Stefan Wikström: Elitseriens sista skälvande omgång ska avgöras

, ,

KRÖNIKA Det är måndag.
Det snöar utanför mitt fönster.
Skulle det delas ut poäng för snöfall skulle Kalix toppa Elitserien med hundra poäng före tvåan.
Nu gör det inte det.
Därför ligger Kalix inte i Elitseriens toppskikt.

Imorgon är det tisdag.
Brukar oftast vara det efter måndag.
Elitseriens sista skälvande omgång ska avgöras.
Inte den mest dramatiska avslutningen kanske.
Mycket är avgjort.

Broberg/Söderhamn tar semester.
Det hade nog inte laget och dess supportrar räknat med.
Många var de som spände bågen och tyckte att semifinal kan det bli.
Nu blir det vapenvård och soffhäng.

IK Tellus tar semester.
Det hade nog inte bandyexpertisen runt om i landet räknat med.
Utdömda ifjol.
Utdömda i år.
Nytt kontrakt via ett starkt kvalspel ifjol.
I år ett snäpp uppåt.
Jag tyckte det var ett härligt gäng när de, nyligen, besökte oss i norr.

Och, mest troligt, tar IK Sirius också sommarlov.
Men de får vänta lite med att spika upp hängmattan.
Det finns en liten risk för att den blåsvarta hängmattan spricker och faller ner i kvalgropen blir hårt.
Laget möter ett Tellus som kommer i badtofflor, solhatt och semester i blick.
Men, som klyschan säger, matchen ska spelas.

IFK Motala, nykomlingarna, har efter en besvärlig vinter vaknat till ordenligt och har inför morgondagen två poäng upp till Sirius.
Det som talar emot laget från Baltzar Von Platens hemtrakter är att de möter, självaste, Sandviken.
En lite marig uppgift på papperet.
Men, som klyschan även här säger, matchen ska spelas.
Jag tror nog ändå att jag lägger min veckopeng på Sirius.

Reseplaneraren i Motala får åter börja se sig om efter billigaste resan upp till mina breddgrader.
Kalix.
Kalix Bandy.
Jag vet inte hur många kval ett mänskligt hjärta klara innan det packar ihop.
Tydligen ganska många.
Känns som om mitt hjärta haft det tufft med kvalbandy varje år sedan månlandningen.
Börjar bli lite ansträngt nu.

Känns som att det får räcka nu.
Jag kanske var blåögd.
Eller rödvitögd.
Jag trodde att jag skulle slippa denna fasa denna vår.
Och det har ju sett bra ut.
I vissa matcher.
I vissa matcher har det sett lite sämre ut.

Nu är dock så att en tabell efter tjugosex omgångar aldrig ljuger.
Man är inte bättre, eller sämre, än den plats man landar på.

Därför vinner Sandviken grundserien.
De är det bästa laget.
De kan mycket väl ryka i ett slutspel, även om jag inte tror det, men sett över en lång serie så är de svartvita, helt enkelt, bäst.

Och Edsbyn blir tvåa.
Kanske.
De kan bli segrare.
I teorin alltså.
Två poäng och tjugo mål tar man inte in på Saik i det verkliga livet.
De kan bli trea.

Fyran Hammarby och femman Villa/Lidköping skuggar.
Och imorgon tävlar de bägge lagen om två poäng på Zinkensdamm.
Om ”Byn” står på näsan mot Vänersborg blir vinnaren på Zinken tvåa.

Nu är jag tveksam att Edsbyn släpper det grepp om den åtråvärda andraplatsen de nu har.

Sportklubben från Västerås tar sig en nittiofyra mil lång resa upp till ett snöfyllt Kalix.
En resa många kassörer gråter floder över.
Av de spelare, och ledare, jag brukar växla några ord med när de anländer till IP, så är det många som uttrycker ”det här med att resa upp till Kalix det är bara trevligt”.
Vinst för ”Mesta mästarna” flyttar fram den grönvita pluppen från ruta fem till ruta fyra.

Bollnäs då.
Ett av de trevligaste lagen i serien.
Alltid mycket surrande med killarna i det laget.
Senast det begav sig avhandlade vi ämnet ”Bittra vaktmästare”.

Humor.
Även domaren Andreas Broberg deltog med kunskap.
Final för de orangea i våras.
Sjua nu.
Kan bli åtta.
Haft en del sjukdoms- och skadebekymmer och kanske inte riktigt nått upp till önskad nivå.

Att Patrik Nilsson fått, i stort sett, hela säsongen spolierad p.g.a sjukdom går inte obemärkt förbi.

Smålands stolthet Vetlanda spelade kryss när de var i Kalix samma kväll Lucia skred fram bland gård och stuva.
Där och då fick jag se den spelare jag tycker är den bäste jag sett i vinter.

Johan Löfstedt.
Fantastisk spelare.
Kändes som att karln bar hela VBK på sina axlar.
Om nu de gulklädda smålänningarna tar sju poäng i Bollnäs imorgon så stannar de på plats sex.

En, helt enligt mina uträkningar i höstas, väntad placering.
Samma uträkningar går i lås vad gäller kamraterna från Vänersborg.
Lite nerv kring slutspelskanten fram till den senaste omgången.
Då vann de, hemma i sin borg, mot…..eh ja host…mot ett lag som rest mycket långt.

Samtidigt kraschade konkurrenten vid strecket, Broberg, mot hälsingerivalerna Edsbyn.
Glädje och lättnad i Vänersborg.
Där många supportrar gick in i säsongen med gamnacke och negativa tankar.
De saknade sina vänner från österland som spelade med IFK förra vintern.

Jag hävdar att de inte spelade med IFK, de spelade lite för sig själv.
Utan att alls vara någon expert på området men jag tror många i dagens IFK mår bättre idag än då.

Och Tillberga lämnar skeppet.
Fem poäng.
Tre av dem mot…host…Kal…ja just det laget ja.

Från serien under noterar vi att det är en oerhört spännande slutsträcka kvar.
Två omgångar.

Frillesås har vägen till Elitserien plogad, putsad och klar.
Tre poäng ner till Falun.
Jag tror de håller sig på vägen.
Falun får kvala.

Om den andra kvalplatsen är det vild kubbning.
Gripen/Trollhättan.
Lidköping AIK.
Nässjö IF.
Tre lag inom två poäng.
Ljusdal och Peace & Love ytterligare en pinne efter.

Vad?!
Måste jag gissa?
Nää.
I den där serien vinner alla mot alla.
Och alla förlorar mot alla.
Det är lättare att ta till sig kvantfysik än att gissa resultat i Bandyallsvenskan.

Och i världens bästa div1.
Den som kallas Övre Norrland.
Där går Söråker från Sundsvall mot serieseger och kval till den galna Bandyallsvenskan.

Karlsborg vinner den prestigefyllda kampen om att, efter Kalix Bandy, bli bäst i vår kommun
Ligger just nu trea.
Kan bli tvåa.
Kan bli fyra.
Nyborg SK blir sexa.

Samma placering som Dans Glans i det 3000-meters hinderlopp Anders Gärderud vann vid Montreal-OS 1976.

Jag önskar samtliga lag lycka till i er färd mot Uppsala i mars.
Själv tar jag flyget dit.
Det är lättare så.

