,

Sverige sänkte Ryssland: ”Skön känsla”

Första ronden till blågult. Sköna 6–3 i gruppspelet mot Ryssland var en fingervisning om att spelet kan räcka hela vägen till guld.
– I dag var laget Sverige bra, säger försvararen Andreas Westh till Bandyfeber.

Visst, det var ”bara” en gruppspelsmatch och ingen final.
Men en seger mot Ryssland smäller alltid högt.

– Ja, det var en skön känsla. Speciellt i Ryssland. Idag var laget Sverige bra om man säger så, säger rutinerade försvararen Andreas Westh som gör sin sista turnering med landslaget.

Sverige fick en riktig smakstart. Daniel Berlin satte riktigt vackert ledningsmålet efter fyra och en halv minut. Joakim Andersson ökade på till 2–0 i den tionde minuten.

 – Vi tog chanserna som vi fick och vi hade en bra defensiv. Det gäller ju att stå emot bakåt i första hand och sen nypa dit bollen framåt när läge ges, säger Westh.

Ryssland bet emellertid tillbaka och i inledningen av andra halvlek var ställningen 2–2.

– Ja, det var ju efter en minut. Olyckligt mål. Direkt så tar vi tag i det igen och gick ifrån.

Jo, för Joakim Andersson satte 3–2 i 53:e minuten och nio minuter senare hade Sverige gått ifrån till 5–2. Sista målet prickade Christoffer Fagerström in och Ryssland var ett slaget lag.

Målvakten Patrik Hedberg, som för övrigt var riktigt stabil i matchen, är förhoppningsfull över Sveriges fortsatta VM-äventyr, som han tror kan bära hela vägen.

– Det är tre matcher kvar och vi siktar på att vinna dem. Känslan i gruppen är jättebra och vi har roligt tillsammans, krigar för varandra så absolut det kan det göra men vi tar en match i taget, säger han till Bandyfeber.

Notervärt är att både Christoffer Edlund och Erik Pettersson saknades i mötet med Ryssland. Båda är dock aktuella för spel i helgen.

Mattias Bladh

Sverige–Ryssland 6–3 (2–1)

Målen: 1–0 (5) Daniel Berlin (Johan Löfstedt), 2–0 (10) Joakim Andersson (Per Hellmyrs), 2–1 (29) Alan Dzhusojev, 2–2 (48) Maxim Ishkeldin, 3–2 (53) Joakim Andersson (Adam Gilljam), 4–2 (60, hörna) Martin Johansson (Erik Säfström), 5–2 (63) Christoffer Fagerström (David Pizzoni Elfving), 6–2 (69) Christoffer Fagerström (Adam Gilljam), 6–3 (90) Janis Befus (Maxim Ishkeldin).
Hörnor: 4–11.
Domare: Petri Kuusela, Finland.
Publik: 7520.
Utvisningar: Sverige 2×10 min, Ryssland 5×10.

, ,

Lindmark: Får man ta portföljen med sig in i framtiden?

KRÖNIKA VM är igång borta i Ryssland, och i Vasaparken i Stockholm står representanter ur Hammarby bandy och svenska landslaget och visar brittiska kungligheter hur man står på en röd matta och skjuter boll.

Så just idag pratas det faktiskt lite bandy, men trots detta kanske vi skulle kunna enas om att bandyn faktiskt ändå är i kris?

Vi har sett vårt flaggskepp SM-finalen ha vikande publiksiffror på halvtomma stockholmsarenor nu flera år i rad, med gråa tv-produktioner som inte lyckats skapa någon vidare feststämning, långt ifrån det där “Sveriges Superbowl” som vi ju så gärna vill låtsas som att det nästan faktiskt är.

Förra årets hemma-VM i Sandviken blev ett publikmässigt fiasko när inte ens tretusen personer makade sig iväg till Göransson arena för att se det bästa som går sportsligt går att se inom bandy, nämligen finalen mellan Sverige och Ryssland.

Om detta berodde på höga biljettpriser, sandvikenbors ointresse för bandy, eller en härlig blandning av båda sakerna kan man diskutera i evighet. Men publiksiffran 2 888 står ändå och blinkar där med ett klarrött sken och borde kunna varna oss om att någonting inte står rätt till.

