Anderstedt: Då återstår sju matcher av grundserien i vår högsta bandyserie

, ,

KRÖNIKA Så återstår då sju matcher av grundserien i vår högsta bandyserie. Fortfarande helt omöjligt att peka ut de sex lag som direktkvalificerar sig till slutspelet.

Utvecklingen av resultaten gör ändå att den trio som för några omgångar sedan ryckte åt sig ett initiativ i toppen med största säkerhet kan börja trycka kvartsfinalbiljetterna och fila på annonserna till de tre hemmamatcherna i kvarten.
De andra jagar nog i onödan.

Nu slår lagen varandra, precis som vi förutspått en längre tid. Det gör också att man ofta får utropa ”hoppsan” när man ser resultaten.

Vetlanda som etablerat sig högt upp i serien blev rejält utskåpat på Studenternas mot ett Sirius som forsade fram i ren eufori i första halvlek.
6-0 i paus!

Nu har jag inte tillgång till Vetlandas elitseriehistorik. Men den som lagt den i något dammigt skåp upptäcker nog att en sådan utskåpning i första halvlek inte har hänt på länge, om ens någonsin.

Samtidigt som Sirius är ett exempel på oförutsägbarheten i den här serien. Med två poäng ikväll har laget plötsligt häng på övre halvan.

Ett tips måste jag klämma in till AIK, Frillesås, Edsbyn, Vetlanda, Sirius och Broberg. Det är de lag som har VSK kvar att möta i serien. Om ni ligger under med några mål i slutet — ge inte upp, ge järnet istället!

Historien från VSK-genomklappningen mot Bollnäs häromsistens, där laget tappade en tremålsledning de sista 3 minuterna, upprepade sig i stort sett mot Vänersborg borta.

VSK hade en tvåmålsledning efter minut 84.
Men ett starkt kämpande Vänersborg tog ena poängen efter en rejäl upphämtning och gjorde 5-5 på övertid.

Jag tror att det hörnprickande Vänersborg med Jocke Hedqvist i laget har blivit ett kämpande och krigande lag nu. Samma omvandling som Sandviken genomgått efter att ha förlorat skyttekungen Christoffer Edlund så formades ett lag som krigar för varandra.

Ja, frånsett bortamötet med Edsbyn i tisdags då laget blev utspelat å det gruvligaste.

Edsbyn är så här långt seriens bästa lag. Kanske både Villa och Sandviken gillar det. Att slippa favoritskap är alltid av godo.
Hur långt räcker Edsbyns dominans? Omöjligt att säga i den här serien.
Men helt klart är alla fall att Edsbyn kommer att gå långt i slutspelet.

Men det känns som det har hänt förut och många gånger dessutom. Byns förmåga att forma kanonlag, oavsett förutsättningar, har imponerat bandyälskarna och gjort sina egna supportrar till de gladaste i flera decennier.

AIK såg ut att rinna iväg tidigt mot Frillesås, men gästerna vek inte ner sig i förtid. Stred in i det sista och matchen slutade med endast en tvåmålsmarginal. Något säger mig att Frillesås, om laget klarar kvalet som sannolikt väntar efter serieslutet, kan jobba upp sig till ett mera etablerat elitserielag om något år.

Bollnäs är starkt hemma. Det vet vi. Matchen mot Hammarby var jämn och spännande en bit in i andra halvlek. Men en resultatgivande timeout vid 3-3 gav hemmalaget den boost det behövde. Sedan rann det bara på.
Bra värdemätare för nyblivna fjärdelaget i serien.

En annan sån kommer på fredagen då Sandviken gästar Sävstaås, förmodligen med en revanschlusta av oanade mått efter utskåpningen i Edsbyn.

Villa vann till slut i Motala, trots att laget inte lyckades avgöra i rimlig tid. Men bortamatcher i Motala är inte likt nåt annat, det har många lag fått erfara. Utespel, inte direkt glänsande is och ett krigande blått lag är svårspelat.

Det såg ut som Villa tog chansen direkt efter paus när isen var spelbar. Två snabba mål avgjorde, även om Motala var ytterst nära en pinne i slutet.

Nu har vi en omgång kvar innan serien gör ett uppehåll för 3-nationslandskamper i Finland mellan Ryssland, Sverige och Finland. Supportrar, krönikörer och spelare som inte är landslagsupptagna ser nog fram emot att få ladda batterierna med annat en dryg vecka. Det behöver vi!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: En förfinad och mer rättvisande publikanalys

, ,

KRÖNIKA Efter att vi publicerat en första publikanalys i förra veckan visade många läsare synpunkter på ett stort engagemang. Många förslag på hur publikvolymen kan öka.

Exempel på synpunkter jag fick:
Öka antalet lag i Elitserien.
Sänd inte matcherna på nätet.
Sänk biljettpriserna.
Minska antalet spelare till 9 istället för 11
osv.

Verkligen roligt med allt engagemang. Därför fortsatte jag arbetet och gjorde publikanalysen mera komplett och beräkningsunderlaget mera rättvisande.

Publiken på exempelvis Annandagsmatcherna påverkar publiksnitten mycket. Det är jättebra av flera skäl, men de största publikmatcherna blir alltför påverkande på snittet. Därför har den här uppdaterade analysen några ”läsanvisningar”:

  1. Den match som för varje lag respektive säsong dragit störst publik har tagits bort i beräkningen. Detta för att göra övriga matchers publiksiffror mera representativa. Däremot finns inget behov att ta bort lagens lägsta publiksiffra.
  2. Antalet hemmamatcher är 8 när matchen med störst publik tagits bort. Det finns två undantag, Sirius och Vetlanda. Dessa lag har bara spelat 8 hemmamatcher hittills, så deras underlag är 7 matcher.
  3. Publikanalysen bygger på de 12 lag som spelat i Elitserien båda säsongerna. Falun och Tellus åkte ju ur och finns inte med, inte heller AIK och Åby/Tjureda som gick upp.
  4. Det finns variationer i klubbarnas sätt att redovisa publiksiffror. Vissa räknar endast personer som fanns i arenan, medan andra redovisar alla som var på plats + antalet sålda säsongsbiljetter, oavsett om de personerna varit på plats eller inte. Därför bör du inte jämföra klubbarnas publikstorlek med varandra. Jämför istället förändringen i klubbarnas eget publiksnitt mellan säsongerna eftersom deras eget sätt att redovisa sin publik är detsamma från den ena säsongen till den andra.