Ha det gott, bandyvänner.

Vi hörs (och syns)

Sargvakten

Stefan Wikström: ”Tidningar skriver och skriver och skriver……… inte en rad”

, , ,

Imorgon, måndag 29 januari, då vi i vår tidszon just vaknat, gnuggat sömnen ur ögonen och gjort morgongymnastiken sätts bollen i rullning i en turnering som knappt någon bryr sig om.
Världsmästerskapen i bandy.

Sverige ska då ta sig an Finland.
Sverige bör och ska vinna.
Trots att Kalix Tuomas Liukkonen ska försvara de blåvita.

VM i år avgörs långt bort.
I en stad så långt bort att du nästan är hemma igen då du kommer dit.

Chabarovsk.
Ryssland.
Våra fantastiska damer blev, nyligen, världsmästare i en park, i en stad, i Kina.
Att vara bandyspelare är att resa.
Fråga en spelare i Kalix Bandy.
En han eller en hon, spelar ingen roll.
De känner till den delen av en spelares vardag.
Resor från hit till dit.
Eller från dit till hit.

Chabarovsk.
Sibirien.
Ryssland.
Tänker jag mig att ta min svarta Skoda och köra dit gäller det att ha nytankat och ny spellista på telefonen.
Niohundrasextiotvå (962!) mil.
Och vägen hem är lika lång.

Chabarovsk.
Det var där muren revs.
Den mur som Sovjet byggt upp för att försvara sitt bandyguld år efter år efter år efter år.
På det tolfte året VM spelades föll allt.
Det lilla landet i väst, Sverige, vann första mötet med klara 6-1 och Sovjet vann det andra med knappa 3-1.
Det spelades ingen final där och då utan den som vunnit ”serien” var världsmästare.
6-1 och 1-3 blir 7-4 i blågul favör.
Vi minns bilderna där, lagkapten, Sören Boström höjer den ståtliga bucklan mot den svarta sovjetiska kvällshimlen.
Magiskt.

Året var 1981.
Året då, nyblivne sjuttioåringen, Sven-Åke Lundbäck, från Luleå, vinner Vasaloppet efter ett ryck i en uppförsbacke strax innan Oxberg.
En uppförsbacke som därefter fick namnet ”Lundbäcksbacken”.

Jag skrev i inledningen att VM är en turnering som knappt någon bryr sig om.
Inte ens vi bandyvänner går upp i varv.
I stället spottar vi snus och gnäller på den.
I enad kör står vi upp och ylar över att den ligger fel i tid.
Alla tycks eniga i att VM i bandy skall spelas efter avslutad säsong.
Amen.

Runt millenniumskiftet gjorde den det.
Alla var nöjda och glada?
Nej och åter nej.
Det var inte alls bra.
Efter SM-finalen är alla mätta och belåtna på allt vad bandy heter så intresset är noll och intet!
Ylandes i enig kör.

Det pågår ett EM i handboll just nu.
Sverige spelar om guldet senare denna söndagskväll.
Hela svenska folket och samlad massmedia gnager nagel.
Jag har alls inget mot handboll.
Tvärtom.
Gillar sporten och, framförallt, dess attityd.
Stentufft.
Smäller så fönsterrutorna i hallen skälver.
Spelarna kliver upp, ruskar av sig och fortsätter spela.
Hej, fotbollsspelare.

Men det som förbryllar mig är att denna sport som, publikmässigt, ligger på bandyns nivå vad gäller serielunken på hemmaplan.
Tidningar och tv visar väl inget jättestort intresse.
Så.
Så kommer det ett mästerskap.
OS, VM, EM, DM, KM.
KM?
Kvartersmästerskap.
Då jäklar vaknar alla!

Så börjar bandyns mästerskap.
Tidningar skriver och skriver och skriver………inte en rad.
Svenska folket som just gnagt av varenda nagel börjar nu ladda om för ännu en……..arbetsvecka.

En arbetsvecka då man kan sitta vid fikabordet och göra sig fånig över bandyns världsmästerskap.
”Höhöhö, bara två lag som kan vinna” och liknande tongångar.

Bortglömt eller fånigt.
Spännande kommer det bli.
Ska di svenske lyckas brotta ned den ryska björnen även i år?

Ifjol, i Sandviken, lyckades brottningen.
I sista sekunden av finalen.
En final som runnit iväg i rysk favör och skivspelaren laddades upp med världens vackraste nationalsång, den ryska.
Blågula spelare ville annorlunda.
1-3 blev 2-3.
Matchen rullade in mot slutstationen.
Erik Pettersson kvitterade med fem minuter kvar.
Alla trodde på förlängning.
Sverige får en hörna i nittioförsta.
En fenomenal variant gör att Adam Gilljam vräker in guldmålet.

Och mannen vid skivspelaren fick snabbt byta till den svenska nationalsången.
Den är inte dum den heller.

Att nu kunna försvara det guldet kommer bli en marig uppgift, men alls icke omöjlig.
Att inför tiotusentals högljudda ryska supportrar och ett, till tänderna, fulladdat ryskt landslag stå emot den anstormning som kommer sättas igång kräver nog att allt, och lite till, står i rätt fas för våra spelare.

Det är, backhjälten, Andreas Wesths sista framträdande på de stora scenerna.
Sorgligt.
Hoppas verkligen att denne gigant får avsluta sin internationella bana med ännu ett guld.
Om någon är värd guld är det Andreas Westh.
Det höggs in i grottväggar utanför Bollnäs på den tid man inte hade papper och penna.

David Pizzoni Elfving.
Hans hjärna skakade under några obehagliga minuter på Zinkensdamm nyligen.
Är han helt okej?
Hans läkare vet, med all säkerhet, nog vad han talar om då han godkänt Davids medverkan.
Må det gå vägen.
En skakande hjärna är inget man leker med.

Vetlandas Joakim Andersson visar stort sportsligt hjärta.
Uppträdde inte vackert i VBK:s sista match innan vm-uppehållet.
Matchstraffet var lika solklart som en vårdag på isen i Kalix skärgård.
Avstängningen blev fyra matcher.
”Jag tar mitt straff” sade Andersson utan att blinka.
Att han inte står i fotoblixtar och domderar över straffet hedrar honom.
En sann sportsman.
Sånt blir jag glad av.

Ska bli roligt att se vad debutanten Christoffer Fagerström kan göra.

Imorgon, måndag, då vi i vår tidszon just vaknat, gnuggat sömnen ur ögonen och gjort morgongymnastiken sätts bollen i rullning i en turnering som knappt någon bryr sig om.
Världsmästerskapen i bandy.

Heja Sverige!

Stefan Wikström: Annandagen är vi bandyvänners dag

, , ,

Lars Ulrich, trummis i Metallica, fyller femtiofyra.
Det är på dagen femtioett år sen Per Oscarsson fick svenska folket att sätta lördagskaffet i halsen då han klädde av sig i endast kalsongerna i ”Hylands Hörna” som var tv:s tyngsta program då.
Klagomuren har aldrig haft så många påringningar.

Dagens namnsdagsbarn är…..ähum….men en Edberg, en Schwarz,  den eminenta Augustifamiljens kapellmästare Sporsén är också en som kan fira dagen.

Det är den tjugosjätte dagen i december.
Annandag jul.