I år sänds inte ens VM i någon tv-kanal, utan sänds på webb-tv med prenumerationskrav. Vilket såklart betyder att ingen förutom de nära sörjande kommer se någonting av VM; inga värvningar till de svenska arenorna det vill säga.

Att Mittmedia gör sitt bästa för att leverera goda sändningar tycker jag vi ska ge dem credd för, men det är ju också sändningar av typen “tidningsredaktioner försöker göra tv”, och kvaliteten når ju såklart aldrig ens upp till midjan på vad en etablerad tv-kanal gör med vänsterhanden.

Vi kan kanske hoppas på att det är de tidiga morgonsändningarna samt det annalkande OS:et som gör att ingen riktig tv-kanal är intresserade av att sända mästerskapet, och att det kommande år kommer tillbaka till en riktig tv-kanal.

Men det kan vara att hoppas på för mycket.

De etablerade tv-kanalerna har ju som bekant redan övergett att sända bandy i sina kanaler, vilket i sin tur har gjort att sporten tappat i bevakning i kanalernas sportnyhetssändningar.
Och publiksiffrorna går nedåt.

Nu är bandyfinalen tillbaka i Uppsala (där den enligt mig hör hemma, vilket jag utvecklat i någon krönika här förut), och har vi tur kan finalen kanske återfå lite av sin forna glans: solsken som blänker i isen, studenter som aldrig stått på ett par skridskor som försöker ta sig runt planen med en knippe heliumballonger i näven samt pyttipannaos över stadsparken.

Det är det vi kan hoppas på, för absolut perfekta förhållanden för att spela bandy kommer det med hyfsat stor sannolikhet inte att bli. Mars är ofta lite för varmt för utomhusbandy, och så kan det ju blåsa, man kan ha solen i ögonen, och det kan vara väder, även om det ju faktiskt är extremt ovanligt, som hade gjort barn från Frostmofjället förskräckta.

Och någonstans där finns ju den stora konflikten inom svensk bandy. Är det de perfekta förhållandena som är det viktiga, eller är det att skapa attraktiva arrangemang som publik kommer och tittar på?

Hallfrågan är ju ständig, och det går knappast att påstå något annat än att hallarna är superviktiga för utvecklingen av den bandyns sportsliga kvalitet. Samtidigt är faktum att alla lag som flyttat in i hall, bortsett från Villa, har tappat i publik sedan de gjorde det.

De sportsliga fördelarna att anordna VM i den superfina Göransson Arena i Sandviken är självklara. Men 2888 åskådare i den extremt prestigefyllda VM-finalen mellan Sverige och Ryssland kan ju samtidigt lätt jämföras med den rätt prestigelösa gruppspelsmatchen lagen emellan i VM 2009 som lockade över 5000 åskådare till Zinkensdamm.

Jag vill inte försöka leda någonting i bevis genom att plocka lite godtyckliga publiksiffror från olika år, sammanhang och städer. Jag önskar bara att det fanns en livligare diskussion i bandysverige om vad det är som gör vår sport till något speciellt och unikt. Vad det faktiskt är som lockar publik till arenorna, vad som faktiskt är det häftiga med vår sport, och vad det finns både för några fördelar och nackdelar med de olika sorters arrangemang vi har kring våra matcher.

Det måste gå att som hallälskare erkänna fördelarna med utematcher, och jag som knappast älskar någonting mer än att stå i -5 på Zinkensdamm och få glöggimma på glasögonen måste kunna erkänna till exempel de enorma sportsliga fördelarna med att spela bandy inomhus.

Personligen tror jag att bandyn måste våga stå kvar med ett ben i tradition samtidigt som det andra benet tar klivet in i framtiden. Vi kan inte bara vara bakåtsträvare och kräva att bandy ska spelas på sjöis och skridskorna ska vara gjorda av läder. Samtidigt kan vi inte kräva att utomhusmatcher ska förbjudas, att matcher ska vara pyroteknik och dunkande musik i högtalare vid varje avblåsning, samt att perfekta förhållanden alltid måste råda.

