halvlek borta, men reste sig hemma och vann komfortabelt. Notabelt ändå förlustmatch mot AIK. Men känner jag ”Byn” rätt så är träningsmatch hisnande långt ifrån cupfighter.

4. SANDVIKENS AIK
Likt en av legenderna om Fågel Fenix så reser sig alltid den här klubben. En av legenderna berättar att Fenix bränner sig själv på bål för att ur dess aska uppstå i föryngrad gestalt. Precis så är det i Sandviken. Många trodde inte att laget skulle bli att räkna med alls förra säsongen. Men det blev semifinal mot Edsbyn. I år har laget förlorat ytterligare viktiga kuggar. Ersatt klokt och likt Fenix återuppstå i föryngrad form. Precis som Edsbyn så har Sandviken haft en extrem förmåga att hela tiden slussa in nya unga spelare som snabbt tar plats. Försäsongen har varit varierad, men segrarna mot Edsbyn och utspelningen av Västerås SK senast (5–1) imponerar.

5. VÄSTERÅS SK
De grönvitas enda förlust i höst är ovan nämnda bortamöte med SAIK. Västerås har ett lag där det inte hänt så mycket sedan förra säsongen. Martin Landström har förvisso gått till Baikal Energy. I övrigt har Micke Carlsson kunnat bygga vidare från fjolåret. VSK är alltid att räkna med och det blir intressant att se om laget kan snuva Edsbyn eller AIK på en semifinalplats i helgen.

6. HAMMARBY IF
Eftersom jag bygger den här rankingen på hösten hittills så hamnar ”Bajen” på sjätteplatsen. Inte så mycket utifrån lagets prestationer, utan mera utifrån frånvaron av prestationer. Laget har inte spelat särskilt många träningsmatcher och vi vet att det är mycket nytt som skall samordnas. Hammarby är ju också en av de ekonomiskt tyngda klubbarna som inte heller kunnat värva speciellt stort. Christoffer Fagerström blir såklart anfallsesset i vinter, men nu är han avstängd fyra matcher in i Svenska cupen efter försyndelsen mot Johan Esplund i senaste slutspelet.

7. VETLANDA BK
VBK fick bara stryk med uddamålet mot Villa Lidköping i en träningsmatch. I övrigt inte i direkt något direkt krävande motstånd. Delvis nybygge även här och det känns också spännande. Inte minst med Jocke Anderssons återkomst i laget. Jag tror inte laget rår på Villa, SAIK och Hammarby i gruppspelet, men säker är jag inte.

8. IFK MOTALA
Motala har haft en motig försäsong. Inte bara beroende på sina miserabla träningsförutsättningar. Laget har också endast spelat två träningsmatcher. Haft otur med sjukdomar som ställde in en match och issmältning i Stockholm som ställde in en annan. Jag känner inte att jag kan sätta Motala högre i den här rankingen. Men skrällar hör alltid till bandyns riktiga höjdpunkter.
Du som läser gör säkert din egen ranking. Det är alltid kul inför sådana här turneringar även om felmarginalen nästan alltid är stor. Det erkänner jag direkt.

Hur går det sen då? Lagen är indelade i två grupper. I A-gruppen spelar Villa Lidköping, Sandviken, Vetlanda och Hammarby. B-gruppen innehåller Edsbyn, AIK, Västerås och Motala.
Mina semifinaltips blir nog att Villa och Sandviken tar sig vidare från A-gruppen och Edsbyn och AIK från B-gruppen. Slutsegrare är alltid nyckfullt att tippa, men jag sätter en hundring på Villa Lidköping.
Men jag räknar inte med någon stor förtjänst på det spelet.

Kjell Anderstedt

Så gick det i fredagens träningsmatcher: ”Såklart missnöjd”

, , , , , ,

På fredagen var sex elitserielag i farten med träningsmatchandet. Häng med Bandyfeber för en sammanställning.

Sandviken vann prestigemötet hemma mot Västerås med 5–1 på fredagskvällen.
— Dagens insats är väldigt stabil över 90 minuter, säger SAIK:s Niklas Holopainen.

