Vetlanda knäckte Edsbyn — avgjorde i slutminuten: ”Väldigt skönt”

,

På väg mot en skrällpoäng. Det blev mer än så för Vetlanda som stod för en riktig skalp i premiären mot Edsbyn.
— Fantastiskt stark laginsats rakt igenom, säger VBK-mittfältaren Pontus Blomberg till Bandyfeber efter 5–4-triumfen.

Det kunde inte ha blivit en bättre start på årets elitserie för Vetlanda. En seger mot de regerande svenska mästarna Edsbyn är, hur vi än vrider och vänder på det, ett styrkebesked.

Pontus Blomberg var inte oväntat ett enda stort solsken efter fredagskvällens drama där Pontus Vilén, vid ställningen 4–4, satte avgörande målet i 90:e minuten efter en omställning iscensatt av Joakim Andersson.

— Fantastiskt stark laginsats rakt igenom, allra helst med de förutsättningarna vi haft med Covid-19-utbrottet i laget, säger han.

Tar vi det från början så tog Vetlanda ledningen genom just Pontus Blomberg på hörna.
Men Edsbyn hade likväl en uddamålsledning efter första 45.

Blomberg var så långt relativt nöjd med hur spelet såg ut.

— I det stora hela rätt bra, vi trycker lite på att vi ska försöka få till lite mer bollhållning för att få vila lite mer under matchen bara.

Pontus Blomberg serverade Axel Ekholm till 2–2 tidigt i andra halvlek på ett slumpartat vis. Alla mål räknas dock, som bekant och det var ett viktigt sådant.

— Ja, absolut, rätt turligt men samtidigt brukar man få sånt med sig om man lägger ner jobbet.

Det blev en nervkittlande spänning hela vägen därefter.
Lagen följdes åt; 3–3 i 72:a minuten och 4–4 med drygt tio minuter kvar att spela.

I det läget såg det också ut som att Vetlanda skulle få svårt att vinna matchen. I 83:e minuten drog nämligen Patrik Johansson på sig en tiominutare.

— Min känsla då var att vi får kriga för att få med oss en poäng, samtidigt kände jag att gör vi det så kommer vi åtminstone få ett läge till vi med, säger Blomberg.

Edsbyn tryckte på för ett avgörande med en man mer på isen, men Vetlanda stod emot.
Och dramatiken i slutminuten vet ni förstås redan om vid det här laget.

Blomberg visste i alla fall vad han kände när Vilén satte bollen i nätmaskorna.

— Ja, väldigt skönt, kul framförallt.

Många bra i Vetlanda och Pontus Blomberg var definitivt en av dem.
Facit: ett mål och två assist.

— Jo, jag är nöjd över min egna insats. Är delaktig i spelet och försökte driva på. Bra premiär, helt enkelt.

Onekligen.

Känns som att du inte kommer ha några problem med att sova gott i natt?

— Nej, det blir nog inga större problem.

Mattias Bladh

Vetlanda–Edsbyn 5–4 (1–2)

Målen: 1–0 (16) Pontus Blomberg, hörna, 1–1 (20) Jesper Öhrlund, 1–2 (22) Tommi Määttä, 2–2 (50) Axel Ekholm (Pontus Blomberg), 3–2 (73) Emil Fedorov (Pontus Blomberg), 3–3 (74) Ted Hedell, 4–3 (79) Emil Nordström (August Klang) 4–4 (81) Jesper Öhrlund, 5–4 (89) Pontus Vilén (Joakim Andersson).
Hörnor: 5–16.
Utv, VBK: 3×10 Edsbyn: –
Domare: Anders Berg.
Publik: –

Övriga matcher på fredagskvällen:

Broberg–Sirius 3–6
Hammarby–Bollnäs 4–4
Vänersborg–Sandviken 1–4

Fedorov och Bringe tvåmålsskyttar när Vetlanda vann: ”Godkänd match”

,

Vetlanda vann träningsmatchen borta mot Åby/Tjureda på tisdagskvällen. Liksom Emil Fedorov noterades Filip Bringe för två mål.
— Alltid kul att göra mål, säger Bringe till Bandyfeber efter 6–2-segern.

Ett Vetlanda utan Joakim Andersson och Patrik Johansson, som båda vilade, segrade i slutändan komfortabelt i Ericsson Arena Åby.

— Det är en godkänd match som helhet tycker jag, säger VBK-anfallaren Filip Bringe.

17-årige Isac Karlsson pangade in 1–0 på hörna i nionde minuten. I 37:e minuten hittade Pontus Blomberg kollega Emil Fedorov och 2–0 var ett faktum.
Ett resultat som stod sig till halvtidsvilan och var fullt rättvist.

— Ja, det var ändå helt okej. Sen är Åby rätt tajta i första så vi skapade inte jättemycket då utan det öppnade upp sig mer i andra, säger Bringe.

Vetlanda fick en pangstart i andra halvlek. Efter mindre än en och en halv minut ökade gästerna på till 3–0 via Filip Bringe.

— Fick passning ut på vänsterkanten, sen kom jag en mot en med liberon och gick ut vänster och sköt.

Men det blev ändå viss nerv.
Två hörnmål av Åbys Adam Rudell gjorde att Vetlanda ”bara” ledde med 3–2 när det återstod en halvtimme att spela.

— Ja, de gör det bra där Åby och körde på samtidigt som vi fick lite korta anfall och tappade boll lite för enkelt.