Jag presenterar inte den totala elitseriepubliken nu. Det är såklart inte meningsfullt eftersom de största publikmatcherna inte är medräknade. Det gör vi när serien är slutspelad. Vilket också skall bli intressant.

I flera fall så är det tydligt att lagens prestationer den här säsongen visar sig i publikmängden. Tydligaste exemplen på det är Västerås och Sandviken. Sjätteplacerade VSK:s publiksnitt har minskat med nästan 27 % medan SAIK:s har ökat med hela 48 %!

Spekulationen om varför en klubbs snittsiffra svänger överlåter jag till dig som läsare. Men visst finns det en del tydliga exempel på koppling mellan lagets prestation och förändring i publiksstorlek. Jag redovisar, för skojs skull, också respektive lags största publiksiffra den här säsongen.

SÅ HÄR HAR SER DET UT (länk till PDF-fil)
(Turordningen är nuvarande tabellplacering.)

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Har grävt ned mig lite i publiksiffrorna…

, ,

KRÖNIKA Som krönikör vill man ibland titta vid sidan om spelet och matcherna. I mitt fall så har jag grävt mig ner lite i publiksiffrorna. Jag tyckte det var spännande att kolla på hur utvecklingen har sett ut den här säsongen i förhållande till förra efter 17 omgångar.

En del har pratat om publiktapp och andra om publikökning.
Hur har det då sett ut?

Jag nöjde mig i mitt statistiksvep med att jämföra publiktillströmningen förra säsongen och hur det har sett ut hittills fram till samma omgång.
Och det jag hittade var intressant och i vissa fall mycket intressant.

Nu gjorde jag publikanalysen innan matcherna på fredagskvällen. Siffrorna är bara avsedda att vara en ögonblicksbild vid samma tid på säsongen i fjol och i år. Jag har inte gjort några detaljerade anpassningar för t.ex. Annandagsderbyn.
Dessa har såklart en påverkan på publiksnitten från en säsong till en annan.

Samma sak med vilka lag respektive klubb mött fram till nu och vilka motståndare man har kvar.
Ta det bara som en intressant fingervisning.

Tydligt är att lagens prestationer på isen har gett ett direkt genomslag på publiksiffrorna. Jag har studerat publiken ur två perspektiv, dels hur det totala publiksnittet ser ut just nu i förhållande till samma tid förra säsongen och dels har jag plockat fram publiksiffrorna för ett antal lag i serien som exempel.

Allt bygger på hur publiken ser ut efter sjuttonde omgången i januari i år i förhållande till i fjol. Om man först tittar på totalen så har elitseriepubliken ökat med 4 %, från drygt 159 000 åskådare i fjol till drygt 165 000 i år.

Sammantaget för elitseriebandyn är det förstås en glädjande ökning.
Om det är ett trendbrott har jag inte hunnit analysera, men en positiv ökning är det i vart fall.

Sen har jag till en viss del gått in och tittat på några av elitserielagen och hur förändringarna i publik ser ut. Det man ser är att en del av lagens framgångar på isen direkt fått genomslag på hur stora skaror som sökt sig till arenorna. Jag har tagit fram siffrorna för fem av lagen på övre halvan i tabellen.

VÄSTERÅS SK

Har minskat publiksnittet från 1715 personer efter förra säsongens hemmamatcher så här långt till ett snitt på 1124 personer. Ett tapp på hela 34%, förmodligen kopplat till VSK:s varierande resultat den här säsongen hittills.

BOLLNÄS GIF

Hade i fjol ett snitt på 2185 personer, men har tappat till ett snitt denna säsong på 1785 personer. Ett tapp på 18 %. Här har förra säsongens stora derbypublik på Annandagen i Bollnäs påverkat fjolårssnittet rejält, det kan man tänka på.

VILLA LIDKÖPING

Har serien största publiksnitt, inte direkt någon överraskning. Snittet ligger i år på 3014 personer mot i fjol 3184. Ett tapp på ungefär 5 %. Även här är det väl ganska enkelt att koppla publiken till lagets förvånansvärt varierade, speciellt på hemmaplan.

EDSBYNS IF

I skrivande stund serietvåa även om lördagens derby mot Broberg kan ändra på det. Förra året hade Edsbyn ett publiksnitt på hemmamatcherna på 1352 personer och i år är snittet 1617 personer. En ökning på i stora drag 19 %. Helt kopplat till lagets framgång, förmodar jag, i år när man parkerat i toppen i ett tidigt skede.

SANDVIKENS AIK

Här är elitserietoppens stora publiklyft! En ökning av publiken i hemmaborgen Göransson Arena med hela 55 %! I fjol vid samma tid hade Sandviken ett publiksnitt på 995 personer. Det spel och det segertåg laget visat på den här säsongen har gett ett publiksnitt på 1545 personer!

Inte i publiknivå med Villa förstås, men Sandvikspubliken är samtidigt väldigt svårflörtad och kräsen efter många guld. Men en utveckling i en väldigt positiv riktning för den ekonomiskt tyngda klubben är det förstås.

***

Det var lite om publiksiffror.
Spelades också fajter i elitserien på fredagen.

Sandviken hade svårt att skapa ett offensivt spel och målchanser. Men å andra sidan är Sirius ett erkänt duktigt försvarslag som kan vara svårt att tränga igenom. Men allt eftersom matchen gick så skapade hemmalaget till slut avgörande lägen.