Tomten har lämnat landet och sitter i sin borg och pustar efter årets enda arbetsdag.
Vi övriga sitter och pustar efter julrusch och julmat.

Men det är idag det gäller.
Annandagen är vi bandyvänners dag.

Och det hände sig på den tiden.
1930-talet.
I Värmland.
De röda tomtarna IF Göta, från Karlstad, och, de blå tomtarna Slottsbrons IF möttes varje år i en träningsmatch som gick under smeknamnet ”Tomtedansen” eller ”Tomtederbyt”.
På biografen visades ”Klart till drabbning” men de glada karlstadborna vände Åke Söderblom och Thor Modéen ryggen och gick på bandy istället.
Evenemanget lockade som mest runt sjutusen åskådare på snödrivorna runt Tingvalla Isstadion.

Tiden gick vidare.
Minut för minut.
År lades till år.
Under några år vid skiftet mellan femtio- och sextiotal användes dagen till genrep inför seriepremiären.
Man kan undra hur folket stod ut att vänta på bandytävling fram till jul.
Längre väntan än för småpysarnas väntan på tomten och paket.

I takt med konstfrusna banor och, på ännu senare tid, inomhusarenor så skedde premiären allt tidigare och tidigare.
Fortsätter vi i samma takt har vi seriepremiären helgen innan skolan startar efter sommarlovet.
Annandagen blev då en dag då man lade de, ack så, eftertraktade derbymatcherna.

Länge var bandyn det största som hände i landet just den dagen.
Folket åt de sista smulorna på julbordet och gick sedan man ur huse för att se sina favoriter vinna mot fienden från närbelägen ort.
Att förlora en sån match gjorde kommande tid mörk och dyster.
Jag kan minnas när jag som lite yngre såg uslingarna i IFK Kalix vinna mot mitt kära Nyborgs SK, då hjälpte det inte med, varken, julgodis eller kramar av min mor.
Otröstlig.
En jul fick jag Ramones dubbel-lp ”It`s Alive”, den julen kunde inget förstöra.
Inte ens en blåvit storförlust.

Å andra sidan vann ju NSK nångång också.
Då var det sång och dans kring granen i den wikströmska gården.
Fanns ju några år då Karlsborg BK var uppe i högsta serien och förstörde jular för oss ”kalixare”.
Får mardrömmar bara av att skriva om det.
Men det är ju det sista som räknas.
Annandagen 1998.
6-0 i rödvit favör.
Nästan en jul i klass med Ramones-julen.
Ljuva minnen.

Denna säsong då.
Då serien vänder.
Halva gjord.
Halva kvar.

Två riktigt heta matcher.

Den en av dem är en repris på finalen i våras.
Edsbyn och Bollnäs.
De arga rivalerna gör upp i Byns hemmaborg.
Slutsålt sedan lång tid tillbaka.
Edsbyn högst upp i tabellen i en jämn toppstrid.
Bollnäs ligger sjua och börjar alltmer spika fast sin plats i slutspelet.
Fem pinnar ner till strecket.
Oviss utgång.
Sätter en liten, mycket liten, slant på Edsbyn.
4-3.

Den andra glödheta.
Inte bara glödhet.
Den brinner med öppen låga.
Villa tar emot IFK Vänersborg.
Vem är bäst vid Vänern?
Flera ton prestige.
IFK gör nog bäst i att vinna då deras plats i slutspelet hänger på en skör tråd.
Och kunde Tellus så kan nog grabbarna från Lilla Paris också.
Vinna i en arena i Lidköping.
Min peng går dock till hemmalaget.
6-2.

Sandviken mot Broberg.
De gula från Söderhamn vill nog vinna till varje pris.
Gäller att haka på den sista vagnen i slutspelståget.
En vagn där Vänersborg sitter just nu.
Avståndet är endast två poäng så ”Gurt” har ett finger runt ett rör på den vagnen.
Gäller att få ett fastare tag.
Jag tror inte de får det denna dag.
Saik hemma i sin arena är inte lätta att tas med.
5-2.

I Västerås.
Två lag från samma ort.
Hemmalaget i svart heter TB Västerås
Mesta mästarna i grönt och vitt heter Västerås SK står som bortalag.
Svensk media, som visar allt mindre intresse för bandyn, har mer än en gång skrivit fel om de bägge Västerås-lagen.
I första halvan av serien har det mesta gått i svart för de svartklädda TB.
Publiken vänder laget ryggen.
Skador och förluster.
Förlusterna står uppställda i en rad likt svenska soldater utanför mässen då ärtsoppa serveras.
Sist i ligan och bara en vinst.
Och jag skriver inte en rad om vilka de vann mot.
Här vinner VSK.
3-7.

IFK Motala gästas av ett Vetlanda BK som tvingas resa femton mil.
Jag tror inte de behöver göra den resan förgäves.
VBK med den, hittills, bäste spelaren vi sett på Kalix IP i vinter, Johan Löfstedt, vinner detta.
Träffade en, mycket, god vän på Coop i Kalix under inhandling av julens godsaker.
Vi ägnade en god stund vid bröddisken för att utbyta lovord över denne Löfstedt.
När vi sade adjö var vi rörande överens över att vi ska skippa nästa års julhandel och istället lägga pengarna på att köpa upp karln till oss.
2-6.

På en idrottsplats på Ringvägen, Södermalm, Stockholm.
Zinkensdamm.
Ritad av Paul Hedqvist.
Byggd 1936.
Invigd 1937.
Nu skådeplats för en bandymatch mellan de bägge kombattanterna från Söder.
IK Tellus.
Hammarby IF.
Tellus har tidigare i vinter svarat för en av de största överraskningarna i mannaminne.
I och för sig är det lite si och så med mitt mannaminne, men att IK Tellus slår tillbaka självaste Villa är ju en smällkaramell av största klass.
Och att de gör det nere i Lidköping gör den karamellen än större.
Vi var många som tappade hakan.
Nu tror jag inte att de mäktar med Bajen som vaknat till ordenligt och framstår som en klar aspirant till spel på Studenternas i mars.
9-2.

Och sist men inte minst.
Eller jo kanske.
Sett till publiksiffran kan det bli så.
Tyvärr.
Vi har inte den största publiktillströmningen av alla lag.
Men denna dag vore det väl själve Hin Håle om vi inte ska kunna putsa till den lite dystra statistiken.
Vi får hjälp till det av några trogna blåsvarta supportar som kommer upp för att stötta sina favoriter.
I en match som nog inte faller in under epitetet ”Tomtederby”.
Skiljer nittio mil i en bil mellan orterna.
Inte ens E4 förenar oss längre då den inte går genom Owe Thörnqvists hemstad längre.

Men att matchen betyder mycket för de bägge kan vi här och nu hugga in i närmaste sten.
Sirius har tre pinnar ner till Kalix i striden vid kvalträskets strand.
Känner nog lite gungfly under fötterna.
Hemmalaget sprattlar febrilt i kamp för att nå upp till fastare mark.
Vid vinst, en pinnes skillnad gentemot Sirius och Tellus (om de förlorar mot Bajen vill säga).
Vid förlust, det som döljer sig under träskets yta får allt kraftigare tag om sitt byte.

Utgången i detta drama är ovisst.
Kanske den match som är mest svårtippad.
Men hjärtat säger sitt.
5-3.