Vetlanda kunde dock sätta 4–2 tio minuter senare när Åby hade en man utvisad. Kort därpå satte Emil Fedorov sitt andra mål för kvällen till 5–2 och då kändes det hela avgjort.

— Jo, men det kändes det väl ändå som.

Filip Bringe fastställde slutresultatet till 6–2 i slutminuten.
En nöjd tvåmålsskytt med andra ord.

— Det är ju alltid kul att göra mål, fantastisk passning av Pontus Nordström.

Vetlanda spelar nästa träningsmatch hemma på lördag. Då står IFK Motala för motståndet.
Filip Bringe är så här långt nöjd med hur försäsongen fortlöpt.

— Tycker den har varit bra. Nu har vi ju spelat tre matcher och det finns bra saker att ta med och saker som vi måste jobba på, så lite som en försäsong ska vara skulle jag säga, säger han.

Mattias Bladh 

Åby/Tjureda–Vetlanda 2–6 (0–2)

Målen: 0–1 (9) Isac Karlsson (Albin Rehnholm), hörna, 0–2 (37) Emil Fedorov (Pontus Blomberg), 0–3 (47) Filip Bringe (Pontus Blomberg), 1–3 (55) Adam Rudell (Erik Quiros), hörna, 2–3 (60) Adam Rudell (Erik Quiros), hörna, 2–4 (70) Pontus Vilén (Pontus Blomberg), 2–5 (72) Emil Fedorov (Albin Rehnholm), 2–6 (90) Filip Bringe (Pontus Nordström).
Hörnor: 6–10 (
Utv, Åby: 3×10. VBK: 2×10.
Domare: Niclas Skog.
Publik: 50.

Vetlanda och Broberg segrade: ”Kom igång bättre i andra”

, ,

På tisdagen spelades två matcher med elitserielag inblandade. Häng med Bandyfeber för en kort sammanfattning.

Broberg tog sig an SAIK i Helsingehus Arena i Söderhamn. Och det var hemmalaget som knep segern med 4–3 (0–1).
Fritiof Hagberg svarade för ett av målen och var efteråt nöjd med att laget lyckades vända på underläget sista 45.

— Jo, men det var okej. Vi var lite trötta i ben och huvud. Men kom igång bättre i andra halvlek och det är bra av oss och vrida tillbaka och vinna i andra, säger han.

SAIK missade å sin sida en straff på slutet vilket hade inneburit kvittering.

— Kul att spela match. Det var väl ringrostigt genom hela matchen egentligen, släpper in några ”trökiga” mål. Vi gör också några fina mål, säger SAIK:s tvåmålsskytt Hannes Edlund.

— Men för att vara tredje gången på stor is och första matchen med nya killar på lite nya positioner, så får vi ändå vara nöjda och ta med oss alla bra saker till fredagens match mot Sirius.

Brobergs målskyttar: Jaakko Hyvönen, Martin Söderberg, Fritiof Hagberg, Adam Wijk.
SAIK: Hannes Edlund 2, Dennis Henriksen.

***

Vetlanda fick slita för att vinna första träningsmatchen i mötet med Nässjö. Segersiffrorna skrevs till 6–5 (2–3) efter bland annat fyra mål av hemvändaren Joakim Andersson.

— Insatsen var verkligen hur en första match ser ut. Vi hade otroligt svårt att hitta tajming och samarbete i första halvlek. I andra halvlek höjer vi oss lite och gör fler grejer som vi kom överens om innan matchen, säger VBK:s Pontus Vilén.

Nässjö hade överraskande ledningen med 3–2 i halvtid. Men Vetlanda spelade upp sig sista 45. Hemvändande Joakim Andersson, som öst in mål för Villa de två senaste säsongerna, visade vägen målmässigt med sina fyra mål.

Filip Bringe satte segermålet på hörna i 81:a minuten.

Målskyttar, VBK: Joakim Andersson 4, Patrik Johansson, Filip Bringe.
Nässjö: Linus Jönsson 3, Pontus Nordström, Patrik Gustafsson Thulin.

Bandyns historia, del 10: 1990-talet — när VSK blev Mesta mästarna

, , , ,

En publikfriande bandy, profiler, ryska importer och en stor taktisk utveckling av bandyn. Och ett VSK, som hade ett stort årtionde. Vi talar förstås om svensk bandy under 1990-talet.

1990-talets bandy är det många som minns tillbaka på med något nostalgiskt i blicken.
Nostalgi och bandy har, som bekant, alltid haft många beröringspunkter med varandra.
Och 90-talet är ju inte så himla långt bort på näthinnan i minnenas korridorer.

”Var mycket mer profiler på 90-talet” eller ”mer publik och drag på läktarna” är ett par citat som man ibland kan höra idag.
Och så vidare.

Årtionden överlappar varandra och förändringar sker så klart gradvis över tid.
Kort sagt: 1989 års allsvenska säsong (då högsta serien) kanske inte skiljde sig jättemycket åt rent spelmässigt i jämförelse med 1990 års säsong.
Om vi talar utvecklingen av spelet som sådant.

Men med det sagt, så kan vi hävda att svensk bandy i senare delen av 1980-talet och i början av 1990-talet hade fler rollspelare än år 2020.