För varje kliv framåt sporten tar måste det andra benet släpa ordentligt efter i marken bakom sig och få med sig en rejäl klump med det grus som är det som vår sport så speciell.

När jag släpar foten i gruset får jag med mig en portfölj, dubbla underställ och ramsor som ekar i fasaden på Krukmakargatan.

Vad får du med dig?

Hugo Lindmark
Musiker

,

Sverige utklassade Norge: ”Väntat att vi skulle vinna”

Sverige hade rena lekstugan i mötet med Norge. 17–0 (!) talar sitt tydliga språk.
– Rätt väntat, säger Simon Jansson till Bandyfeber.

Matchen är inte mycket att rapportera om.
Det var helt enkelt för stor skillnad mellan lagen och på förhand ett ”givet” resultat.

– Nej, som du säger, det var rätt väntat att vi skulle vinna och vinna stort, säger Simon Jansson.

Jansson nätade tre gånger om. VSK-anfallaren satte 12–0 i den 67:e minuten, 14–0 fem minuter senare samt 16–0 med knappa fem minuter kvar.
Men helt belåten var inte Jansson med sin insats.
– Nej, inte helt nöjd. Men sista tio minuterna kändes okej. Så förhoppningsvis kan jag snäppa upp mig några snäpp, säger han.

Som sagt – Norge hade inte en chans. Det fanns inte på kartan att Sverige skulle tappa sin 6–0-ledning efter första 45.

– Matchen var väl egentligen redan avgjord i halvtid.

Andra halvlek blev inte direkt spännande…
Mer spänning väntar dock på onsdagen.
Då väntar nämligen värdnationen Ryssland.
Först då får Sverige sin riktiga värdemätare.

– Känns som vi är riktigt bra. Kändes bra mot Finland, men vi får väl återkomma i den frågan efter imorgon då vi sätts på ännu större prov, säger Jansson.

Sverige–Norge 17–0 (6–0)

Målen: 1–0 (5) Johan Löfstedt (Jesper Eriksson), 2–0 (10) Joakim Andersso (Christoffer Fagerström), 3–0 (16) Johan Löfstedt (Joakim Andersson), 4–0 (33, hörna) Erik Pettersson (Per Hellmyrs), 5–0 (34) Johan Löfstedt (Erik Pettersson), 6–0 (45, straff) Erik Pettersson, 7–0 (46) Johan Löfstedt (Jesper Eriksson), 8–0 (50) Erik Säfström (Daniel Berlin), 9–0 (59) Johan Löfstedt (Hans Andersson), 10–0 (62) Jesper Eriksson (Erik Pettersson), 11–0 (67) Erik Pettersson (Erik Säfström), 12–0 (68) Simon Jansson (Hans Andersson), 13–0 (71) Christoffer Fagerström (Per Hellmyrs), 14–0 (74) Simon Jansson (Per Hellmyrs), 15–0 (82) Erik Säfström (David Pizzoni Elfving), 16–0 (85) Simon Jansson (Jesper Eriksson), 17–0 (87) Hans Andersson, hörna.
Utv, Sverige: 1×10. Norge: 3×10.
Publik: 1 262.

, , ,

Nyberg: Årets allsvenska – en sportslig succé

Slutspurt i allsvenskan. Fyra omgångar kvar och nu skall serien avgöras.
Samtliga 16 lag har fortfarande mycket att
spela för, men för ett lag, Gustavsbergs IF känns det kört.
Gustavsberg åker ur.

Kungälv började serien uselt men har fått ihop det bättre senaste tiden. Göteborgarna jagar, och jag gissar att man
tar sig över nedflyttningsstrecket trots att man har en ganska tuff avslutning.
Som helhet måste Kungälvs säsongs ses som ett stort misslyckande.

På de nedre kvalplatserna hittar vi just nu UNIK och NitroNora. Båda lagen är ojämna och en seger följs inte sällan av en riktigt dålig match. Mitt tips är att UNIK blir
förloraren i kampen och följer Gustavsberg ur serien..
Risk för kval finns även för Västanfors, Tranås, Tjureda …
… ja, till och med Örebro.