Matchens segerorganisatör blev Erik Säfström, som alltid är en njutning att se, främst i sina offensiva framryckningar. Denna kväll avgjorde han matchen med två eleganta mål, 2–1 och slutresultatet 3–1. Å plötsligt är Sandviken i serieledning, vem hade trott det? Men vi får väl se hur länge…

I det högintressanta mötet mellan Vetlanda och AIK gick hemmalaget ifrån flera gånger, men ”Gnaget” gav sig inte, utan kämpade till sig poängmöjligheter i slutet. Men Vetlandas 7–4-ledning med knappt 10 minuter kvar lyckades inte AIK riktigt hämta upp, utan slutsiffrorna stannade vid 7–6.

En spännande match och väldigt värdefulla poäng för Vetlanda som tar litet rygg på topptrion.

I dag spelas ytterst ovissa möten. Vad sägs om hälsingederbyt Broberg-Edsbyn, prestigederbyt Villa-Vänersborg, bottenkampen Frillesås-Åby/Tjureda och den ovissa drabbningen Hammarby-Motala.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Historien upprepade sig mellan Bollnäs och Villa

, ,

KRÖNIKA Historien upprepade sig mellan Bollnäs och Villa. Bollnäs hade sitt erkänt benhårda försvar och dessutom en vägg i målet. Pertti Virtanen var en av matchens allra bästa. När Villa inte ens kan knäppa in en enda av sina 16 hörnor är det svårt att vinna, inte minst på Sävstaås.

Bollnäs har efter sina två senaste segrar nu kanske fått en välbehövlig boost i självförtroendet.
Villa har problem just nu och söker på något sätt efter det vägvinnande spel som laget skämt bort oss med tidigare. Det lär väl komma, nåt annat är inte att vänta.

Sandviken fick bekänna färg när laget idag skulle ta sig an AIK på Bergshamra.
Ett lag på stark uppgång.
Men Sandviken gjorde sin 14:e match i rad utan förlust.

Med kraften i den tåga och laganda som finns i det laget skulle man kunna värma upp ett mindre samhälle.

Just nu är serien spännande och jämn i sina två delar. Toppen med de tre lag som gått ifrån även om differensen minskade från nya trean Villa ner till Bollnäs på fjärde plats, men sex poäng är ett hyfsat gap ändå.

I övrigt blev det givna segrar för Sirius mot Frillesås, VSK mot Åby/Tjureda, Edsbyn mot Motala och ett Vänersborg i chock fick stryk av Hammarby.
Vetlanda-Broberg blev spännande och uddamålsvinst för smålänningarna.

Under de tre flyende topplagen är det ett getingbo. Tre poäng mellan fyran Bollnäs och elvan Motala.
Varje match är viktig.

Vi som tittar på njuter, även om supportrarna kastas mellan hopp och förtvivlan. Denna vinter krävs det järnpsyke att vara elitseriesupporter.

Bandysverige chockades av beskedet igår om att Jocke Hedqvist med omedelbar verkan bryter sitt kontrakt och lämnar IFK Vänersborg. Övergångar mitt under brinnande elitserie förekommer inte i bandyn.
Därtill är klubbarnas lojalitet med varandra för stor.
Det är bra, fan ta den som ändrar på det.

Nu vill alla veta; varför?
Vilken blir ny klubb?
Inte många tror kanske att Jocke lägger av med bandyn, men det kan vara så det blir om lusten tagit slut.
För vilken klubb är beredd att köpa loss en spelare som bara har ett par månader kvar av sin karriär?

IFK Vänersborg är i chock och verkar inte förstå någonting. De blåvita fansen känner sig med rätta svikna nu när Vänersborgs tabelläge är av det riktigt prekära slaget.

Den ikonstatus som Jocke Hedqvist skulle fått när han efter säsongen avslutat sin långa och framgångsrika karriär i IFK Vänersborg är nog nu bortblåst.

Oavsett anledning så är det tråkigt för bandyn och Elitserien. Kanske får vi endera dan svar på frågan om det blir någon ny klubbadress för Hedqvist.
Det har ryktats om AIK, men jag tror inte heller AIK tar ett så för bandytraditionen dåligt grepp som att värva mitt i säsongen.

Någonting helt annat som vuxit fram som ett problem och som diskuteras friskt är hur bestraffningar och avstängningar hanteras.
Dels har domarna möjlighet att efter matcherna anmäla ojustheter, dels har lagen möjlighet att anmäla sånt som de anser vara allvarliga förseelser eller beteenden.

Bandyförbundet har också två olika forum i beslutsprocessen. Dels en videogranskningsgrupp, dels en disciplinnämnd.
Alltför godtyckligt och för många olika bedömningar anser kritikerna att domarna gör besluten i.

Bandyförbundet imponerar inte heller. Flera beslut om avstängningar som tagits har ansetts alldeles för nyckfulla.
Nånting måste till för att skapa enhetliga bedömningar och bestraffningar.

Problemet är att alldeles för många olika personer är inblandade, enligt min mening. Domarna är individer och gör olika bedömningar av vad som skall anmälas och när det finns både en videogranskningsgrupp och en disciplinnämnd så blir det många kockar.
Det kan inte bli annat än rörigt och nyckfullt.

Se till att det finns EN instans som gör alla bedömningar och tar beslut! Placera begåvade och såklart regelkunniga personer i den gruppen. Färre personer som är inblandade ger bättre beslut.

Gör gruppen beslutsmässig och ge den också rätten att på eget initiativ ta upp ärenden. Låt domarna sköta matcherna och låt andra bedöma konsekvenser efteråt.
Det sägs att det för detta krävs ändringar i tävlingsbestämmelserna. Ändra då!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Fredagskvällens elitseriebandy gav de dryga 14 000 personerna underhållning på högsta nivå

, ,

KRÖNIKA Anders Jakobsson, expertkommentatorn i TV-sändningen från Sandviken, slog huvet på spiken i sin slutkommentar: ”Ryktet om bandyns död är betydligt överdrivet”. Om jag var lyrisk över annandagens omgång i elitseriebandyn så vet jag inte vilka superlativer man ska ta till i fortsättningen om matcherna fortsätter så här.

Fredagskvällens elitseriebandy gav de dryga 14 000 personerna, som såg de sex matcherna, underhållning på högsta nivå. På de flesta arenor i alla fall.