Begreppet rollspelare är inte helt lätt att semantiskt bryta ned men har varit vanligt förekommande i ishockeyn (mestadels i NHL och där under beskrivningen ”role player”) och innebär en spelartyp som är specialiserad på något.
En spelare vars repertoar är smal; döda utvisningar, bra i numerärt överläge, fysiskt stark…
Användbara, ofta underskattade, spelare i en given situation inom ishockeyn.

Applicerar vi det på bandyn och 1990-talets inledande år hade nog bandylagen i allsvenskan, överlag, fler rollspelare i sina trupper jämfört med idag.

— Man hade nog råd med fler rollspelare, fanns fler som i stort sett bara hade defensiva uppgifter. Skillnaden var större, säger förre SAIK-spelaren, tränaren och förbundskaptenen Anders Jakobsson.

Att det också var ”fulare” spel under 1990-talet är det fler än en som kan skriva under på.
Vilket kan bero på att bandyn var mer öppen och frejdig. Försvararna ställdes ibland inför hopplöst svåra dueller.

Bollnäsikonen Andreas Westh, som lade skridskorna på hyllan efter förra säsongen, var en av dem som fick uppleva detta.

— Fulare var det. Eftersom det var öppnare spel så var det ju svårare att komma närmare, så då blev det kanske andra saker än nu.

Anders Jakobsson är också inne på samma linje att det mer öppna spelet skapade mer fula tilltag än i dagens bandy där lagen agerar mer kollektivt överlag

— Stämmer nog bra, utvisningarna var heller inte lika avgörande då. Spelet var hårdare, gäller väl även fotboll och hockey till exempel.

Jakobsson tycker sammantaget att 90-talsbandyn skiljer sig på flera andra punkter kontra dagens elitbandy.

— Farten är den största skillnaden. Pratades mer taktik då. Styrspelet i defensiven startade högre upp. Spelet i luften var mer strukturerat.

Sportsligt hade anrika Västerås SK ett enastående 1990-tal.
Åtta SM-finaler varav sex guld talar sitt tydliga språk.
De stora framgångarna började 1989 och när det var dags att byta decennium blev det således mycket grönvitt när Sveriges bästa bandylag skulle koras.

Foto: Gunnar Heinemann. Jubel i VSK efter SM-guldet 1989 på Söderstadion.

Stefan ”Lillis Jonsson, Johan Olsson, Ted Andersson, Anders ”Änsen” Carlsson, Hans Elis Johansson, Pelle Fosshaug, Michael Carlsson — bara några av alla de spelarprofiler i VSK, som gjorde stort avtryck under 1990-talet.
Vi kan också lägga till Ola Johansson och Ola Fredricson.
På tränarsidan kan vi inte undgå att heller nämna skarpa tränarhjärnor som Leif Klingborg, Ola Johansson och Sören Boström.
Av utrymmesskäl får vi nöja oss där, även om vi skulle kunna fortsätta rada upp namn.

Dåvarande managern Björn-Olle Forsberg ska tillskrivas en stor del i att VSK lyckades locka en del av nyss nämnda spelare med flera utifrån till klubben.

Björn-Olle Forsberg själv hade flyttat hem till Västerås som spelare efter en guldkantad avslutning med Boltic säsongen 1979/80. Men på grund av en korsbandsskada tvingades han emellertid avsluta spelarkarriären 1982.

Men Björn-Olle hade inga planer på att kasta in handduken och överge bandyn eller sitt kära VSK.
Detta i en tid när klubben var illa ute, både sportsligt och ekonomiskt.
Sagt och gjort; Björn-Olle ringde dåvarande ordföranden Börje Lundh och erbjöd sina tjänster att ta hand om seniorverksamheten.
Lundh nappade på idén vilket han inte lär han ångrat.

Efter ett 1980-tal som dominerats stort av Boltic var det stor guldtörst i VSK.
Det ligger liksom i klubbens DNA.
Hoppet om ett nytt SM-guld infriades till slut 1989 när VSK besegrade småländska Vetlanda med 7–3 på Söderstadion i Stockholm. Ett Söderstadion som, skulle det visa sig, var finalarena för allra sista gången efter att ha varit värd för bandyfinalerna sedan 1967.

VSK avslutade 1980-talet med en klar seger över Vetlanda. Många fler guld och finaler skulle det bli på 1990-talet.

I finalen blev storstjärnan och legendaren Ola Johansson målskytt i vad som var — tro det eller ej — hans då nionde (!) raka final. Tidigare hade Ola Johansson firat stora triumfer med 80-talsgiganten Boltic.

VSK var åter nummer ett i landet och när klockan klämtade för 1990 var det åter dags för grönvitt att lyfta SM-bucklan. Detta via 6–3 mot Sandviken — på Rocklunda IP (!) i Västerås…

Foto: Gunnar Heinemann. Planinvasion på Rocklunda 1990 när VSK säkrade andra raka guldet.

Jo, i och med att ny finalarena ännu inte var spikat fick Rocklunda förtroendet.
Matchen spelades under vanvettiga förutsättningar för bandy då kvicksilvret visade på omkring 17 plusgrader i skuggan och 23 i solen.

VSK bemästrade de svåra förhållandena bäst. Notervärt är att den numera klassiska traditionen med ballongutsläpp och nationalsång inför finalen startade detta år.

1991 fick VSK se sig besegrat av Vetlanda. Mötet slutade 2–4. Ett Vetlanda som även försvarade titeln 1992 mot Boltic (4–3).
Båda gångerna på Studenternas IP i Uppsala.

