Inlägg

Anderstedt: 10 minuter hade varit befogat — inget mer

, , , ,

KRÖNIKA Äntligen har försäsongen gått in i litet mera av tävlingsmatcher. Men vi bandyälskare har bara att hoppas på att så många matcher som möjligt streamas på nätet. För det lär nog dröja innan vi kan besöka arenorna och få njuta av den där riktiga känslan. Publikrestriktionen om maximalt 50 åskådare på idrottsevenemang ser ut att gälla bra länge än.

Många hoppades ju att en ökning till 500 åskådare skulle få börja gälla snart.
Men det ser mörkt ut.

Möjligheten att kunna ha 500 åskådare skulle betyda oändligt mycket för många idrotter, inte minst för bandyn. Ingen stor publiksiffra för de normalt publikstarka lagen.
Men för många klubbar kämpar med ekonomin och en lättnad på detta hade inneburit mycket.

Samtidigt får man ha förståelse för att Folkhälsomyndigheten inte vill ta några risker, trots allt så ser ju coronaläget inte så bra ut just nu.
Men för bandyn tror jag att en publik på 500 personer skulle betyda enormt mycket.

Coronapandemin ger inte bara problem vad gäller publikintäkterna. Flera stora turneringar ställs in. VM i Irkutsk har redan ställts in och det är inte mycket som talar för att World Cup kan spelas med tanke på att reserestriktionerna till länder utanför EU lär ligga fast ett bra tag till. Ett antal internationella turneringar för yngre lag är osäkra. Beslut från internationella bandyförbundet, FIB, skall komma 1 november.

Men vi kan glädjas åt att tävlingsmatcherna kommit igång. Den här helgen avgörs turneringen med det litet udda namnet Vänersborgsklubban cup.
Fyra lag möts i enkelmatcher. Deltagande lag är Villa Lidköping, IFK Vänersborg, AIK och Frillesås.

Villa ser ut att rinna igenom turneringen obesegrade. I denna stund, lördag kväll, har laget två raka segrar. Igår seger mot AIK med 52 och idag Frillesås med 71.
Mest fokus har väl hittills varit när Villas Martin Johansson tacklade AIK:s Daniel Andersson igår fredag.
AIK har anmält Martin Johansson och menar att tacklingen var brutal, men domaren Anders Berg valde att helt fria och Johansson klarade sig även från utvisning.
När jag granskat situationen ett antal gånger så får Daniel Andersson en tackling av Martin Johansson. Samtidigt är Andersson inte riktigt i balans när han tar emot passningen och det gör tacklingen tuffare.

10 minuter hade varit befogat — inget mera.
Men anmäld blev han och därmed avstängd tills beslut tas.

Men vilken härlig avslutning av turneringen när IFK Vänersborg skrällde rejält på lördagskvällen mot AIK. Seger med 3–2.
Så nu är det klart för ett derbyladdat avgörande mellan Vänersborg och Villa.
Undrar hur mycket publik den matchen skulle lockat i ett normalt läge

***
Damerna spelar play off i Svenska cupen. Idag avgjordes semifinalerna.
AIK-Västerås SK möttes i den ena och mästarinnorna knep den ena finalplatsen med en 53-seger. Men matchen var länge jämn och AIK blir att räkna med i vinter.
Det lär bli fler lag som lägger sig i den övre delen på damernas elitserie den här säsongen.

Skutskär, som spelat flera finaler, slogs ut i den andra semifinalen med buller och bång av Villa Lidköping.
81 imponerar verkligen och inte minst att målskyttet spreds ut på många spelare. Damernas elitserie kan bli bättre och jämnare än på mycket länge.
Finalen i Svenska cupen på söndagen mellan VSK och Villa är inte lättippad.

***

Träningsmatchandet för herrarnas elitlag rullar i övrigt vidare. Vetlanda slog ganska lätt Motala hemma på lördagen med 62 och Hammarby slog Broberg med 84.
Mästarlaget Edsbyn är också igång såklart. Har mött Sandvikens AIK i två raka matcher. Lagen tog en enkel seger vardera på respektive hemmaplan.
Kanske elitserien blir jämn ändå i vinter. Det hoppas vi på.

Närmaste höjdpunkten vad gäller turneringar är Svenska cupen för herrar 23-25 oktober. Deltagande lag är Villa Lidköping, Sandvikens AIK, Vetlanda och Hammarby i ena gruppen och Edsbyn, Västerås, AIK och Motala i andra gruppen.
Svårtippat och spännande i arenan i Lidköping.

Kjell Anderstedt

Poängsuccé för comebackande Daniel Andersson: ”Idag hade jag mer flyt”

,

Tre mål och två assist. Comebackande Daniel Andersson, 37, var en av AIK:s främsta spelare i träningsmatchen mot Sirius.
— Förra matchen hade jag lite sämre tajming och lite otur med avsluten. Idag hade jag mer flyt, säger Andersson till Bandyfeber.

I mars 2017 lade Daniel Andersson oväntat skridskorna på hyllan efter totalt tretton säsonger i Villa. En säsong där han vann poängligan i elitserien och var med och tog VM-guld på hemmaplan.

I början av april i år gjorde han comeback som bandyspelare när han skrev på för storsatsande AIK.
På söndagen klev han fram ordentligt när AIK vann med hela 8–3 mot Sirius i Relitahallen i Uppsala.
Facit: tre mål och två assist.

— Förra matchen (4–6 mot VSK. Reds.anm.) hade jag lite sämre tajming och lite otur med avsluten. Idag hade jag mer flyt, säger Daniel Andersson.

Andersson satte 2–0 och 3–0 i mitten av första halvlek. Notervärt efter framspelningar av nyförvärvet och ex-villaiten Johan Esplund.

Med tre minuter kvar av ordinarie tid pangade Daniel Andersson in sitt tredje mål för dagen och satte 8–2.
Andersson assisterade också till Erik Petterssons 1–0 samt till Alan Dzhusoevs 6–2

Daniel Andersson var efter mötet nöjd med AIK:s prestation.

— Det känns såklart bra när man vinner matcher. Vi gör bra saker och har hög kapacitet.

Daniel Andersson har haft en tuff försäsong för att bygga upp kroppen efter tre år utan elitidrottande.
Insatsen mot Sirius är möjligen en indikation på att den förre landslagsstjärnan är på rätt väg.

— Jag har tränat hårt men det har vi gjort allihop. Jag, precis som laget, behöver spela mycket för att få tempo och tajming. Kroppen känns okej, säger Andersson.

På fredag ställs AIK, bland annat, mot lidköpingslaget Villa i en träningsturnering i Arena Vänersborg.

Hur ser du på att möta Villa för egen del med tanke på din historik där?

— Har inte tänkt på den matchen mer än att jag vet att den spelas på kvällen nästa fredag. Jag behöver spela matcher och då är det inte så noga vilket lag som står på andra sidan.