Den match de flesta blickarna riktades emot, om publiken i Lidköping och Sandviken ursäktar, får ändå sägas vara stockholmsderbyt mellan Hammarby och AIK på Zinken.

Det började redan innan matchen med en del tjafs mellan supporterskarorna. Matchen fick en senare start, också beroende på publiktillströmningen. 5 849 personer är naturligtvis något som kassören i Hammarby måste gjort kullerbyttor för.
En allvarlig varning måste jag rikta till AIK:s kommande motståndare: Vad ni än gör, ge inte AIK några hörnor!
Då är slaget förlorat.

Mot Hammarby var AIK femtioprocentiga på hörnor (!). Gjorde mål på 5 av 10. AIK behöver i och för sig det nog varnas för. I det här derbyt var laget hetare, bättre, skarpare och tyngre än Hammarby.
Att AIK kommer mer och mer desto längre serien går har jag skrivit tidigare.
I nästa match kommer Sandviken med 13 matcher utan förlust till Bergshamra.
Då får det sannerligen bekännas färg.

Jag gillar när det blir många olika målskyttar. Det vittnar om att bandyn är underhållande för då produceras målen också på många olika sätt.
Den här fredagskvällen gjordes 55 mål och det var 43 olika målskyttar. Fantastiskt!

”Seriefinalen” mellan Villa och Edsbyn blev också den stor underhållning.
Men här var det Edsbyn som med sin effektivitet lite klädde av Villa och visade hur man skall agera mot mästarlaget.

Efter att Villa tog en ganska snabb ledning i början av matchen med 2–0 så blev det bara Edsbyn för hela slanten i målprotokollet. Efter 2–1 i paus gjorde ”Byn” fyra raka mål i andra halvlek och som nu skickade upp laget i serieledning med en poäng.
Den här toppstriden blir stenhård hela vägen.

Ett riktigt klassikermöte var Sandviken-Västerås. Hemmalaget tog initiativet direkt och hade 3–0 efter ungefär 25 minuter. I andra halvleken gjorde VSK matchen jämnare, men Sandvikens effektivitet avgjorde och det svartvita laget ståtar nu med 13 matcher utan förlust.
Det är väldigt imponerande.

Broberg-Sirius blev fredagskvällens mest svängiga match ändå. 0–3 redan efter 11 minuter blev 2–4 innan pausvilan. I andra halvlek gick Broberg upp till 4–4 på tio minuter och ryckte ifrån till 6–4, men Sirius gav sig inte. Men det blev ändå hemmaseger med 7–6. Sådana här matcher borde locka publiken i fortsättningen.

De två sista matcherna blev mera förväntade. Motala-Vänersborg blev så jämn som vi trodde och oavgjort var väldigt logiskt.

Ett lag vi väntat skulle kvickna till är Bollnäs. Poängutdelningen under december var otroligt skral. Nu blev det storseger borta mot Åby/Tjureda, men det är ju inte någon värdemätare direkt.
Men jag noterar att Daniel Mossberg fick igång måskyttet med 3 pytsar.
Nåt supportrarna väntat på alldeles för länge.

Det här gör att de tre topplagen nu drar ifrån ytterligare och det är hela åtta poäng ner till fjärde laget som nu blivit Bollnäs.

Tabellen liknar nåt jag inte minns att jag upplevt tidigare. Om topptrion drar ifrån så är det ett otroligt jämnt skikt i större delen av tabellen.
Nio lag inom fyra poäng och alla dessa har chans på slutspelsplats.
Bara Frillesås och Åby/Tjureda är avsågade i botten.
Hur ska detta sluta?

Nu avslutas den sextonde omgången med Frillesås-Vetlanda denna lördag och redan på Trettondagen avgörs den sjuttonde omgången med sju matcher.
Två av dessa som vi ser fram emot med speciellt stor nyfikenhet är Bollnäs-Villa och AIK-Sandviken. Huvva!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Sicken annandag det blev

, ,

KRÖNIKA Detta får vi uppleva när bandy är som mest publikfriande och har alla möjliga ingredienser. Sicken Annandag det blev!
Dramatik, ett par skrällar, massor av mål, publikfester och de 48 målen spreds på hela 45 olika målskyttar.

Bandyn har nuförtiden svårt att locka de stora åskådarmassorna till arenorna, men om en hyfsad andel av annandagspubliken kommer tillbaka så får publiksnittet sig ett rejält lyft.

Jag som korstittade på flertalet av matcherna på TV tycker det vore konstigt om inte många i publiken blev frälsta av det de såg. Den här omgången hade allt man kan önska sig.
Men vi kan ta matcherna i tur och ordning.

Åby/Tjureda-Vetlanda 1–3

Matchstarten försenades för att supporterbussarna från Vetlanda var aningen sena. Snyggt gjort och ett positivt problem att det var många supportrar som ville se matchen.

Vetlanda tog en förväntad och stabil seger men Åby/Tjureda stretade emot ordentligt ända in i mitten av andra halvlek. Publik 2 000 och fullsatt.

Frillesås-IFK Vänersborg 5–4

Omgångens rejäla skräll. Båda lagen ligger på kvalplats men alla väntar på att Vänersborg ska börja röra sig uppåt i tabellen. Men laget har förtvivlat svårt att vinna. Vänersborg har nu dessutom fått stryk av Frillesås två gånger, både hemma och borta. Men Frillesås spelade en pigg bandy och var välförtjänta av vinsten. Publik: 1 705.

Sandviken-Broberg 7–5

Målrikt och så spännande som det ofta är mellan de här lagen. Matchutvecklingen liknade i mångt och mycket förra mötet uppe i Söderhamn som slutade 6–6. Sandviken dominerade matchbilden men i sista ordinarie matchminuten gick Broberg upp till 6–5 innan hemmalaget kunde slå in spiken med 7–5 i fjärde övertidsminuten.
Tio olika målskyttar var extra trevligt.

En publiken på 2 559 som verkligen borde komma tillbaka när svartvitt nu har elva matcher utan förlust..