Ja, för nu cementererades ”Studan” som ny finalarena för bandyfinalerna. Där skulle arrangemanget komma att hållas obrutet fram till 2013 när Friends arena bröt sviten.
Att valet föll på Uppsala 1991 och framåt var inte självklart.
Från förbundshåll var klassiska Stockholms stadion huvudspåret och den tanken släpptes inte i första taget.
Studenternas IP förblev dock en uppskattad finalarena inom några säsonger.

Återgår vi till det sportsliga så var VSK åter Sveriges främsta bandylag 1993 och 1994.
1993 vann VSK mot Boltic i finalen med 5–4. Det krävdes dock en nervkittlande sudden death för att fälla avgörandet.
Legendaren Ola Johansson fick ett minst sagt värdigt avslut på spelarkarriären när han stod för förarbetet till Pelle Fosshaugs avgörande volleymål.

Foto: Gunnar Heinemann. Ola Johansson och brorsan Hasse Johansson tar emot supportrarnas hyllningar efter guldet 1993.

1994 års SM-final mellan VSK och toppkonkurrenten Vetlanda slutade med grönvitts trettonde SM-tecken i föreningens historia.
Det innebar att VSK kunde titulera sig ”Mesta mästarna” då triumfen innebar att man gick förbi IFK Uppsala i antal SM-guld.

VSK missade SM-finalen 1995 — Boltic vann detta år efter 2–1 mot Vetlanda — men skulle vara ena parten därefter vid samtliga återstående finaler under årtiondet.

Foto: Nya Wermlands-Tidningen. Ett ekonomiskt blödande Boltic stack emellan och vann SM-guldet 1995.

1996 års uppgörelse mot guldsuktande SAIK, som å sin sida var på väg att få ihop ett ytterst starkt lag, slutade hela 7–3 till VSK.
Finalen drog storpublik. 17 211 åskådare var på plats för att bevittna två av svensk bandys riktiga klassiker till lag.

Foto: Gunnar Heinemann. VSK-legendaren Anders ”Änsen” Carlsson i fokus efter 1996 års SM-guld. I finalen slogs SAIK tillbaka med 7–3.

Lagen skulle komma att mötas även 1997 och 1998. 1997 fick VSK dock kapitulera efter en riktig rysare inför 17 488 åskådare — en putsning av rekordet året innan. Trots en storspelande Hasse Johansson, fyra mål i finalen och ett stolpskott från kvittering i slutminuterna, föll grönvitt med 4–5.
En final som innebar att SAIK bröt en 51 år lång väntan på nytt SM-guld.

Foto: Gefle Dagblad/Arbetarbladet. Stefan ”Pumpen” Andersson, en av många klasspelare i SAIK på 90-talet. 1997 vann klubben SM-guld på nytt — efter 51 års väntan.

Vid 1998 års SM-final var förväntningarna högt ställda på en sevärd final mellan två lag som drev den spelmässiga utvecklingen inom svensk bandy. 18 027 åskådare fick se VSK avgå med en 6–4-vinst. Nyförvärvet och storstjärnan Ola Fredricson (kom från Boltic) svarade för två av målen, samma notering tillkom från Michael Carlssons klubba

1999 stod inte SAIK för motståndet när VSK var i sin fjärde raka SM-final. I stället hade Falu BS, med två ryska spelare i Sergej Obuchov och Valerij Gratjev, tagit sig hela vägen till Studenternas inför imponerande 19 122 personer — nytt putsat publikrekord.
Ingen klang- och jubelföreställning ur ett neutralt åskådareperspektiv men vad brydde sig VSK om det?
Seger med 3–2 och klubbens femtonde SM-guld var i hamn.

Det blev trängre och trängre i VSK:s prisskåp när 1990-talet led mot sitt slut.
VSK var decenniets klart främsta lag sett över hela årtiondet.

En av svensk bandys riktigt stora, Ola Fredricson, sätter kanske orden bäst när han ger sig på en förklaring till varför VSK var så pass framgångsrikt:

— Bra spelare och träningar. Stenhårt varje gång, bra coach i Sören Boström och viljan att hela tiden vinna. Det var hård konkurrens om platserna. Alla älskade att spela SM-final och stå som vinnare efter och äga banketten.

Men Vetlanda var allt annat än lätta att tas med under första halvan av 1990-talet. Mötena mot VSK blev oftast jämna och tuffa tillställningar.

VBK:s generationsväxling efter finalförlusten 1989 innebar en ganska stor spelaromsättning. Bland annat lade Kenth Hultqvist och Stefan Karlsson skridskorna på hyllan följt av Dag Klingborg året därpå. Efter säsongen 1989/90 flyttade också skyttekungen Patrik ”Putte” Johansson till Selånger.
Likväl var värvningarna av Patrick ”Palle” Sandell (Motala), Thomas Liw (Edsbyn) och Stefan Gustafson (Nässjö) precis vad laget behövde.
Och givetvis var Pelle Lennartsson — fyra mål i SM-finalen 1991 — och Jonas Claessons inflytande stort.

Vetlandas två guld under 1990-talet, 1991 samt 1992, kunde varit fler (och då har vi ens nämnt 12–1-krossen mot Jenisej i finalen av Europacupen 1991):
Vid 1994 års SM-finalförlust mot VSK (2–5) hade VBK ledningen med 1–0 i halvtid och gick upp till 2–0 i andra akten. Men slog kanske av på takten för tidigt.