Träningsmatch förvisso, men möten mellan tungviktarna SAIK och VSK innehåller alltid prestige.
Denna gång var det SAIK som vann med klara siffror.

Gästernas Daniel Johansson satte VSK i förarsätet när han pangade in en straff efter fyra minuter.
Men därefter var det bara SAIK i målprotokollet.

I halvtid ledde hemmalaget med 2–1 efter mål av Hannes Edlund och Daniel Berlin. I andra halvlek utnyttjade SAIK två VSK-utvisningar för att gå fram till 4–1.
Med mindre än tio minuter kvar fastställde Niklas Holopainen slutresultatet till 5–1 via straffpunkten.

— Dagens insats är väldigt stabil över 90 minuter. Vi har varit långa i laget senaste matcherna och ”deffen” har inte varit helt hundra, och inte alls konstigt med nya spelare lite överallt. Men idag ville vi sätta ”deffen” och hålla ihop laget och det gick ju bra, säger Niklas Holopainen och fortsätter:

— VSK kom inte direkt någonstans, försökte bara gå runt och skapa något men idag var vi bra. Sedan gjorde vi det bra offensivt med lite mer variation än tidigare matcher.

VSK:s Niklas Gifting:

— Nu direkt efter matchen är man såklart missnöjd, vi går in för att vinna varje tävlingsmatch som träningsmatch och idag var vi helt enkelt inte tillräckligt bra.

— Vi skulle åka hit och ta några kliv fram, åka hem och gå in i Svenska cupen med en skön känsla i kroppen. Nu får vi åka hem till Västerås och jobba upp den sköna känslan i veckan.

Sandviken–Västerås 5–1 (2–1)

Målskyttar, SAIK: Daniel Berlin 2, Niklas Holopainen 2, Hannes Edlund.
VSK: Daniel Johansson.

***

En stark andra halvlek. Då lyckades Sirius ordna ett oavgjort resultat, 6–6, mot Villa.
— Vi gör en bra match, säger Sirius Nils Bergström.

Det såg ändå halvknepigt ut för Sirius som låg under med 3–6 i halvtid mot Villa när lagen ställdes mot varandra i Relitahallen. En halvlek där Sirius hade svårt att freda sig mot gästerna offensiv.

Men sista 45 var det Sirius som vände på matchbilden ordentligt.
Sirius utnyttjade ett i många stunder passivt Villa och kom i kapp målmässigt. I den 74:e minuten var laget i kapp när Kalle Mårtensson satte 6–6 på hörna.
Fler mål blev det inte även om Sirius bara var ett straffmål från att avgå med segern. Ted Bergström missade dock straffen med tio minuter kvar.

Sirius Nils Bergström var efter mötet nöjd med lagets insats.

— Jodå, men vi gör en bra match. Vi släppte in lite lätta mål i första halvlek men tätade till det i andra. Vi spelade ganska bra offensivt, framförallt i andra och gjorde ett par fina mål, säger han.

— Skönt framförallt att göra en lite bättre andra halvlek då vi tidigare har haft stora problem efter paus, så det tar vi med oss.

I Villalägret var det andra tongångar. Tim Persson pekar på att lagets andra halvlek var bristfällig.

— Två olika halvlekar, första presterade vi den ”offen” vi vill medan i andra gjorde vi lite motsatsen till vad vi ska. Då är Sirius så pass bra att det straffar oss — läropeng.

Sirius–Villa 6–6 (3–6)

Målskyttar, Sirius: Kalle Mårtensson 2, Teemu Määttä, Hannes Kanbjer, Nils Bergström, Ted Bergström.
Villa: Christoffer Edlund 2, Albin Thomsen, Felix Pherson, Joel Broberg, Martin Karlsson.

***

AIK tog en tung bortaseger mot svenska mästarna Edsbyn på fredagskvällen.
— Vi fick med mycket positivt från den här matchen,  säger AIK:s Ilari Moisala.

Det var samtidigt första gången någonsin som AIK triumferar mot Edsbyn. Och slutresultatet var helt rättvist.