Nykomlingen Åby Tjureda har gjort en helt godkänd
säsong och jag tror man håller undan för strecket. Även Örebro borde klara sig undan kval rätt enkelt – men ÖSK
är en av säsongen verkliga besvikelser. Örebroarna gick ut med att man satsade på serieseger – nu är man närmare de
nedre strecken än de övre.

Västanfors har inte heller gjort
någon vidare insats under säsongen.
Ojämna insatser raktnigenom serien, men ”Fläkten” skärper till sig mot slutet.

Tranås har en obehagligt svår avslutning på serien och jag tippar att det blir Nitro/Nora eller möjligen Tranås som följer Kungälv till kval.
Boltic har inte säkrat nytt kontrakt men med avståndet fyra poäng till kvalstrecket utgår jag från att de klarar sig.

Ljusdal står tillsammans med Örebro och Kungälv förbsäsongens största misslyckanden. Drömmarna omm elitserien känns avlägsna just nu för hälsingelaget som bara vunnit 8 matcher hittills.

Hela sex lag är på allvar indragna i toppstriden. Nässjö har
sämsta utgångsläget med sina 21 poäng och jag gissar att vi kan räkna bort smålänningarna. Gripen och Peace & Love har båda skrapat ihop 22 pinnar.
Gripens tuffaavslutning gör dock att Borlänge sannolikt tar sig förbi Gripen, kanske även Lidköping.
Även Lidköping harbnågra avslutande tuffa matcher – Gripen, Frillesås, Nässjö
och ett hemmastarkt Kungälv.
Kan mycket väl bli så att vi
får två dalalag till elitseriekvalet.

Två lag slåss i teorin om förstaplatsen. Falun och
Frillesås. Stor fördel för Frillesås. Men visst, om Falun vinner de fyra matcher som är kvar och Hallänningarna
börjar darra ordentligt så kan BS ta sig förbi.
Lika liten chans som det är att Falun vinner serien, borde det vara att
dalalaget missar elitkvalet.

Frillesås seriesegrare, ja förmodligen.
Överraskande, ja helt klart.
Men kul och verkligen en utmaning för den lilla klubben på västkusten som gjort en kanonsäsong.

Redan nu kan man konstatera att årets allsvenska varit en sportslig succé.
Hårda och jämna matcher nästan rakt
över. Bara ett fåtal matcher har varit riktigt ojämna.

Publikt, nej inte någon kassako, men kanske kan publikenbbörja hitta till de allvenska arenorna kommande säsonger
om man inser hur bra bandy som spelas på denna nivå.

Till sist en snabb koll på division I. Skirö ser ut att ta hem den södra serien. Jönköping utmanar.
I den västra serien ligger Blåsut bäst till men både Surte och Mölndal jagar vänersborgarna.
AIK vinner den östra serien överlägset och rusar mot allsvenskan.
Mellersta serien har en tuff kamp mellan Katrineholm och Finspång.
Rättvik vinner den ena av norrlandserierna och
sannolikt Söråker den andra.

Svante Nyberg

,

Lukkarila efter storförlusten mot Sverige: ”Måste sätta våra lägen”

Förlust med stora siffror mot Sverige. Finland fick en jobbig VM-premiär.
– Klart att det inte känns bra, säger Mikko Lukkarila till Bandyfeber efter 1–9-nederlaget.

En förlust mot Sverige är inte något att skämmas över.
Men klart är att Finland hade hoppats på en bättre start.

– Det är klart att det inte känns bra efter en förlust, säger Mikko Lukkarila.

Finland hade bud på fler mål mot Sverige men hade inte vässade vapen i sista tredjedelen.

– Måste göra mål på våra lägen, säger Lukkarila, som ändå ser positivt på fortsättningen.

– Vi vill bli bättre och bättre hela tiden, så är det. Nej, men målsättningen är absolut att spela en final.