Vill tro.
Måste tro.
Annars kommer julens godsaker smaka raggsocka.

Nu firar vi en fröjdefull jul med släkt och vänner, julskinka och praliner.
Och på annandagen klär vi oss i varma kläder, packar en termos och beger oss till en bandyarena i närheten, eller som för supportrarna från Uppsala 90 mil bort.
Spelar inte heller någon roll på vilken nivå det tävlas.
Damer eller herrar.
Flickor eller pojkar
Elitserien, Allsvenskan, Div1 eller vad som helst.
Det är fin sport vilket som.

Och du!
Bandy ska upplevas på plats.
Inte vid en skärm.
Fanns en gång en bildekal.
”Det finns två saker som är bättre live än på tv, det andra är bandy”

Vi ses på en arena.

Stefan Wikström

Stefan Wikström: Bevare mig väl för sånt trams

,

KRÖNIKA. Månen är full, rund och glad.
Dess sken gör det kompakta mörkret över oss en aning mindre kompakt.
Långa skuggor kastas ut över snötäcket.
Nästan så jag vill gå ut och yla.
Bark at the moon.

Kylan biter tag i Norrbottens befolkning.
Borrar och skruvar sig in i varenda por i kroppen.
Bottenfrusen i kropp och själ.
Någon säger att det är så härligt när vintern känns.
Jaja, det får stå för denne någon.
Själv frös jag som en nakenhund när jag, i morse, gick min golgatavandring från fabrikens parkering upp till min plats i organisationen.
Termometern visade då tjugoen.
Under noll.

Idag skriver vi 7 december i kalendern och har nyss firat TV2:s fyrtioåttonde födelsedag, Elitserien har tagit en liten semester och återkommer när natten går tunga fjät runt gård och stuva.
Stuva?

Kommande helg ska det bli en turnering för landslag nere i Söderhamn.
Fyra landslag.
Vilka fyra får ni i hemläxa.
Kalix har en representant.
Tuomas Liukkonen drar den finska, blåvita, tröjan över huvudet och tänker sig göra allt för att stoppa de övriga lagens intentioner.
Ingen av bröderna Rintala är med.
Synd det.
Killar sprungna ur den rödvita skolan.

En annan produkt från norr.
Produkt…….låter som en bit stål, eller en träbit, eller varför inte en pappersbit från en fabrik.
Jag tar om den inledningen.
En annan kille från norr.
Emil Viklund.
Tog sina första vingliga skär på Nyborgsvallen, ett frislag från hemgården.
I NSK:s blåvita skrud till det var dags för P17 som drevs i Kalix regi.
SM-guld i P19 och senare i livet flytt till Vänerns södra strand.
Där rosor läggs på hans väg framåt.
Denna säsong har han inlett formidabelt.
Har fått nosa på landslaget då hans namn dykt upp i diverse bruttotrupper.
Bruttotrupper, jahaja.
När så nettotruppen tagits ut så har hans namn fattats.
Så även inför helgens kamper.

Samma namn som alltid.

Jag kan bli folkilsk och börja tala i tungor över det.
Sverige må vara världsmästare men i en turnering av digniteten ”träningsmatcher” ska nya namn få prova på hetluften.
Och där är Emil definitivt en av dem.
Definitivt!

Varför inte prova Björn Hellman?
Håller fenomenalt hög klass i match efter match.

Finns säkert många andra spännande namn att prova.

Såg ett mål av lite annorlunda kaliber.
VSK gör matchens första mål i måndagens kamp mot Broberg.
I en målbur som var ute på vift.
Hade lämnat sin plats.
Det har snackats, gormats och klagats på allt och alla över det målet.
I vanlig ordning är det domarna som får de största skoporna med ovett.
Det har blivit allt vanligare med dessa skopor.
Men i detta fall är det bara dra tillbaka dem.
Domaren gjorde, enligt regelboken, helt rätt.

Sen kan man ju tycka vad man vill om regeln.
Det såg onekligen knasigt ut.

Apropå domare.
Jag kan tycka de får onödigt mycket ovett sköljt över sig.
Visst, det finns tillfällen då jag haft tanke att, med uppochnervänt kors och vitlök, springa in på isen och driva iväg de, oftast, gulklädda farbröderna till ställen där det inte går att uppbringa is.
Och då är jag helt opartisk…….eeh, nästan i alla fall.
Men sett i det stora så tycker jag att de håller bra klass.
I alla fall de finska figurerna vi träffar på våra hemmamatcher.

Jag brukar ibland ligga vaken om nätterna och fundera över om det kan vara dags för fyra rättskipare på isen.
Det går fort där ute, så två ögon extra kanske skulle underlätta.
I den där sporten med lustiga raka klubbor och alldeles för hög sarg har man fyra.
Och en skara ljusskygga män som, med beväpnade vakter, sitter i ett skyddsrum någonstans i Sverige och bedömer varenda situation i tv-skärmar som visar varje liten detalj ur femtiosju olika vinklar.
Allt för att domaren ska kunna slå en signal och diskutera i en halv evighet.
Bevare mig väl för sånt trams.

Men, som sagt, fyra domare kanske är något att fundera över.

Synd om spelare som redan fått avsluta säsongen.
Martin Krigh i Tellus med avskuren hälsena.
Aaiijj.
Jimmy Berglund i Kalix med avslitet korsband.
Ooaaiijj.

Grattis Sarah Sjöström till SvD:s bragdmedalj.
Bene meritus.
Väl förtjänt.

Bandyallsvenskan är spännande.
Alla slår alla.
Alla slår Gustavsberg.
Mellan ettan, Lidköping AIK, och trettondeplacerade Åby/Tjureda skiljer ynka fem poäng.
I Åby spelar Andreas Lysell.

I den div1 jag följer haltar tabellen som en gammal krigsveteran men, mitt lag, Nyborgs SK ligger femma och tar emot Selånger och Söråker kommande helg.
Fjärran från fin fyrnationsturnering.
Kan, av hela mitt bandyhjärta, gilla att stå där på läktaren och se den nivån av bandy.

Följer också Skutskär i en annan div1.
Där spelar Abbe Bodin.
Han har för alltid en stjärna i min bok.

Gå ut på bandy gott folk.
Vi måste vara rädd om vår sport.

Det finns ju ingen bättre.
Inte i närheten.

Stefan Wikström

Stefan Wikström: Blytung seger för smålänningarna

, , ,

Det blev Vetlanda.
Gulklädda grabbar från mörka Småland.
De har börjat seriespelet som en knatte på mellanstadiedisco.
Tassat runt lite blygt i bakgrunden, inte riktigt vågat ta initiativ och bjuda upp.
Så kommer ögonblicket.
Ögonblicket då allt faller på plats.
Ingen som riktigt tror på den blyge.
Men just den stunden lossnar det.

Vetlanda BK blev det första laget som besegrar serieledande Villa/Lidköping.
Klassens tuffaste.
Obesegrade sen bandy spelades med keps och äppelknyckarbyxor.
Endast nio mål insläppta på dessa sex matcher.
Och så ikväll.
Sju.

Vetlanda avgör en spännande match i sista flämtande andetaget sedan hemmalaget hämtat upp ett
tvåmålsunderläge under minuterna 88-91.
Blytung seger för smålänningarna.
Bara lyfta på kepsen.