— Vi spelade en bra match idag, men var lite för passiva i defensiven i första halvlek, säger AIK-försvararen Ilari Moisala.

Det stod 3–3 efter första halvlek när Christian Frohm satte kvitteringsmålet i 45:e minuten.
I andra halvlek var det AIK som tog kommandot direkt. Efter fem minuter pangade Erik Pettersson in 4–3 när gästerna hade en man mer på isen.

Och mindre än tre minuter senare kom 5–3, när AIK spelade med en man mindre efter Erik Petterssons utvisning, via Alan Dzhusoev.
Målen fortsatte trilla in för AIK kort därpå — 6–3 genom William Arvidsson på frislag i den 58:e minuten.

Mycket kan hända i bandy men nog kändes Alan Dzhusoevs 7–3-mål med tjugo minuter kvar som direkt avgörande.
Edsbyn reducerade två gånger om på slutet men AIK-segern var aldrig i fara.

— I andra halvlek fick vi med tempon i både defensiven och offensiven. Vi fick med mycket positivt på den här matchen men fortfarande vill vi bygga vidare och vara ännu bättre, säger Moisala.

Edsbyn–AIK 5–7 (3–3)

Målskyttar, Edsbyn: Oskar Wikblad 2, Simon Jansson, Joakim Svensk, Mattias Hammarström,
AIK: William Arvidsson 2, Alan Dzhusoev 2, Erik Pettersson, Christian Frohm, Alexandr Kim.

Ishallen invigd i Katrineholm: ”Äntligen!”

Nu står den äntligen klar. Katrineholm Bandys nya ishall på klassiska Backavallen.
— Det ska bli fantastiskt kul att få kliva ut på isen och lägga alla år av regn, snö och dåliga förutsättningar bakom sig, säger Katrineholm Bandys Niklas Eriksson till klubbens hemsida.

I juni 2019 klubbade Katrineholms kommun igenom beslutet att bygga en ny ishall med bandymått på Backavallen.
Och nu är hallen färdig och invigd.
Lita på att det just nu jublas lite extra hos alla bandyfrälsta i Katrineholm.

— Det känns nästan overkligt. Äntligen! Det ska bli fantastiskt kul att få kliva ut på isen och lägga alla år av regn, snö och dåliga förutsättningar bakom sig, säger Katrineholm Bandys Niklas Eriksson till klubbens hemsida.

Niklas Eriksson, ”Messi” kallad lokalt i klubben, tror att hallen kommer gynna laget och föreningen på flera sätt.

— Jag vet att det kommer att bli ett rejält lyft för oss i A-laget med arenan, men jag tror framförallt att det kommer att bli ett rejält lyft för ungdomsverksamheten i föreningen och innebära att fler barn börjar spela bandy.

Klicka på bilden ovan för bildspel på nya hallen!

Ilja Grachev efter cupäventyret: ”Mycket positivt från denna helgen”

,

Förlust i gruppfinalen mot Villa. Men IFK Vänersborg stod sammantaget för en stark insats i Vänersborgsklubban cup. Däribland hemvändaren och nyckelspelaren Ilja Grachev.
— Tycker jag kom in i det mer och mer ju längre turneringen gick, säger Grachev till Bandyfeber.

Visst, det räckte inte hela vägen för IFK som föll med 3–5 mot Villa på söndagen i nyinstiftade träningsturneringen Vänersborgsklubban cup.
Lidköpingslaget tog därmed hem totalsegern i turneringen.

Men inför cupen hade nog de flesta räknat med att stjärnspäckade Villa och AIK skulle göra upp om det.
Det visade sig slå helt fel då Vänersborg följde upp segern mot Frillesås (5–4) med en imponerande 3–2-vinst mot AIK på lördagen.

— Tycker vi ska ta med oss mycket positivt från denna helgen, väldigt nyttiga matcher. Tycker vi är väldigt tunga framåt och har en stabil ”deff” bakåt. Tyvärr räcker det inte hela vägen, säger Ilja Grachev, som skrev på för IFK inför säsongen.