Mattias Bladh

Sverige–Finland 9–1 (5–0)

Målen: 1–0 (3) Daniel Berlin, 2–0 (8, hörna) Johan Löfstedt (Per Hellmyrs), 3–0 (18) Christoffer Fagerström (Erik Pettersson), 4–0 (27) Martin Johansson (Jesper Eriksson), 5–0 (32) Daniel Berlin (Simon Jansson), 5–1 (52) Tuomas Määtä (Eetu Peuhkuri), 6–1 (68) Andreas Westh, 7–1 (77, straff) Erik Pettersson, 8–1 (80) Erik Pettersson (Johan Löfstedt), 9–1 (82) Christoffer Fagerström (Adam Gilljam)
Hörnor: 7–5
Utvisningar: Sverige 2×10, Finland 5×10
Publik: 2 605

,

Storseger för Sverige i VM-premiären: ”Skönt att få en bra start”

Sverige fick en drömstart i VM-premiären. Detta efter hela 9–1 (5–0) i mötet med Finland.
– Nu ska vi stegra hela tiden förhoppningsvis, säger Johan Löfstedt till Bandyfeber.

VM är officiellt igång. För Sveriges del blev det, inte helt oväntat, vinst mot Finland på ett bekvämt vis.

Redan efter tre minuters spel satte Daniel Berlin 1–0 till Sverige.
Och efter inte ens tjugo minuter in i mötet var ställningen 3–0.
En ledning som växte till 5–0 i halvtid.

– Skönt att få en bra start mot Finland, så 5–0 i halvlek tyder på bra spel även om de kanske kunde gjort något mål, säger Johan Löfstedt.

Tuomas Mättääs reduceringsmål sju minuter in i andra halvlek skakade inte Sverige på något sätt.
I 68:e minuten skickade veteranen Andreas Westh in 6–1 och saken var klar.

– Ja, där stängs det väl rejält. En bomb i krysset av kapten Westh, säger Löfstedt och skickar en skön passning till landslagskollegan.

Till slut 9–1 och en skön VM-premiär för Sverige.
Johan Löfstedt kunde kosta på sig ett leende över att turneringen nu är igång.

– Ja, verkligen skönt att börja spela. Nu ska vi stegra hela tiden förhoppningsvis.

Notervärt är att Johan Löfstedt åkte på en smäll i matchen. Tog sig för ansiktet, men någon fara för fortsatt spel är det inte.

– Fick en påkörning efter ett skott så jag kunde ej skydda mig, men det gick bra. Näsan fick smällen, säger han.

Mattias Bladh

Sverige–Finland 9–1 (5–0)

Målen: 1–0 (3) Daniel Berlin, 2–0 (8, hörna) Johan Löfstedt (Per Hellmyrs), 3–0 (18) Christoffer Fagerström (Erik Pettersson), 4–0 (27) Martin Johansson (Jesper Eriksson), 5–0 (32) Daniel Berlin (Simon Jansson), 5–1 (52) Tuomas Määtä (Eetu Peuhkuri), 6–1 (68) Andreas Westh, 7–1 (77, straff) Erik Pettersson, 8–1 (80) Erik Pettersson (Johan Löfstedt), 9–1 (82) Christoffer Fagerström (Adam Gilljam)
Hörnor: 7–5
Utvisningar: Sverige 2×10, Finland 5×10
Publik: 2 605.

, , ,

Stefan Wikström: ”Tidningar skriver och skriver och skriver……… inte en rad”

Imorgon, måndag 29 januari, då vi i vår tidszon just vaknat, gnuggat sömnen ur ögonen och gjort morgongymnastiken sätts bollen i rullning i en turnering som knappt någon bryr sig om.
Världsmästerskapen i bandy.

Sverige ska då ta sig an Finland.
Sverige bör och ska vinna.
Trots att Kalix Tuomas Liukkonen ska försvara de blåvita.

VM i år avgörs långt bort.
I en stad så långt bort att du nästan är hemma igen då du kommer dit.

Chabarovsk.
Ryssland.
Våra fantastiska damer blev, nyligen, världsmästare i en park, i en stad, i Kina.
Att vara bandyspelare är att resa.
Fråga en spelare i Kalix Bandy.
En han eller en hon, spelar ingen roll.
De känner till den delen av en spelares vardag.
Resor från hit till dit.
Eller från dit till hit.

Chabarovsk.
Sibirien.
Ryssland.
Tänker jag mig att ta min svarta Skoda och köra dit gäller det att ha nytankat och ny spellista på telefonen.
Niohundrasextiotvå (962!) mil.
Och vägen hem är lika lång.