Foto: Åke Nilsson. Fruktade skyttekungen Jonas Claesson jublar efter att ha ”målat” i SM-finalen mot Boltic 1992. VBK var framgångsrika under första halvan av decenniet.

Målsnåla finalen 1995 slutade med en snöplig 1–2-förlust mot ett ekonomiskt krisande Boltic. Trots flera kanonlägen var stjärnmålvakten Mikael Forsell i ursinnig form i Karlstadgängets mål.
Var Pål Hansen offside när han avgjorde matchen på slutet?
Ja, vi låter det vara osagt men det är fler än en från Småland som hävdar det…

Hursomhelst, för VBK tog mycket av det roliga slut efter Boltic-förlusten.
Ekonomiska krisen under tidigt 1990-tal drabbade sponsorer hårt och nu drogs det i nödbromsen. Bland annat tvingades företaget Sapa på orten varsla folk för första gången.
Efter säsongen 1998/99 åkte VBK ur högsta serien och även om man relativt snabbt var tillbaka i allsvenskan var det under andra förutsättningar.

Med allt det sagt, så fick VBK fram en högst blomstrande ungdomsverksamhet under 1990-talet. Klubben vann sitt första SM-guld i ungdomssammanhang 1995 och har sedan dess varit en maktfaktor på pojk- och juniorsidan med imponerande 17 guld till dags dato.

Pratar vi VBK, så måste vi också väga in SAIK. Sandviken blev under senare delen av 1990-talet en tuff nöt att knäcka för VSK och för den delen alla lag.
Efter 51 års väntan i bandytokiga Sandviken fick ”Stålmännen” alltså vinna SM-guld på nytt 1997 när VSK knäcktes med 5–4.

Generationsväxlingen i SAIK hade varit ganska smärtfri när spelare som Anders Jakobsson, Kjell Olsson, Ola Grönberg, Per-Ola Grönberg och Stefan Åsbrink väl avslutat spelkarriären.
Magnus Muhrén, Niklas Spångberg, Stefan ”Pumpen” Andersson, Patrik Södergren, Daniel ”Zeke” Eriksson — ett urval av klasspelare i SAIK, som satte skräck hos motståndarna i slutet av 90-talet och framåt.

Ett gäng fullt av vinnarskallar. Något som inte annat framkom under laget träningspass under den här tiden. Flera spelare har nämligen vittnat om att de kunde vara brutala.

— Träningarna i SAIK kom som en chock för mig första tiden. Det var rejäla tag och några som rök ihop varje träning, säger Henrik Hagberg, som kom till klubben från IFK Motala 1998.

— Utvecklande miljö men även ganska tuff för många. Det var antingen nåt man gillade och då blev man kvar. Om inte flyttade man nån annanstans.

Sammanfattningsvis så bjöd 1990-talet på en attraktiv bandy med VSK och SAIK som drivande i den spelmässiga utvecklingen under senare delen av årtiondet. Taktiskt sett så hände det mycket under denna period med flertalet vassa tränare inom bandyn. Lägg därtill spelare som Magnus Muhrén, Ola Fredricson, Jonas Claesson, Stefan ”Lillis” Jonsson, Göran Rosendahl och Per Fosshaug, som lyfte sporten en nivå ytterligare.

Det skadade knappast heller att inslagen av alla ryska spelare i svensk bandy höjde kvaliteten och intresset ytterligare. I mitten av 90-talet lirade ett 50-tal ryska spelare i Sverige. I bräschen gick Andrej Pajskin (IFK Vänersborg) redan 1988.

På tal om intresse så var Hammarbys återkomst i bandyns finrum 1995 välkommet. Det skapade ett hausse kring bandyn i Stockholm och sporten som helhet gynnades av Hammarbys ”pånyttfödelse”. Inte blev det sämre när ”Bajen” värvade klasspelare som Jonas Holgersson, Andreas Westman och Mikael Larsson från VSK och Patrik Sandell från Motala.
Och icke att förglömma, förstås, skyttekungen Jonas Claesson från Vetlanda.

Foto: Hans Fridén. Hammarbys återkomst i bandyns finrum 1995 och sedermera storsatsning lyfte svensk bandy. Här ses storstjärnan Jonas Claesson lyfta armen i vädret efter ett av sina otaliga mål i den grönvita dressen.

Från återkomsten i högsta serien dröjde det bara fem år innan klubben var i SM-final.
Det skulle komma att bli betydligt mer av den varan under 2000-talet.

Mattias Bladh

Andersson: ”Beslutet är helt rätt för mig”

,

Landslagsanfallaren Joakim Andersson, 27, är klar för en återkomst i moderklubben Vetlanda efter två lyckosamma säsonger i Villa.
— Jag ser fram emot att komma hem till Vetlanda, säger 27-åringen i ett pressmeddelande.

Det har ryktats i flera månader om en återkomst för Joakim Andersson i Vetlanda. Efter den gångna säsongen i Villa som slutade med ett SM-silver intensifierades ryktena.

På fredagen visade sig allt bära sanning då han presenterades officiellt som en VBK-spelare igen.