Grachev, vars moderklubb är just IFK Vänersborg, spelade senast i IFK-tröjan säsongen 2009/10.
Därefter har klubbadresserna hetat, bland annat, Sirius, Baykal Energy, Hammarby och senast Uralsky Trubnik.
Notervärt är att Iljas pappa Valeri Grachev spelade i IFK under fyra säsonger (2000-2006)

29-åringen har alltså kommit hem till föreningen och supportrarnas glädje.
Och hittills har lagets nummer 91 trivts ypperligt sedan treårskontraktet signerades i mitten av juni.

— Jo, men det har varit bra. En tid som jag har saknat väldigt mycket sedan jag lämnade för 10 år sedan. Det finns mycket minnen och kärlek och även historia kvar här i stan, så det är skönt att man är tillbaka.

Grachev har under försäsongen visat att han blir en viktig pusselbit för IFK Vänersborg i vinter.
Inte minst visade mittfältaren framfötterna i helgens cupäventyr.

— Tycker jag kom in i det mer och mer ju längre turneringen gick, men det tar tid och jag hoppas att man kommer bli ännu bättre ju längre säsongen går. Och jag kommer göra allt i min makt för att ge så mycket kraft till laget så möjligt, säger Grachev.

Med cupen avverkad menar Grachev att laget är på rätt väg.

— Jo, men det tycker jag att vi är. Vi har mer spelare som vill vara med och delta, en spelidé som passar oss och vi har även spelare som kan avgöra matcher, så vi får låta tiden utvisa hur bra vi kommer bli. Men vi blir ett lag som vill spela en attraktiv och offensiv bandy i vinter, säger han.

Mattias Bladh

Efter AIK:s anmälan — Villaliberon stängs av i tre matcher: ”Vårdslös”

,

Villaförsvararen Martin Johansson stängs av i tre matcher efter tacklingen mot AIK:s Daniel Andersson. Det blir disciplinnämndens dom efter Stockholmslagets anmälan.

Det var i slutet av första halvlek i lördagens möte mellan Villa och AIK i Vänersborgsklubban cup, som Martin Johansson ”proppade” AIK-anfallaren Daniel Andersson.
Andersson grinade illa och även om veteranen var tillbaka i andra halvlek, så spelade inte 37-åringen fler matcher i turneringen.

Följden blev att AIK lämnade in en anmälan mot Martin Johansson, som missade Villas match mot Frillesås i väntan på dom, och nu har disciplinnämndens besked kommit: tre matchers avstängning.

Avstängningen gäller endast träningsmatcher och ej Svenska cupen och seriespelet.

— Den sammantagna bedömningen är att Johanssons tackling är vårdslös och respektlös, säger disciplinnämndens ordförande Bengt Arwidson till Bandypuls.

Villa vann mötet med AIK och spelar final i cupen mot Vänersborg 13.30.

Anderstedt: 10 minuter hade varit befogat — inget mer

, , , ,

KRÖNIKA Äntligen har försäsongen gått in i litet mera av tävlingsmatcher. Men vi bandyälskare har bara att hoppas på att så många matcher som möjligt streamas på nätet. För det lär nog dröja innan vi kan besöka arenorna och få njuta av den där riktiga känslan. Publikrestriktionen om maximalt 50 åskådare på idrottsevenemang ser ut att gälla bra länge än.

Många hoppades ju att en ökning till 500 åskådare skulle få börja gälla snart.
Men det ser mörkt ut.

Möjligheten att kunna ha 500 åskådare skulle betyda oändligt mycket för många idrotter, inte minst för bandyn. Ingen stor publiksiffra för de normalt publikstarka lagen.
Men för många klubbar kämpar med ekonomin och en lättnad på detta hade inneburit mycket.

Samtidigt får man ha förståelse för att Folkhälsomyndigheten inte vill ta några risker, trots allt så ser ju coronaläget inte så bra ut just nu.
Men för bandyn tror jag att en publik på 500 personer skulle betyda enormt mycket.