Chabarovsk.
Det var där muren revs.
Den mur som Sovjet byggt upp för att försvara sitt bandyguld år efter år efter år efter år.
På det tolfte året VM spelades föll allt.
Det lilla landet i väst, Sverige, vann första mötet med klara 6-1 och Sovjet vann det andra med knappa 3-1.
Det spelades ingen final där och då utan den som vunnit ”serien” var världsmästare.
6-1 och 1-3 blir 7-4 i blågul favör.
Vi minns bilderna där, lagkapten, Sören Boström höjer den ståtliga bucklan mot den svarta sovjetiska kvällshimlen.
Magiskt.

Året var 1981.
Året då, nyblivne sjuttioåringen, Sven-Åke Lundbäck, från Luleå, vinner Vasaloppet efter ett ryck i en uppförsbacke strax innan Oxberg.
En uppförsbacke som därefter fick namnet ”Lundbäcksbacken”.

Jag skrev i inledningen att VM är en turnering som knappt någon bryr sig om.
Inte ens vi bandyvänner går upp i varv.
I stället spottar vi snus och gnäller på den.
I enad kör står vi upp och ylar över att den ligger fel i tid.
Alla tycks eniga i att VM i bandy skall spelas efter avslutad säsong.
Amen.

Runt millenniumskiftet gjorde den det.
Alla var nöjda och glada?
Nej och åter nej.
Det var inte alls bra.
Efter SM-finalen är alla mätta och belåtna på allt vad bandy heter så intresset är noll och intet!
Ylandes i enig kör.

Det pågår ett EM i handboll just nu.
Sverige spelar om guldet senare denna söndagskväll.
Hela svenska folket och samlad massmedia gnager nagel.
Jag har alls inget mot handboll.
Tvärtom.
Gillar sporten och, framförallt, dess attityd.
Stentufft.
Smäller så fönsterrutorna i hallen skälver.
Spelarna kliver upp, ruskar av sig och fortsätter spela.
Hej, fotbollsspelare.

Men det som förbryllar mig är att denna sport som, publikmässigt, ligger på bandyns nivå vad gäller serielunken på hemmaplan.
Tidningar och tv visar väl inget jättestort intresse.
Så.
Så kommer det ett mästerskap.
OS, VM, EM, DM, KM.
KM?
Kvartersmästerskap.
Då jäklar vaknar alla!

Så börjar bandyns mästerskap.
Tidningar skriver och skriver och skriver………inte en rad.
Svenska folket som just gnagt av varenda nagel börjar nu ladda om för ännu en……..arbetsvecka.

En arbetsvecka då man kan sitta vid fikabordet och göra sig fånig över bandyns världsmästerskap.
”Höhöhö, bara två lag som kan vinna” och liknande tongångar.

Bortglömt eller fånigt.
Spännande kommer det bli.
Ska di svenske lyckas brotta ned den ryska björnen även i år?

Ifjol, i Sandviken, lyckades brottningen.
I sista sekunden av finalen.
En final som runnit iväg i rysk favör och skivspelaren laddades upp med världens vackraste nationalsång, den ryska.
Blågula spelare ville annorlunda.
1-3 blev 2-3.
Matchen rullade in mot slutstationen.
Erik Pettersson kvitterade med fem minuter kvar.
Alla trodde på förlängning.
Sverige får en hörna i nittioförsta.
En fenomenal variant gör att Adam Gilljam vräker in guldmålet.

Och mannen vid skivspelaren fick snabbt byta till den svenska nationalsången.
Den är inte dum den heller.

Att nu kunna försvara det guldet kommer bli en marig uppgift, men alls icke omöjlig.
Att inför tiotusentals högljudda ryska supportrar och ett, till tänderna, fulladdat ryskt landslag stå emot den anstormning som kommer sättas igång kräver nog att allt, och lite till, står i rätt fas för våra spelare.

Det är, backhjälten, Andreas Wesths sista framträdande på de stora scenerna.
Sorgligt.
Hoppas verkligen att denne gigant får avsluta sin internationella bana med ännu ett guld.
Om någon är värd guld är det Andreas Westh.
Det höggs in i grottväggar utanför Bollnäs på den tid man inte hade papper och penna.