Saik står på näsan mot Edsbyn.
Tar sig an nästa hälsingelag.
Bollnäs.
Urladdning.
Tvåsiffrigt.
Och den där Christoffer Edlund gör fyra.
Karln har nu tjugosju mål på sju matcher.
Nästa fyra i snitt.
Kan vi fastslå att det är rätt bra?

Kalix skyttekung för några år sedan, ”Palle” Rönnqvist snittade runt tre under tre säsonger då han
återvänt från sin sejour i Edsbyn.
”Några år sedan” var ordet.

När jag grottade ner mig i Kalix målskyttar hittade jag också Jimmy Berglund.
Säsongen 2011/2012 gjorde han 21 mål på 22 matcher.
Jaha, vaddå?, tänker du.
Jo, serru.
Av de tjugoen målen var det endast ett (1) spelmål.
Resten var straffar, hörnor och ett frislag.
Säkerheten själv.

Tillberga har det jobbigt.
De får leta runt på ålderdomshemmen runt om i Västerås för att få ihop ett lag.
Jobbiga skador ställer till det för västmanlänningarna.
Dessutom står storförlusterna i en kö längre än taxikön utanför krogen vid stängningsdags.
Att den enda seger de har var mot…..var mot……äh, vi glömmer det.

Tellus gnuggar på.
Senast poäng i den sprillans nya hallen i Söderhamn.
Starkt.
Dessutom poäng mot mitt Kalix.
Det var ju lite onödigt kan jag tycka.

Kalix tappar två poäng i en sländas andetag.
3-0 hemma mot Broberg förvandlas till likaläge inom tre minuter.
Där rök en poäng.
Även om det var starkt att knyta ihop och förhindra ytterligare hemskheter.

Och så Tellus på Zinken.
2-4 på Elitrapport hemma hos mina föräldrar på farsdagsfika.
Två minuter senare satte jag tårtbiten i halsen.
3-4 och nu straff till hemmalaget.
Och ja, kvitteringen kom ju givetvis.

Jag ger ändå mitt Kalix godkänt i serieupptakten.

IFK Vänersborg har kommit i rullning.
Senast tung, blytung, seger mot VSK.
Där Emil Viklund avgjorde.
Och som han avgjorde.
Det där har han drömt om sen han, som liten parvel, traskade hemifrån och över skolgården till
Nyborgsvallen för att träna.
Där han drömde om hur han tog fart djupt ner på egen planhalv och åkte rakt förbi tungt beväpnade
försvarsarbetare i fiendens trupper.
För att avsluta med ett distinkt skott bakom världens bäste Bergwall.
Ett mål i världsklass.

Sirius har haft det lite besvärligt i serieupptakten.
En ynka seger.
Hade två och en halv match utan mål framåt.
Och många bakåt.
Senaste omgången blev det klang och jubel.
Stor seger och många mål mot Tillberga.

Jag nämnde världens bäste Bergwall.
Kan inte skriva dessa rader utan att också nämna Kalix alldeles egna Björn Hellman.
Målvaktsarbetare av mycket hög klass.
I mina rödvita ögon måste han vara väldigt, väldigt, nära landslaguppdrag.
Finns förvisso många målmän av god kaliber men denne Hellman är…..Hellman.
Ta en titt på matchen mot Villa om du tvekar.

Varför börjar vår Elitserie likna serien för den där sporten som spelas bakom en alldeles för hög sarg
med en konstig svart platt sak i stället för boll?
Matcher var och varannan dag.
Gillar inte det.

Se upp för Hammarby.
Där har nu Christoffer Fagerström vaknat till.
Gör många mål.

Och det här med många mål.
Patrik Nilsson?

Skulle, enligt sanningsenlig media, göra efterlängtad comeback i matchen mot Saik.
Så blev det inte.
Låter inte bra.

Jag kan bara trycka på ”Gilla” när jag läser om kringarrangemanget i den matchen.
Allt för att hedra den, alltför unge, bortgångne Axel Jonsson som spelade med Saik och hade rötter i
Bollnäs.
Och att de bägge klackarna enas under slutet av matchen och med en röst ropar hans namn är inget
annat än mäktigt.
Rysningar när jag läser om sånt.

Kul match i damernas Elitserie denna lördagkväll.
I en hall i Lidköping.
Nykomlingsmöte.
Hemmafavoriterna Villa.
Tar emot Skutskär.
I våras sken solen över Kalix IP och ett hurrande Skutskär som, i överlägsen stil, vunnit Allsvenskan
och tagit steget upp till fina salonger.

Och i världens bästa div1 vann idag Nyborgs SK, på Högslätten, mot hemmafavoriterna Härnösand.
Högslätten.
Det kallar jag klassisk arena.

Stefan Wikström: Uddamålsvinst och hela Bollnäs dansar

, , ,

Hittills.

En röst i radion frågade en gång.
– Finns det medicin mot november?

Självklart finns det.
På en isparkett nära dig.
Eller via datorn.
Dock ej på TV då de som sitter på sändningsrätten verkar ha glömt vad de har under rumpan.

Ingen idé att sitta hemma och deppa över det.
Bara att traska iväg till en arena och uppleva allt på plats.

Svårslaget.
Bandy i alla dess former och divisioner är den bästa medicinen mot såväl november som resten av de mörka och kalla månaderna.

Den allra högsta av alla serier för herrar är Elitserien.
En Elitserie som börjat rulla igång lite smått.
Några matcher här och där.

Har det då hänt nånting värt att skriva om under de matcher som gått i mål?
Tja, lite.
I alla fall detta.

Broberg har invigt sin nya byggnad på Hällåsen där de gula lamporna för evigt slocknat.
Man gjorde det på bästa sätt.
Med fin hyllning till bortgångne legendaren Göran ”Dallas” Sedwall.
Och med klar vinst mot TB Västerås.
Historiska första målet i huset gjordes av, Brobergs målkung, Martin Söderberg.
Vem annars?

Efter det har det gått lite tyngre för ”Gurt”.
I två heta hälsingederbyn.
Ordentligt tilltufsade av Edsbyn.
Och, nu ikväll, satt de i förarsätet när halvtidsvisslan ljöd på Sävstaås i Bollnäs.
När fulltidsvisslan ljöd hade de orangea från Bollnäs vänt på stek och ägg.
Uddamålsvinst och hela Bollnäs dansar.
Han som dansar mest heter Westh.

Nej, inte Andreas.
Sonen i huset gjorde sitt första mål i Elitserien.
Han heter Oscar.

IK Tellus vänder underläge och tar poäng mot Sirius hemma på Zinken.
Ett Zinken som fick is endast dagar innan premiären.
Svagt kan man tycka.

Men starkt av de gulklädda med skägg.

Christoffer Edlund gör sex mål av tio då Saik hälsar nykomlingen Motala välkommen till Elitserien.
Det kan nog bli så att den karln gör något till under vintern.

Varför börjar serien med en match på tisdagen och resten på fredagen?
En sak vet vi.
Det är inte TV som sätter direktiven.

Mitt Kalix gör en fin insats mot VSK för att sen göra en mindre bra mot TB.
För att sedan, på glänsande ruta på Kalix IP, visa Vänersborg var skåp och hylla ska stå.
0-2 vänds till 4-2 och kommunens invånare badar i fontänen vid busstationen.