Edsbyn-Bollnäs 5–4

Ett häsingederby som var helt i den stora publikens smak. Lagen gick till ledning målmässigt två gånger vardera innan alla trodde att Edsbyn slog spiken i kistan med 5–3 och bara sex minuter kvar.

Men Bollnäs gav sig inte och stred till sista minuten och gjorde också 5–4 på övertid men hemmalaget höll undan. Sådana här matcher unnar man alla att få uppleva litet då och då, rena propagandan för den läckraste vintersporten. Publik: 4 109.

IFK Motala-Västerås 2–4

Motala är svårspelat hemma och var också i ledningen två gånger innan VSK kunde gå ifrån innan paus. Efter en målrik första halvlek så blev vi mäkta förvånade över att andra halvleken blev mållös. VSK har precis som de flesta trott nu börjat röra sig upp mot lagets mera normala tabellplaceringar, det vill säga upp mot slutspelsplatserna. Publik: 2 134.

Hammarby-Sirius 5–3

Äntligen kom publiken till ”Zinken”. Det har varit skralt med publikstödet för Hammarby hittills, med tiondeplatsen i tabellen lockar man inga horder av stockholmare.
Det krävdes annandagsbandy för att de skulle lockas.
Jätteroligt!

För även bortalagen älskar ju att spela på Södermalm när det är liv i luckan. Hammarby släckte matchen redan efter 22 minuter när man hade 4–0 mot ett stabbigt Sirius. Trodde alla. Men Sirius är ett lag som aldrig ger sig.

Fick 4–1 innan paus och hade riktig medvind i andra och gick upp till 4–3 innan Bajen slog in spiken i sista ordinarie spelminuten.
Publik: 6 498 (!)

Det här var kanske den marknadsföring som Hammarby behövde för att publiksiffrorna skall bli litet mera normala i fortsättningen.

Villa-AIK 3–3

AIK gör en synnerligen stark insats och tar poäng av mästarna. En första halvlek där Villa inte riktigt stod att känna igen som det stabila hemmalag vi vant oss vid. AIK spelar frejdigt utan respekt. Men sammantaget var det en ganska dålig match med hafsigt spel åt båda håll. Inte ens Villa fick någon riktig ordning på sitt spel och det är synnerligen ovanligt i hemmahallen. Publik: 4 271.

Tre lag har nu gått loss i toppen, Villa, Edsbyn och Sandviken. Det skiljer sex poäng från tredjeplacerade Sandviken till fjärdeplacerade Motala. Men mittenskiktet i tabellen är desto jämnare. Det skiljer bara två poäng mellan Motala på fjärde platsen och Broberg på tionde. Det blir nog strid på kniven under resterande seriespel.

Tabellen kommer, precis som tippat innan, att bli kanonhård och förutsättningslös.

Tror förresten att man nästan kan sluta använda begreppet skrällar. Den här elitserievintern kommer lagen att slå varandra om vartannat, oavsett om de är favoritlag eller förlusttippade.
23 276 personer bevistade de sju matcherna, ett snitt på 3 325 personer.

Tänk om det kunde fortsätta så.
Redan på lördag är det ny full omgång med ett flertal spännande matcher och med ett nytt hälsingederby, Bollnäs-Broberg den här gången.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Annandagen gick man och laddade för minst lika mycket som inför julafton

, ,

KRÖNIKA Under min uppväxt hade jag alltid två julaftnar varje år som jag längtade till lika mycket. När en del kompisar hade fått julklapparna och sett Kalle Anka. Då var julen över.
Men vi som levde med bandylaget hade ju en julafton igen.
Annandagen gick man och laddade för minst lika mycket som inför julafton.

Jag säger inte att allt var bättre förr. Men minnena är starka och värmer i hjärtat fortfarande. Mamma Ingeborg lagade söndagsmiddagarna tidigare än vanligt. Ja, på den tiden sa vi middag och inte lunch mitt på dan. Eftersom det nästan alltid var solsken och några minusgrader på Annandagarna på den tiden så blev det standardutrustningen som åkte på.

Varma skor, långkalsingar, tröja, täckjacka åsså den svartvita sjalen och vinterluvan. Även om man som krönikör ser bandylivet ur opartiska ögon så finns det ju en källa nånstans där allt började.

Det har vi bandyälskare med oss allihopa, laget i hjärtat har gett var och en av oss en kärlek som inget resultat eller motgång kan ändra på. Med tiden så breddar man blicken och kan se kvaliteter i alla lag och typer av spelare.

I mitt fall har nog den långa yrkeskarriären i Sveriges Radio gjort mig ”yrkesskadad” vad gäller opartiskhet, det blir på nåt ett sätt att leva — att alltid vidga blicken.
Nåväl, annandagsbandyn i tonåren gav mig ingen opartiskhet, där var det kärlek till laget hela vägen.

Efter att ha blivit fullt utrustad så begav jag mig iväg för att vara på plats en halvtimme innan så att alla intryck hanns inandas innan avslag. För min del var det bara en promenad på 75 meter.

Jag har alltid uppskattat min far för hans placeringsförmåga av hemmet.
Norra IP var mitt hem under vinterhalvåret.
All ledig tillbringade man där, morsan var inte ens orolig när kvällarna blev sena när vi lirade matcher tills ingen såg bollen.
Hon hade den bästa barnpiga man kunde ha.

Det bästa med annandagsmatcherna var att jag redan på förstukvisten hörde rösterna och när jag avverkat halva sträckan med det härliga knarret under fötterna så började glöggdoften kännas i näsan. Mötte kompisarna utanför entrén och sen blev allt en enda lång njutning.

Spelet, snacket, jublet, korven å glöggen i paus och sen görandet i andra halvlek. Annandagen var inte som andra dagar.

Gick matchen borta på Annandagen, ja, det hände såklart lika ofta som dom spelade hemma. Då fixade morsan lussekatter å kaffe innan man satte på transistorn prick 14.00 så att man efter nyheterna fick njuta av radiosportens fantastiska signatur.

Har aldrig funnits en bättre signatur, varken förr eller senare. Alla matcherna gick samtidigt på den klassiska tiden 13.15 och radiosportens bandysportextra började när det var paus i alla matcher.