David Pizzoni Elfving.
Hans hjärna skakade under några obehagliga minuter på Zinkensdamm nyligen.
Är han helt okej?
Hans läkare vet, med all säkerhet, nog vad han talar om då han godkänt Davids medverkan.
Må det gå vägen.
En skakande hjärna är inget man leker med.

Vetlandas Joakim Andersson visar stort sportsligt hjärta.
Uppträdde inte vackert i VBK:s sista match innan vm-uppehållet.
Matchstraffet var lika solklart som en vårdag på isen i Kalix skärgård.
Avstängningen blev fyra matcher.
”Jag tar mitt straff” sade Andersson utan att blinka.
Att han inte står i fotoblixtar och domderar över straffet hedrar honom.
En sann sportsman.
Sånt blir jag glad av.

Ska bli roligt att se vad debutanten Christoffer Fagerström kan göra.

Imorgon, måndag, då vi i vår tidszon just vaknat, gnuggat sömnen ur ögonen och gjort morgongymnastiken sätts bollen i rullning i en turnering som knappt någon bryr sig om.
Världsmästerskapen i bandy.

Heja Sverige!

,

Hedberg och Svensson om målvaktskampen i VM: ”Det är tufft”

Vem blir förstemålvakt i VM? Den frågan ställer sig många men Patrik Hedberg och Anders Svensson tar det med ro.
– Den som är bäst ska spela, säger Hedberg till Bandyfeber.

Vilken som får förbundskapten Svenne Olssons förtroende att vakta målet i de viktiga matcherna i VM återstår att se.
Patrik Hedberg har varit tongivande i Hammarby denna säsong och detsamma gäller Anders Svensson i Edsbyn.
Huvudpersonerna ligger dock inte sömnlösa över vem som kommer stå i Sveriges mål.

– Den som är bäst ska spela. Jag är här för att prestera det bästa jag kan och hoppas på att det räcker för att få spela. Det krävs ytterligare några steg här mot serien. Men jag är här för att fightas och vill såklart spela, säger Patrik Hedberg.

Hammarbymålvakten medger att det är knivskarp konkurrens med Anders Svensson.

– Det är tufft, Svensson är bra men det är jag också. Viktigast är att laget går bra och att vi kan vara med och slåss om guldet längre fram med en bra känsla.

Anders Svensson, 42, är också inne på att bästa målvakten för dagen ska stå. Och inte handla om, exempelvis, ålder.

– Håller med till hundra procent. Det handlar om att vinna och då måste bästa laget spela.

Den interna kampen med Patrik Hedberg tar han mer än gärna.

– Det är inspirerande. Självklart siktar jag på att spela varje match men det är upp till Svenne och ”Dino” (Stefan Söderholm) att bestämma.

Mattias Bladh

,

Fagerström på bekant mark: ”Van med rysslivet”

Svenska landslaget är på plats i Chabarovsk för att försvara guldet.
För Christoffer Fagerström ”hemmaplan” då han tidigare spelat i ortens lag SKA Neftyanik.
– Jag har bott här borta så jag är van med rysslivet, säger Fagerström till Bandyfeber.

Runt halv ett, lokal tid, på torsdagen landade svenska landslagstruppen i Chabarovsk. På fredagseftermiddagen gjorde Sverige första passet i Jerofej arena. Men bara en sådan sak som tidsskillnaden gentemot Sverige har gjort sig kännbar.

– Tidskillnad på nio timmar, säger Christoffer Fagerström.

Aningen jobbigt? Jo, det skriver Christoffer Fagerström under på.

– Visst känner man av bytet av tidszon. Brukar ta 2-3 dagar innan man är igång.

Hur upplever du stämningen i truppen?

– Jättebra, vi har första träningen om några timmar (läs: fredag). Ska bli skönt att komma igång här nu.

Förutom bandy så kan spelarna ta sina tillfällen att bevittna det ryska utbudet i staden.

– Det finns lite affärer att strosa runt i, säger Fagerström.

Kommer ni ha tid med det?

– Troligtvis inte, men om tid finns så finns det något att hitta på.

Är det något du saknar från Sverige?

– (skratt) Nej, det tycker jag inte. Jag har bott här borta så jag är van med rysslivet.