Att notera från den matchen är att IFK:s nyborgare Emil Viklund visade att han nu måste få prova dra på sig den blågula landslagströjan.
Mycket bra pojk det.

Kalix målskytt Johan Sundquist visade att han hållit krutet torrt i sommar.
Tre strutar i den matchen.
Sylvass skarpskytt.
Alla målisar är härmed varnade.

Regerande mästarna Edsbyn då?
Knapp vinst i Vänersborg följdes upp med storseger mot grannen från kusten, Broberg.
Åkte ner till Lidköping för att möta Villa ikväll (fredag 3 november)
Ovisst.
Hemmalaget gjorde 3-1 efter en halvtimme.
Sen gjorde inte hemmalaget ett enda mål till.
Det gjorde inte bortalaget heller.

Jag skulle gärna se en match i Lidköpings tempel.
Nångång.

När är Johan Esplund tillbaka i Villas blå kostym?

Att Hammarby tvålar upp Saik i hällregnet på Zinken.
Löddrade nog ordentligt i bussen på vägen hem till Sandviken den kvällen.
7-3 skojar man inte bort.
Bajen kan gå långt i vinter.
Kanske hela vägen till Uppsala.
Lite långt att gå kanske.
Se upp alla ni övriga guldaspiranter!

VSK verkar också ha i åtanke att gå långt.
Det är åtta mil till Uppsala.
En behaglig tripp till finalarenan.

Stor seger nere i Småland visar på kraft.

Där nere i Småland ligger nog en del pannor i veck.
Funderingar.
Vetlanda väntar på första poängen.
En försvann i slutsekunderna på Sävstaås i Bollnäs.

Vi kan väl också lägga till ett matchstraff till protokollet.
Vänersborgs Rickard Wallin Kamperin i matchen mot Edsbyn.
Renderade också i två matchers avstängning.
Varav den ena var IFK:s bortamatch mot Kalix.
Att inte få åka upp till oss måste vara det hårdaste straff varenda spelare i serien kan drabbas av.

Allsvenskan startar upp i helgen.
I ny tappning.
Blir spännande att följa.
Vinnaren tar trappan upp.

Damernas Elitserie nästa helg.
Skutskär nykomlingar.
De stod på Kalix IP och hurrade då de säkrade avancemanget i våras.

Världens bästa div 1, den nordligaste, tjuvstartar ikväll.
Dundrar igång showen för fullt nästa helg.
Missa inte den.

Missa inte tillfällen att gå på en bandymatch oavsett serie och klass.
De ä vackert me bandy!

// Stefan

Wikström: För mig är de favoriter

, , ,

Vi är i början av september.
Det skämt till sommaren som varit har vi glömt och placerat i det förgångnas garderob.
Hösten kryper allt närmare.

Dimma på kvällen och tunn, tunn, isskorpa på bilens framruta ett par morgnar.
På en fotbollsmatch i förra veckan tog jag på mig långkalsonger för första gången.
Älgjägare sitter på pass.
Löjfiskarna vandrar av och an på bryggan i väntan på startskott för årets jakt på havets guld.

Vi med bandy i blod och hjärta börjar så smått vakna upp.
Den riktiga säsongen börjar tuffa igång.
Lagen är i full gång med träningar.
På vissa håll har det t.o.m spelats matcher.

När det matchats på stor och vacker is runt om i hallar byggda för bandy har laget i mitt hjärta (Kalix, om nu någon missat det) pendlat, de fem milen på den stig i skogen mellan Kalix och Torneå som visst heter E4, för träning.
Ibland har träningen endast varit femtio minuter kort.

Att träna i egen hall på stor is eller pendla fem mil, enkel väg, för femtio minuter på rink.
Olika faller ödets lott.

Att dessutom passera skylten där i långa backen bortanför Sangis som förkunnar att Haparanda kommun börjar är inget för den svage.
Det blir lite mörkare och kargare där.

Nåväl, i skrivande stund är ishallen i Kalix färdigrenoverad och käppakrigarna har haft sin cup-helg så nu tränar kommunens enda ELIT-lag på hemmaplan.

Apropå Haparanda.
Trist det där med HT Bandy.
Laget som försvann.
Säga vad man vill om dem, och det har jag gjort, men vi behöver alla lag i svensk bandy.
Och framförallt här uppe.

Nu startar laget om i Torneå LRK:s regi.
I finska ligan.

Vad har vi då att vänta i vinterns upplaga av Elitserien?

Jag saknar redan Daniel Andersson i Villa/Lidköping.
Med sitt trollspö till klubba gav han vår redan vackra sport att lysa lite extra.
Nu ligger trollspöet och resten av hans utrustning på en hylla i ett förråd.
Tack för allt Daniel.

Hur bra blir Sandviken?
Bara det faktum att Daniel Berlin återvänt gör att jag tror det kan bli de som höjer pokalen till våren.
Lägg därtill Erik Säfström.
Förvisso har Erik Pettersson dragit österut.
Men för mig är de favoriter till guldet.

Broberg?
Spännande förvärv.
Och, framförallt, ett hus på Hällåsen.
Sveriges sista gula belysning har slocknat.

IFK Vänersborg?
Tappat den ryska glansen.
De ryska stjärnorna.
Själv blev jag fruktansvärt besviken och irriterad på två av dem då de besökte Kalix i vintras.
Lone rangers.
Allt, och då menar jag allt, skulle handla om dem.

De övriga i laget gjorde sig icke besvär att försöka med nåt kreativt.
Ta en sån som Emil Viklund, han fick knappt låna bollen.
Utan kulspruteskytten ”Jocke” Hedqvist i målform hade inte IFK åkt hem med två poäng.
Minns jag inte fel gjorde karln fem mål.

Jag nämnde Emil Viklund.
Grabben från kvarteret bredvid.
Självklart ska han in i landslaget i vinter.
Självklart!
Och därmed basta!!

Hur bra är nykomlingen IFK Motala?

Är Christoffer Fagerström mannen som kan ta Hammarby till höga höjder?

Bollnäs utan Daniel Berlin?
Att tappa, i mina ögon, Elitseriens bäste spelare lär märkas.
Dock gillar jag skarpt att Hellmyrs och hans kumpaner skriver långa kontrakt med de orangea.
All heder.

Regerande mästarna Edsbyn?
För mig en överraskande finalplats och en ännu mer överraskande finalseger.
Kan de upprepa bravaden?
Tja, varför inte?

Mitt eget lag då?
Kan väl knappast bli en värre vinter än den förra.
Allt gick snett.
Och galet.
Klarade sig kvar via ett magiskt kvalspel.
Känns lite lugnare inför denna säsong.
Kassakistan innehåller pengar och inte spindelväv.

Truppen är klar.
Nytt och fräscht i tränardressen.
Laget åker två helger ner till Uppsala för fyra träningsmatcher.
Förra hösten sparades korvören och då uteblev både korv och träningsresor.
Den vinter som ligger framför oss kommer bli betydligt ljusare.

Eftersom jag bara var vikarierande lagvärd i vintras så får jag väl se var jag står i vinter.
Lagvärd var en härlig uppgift.
Väldigt trevligt att växla några ord med spelare och tränare från fiendetrupper.