Mattias Bladh

Bladh: Magnus Muhrén blir en injektion för AIK

, ,

KRÖNIKA Det slog ned som en bomb i bandy-Sverige på tisdagen.
I alla fall för mig.
Ingen mindre än Magnus Muhrén, en av tidernas bästa bandyspelare, är klar som assisterande tränare i AIK Bandy.
Det är bara gratulera klubben — han kan ta stockholmsklubben till nya höjder.

Det är inte per automatik som före detta storspelare — oavsett sport — gör succé i en tränarstab.
Verkligen inte.
Men här finns det förutsättningar för det.

AIK får in ytterligare en vinnarskalle förutom spelande tränaren Andreas Bergwall.
Få har en aura bara med sin närvaro inom bandyn som just Magnus Muhrén.
Han kommer bli en injektion för elitserienykomlingen.

SAIK-legendaren har redan visat att han har goda ledaregenskaper även utanför isen. Inför säsongen 2015/16 blev han players manager i Villa och var kvar i två år.

Tillsammans med Johan Sixtensson, som alltjämt är kvar som tränare i Villa, kom en riktig vinnare in i en guldsuktande förening där han även hoppade in som spelare (!) när laget hade skadebekymmer.
De båda hade ett fint samarbete och spelarna höjde sig.
Det arbete han utförde i Villa lever kvar och har utvecklats ytterligare.

I Muhrén fick Villaspelarna en stor röst utifrån som vet hur man vinner.
Hur Villa skulle ta det där sista steget.

Till slut kom också första SM-guldet för Villa i fjol och en del av den äran ska tillfalla Muhrén.
Inget snack om saken.

Jag har inte hört ett enda negativt ord om Muhrén efter hans tid i Villa.
Och varför skulle det vara något sådant?
Det vore bara befängt.
Alla de Villasupportrar jag varit i kontakt med i dagarna hade velat ha honom kvar.

Efter sejouren i Villa tog han Sandviken hela vägen till SM-finalen i mars 2018.
Där blev det förlust och sedan dess blev han dessvärre ”Murren” sjukskriven för utbrändhet och depression.

Men nu är han äntligen tillbaka i offentlighetens ljus inom bandyn.
Där han hör hemma.
Och det blir i AIK.

Ska bli oerhört intressant att se vad spelande tränaren Andreas Bergwall, Anders Östling och Muhrén kan ”koka ihop” på sikt med klubben.
Det har varit upp och ner för AIK i elitserien denna säsong där det blivit fler förluster än vinster.
Efter halva serien ligger laget på elfte plats.
Spelat har stundtals hackat betänkligt.

Det var kanske inte oväntat då man värvat ihop i stort sett ett helt lag med flertalet stjärnryssar, finnar och svenskar för att etablera sig i elitserien.

Spelare med fina individuella kvaliteter men där spelet inte stämt till hundra procent hittills.
Taktiskt sett finns det att jobba på.
Men det tar tid att få ihop ett vinnande koncept på isen med konkreta riktlinjer.

Blir ”Murren” kvar i 2-3 år så tror jag AIK kan lyfta rejält.
Jag hoppas han blir det och att hans kropp och själ får ro nu.
För vi vill se Magnus Muhrén i offentlighetens ljus inom bandyn.
En stor profil som också kan ge rubriker och det är något bandyn behöver mer än någonsin.

Mattias Bladh

Muhrén ny assisterande tränare i AIK

,

En av de bästa spelarna inom svensk bandy i modern tid, Magnus Muhrén, är klar som assisterande tränare hos elitserienykomlingen AIK.

Magnus Muhrén har inte haft några tränaruppdrag sedan SM-finalen 2018 med Sandviken. Tidigare har Muhrén varit assisterande tränare i Villa där han även ett tag hoppade in som spelare.

Nu blir nästa uppdrag AIK, vilket klubben kommunicerade ut på sociala medier under tisdagsmorgonen. 45-åringen kommer i AIK agera assisterande tränare till Andreas Bergwall. Sedan tidigare har klubben också en assisterande i Anders Östling.

Magnus Muhrén har bland annat fem SM-guld som spelare i SAIK och blivit utsedd till Årets man i svensk bandy fyra år i följd (2002, 2003, 2004, 2005). Något som ingen annan spelare har överträffat.

View this post on Instagram

Magnus Muhrén ny assisterande i AIK! En av de största i svenska bandy – Magnus ”Murren” Muhrén – ansluter till AIK Bandy som assisterande tränare åt Andreas Bergwall. Han gör således Anders Östling sällskap i den rollen och AIK utökar tränarduon till en trio. ”Murren” har haft ett uppehåll i tränarkarriären sedan SM-finalen 2018 då han coachade SAIK. Tidigare har han varit individuell tränare i Villa-Lidköping och varit delaktig i pusslandet som har gjort Villa-Lidköping till ett mästarlag. Uppehållet har gjort ”Murren” gott och suget efter bandyn har växt undan för undan och nu är han alltså med i hetluften igen. I AIK, såklart. För de som inte är bekanta med ”Murrens” som spelare meriter kommer här ett axplock. – VM guld U17 – VM guld U19 – Årets junior – 3 x VM guld – 5 x SM guld – 2 x World Cup – vinnare – 4 x Årets man i svensk bandy – 2 x Världens bäste spelare – 2 x Skytteligavinnare i Elitserien – 736 mål i Elitserien Lägg på ett antal segrar i poängligan, assister, landskamper och landslagsmål så förstår alla vilken kompetens AIK tillförs. Ännu en vinnarskalle kan adderas till de som redan finns i klubben. Grattis alla gnagare! #AIK #AIKBandy

A post shared by AIK Bandy (@aikbandy) on

AIK vann derbyt: ”Visste vad som krävdes”

,

Nykomlingen AIK och Hammarby hade inte mötts i seriesammanhang på över 50 år. På lördagen var det dags på nytt — och det blev AIK-seger med 3–2, som nu titulerar sig som bäst i stan.
— Ja, det känns det som, säger AIK-liberon Ilari Moisala till Bandyfeber.

Inför 3 923 personer på Östermalms IP segrade elitserienykomlingen AIK i derbyt mot Hammarby.
En historisk match och ett välkommet derby i Stockholm som drog en hel del publik.

AIK-liberon Ilari Moisala var, som sig bör, glad över derbytriumfen.

— Vi visste vad som krävdes och hur viktigt det var för båda lagen. En spännande match hela tiden och jättehäftigt att vinna matchen också, säger han.

Med bandymått mätt var det högst livat på läktarhåll och Moisala hyllar AIK-fansens stöd under derbyt.

— De höll på hela matchen och skrek och hejade på. Man kan inte hoppas på mycket mer än de gav oss håll idag. Det gav mer energi till spelarna.

Hammarby tog ledningen genom Adam Gilljam efter drygt en kvart. Men knappa fem minuter senare kvitterade Sebastian Ytterell på hörna.
En ledning som växte till 3–1 efter mål av Johan Willes och Kalle Lempinen.

— I första halvlek kunde man spela femton-tjugo minuter. Sen blev isen dålig och det började regna. Båda lagen spelade helt okej bandy men det blev lyft och krig resten av matchen, säger Moisala.