Coronapandemin ger inte bara problem vad gäller publikintäkterna. Flera stora turneringar ställs in. VM i Irkutsk har redan ställts in och det är inte mycket som talar för att World Cup kan spelas med tanke på att reserestriktionerna till länder utanför EU lär ligga fast ett bra tag till. Ett antal internationella turneringar för yngre lag är osäkra. Beslut från internationella bandyförbundet, FIB, skall komma 1 november.

Men vi kan glädjas åt att tävlingsmatcherna kommit igång. Den här helgen avgörs turneringen med det litet udda namnet Vänersborgsklubban cup.
Fyra lag möts i enkelmatcher. Deltagande lag är Villa Lidköping, IFK Vänersborg, AIK och Frillesås.

Villa ser ut att rinna igenom turneringen obesegrade. I denna stund, lördag kväll, har laget två raka segrar. Igår seger mot AIK med 52 och idag Frillesås med 71.
Mest fokus har väl hittills varit när Villas Martin Johansson tacklade AIK:s Daniel Andersson igår fredag.
AIK har anmält Martin Johansson och menar att tacklingen var brutal, men domaren Anders Berg valde att helt fria och Johansson klarade sig även från utvisning.
När jag granskat situationen ett antal gånger så får Daniel Andersson en tackling av Martin Johansson. Samtidigt är Andersson inte riktigt i balans när han tar emot passningen och det gör tacklingen tuffare.

10 minuter hade varit befogat — inget mera.
Men anmäld blev han och därmed avstängd tills beslut tas.

Men vilken härlig avslutning av turneringen när IFK Vänersborg skrällde rejält på lördagskvällen mot AIK. Seger med 3–2.
Så nu är det klart för ett derbyladdat avgörande mellan Vänersborg och Villa.
Undrar hur mycket publik den matchen skulle lockat i ett normalt läge

***
Damerna spelar play off i Svenska cupen. Idag avgjordes semifinalerna.
AIK-Västerås SK möttes i den ena och mästarinnorna knep den ena finalplatsen med en 53-seger. Men matchen var länge jämn och AIK blir att räkna med i vinter.
Det lär bli fler lag som lägger sig i den övre delen på damernas elitserie den här säsongen.

Skutskär, som spelat flera finaler, slogs ut i den andra semifinalen med buller och bång av Villa Lidköping.
81 imponerar verkligen och inte minst att målskyttet spreds ut på många spelare. Damernas elitserie kan bli bättre och jämnare än på mycket länge.
Finalen i Svenska cupen på söndagen mellan VSK och Villa är inte lättippad.

***

Träningsmatchandet för herrarnas elitlag rullar i övrigt vidare. Vetlanda slog ganska lätt Motala hemma på lördagen med 62 och Hammarby slog Broberg med 84.
Mästarlaget Edsbyn är också igång såklart. Har mött Sandvikens AIK i två raka matcher. Lagen tog en enkel seger vardera på respektive hemmaplan.
Kanske elitserien blir jämn ändå i vinter. Det hoppas vi på.

Närmaste höjdpunkten vad gäller turneringar är Svenska cupen för herrar 23-25 oktober. Deltagande lag är Villa Lidköping, Sandvikens AIK, Vetlanda och Hammarby i ena gruppen och Edsbyn, Västerås, AIK och Motala i andra gruppen.
Svårtippat och spännande i arenan i Lidköping.

Kjell Anderstedt

Sundin förlänger kontraktet med Hammarby

,

Nu är det officiellt. Ytterhalven Robin Sundin, 37, är överens med Hammarby om en fortsättning i föreningen.

På onsdagen förlängde trotjänaren David Pizzoni kontraktet med Hammarby.
En dag senare står det klart att nästa trotjänare, Robin Sundin, är klar för en fortsättning i föreningen.

Den 37-årige ytterhalven har, förutom några vändor i Ryssland, varit Hammarby troget sedan 2006.

— Jag älskar den här sporten och jag älskar den här föreningen så det känns jättebra. Jag känner fortfarande att jag kan bidra på hög nivå. Den dagen jag inte har den känslan längre så får ni inte se mig på Zinken, säger Sundin till Hammarbys hemsida.

Kontraktet är skrivet på två år (1+1).

Mattias Bladh