— Det har aldrig funnits någon tvekan om att skulle jag spela någon annanstans än Villa så är det i Vetlanda. Det finns många bidragande orsaker till varför jag flyttar hem, men jag har saknat min sambo, min familj och vänner och inte minst att spela bandy i Vetlanda vilket jag ser väldigt mycket fram emot, säger Joakim Andersson i ett pressmeddelande.

Joakim Andersson hade ett år kvar på kontraktet med Villa, men en ”hemvändarklausul” gjorde att det var möjligt att bryta kontraktet efter den gångna säsongen.

— Nu känns det bara bra efter att ha tagit beslutet, det har varit mycket fram och tillbaka men det här beslutet är helt rätt för mig. Jag ser fram emot att komma hem till Vetlanda på heltid och spela på Sveriges bästa is igen.

Men tiden i Villa, där han noterades för hela 63 mål första säsongen och 45 den gångna säsongen, blev sportsligt lyckad då han bidrog starkt till ett historiskt första SM-guld för klubben under första säsongen.

Joakim Andersson medger att mycket var bra under tiden i Lidköping.

— Jag lämnar många fina lagkamrater. Jag kommer sakna hysterin i Lidköping och att spela inför minst 2 500 åskådare i arenan, säger han till Nya Lidköpings-Tidningen.

I Vetlanda blir det sportsligt andra förutsättningar jämfört med Villa. Till Nya Lidköpings-Tidningen förklarar 27-åringen vad som främst lockar med VBK:

— Att det blir en annan typ av utmaning. I Villa spelar man för guldet. I Vetlanda ska vi försöka bygga något nytt. Samtidigt ska det bli roligt att få spela med några gamla lagkamrater.

På torsdagen gjorde Vetlanda klart med sitt första nyförvärv där Filip Bringe presenterades.

Mattias Bladh

Bringe återvänder till Vetlanda: ”Jag vill spela i elitserien”

,

Vetlanda BK har klart med sitt första nyförvärv inför säsongen 2020/21. Anfallaren Filip Bringe återvänder till VBK efter tre säsonger i Åby/Tjureda.
— Jag vill spela i Elitserien. Sedan tycker jag att VBK har ett intressant lag som gjorde en bra säsong i år, säger Filip Bringe i ett pressmeddelande.

Filip Bringe kom till VBK som femtonåring 2011 och spelade i klubben fram till 2017 då han återvände till moderklubben Åby/Tjureda. Där förde han som lagkapten upp klubben i Elitserien och noterades för totalt 13 mål i vintras.

Men nu går flyttlasset alltså tillbaka till Vetlanda. Det meddelade VBK under torsdagen.

— VBK har fått till en bra tränarlösning. Mattias Rehnholm hade jag som tränare i ungdomslag i VBK och Björn Einarsson hade jag som tränare i mitt första år i Åby, säger han i ett pressmeddelande.

Nya tränaren Mattias Rehnholm är belåten med att åter få träna Filip Bringe.

— Han är en bra målskytt, det har han alltid varit. Men under åren i Åby har han även förbättrat spelet och fått ta ett stort ansvar. Han bor och jobbar redan i Vetlanda och känner många i laget, så han kommer smälta in bra, säger Rehnholm.

Mattias Bladh

Rehnholm ny tränare i Vetlanda: ”Känns väldigt roligt”

,

Vetlanda har gjort klart med en ny tränare. Mattias Rehnholm, nuvarande assisterande förbundskapten i A-landslaget, har skrivit kontrakt för 2+1 säsonger.
— Det känns väldigt roligt att vara tillbaka i Elitserien, säger Rehnholm i ett pressmeddelande.

Vetlanda har varit på jakt efter en tränarlösning sedan Patrik ”Putte” Johansson och klubben gick skilda vägar i måndags.
Nu står det klart att lösningen heter Mattias Rehnholm, som tidigare gjort flera säsonger i VBK som senior- och ungdomstränare. Det meddelade klubben i ett pressmeddelande under söndagen.

Rehnholm är denna säsong assisterande förbundskapten för A-landslaget och förbundskapten för P19-landslaget.
49-åringen kommer säsongen 2020/21 bygga vidare på vad sin företrädare har utvecklat de senaste säsongerna.

— VBK har utvecklat ett bra spel de senaste åren trots att det varit stor omställning på spelare. Det tar tid att sätta ett spel, och min ambition är att utveckla det som redan finns.

Från VBK:s sida är man väldigt nöjda med att ha knutit Rehnholm till sig.

– Mattias är en stor VBK:are som har visat att han kan bygga framgångsrika lag, både i våra juniorlag och i landslag. Vi hoppas att Mattias kan ta med det ledarskapet in i vårt seniorlag och bygga vidare på den potential vi har i spelartruppen, säger Andreas Söderman, talesperson för VBK.

Kniven på strupen för Broberg och Vetlanda: ”Har skapat en drös med bra målchanser”

, , , ,

I kväll kan det vara över i två kvartsfinalserier. Eller kan Broberg och Vetlanda sätta käppar i hjulet för Sandviken respektive Edsbyn?
— Vi spelar för att få komma tillbaka till Hydro arena på lördag och ge vår hemmapublik ytterligare en slutspelsmatch på hemmaplan, säger Vetlandamålvakten David Borvall till Bandyfeber.

Vi kan börja med Broberg, som är i brygga med 0–2 i matcher mot SAIK.
Det är endast bortaseger i kväll som gäller — om inte säsongen ska vara över vid niosnåret i kväll.