Ja, isen blev avsevärt sämre i andra halvlek av regnet och bollen var stundtals svårhanterlig. Hammarby reducerade till 2–3 i den 53:e minuten men kom inte närmre än så.

Sista tjugo blev det mycket chansartade situationer med långa uppspel och långa målvaktsutkast.
AIK hade chansen att ”döda” matchen på slutet genom bland annat Patrik Nilsson och Dimitrij Loginov men det var, som sagt, svårt när bollen ”hoppade” i tid och otid i andra halvlek.

Riktigt nervöst ur AIK:s synvinkel med tio minuter kvar. Moisala blev själv utvisad i minut 82 och Sebastian Ytterell inte långt senare.
Men trots två man mindre ett tag redde nykomlingen ut situationen.

— Ja, det var inte roligt att sitta där i slutminuterna men grabbarna gjorde det så jäkla bra. Sen fick jag hoppa in på slutet och då var det bara försöka slå bort bollen hela tiden, säger Moisala.

Vilket laget lyckades med till slutsignalen och prestigederbyt slutade i AIK:s favör.

Bäst i stan — är det AIK nu?

— Ja, det känns det som. Vi vann mot dem i World cup (6–0) och nu första matchen i elitserien. Två vinster så det kan vi säga just nu att vi är, absolut.

Mattias Bladh

AIK– Hammarby 3–2 (3–1)

Målen: 1-0 (16) Adam Gilljam (16), 1-1 (21) Sebastian Ytterell, hörna, 2-1 (32) Johan Willes, frislag, 3–1 (38) Kalle Lempinen, hörna, 3–2 (53) Ted Bergström.
Hörnor 6-6
Utv, AIK: 2×10. Hammarby: 2×10
Domare: Daniel Labe.
Publik: 3923.

* Det spelades ytterligare en elitseriematch på lördagen mellan Vetlanda och Frillesås. Där vann VBK med hela 12–2.

”Vi bygger fortfarande vårt spel”

,

Tre poäng på fem matcher, skador och ett spel som inte klickar till fullo.
Nykomlingen AIK har inte haft det helt enkelt så här långt i elitserien.
Anledning till panik?
─ Det är många nya spelare i laget så det tar lite tid, men sista matchen kan vi ta med mycket positivt ifrån, säger AIK-liberon Ilari Moisala till Bandyfeber.

AIK har värvat friskt sedan återkomsten i bandyns högsta serie. Och det är som bekant i mångt och mycket tunga namn som plockats in. Bland annat ryske superanfallaren Pavel Ryazantsev (Neftyanik) och Patrik Nilsson (Bollnäs).
Lägg därtill namn som Aleksandr Kim (Neftyanik), Dimitri Loginov (Vodnik), Alexey Chizhov (Bajkal) och Ilari Moisala från finska OLS.

Totalt har elva spelare anslutit till AIK inför årets elitserie.

Men efter en fin försäsong, där AIK bland annat tog sig till kvartsfinal i World cup, har det gått mindre bra i inledningen av elitserien då laget bara har en seger och ett oavgjort resultat på sina fem spelade matcher.

Det placerar AIK på en tolfte plats i elitserietabellen.
AIK-liberon Ilari Moisala håller likväl inte med om att det varit en tung start för den hårdsatsande stockholmsklubben.

─ Tung start vet jag inte. Vi har spelat helt okej i nästan alla matcher och det har varit nära att vi fått med oss poäng mot Vetlanda (2–3) och Broberg (2–5), säger AIK-liberon Ilari Moisala.

─ Vi bygger fortfarande vårt spel och det kommer fungera bra. Och senaste matchen var bra, både defensivt och offensivt.

Som var i fredags hemma mot Vänersborg där AIK starkt hämtade upp 2–4 till 4–4 på ett dimmigt och svårspelat Bergshamra.

En match som Moisala såg ut att kunna spela men klev av på uppvärmningen.

Vad känner du av för skada?

─ Lite känning på underkroppen bara. Men jag tränar redan så det är inte illa.

Moisala pekar fortsättningsvis på att anfallsspelet kan bli bättre än vad det varit hittills.

─ Offensiven fungerar bättre och bättre varje match, men där har vi lite jobb kvar, säger han.

Vad saknas i offensiven?

─ Det är bara små saker, att vi hittar bättre tajming och att vi gör det tillsammans.

Återstår att se om AIK tar ytterligare kliv i kväll. Då väntar Sandviken på bortaplan.

Kommer du spela?

─ Jag ska träna idag (läs: tisdag) och i morgon vet man lite mer.

Mattias Bladh 

AIK Bandy utreds av Skatteverket: ”Haft ett upplägg från första början”

,

AIK Bandy har haft stora sportsliga framgångar de senaste två åren vilket innebär att stockhomslaget spelar i elitserien denna säsong. Men enligt SVT Sport har satsningen mot eliten medfört att klubben nu utreds av Skatteverket.

AIK Bandy har i sin resa uppåt i seriesystemen drivit sin verksamhet genom två olika bolag.
Säsongen 2017/18, då laget spelade i division 1, hette bolaget AIK Bandy för att sedan gå under namnet Aktiebolaget Snöbollseffekten 1718. Enligt SVT Sport gick bolaget i konkurs 2018 med drygt 800 000 i skatteskulder.

Inför förra säsongen startades SvartGul Bandy. Ett nytt bolag som likt Aktiebolaget Snöbollseffekten 1718 ådrog sig skatteskulder och obetalda arbetsgivaravgifter.
Enligt SVT Sport blev sedermera Marco Engborg, som driver företaget Fortaxa Security, ordförande för SvartGul Bandy och den person som skjutit in miljoner i AIK Bandy.

Skatteverket utreder nu AIK Bandyförening samt bolaget Svartgul Bandy för att utröna varifrån ledarna samt spelarnas löner betalas ut ifrån.

— Jag har hela tiden tyckt att det är fel eftersom det inte är SvartGul Bandy som har betalat ut lönerna, utan att det är föreningen som har gjort det, säger Skatteverkets handläggare Ingemar Andreasson till SVT Sport.

Skatteverket hävdar i sin utredning att såväl den löpande redovisningen inte gått rätt till och att lönespecifikationer samt kontrolluppgifter varit ”bristfälliga”. Utredningen har enligt SVT Sport medfört att arbetsgivaravgifter flyttats från SvartGul Bandy till AIK Bandyförening då Skatteverket hävdar att det är från föreningen som lönerna kommer ifrån.

— Min uppfattning är att de har haft ett upplägg från första början att köra ett aktiebolag per säsong och sedan släpper man det bolaget när säsongen är slut, säger Andreasson.

AIK Bandy har begärt omprövning av Skatteverket och ordföranden Marco Engborg menar att klubben har gjort rätt för sig och att det inte bedrivs någon utredning.

— Skatteverket kom till AIK Bandy för att de hade granskat och sett vad spelarna heter och att de får ut ersättning, men de blir inte deklarerade som de ska. Då kommer de till föreningen som visar att de har samarbetsavtal med andra parter så det är dem de måste gå på. Då granskar de oss, men de har deklarerat. Då fick de lägga ner utredningen. Då hade ju vi rätt, säger Engborg till SVT Sport.