Att få vara med på alla arenor i ett händelserikt tempo var alltid en upplevelse. För att inte tala om de skräckfyllda minuterna under 15-Ekot när matcherna var inne i slutfasen och man riskerade att missa nåt.

Annandagsmatcherna var på nåt sätt alltid derbymatcher och började alltid 13.15. På den tiden skulle inget ha kunnat ändra på det. Det var heligt. Bempa, Dallas, Knatten, Dala, Boive… ja till och med Snoddas hann jag se i väldigt unga år.

Går vi tillbaka i annandagshistorien så spelade Rödtomtarna och Blåtomtarna ett antal klassiska annandagsderbyn redan på 30-talet. Rödtomtarna var Karlstad-Göta och Blåtomtarna var Slottsbron.
6 687 åskådare som bäst!

Annandag Jul användes annars länge som genrepsdag för lagen i högsta serien. Sen var det seriepremiär först på Nyårsdagen eller Trettondagen.
Svenska Kyrkan såg inte med blida ögon att man ägnade sig åt något så syndigt som bandy på Annandag Jul och var emot spektaklet.

Från 1957 blev dock Annandag Jul premiärdag för den allsvenska bandyn, samtidigt som serien utökades till tio lag i båda grupperna, norra och södra. Men från 1963 så gjordes spelprogrammet om att börja i december, men redan från 1966 premiärspelade man redan i november.

Annandagsbandyn har alltid dragit stora publikskaror. Annandagsbandyn och SM-finalerna är klassiker som övriga idrottssverige sett på med avundsjuka.
De allra flesta omgångar på Annandagen har lockat mellan 25 000 och 30 000 åskådare. Som mest var det julen 2001 då hela 30 800 tittade på de 8 matcherna, ett snitt på 3 850 per match!

Största enskilda publiksiffra uppnåddes redan 1957 då 9 519 personer såg Västerås SK-Örebro SK.

Vad ska vi då tro om årets Annandagsbandy? Nu spelas matcherna tyvärr på olika tider utspridda över dagen. Det är trist. Inte undra på att Radiosporten bara speglar tre matcher som ligger på bästa sändningstid: SAIK-Broberg, Edsbyn-Bollnäs och Motala-VSK, sen dominerar hockeyn etern, förstås.

En idé till nästa år kunde vara att lägga alla matcherna samtidigt, naturligtvis klockan 13.15 och ta ett snack med Radiosporten för en nysatsning med Bandysportextra.
Chefen där är Siriussupporter, så det borde inte vara omöjligt.

Årets omgång då?
13.15 Åby/Tjureda-Vetlanda — här blir det en klar bortaseger. Inget annat att vänta.
14.00 Frillesås-Vänersborg — det lär inte bli annat än tvåa här heller, men en liten varning.
14.00 Sandvikens AIK-Broberg — annandagsklassiker! Hemmafavör, men passopp!
15.00 Edsbyn-Bollnäs — Annandagsderbynas annandagsderby! Hemmatips, men…
15.00 IFK Motala-Västerås SK — helt öppet!
15.00 Hammarby-Sirius — hemmatips, men Sirius sexa och Hammarby tia i tabellen.
19.00 Villa Lidköping-AIK — kan inte bli annat än etta.

Och skulle du inte ha möjlighet att uppleva ett elitseriederby så finns det en hel omgång i Bandyallsvenskan att välja på också.

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Kan jag dra några slutsatser av nuvarande elitserietabell? Ja, ett är säkert…

, ,

KRÖNIKA Halvtidsvila i Elitserien. Tänk ändå vad fort det gått. 13 av 26 omgångar avverkade. Ikväll kan jag tänka mig att det är lite festläge bland elitseriespelarna.

Förmodligen den enda helgen som de kan unna sig nöje tillsammans efter att ha tagit sig igenom första halvan av grundserien och samtidigt ha två hela veckor till nästa match.

Slutomgången innan julvilan var skrällfri och bjöd inte på annat än ganska förväntade eller åtminstone logiska resultat, bortsett då från Edsbyns fullständiga utskåpning av Vänersborg men lika mycket Vänersborgs totala genomklappning.

Därför tänkte jag lyfta blicken en aning. Vad har överraskat oss så här långt och hur ser läget ut om man jämför hur elitserien utvecklade sig under förra säsongen och vad vi kan dra för slutsatser av det.

Under förra säsongen hände inte mycket alls från jultabellen till sluttabellen i mars. Lagen bytte bara lite platser inom ungefär samma del av tabellen.

De sex lag som intog direktplatserna till slutspelet var 1 Västerås, 2 Villa, 3 Sandviken, 4 Bollnäs, 5 Edsbyn och 6 Hammarby.

Det enda som hände under andra halvan av serien var bara att Västerås och Villa bytte plats i toppen och Edsbyn och Bollnäs skiftade plats 4 och 5.
På samma sätt var det i mellanskiktet på platserna som fick kvala till kvartsfinalerna. Vänersborg sjua, Broberg åtta, Motala nia och Vetlanda tia efter 14 omgångar som var spelade till jul.

I sluttabellen bytte sen bara Vetlanda och Broberg plats. I bottenskiktet var lagen placerade vid juluppehållet exakt på samma sätt som när elitserien avslutades; 11 Sirius, 12 Falun, 13 Frillesås och 14 Tellus.

Kan jag dra några slutsatser av det när man ser nuvarande elitserietabell inför julvilan?
Ja, ett är då säkert.
Elitserien kommer inte att vara lika oförändrad. Det är jag extremt övertygad om.

Ett eller kanske två av de sex lag som just nu abonnerar på direktplatserna till slutspelet kommer att falla bort. Västerås och Hammarby har haft en ganska skral första halva av serien, men åtminstone VSK kommer att peta ner något lag i den ledande sextetten.

Sirius är nog det mest hotade laget av dessa sex, om Bollnäs får mer ordning på grejerna än vad fallet är just nu annars hänger dom löst också.
Annars är Motala och Sirius de två lag som förbättrat tabellpositionerna mest sedan i fjol.