Jakten på VM-guldet har så sakteliga trummat igång.
Christoffer Fagerström, som till vardags spelar i Hammarby, ser fram emot äventyret.

– Absolut, som jag sa tidigare, skönt att dra igång med träningar så laddar vi för nästa vecka, säger han.

Mattias Bladh

,

Jansson ser fram emot VM: ”En upplevelse utöver det vanliga”

Uttagen i VM-truppen för sin starka säsong i VSK. Nu är Simon Jansson redo att jaga guld i Chabarovsk.
– Självklart ska vi se till att försvara guldet från ifjol, säger 27-åringen till Bandyfeber.

Enda VSK-spelaren som fick plats i slutliga VM-truppen blev Simon Jansson.
När truppen offentliggjordes i torsdags tryckte förbundskapten Svenne Olsson på att 27-åringen har visat storform i Västerås under säsongen.

– En irrationell bandyspelare. Han har växlat upp egentligen ända från decemberkamperna och fram tills nu. Han är väldigt formstark i Västerås för tillfället och därav föll valet på Simon, sade Olsson på presskonferensen.

Köpingssonen har redan 15 A-landskamper på meritlistan. Under den tiden har han gjort tio mål och har också ett brons från 2016.
Simon Jansson har hunnit smälta det faktum att han återigen ska få representera Sverige i ett VM.

– Jo, men lite grann, men man är mest laddad att göra en bra turnering. Jag har ju fått varit med om ett VM och flera landskamper men självklart kommer det bli en upplevelse utöver det vanliga som man drömt om. Häftigt kommer det bli och man kommer nog känna att det är på riktigt när man landar på rysk mark, säger Jansson.

Köpingssonen har varit strålande i VSK denna säsong. En svårläst bandyspelare som kan vara en mardröm för försvararna i sina bästa stunder.

– Jo, men formen känns bra. Jag känner mig stark fysiskt och har mycket energi. Känns som formen stiger också vilket känns väldigt bra.

En irrationell, stor och stark genombrottsspelare – känner du igen dig i beskrivningen?

– Ja, jag försöker vara det i alla fall.

Vad vill du bidra med i ditt spel?

– Jag ska in och spela mitt spel jag spelar i VSK med tyngd, fart och ett fysiskt spel, men hårt jobb både offensivt och defensivt.

De egenskaperna kan behövas för att kunna rubba Ryssland på deras hemmaplan.
Simon Jansson menar att det fysiska spelet och det rent taktiska blir viktigt.

– Det handlar i stort om att vinna ”kampen”. Det fysiska spelet, vi måste orka stå emot.
Sen måste vi spela smart och inte släppa in för många mål. Sen handlar det om att vinna mot ett bra Finland. Det ska vi komma ihåg.

Vad är största skillnaden när man möter Ryssland jämfört med ett toppmöte i elitserien?

– Farten och det fysiska spelet är en stor skillnad. Sen har du så otroligt lite tid på dig att agera när du får bollen. Det var som ”Löken” (Johan Löfstedt) sa i nån intervju att man måste veta vad man ska göra innan man får bollen, annars blir man ”uppäten” av ryssarna.

Ge mig ett par ryska namn som vi bör ha extra koll på?

– Ishkeldin (Maxim), Mirgazov (Almaz), Alan (Dzhusoev), Bondarenko (Artem) med flera.

Vad gör de så bra?

– Gemensamt med dem är att de har full kontroll och spelar med hög fart.

Upp till bevis för Simon Jansson och landslaget att gå hela vägen i Chabarovsk.
VSK-stjärnan räds inte utmaningen.

– Självklart ska vi se till att försvara guldet från ifjol, säger han.

Mattias Bladh

Sveriges trupp till VM 

Målvakter:
Patrik Hedberg
Anders Svensson

Utespelare:
David Pizzoni Elfving
Andreas Westh
Martin Johansson
Linus Pettersson
Erik Säfström
Hans Andersson
Per Hellmyrs
Daniel Berlin
Adam Gilljam
Johan Löfstedt
Jesper Eriksson
Simon Jansson
Christoffer Edlund
Erik Pettersson
Joakim Andersson
Christoffer Fagerström