Enligt SVT Sport är dock utredningen aktiv utan pekar på att AIK vill se en omprövning som ännu inte behandlats.

Svartgul Bandy drivs sedan juni månad av två slovaker bosatta i Strömsnäsbruk i Småland. SVT Sport menar att bolaget sedan bytt adress från Bergshamra i Stockholm till Strömsnäsbruk och kort därefter bytt namn till RT Sponsorförsäljning.

Mattias Bladh

Förutom SVT Sport har även Bandypuls tidigare granskat AIK:s ekonomi.

* SVT Sport sänder hela granskningen i söndagens Sportspegeln 19.00 i SVT1.

AIK föll i cupfinalen: ”Vi var det bättre laget spelmässigt”

,

AIK tog sig välförtjänt till final i årets ExTe Cupen i Ljusdal. Men där blev ryska Vodnik för svårt och elitserienykomlingen föll med 2–6 (0–2).
— Jag tycker att vi var det bättre laget spelmässigt under hela finalen, säger AIK:s Emil Juhlén till Bandyfeber.

I semifinalen av ExTe Cupen skrev AIK historia när stockholmslaget vann för första gången mot ryskt motstånd. Detta via 3–1 i mötet med ryska Dynamo Moskva.
Men i söndagskvällens final mot Vodnik tog resan slut med en förlust.

— Jag tycker att vi var det bättre laget spelmässigt under hela finalen, säger AIK:s Emil Juhlén.

— Dock känns det som att Vodnik hade lite medstuds hela matchen och fick lite lätta mål som var tunga för oss.

AIK hamnade tidigt i ett 0–2-underläge efter tretton minuter på klockan.
Inget idealiskt läge, speciellt inte då matcherna spelades 2×30 och så även finalen i cupen.

— Lite oklara situationer. Tror de hade en hörna och på returen skickade de in en boll framför mål som tog oturligt på någon i vårt lags benskydd. Som sagt; lite medstuds för Vodnik, säger Juhlén.

Blev inte fler mål i första halvlek. Sista 45 inleddes ur AIK:s synvinkel perfekt då Patrik Nilsson höll sig framme och reducerade till 1–2 i minut 34.
Ett mål som gav de svartgula hopp om en vändning.

— Ja, exakt. Då kändes det som att vi var på gång och de kändes nervösa.

AIK hade stundtals rejält tryck på Vodnik därefter och det osade katt flera gånger om.
I stället kom blytunga 1–3 på hörna i 45:e minuten.

— Ja, det var tungt så in i bomben, framförallt när det är på hörna. Det är aldrig kul att släppa in mål på hörna. Sen tar det ju extra tungt då vi hade trycket och skapade en del målchanser när det stod 2–1, säger Juhlén.

Med lite tid kvar att spela var det ett desperat AIK som jagade mål.
Men i stället 1–4 i baken — återigen på hörna.
En AIK-timeout kort därpå hade ingen större inverkan utan med dryga tio minuter kvar att spela var 1–5 ett faktum.

Var det kört då?

— Ja, exakt. Kändes som att luften gick ur oss där när jag kladda till det med bollen lite där till 1–5. Men vi sa att vi skulle köra tills domaren blåste av fastän det var kört.

Slutresultatet skrevs i slutändan till 2–6 för Emil Juhlén och elitserienykomlingen.

Trots finalförlusten, vad kan ni ta med er från cupen?

— Jag tycker vi kan ta med oss mycket. Det känns som att vi tagit otroligt stora kliv som lag. Vi spelar bättre tillsammans med bollen och sliter mer för varandra i defensiven framförallt.

— Samt att vi tar kliv som grupp på sidan av planen. Det är viktigt för oss som lag att spela långt i turneringar, det gör oss till en mer sammansvetsad grupp, säger Juhlén.

Mattias Bladh

– ExTe Cupen, final – 

Vodnik–AIK 6–2 (2–0)

AIK-målskyttar: Patrik Nilsson, Pavel Ryazantcev.
Hörnor: 5–7 (3–3)
Utv, AIK: – Vodnik: 1×6.
Domare: Ulrik Bergman.
Publik: 452.

Se klipp från finalen HÄR.

Storförlust för AIK

,

Elitserienykomlingen AIK förlorade med stora siffror i andra träningsmatchen efter 4–11 (1–8) borta mot svenska mästaren Villa. Solnalagets spelande tränare Andreas Bergwall summerade känslorna efter mötet på följande vis.
— Att vi fick en lektion i snabb, effektiv bandy, säger han till Bandyfeber.

AIK kom till spel utan spelande tränaren Andreas Bergwall i målet, Patrik Nilsson och Ilari Moisala och kunde för dagen inte mäta sig med regerande mästaren Villa i Sparbanken Lidköping Arena. Onsdagskvällens träningsmatch slutade med en förlust modell stor.

AIK-tränaren Andreas Bergwall drog följande lärdom efter slutsignalen.

— Att vi fick en lektion i snabb, effektiv bandy. Ungefär så.

Efter knappa 25 minuter låg AIK under med 0–3 innan Christian Frohm reducerade på en målvaktsretur.
Men sen rann det iväg bakåt — ordentligt…

1–8 i halvtid. Vad sa du i omklädningsrummet till grabbarna?

— Att det gick fort. Att det är SM-mästarna vi möter. Att vi tappade på tok för mycket boll på fel ställen. Och att det var 45 min kvar i en träningsmatch.

Bergwall fick se en uppryckning av laget sista 45. Halvleken slutade också målmässigt jämnt, 3–3, efter tre ytterligare mål av Aleksandr Kim, Kalle Lempinen och Pavel Ryazantcev.

— Såklart. Visst, Villa drar ner på tempot också men vi gör fler saker bättre i andra, säger Bergwall.

Frånvaron av Andreas Bergwall, Ilari Moisala samt Patrik Nilsson på isen försvagade rimligtvis AIK i en stentuff träningsmatch.

Ett resonemang Andreas Bergwall håller med om.

— Det hoppas jag. Annars behöver vi nog inte byta om framöver, haha…

— Samtidigt så gör alla sitt bästa som spelar. Inget illa över någon, avslutar Bergwall.

AIK spelar nästa träningsmatch mot Tillberga den 14 september.

Mattias Bladh

Villa–AIK 11–4 (8–1)

Mål, Villa: Joakim Andersson 5, Johan Löfstedt 3, Jesper Eriksson 2, Albin Thomsen.
AIK: Christian Frohm, Aleksandr Kim, Pavel Ryazantcev, Kalle Lempinen,
Hörnor: 7–6.
Utv, Villa: –
AIK: 1×10.
Domare: Jakob Liljegren.
Publik: 806.

”Jag har nog försökt att inte titta i prisskåpet”

, ,

En ständig strävan att försöka hitta nya utmaningar och aldrig titta för mycket bakåt. Lesjöforssonen Andreas Bergwall är ingen vanlig målvakt. Snarare en levande legendar som aldrig har haft någon motsvarighet inom svensk bandy.