Sirius slutade elva och ligger nu på sjätte plats och Motala som slutade nia är nu fyra i tabellen. Sirius, Motala, Vetlanda och Sandviken är de fyra lag som imponerat mest utifrån förväntningarna i höstas.

Sirius och Motala är starkast på de egna utearenorna. Vetlanda har åderlåtits på storspelare de senaste säsongerna, men får alltid till lagskapandet ändå. Patrik Johansson har en fingertoppskänslig förmåga att forma lag, oavsett spelarförändringar.

Sandviken släppte storspelarna Mossberg och Edlund som en besparingsåtgärd i den ekonomiska saneringen och hela bygden oroades. Men när Berlin och Säfström visade ansvar och lojalitet och stannade i klubben så vändes oro till nytt hopp. Och nu går man till julfirande med 10 raka matcher utan förlust!

Villa motsvarar förväntningarna vad gäller tabellplaceringen. Men ett flertal lag har haft mästarna i gungning. Mästarna behöver ordinarie lag för att ha ordning på grejerna.

Drabbas laget av nya skador framöver så kan oron växa, ja inte för att missa den givna slutspelsplatsen förstås, men kanske oron för att missa seriesegern.
Men med ordinarie lag kan det aldrig bli något annat än serieseger. Förmodligen med Edsbyn som förste utmanare.

I botten då? Förra säsongen låg bottenlagen alltså kvar på samma platser i sluttabellen som de hade under juluppehållet. Det bör vara en varning till AIK, Vänersborg, Frillesås och Åby/Tjureda som i nuläget utgör detta hotfulla bottenskikt.

Brobergs Martin Söderberg ligger i skyttetoppen med 21 mål och han följs av Christian Mickelsson, Bollnäs, på 19 och Oscar Wikblad, Edsbyn, med 18.
Relativt nya namn som ersatt de senaste årens skyttekungar.

Apropå skyttekungar så är det intressant att snegla lite på ryska Superleague nu efter Micke Carlssons landslagsuttagning. I ryska ligan har man hunnit med 11 omgångar och toppen är stenhård mellan SKA Neftyanik och Jenisej. Båda lagen har 31 poäng, vilket är sex mer än Dynamo Moskva.

I skytteligan har Erik Pettersson och Christoffer Edlund satt sig i rejäl respekt hos ryssarna inför VM i Irkutsk. Erik i Neftyanik toppar skytteligan på 28 mål före Christoffer på 25 i Jenisej.
Ha nu en riktigt God Jul så ser vi fram emot vår klassiker, Annandagsbandyn!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Två matcher som svängde som vi alla som älskar dramatik verkligen njuter av

, ,

KRÖNIKA Martin Söderberg och Daniel Berlin — fredagskvällens stora lirare! Martin med osannolika 5 (!) mål i segermatchen mot Bollnäs och Daniel med ett hattrick som sånär gav Sandviken två inte direkt tippade poäng mot mästarna Villa.

Frågan är om inte denna fredagskväll, trots endast två matcher på Elitserieprogrammet, är säsongens allra mest spännande hittills.

Två matcher som svängde som vi alla som älskar dramatik verkligen njuter av. Och för spänningen i serien så var det särskilt kul att de två lag som nog inte var segertippade som bjöd på den allra bästa bandyn.

Broberg svarade för en helt sanslös vändning i hemmahallen. Från underläge med 0–3 och en total målmässig dominans av Bollnäs efter 40 minuter så hinner Broberg kvittera innan paus.

Och med Martin Söderbergs glänsande andra halvlek så gick Broberg ifrån till en stor seger med 8–4 mot ett Bollnäs som kroknade fullständigt.

Avsaknaden av skadade Per Hellmyrs märktes naturligtvis, men lite mera hade vi hoppats av bollnäslaget.
Men vi lyfter på vinterluvan för Broberg.

Å nu får Broberg ta stafettpinnen efter Sandviken att utmana Villa i nästa match på onsdag.

Matchen i Göransson Arena började på ett känt manér. Sandviken tog hand om spelet direkt och stod upp mycket bra mot Villa, men effektiviteten stod mästarlaget för. 2–0-ledning för Villa som tycktes stå sig inför pausvilan innan hemmakapten Berlin klippte in matchens första hörnmål.

I andra halvlek dominerade Sandviken spelmässigt och Villa stod inte alls att känna igen, dels för att hemmalaget spelade väldigt bra men också på grund av att Villa inte alls kom upp i förväntad nivå.

Daniel Berlins tre mål var sånär att avgöra matchen, men Villas effektivitet framför mål gav en poäng, den poäng som Villa ikväll får vara väldigt tacksamt för.

Innan matchen hade nog spelarna i Sandviken varit nöjda med en poäng mot serieledarna, men efter matchen var det nog Villaspelarna som var mest tacksamma för poängen.

Det som är speciellt kul med fredagskvällens matcher är såklart att serien lever och många svängiga matcher är att vänta.
Och när inte ens Villa är oslagbart blir serien ännu mera intressant.

Det kanske inte lidköpingsborna gillar att läsa, men för Elitseriens dragkraft så är det nog så som många känner efter nästan elva omgångar.

Sandviken och Broberg får vara exempel på det den här kvällen. Broberg slår hälsingekollegan Bollnäs och Sandviken gör sig obesegrat i åtta raka matcher.

Elitserien i vinter blir den mest intressanta på flera år, det har jag skrivit tidigare i vinter, och för en luttrad krönikör känns det kul att det bekräftas.

Det spelades ju matcher redan i början av veckan. Många resultat som kändes säkra på förhand. Noterar gör jag ändå att Västerås SK piggnade till, dessutom borta mot Bollnäs.
Det var nog en tung suck av lättnad för de grönvita fansen och kanske kan lyftet från bottenträsket påbörjas nu.

Men fredagen gav ändå mycket smolk i bägaren när Johan Löfstedt tydligt i TV-sändningen berättade att det inte blir något landslagsspel i vinter.
Han prioriterar andra delar av livet, respekt för det.