— Vi ska ta tag i matchen från start och sedan växa ytterligare. Det är vinna eller försvinna så det är bara ut och köra och spela det spel vi gjort bra hela säsongen så är jag säker på att vi tar den här matchserien vidare, säger Brobergs Jonas Engström till Bandyfeber.

Han får medhåll av lagkamraten Martin Söderberg.

— Vi ska gå ut och göra det vi har gjort under hela säsongen; spela tillsammans, högt bolltempo och minimera kontringar emot. Sen ska vi släppa ner axlarna lite och gå ut för att ha roligt.

Sandvikens Hannes Edlund vill av förståeliga skäl slå in första matchbollen redan i kväll.

— Det kommer krävas en bra prestation, men självklart är det det vi ser framför oss, säger han.

***

Ett annat lag i brygga är Vetlanda.
Här är det alltså också 0–2 i matcher och i kväll kan Edsbyn slå in matchbollen på hemmaplan.
En minst sagt tuff uppgift för VBK.

— Vi är rätt nöjda med hur vi agerar defensivt i båda matchernas första halvlek, så där kanske vi inte kommer ändra väldigt mycket. Vi har skapat en drös med bra målchanser under 180 minuter som vi behöver göra mål på för att få Edsbyn i gungning ordentligt, säger VBK-målvakten David Borvall.

— Vi kommer behöva vara aningen vassare på fasta situationer och i de lägen där Edsbyn har sina bra perioder för att vinna matchen där uppe.

Edsbyns målvakt Anders Svensson:

— Självklar siktar vi på att göra en prestation som gör att vi vinner idag.

Mattias Bladh

* Villa–AIK och Västerås–Bollnäs spelas på torsdagen. Där har Villa samt Bollnäs 2–0 i matcher.

Slutspelsextra: Så gick det i lördagens kvartsfinaler — spelarkommentarer från alla matcher

, , , , , , , ,

På lördagen drog kvartsfinalerna igång i elitserien. Häng på Bandyfeber för ett svep kring alla matcher — spelarkommentarer från samtliga möten.

Västerås–Bollnäs 4–7 (1–3)

Bollnäs tog en fin skalp när hälsingelaget bortabesegrade VSK i första kvartsfinalmötet.

Bollnäs hade 3–1 i halvtid. Andra halvlek blev spännande men gästerna gick ifrån till 6–3 i 67:e minuten och det hämtade sig aldrig VSK ifrån.
Christoffer Fagerström — fyramålsskytt i matchen — fastställde slutresultatet 7–4 med kvarten kvar.

— Tycker att vi gör en bra match. Vi får jobba hårt i vår defensiv då VSK är ett bra lag. Sen gör vi en bra match offensivt. Tycker att vi vinner rättvist till slut, säger Bollnässtjärnan Daniel Mossberg.

Mål, Västerås: Robin Andersson, Daniel Johansson, Joel Engström, Martin Landström.
Bollnäs: Christoffer Fagerström 4, Christian Mickelsson 2, Daniel Mossberg.
Publik: 2 121.

***

Villa–AIK 9–3 (5–2)

Villa vann stort i första kvartsfinalmötet mot AIK. Segern var aldrig i fara. Efter mindre än åtta minuter hade hemmalaget gjort hela 3–0 och släppte därefter aldrig initiativet

5–2 i halvtid, där Villa så långt var spelmässigt överlägset, blev till 7–2 med halvtimmen kvar när Johan Löfstedt pangade in bollen.
Då var matchen definitivt avgjord och resten en transportsträcka.
Notervärt är att Joakim Andersson svarade för fyra mål.

— Suverän insats från laget, vi spelar en fantastisk bandy och siffrorna hade varit större om inte Bergwall (Andreas, AIK:s målvakt och tränare) hade varit väldigt bra, säger Villamålvakten Jesper Thimfors.

Målskyttar, Villa: Joakim Andersson 4, Joel Broberg 2, Johan Löfstedt, Martin Johansson, Jesper Eriksson.
AIK: Dmitrij Loginov, Pavel Ryazantcev, Christian Frohm.
Publik: 3 323.

***

Sandviken–Broberg 6–4 (3–0)

Sandviken segrade i första kvartsfinalmötet hemma mot Broberg på klassiska Jernvallen då arenan var upptagen.

SAIK gick upp i en 3–0-ledning efter första 45 som bjöd på rejält med blåst och regn. Blev ändå nerv i andra efter reducering två gånger om via Martin Söderberg och Vadim Arkhipkin.
Men två SAIK-mål inom loppet av mindre än fyra minuter innebar 5–2.

Broberg började så småningom chansspela under de svåra förutsättningarna och man vred tillbaka till 5–4 i 84:e minuten.
Daniel Berlin kunde ändå stänga matchen efter en spelvändning på tilläggstid och slutresultatet skrevs till 6–4.

— Riktigt skönt att få med oss en vinst i den första matchen. Det var krig i 96 minuter idag, säger SAIK:s Albin Airisniemi, som svarade för ett mål i mötet.

— Vi har kanske lite tur med oss att vi kliver av första halvlek med en 3–0-ledning. Broberg gör det bra i början av andra och är på väg ikapp. Skönt att vi orkar stå emot och avgöra på slutet där.

Brobergs Martin Söderberg:

— En svår match att analysera efter som förutsättningarna var som de var.
Men vi släpper in lite för enkla mål och sätter inte våra klara målchanser.