Ibland är det svårt att skildra någon på ett rättmätigt sätt. Du kan peka på meriter, visst, men det är inte tillräckligt för att täcka Andreas Bergwalls karriär inom bandyn.

I vinter är den levande legendaren spelande tränare i elitserienykomlingen AIK. Det känns så självklart att han, trots sina 45 år, fortfarande är aktiv som spelare.
Och är en bandymålvakt som fortfarande håller världsklass.

Det finns målvakter, stjärnmålvakter och så finns det Andreas Bergwall.
Stor, rörlig, lugn, placeringssäker, vinnarskalle och en jäkel på att inte släppa några enkla returer.

Sedan i början av millenieskiftet har Lesjöforssonen varit något av en mardröm för motståndarlagen.
En gigant mellan stolparna när det gäller att mota bandybollar och en stor personlighet. Hans CV är något utöver det vanliga men så är inte Andreas Bergwall en vanlig målvakt.

Bland annat har han bidragit starkt till sju VM-guld och spelat nio SM-finaler. Fem av dem har slutat guldkantat.

— Ja, det måste väl ändå anses som godkänt, säger Bergwall när Bandyfeber möter målvaktsgiganten när landet är mitt i en värmebölja i slutet av juni.

Följdfrågan kommer naturligt. Vilket SM-tecken har smällt högst? Bergwall är inte sen att replikera.

— Första. Göra något för första gången är speciellt. Innan vet du inte känslan. Efter så vill du uppnå den känslan om och om igen.

Tidernas bästa bandymålvakt. Så menar de flesta som följt bandyn de två senaste decennierna och det är svårt att säga emot det om vi ser till vad Bergwall presterat och vunnit genom åren. Vad gör honom unik? Nej, där får vi kanske inte ett precist svar.

— Ingen aning, men tack. Jag har nog försökt att inte titta bakåt eller i prisskåpet. Jag har alltid velat göra någonting mer, inte alltid jaga guld utan göra något jag har tyckt verkat intressant. Jag har älskat att få hålla på med bandy, jag gillar utmaningar såsom träna med VSK Fotboll i division 1.

Allt har sin början och en gång i tiden var Andreas Bergwall en liten grabb bland andra grabbar med bandydrömmar i lilla brukssamhället Lesjöfors i Värmland. Notervärt är också att målvakten Mikael Forsell fostrats i LIF och som sedermera sågs som världens bästa på positionen under 1990-talet.

År 2018 hade Lesjöfors 791 invånare.
Här växte Andreas Bergwall upp. Och här fanns också Lesjöfors IF, även känt som ”Bandybaronerna”. Föreningen grundades av Gerard De Geer eller ”Baron”, som han sedermera skulle komma att kallas, på 1920-talet efter att ha förvärvat bruket på orten.

1950 tog laget steget upp i allsvenskan för första gången. Intresset växte sig större och större. Notervärt är att Andreas pappa, Sven Bergwall, själv är en legendar inom LIF.  Bergwall den äldre gjorde debut i A-laget 1957 mot Slottsbron och hade många fina säsonger efter det.

Under 1960- och 70-talet var det en framgångsrik bandyförening. Största bedriften var en SM-semifinal mot Falu BS 1974 på Stålvallen, som blev hemmaplan på orten under samma årtionde. Ett årtionde som också skulle bli ett ödesmättat decennium.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Jesper Gjermandsen. Stålvallens klubbstuga i juni 2019.

När konstfruset kom på tal i kommunen var möjligen Stålvallen i Lesjöfors det självklara valet.
I stället blev det en konstfrusen isbana i Skogsryd i Filipstad.

Lesjöfors IF kämpade vidare på naturis men när laget åkte ur högsta serien 1983 har det aldrig blivit någon återkomst i finrummet.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Stålvallen i vintertid med isen lagd. För Lesjöfors blev det tyvärr inte något konstfruset på orten när frågan kom på tal under 1970-talet.

Tongivande spelare valde andra klubbar som kunde locka med spel i högsta divisionen och, om vi ska uttrycka det krasst, fler möjligheter i större, livligare orter och städer runt om i Värmland eller andra närliggande landskap för hungriga bandyspelare.

Totalt har ”Bandybaronerna” gjort 21 säsonger i svensk bandys högsta division.
Frågan är om det någonsin blir spel i elitserien igen.

Väl långsökt i nuläget då laget numera lirar i division 2 södra Norrland och är ihopslaget med Filipstads BK och således heter Lesjöfors IF/Filipstads BK.
Förra säsongen blev det emellertid serieseger och kommande säsong lirar ”Bandybaronerna” i division 1.

Men inget kan ta ifrån Lesjöfors sin bandyhistoria. Det var ju här som levande målvaktslegendaren Andreas Bergwall fostrades — tillsammans med storebrorsan Marcus som också skulle bli en synnerligen framgångsrik bandyspelare.

Andreas Bergwall minns tydligt att han som ung pojkspoling blev varse om att bandyn var nummet ett i Lesjöfors.

— Bandy var väl det enda man gjorde, typ. Fanns liksom inget annat. Fotboll i division 5. Innebandy fanns inte där ännu då. I princip alla i klassen och i andra klasser spelade.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Andreas Bergwall, till vänster, tillsammans med brorsan Marcus. Bandy var tidigt nummer ett för bröderna.

På näthinnan hos en ung Bergwall finns också en säsong när A-laget tog sig tillbaka till allsvenskan igen.

— Jag kommer ihåg när Lesjöfors gick upp till högsta serien. Minns glädjen. Sen kommer jag ihåg hur häftigt det var att gå från hemmet bort mot planen det året. Jag kommer inte ihåg något från matcherna, det är mera annat.

Var Lesjöfors ett bra ställe att bo på som barn?

— Tror inte stället spelar så stor roll egentligen. Däremot vilka värderingar man får av sina föräldrar. Det är därifrån allt kommer. Lesjöfors är ett litet ställe som är som många andra små bruksorter. Mina föräldrar har ett stort hjärta.

Pappa Sven har förstås varit oumbärlig under Andreas karriär inom bandyn.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Sven Bergwall i nedersta raden med benskydd och basker.

— Han har betytt oerhört mycket. Han har gett mig råd hur jag ska göra och hantera olika saker. Typ allt har han betytt.

För Andreas Bergwall skulle det också bli spel i ”Bandybaronerna”. Från ungdomslagen slog han sig in i A-laget i ung ålder där det blev ett par säsonger.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Andreas Bergwall syns i nedre raden med, givetvis, nummer 13 på tröjan.

Både Sven och mamma Anita Bergwall bor idag kvar i Lesjöfors. Det gör också två av Andreas systrar samt hans mormor.

Det blir några besök varje år?

— Det blir det. Absolut. Några per år.

1995 bar det emellertid iväg för Bergwall.
Nästa klubbadress: IFK Kungälv.

— Jag ville testa högsta serien helt enkelt. Hade noll koll på Kungälv innan. Visste nog bara att Olle Isaksson var tränare där. Fick jobb och lägenhet, säger Bergwall.

Hur var du som målvakt på den tiden?

— Ung, fladdrig, het.

Fladdrig säger du. Utveckla!