Jag hoppas jag får tillfälle i vinter också.
Annars står jag någon annanstans.
Med penna och block.

Snart är vi igång på allvar.

Ha det gott.
// Stefan

Wikström: Inget lag är oslagbart

, ,

År 2016 börjar packa ihop sina saker i sin säck för att dra sig iväg och aldrig mer komma tillbaka.
Ännu ett år bakom oss.

Så här när ett år drar sig undan och ger plats för ett annat brukar allsköns årskrönikor dyka upp.
Jag tänker inte ge mig in på att summera hela året utan nöjer mig med ena halvan av säsongen 2016/2017.
Den halva som började i slutet av oktober.
Och har när detta skrivs, sista lördagen för året, hunnit med sjutton av tjugosex omgångar.
Bara nio omgångar kvar.
Vad kan då sägas hittills.

Längst ut i träsket kämpar Kalix, Tellus och Gripen/Trollhättan.
Sprattlar förtvivlat för att undvika att sjunka ner totalt.
Ner i det kolsvarta djupet.
Det som kallas Allsvenskan.
Räddningsplankan som ligger utlagd heter kvalspel men är en långt ifrån säker planka.
Gäller att försiktigt ta sig fram för det finns luringar där under.

Ljusdal är en av dem.
Motala en annan.
Bägge med uttalade mål om uppgång.
Finns säkert fler farliga bestar som lurar där nere, redo att hugga när tillfälle ges.

Att mitt Kalix skulle ligga på den nesliga jumboplatsen var väl inte det, åtminstone, jag kalkylerat med.
Att vi skulle ligga och guppa vid strandkanten på träsket kunde jag väl tänka mig men det blev värre än så.
Mycket värre.

Tellus skapar rubriker varje gång de tar poäng.
Denna askungesaga som aldrig tar slut.
Jag kan tycka det är jäkligt kul att ett litet lag som detta kommer in som en frisk fläkt i en Elitserie som annars är förutsägbar som ett gökur.
Platsen i träsket är väl som väntat men en del sköna poäng har de tagit.
2-2 mot storebror Hammarby är en.

Kampen om fast mark är stenhård.
TB Västerås blandar och ger.
Tar tunga skalper.
Förlorar lika många.
Ett ungt och fräscht lag med offensiv vilja.
Tappade, den inte så unge, Rinat Shamsutov under jul.
Helt klart ett avbräck.
Men jag tror att TB hade en lösning i kanten på det.

Sirius skvalpar omkring i vassen.
Jagar fast mark.
Kapten Hydlings kompani var bra när de gästade oss i norr.

Och på årets sista fredagskväll möts just Sirius och TB.
Viktigt är bara riktnumret.

Vetlanda ligger lite risigt till.
Småland är lite mörkare än vanligt.
Det gula laget har inte fått till det som gav dem en fin femteplats förra säsongen när allt räknades ihop.
Och tränare Claesson har lämnat.

Högt upp i skogen.
Långt från mörka vatten och sumpmark.
Utan överraskningar.
Tyvärr.
Skulle gärna se nåt det sprakar om.
Undrar om inte bandysporten skulle tjäna lite på det.
Media kanske skulle intressera sig om det händer lite som rör om i vår gryta.

Blev ju lite intresse då Vänersborg lockade till sig en triss i ryska ess.
Mycket snack på sociala medier när det uppdagades.
Sergei Lomanov Jr.
Pavel Bulatov.
Nikita Ivanov.
Inte en trio som kryper fram bakom varenda buske det.

Spektakulärt?
Absolut.
Men har det då lyckats fullt ut?
Njaä.
Kanske inte riktigt som supportrarna vid Vänerns sydspets räknat med.
Själv tycker jag nog de ska vara nöjda, hittills.
Det är inte bara namnet bak på tröjan som avgör matcher.

Bäste ryss som spelat på Kalix IP i vinter är utan tvekan Saik:s Alan Dzhusoev.
Svårt att stava.
Svårt att uttala.
Svår att fånga.
Fantastiskt bra.

VSK får inte riktigt igång maskineriet.
Tror dock inte de grönvita behöver ligga vaken om nätterna i kallsvettig mardröm.
Janne Rintala med vänner lär vara med långt in på vårkanten.

Liksom Villa/Lidköping.
David Karlsson.
Fyrtioen mål på sjutton matcher.
Daniel Andersson.
Tjugosex mål.
Dynamic duo.

För Villas supportrar blir nyårshelgen extra trevlig.
Serieledare minsann.
En tung seger borta mot Saik gör att firandet för de blåvita sker med ett glas champagne i handen och en lokalblaskans serietabell på det dukade bordet.

Bollnäs tassar med.
Inget som förvånar mig.
I topp ett tag.
Tung, blytung, torsk i annandagsmatchen.

Saik får nog ingen att höja på ögonbrynen.
En lagmaskin.
Med två herrar som vet var luckorna bakom fiendens målvakt finns.
Christoffer Edlund med tjugonio mål.
Erik Pettersson har jublat vid nio mer tillfällen.
Trettioåtta.

I min tro går de hela vägen till hjälm i guld uppe på podiet på Tele2-arena i mars.
Precis som vanligt.

Det har hittills varit en rätt intressant vinter.
Känns ändå som att det händer lite saker i varje omgång.
Kanske inte nåt riktigt hårresande men ändå.
Att ”de stora” går på minor ibland är ofrånkomligt.
Men lite uppfriskande.
Inget lag är oslagbart.
Inte under serielunken.
Men när vi räknar ihop en tabell i februari så lär det nog inte vara så många ögonbryn som höjs eller hakor som tappas.

Till sist vill jag bara passa på att tacka alla ni som på olika sätt visat er uppskattning för mina texter.
Det värmer i det gamla hjärtat och ger mig driv att fortsätta.

Tack bandyvänner.
Vi hörs på andra sidan nyår.

Och så en vädjan.
Inga fyrverkerier!

Gott Nytt År.

Wikström: Så slutar annandagsmatcherna

, ,

Ute på stan är folk hysteriska i jakten på den perfekta julklappen.
Raska fötter springa tripp, tripp, tripp.
Vi ska sy och vi ska klippa, vi ska göra, ska vi tippa.

Men jag.
Jag trivs bäst här.
I hemmets lugna vrå.

Ur högtalarna strömmar gammal svartvit julmusik.
Frank Sinatra.
Bing Crosby.
Dean Martin.
Let it snow! Let it snow! Let it snow!

Ur ugnen kommer svag doft av skinka.
På spisen värms glögg.

Jag sitter i bästa fåtöljen med elitseriens spelprogram framför mig.
Nu ska det analyseras.
Hur ska det gå?
Hur ska alla heta matcher på bandyns högtidsdag sluta?
Den heliga annandagen.
Dagen då före detta tennisspelaren Edberg, VSK:s försvarsklippa Edberg, skådespelaren Sauk och många andra celebriteter har namnsdag.
Ja..eeh.

Att sitta här och förutsäga hur matcherna slutar känns som att avslöja innehållet i julklapparna för Liam 4 år.
Men ni får det ändå.
Ni får blunda om ni inte vill veta.