Kanske blir det forever, men åtminstone definitivt för den här säsongen.
VM-turneringen i ryska Irkutsk i vår blir en stor lirare fattigare. Synd!

Å efter en fredag fylld av dramatik så riktar vi blickarna mot stockholmsderbyt AIK-Hammarby på Östermalms IP.

Å här har ju Hammarby revansch att utkräva efter 6–0-utskåpningen som AIK stod för i World Cup-derbyt. Bandyupplevelsen lever vidare!

Kjell Anderstedt

Anderstedt: Nu svänger det rejält om elitserien

, ,

KRÖNIKA En rejäl skräll, en ordentlig skalp på ett topplag, en duktig upphämtning, ett par givna segrar och ett orosmoln. Det är några underrubriker för fredagskrönikan. Nu svänger det rejält om Elitserien. När man tittar på tabellen så är det bäst att kolla noga.

Vi bevittnar en ögonblicksbild. Den här tabellen kommer att ändra sig en massa gånger i vinter. Det är ju så himla kul att både imponeras av de stora och segertippade lagens spelkvaliteter, men också roas när dom ibland blir knäppta på näsan.

Vinterluvan lyfter jag ikväll förstås för skrällen i Vänersborg! Inte för att Frillesås vann i första hand. Utan för att de gör det mot ett synnerligen hemmastarkt lag hemma i deras egen bandyborg. Otroligt starkt. Det är insatser som dessa som gör att man inser att inget lag går säkert igenom serien. Och det är just sådana här matcher som gör att Elitserien kanske går mot sin roligaste säsong på mycket länge.

Den andra skalpen ikväll stod Bollnäs för. Vi visste att hälsingederbyt skulle bli kvällens hetaste match. Edsbyn har gått som tåget och var förstås favoriter. Men favoritskap är inget man har så mycket användning av inför ett klassiskt hälsingederby. Det har historien visat många gånger.

Tidigt i höstas skrev jag att jag trodde hälsingederbyna nu blir hetare än på väldigt länge. Jag har ännu inte haft anledning att ångra det tipset. Dessutom återstår ett antal derbyn i hälsingeskogarna mellan Bollnäs, Broberg och Edsbyn. Kapten Andreas Westh, åldermannen i Bollnäs, pigg som vanligt, visade vägen genom att sätta både den viktiga kvitteringen till 1-1 och även 2-1 för Bollnäs. På assist från en annan legendar båda gångerna, Per Hellmyrs.

Jag är övertygad om att de 2 255 på läktarna kommer tillbaka. Nästa bandyafton att njuta av i Hälsingland är redan på fredag med Broberg-Bollnäs för att inte tala om annandagsderbyt Edsbyn-Bollnäs.

Apropå Broberg. Laget såg under stora delar av matchen mot Sandviken ut som segrare. I
2-målsledning fyra gånger i matchen, 2-0, 3-1, 5-3 och 6-4. Den sista tvåmålsledningen med bara tiotalet minuter kvar av matchen. Men Sandviken gav sig inte. Lika imponerad som jag var av Brobergs optimistiska anfallsspel och målproduktion så imponerades jag av SAIK:s ständiga upphämtningar av dessa underlägen.

Laget gav aldrig upp och mycket välförtjänt fick Mäster Berlin sätta 6-6-målet i 90:e minuten. I avsaknad av Christoffer Edlund och Daniel Mossberg har något annat vuxit fram i laget. En kämpaglöd som kan bära ganska långt även i vinter.

Jag har varnat för Sirius hemma på Studenternas tidigare. Nu fick Hammarby uppleva det krigande uppsalalaget på dess hemmaarena. Den arena som så många lag vill till åtminstone en gång den här säsongen, finalhelgen i mars. Men innan dess så tror jag Sirius kommer att plocka poäng här och där av storlagen på Studan.

Hammarby var i ledning två gånger och såg i slutet ut att kunna plocka båda poängen. Men unge Samuel Heeger tog sista chansen i matchen när han klippte in en hörna endast 40 sekunder före slutsignalen.

Det är klart att jag också måste berömma de två lag som gjorde precis vad som förväntades. Villa tog en storseger borta mot AIK, helt enligt planerna förstås. Men det var kanske bra för Villa att ha AIK borta så här tidigt på säsongen. Segermarginalen blir nog inte lika stor på Bergshamra för de lag som möter AIK där senare i vinter.

Jag tror solnalaget kommer att spela ihop sig med tiden, för det är mycket som skall hamna i synk för tränare Bergwall. Äldre och yngre spelare, ryssar, svenskar och finnar i en salig men spännande blandning. Och med två spjutspetsar längst fram, när Patrik Nilsson förhoppningsvis är tillbaka, då blir AIK ganska vasst.

Vetlanda är också starkt i vinter. Åby/Tjureda hade inget att hämta i kvällens match. 7-0 kanske man får räkna med i baken, även om det aldrig är roligt att bli mållöst. Vetlanda är också synnerligen starkt hemma. Ikväll hade hemmalagets Pontus Nordström det torraste krutet och gjorde tre av de sju målen.

I veckans tidigare matcher fanns inga stora skrällar. Men en match som skilde sig var Motalas skalp på bortaplan mot Västerås SK. Motala är starkt hemma, men kan också överraska borta. Jag är säker på att det spridit sig ett orosmoln över många grönvita fans nu. Det är inte som vanligt med VSK.

Att se mesta mästarna i bottenskiktet är vi verkligen inte vana med. Men det är också det jag menar med att vi i år ska se tabellen som en ögonblicksbild. Jag är inte ett dugg orolig. Med så många kompetenta vinnarskallar och en lysande tränare i Micke Carlsson så handlar det bara om när man får ordning på grejerna, inte om.

Ta gärna en skärmdump på tabellen, det är nog enda gången som vi ser VSK i en tabell som fansen bara vill vända upp och ner på. Lugn, bara lugn säger jag. Jag litar på att grönvitt kommer att befinna sig en bra bit från bottenskiktet efter jul.

Kjell Anderstedt