— Inte lika klar som målvakt. Mycket mera impulsiv. Inte samma lugna spelstil.

Och nu gick det snabbt. Andreas Bergwall hade bara spelat tolv matcher (!) matcher i Kungälv när blågult kallade 21-åringen till landslaget och
ett möte med Ryssland.

Skakiga ben till landslagssamlingen?

— Jodå. Åkte buss från Karlstad och när den stannade i Västerås och stjärnorna gick på så kände jag mig jäkligt liten.

Fullt förståeligt. Spelare som Pelle Fosshaug, Göran ”Rosa” Rosendahl och Stefan ”Lillis” Jonsson, för att nämna några, klev då på bussen.

Men några darriga ben gick till synes inte att se hos Andreas Bergwall under första landskampen den 10 januari 1996 på Zinkensdamm. Sverige vann dessutom med 6–5.

Har hört att du var rejält taggad under matchen och till och med bjöd på en rad svordomar mot ryssarna?

— Nä, inte då. Då var jag lugn. Däremot blev det en vanlig salva svordomar rätt i mikrofonen vid ett insläppt mål. Nervös dock.

Jodå, det hördes rakt ut i etern när Igor Gapanovitj satte ett straffslag i mål bakom Andreas Bergwall. ”Salvorna” plockades nämligen upp av en mikrofon på en tv-kamera bakom målet…

Första VM-guldet kom året därpå, 1997, — med storebrorsan Marcus i laget — när han agerade reserv bakom Mikael Forsell. Bergwall minns ett grymt landslag och…

— … Att det regnade. Det var i Västerås, läktarna var fullsmetade med folk. 10–5. Riktigt jäkla bra lag. Mycket större intresse runt landslaget på den tiden från alla håll.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

En ung, talangfull Andreas Bergwall på avbytarbänken när Sverige vann VM-guld 1997.

Jo, uppemot 10 000 trotsade regnet, som hade öst ner hela dagen, och fick se Sverige vinna komfortabelt i finalen.

Kan man säga att du den säsongen stod för ett riktigt genombrott?

— När jag gjorde debut i landslaget visste väl ingen vem jag var när säsongen startade. Så det är klart att de två första åren i allsvenskan gick jäkligt bra. Genombrott kan man nog lätt kalla det, ja.

Att Andreas Bergwall var en sällan skådad talang gick inte obemärkt förbi. Efter två säsonger i IFK Kungälv bar det av till storlaget Västerås SK efter ett telefonsamtal som blev avgörande.

— Björn-Olle Forsberg (dåvarande manager) ringde mig. VSK var ju en av de största. Om jag skulle fortsätta min utveckling behövde jag träna med bra spelare. VSK var optimalt på alla sätt.

Pelle Fosshaug, Ola Fredricson, Samuli Niskanen, Micke Carlsson… Hur blev du omhändertagen i detta gäng?

— Det var inga problem att komma in där. Visade man att man var där för att tävla, som det handlade om hela tiden, så var allt lugnt.

Redan under sin första säsong i VSK, 1998/99, fick Bergwall uppleva sitt första SM-guld i karriären. Detta efter seger med 3–2 mot Falu BS — samtliga tre målen tillkom på hörnor.
Lesjöforssonen hade nått ett av sina drömmars mål.

— Grym glädje kände jag. Första guldet. Väldigt speciellt.

Har läst någonstans att du knöt skridskorna för hårt inför finalen vid nationalsången. Hur blev det så?

— Var nog lite nervös att inte skridskorna satt nog hårt, så då drog jag lite till. Det släppte lite senare.

Två år senare stod hans VSK återigen högst på prispallen. Detta efter en lysande säsong som kröntes med en finalseger över Hammarby.
Men det var tajt värre då segern stannade vid 4–3.

— Hammarby hade en massa avslut i första halvlek. Tror det var 18–2 och vi ledde med 2–1. Fick en kanonstart i och med frilägesräddningen av Jonas (Claesson). Brorsan (Marcus Bergwall) hade ett skott i ribban i andra halvlek. Har för mig att vi gjorde mål strax efter. Marginalerna var med oss. Östlings (Anders) mål ej att förglömma heller.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Andreas och Marcus Bergwall i ”brödrafinalen” 2001. På bilden syns även pappa Sven och mamma Anita.

Visste du att brorsan skulle bomma när han laddade för skottet?

— Japp… Han sköt från fel håll. Jag var dock inte alls beredd på att han skulle få till ett så pass bra och högt skott.

En sak som slagit mig — hur sjutton hanterade pappa Sven och Anita Bergwall dilemmat med två söner i respektive finallag?

— De hanterade det bra. De sa hela tiden att de höll på båda. Skulle bli glada för den som vann och vara ledsna med den som förlorade.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Bröderna Bergwall inför SM-finalen 2001 där de ställdes mot varandra.

Att uppleva en första finalförlust är inte roligt, men det fick Andreas Bergwall göra 2002 när VSK föll med 4–8 mot Sandviken.

— Kommer inte ihåg jättemycket. Kommer ihåg att Ted Andersson och Södergren (Patrik) krockade så Södergren fick bryta och Ted fick lårkaka. Ja och ”Murren” (Magnus Muhrén) gjorde några mål.

Efter säsongen 2003/04 skulle det komma att dröja innan Bergwall återkom till VSK. Säsongen 2004/05 blev det en avstickare i Vetlanda.

— Vetlanda blev det på grund av att jag var på väg till Ryssland. Innan allt var klart värvade VSK Kjörling (Daniel). Jag hade ett år kvar på mitt avtal så jag förstod att min speltid skulle bli mindre. Därför valde jag att gå till Vetlanda.

Efter en säsong i Småland blev det spel i Hammarby. En succéfylld säsong där ”Bajen” tog sig till SM-final men föll med 2–6 mot ett starkt Edsbyn. Notervärt är att Hammarby fick tre bortdömda mål i första halvlek.

— Vet bara att det var några tveksamma saker som hände i den finalen.

Chans till revansch fanns säsongen efter då Bergwalls Hammarby återigen tog sig till en ny SM-final. Motståndet var återigen Edsbyn och länge såg det ut att bli första guldet för Stockholmsgänget. Men 3–0-ledningen blev i slutändan 3–4 efter att Pär Törnberg avgjort i förlängningen.

En match som Andreas Bergwall snabbt bestämde sig för att glömma.
Idag minns han inte mycket av just den SM-finalen.

— Nä. Faktiskt inte. Har inte sett en enda bild från den finalen. Vet att vi var bra och att jag släppte en tveksam i sudden.

Efter det svidande nederlaget packade Andreas Bergwall resväskan för ett äventyr i Ryssland. Destinationen var storstaden Kazan och spel i Raketa (sedermera Dynamo-Kazan).

Bergwall minns tillbaka på en givande period där han tog med sig en hel del erfarenhet, förutom titlarna och utmärkelserna, när det var dags att lämna.

— Hur bandy spelas i Ryssland. Hur proffsigt det var i klubben. Hur annorlunda livet är där mot här.

Vad var mest annorlunda som du upplevde det jämfört med Sverige?