Första paketet att öppnas.
Den uppe hos oss bland isbjörnar och meterhöga drivor.
Den som alla säger att utgången är given i.
Kalix Bandy–Villa/Lidköping
Villa på tredje plats.
Tjugoen pinnar.
Nittio mål framåt.
David Karlsson trettiotre mål framåt.
Trettiotre.
Lägg trettiotre på minnet en stund.

Kalix på fjortonde plats.
Tre pinnar.
Tjugonio mål framåt.
Då får ni ta fram ur minnet vad Karlsson hade för antal mål.
Lägg därtill Daniel Anderssons tjugotre som näst bäst.
Det borde vara klasskillnad.
Tyvärr.
Men det ska banne mig spelas om´et.

TIPS
3–7 (Må jag ha dyngfel)

Nästa match för granskning.
Gripen/ Trollhättan–IFK Vänersborg

Vänersborg reser en och en halv mil.
En och en halv.
Jag har två mil till min fabrik.
Nåväl.
IFK med ny tränare reser alltså kort bort för match.
IFK som sparkade sin tränare Stefan Karlsson.
Jag har ingen som helst hum om orsak men är det på grund av utebliven sportslig framgång luktar det lite om foten som sparkade.
Emil Viklund och hans vänner ligger tryggt på sjätte plats med sexton inhåvade pinnar.
Borde väl vara med beröm godkänt.
Men, som sagt, jag har ingen aning om vad som hänt så då släpper jag det … nu.

Hemmaidolerna Gripen får vi skrolla ner mot Kalix territorium för att finna.
Med sina sju små pinnar huserar de gulsvarta på tolfte plats.

Här tror jag gästerna åker den långa vägen hem med mungiporna upp mot öronen.

TIPS
2–6

Då flyttar vi position och beger oss till Hälsingland.
Bollnäs GIF–Edsbyns IF.

Det blir inte mer annandag än så här.
Det blir inte det.
Annandag. Sävstaås. Ärkefiender. Massor av folk.
Och kanske lite glögg på det.
Det blir inte mer annandag än så.

Helt ovisst.
Svårt att sia om utgång.
Bollnäs i topp.
Bollnäs med Hellmyrs, Berlin och kloke Andreas Westh.
Vindsnabbe Samuli Helavuori.
Edsbyn, som nyss nollade Kalix i två set 6–0, 6–0, med bröderna Edling.
Med Anders Svensson som burväktare.
Finska bröderna Määttä.
Tuomas.
Tommi
Gamle räven Daniel Välitalo.
På plats fyra.
Jagande.

Jag sätter nog ändå en slant på det orangea hemmalaget.

TIPS
6–4

Next stop.
Stockholm.
Stockholm söder.
Zinkensdamm.
Det här blir en häftig match.
Tellus–Hammarby

Här tror jag att jag är säker på hur det slutar.
Bortaseger.
Bortaseger trots hemmaplan.
De grönvita med, när de vill, landets häftigaste supportrar.
Finns inga som kommer i närheten när Bajen Fans är i form.

Tellus som orsakar rubriker varenda gång de lyckas ta poäng.
Totalt sågade innan seriestart.
Nu har de fem pinnar, varav en i förra mötet med ”storebror”.
Ett härligt gäng.
Som verkligen krighar för sin sak.

TIPS
2–8

Vi flyttar oss elva mil till på vår resa genom annandagen.
Till Västerås.
Samma där som i Stockholm.
Två lag med samma hemmaplan.
Grönvita Västerås SK.
Svartröda TB Västerås.

VSK–TB Västerås.
Förra mötet vann den irriterande lillebrorn.
Ni som har en lillebror vet.
De gör allt för att få vara kaxig.
Som utomstående kan det dock vara lite häftigt då storebror får på nöten nån gång.
Så blev det alltså sist.
3–2 i svartröd favör då.
Och det känns svårt även denna gång.
De regerande svenska mästarna har inte fått maskineriet att kugga ordenligt denna vinter.
Hittills.
Lite svajiga resultat längs vägen.
TB blandar och ger de också.
Gör allt för att hamna ovan kval när repet dras den sjuttonde februari.
Då de för övrigt ska göra den långa färden upp till Bottenvikens nordligaste strand.
Just nu strax ovanför kvalstrecket.
Två poäng före jagande Sirius.
Svårtippat.
Hmmm, låt se, om, nä, jo, jo.
Det får bli en etta.
Garderat med krysch.

TIPS
5–4

Mot Uppsala det bär.
Om matchen i Västra Aros var svår att sia.
Så är match i Östra Aros än värre.

IK Sirius–Vetlanda BK
Smålänningarna har haft en krokig färd genom serien hittills.
I fack nummer åtta sitter de med sina tretton poäng.
Endast en ynka poäng över strecket ner till ingemansland.
Inledde bortaspelet med att tappa sin 3–0–ledning till 4–5–förlust uppe i Kalix.
Då var vi glada.
För en gångs skull.
Nyligen hoppade tränaren Jonas Claesson av skeppet.
Kan få det kämpigt på Studenternas.
Där blåsvarta stjärnlaget Sirius står och väntar.
Ett hemmalag som inget hellre vill än att nå det ingemansland som VBK skyr.
Man jagar närmast TB och Bajen som ligger ovan och räcker lång näsa med en poäng mer.
Det kan bli kryss här.
Eller en etta.
Eller en tvåa.
Men okej då.
Ut med hakan.

TIPS
4–4

Sista anhalten på min resa blir Söderhamn.
Hällåsen.
Snart finns det hall i Söderhamn.
Spaden i backen i mars nästa år.
Passar på att gratulera.
Ingenting slår bandy utomhus när vädergudarna är med på noterna.
Vilket känns som att de allt oftare inte vill vara.
Sickna uslingar.
Och för att locka de allt mer kräsna ungdomarna och, framförallt, deras föräldrar så är framtiden inomhus.
Harkel och host, Kalix Kommun.

Match var det ja.
Utomhus.
Broberg/Söderhamn IF–Sandviken AIK

Ursäkta mig alla Vänersborgsupportrar.
Men den bäste ryssen i Elitserien återfinns i Saik.
Alan Dzhusoev.
Herredumildejesus, vad bra karln var när Saik gästade Kalix tidigare under säsongen.
Vilken blick för spelet.
Missade inte en passning.
Serverade sina polare läge på läge.
Världsklass.
En svår nöt för alla speakers dock.
En trillingnöt.
Dzhusoevs svartvita Saik finner vi strax efter Bollnäs i toppen av tabellen.
Vadim Arkhipkins Broberg på en mycket hedrande femteplats.
Lite överraskande tycker jag nog.
Men en trevlig överraskning.
Kan nog ge Saik lite att fundera över.
Svag tvåa.
Mycket svag.

TIPS
3–4

Förresten.
En match till.
Utbruten från annandagstablån.
Fredag 30 december.
Tvåan möter fyran.
I division 1 Övre Norrland.
I gult och svart Karlsborgs BK
I blått och vitt Nyborgs SK.
Förr gick det hett till.
Inte lika hett nu.
Sist 7–4 i gulsvart favör.

TIPS
Blåvitt 6–4

Det var allt för idag.
Masa er iväg på en bandyarena nära dig under helgerna.
Det är förbaskat trevligt.

GOD JUL
Och
GOTT NYTT ÅR

//Sargis