Mål, Sandviken: Daniel Berlin 2, Oscar Stadin, Edvin Isaksson, Albin Airisniemi, Lucas Widman.
Broberg: Jonas Engström 2, Martin Söderberg, Vadim Arkhipkin.
Publik: 1 001.

***

Edsbyn–Vetlanda 6–2 (1–1)

Edsbyn segrade hemma mot Vetlanda i första kvartsfinalmötet men hade ”bara” 1–1 i paus.
Men suveräna seriesegraren gjorde ett ryck sista 45 med tre raka mål (mellan minut 50 och 57) vilket innebar 4–1.
Kort därefter satte Mattias Hammarström 5–1 på hörna följt av Joakim Svensk, som satte sexan på passning av Hans Andersson.

Saken var därmed klar i praktiken och planenligt har nu ”Byn” 1–0 i matcher.

— Som helhet en okej insats från vår sida. Vi gör en mindre bra och en bra halvlek, säger Edsbyns Ted Hedell, som gjorde ett mål i matchen.

— Jag tycker att vi inleder rätt svagt och kommer inte upp på nivå i första. I andra är vi lite mer bestämda och hittar tillbaka till mönstret vi känner igen oss i. Så det är vad vi tar med oss fortsättningsvis.

Vetlandas lagkapten Pontus Blomberg:

— Vi gör en helt okej insats i första halvlek, tyvärr lyckas vi inte få med samma energi till andra halvlek samtidigt som vi måste möblera om lite efter skador.

Mål, Edsbyn: Mattias Hammarström 2, Oscar Wikblad, Ted Hedell, Tuomas Määttä, Joakim Svensk.
Vetlanda: Patrik Johansson, Emil Fedorov.
Publik: 1 387.

Mattias Bladh

Vetlanda i förarsätet efter första åttondelsfinalen: ”Bra utgångsläge”

, ,

Vetlanda vann med 5–3 i första ronden av åttondelsfinalen hemma mot Motala.
Då var VBK-halven Tobias Nyberg nöjd.
— Vi har skapat oss ett bra utgångsläge till returen, säger han till Bandyfeber.

Vetlanda har kopplat ett litet grepp om åttondelsfinalen när de gulsvarta segrade mot Motala på tisdagskvällen.
Två måls försprång är inte mycket i bandy men VBK har nu gett sig chansen att avancera till kvartsfinal.

Vetlandas ytterhalv Tobias Nyberg var sammantaget belåten med prestationen.

— Ja, det får man väl ändå vara men såklart hade det varit skönt med 6–2 på straffen istället för att få 5–3 i baken men så är det. Vi vann och vi är nöjda, säger han.

Ja, i slutskedet av matchen tilldömdes Vetlanda en straff som Pontus Nordström bommade.
I sekvensen efter kom i stället en reducering för Motala genom Fredrik Lönn.

Tar vi det från början hade Vetlanda hela 4–0 i halvtid.
Hemmalaget var det klart bättre laget så långt.

— Ja, det får man väl säga men vi spelade riktigt bra i första halvlek, hade långa anfall och bra anfall. Det var rättvist, säger Tobias Nyberg.

Motala spelade upp sig betänkligt efter paus.
Drygt tio minuter in i halvleken hade Viktor Spångberg och Kasperi Hirvonen reducerat till 4–2.

— Vi hade alldeles för korta anfall och de fick kontra på oss. Starkt ändå att vi kommer tillbaka och gör 5–2 efter att de gjort två raka. Sen får de tyvärr göra en till på slutet, men vi har skapat oss ett bra utgångsläge till returen.

Ja, straffmissen blev kostsam och en liten smolk i glädjebägaren för VBK, som nu får resa till Motala och K-Bygg Arena där vädret inte alltför sällan ställer till det.

Vad talar för att ni avancerar till kvartsfinalen?

— Att vi nollställer här och börjar från 0–0 på torsdag. Vi ska vinna den matchen också.

I Motala-lägret var det givetvis besviket efter förlusten mot Vetlanda.
Olle Nordlund menar att första halvlek gjorde det svårt att komma tillbaka.

— Vi hade en tuff uppförsbacke inför andra halvlek men vi rycker upp oss och ger dem en match. Så vi känner att vi är helt klart med inför returen, säger han.

I mötet med Vetlanda saknades viktige Jussi Aaltonen i målet på grund av magsjuka. Den finske målvakten har tidigare gjort strålande matcher för IFK men nu fick i stället Hugo Lundqvist vakta målburen.
Vilket han för övrigt gjorde föredömligt.

— Vi har två bra målvakter så det var inget avbräck alls. Tycker Hugo gör en fantastisk match och tar många viktiga bollar, bland annat en straff.

Mattias Bladh

Vetlanda–Motala 5–3 (4–0)

Målen: 1–0 (11) Tobias Nyberg, 2–0 (18) Pontus Blomberg, hörna, 3–0 (22) Pontus Nordström, 4–0 (46) Pontus Blomberg, hörna, 4–1 (50) Viktor Spångberg, 4–2 (56) Kasperi Hirvonen, 5–2 (71) Pontus Vilen 5–3 (87) Fredrik Lönn.
Hörnor: 8–8 (6–3).
Utv, Vetlanda:2×10. Motala: 1×10.
Domare: Daniel Labe.
Publik: 1 165.