— Bandymässigt så var det att alla verkligen var noga med allt.

Ge några exempel.

— Förberedelser, uppvärmning, stretch före och efter. Energi, läkare, massörer etc.

Det här med att vara noga inför matcher är något som jag känner att du verkligen har prioriterat under karriären. Inget har lämnats åt slumpen?

— Jag vill vara förberedd. Så enkelt är det. Jag vill veta vad jag möter.

Jag vet att du alltid har varit noga med träning och material. Det sistnämnda, hur viktigt har det varit för dig att modifiera målvaktsprylar när du fått en ny leverans till dig?

— Det har varit oerhört viktigt. Alltid när jag fått något så kollar jag vad som kan tas bort, som är i vägen. Sen vill jag så klart göra till exempel benskydden mjukare. Det är några timmars jobb men mycket väl värt det. Jag gör allt själv också. Vågar ju inte lämna iväg det ifall det inte skulle bli perfekt.

Säsongen 2010/11 kritade Bergwall, kanske något oväntat, på för Tillberga. Men det blev enbart en säsong i Västeråsklubben.

— Ville vara på hemmaplan och då blev det så.

Året efter blev det ytterligare en sejour i Ryssland och Dynamo-Kazan där han trivdes sedan tidigare. Men det var sista äventyret i det stora landet i öst. Efter totalt fyra säsonger i Ryssland hade han lyckats, bland annat, vinna ryska cupen och även blivit utsedd till ligans bäste målvakt.

Och nu tog det verkligen fart på svensk mark igen när Bergwall skrev på för Hammarby, klubben han lämnade 2007.

”Bajen” gjorde en strålande säsong och huvudpersonen var en stor del i den framgången.
De grönvita tog sig hela vägen till SM-final mot SAIK 2013 — där ”Stålmännen” besegrades med hela 9–4 inför över 38 tusen (!) åskådare på läktarna i då nybyggda Friends arena.
Nytt publikrekord för en SM-final i bandy.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Andreas Bergwall efter SM-guldet med Hammarby. Notera halsduken som så klart fick vara med i rampljuset.

— Det var otroligt. En upplevelse att spela den finalen. Kul för oss spelare att få uppleva hur det är att lira inför så mycket folk och med det trycket som var.

Ja, hur var det att i första halvlek ha Hammarbyklacken i ryggen?

— Jag hade ont i huvudet i halvtid. Visst, det gick åt vätska — det var varmt. Men publiken gjorde ett fantastiskt jobb och skapade bra tryck.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Stefan Bertolotti. Guldfirande i Hammarby 2013.

För Hammarby var det andra SM-guldet i klubbens historia. För Andreas Bergwall var det tredje SM-tecknet i karriären.

Och sen bar det av, där karriären tog fart en gång i tiden, till VSK inför säsongen 2013/14. Ett lag som hade något riktigt bra på gång och med Andreas Bergwall i laget stärkte grönvitt aktierna rejält att gå långt i slutspelet. Det gjorde laget också då Mesta mästarna gick till SM-final mot SAIK. För Bergwall och VSK slutade det dock med en svidande 4–5-förlust i Friends arena.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Ida Lundberg/SAIK Bandy. VSK föll med uddamålet i SM-finalen 2014 mot SAIK.

Då tyckte Andreas Bergwall efteråt att VSK inte var värda att vinna den finalen. Något han står fast vid även idag.

— Ja, så var det. En säsong där inte mycket stämde spelmässigt. Tog inte poäng av något topplag innan slutspelet. Vi fick igång något som vi jobbade vidare på när vi klev in i slutspelet. Mot Vänersborg trodde nog rätt många att det skulle vi fixa men visste inte hur mycket det skulle krävas. 0–2 i matcher och 0–3 i tredje innan det blev ”Jahapp, det var det, nu kan vi ju bara köra….”

— Hammarby i semi var nyckeln första matchen plus att de sa att de siktade på 3–0 i matcher. Vi gjorde en riktigt, riktigt bra match i första på ”Zinken”. Sen var vi totalt sett för dåliga under säsongen för att förtjäna att vinna SM.

Men säsongen efter blev det revansch för ”maskinen” VSK, som det i folkmun började pratades om. Laget hade möjligen inte de enskilt största stjärnorna i elitserien i truppen, men var oerhört svåra att tas med. Det blev också SM-final i slutändan för VSK och SAIK slogs tillbaka med 6–4.

— Första på Tele2. Jo, den kommer jag ihåg en del av. SAIK satte fart direkt, men vi kändes stabila. Hade 3–1 i halvtid. Ryckte ifrån i andra men SAIK pressade oss ordentligt. 5–4 och några bra chanser innan vi gör 6–4 på tilläggstid.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Ida Lundberg/SAIK Bandy. VSK tog revansch på SAIK.

Succén upprepades säsongen därpå den 19 mars 2016 när lagmaskinen VSK tog sig till ännu en SM-final och besegrade Villa med 5–2.

— Vi var absolut bra. Vi hade ett lag som var bra, utan superstjärnor. Vi hade ett spel utan handbroms. Villa var också bra. Hade de gjort 3–2 så tror jag inte vi hade orkat vända….

— Innan finalen snackades det ju nästan bara om att Villa skulle vinna sitt första guld. Tog ju bort lite press från oss.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Andreas Bergwall efter SM-guldet mot Villa tillsammans med systersonen Johannes Gustafsson, som för övrigt vaktar målet i Boltic.

Ja, Villa hämtade upp 0–2 till 2–2 och Daniel Andersson och Jesper Eriksson var sedan på vippen att ge Villa ledningen — om inte Bergwall stått för två målvaktsräddningar som inte finns på kartan.

Men efter två raka SM-guld bröts VSK-sviten. 2017 och 2018 missade grönvitt finalen.

Vad tror du var anledningen till att ”maskinen” bröts? För ni var verkligen en ”maskin” de två åren innan?

— Lite mättnad samtidigt som kraften inte fanns där för spelet vi hade. Sen förnyade vi oss inte som vi borde utan körde på samma.

Icke att förglömma — 2017 blev ändå minnesvärt. I sin 195:e landskamp och allra sista framträdande i blågult bärgades ytterligare ett VM-guld för Lesjöfors store son när Ryssland besegrades på hemmaplan i Sandviken. Detta efter en riktig rysare (4–3).

— Det var precis så jag ville ha det. Spelat länge, vinna på hemmaplan och sluta. Guld och ännu en utmärkelse som bäste målvakt. Grymt slut.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Romus Ramström. Sista matchen i landslaget slutade med ett sjunde VM-guld i karriären för Andreas Bergwall.

Hans sjunde guld i landslagströjan.
Ett grymt slut, obestridligt, men när Bergwall får frågan om vilket guld i landslaget som smällt högst under alla dessa år får vi gå tillbaka i tiden.

— VM-guldet 2009 var speciellt. Sista guldet med brorsan.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Bröderna Bergwall efter VM-guldet 2009 där Sverige vann med 6–1 i finalen mot Ryssland. Det blev samtidigt sista framträdandet för Marcus i landslaget, som slutade efter hela 140 landskamper.

Och den 18 april 2018 blev det officiellt att Andreas Bergwall lämnar VSK efter totalt elva säsonger och 343 matcher för Sportklubben.

Nästa klubbadress för Bergwall kom något som en överraskning för många: allsvenska nykomlingen men hårdsatsande AIK med stora ekonomiska resurser i ryggen.

— Valen duggar ju inte direkt in när du är 44 år och vill spela något år till. Jag har varit AIK-supporter sedan liten grabb. Valet var inte svårt när det kom. Jag trodde aldrig att möjligheten att representera AIK skulle komma, i alla fall inte i någon av de högre divisionerna innan jag lagt av.

Solnaklubben tog sedan steget upp i elitserien i vintras och Andreas Bergwall hade en stor del i avancemanget.

— När jag träffade AIK första gången så var planen glasklar: AIK skulle upp. Fortfarande så är planen lagd flera år framåt i tiden. Jag är glad att jag nu är en del av den. Vilka ekonomiska muskler som finns kan jag inte uttala mig om. Vet att vi har bra samarbetspartners. AIK är en stor klubb, det syns så klart även hos oss i bandyn.

Att AIK är tillbaka i landets högsta bandysverige har emellertid splittrat bandysverige.

Andreas Bergwall, Lesjöfors, Lesjöfors IF, legendaren Andreas Bergwall

Foto: Privat. Andreas och pappa Sven Bergwall samt sonen Oscar när det stod klart att AIK var tillbaka i elitserien.

— AIK har gjort sig förtjänta av att spela i elitserien. Man har inte gjort som många andra lag. Man satsade ur i princip ingenting för att ta sig dit. Utan egen ungdomsbandy så har det ju stuckit i mångas ögon. Dock kan man konstatera att det är många AIK:are i laget. Det finns inget mellanting när det gäller AIK, antingen är man för eller totalt emot. Vi behövs ur ett medialt syfte. Det har redan märkts.

Visst, det har stormat kring AIK under våren. Inte minst efter Bandypuls granskning av AIK Bandy där Bandypuls i början av april hävdade att det förekommit ”ekonomiska oegentligheter” kring ett bolag kopplat till AIK Bandy där svarta pengar ska ha betalats ut.

Det resulterade så småningom till att förbundet startade en utredning kring AIK och i förlängningen om klubben skulle fråntas elitlicensen.
Men den 8 juni kom beskedet från Svenska bandyförbundet att AIK får behålla elitlicensen.

— Jag har följt en del, inte allt. Min känsla är att man gissar jävligt mycket och tycker en massa skit utan att veta någonting. Svenska bandyförbundets utredning gav inget. Det är jävligt lätt att tycka en massa och det är lika lätt att skriva det. Skillnaden är när du har belägg och inte går på vad du ”hört” eller vad ”någon” har sagt.

Var du orolig någon gång att ni kunde mista elitlicensen?

— Nä… Man hade gett AIK elitlicensen på fakta som var inlämnat. Och att man sedan skulle frånta AIK den så krävs det ju att något inte stått rätt till och uppenbarligen så fanns det inget konstigt. Tittar man sig omkring så kan man nog fundera om inte många andra klubbar borde oroa sig betydligt mera.

Du var inne på det tidigare att AIK kan gynna bandyn medialt. På så vis kanske alla negativa reaktioner på sociala medier kan bli positivt i slutändan i och med att det snackas bandy?

— Tycker redan att det svängt lite här och där efter att framförallt Ryazantsev (Pavel) blev klar. En stor stor profil. Medialt så skrivs det alltid mer om storstadslag, både positivt och negativt.

Alla värvningar ni gjort. Det är inga dåliga pjäser AIK ställer på isen i vinter?

— Vi har varit tvungna. Förra årets trupp var för att ta sig upp. Vi ansåg att den truppen inte skulle hålla i elitserien och med all negativ publicitet så tog det tid och många nej innan saker började hända.

Foto: AIK Bandy. Anfallaren Patrik Nilsson är en av stjärnvärvningarna.

Att värva flertalet stjärnspelare och spela ihop till ett fungerande lag är ingen enkel sak. Oavsett om det gäller bandy eller andra lagsporter. Klart är att Andreas Bergwall har funderat en hel del över hur AIK ska lira bandy kommande säsong.

— Jag har en idé hur vi ska spela. Jag kommer jobba med den från ispass ett. Vi kommer spela några träningsmatcher och säkert delta i någon cup. Vi kommer säkert svänga mycket i prestationerna men 1 november borta mot Bollnäs så ska vi vara redo.

Offensiv bandy? Har du någon grundfilosofi?

— Min grund är att du vinner inga matcher på egen planhalva när du har bollen. Sen gäller det att hitta ett försvarsspel som alla köper. Det kan vara 4-5 olika sätt med tanke på motstånd, även olika under match. Offensivt betyder det att jag vill ha upp bollen så snabbt som möjligt med minsta möjliga kraft.

Ni möter Villa borta i vinter. Parkera bussen är inte din grej även i ett sådant möte?

— Parkera bussen kan man ibland bli tvungen till på grund av att man blir nertryckta av motståndaren, vare sig man vill eller inte. Men min grundtanke är inte att spela så.

Vad har ni för målsättning säsongen 2019/20?

— Finns ingen ännu.

Men om du kan ge en hint — slutspel antar jag att ni vill ta er till?

— Såklart. Men ett mål kan vi inte ha innan truppen är klar och alla är på plats. Sen finns det olika typer av mål: vad du är nöjd med, vad som du strävar efter och sen ett mål som blir mer av en utopi.

Är det fler spelare på ingång eller säg så här: är det några delar som fattas i bygget?

— Vi tittar på några fler. Det är väl allt jag kan säga om det.

Om han tycker det ska bli kul att vakta AIK-målet vinter?

— Ja, det ska det garanterat bli! Det är det alltid tills dagen kommer och jag slutar. Det är därför jag spelar för att det är så jäkla kul.

Ett svar som indikerar att 45-åringen kanske har fler än en säsong kvar i kroppen.

— Tveksamt. Kroppen börjar säga ifrån allt mer. Jag påbörjar en tränarhistoria nu och med stor sannolikhet så är det som tränare jag finns runt bandyn nästa år.

Mattias Bladh

 

Andreas Bergwall

Ålder: 45 år.
Längd: 186 cm.
Vikt: 91 kg.
Klubb: AIK.
Tidigare klubbar: IFK Kungälv, Västerås SK, Vetlanda BK, Hammarby IF, Dynamo-Kazan, Tillberga.
Meriter: 195 A-landskamper, 18 VM-turneringar (över 100 VM-matcher), Stor grabb nr 216, 7 VM-guld, 5 SM-guld, 3 World Cup-guld, 1 Russia government guld, 1 Ryska cupen-guld, 1 Svenska Cupen-guld, 1 Europacup-guld, Årets idrottare i Filipstads kommun, Årets idrottare i Kungälvs kommun, Ende spelare som vunnit SM-guld på Tele2 Arena, Friends Arena och Studenternas IP.